Sök i Ratio Lex

Angående anslag till underhåll av särskild polis för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker in. in

1923-01-26 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:36, Angående anslag till underhåll av särskild polis för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

1

Nr 36.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till

underhåll av särskild polis för uppdagande av olovlig

införsel av spritdrycker in. in.; given Stockholms slott

den 26 januari 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Herm. Lindqvist.

Utdrag av protokollet över social ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26

januari 1923.

Närvarande:

Statsråden Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Örne.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, anför efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.

Maj:t under femte huvudtiteln, punkten 123, på min hemställan föreslagit

riksdagen att i avvaktan på den proposition, som kunde komma att avBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 31 höft. (Nr 36.) 157 28 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.is proposition nr 36.

Kommittén.

låtas i ämnet, till underhåll av särskild polis för uppdagande av olovlig

införsel av spritdrycker m. m. för budgetåret 1923—1924 beräkna ett

extra anslag av 125,000 kronor.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna fråga.

Vid ett inför överståthållaren den 20 september 1922 hållet sammanträde

med representanter för överståthållarämbetet, länsstyrelsen i

Stockholms län, generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, Stockholms stadsfullmäktige,

Stockholms städs nykterhetsnämnd och aktiebolaget Stockholmssystemet

avhandlades frågan om vidtagande av mera verksamma

åtgärder för bekämpande av spritsmugglingen och den därav följande

olagliga spritförsäljningen i huvudstaden och dess omnejd samt tillsattes

eu kommitté, bestående av polismästaren i Stockholm, landssekreteraren

i Stockholms län samt kustbevakningsinspektören, för utarbetande av

förslag i ämnet. Denna kommitté avgav sedermera den 25 oktober 1922

utlåtande med förslag i ämnet och anförde därvid i huvudsak följande:

Det kommittén lämnade uppdraget hade föranletts av den på senare tid

gjorda erfarenheten, att spritsmugglingen till huvudstaden och dess omnejd fått

en oroväckande omfattning och att samtidigt en betydande ökning av fylleriförseelserna

i huvudstaden kunnat konstateras, vilken företeelse otvivelaktigt stode

i närmaste sammanhang med spritsmugglingen.

Beträffande fylleriet förelåge statistiska uppgifter rörande antalet av polisen

i Stockholm för fylleri till åtal anmälda personer, utvisande att detta antal utgjort

under 1922 års första kvartal 1,281, under andra kvartalet 1,845 och under tredje

kvartalet 2,214. Motsvarande tal för de tre första kvartalen 1921 vore respektive

1,411, 1,664 och 1,766.

Yad smugglingen anginge funnes icke några statistiska uppgifter, som kunde

läggas till grund för beräkning av vare sig dess nuvarande omfattning eller den

antagliga ökningen under den senare tiden, utan hade man i dessa hänseenden

att bygga sitt omdöme huvudsakligen på den allmänna erfarenheten, vilken uppenbart

gåve vid handen, att det endast vore en mindre del av smugglingen, som

komme till myndigheternas kännedom. På grund av myndigheternas särskilda

erfarenheter syntes det dock vara möjligt att erhålla vissa utgångspunkter för bedömandet

och även i någon mån draga mera bestämda slutsatser.

Det hade sålunda visat sig, att en stor del av fylleriförseelserna i Stockholm

orsakats genom förtäring av insmugglade spritvaror. Beträffande de under

tredje kvartalet 1922 anmälda förseelserna, vilkas antal utgjort 2,214, hade enligt

de anhållnas egna uppgifter i 937 fall berusningsmedlet varit sådan sprit. Av

de anhållna hade 436 vägrat lämna uppgift om berusningsmedlet, vilket emellertid

uppenbarligen kunde misstänkas hava varit av samma slag även i flertalet av

dessa fall. Därjämte syntes det sannolikt, att i många fall, då lagligen åtkommen

sprit uppgivits såsom berusningsmedel, detta i själva verket varit insmugglad

sprit. Det vore på grund härav uppenbart, att försäljningen av insmugglad

sprit fått mycket stor utbredning i huvudstaden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Det vore vidare tydligt, att smugglingen för att vara lönande måste i stor

omfattning undgå upptäckt, och det kunde därför antagas, att de partier, som toges

i beslag, utgjorde endast en mindre del av den sprit, som olovligen infördes.

