Angående iständ sättande av södra flygelbyggnaden å gruvingenjörsbostället Stora Gården nr 1 i Ljusnarsbergs socken av Örebro län m. m
1923-01-26 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:34, Angående iständ sättande av södra flygelbyggnaden å gruvingenjörsbostället Stora Gården nr 1 i Ljusnarsbergs socken av Örebro län m. m
Dokumentets text
Kanal. Maj:ts proposition Nr 34.
1
Nr 34.
Kanyl. Maj.ts proposition till riksdagen angående iständ sättande av
södra flygelbyggnaden å gruvingenjörsbostället Stora Gården
nr 1 i Ljusnarsbergs socken av Örebro län m. m.; given Stockholms
slott den 20 januari 1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
C. E. Svensson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 januari 1923.
Närvarande:
Statsråden Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Örne.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson, anför:
I skrivelse den 8 november 1920 anhöllo Kopparbergs köpings
fullmäktige genom sin ordförande, att Kungl. Maj: t snarast måtte vidtaga
åtgärder för bevarande och framtida underhållande av det inom
Kopparbergs köping belägna gruvingenjörsbostället Stora Gården.
I skrivelsen anfördes, bland annat, att bostället tillhörande byggfiihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 saml, 29 höft. (Nr 34.) 1
Historik.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
nåder härstammade från 1700-talet samt ntgjoi''de värdefulla minnen från
svunna tider. Byggnaderna befunne sig emellertid för närvarande i bristfälligt
skick. Då de med sitt säregna utseende tillika med ett par andra äldre
byggnader, som på sin tid av församlingen och kommunen iståndsatts,
vore de enda historiskt betydande byggnaderna på platsen, framstode
det såsom ett allmänt önskemål, att dem vederfores en snar och välbehövlig
restaurering.
Beträffande tillkomsten och naturen av ifrågavarande boställe ber
jag att få meddela följande.
Enligt salubrev av den 2 maj 1763 försålde bergsrådet D. Heijkenskiöld
till Nya Kopparbergs, Grythytte, Hellefors och Hjulsjö bergslager
ett markområde med tillhörande åbyggnader att nyttjas till bergmästarboställe
samt anhöll, att bergskollegium måtte åtaga sig överuppsikten
över detta boställe. Sedermera förenades med bostället lägenheten Stortorpet,
som år 1786 av bruksägarne inom Nya Kopparbergs bergmästardöme
för ändamålet inköpts.
Med underhåll och nybyggnader å bostället har staten ej tagit
befattning. Visserligen förklarades i Kungl. Maj:ts brev den 8 maj
1829 angående bergsfrälsefrihetens upphörande för Nya Kopparbergs
bergslag m. m., att bostället skulle förlänas natur och egenskap av
kronoboställe, men den 11 november 1856 meddelade Kungl. Maj:t, i
anledning av ansökning av boställshavaren om erhållande av statsanslag
till boställets reparerande, att sådant anslag icke kunde beviljas, och
vid lör bergsstaten fastställda löneregleidngar har enligt riksdagens beslut
värdet av boställsförmånen ej avräknats å boställshavarens avlöning,
ehuru vid 1885 års riksdag sådant var av Kungl. Maj:t ifrågasatt.
Sedan den bergmästareänst, för vilken bostäilet ursprungligen
avsågs, in dragits, har bostället varit indelat åt gruvingenjören i mellersta
bergmästardistriktet.
Huvudbyggnaden samt de i norr och söder om boställets gårdsplan
förlagda två flyglarna och två paviljongerna, de förra östligare och
närmare huvudbyggnaden samt de senare belägna längre mot väster
och flankerande infarten till gården, lära enligt uppgift vara uppförda
på 1740-talet och erbjuda ett icke obetydligt kulturhistoriskt intresse.
Enligt syneprotokoll av den 8 september 1762, då den försäljning, ovan
omförmälda salubrev avser, redan synes hava kommit till stånd, insynades
bland annat samtliga nyss nämnda åbyggnader. Vid syneförrättning
den 30 augusti 1880 mellan bergmästaren A. F. Baer, avträdare, och
gruvingenjören C. F. Danielsson, tillträdare, beslöt emellertid synerätt^,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:Is proposition Nr 34. H
jämlikt. 27 kapitlet 3 § by ggninga baIkon — på yrkande av tillträdaren
samt med instämmande av avträdaren cell under förklaring från Nya
Kopparbergs bergslags vid förrättningen närvarande ombud, att bergslaget
ej hade något att däremot erinra — att boställsinnehavaren skulle
befrias från vidare skyldighet att underhålla södra flygeln.
