Sök i Ratio Lex

Angående pension å allmänna indragningsstaten åt efterlevande till vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer

1923-02-09 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:59, Angående pension å allmänna indragningsstaten åt efterlevande till vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

1

Nr 59.

Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension å

allmänna indragningsstaten åt efterlevande till vissa i

lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer;

given Stockholms slott den 9 februari 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o—5:o hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

februari 1923.

Närvarande:

Statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anhåller att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande

av pension åt efterlevande till vissa i lantförsvarets tjänst anställda

eller förut anställda personer samt anför därvid följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 46 höft. (Nr 59—60.)

291 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

Ang. pension

åt änkan

Josefina Hardiana

Klint,

född Lindgren.

l:o.

Med bifall till av Kungl. Maj:t framställt förslag medgav 1918 års

riksdag, att vaktmästaren vid artilleristabens lokaler i Stockholm Frans

Wilhelm Klint finge under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 800 kronor, att utgå från och med

månaden näst efter den, varunder han erhölle avsked från sin nämnda

befattning (riksdagens skrivelse nr 10 A, punkt 54).

Sedan Klint, som från och med den 1 oktober 1919 avgått från

berörda anställning, den 10 september 1921 avlidit, har nu Klints

änka Josefina Hardiana Klint, född Lindgren, uti en den 8 mars 1922

dagtecknad skrift anhållit att under sin återstående livstid komma i åtnjutande

av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Klint är född den

8 november 1850; att hon till följd av ålderdomssvaghet ej fullständigt

kan försörja sig; samt att behållningen i boet efter hennes avlidne man

uppgått till allenast 590 kronor 58 öre.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 maj 1922 anfört,

att vaktmästaren Klint under åren 1871—1878 tjänstgjort vid Svea livgarde,

där han avlagt korpralsexamen och befordrats till vicekorpral.

Klint hade år 1881 antagits till extra vaktmästare vid arméförvaltningens

civila departement och år 1883 anställts såsom vaktmästare vid artilleristabens

lokaler vid artillerigården. Enligt 1918 års riksdags ovanberörda

beslut hade Klint erhållit en årlig pension av 800 kronor, vilket belopp

motsvarade, vad som skulle hava tillkommit honom, därest den civila

pensionslagens bestämmelser varit å honom tillämpliga. Det syntes departementet

billigt, att änkan Klint, vilken biträtt sin man med städningen

av artilleristabens lokaler, bereddes årligt understöd till livsuppehälle

under sin återstående livstid, och ansåge sig departementet, med

hänsyn till den pension, som tillkomme med sökanden jämförliga änkor,

böra såsom understöd till henne föreslå 300 kronor om året. Departementet

hemställde sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

bevilja änkan Klint årligt understöd från allmänna indragningsstaten till

ett belopp av 300 kronor, att utgå under hennes återstående livstid, så

länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, och beräknas från och

med den 1 oktober 1921.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

3

Statskontoret har i utlåtande den 7 augusti 1922 tillstyrkt arméförvaltningens

artilleridepartements i ärendet gjorda hemställan.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre vaktmästaren vid artilleristabens lokaler i

Stockholm Frans Wilhelm Klints änka Josefina Hardiana

Klint, född Lindgren, må från och med den 1 oktober

1921, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 300 kronor.

2:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 maj 1922 har t. f. chefen

för Vendes artilleriregemente hemställt, att pension måtte beredas renhållningsarbetaren

vid regementet Per Nilsson Malms änka Anna Malm,

född Hansson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Malm kommit i tjänst såsom

artillerist vid regementet den 17 maj 1871 och erhållit avsked ur krigstjänsten

den 17 maj 1891 med vitsord, att han under tjänstetiden sig

utmärkt väl skickat; att han efter arbete i enskild tjänst under åren 1891

—1894 erhållit anställning såsom renhållningskarl vid regementet den

1 januari 1895, vilken befattning han innehaft till sin den 13 april 1922

inträffade död; att han dessutom under åren 1906—1919 varit anställd

såsom gårdskarl vid den till regementet förlagda officersvolontärskolan

(studentdivisionen); att hans avlöning såsom renhållningskarl under femårsperioden

