Med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen dm 13 april 1022 om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
1923-01-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:50, Med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen dm 13 april 1022 om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
1
Nr 50.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående fortsatt tillämpning av förordningen dm 13 april
1022 om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november
1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper; given Stockholms slott den 26 januari 1923.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. JVlaj:t föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning angående fortsatt tillämpning
av förordningen den 13 april 1922 (nr 175) om ändrad lydelse av 3. §
i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 39 käft. (Nr 50.)
X
2
Kunpl. Maj:ts proposition Nr 50.
Förslag
till
förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 13 april 1922
(nr 175) om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november 1908 (nr 129)
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.
Härigenom förordnas, att förordningen den 13 april 1922 om
ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november 1908 angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper skall äga
fortsatt tillämpning till och med den 30 juni 1924, dock att de i 3 § 5
rmun. meddelade föreskrifter skola tillämpas först från och med dag,
som Konunyen efter särskild prövning bestämmer; ägande Konungen
under förordningens giltighetstid, om särskilda förhållanden därtill föranleda,
förordna om nedsättande av de i förordningen stadgade avgifter
till lägst de belopp, med vilka avgifter i motsvarande fall utgingo enligt
förordningen den 15 augusti 1913 (nr 191) om ändrad lydelse av 3 §
i ovannämnda förordning den 6 november 1908.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 januari 1923.
Närvarande:
Statsråden Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Örne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:
Jag anhåller nu att få inför Kungl. Maj t anmäla frågan om fortsatt
tillämpning av de högre stämpelsatser vid köp och byte av fondpapper,
som från och med den 1 december 1918 enligt därom varje år
utfärdade förordningar varit gällande. Stämpelavgifter vid respektive köp
och byte av aktier, lotter samt andels- och delaktighetsbevis hava enligt
dessa" förordningar i huvudsak utgått med fyra gånger så stora belopp
som de enligt förordningen den 15 augusti 1913 (nr 191) om ändrad
lydelse av 3 § i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper gällande
skattesatser.
En närmare redogörelse för vad som sålunda och i övrigt i detta
ämne tidigare förekommit återfinnes i det utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 24 februari 1922, som var fogat vid fjolårets
proposition, nr 91, i samma ämne, och till vilket jag tillåter mig hänvisa.
Jag torde dock här böra bringa i erinran vad bank- och fondinspektionen
yttrat i denna fråga vid dess förberedande till 1921 och
1922 års riksdagar.
I utlåtande den 29 december 1920 anförde bank- och fondinspektionen,
att inspektionen i själva sakfrågan fortfarande vore av samma
mening, som inspektionen redan tidigare uttalat, nämligen att läget på
fondmarknaden krävde en nedsättning av fondstämpelavgiften; och hade
inspektionen — på skäl, som finnas återgivna i det vid propositionen
nr 149 till 1921 års riksdag fogade utdrag av statsrådsprotokollet, till
vilket jag tillåter mig hänvisa — hemställt om dels vidtagande av åtgärder
för att de provisoriska bestämmelserna angående beloppen av
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
fondstämpelavgiften snarast möjligt måtte ersättas av föreskrifter i ämnet
utan begränsad giltighetstid, innefattande jämväl behörighet för
Kungl. Maj:t att inom angivua gränser bestämma beloppen för nämnda
avgift, dels ock, med tillämpning av de sålunda ifrågasatta nya bestämmelserna,
vidtagande av en nedsättning i den utgående fondstämpelavgiften,
om möjligt till det belopp, varmed densamma utgått före tillkomsten
av de provisoriska bestämmelserna på nu ifrågavarande
område.
Då i slutet av år 1921 fråga uppkom om förlängd giltighetstid
för bestämmelserna i förordningen den 29 juni 1921, yttrade bank-och
fondinspektionen i utlåtande den 28 december 1921 — efter att hava
erinrat om förut om förmälda utlåtande ävensom om ärendets behandling
i övrigt — följande:
»Depressionen _ å fondmarknaden har, efter det bank- och fondinspektionen
senast yttrade sig i förevarande ämne, såsom känt är än ytterligare gjort sig
kännbar. De förhållanden, som enligt inspektionens tidigare uttryckta, av riksdagen
understödda mening borde föranleda en nedsättning av stämpelavgiften, förefinnas
sålunda numera i en ännu högre grad än tillförne. Med hänsyn därtill och
under åberopande av vad inspektionen i övrigt anfört i sitt förutnämnda yttrande
den 29 december 1920, får inspektionen, som icke kan ingå på ett bedömande av
förevarande spörsmål ur statsfiuansiell synpunkt, ånyo framhålla vikten därav, att
åtgärder vidtagas dels för genomförande av en lagstiftning i förevarande ämne
utan begränsad giltighetstid och dels framför allt för sänkning av den nu utgående
fondstämpelavgiften.»