Under det sista året både dock ganska ansenliga mängder tagits i beslag. Från

Stockholm, Södertälje och Norrtälje systembolags kontrollområden hade till Aktiebolaget

Yin- & Spritcentralen under tiden V9 1921—3% 1922 överlämnats omkring

90,000 liter stark sprit, som beslagtagits dels av tullverket, dels av polisen. Antalet

vid rådhusrätterna i samma städer under år 1922 anhängiggjorda åtal för

olovlig införsel av spritvaror eller försök därtill torde hava uppgått till omkring 600.

Det vore därför uppenbart, att de åtgärder, som hittills vidtagits mot smugglingen

och den därav följande olaga försäljningen, varit alldeles otillräckliga, och,

då det nuvarande tillståndet tydligen icke borde få fortfara, hade kommittén ansett,

mera verksamma åtgärder böra vidtagas i den ena eller andra riktningen.

En del av kommittén närmare angivna åtgärder, bland annat lättnader i de

från kristiden kvarstående restriktionerna beträffande åtkomsten av sprit, vore

ägnade att underminera den grund, varpå spritsmugglingen ytterst vilade, men

kunde icke på en gång utan endast successivt omsättas i verklighet. Redan nu

måste emellertid samhället vara betänkt på att vidtaga direkta åtgärder i syfte

att i möjligaste mån stävja spritsmugglingen, som för närvarande visade. tendenser

att allt fort utvidga sig. Yad man därvidlag hade att närmast taga i betraktande

vore, att spritsmugglingen är för dem, som utöva densamma, en näring,

och att ingen bryr sig om att utöva en näring, om den icke är lukrativ. Därför

borde man se till att den bleve så litet inbringande som möjligt.

De åtgärder, som hittills givit de bästa resultaten vid smugglingens bekämpande,

hade varit sådana, som haft till syfte att taga större partier sprit i beslag

och anställa därmed sammanhängande åtal. Det syntes framför allt vara av vikt,

att denna verksamhet fullföljdes och utvecklades. Det vore härvid fråga om beslag

av sprit såväl i skärgården som inne å fastlandet och ej blott under pågående

smuggling eller av partier, som lagts i förråd i avvaktan på tillfälle till fortsatt

insmuggling, utan även sedan insmugglingen blivit slutförd, alltså både åtgärder

direkt mot smugglingen och ingripande mot försäljningen på ett tidigare

stadium efter det smugglingen fullbordats. Denna verksamhet folie sålunda både

under tullverkets och polisens område, men den hade i sin helhet ett sådant inbördes

sammanhang, att en intim samverkan mellan de olika förvaltningsgrenarna

här vore nödvändig. Behovet av sådant samarbete förekomme emellertid icke

endast beträffande själva spaningsarbete!, som ofta i samma ärende måste äga

rum å skilda orter, med utnyttjande av å den ena eller andra platsen tillgänglig

lokal- och personkännedom, utan även och kanske i än högre grad därutinnan,

att spaningen ofta måste, sedan ett spritparti blivit uppdagat, följas av eu omfattande

undersökning för anskaffande av erforderligt bevismaterial. Det hade till

följd härav, bland annat, blivit allt mera vanligt, att tullpersonal, som verkställt

beslag, anlitade polisen i Stockholm för åstadkommande av den för beslagets

fastställande nödvändiga undersökningen och utredningen av målet.

Det arbete, varom här i allmänna drag givits antydningar, vore alltså ett

kombinerat tull- och detektivarbete, som omspände både skärgården, fastlandet

inom länet och Stockholms stad. I sammanhang med frågan om ett utvecklande

av denna verksamhet hade kommittén haft under särskilt övervägande, huruvida

eu mera omfattande bevakning av trafikleder både till lands och sjöss omkring

Stockholm skulle kunna anordnas i syfte att söka på ett effektivt sätt avstänga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl Maj:ts proposition nr 36.

staden från tillförsel av insmugglad sprit. Det kunde naturligtvis icke ifrågakomma

att för ändamålet söka anordna fullständig kontroll över all tillförsel till

staden, vartill skulle erfordras en alltför omfattande och kostsam organisation,

som redan av denna anledning vore otänkbar, men även en anordning med mer

eller mindre rörlig bevakningspersonal för kontroll över sådan tillförsel å vägar

och farleder, som syntes misstänkt, skulle kräva så stora kostnader, att tanken

härpå för närvarande måste övergivas.