1917—1921 uppgått till i medeltal 675 kronor om året och såsom

gårdskarl under femårsperioden hösten 1914—våren 1919 till i medeltal

58 kronor 50 öre i månaden samt en fri manskapsportion om dagen; att

han ej erhållit något dyrtidstillägg å från regementet utbetald avlöning;

att han från Vadstena krigsmanshuskassa åtnjutit underhåll från och med

den 1 juni 1891, de sista åren med 200 kronor om året; att han alltid

utfört sina åligganden till belåtenhet och med aldrig svikande plikttrohet;

samt att han år 1913 erhållit svärdsmedaljen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméfÖrv ältning ens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 juni 1922 anfört,

att departementet, då Malm sålunda under mera än 47 år plikt
-

Departements
chefen.

Ang. pension

åt änkan

Anna Malm,

född Hansson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 59.

Ang. pension

åt änkan

Johanna Vilhelmina

Persson,

född

Larsson.

troget tjänat staten, funne det vara med rättvisa och billighet förenat,

att något understöd från statens sida i form av pension bereddes hans

änka, vilken uppnått en levnadsålder av 74 år och befunne sig i fattiga

levnadsomständigheter. I fråga om storleken av sådant understöd funne

departementet, att, då riksdagen vid flera tillfällen beviljat änkor efter

med Malm i avlöningshänseende likställda arbetare i lantförsvarets tjänst

årliga understöd till belopp av 300 kronor, understödet jämväl till änkan

Malm borde utgå med ett belopp av 300 kronor för år. Som Malm

avlidit den 13 april 1922, torde pensionen böra få utgå från och med

den 1 därpåföljande maj månad. Med anledning av vad sålunda anförts

hemställde intendentsdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att änkan Malm finge från och med den 1 maj 1922

under sin återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt nuvarande

änkestånd, från allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension av

300 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 7 augusti 1922 tillstyrkt den av

arméförvaltningens intendentsdepartement i ärendet gjorda hemställan.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att renhållningsarbetaren vid Vendes artilleriregemente

Per Nilsson Malms änka Anna Malm, född

Hansson, må från och med den 1 maj 1922, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 300

kronor.

3:o.

I statsverkspropositionen till 1913 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t

under tionde huvudtiteln, punkt 26, riksdagen medgiva, att t. f. verkmästaren

vid fortifikationen Jöns Petter Persson finge från och med

november månad 1913 åtnjuta en årlig pension av 1,000 kronor från

allmänna indragningsstaten.

Av det vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet

inhämtas, att Persson, som vore född den 16 oktober 1848, varit

anställd under tiden 13 december 1880—1 september 1889 vid Stockholms

artilleriverkstäder och Stockholms tygverkstäder vid artillerigården

samt alltsedan sistnämnda dag vid ingenjörtruppernas verkstäder;

att, sedan vid 1902 års riksdag löneförmånerna reglerats för de året

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Proposition Nr 59.

5

förut tillkomna tygverkmästarna vid fortifikationen, Persson, som anmält

sig såsom sökande till en sådan tygverkmästarbeställning, ansetts

vara för gammal för att med hänsyn till förvärvande av pensionsrätt

kunna anställas på ordinarie stat; att emellertid Kungl. Maj:t uti brev

den 2G juni 1903 medgivit, att Persson, vilken, om detta hinder icke

förefunnits, varit på grund av sin föregående verksamhet vid nämnda

verkstäder självskriven till erhållande av en av de nyinrättade verkmästarbeställningarna

av första klassen, finge förordnas att tillsvidare,

så länge han befunnes kunna på tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden,

bestrida en sådan beställning vid fortifikationen mot åtnjutande

av de därför i stat uppförda avlöningsförmånerna, dock att tiden för

hans förordnande icke finge utsträckas längre än till uppnådd 65 års

ålder.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts ovannämnda framställning om pension

åt Persson.