Vid anmälan i statsrådet av frågan om 1922 års proposition i
ämnet yttrade jag för min del, blaud annat, följande:
De skäl, som år 1921 hade åberopats till förmån för en fortsatt
tillämpning av de högre stämpelsatserna, syntes allt fortfarande äga
giltighet. Särskilt vore det uppenbart, att det statsfinansiella läget icke
medgåve en nedsättning av utgående fondstämpelavgifter. Vid framläggandet
av finansplan för statsregleringen för år 1922 hade på sin tid
förutsatts, att höjd fondstämpel skulle komma att gälla även under år
1922. I anslutning härtill hade i 1921 års statsverksproposition inkomsten
av ifrågavarande stämpelmedel i enlighet med statskontorets
hemställan för år 1922 beräknats till 6 miljoner kronor. Under motsvarande
förutsättning vore beräkningen av stämpelmedlen för tiden
1 januari—30 juni 1923 i 1922 års statsverksproposition verkställd.
I skrivelse den 29 mars 1922, nr 67, i anledning av förenämnda
proposition (nr 91) anmälde riksdagen, att riksdagen, som ansett det
statsfinansiella läget kräva bibehållandet tills vidare av ifrågavarande
5
Kung!. Maj:ts proposition Nr 50.
högre stämpelsatser, antagit förslag till förordning i ämnet. I överensstämmelse
med riksdagens beslut utfärdade Kuugl. Magt den 13 april
1922 förordning (nr 175) om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den
G november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp
och byte av fondpapper. Denna förordning gäller till och med den 30
juni 1923.
1 skrivelse den 9 november 1922 anmodades bank- och fond- ^ttpékinspektionen
att till finansdepartementet inkomma med yttrande, huru- tionen.
vida och i sådant fall för vilken tid bestämmelserna i förordningen den
13 april 1922 borde utsträckas att gälla efter nästkommande juni månads
utgång. Sådant yttrande avgavs av bank- och fondinspektionen den 22
december 1922, därvid inspektionen, under åberopande av sin skrivelse
den 28 december 1921, allenast framhöll, att de förhållanden, som enligt
inspektionens tidigare uttryckta och av riksdagen understödda mening
borde föranleda en nedsättning av fondstämpelavgiften, alltjämt förefunnes
i oförminskad grad.
Allt fortfarande synas mig de skäl äga giltighet, som tidigare Dep<^^nU''
åberopats till förmån för en fortsatt tillämpning av de högre stämpelsatserna
vid köp och byte av fondpapper. De statsfinansiella förhållandena
medgiva alltjämt icke någon nedsättning av nu utgående fondstämpelavgifter.
Vid framläggandet av finansplan för statsregleringen
för budgetåret 1923—1924 har också förutsatts, att den högre fondstämpeln
komme att gälla även under sagda budgetår, och beräkningen
av stämpelmedlen har verkställts under denna förutsättning. Frågan om
en nedsättning av den högre fondstämpelavgiften synes dock böra fortfarande
liksom hittills hållas öppen. Åven nu torde därför endast en
begränsad giltighetstid för de högre skattesatserna böra bestämmas, med
rätt för Konungen att under denna tid, om särskilda förhållanden det
påkalla, förordna om nedsättande av avgifterna till lägst de belopp,
varmed avgifter i motsvarande fall utgingo enligt förordningen den 15
augusti 1913.
Då frågan om införande å Stockholms fondbörs av terminsaffärer
och därmed i samband stående s. k. reportavtal — vilken fråga föranlett
stadgandet i 3 § 5 mom. av gällande förordning och särskild
bestämmelse om detta stadgandes ikraftträdande — fortfarande är på
prövning beroende, synes mig icke heller någon ändring i berörda bestämmelser
för närvarande böra ifrågakomma.
Jag ifrågasätter sålunda icke någon saklig ändring uti bestämBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 39 käft. (Nr 50.) 2
6
Kungl. Ma}:ts proposition Nr 50.
melserna i 1922 års provisoriska förordning. Det synes mig emellertid
lämpligt, att den författningsbestämmelse, som för vinnande av här
ifrågavarande ändamål erfordras, allenast får det innehåll, att berörda
förordning skall äga fortsatt tillämpning till och med den 30 juni 1924,
vartill övergångsbestämmelsen i 1922 års förordning måste fogas.
Sedan departementschefen härefter uppläst ett inom finansdepartementet
utarbetat förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av
förordningen den 13 april 1922 om ändrad lydelse av 3 § i förordningen
den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte
av fondpapper, hemställer departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i
proposition till riksdagen föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträddda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och
förordnar, att proposition av den lydelse, bil. litt.
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Olga Gjörloff.
STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1923.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1923:50 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 13 april 1922 om s. 1 i texten
- BevU 1923:8 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 13 april 1922 om ändrad lydel s. 1 i texten