Yad som närmast borde vara föremål för uppmärksamhet hade kommittén

ansett vara frågan om ett mera utvecklat samarbete mellan tullverket och polisen.

I detta hänseende skulle det otvivelaktigt medföra vissa fördelar, att den polispersonal,

som skulle därtill särskilt användas, bleve anställd hos tullverket, som

ju närmast hade smugglingens bekämpande till uppgift. Denna personal skulle

då naturligtvis hava både Stockholms stad och län till verksamhetsområde och

där äga polismans befogenhet. Genom en sådan anordning borde kunna åstadkommas

en ändamålsenlig koncentration och enhetlig ledning av hela den ifrågavarande

verksamheten, men för vinnande av detta syfte bleve det då också erforderligt,

att den polispersonal, som organisationen skulle omfatta, ställdes under

en särskild tjänsteman vid tullverket, vilken borde hava till åliggande att leda

såväl spaningstjänsten som förekommande undersökningar och utredningar. Dessa

olika grenar av verksamheten stode nämligen i sådant inbördes sammanhang, att

inseendet över det hela icke utan skada för resultatet kunde fördelas mellan

skilda förvaltningar utan borde förenas i en hand, som därigenom kunde utöva en

kraftigare ledning. Därest ledningen skulle läggas hos tullverket, syntes det nödvändigt,

att en särskild åklagarbefattning inrättades för ifrågavarande ändamål,

och det syntes jämväl bliva behövligt att anskaffa särskilda lokaler såväl för

åklagarens och polispersonalens behov som för förvaring av anhållna personer.

I frågans nuvarande läge hade det emellertid synts kommittén vara lämpligare

att söka åstadkomma en lösning, som mera anslöte sig till det hittills praktiserade

samarbetet, och först efter ytterligare erfarenheter genomföra en organisation

av nämnda eller liknande slag.

Inseendet över undersöknings- och utredningsarbetet utövades för närvarande

närmast av tredje polisintendenten i Stockholm. Den polispersonal, som användes

i särskild spaningstjänst av ifrågavarande slag i samarbete med tullpersonalen,

stode jämväl i övrigt under tredje polisintendentens befäl och vore anställd vid

kriminalavdelningen i Stockholm. Den utgjordes av fyra man, av vilka två vore

extra polismän och avlönades med särskilda medel, som icke vore upptagna i

polisverkets utgiftsstat. De båda övriga vore ordinarie kriminalkonstaplar vid

Stockholms poliskår. De erforderliga kostnaderna för resor och andra nödiga utgifter

i tjänsten bestredes jämväl av särskilda medel, som stode till polismästarens

förfogande.

Nämnda personal vore uppenbarligen alldeles otillräcklig, och eu betydligt

större styrka syntes vara behövlig. Efter närmare övervägande hade kommittén

emellertid, bland annat med hänsyn till svårigheten att för den säregna tjänstgöring,

varom här vore fråga, anskaffa kvalificerade personer, ansett sig icke för

närvarande böra föreslå en större tillökning än att personalen i sin helhet skulle

utgöras av 9 man, av vilka en skulle vara förman och hava till åliggande att

under tredje polisintendenten utöva den närmaste ledningen av arbetet. Genom

anställande av en sådan förman skulle det bliva möjligt att låta denna personal

under tredje polisintendentens inseende ombesörja även det vanligen förekom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung1. Maj .in proposition in Hd.

