Sök i Ratio Lex

Angående ersättning åt furiren N. L. Strömblads änka och minderåriga barn

1923-03-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:220, Angående ersättning åt furiren N. L. Strömblads änka och minderåriga barn

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 220.

13

Nr 220.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

åt furiren N. L. Strömblads änka och minderåriga barn;

given Stockholms slott den 20 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 20 mars 1923.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Orne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

Uti § 1 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgas, att,

därest under militärtjänstgöring i fred olycksfall inträffar, så att tjänst
651

23

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung! Maj. ts Proposition Nr 220.

görande värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans

eller kustartilleriets stammanskap, varder skadad, eller därest person, som

nu nämnts, skadas under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning

jämlikt vissa i förordningen stadgade grunder. Jämlikt dessa utgår

om skadan medfört döden, enligt § 4 i förordningen dels begravningshjälp,

dels ock livränta, i första hand till den avlidnes änka och minderåriga

barn.

Vidare föreskrives i § 11 av nämnda förordning, bland annat, att

därest skada medfört eller skäligen kan antagas medföra döden eller

annan påföljd, som enligt de i förordningen meddelade ersättningsbestämmelserna

föranleder ersättning, undersökning ofördröjligen skall hållas

rörande skadans uppkomst samt läkarbetyg anskaffas angående dödsorsaken

eller skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd, att sagda

undersökning skall, om skadan yppats under militärtjänstgöring, föranstaltas

av vederbörande befälhavare, samt att läkarbetyg, undersökningsprotokoll

och övriga till ärendet hörande handlingar skola, om

önskan att utbekomma ersättning anmäles, så snart ske kan överlämnas

till vederbörande regements- eller kårchef eller stationsbefälhavare, som

har att göra framställning om ersättningens bestämmande.

Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom

två ar efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning

av dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprunghga

lydelsen av § 12 i omförm älda förordning, rätten till ersättningförverkad.

I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 vidtagits

den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av

är 1919, rätten till ^ ersättning är förverkad, därest ej framställning om

ersättning i anledning av skada göres inom tre år, från det för värnpliktig

tjänstgöringen samt för volontär vid hären och för den, som tillhör

flottans eller kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde

eller från den senare tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är

om ersättning i anledning av dödsfall, från det döden inträdde.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

Uti en den 9 mars 1923 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift,

som av chefen för Skånska dragonregementet insänts till riksförsäkringsanstalten,

har furiren vid nämnda regemente N. L. Strömblads änka

Frida Strömblad, född Jönsson, anhållit, att ersättning enligt de i förenämnda

förordning den 18 juni 1909 angivna grunder måtte tillerkännas

s. 15 Kontrollera mot PDF

4f

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 220. 15

henne och makarnas två minderåriga barn, Ludvig, född den 7 november

1913, och Anna, född den 23 februari 1915.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att furiren Strömblad den 28

maj 1915 omkommit genom drunkning, samt att han vid olyckstillfället

tjänstgjort såsom befälhavare för en kontingent manskap under badning.

Att ansökan om ersättning icke gjorts tidigare, har av sökanden

uppgivits vara beroende på obekantskap med gällande bestämmelser i

ämnet.

Enligt intyg av vederbörande pastor är änkan Strömblad medellös

och i synnerligen hög grad i behov av understöd.

Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 mars 1923 har riksförsäkringsanstalten

överlämnat de till ärendet hörande handlingar samt därvid

anfört följande.

Jämlikt bestämmelserna i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, skall framställning

om ersättning göras i anledning av skada inom två år efter det skadan

yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall, från det döden

inträdde, vid äventyr, att rätten till ersättning är förverkad.

I nu förevarande fall, då framställning om ersättning gjorts först sedan i

det närmaste åtta år förflutit efter tiden för olycksfallet, kan följaktligen ersättning

av riksförsäkringsanstalten icke tillerkännas sökanden.

Emellertid har riksförsäkringsanstalten till prövning föreliaft frågan, huruvida

i anledning av ifrågavarande dödsfall ersättning skolat utgå, därest framställning

därom gjorts inom föreskriven tid. Anstalten har därvid funnit, att

dödsfallet inträffat under sådana omständigheter, att ersättning i anledning av

detsamma skolat under anförda förutsättning utgå jämlikt bestämmelserna i förenärnnda

förordning. .

