Angående ersättning åt furiren N. L. Strömblads änka och minderåriga barn
1923-03-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:220, Angående ersättning åt furiren N. L. Strömblads änka och minderåriga barn
Dokumentets text
Kung1. Maj.ts Proposition Nr 220.
13
Nr 220.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
åt furiren N. L. Strömblads änka och minderåriga barn;
given Stockholms slott den 20 mars 1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 20 mars 1923.
N ärvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Orne.
Departementschefen, statsrådet Hansson anför:
Uti § 1 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgas, att,
därest under militärtjänstgöring i fred olycksfall inträffar, så att tjänst
651
23
14
Kung! Maj. ts Proposition Nr 220.
görande värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans
eller kustartilleriets stammanskap, varder skadad, eller därest person, som
nu nämnts, skadas under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning
jämlikt vissa i förordningen stadgade grunder. Jämlikt dessa utgår
om skadan medfört döden, enligt § 4 i förordningen dels begravningshjälp,
dels ock livränta, i första hand till den avlidnes änka och minderåriga
barn.
Vidare föreskrives i § 11 av nämnda förordning, bland annat, att
därest skada medfört eller skäligen kan antagas medföra döden eller
annan påföljd, som enligt de i förordningen meddelade ersättningsbestämmelserna
föranleder ersättning, undersökning ofördröjligen skall hållas
rörande skadans uppkomst samt läkarbetyg anskaffas angående dödsorsaken
eller skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd, att sagda
undersökning skall, om skadan yppats under militärtjänstgöring, föranstaltas
av vederbörande befälhavare, samt att läkarbetyg, undersökningsprotokoll
och övriga till ärendet hörande handlingar skola, om
önskan att utbekomma ersättning anmäles, så snart ske kan överlämnas
till vederbörande regements- eller kårchef eller stationsbefälhavare, som
har att göra framställning om ersättningens bestämmande.
Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom
två ar efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning
av dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprunghga
lydelsen av § 12 i omförm älda förordning, rätten till ersättningförverkad.
I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 vidtagits
den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av
är 1919, rätten till ^ ersättning är förverkad, därest ej framställning om
ersättning i anledning av skada göres inom tre år, från det för värnpliktig
tjänstgöringen samt för volontär vid hären och för den, som tillhör
flottans eller kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde
eller från den senare tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är
om ersättning i anledning av dödsfall, från det döden inträdde.
Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.
Uti en den 9 mars 1923 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift,
som av chefen för Skånska dragonregementet insänts till riksförsäkringsanstalten,
har furiren vid nämnda regemente N. L. Strömblads änka
Frida Strömblad, född Jönsson, anhållit, att ersättning enligt de i förenämnda
förordning den 18 juni 1909 angivna grunder måtte tillerkännas
4f
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 220. 15
henne och makarnas två minderåriga barn, Ludvig, född den 7 november
1913, och Anna, född den 23 februari 1915.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att furiren Strömblad den 28
maj 1915 omkommit genom drunkning, samt att han vid olyckstillfället
tjänstgjort såsom befälhavare för en kontingent manskap under badning.
Att ansökan om ersättning icke gjorts tidigare, har av sökanden
uppgivits vara beroende på obekantskap med gällande bestämmelser i
ämnet.
Enligt intyg av vederbörande pastor är änkan Strömblad medellös
och i synnerligen hög grad i behov av understöd.
Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 mars 1923 har riksförsäkringsanstalten
överlämnat de till ärendet hörande handlingar samt därvid
anfört följande.
Jämlikt bestämmelserna i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, skall framställning
om ersättning göras i anledning av skada inom två år efter det skadan
yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall, från det döden
inträdde, vid äventyr, att rätten till ersättning är förverkad.
I nu förevarande fall, då framställning om ersättning gjorts först sedan i
det närmaste åtta år förflutit efter tiden för olycksfallet, kan följaktligen ersättning
av riksförsäkringsanstalten icke tillerkännas sökanden.
Emellertid har riksförsäkringsanstalten till prövning föreliaft frågan, huruvida
i anledning av ifrågavarande dödsfall ersättning skolat utgå, därest framställning
därom gjorts inom föreskriven tid. Anstalten har därvid funnit, att
dödsfallet inträffat under sådana omständigheter, att ersättning i anledning av
detsamma skolat under anförda förutsättning utgå jämlikt bestämmelserna i förenärnnda
förordning. .