mande utredningsarbetet, och den komme därigenom att erhålla en fristående ställ

ning i förhållande till kriminalavdelningen i övrigt. Den skulle då kunna anses

utgöra en särskild tiillpolisavdclning vid Stockholms polisverk och visserligen lyda

under tredje polisintendenten, men hava till åliggande att lämna tullverket allt

biträde, som betingades av tjänstgöringens ändamål, liksom den givetvis också

vid behov syntes kunna erhålla förstärkning av personal vid tullverket. För samarbetets

befrämjande vore det önskligt, att dessa polismän jämväl erliölle samma

befogenhet som tullpersonal att verkställa undersökning å fartyg. I sin egenskap

av polismän kunde de nämligen icke vara berättigade att företaga sådan undersökning

i andra fall än då skäl funnes för anställande av husundersökning i vanlig

bemärkelse, vilken befogenhet icke alltid vore tillräcklig för det ifrågavarande

ändamålet. Vidare borde samma personal erhålla polisbefogenhet under tjänstgöring

inom Stockholms läns område, naturligtvis då också med åliggande för

dem att vid förekommande behov biträda vederbörande polismyndigheter inom

länet vid förrättningar av ifrågavarande slag.

Vad kostnaderna anginge torde det obestridligen i övervägande grad vara

en statens angelägenhet att upprätthålla den verksamhet, som här avsåges. Det

tillkomme tullverket att bestrida både bevakning och spaningstjänst till förebyggande

och beivrande av olovlig införsel, och den polistjänst i vanlig bemärkelse,

som ifrågavarande personal skulle hava till uppgift, komme att omfatta en stor

del av Stockholms län. Men personalen skulle jämväl i avsevärd omfattning hava

att fullgöra sådan polistjänst för beivrande av olovlig spritförsäljning inom Stockholms

stads område m. m., som under alla förhållanden måste åligga stadens

polis. Härjämte borde framhållas den fördel, staden kunde vinna med avseende

på den allmänna ordningens befrämjande genom smugglingens bekämpande i dess

helhet. Det hade på grund av dessa förhållanden synts kommittén vara lämpligt,

att kostnaderna bestredes av statsverket, men med bidrag från Stockholms stad,

och syntes detta bidrag skäligen böra beräknas motsvara en tredjedel av hela

kostnaden. Härvid förutsatte kommittén, att icke någon del skulle såsom för närvarande

bestridas av medel å polisverkets ordinarie avlöningsstat.

Tillsvidare borde erforderliga medel för ändamålet ställas till överståthållarämbetots

förfogande för eu tid av ett år. Avlöningen till personalen borde utgå

efter samma grunder, som gällde för kriminalavdelningen i Stockholm, sålunda

att förmannen skulle vara likställd med kriminalöverkonstapel och de övriga med

kriminalkonstaplar. Någon specificerad avlöningsstat borde dock icke fastställas,

utan det vore för ändamålets befrämjande mera praktiskt och lämpligt, att medlens

användande finge anpassas efter omständigheterna. Det syntes sålunda icke

böra finnas något hinder för att vid ifrågavarande polisavdelning anställa en eller

annan pensionerad detektiv, som kunde erhållas för mindre kostnad, varigenom

eventuellt en ökning av personalen skulle kunna åstadkommas. Vidare borde naturligtvis

en viss frihet få vara rådande i fråga om personalens användande, så att,

om det icke alltid skulle finnas tillräcklig sysselsättning för hela personalen i det

vanliga arbetet, avdelningen tillhörande polismän skulle kunna beordras till annan

för samma ändamål nyttig tjänstgöring såsom t. ex. tillsyn över langarna, vartill

denna personal komme att äga särskilda förutsättningar.

Jämte medel till personalens avlöning erfordrades emellertid anslag till resekostnader

och övriga utgifter i tjänsten.

Utgifterna för personalens avlöning skulle efter angivna grunder och med

beräkning av nu utgående dyrtidstillägg uppgå för år räknat till kronor 47,640: 60,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Överståt
hållarämbetefc.

6 Kung!. Maj:ts proposition nr 36.

vilken summa med hänsyn till vad ovan anförts i fråga om anslagets användning

syntes böra avrundas till 50,000 kronor. Till bestridande av resekostnader och

andra utgifter i tjänsten erfordrades givetvis med hänsyn till verksamhetens art

och omfattning ett ganska avsevärt belopp, vilket framginge av gjorda erfarenheter.

