Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av visst område från statens lagerhustomt i Vara

1923-02-09 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:51, Angående försäljning av visst område från statens lagerhustomt i Vara

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

1

Nr 51.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av

visst område från statens lagerhustomt i Vara; given Stockholms

slott den 9 februari 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 februari 1923.

Närvarande:

Statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

Vid den redogörelse för statens lagerhus och fryshus, som jag i statsverkspropositionen

till årets riksdag, nionde huvudtiteln punkt 87, lämnat,

omnämnde jag, att lagerhus- och fryshusstyrelsen inlett förhandlingar

om försäljning av ett för lagerhuset i Vara ej behövligt, därintill

liggande område att användas för uppförande av en kvarn. Styrelsen

har nu underställt frågan Kungl. Maj:ts prövning.

Då den för lagerhuset erforderliga tomtmarken exproprierades,

nödgades lagerhusbyggnad skommissionen utöver det för lagerhuset erforderliga

området inlösa ett mellan Uddevalla Vänersborg Herrljunga

och Västergötland—Göteborgs järnvägar liggande jordstycke, som genom

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 40 höft. (Nr 51.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

expropriationen ur jordbrukssynpunkt blev onyttigt för jordägaren.

(Jmf Utg. f. kap. ökn.: 1920 års tilläggsstat, bil. 2, p. 4 sid! 14.)

Det är detta område med en areal av omkring 2,300 kvadratmeter,

som styrelsen föreslår till försäljning. Å eu av lantmäteriauskultanten

Gunnar Linde 1919 upprättad karta över lagerhustomten i Vara utgör

området en väster och sydväst om till lagerhuset förande järnvägsspår

liggande del av en med nr 1 betecknad ägofigur.

Under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande har styrelsen med

kvarnägaren Sven Karlsson och disponenten Karl O. Paulsson träffat

avtal om försäljning av området för en köpeskilling motsvarande 2

kronor för kvadratmeter. Styrelsen, som erinrat, att lagerhusbyggnadskommissionen

vid expropriationen fått betala marken med cirka 3 kronor

12 öre för kvadratmeter, framhåller, att detta pris uppenbart vore för

högt och att ett belopp av 2 kronor kvadratmetern vore skäligt.

Enligt det preliminära avtalet, som upprättats den 18 oktober

1922, skulle köparna, därest Kungl. Maj:ts godkännande ej erhölles

UQder 1922, äga att häva avtalet. Som emellertid frågan om områdets

försäljning bör underställas riksdagens prövning, har styrelsen, efter

anbefallning av Kungl. Maj:t, med skrivelse den 23 januari 1923 överlämnat

av köparna den 22 januari 1923 skriftligen gjord förklaring,

att de fortfarande stode fast vid villkoren i kontraktet; och har styrelsen

i anslutning därtill hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen

att lämna sitt medgivande till den föreslagna in ark försäljningen.

Det preliminära avtalet innehåller, bland andra, följande bestämmelser:
»Av

det försålda området skall till säljaren eller dess rättsinnehavare under

en tid av 20 år, räknat från den 1 oktober 1923 utgå en årlig avgäld av 3,000

kronor, som skall utbetalas med V12 den siste i varje månad. Till säkerhet’ för

denna förbindelse äger säljaren erhålla inteckning i det försålda området, med förmånsrätt

näst efter penninginteckning å 30,000 kronor. — — —

Köpame tillförbinda sig och blivande ägare av kvarnanläggningen att icke

å den försålda tomten uppföra något spannmålsmagasin utan att, så länge rörelsen

vid statens spannmålslagerhus fortgår, i detta inlagra all för kvarnrörelsen erforderlig

spannmål, som behöver inlagras, mot avgift enligt av Kungl. Maj:t eller styrelsen

fastställd taxa för användande av statens spannmålslagerhus. Skulle lagringsavgifterna

under ett år icke överstiga 3,000 kronor, äro köparna fritagna från

skyldighet att erlägga lagringsavgifter. Skulle lagringsavgifterna under nämnda

tid överstiga 3,000 kronor, äga köparna erhålla ett avdrag å dessa med nämnda

belopp 3,000 kronor. Detta gäller dock endast för tiden 1 oktober 1923—1 oktober

1943. ---

Köparna tillförbinda sig att icke driva annat än handelskvarn och sålunda ej

förmala spannmål mot tull.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

Angående dessa bestämmelser anför lagerhus- och fryshusstyrelsen

följande.