Bostället har sedermera innehafts av nuvarande bergmästaren i
mellersta bergmästardistriktet C. O. Norelius samt f. d. gruvingenjören
O. H. Sundholm och innehaves numera av gruvingenjören i mellersta
bergmästardistriktet K. J. J. Kraepelien.
Av ifrågavarande boställe äro numera vissa delar frånsålda. I
skrivelse den 21 maj 1915, nr 163, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
till riksdagen den 26 februari samma år, nr 52, angående försäljning
av vissa delar av gruvingenjörsbostället Stora Gården nr 1 och
Stortorp nr 1 i Ljusnarsbergs socken av Örebro län, medgav nämligen
riksdagen, bland annat, att ifrågavarande boställe, med undantag av ett
närmare angivet område om 6.9962 hektar av Stora Gården nr 1, som
fortfarande skulle utgöra gruvingenjörsboställe och genom ägostyckning
avskiljas, finge för ett pris av 54,433 kronor 26 öre samt på vissa
villkor i övrigt försäljas till Kopparbergs köping, varjämte riksdagen
förklarade, att köpeskillingen skulle överlämnas till statskontoret för att,
efter det ett belopp av 288 kronor 40 öre av viss orsak avräknats, till
sin återstående del särskilt förvaltas såsom eu räntebärande fond, samt
att räntan å sagda fond finge, tillsvidare och intill dess annorlunda förordnades,
uppbäras av gruvingenjören i mellersta bergmästardistriktet.
Sedan Kungl. Maj:t i anledning av sagda riksdagsskrivelse meddelat
erforderligt beslut, hava ifrågavarande medel förvaltats av statskontoret
under benämning »Gruvingenjörsbostället Stora Gårdens försälj
ningsmed el».
Vid den syneförrättning, som den 31 mars 1921, i anledning av
nuvarande boställshavaren, gruvingenjören Kra?peliens tillträde, ägde
rum, därvid kommerserådet K. Sidenvall och byggnadsrådet S. Curman
i egenskap av representanter för kommerskollegium respektive byggnadsstyrelsen
närvoro, framställde Sidenvall yrkande, att södra flygeln
ånyo skulle insynas som laga hus, bland annat av den anledningen, att
flygeln även efter utsyningen tagits i anspråk för olika ändamål. Byggnadsrådet
Curman, som instämde häri, förklarade, att flygeln utgjorde
en så integrerande del av gårdsanläggningen, att, om flygeln försvunne,
Riksdagens
skrivelse den
21 maj 1915,
nr 163.
Syneförrättning
den 31
mars 1921 vid
nuvarande
boställshavarens
tillträde.
Länsarkitektens
memorial
den 29—31
mars 1931.
Kopparbergs
köpings fullmäktiges
yttrande
den 30
oktober 1921.
4 K linål. Maj:ts proposi tion Nr 34.
gården skulle få sin karaktär helt förvanskad och som kulturhistoriskt
minnesmärke lida högst betydlig skada.
Tillträdaren godkände detta yrkande, under förutsättning att flygeln
ifråga i fullgott skick in- och utvändigt överlämnades att av honom
underhållas.
I avseende å boställets övriga byggnader och anläggningar uppskattades
vid syneförrättningen bristerna till ett belopp av 7,470 kronor,
och ålades avträdaren att inom viss förelagd tid bota desamma.
Over ovan omförmälda av Kopparbergs köpings fullmäktige gjorda
framställning har kommerskollegium den 9 mars 1922 avgivit infordrat
utlåtande, varmed överlämnats, bland annat, avskrift av ett utav länsarkitekten
i Kopparbergs län avgivet tjänstememorial över en den 29—31
mars 1921 förrättad besiktning av ifrågavarande boställe ävensom utdrag
av Kopparbergs köpings fullmäktiges protokoll den 25 oktober
1921, innefattande vissa uttalanden i nu ifrågavarande ämne.
Av länsarkitektens memorial framgår, att bostället i sin helhet
vid den tidpunkt, då han besiktigade detsamma, befann sig i ett tämligen
bristfälligt skick. Beträffande särskilt den vid syneförrättningen
den 30 augusti 1880 utsynade södra flygeln, i memorialet kallad »kavaljersflygeln»,
anfördes, att förfallet å densamma nått därhän, att stora hål
uppstått i yttertak, trossbotten och innertak, varigenom åsar, bjälklag
och golv tagit röta Som grunden ej läge på frostfritt djup, hade den
delvis fallit sönder och satt sig i nordvästra och nordöstra hörnen, vaidgenom
golven erhållit lutning och fönstren blivit sneda. Kostnaderna
för flygelbyggnadens återställande i fullt beboeligt skick uppskattades
av länsarkitekten till 9,500 kronor.