Det syntes visserligen vara antagligt, att bidrag till särskilda kostnader

kunde påräknas från de bolag, som försålde spritdrycker och i vilkas verksamhet

spritsmugglingen gjorde intrång, men i förevarande kostnadsberäkning syntes

dock böra upptagas ett anslag för ifrågavarande ändamål av 25,000 kronor. Hela

den kostnad, vartill anslag skulle erfordras, syntes kommittén alltså i runt tal

kunna för en tid av ett år beräknas till 75,000 kronor, vadan bidraget från Stockholms

stad skulle uppgå till 25,000 kronor.

Kommittén har därför föreslagit, att vid Stockholms polisverk måtte

inrättas en särskild tullpolisavdelning, lydande närmast under tredje polisintendenten

och med åliggande att inom Stockholms län och Stockholms

stad bedriva spaning för uppdagande av olovlig införsel och därmed

sammanhängande olovlig försäljning av spritdrycker samt härvid samarbeta

med tullverkets personal och lämna tullverket det biträde, som

påkallas av berörda tjänstgörings ändamål, att den till nämnda avdelning

hörande personalen måtte erhålla ej mindre samma befogenhet att anställa

undersökning å fartyg, som tillkommer tullpersonal, än även polisbefogenhet

vid tjänstgöring såväl inom Stockholms stads som Stockholms

läns område med därtill hörande farvatten samt att till personalens

avlönande och bestridande av kostnaderna för dess resor och andra

utgifter i tjänsten måtte utverkas anslag av statsverket för ett år å högst

75,000 kronor, därav 25,000 kronor borde gottgöras statsverket genom

bidrag från Stockholms stad.

Med skrivelse den 11 november 1922 har överståthållarämbetet

överlämnat kommitténs utlåtande och därvid för egen del anfört, att

ämbetet till alla delar anslöte sig till kommitténs förslag samt hyste

den förhoppningen, att, om detta förslag bleve genomfört, en kraftig

hämsko skulle varda satt emöt den i Stockholm och dess omgivningar

florerande spritsmugglingen och den i staden därefter följande olovliga

spritförsäljningen. Mot det belopp, som föreslagits för ifrågavarande

ändamål, syntes någon erinran icke med fog kunna göras. Något skäl

för den uppdelning av kostnaderna emellan staten och Stockholms stad,

som av kommittén föreslagits, hade icke av kommittén anförts, men

syntes det vara skäligt att, då ifrågavarande övervakning torde åligga

dels tullverket, dels ordningsmakten i Stockholms län, dels slutligen

polisen i Stockholms stad, staten övertoge ansvaret för två tredjedelar

av kostnaderna samt staden för den återstående tredjedelen. De medel,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:Is proposition nr 36.

7

som för ändamålet skulle bestridas av statsverket, borde utgå av statsverkets

fond av rusdrycksmedel. Då emellertid denna fond icke kunde

för ändamålet anlitas utan riksdagens hörande, men den föreslagna

polisavdelningen syntes böra träda i verksamhet fortast möjligt eller

åtminstone med ingången av år 1923, hade överståthållarämbetet för

avsikt att samtidigt med sin förevarande framställning till Kungl. Maj:t

föreslå Stockholms stadsfullmäktige att anslå dels hela det belopp av

37,500 kronor, som erfordrades för första halvåret 1923, med beräkning

att två tredjedelar av detta belopp sedermera skulle ersättas staden

av statsverket, dels ock för det senare halvåret 1923 ytterligare 12,500

kronor.

Under åberopande av vad sålunda och i övrigt blivit anfört hemställde

överståthållarämbetet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att för ifrågavarande ändamål finge av statsverkets fond av

rusdrycksmedel utgå dels 25,000 kronor för första halvåret 1923 att

utbetalas till Stockholms stad, i den mån densamma för ändamålet utgivit

belopp utöver 12,500 kronor, dels ytterligare 50,000 kronor för

statsregleringsåret 1 juli 1923—1 juli 1924.