Uti skrivelse till Kungl. Maj: t den 18 augusti 1922 har chefen för

fortifikationen, med förmälan att Persson den 26 april 1922 avlidit, gjort

framställning om beredande av pension åt hans efterlämnade änka Johanna

Vilhelmina Persson, född Larsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Persson, som är

född den 28 september 1855, på grund av sin höga ålder svårligen kan

genom arbete själv sörja för sin utkomst och att hon saknar egna medel

ävensom underhåll och vård av annan.

Med yttrande den 10 oktober 1922 har arméförvaltningens civila

departement till Kungl. Maj:t överlämnat till ärendet hörande handlingar

samt därvid åberopat ett från direktionen över arméns pensionskassa

infordrat yttrande.

I sitt berörda yttrande har direktionen avel'' arméns pensionskassa anfört,

att Persson icke kunnat under sin livstid förvärva delaktighet i

arméns nya änke- och pupillkassa, enär han endast på förordnande innehaft

sin befattning såsom verkmästare på fortifikationens stat. Ånkepensionsbeloppet,

beräknat å verkmästares (numera tygverkmästares) lön

utan ålderstillägg, 1,200 kronor, utgjorde 300 kronor för år, och, beräknat

å samma lön med 500 kronors ålderstillägg, alltså å 1,700 kronor,

450 kronor för år. Därest skäl befunnes föreligga för framställning till

riksdagen om pension av statsmedel åt änkan Persson, ansåge direktionen

för sin del, att pensionen borde föreslås till samma belopp, 300 kronor^

som av 1910 och 1912 års riksdagar beviljats änkorna efter t., f. verk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ang.

pension åt

änkan Maria

Emanuelsson,

född Gustafsson,

och

hennes barn.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

mästaren av första klassen vid fortifikationen J. E. Wahlström och smedsmästaren

vid fortifikationen J. J. Lundberg (riksdagens skrivelser nr

10/1910, punkt 28, och nr 10/1912, punkt 24).

För egen del har arméförvaltningens civila departement i sitt förenämnda

yttrande hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att änkan Persson finge från och med maj månad 1922 under

sin återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor.

Statskontoret har den 17 november 1922 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid tillstyrkt den av arméförvaltningens civila departement i ärendet

gjorda hemställan.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre t. f. verkmästaren vid fortifikationen Jöns

Petter Perssons änka Johanna Vilhelmina Persson, född

Larsson, må från och med den 1 maj 1922, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300

kronor.

4:o.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 augusti 1922 har chefen för

arméns intendenturförråd å Karlsborg gjort framställning om beredande

av pension åt förmannen vid intendenturförrådets havremagasin Gustaf

Arvid Emanuelssons änka Maria Emanuelsson, född Gustafsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Emanuelsson anställts vid

nämnda intendenturförråds magasinsavdelning från den 1 januari 1900

och där tjänstgjort såsom extra arbetare till den 26 mars 1906 samt

därefter såsom ordinarie arbetare och förman till sin den 30 juli 1922

timade död; att hans avlöningsförmåner — dyrtidstillägg ej inberäknat —

under de senaste åren av hans anställning belöpt sig till omkring 1,600

kronor för år; att han för sin tjänstgöring erhållit gott vitsord; att han

efterlämnat, förutom änkan, i äktenskap med henne födda fem barn,

nämligen två, födda 1902 resp. 1907, vilka åtnjuta inkomst av eget

arbete, samt Carl Gustaf, född den 1 april 1909, Ebba Maria, född den

4 mars 1911, och Anna Margareta, född den 9 november 1913; samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts Proposition Nr 59.

att änkan befinner sig i fattiga omständigheter och på grund av sjukdom

är mindre arbetsför.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméforvciltningens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 augusti 1922

anfört, att departementet funne det vara med rättvisa och billighet förenat,

att understöd från statens sida i form av pension från allmänna

indragningsstaten bereddes änkan Emanuelsson samt hennes tre yngsta

barn, vilka alla befunne sig i fattiga levnadsomständigheter. I fråga om

storleken av sådant understöd funne departementet, att, då riksdagen vid

flera tillfällen beviljat änkor och minderåriga barn efter med Emanuelsson

i avlöningshänseende likställda arbetare i lantförsvarets tjänst årliga

understöd till belopp av 300 kronor för änkan och 100 kronor för vart

och ett av de minderåriga barnen, understöd jämväl borde utgå med

300 kronor åt änkan Emanuelsson och med 100 kronor åt vartdera av

hennes nyssnämnda tre barn. Då Emanuelsson avlidit den 30 juli 1922,

syntes understöden böra utgå från och med den 1 augusti 1922.