1 avseende å övriga å bostället befintliga, vederbörligen insynade
byggnader ansåge länsarkitekten ett belopp av 12,600 kronor erforderligt
för deras försättande i ett med deras kulturhistoriska värde fullt
förenligt skick.
Med anledning av vad som i ärendet förekommit och för att erhålla
kännedom, huruvida Kopparbergs köping vore villig att ikläda
sig kostnaden för södra flygelns iståndsättande eller huruvida köpingsfullmäktige
funne sig i annan form böra medverka till ändamålets
vinnande, avlät kommerskollegium den 16 augusti 1921 en skrivelse
till köpingsfullmäktige. Härå svarade fullmäktige genom översändande
av utdrag av protokoll från fullmäktiges sammanträde den 25 oktober
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Muj:ts proposition Nr 34. 3
1.921, däri lullmäktige, under uttalande av sitt intresse för iiygelns
iståndsättande, förklarade sig icke kunna anslå medel därtill, enär köpingen
ej tillförsäkrats vare sig ägande- eller dispositionsrätt till byggnaden
och köpingen därjämte saknade andra medel till dylikt restan - reringsarbete än sådana, som kunde erhållas uttaxera] gsvägen.
Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att gruvingenjören
Kraapelien i eu till kommerskollegium ställd, den 11 januari 1922 dagtecknad
skrift hemställt, att viss av honom vid tillträdet av bostället
från avträdaren för 2,310 kronor inköpt egendom såsom spis, innanfönster,
köksinredning in. m., vilken egendom vore för bostället erforderlig,
måtte efter skedd värdering inlösas med till bostället hörande
fondmedel.
För egen del anför kommerskollegium i sitt ovannämnda utlåtande
i huvudsak följande.
Kollegium funne i hög grad önskvärt, att bostället återställdes i
bästa möjliga skick och att därmed införlivades de därför behövliga,
avträdaren förut tillhöriga inventarier m. m., som av boställshavaren
hembjudits.
Härför syntes emellertid, särskilt under nuvarande för statsfinanserna
brydsamma tider, ej böra ifrågasättas anslag av statsmedel. Däremot
funne kollegium, att den ovan omförmälda fonden av försäljningsmedel
borde kunna erbjuda möjlighet till bestridande av kostnaderna.
Enligt vad kommerskollegium inhämtat från aktiebolaget Nya Kopparbergs
bergslag, vilket bolag vid föregående tillfällen ansett sig, såsom
efterträdare till en av donatorerna, Nya Kopparbergs bergslag, hava
intressen att bevaka beträffande bostället, mötte från detta bolags sida
icke hinder mot fondens anlitande för ändamålet. Av hänsyn till boställshavaren
ansåge sig kollegium dock ej böra ifrågasätta annat än minsta
möjliga utgift, som vore förenlig med ändamålets vinnande, och ansåge
sig kollegium därför böra avstå från krav på boställets fullständiga
restaurerande enligt länsarkitektens i Kopparbergs län längst gående
förslag. Några utgifter av fondmedel för de insynade byggnaderna,
vilkas iståndsättande ålåge avträdaren, ville kollegium alltså icke ifrågasätta,
utan förordade endast, att av fondmedel bekostades dels södra
flygelns sättande i fullt beboeligt skick, dels ock inlösningen av den
för bostället erforderliga egendom, som av boställshavaren hembjudits.
Kollega utlåtande utmynnar i en hemställan, dels att åt byggnadsstyrelsen
måtte lämnas i uppdrag att låta sätta södra flygeln i fullt
Framställning
av gruvingenjören
Krcepelien.
Kommerskollega
utlåtande
den 9
mars 1922.
6
Kungil. Maj:ts proposition Nr 34.
Byggnads
styrelsen.
Kommerskollegii
utlåtande
den 23 maj
1922.
beboelig! skick i huvudsaklig överensstämmelse med det av kollegium
törordade förslaget, dock att kostnaden härför ej finge överskrida 9,500
kronor, att utgå ur förut nämnda försäljningsmedel, dels att föreskrift
måtte lämnas, att, sedan flygeln färdigställts, densamma åter skulle insynas
som laga hus å bostället samt att de kostnader för denna syneförrättning'',
vilka ej kunde som kostnader lör tjänsteresor utgå av
andra medel, måtte få gäldas ur samma försäljningsmedel, dels och att
den av Kraspelien till inlösen erbjudna egendomen med visst undantagmåtte
få, sedan Kraspelien till kollegium inkommit med intyg om egendomens
värde, avgivet av två personer, vilka kollegium kunde som sakkunniga
godkänna, av kollegium för bostället inlösas.