Till följd av remiss har kontrollstyrelsen avgivit utlåtande den 12

december 1922. Styrelsen har därvid förklarat sig i likhet med överståthållarämbetet

anse förhållandena lor närvarande vara sådana, att

särskilda åtgärder för bekämpande av den olovliga införseln av spritdrycker

vore av nöden, då eljest de nykterhetsfrämjaude verkningarna

av restriktionssystemet kunde i ej ringa grad äventyras. Styrelsen

kunde ock ansluta sig till det förslag till åtgärder, som av överståthållarämbetet

framlagts, utan att dock härigenom vilja hava tagit ställning

till de allmänna uttalanden, som återfunnes i kommittébetänkandet.

Styrelsen funne goda skäl tala för den i framställningen föreslagna

fördelningen mellan statsverket och Stockholms stad av de med förslagets

genomförande förenade utgifterna. Mot rusdiycksmedelsfondens anlitande

i förevarande fall syntes ej heller några invändningar kunna göras.

Styrelsen har vidare framhållit, att de missförhållanden, som föranlett

framläggandet av förevarande förslag, ej vore säregna för Stockholms

stad och län, utan även, om än i allmänhet i mindre utsträckning,

återfunnes i andra delar av landet, särskilt i Skåne och på västkusten.

Det vore därför enligt styrelsens mening synnerligen önskvärt, att

utöver det för Stockholms stad och län avsedda beloppet av 50,000

kronor ytterligare ett belopp å exempelvis 50,000 kronor stode till

Kungl. Majtts disposition för att under budgetåret 1 juli 1923—30 juni

Kontroll
styrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Generaltull
styrelsen.

1924 efter framställning från vederbörande myndigheter användas för

vidtagande i andra delar av landet av åtgärder likartade med de nu för

Stockholms stad och län ifrågasatta.

Generaltullstyrelsen har slutligen i ett den 11 december 1922 dagtecknat

utlåtande, som den 22 i samma månad inkommit till socialdepartementet,

vitsordat, att smugglingen av spritvaror till Stockholms

tullkammardistrikt och angränsande trakter under de senaste åren erhållit

stor omfattning och visade tendens att alltmera ökas samt bedrivas med

allt större förslagenhet ävensom att de medel, tullverket för närvarande

förfogade över, visat sig icke vara tillräckliga för att i dessa trakter

likasom ej heller i vissa andra delar av landet effektivt bekämpa spritsmugglingen.

Också hade styrelsen i åtskilliga på Kungl. Maj:ts prövning

nu beroende framställningar hemställt om kraftigare åtgärder mot

smugglerifaran i form av skärpta straffbestämmelser och ökat anslagtill

detektivarbete m. in. Men även om dessa förslag, som delvis krävde

riksdagens medverkan, skulle godkännas, toge det någon tid, innan

desamma kunde bliva verksamma. Under sådana förhållanden syntes

det kunna bliva av gagn, om för smugglingens stävjande tullverket

under närmaste tiden erhölle ökat biträde av polismyndigheterna. Styrelsen

biträdde därför det framställda förslaget om inrättande tills vidare

av eu särskild tullpolisavdelning vid Stockholms polisverk; och funne

styrelsen i betraktande därav, att i denna avdelnings arbete skulle ingå

till en betydande del uppgifter av ren polisnatur, den ifrågasatta fördelningen

av de för avdelningens verksamhet erforderliga kostnaderna mellan

statsverket och Stockholms stad vara skälig.

Enligt förslaget skulle avdelningen närmast lyda under tredje polisintendenten.

Emellertid skulle den till avdelningen hörande personalen

erhålla samma befogenhet att anställa undersökning av fartyg, som tillkomme

tullpersonalen. Jämväl styrelsen ansåge för sin del erforderligt

och lämpligt, att nämnda befogenhet tilldelades tullpolisavdelningens

personal. Att polispersonalen vid utövningen av denna befogenhet borde

rätta sig efter de föreskrifter, som i förekommande fall meddelades av

tullverkets vederbörande myndigheter, och varigenom någon rubbning

av subordinationsförhållandet i övrigt icke gjordes, syntes styrelsen vara

uppenbart. Särskilda bestämmelser i detta avseende syntes därför icke

vara erforderliga. Skulle emellertid, i motsats till styrelsens uppfattning,

befinnas nödigt att för klarläggande av nyssberörda sak uttrycklig bestämmelse

därom meddelades, ansåge styrelsen det vara oeftergivligt,

att en sådan bestämmelse utfärdades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr .76''. i)