Köparna hade tillförbundit sig och blivande ägare av kvarnanläggningen att

icke å den ifrågavarande tomten uppföra något spannmålsmagasin utan att, så

länge rörelsen vid statens spannmålslagerhus fortginge, i detta inlagra all för kvarnrörelsen

erforderlig spannmål, som behövde lagras, mot avgift enligt av Kungl.

Maj:t eller av styrelsen fastställd taxa för användande av statens spannmålslagerhus.

För att emellertid erhålla någon säkerhet för att jämväl kommande ägare av

kvarnfastigheten skola respektera denna överenskommelse, hade styrelsen betingat

staten en avkomsträtt, avsedd att intecknas i lägenheten med förmånsrätt näst efter

penninginteckning å 30,000 kronor. Härigenom hade styrelsen tillförsäkrats en

årlig avgäld från fastigheten av 3,000 kronor. I gengäld hade de blivande kvarnägarna

befriats från skyldighet att erlägga lagringsavgifter upp till 3,000 kronor.

Några formella hinder för att erhålla inteckning för denna avkomsträtt torde icke

förefinnas; och detta syntes vara den enda realsäkerhet för staten, som kunde

bjudas. En annan möjlighet vore visserligen, att köparna vid visst vite förbunde

sig att icke uppföra något spannmålsmagasin utan vid behov alltid använda lagerhuset,

samt att som säkerhet härför överlämnades en penninginteckning i fastigheten,

men styrelsen hade icke velat begagna sig av denna utväg, då ett dylikt

arrangemang skulle försvåra möjligheten för köparna att erhålla byggnadslån.

Avtalet innehåller vidare bestämmelser angående rätt lör köparna

att använda lagerhusets stickspår vid in- och utlastning, att mot vissa

avgifter erhålla för kvarnrörelsen erforderlig elektrisk energi till viss

mängd från lagerhusets transformatoranläggning samt att begagna lagerhusets

utfartsväg och avloppsledning.

Vad särskilt angår rätten att erhålla elektrisk energi är att märka,

att lagerhus- och fryshusstyrelsen för att få avtalet till stånd måst förbinda

sig till samma prisberäkning under tjugu år, räknat från den 1

oktober 1923. Jämlikt avtal med vattenfallsstyrelsen är lagerhus- och

fryshusstyrelsen emellertid skyldig att för tiden efter den 1 januari 1933

tåla viss i förhållande till socialstyrelsens levnadskostnadsindex ställd

prisändring. Enligt från vattenfallsstyrelsen infordrad utredning kommer

den av lagerhus- och fryshusstyrelsen med Karlsson och Paulsson avtalade

prisberäkningen icke att för tiden före den 1 januari 1933 fördyra

styrelsens egen kraft. Det vore till och med möjligt, att lagerhusoeh

frushusstyrelsen Unge sin egen kraft billigare än hittills. För tiden

efter den 1 januari 1933 komme förlust att uppstå, därest levnadskostnadsindex

då stode över 130. För varje enhet om två procent,

varmed levnadskostnadsindex överstiger 130 procent, komme nämligen

det i kontraktet mellan vattenfallsstyrelsen samt lagerhus- och fryshusstyrelsen

för tiden före den 1 januari 1933 stipulerade kraftpriset att

höjas med en procent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

Lagerhus- och fryshusstyrelsen har på given anledning meddelat

följande rörande beräkningen av lagerhusets inkomster och utgifter

efter kvarnens anläggning.