Statskontoret har den 31 oktober 1922 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid anfört, att, då Emanuelsson varit anställd vid arméns intendenturförråd

å Karlsborg över 22 år, syntes billigheten fordra, att hans

efterlämnade änka, vilken befunne sig i fattiga omständigheter, bereddes

något understöd av statsmedel för sig och sina tre yngsta barn, och hade

statskontoret intet att erinra mot de av arméförvaltningens intendentsdepartement

föreslagna understödsbeloppen, 300 kronor för änkan och

100 kronor för ett vart av de tre yngsta barnen.

På grund av vad sålunda förekommit samt under framhållande, att

pension till ett vart av barnen torde böra utgå intill utgången av det

kalenderår, varunder vederbörande fyller 18 år, får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förmannen vid arméns intendenturförråds å

Karlsborg havremagasin Gustaf Arvid Emanuelssons

änka Maria Emanuelsson, född Gustafsson, och matarnas

minderåriga barn Carl Gustaf, Ebba Maria

och Anna Margareta må från och med den 1 augusti

1922 komma i åtnjutande av pensioner å allmänna

indragningsstaten, änkan, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, med 300 kronor årligen samt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

Ang. pension

åt änkan

Johanna

Maria Larsson,

född

Johansson,

och hennes

barn.

ett vart av barnen till och med det år, varunder det

fyller 18 år, med 100 kronor årligen.

5:o.

Uti proposition till 1922 års riksdag (nr 98, punkt 2) föreslog

Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att fodermarsken vid Gudhems remontdepå

Karl Johan Larsson finge från och med månaden näst efter den,

varunder han entledigades från sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,000

kronor.

Av handlingarna i ärendet hade inhämtats, att Larsson vore född den

4 maj 1877; att han antagits såsom hästskötare vid Ottenby remontdepå

den 24 oktober 1896 och därifrån förflyttats till Björnö remontdepå

den 1 januari 1904, samt att han befordrats till fodermarsk vid Haby

remontdepå den 1 oktober 1904 och alltsedan år 1914 innehade enahanda

anställning vid Gudhems remontdepå; att han från sistnämnda

remontdepå åtnjöte en kontant avlöning, dyrtidstillägg ej inräknat, av

1,541 kronor 25 öre för år, vartill komme fri bostad med bränsle, lyse

och sängservis ävensom trädgårdsland, och att hans samtliga avlöningsförmåner

kunde värderas till omkring 1,900 kronor för år; att han under

hela sin tjänstetid på ett mycket förtjänstfullt sätt skött sina åligganden

och alltid fört en synnerligen hedrande vandel; att han lede av lungtuberkulos

i framskridet stadium, på grund av vilken sjukdom han måste

anses fullständigt oförmögen till arbete; samt att han, som hade hustru

och minderåriga barn att försörja, saknade ekonomiska tillgångar.

Sedan Larsson avlidit den 7 mars 1922 samt riksdagen därom erhållit

meddelande, anmälde riksdagen, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning icke påfordrade någon riksdagens åtgärd (riksdagens skrivelse

nr 302/1922, punkt 29 b).

I skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 9 mars

1922 hemställde chefen för remontering sstyr elsen, att departementet måtte

söka utverka pension åt Larssons änka Johanna Maria Larsson, född

Johansson, och hennes omyndiga barn.

Av handlingarna i detta ärende inhämtas, att Larsson efterlämnat,

förutom änkan, som är född den 15 november 1880, fyra barn, av

vilka tre ännu icke uppnått 18 års ålder, nämligen Maria, född den 20

september 1905, Karin, född den 27 februari 1909, och Sofia, född den

24 oktober 1912, samt att änkan Larsson befinner sig i ytterst fattiga

omständigheter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 59.