I en till innevarande års riksdag den 2 nästlidne februari avlåten proposition,

nr 39, har Kungl. Maj:t i ett fall, där framställning om ersättning gjorts

först sedan omkring sex år förflutit efter den tidpunkt, då skada yppats, och då

vederbörande militära myndighet underlåtit att hos riksförsäkringsanstalten göra

föreskriven framställning om ersättning, föreslagit riksdagen medgiva, att ersättning

av statsmedel måtte beviljas utgå enligt grunderna för ovannämnda förordning.

Då i förevarande fall likartade förhållanden, så vitt av handlingarna framgår,

synas föreligga, och då starka billighetsskäl tala för ersättnings tillerkännande,

får riksförsäkringsanstalten hemställa, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen

medgiva, att i anledning av dödsfallet ersättning av statsmedel utgives till

den avlidnes änka och minderåriga barn. ..

Därest ersättning medgives utgå jämlikt grunderna för ovannämnda förordning,

skulle i anledning av dödsfallet, förutom begravningshjälp, 75 kronor, vilket

belopp emellertid i förevarande fall knappast synes böra utgå, utgivas årliga livräntor

till änkan Erida Strömblad med 180 kronor, så länge hon lever ogift, och

till tvänne efterlevande minderåriga barn med 90 kronor till vartdera, tills de

uppnått femton års ålder. Härtill kommer den förhöjning med 50 procent av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 220.

enligt förordningen utgående livräntor, som enligt kungörelser den 28 juni 1918

20 augusti 1919, 4 juni 1920, 22 april 1921 samt den 28 april och den 7 juli 1922

bestämts skola utgå.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att ersättning enligt föroi''dningen

den 18 juni 1909 icke kan av riksförsäkringsanstalten tillerkännas

änkan Strömblad och hennes minderåriga barn, enär framställning

om sådan ersättning icke gjorts inom behörig tid av två år, räknat

från det den 28 maj 1915 timade dödsfallet. Från preskriptionsbestämmelserna

i § 12 av 1909 års förordning har under de senare åren

dispens meddelats efter riksdagens medgivande i varje särskilt fall.

Sedan emellertid genom förordningen den 4 juni 1920 preskriptionstiden

utsträckts till tre år beträffande skada, som yppats efter ingången av år

1919, . har dylik dispens i regel förekommit endast i sådana de äldre

pieskriptionsbestämmelserna underkastade fall, i vilka anspråket på ersättning

likväl gjorts gällande inom den tid som vederbort, därest sistnämnda

förordning varit tillämplig.

I nu förevarande fall har anspråket på ersättning visserligen väckts

först efter det nära åtta år förflutit från det dödsfallet inträffade. Men

omständigheter föreligga, som synas mig berättiga att bortse från nämnda

förhållande. Sådan undersökning, varom förmäles i § 11 av förenämnda

förordning den 18 juni 1909, synes i detta fall hava bort äga rum,

därvid — enligt föreskrift i § 2 uti förordningen samma dag angående

tillämpning av nyssnämnda förordning — den omkomnes änka hade

bort beredas tillfälle att närvara. Enligt vad jag inhämtat, har emellertid

icke någon sådan undersökning ägt rum. Genom vederbörandes underlåtenhet

härutinnan har sökanden väl icke betagits möjligheten att i

vanlig ordning framställa sitt ersättningsanspråk, men den omedelbara

tillskyndan därtill, som vid undersökningsförrättningen skulle givits

henne, jämte rättigheten att få framställningen hos riksförsäkringsanstalten

gjord genom vederbörande befälhavares försorg har hon därigenom

gått förlustig. På grund härav och då, enligt vad riksförsäkringsanstalten

. meddelat, dödsfallet inträffat under sådana omständigheter, att

ersättning i anledning av detsamma skolat utgå, därest framställning om

ersättning gjorts inom föreskriven tid, finner jag mig böra tillstyrka

iiksförsäkringsanstaltens förslag, att av riksdagen inhämtas medgivande

att till furiren Strömblads änka och minderåriga barn utbetala livräntor

jämlikt de i 1909 års förordning stadgade grunder.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majrt måtte föreslå riksdagen

medgiva,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 220.

att till furiren N. L. Strömblads änka Frida Strömblad, född

Jönsson, och makarnas minderåriga barn må — utan hinder därav,, att

framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrivits

i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, sådant detta

författningsrum ursprungligen lydde — från beväringsmanskapets invalidoch

pensionsfond utbetalas de livräntor, vartill de enligt grunderna för

nämnda förordning kunna anses berättigade.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Thomas Adlercreutz.

Bihang till riksdagens protokoll 1023. 1 sand. 178 käft. (Nr 218—220.)

654 *3 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1923:41 Bankoutslcottets utlåtande Nr 41 s. 2 i texten