Den alltmera tilltagande spritsmugglingen innebär otvivelaktigt en

verklig samhällslära icke blott genom sin menliga inverkan på tolknykterheten

utan även på grund av den bristande vördnad för lagen,

som däri tar sig uttryck. Att kraftiga åtgärder till bekämpande av

denna trafik ofördröjligen böra vidtagas, synes mig därför uppenbart.

På chefens för finansdepartementet föredragning har Kungl. Maj:t den

13 innevarande januari beslutat att till lagrådet remittera förslag till de

ändringar i gällande tullagstiftning, som befunnits påkallade för ifrågavarande

ändamål. Vad angår det erforderliga bevaknings- och spaningsarbetet

till förebyggande och beivrande av spritsmuggling, lärer i

princip tillkomma tullverket att sörja därför. Under nu föreliggande

omständigheter torde det dock vara lämpligt att försöksvis och tills vidare

träffa sådana anordningar, att tullverket härutinnan erhåller biträde från

vederbörande polismyndighet i huvudsaklig överensstämmelse med det av

överståthållarämbetet framlagda förslag, för vilket jag i det föregående

redogjort.

ISåvitt på Stockholms stad ankommer, har detta förslag redan börjat

genomföras. Stadsfullmäktige hava, på överståthållarämbetets framställning,

den 18 december 1922 beslutat att dels för inrättande av en tullpolisavdelniug

vid Stockholms polis i enlighet med den föreslagna planen

bevilja ett bidrag för första halvåret 1923 med 12,500 kronor, dels ock

bemyndiga drätselnämnden att för samma ändamål av tillgängliga medel

tillhandahålla överståthållarämbetet ett belopp å 25,000 kronor med beräkning,

att sistnämnda förskott sedermera skulle av statsverket ersättas.

Frågan om stadens bidrag till den nya organisationen för tiden efter

första halvåret 1923 ansågs böra återupptagas till prövning efter riksdagens

behandling av ärendet. Överståthållarämbetet har därefter i

skrivelse den 12 januari 1923 meddelat, att tullpolisavdelningen dåmera

vore organiserad och hade trätt i verksamhet.

Mot överståthållarämbetets beräkning av kostnaderna för den planerade

verksamheten och förslaget till fördelning av dessa kostnader mellan

statsverket och Stockholms stad har jag icke funnit anledning till erinran.

Då emellertid, på sätt kontroll styrelsen framhållit, möjlighet bör beredas

att vidtaga liknande åtgärder även på andra orter än i Stockholms stad

och län, torde anslag böra äskas till högre belopp, än överståthållarämbetet

begärt, förslagsvis till ett belopp av 125,000 kronor. Med hänsyn

till vad i propositionen nr 12 till årets riksdag anförts rörande statens

rusdrycksmedelsfond synes ifrågavarande belopp icke böra tagas ur

fonden utan beredas genom anslag i vanlig ordning. Det lärer böra överlämnas

åt Kungl. Maj:t att bestämma om anslagsmedlens fördelning och

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 31 käft. (Nr 36.) 157 23 2

Departements

chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

att i andra fall än det, som avses i överståthållarämbetets förslag, avgöra,

huruvida eller i vad mån såsom villkor lör beviljandet av statsbidrag bör

fordras, att medel också tillskjutas av kommun eller annan.

De närmare föreskrifter rörande den ifrågavarande polisens verksamhet

och befogenhet, som må finnas erforderliga, torde kunna meddelas

i administrativ väg.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till underhåll av särskild polis för uppdagande

av olovlig införsel av spritdrycker m. m. för budgetåret

1923—1924 anvisa ett extra anslag av 125,000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz„

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:287 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till underhåll av särskild polis för uppdagande av olovlig införsel av spritdry s. 11 i texten
  2. SU 1923:134 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till underhåll av särskild polis för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker in. m. s. 1 i texten