Den planerade kvarn anläggningen vid spannmålslagerhuset i Vara, vars inlagringskapacitet,

ursprungligen beräknad till 5,000 ton, praktiskt taget vore 4,000

ton, beräknades vara färdig på sensommaren 1923, så att inköp av spannmål och

förmalning kunde taga sin början hösten 1923. Man hade avsett att utföra kvarnen

med avverkningsförmåga av 20 ton spannmål per dygn eller 600 ton i månaden.

Då kvarnen skulle bliva en handelskvarn och man hade beräknat, att den skulle

hållas i ständig drift, måste givetvis kvarnägarna, sedan lantbrukarna tröskat sin

säd, verkställa inköp av betydande kvantiteter spannmål, som då till större delen

torde komma att inläggas å lagerhuset. Under månaderna april, maj, juni och juli

torde därför minst 1,000 ton komma att förvaras i lagerhuset för kvarnens räkning.

Däremot bleve beläggningen troligen ganska ringa under månaderna september—december,

enär inköp då troligen endast komme att verkställas, i den mån

som förmalningen fortskrede, varemot under månaderna januari, februari och mars

inlagringen troligen komme att ökas, i mån som inköpen började. Om man därför

räknade med en genomsnittslagring för kvarnens räkning av 500 ton i månaden,

torde det ej vara för mycket; och inkomsten i lagringsavgifter skulle då med nuvarande

taxor för helt år räknat bliva 6,000 kronor. Om man vidare räknade

med att denna kvantitet spannmål, 500 ton, omsattes sex gånger om året, bleve

in- och uttagningsavgifterna 600 kronor. Sammanlagda inkomsten av den för

kvarnen avsedda spannmålen skulle sålunda enligt denna beräkning uppgå till 6,600

kronor.

Inkomsten av lagerhuset under 1922, som emellertid varit ett synnerligen

dåligt år, hade uppgått till 8,557 kronor 18 öre. Under förutsättning att spannmålsmarknaden

stabiliserades, komme emellertid inlagringen att ökas, enär såväl

lantmännens centralförening i orten som kvarnar förklarat sig vilja använda lagerhuset

i rätt avsevärd utsträckning. Centralföreningen hade för övrigt nyligen anmält

sig vilja inlagra 400 ton spannmål och redan påbörjat inläggningen härav.

Omkostnaderna för lagerhuset, som under 1922 hade uppgått till sammanlagt

10,268 kronor 57 öre, torde under 1923 uppgå till något lägre belopp, enär

lönen för föreståndaren blivit minskad. Utgiften för elektrisk energi, som 1922

uppgått till 2,272 kronor 96 öre, torde bli ungefär densamma efter avtalet om

energileverans till kvarnen. Möjligen kunde utgiften bliva något mindre, om kvarnen

ej uttoge hela den i kontraktet med Karlsson och Paulsson angivna energikvantiteten.

Omkostnaderna torde emellertid få beräknas till 10,000 kronor.

Enligt denna beräkning skulle inkomsterna överstiga utgifterna med 100

kronor, men torde resultatet bli väsentligt förmånligare, om pågående underhandlingar

med centralföreningen ledde till ökad inlagring.

Domänintendenten i Skaraborgs län har i av länsstyrelsen infordrat

utlåtande angående markvärdet förklarat sig anse det avgivna köpeanbudet

vara ett enastående gott tillfälle att realisera ifrågavarande område

och till användning av lagerhuset. Området med sitt mellan tvänne

järnvägar instängda läge måste alltid bliva svårsålt. Det ifrågasatta

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

priset 2 kronor för kvadratmeter vore därför enligt domänintendentens

mening mycket förmånligt.

Länsstyrelsen har för egen del anfört följande.

I likhet med lagerhus- och fryshusstyrelsen ansåge länsstyrelsen det avtalade

priset 2 kronor för kvadratmeter vara under nuvarande förhållanden fullt tillräckligt.