Efter remiss har därefter byggnadsstyrelsen den 22 mars 1922
avgivit utlåtande i ärendet samt därvid anfört följande:
»Byggnadsstyrelsen får på det livligaste tillstyrka kommerskollegii framställning
om den södra flygelns försättande i fullt beboeligt skick samt anser, att
detta bör kunna ske för en kostnad av högst 9,500 kronor, under förutsättning att
arbetet kommer till utförande under sommaren 1922. Dess uppskjutande skulle
med säkerhet medföra, att arbetet komme att draga än större kostnader, då skadorna
i huset hastigt gripa omkring sig. I nämnda summa har emellertid ej inräknats
kostnad för arbetsledning, varför byggnadsstyrelsen hemställer om beloppets
höjande till högst 10,000 kronor.»
Sedermera har kommerskollegium den 5 april 1922 anbefallts att
i ärendet infordra och till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande från nuvarande
innehavaren av ifrågavarande boställe, gruvingenjören Kra?pelien.
Med utlåtande den 23 maj 1922 har kommerskollegium överlämnat
från Krsepelien infordrat yttrande av den 6 i samma månad. Däri anför
Kraspelien, bland annat, följande:
»Vid syneförrättning den 31 mars 1921 påyrkade kronoombudet med instämmande
av närvarande byggnadsrådet S. Curman, att södra flygelbyggnaden åter
skulle insynas såsom laga hus. Med hänsyn till den förvanskning av gårdens karaktär,
som skulle bliva följden, om flygeln försvunne, godkände undertecknad såsom
tillträdare detta yrkande under förutsättning, att flygeln i fullgott skick in- och
utvändigt överlämnades att av mig underhållas. Att dess iordningsställande ifrågasattes
ske med Stora Gårdens försäljningsmedel till ett belopp av nära 20 procent
måste jag beklaga, enär jag såsom dess boställsinnehavare uppbär fondens avkastning.
Då medel för ändamålet ej synas kunna erhållas på annat sätt, torde annan
lösning likväl ej återstå för flygelns bevarande.»
Kraspelien hemställer slutligen, att det belopp, som från fonden
skulle tagas i anspråk, måtte begränsas till högst 9,500 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
7
För egen del uttalar kommerskollegium i sistnämnda utlåtande,
att kollegium, som i likhet med boställshavaren helst såge, att iståndsättandet
kunde försiggå för högst 9,500 kronor, funne sig hava grundad
anledning till den förmodan, att med den allmänna pris- och lönesänkningen
iståndsättandet skulle kunna verkställas för detta pris. Kollegium
ansåge sig emellertid ej böra motsätta sig, att högst 10,000 kronor för
ändamålet användes av de avsedda fondmedlen, dock under förutsättning
av förklaring från Kungl. Maj:ts sida, att hela kostnaden om möjligt
hölles inom 9,500 kronor.
Till vad kommerskollegium föreslagit och hemställt i ärendet har statskontorh.
statskontoret i ett den 3 juli 1922, till följd av remiss, avgivet utlåtande
tillstyrkt bifall med följande motivering:
»Då de av kollegium ifrågasatta medlen för iståndsättande av bostället komma
att användas för dess förkovran samt nuvarande innehavaren av bostället samtyckt
till de av kollegium föreslagna åtgärder, finner statskontoret hinder icke möta för
att kostnaderna bestridas från de medel, som under benämning gruvingenjörsbostället
Stora Gårdens försäljningsmedel’ ställts under statskontorets förvaltning.»
Det betydande kulturhistoriska värde, som, enligt vad i ärendet Departementsupplysts,
de å ifrågavarande boställe uppförda byggnaderna måste anses chefenäga,
gör det efter mitt förmenande önskvärt, att åtgärder vidtagas för
deras bevarande i värdigt skick. Av särskild vikt torde därvid vara,
att den omtalade, år 1880 utsynade södra flygeln på ett tillfredsställande
sätt iståndsättes samt insynas bland boställshusen för att liksom övriga
åbyggnader underhållas genom boställshavarens försorg. Denna byggnad
befinner sig, enligt vad handlingarna i ärendet giva vid handen, för
närvarande i sådant tillstånd, att arbetet med dess återställande icke
utan . allvarliga olägenheter kan uppskjutas. Jag tillstyrker därför, att
åtgärder snarast möjligt vidtagas för flygelns iståndsättande enligt det
av länsarkitekten uppgjorda förslaget.