I en till innevarande års riksdag den 2 nästlidne februari avlåten proposition,
nr 39, har Kungl. Maj:t i ett fall, där framställning om ersättning gjorts
först sedan omkring sex år förflutit efter den tidpunkt, då skada yppats, och då
vederbörande militära myndighet underlåtit att hos riksförsäkringsanstalten göra
föreskriven framställning om ersättning, föreslagit riksdagen medgiva, att ersättning
av statsmedel måtte beviljas utgå enligt grunderna för ovannämnda förordning.
Då i förevarande fall likartade förhållanden, så vitt av handlingarna framgår,
synas föreligga, och då starka billighetsskäl tala för ersättnings tillerkännande,
får riksförsäkringsanstalten hemställa, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen
medgiva, att i anledning av dödsfallet ersättning av statsmedel utgives till
den avlidnes änka och minderåriga barn. ..
Därest ersättning medgives utgå jämlikt grunderna för ovannämnda förordning,
skulle i anledning av dödsfallet, förutom begravningshjälp, 75 kronor, vilket
belopp emellertid i förevarande fall knappast synes böra utgå, utgivas årliga livräntor
till änkan Erida Strömblad med 180 kronor, så länge hon lever ogift, och
till tvänne efterlevande minderåriga barn med 90 kronor till vartdera, tills de
uppnått femton års ålder. Härtill kommer den förhöjning med 50 procent av
16
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 220.
enligt förordningen utgående livräntor, som enligt kungörelser den 28 juni 1918
20 augusti 1919, 4 juni 1920, 22 april 1921 samt den 28 april och den 7 juli 1922
bestämts skola utgå.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att ersättning enligt föroi''dningen
den 18 juni 1909 icke kan av riksförsäkringsanstalten tillerkännas
änkan Strömblad och hennes minderåriga barn, enär framställning
om sådan ersättning icke gjorts inom behörig tid av två år, räknat
från det den 28 maj 1915 timade dödsfallet. Från preskriptionsbestämmelserna
i § 12 av 1909 års förordning har under de senare åren
dispens meddelats efter riksdagens medgivande i varje särskilt fall.
Sedan emellertid genom förordningen den 4 juni 1920 preskriptionstiden
utsträckts till tre år beträffande skada, som yppats efter ingången av år
1919, . har dylik dispens i regel förekommit endast i sådana de äldre
pieskriptionsbestämmelserna underkastade fall, i vilka anspråket på ersättning
likväl gjorts gällande inom den tid som vederbort, därest sistnämnda
förordning varit tillämplig.
I nu förevarande fall har anspråket på ersättning visserligen väckts
först efter det nära åtta år förflutit från det dödsfallet inträffade. Men
omständigheter föreligga, som synas mig berättiga att bortse från nämnda
förhållande. Sådan undersökning, varom förmäles i § 11 av förenämnda
förordning den 18 juni 1909, synes i detta fall hava bort äga rum,
därvid — enligt föreskrift i § 2 uti förordningen samma dag angående
tillämpning av nyssnämnda förordning — den omkomnes änka hade
bort beredas tillfälle att närvara. Enligt vad jag inhämtat, har emellertid
icke någon sådan undersökning ägt rum. Genom vederbörandes underlåtenhet
härutinnan har sökanden väl icke betagits möjligheten att i
vanlig ordning framställa sitt ersättningsanspråk, men den omedelbara
tillskyndan därtill, som vid undersökningsförrättningen skulle givits
henne, jämte rättigheten att få framställningen hos riksförsäkringsanstalten
gjord genom vederbörande befälhavares försorg har hon därigenom
gått förlustig. På grund härav och då, enligt vad riksförsäkringsanstalten
. meddelat, dödsfallet inträffat under sådana omständigheter, att
ersättning i anledning av detsamma skolat utgå, därest framställning om
ersättning gjorts inom föreskriven tid, finner jag mig böra tillstyrka
iiksförsäkringsanstaltens förslag, att av riksdagen inhämtas medgivande
att till furiren Strömblads änka och minderåriga barn utbetala livräntor
jämlikt de i 1909 års förordning stadgade grunder.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majrt måtte föreslå riksdagen
medgiva,
17
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 220.
att till furiren N. L. Strömblads änka Frida Strömblad, född
Jönsson, och makarnas minderåriga barn må — utan hinder därav,, att
framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrivits
i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, sådant detta
författningsrum ursprungligen lydde — från beväringsmanskapets invalidoch
pensionsfond utbetalas de livräntor, vartill de enligt grunderna för
nämnda förordning kunna anses berättigade.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Thomas Adlercreutz.
Bihang till riksdagens protokoll 1023. 1 sand. 178 käft. (Nr 218—220.)
654 *3 3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1923:41 Bankoutslcottets utlåtande Nr 41 s. 2 i texten