Det av lagerhusbyggnadskommissionen vid expropriationen med då rådande

dyrtid erlagda priset för marken med cirka 3 kronor 12 öre kunde icke nu läggas

till grund för försäljningen. Länsstyrelsen hade för övrigt inhämtat, att för tomtmark

inom Vara köpings område erlagts ett pris, som varierat från 1 krona 15 öre

lägst till 1 krona 35 öre upp till 1 krona 70 öre högst, allt för kvadratmeter,

vilket förhållande gåve stöd för länsstyrelsens åsikt, att det föreslagna priset av

2 kronor för kvadratmeter för det till försäljning ifrågasatta området, som vore

beläget utom Vara köpings område, icke vore för lågt beräknat.

Länsstyrelsen ville framhålla, att anläggningen av den föreslagna kvarnen

utan tvivel skulle medföra stor nytta för spannmålslagerhuset och orten; och finge

länsstyrelsen med stöd av det anförda hemställa om bifall till statens lagerhus- och

fryshusstyrelses framställning.

I ärendet förebragt utredning synes mig ådagalägga, att försäljning

av det föreslagna markområdet efter ett pris av 2 kronor för

kvadratmetern redan i och för sig är för kronan förmånlig1.

Härtill kommer, att lagerhuset genom avtalet tillföres en ökad årlig

inkomst. Den av lagerhus- och fryshusstyrelsen framlagda driftskalkylen

synes mig giva vid handen, att man efter kvarnens inrättande kan

hysa förhoppning om lagerhusets drivande utan förlust. Jag tillåter mig

i detta sammanhang erinra om den föregående år i riksdagen väckta

motionen (II kamm. nr 48) om inrättande av kvarnverk vid statens spannmålslagerhus.

Den i det preliminära avtalet intagna bestämmelsen, att köparna

skola genom lagerhusets transformator erhålla viss mängd för kvarnrörelsen

erforderlig elektrisk energi efter samma prisberäkning före och

efter den 1 januari 1933, synes mig med hänsyn till lagerhus- och

fryshusstyrelsens överenskommelse med vattenfallsstyrelsen böra ändras

så, att köparna för tiden efter sagda dag ersätta energien efter samma

pris som lagerhus- och fryshusstyrelsen kommer att få betala vattenfallsstyrelsen.

Skulle emellertid sådan ändring av avtalet icke kunna åvägabringas,

anser jag denna omständighet icke i och för sig böra föranleda

till hela avtalets avvisande. Jag vill nämligen framhålla, att därest

mot förmodan för tiden efter den 1 januari 1933 priset för den elektriska

energien skulle så stiga, att förlust å leveransen därav för lagerhusoch

fryshusstyrelsen uppstår, avtalet icke lägger hinder i vägen för

däremot svarande höjning av taxan för inlagring i lagerhuset.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand■ 40 höft. (Nr 51.) 2

Departementi
chtfen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 51.

Som ersättningen för expropriation av ifrågavarande markområde

utgått från den av lånemedel upplagda fonden för anordnande av spannmåls]

agerhus och fryshus, bör den köpeskilling, som erhålles för markområdet,

inbetalas till fonden.

Därest riksdagen medgiver markförsäljningen, torde jag därefter

få ånyo underställa Kungl. Maj:t avtalet i övrigt. Jag hemställer nu,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från staten tillhöriga lagerhustomten i Vara må till kvarnägaren

Sven Karlsson och disponenten Karl O. Paulsson försäljas ett

mellan Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga samt Västergötland—Göteborgs

järnvägar liggande område om cirka 2,300 kvadratmeter mot en

köpeskilling, beräknad efter två kronor kvadratmetern, att kontant vid

tillträdet erläggas till statens lagerhus- och fryshusstyrelse under villkor,

bland andra, att området må av köparna omedelbart tillträdas samt att

köparna ensamma vidkännas alla med områdets avskiljande och lagfart

å fånget förenade kostnader.

Till vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däruti statsrådets övriga ledamöter

förena sig, bebagar Hans Majrt Konungen lämna bifall

samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur prokollet:

Julius Söderhjelm.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:73 Skrivelse till Konungen i anledning av Katigt. Maj ds proposition angående försäljning av visst område från statens lagerhustomt i Vara. a1 i texten
  2. JoU 1923:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av visst område från statens lagerhustomt i Vara. a1 i texten