Då, såsom i det föregående omnämnts, byggnaden icke ingår bland
de å bostället insynade husen, är boställshavaren emellertid icke skyldig
att bekosta de ifrågasatta reparationsarbetena. För egen del har han
medgivit, att kostnaderna härför finge — intill ett belopp av 9,500
kronor — bestridas ur den under statskontorets förvaltning stående
fond, som bildats genom avsättning av köpeskillingen för vissa från
bostället frånskilda markområden, »Gruvingenjörsbostället Stora Gårdens
försäljningsmedel», och vars ränteavkastning boställshavaren äger uppbära.
Visserligen hava av byggnadsstyrelsen kostnaderna för byggnadens
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.
iståndsättande, utgifterna för arbetsledning inbegripna, beräknats till
omkring 10,000 kronor. Då emellertid kostnadsförslaget uppgjorts redan
i mars månad 1921 torde man, med hänsyn tagen till den därefter inträffade
sänkningen av den allmänna pris- och lönenivån, kunna utgå
från att de sammanlagda utgifterna för reparationsarbetet skola, även
om därtill läggas kostnaderna för byggnadens insynande såsom laga
hus, fullt rymmas inom det av boställshavaren angivna beloppet. Vad
angår den av byggnadsstyrelsen uttalade farhågan, att, därest reparationerna
icke utfördes under sommaren 1922, byggnadens förstöringskulle
så fortskrida, att reparationskostnaderna komme att ökas, har jagförvissat
mig om att något dylikt icke inträffat, enär genom den nuvarande
boställshavarens försorg vissa provisoriska åtgärder till förhindrande
av flygelns ytterligare förfall redan vidtagits.
För egen del finner jag mig i likhet med kommerskollegium och
statskontoret böra giva min anslutning till boställshavarens ovannämnda
förslag, vilket synes mig erbjuda eu under förhandenvarande förhållanden
tillfredsställande lösning av föreliggande spörsmål. Något anslag av
statsmedel skulle sålunda icke behöva för ändamålet ifrågasättas. Med
hänsyn till vad i ovan omförmälda riksdagsskrivelse den 21 maj 1915
föreskrivits rörande förvaltningen och dispositionen av förberörda fond,
torde emellertid frågan om fondens anlitande för här avsett ändamål
böra underställas riksdagens prövning. Jag förordar alltså, att framställning
till riksdagen göres om medgivande att för iståndsättande av
ifrågavarande flygelbyggnad samt dess insynande bland de hus, för
vilka boställshavaren är underhållsskyldig, ur fonden taga i anspråk ett
belopp av högst 9,500 kronor.
Vidkommande övriga å bostället befintliga, vederbörligen insynade
byggnader är att märka, att underhållsskyldigheten åligger boställshavaren
och att i enlighet härmed vid den år 1921 hållna av- och tillträdessynen
avträdaren ålagts att inom viss tid bota de vid synen befunna
bristerna. Några åtgärder från statsverkets sida i avseende å
dessa byggnader saknar jag sålunda anledning ifrågasätta.
Beträffande slutligen nuvarande boställshavarens av kommerskollegium
biträdda framställning om inlösen med medel från ovan omförmälda
fond av vissa av honom från förre boställshavaren övertagna
inventarier m. in. synas mig tillräckliga skäl icke föreligga för den
ifrågasatta åtgärden, vilken, om den vidtages, skulle kunna i viss mån
betraktas såsom av prejudicerande natur och i framtiden tagas till intäkt
för nya framställningar i enahanda syfte. Jag kan sålunda icke biträda
framställningen i fråga.
Kungl. Maf.ts proposition Nr 34. 9
Under åberopande av vad här ovan anförts hemställer jag alltså,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att av den fond, som under benämning »Gruvingenjörsbostället
Stora Gårdens försäljningsmedel» förvaltas av statskontoret, må för iståndsättande
av södra flygelbyggnaden å gruvingenjörsbostället Störa Gården
nr 1 i Ljusnarsbergs socken av Örebro län samt byggnadens insynande
bland de'' hus, för vilka boställshavaren är underhållsskyldig, disponeras
ett belopp av högst 9,500 kronor.
Denna av statsrådets övriga ledamöter b’trädda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt
förordnar, att proposition skall till riksdagen avlåtas
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Edström.
bihang till riksdagens protokoll 1323. 1 sand. 29 käft. (Nr 34. i
o
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.