9

Med överlämnande av handlingarna i ärendet anförde arméförvaltningens

intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 mars

1922, att departementet, med hänsyn till änkan Larssons synnerligen

bekymmersamma ställning och fodermarsken Larssons långvariga och

väl vitsordade verksamhet i statens tjänst, funne det vara med rättvisa

och billighet förenat, att något understöd fråu statens sida bereddes

änkan och barnen. Beträffande storleken av sådant understöd ville

departementet åberopa, att 1917 års riksdag beviljat fodermarsken vid

remontdepån å Björnö H. F. E. Ingvarssons änka, Maria Ingvarsson,

född Olsson, och makarnas tre minderåriga barn årliga understöd å allmänna

indragningsstaten, änkan, så länge hon förbleve i sitt änkestånd,

med 300 kronor, samt vart och ett av barnen intill uppnådd ålder av

18 år med 100 kronor (riksdagens skrivelse nr 10, punkt 45). Enahanda

understöd syntes departementet böra tillerkännas jämväl änkan Larsson

och hennes barn under 18 års ålder. Då Larsson avlidit den 7 mars

1922, syntes understöden till hans änka och barn böra utgå från och

med den 1 april 1922.

Statskontoret, som den 21 april 1922 avgav utlåtande i ärendet, anförde,

att änkan Larsson vore född 1880 och sålunda ännu jämförelsevis

ung, varjämte ingen antydan förelåge, att hon skulle vara sjuklig. Hon

syntes själv kunna sörja för sitt uppehälle. Ifrågasättas kunde därför,

huruvida pension för henne kunde anses vara av behovet påkallad och

huruvida icke ett eventuellt understöd från statens sida i detta fall måhända

borde inskränkas till något uppfostringsbidrag åt de minderåriga

barnen. Med hänsyn emellertid till 1917 års riksdags ovanberörda beslut

i ett liknande ärende samt till änkan Larssons vitsordade bekymmersamma

ekonomiska ställning, ville statskontoret icke motsätta sig, att

framställning gjordes hos riksdagen om årligt understöd från allmänna

indragningsstaten såväl åt änkan, så länge hon förbleve ogift, som ock

åt vart och ett av de oförsörjda barnen intill uppnådd ålder av 18 år.

Genom beslut den 2 juni 1922 medgav Kungl. Maj:t, i anledning

av förevarande framställning och med hänsyn till föreliggande synnerligen

bevekande omständigheter, att till änkan Larsson finge såsom bidrag

till underhåll åt hennes ifrågavarande tre barn utbetalas en gratifikation

av 450 kronor från lantförsvarets anslag till extra utgifter.

Sedermera har chefen för remontering sstyrelsen uti en till arméförvaltningens

intendentsdepartement ställd skrivelse gjort förnyad framställning

om beredande av pension åt änkan Larsson och hennes barn.

Bihang till riksdagms protokoll 1923. 1 saml. 46 höft. (Nr 59—60.) 291 23 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

Med överlämnande av sistberörda skrivelse har arméförvaltningens

intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 december 1922

anfört, att de av departementet uti departementets skrivelse den 17 mars

1922 anförda skäl allt fortfarande syntes tala för, att årliga understöd

tillerkändes änkan Larsson och hennes tre yngsta barn. Med hänsyn

därtill, att den änkan Larsson jämlikt förenämnda beslut den 2 juni

1922 tilldelade gratifikationen motsvarade den på tiden 1 april—31 december

1922 belöpande del av det utav departementet föreslagna

sammanlagda årliga belopp, vilket syntes böra henne tillerkännas, torde

de nu ifrågasatta förmånerna böra få utgå från och med den 1 januari

1923. På grund av vad intendentsdepartementet sålunda anfört hemställde

departementet, att Kungl. Maj:t måtte göra framställning till

riksdagen om beredande av föreslagna pensioner å allmänna indragningsstaten

åt änkan Larsson och hennes förenämnda tre yngsta barn, att

utgå från och med den 1 januari 1923.

Statskontoret har den 5 januari 1923 avgivit utlåtande över intendentsdepartementets

sistnämnda framställning och därvid åberopat vad

ämbetsverket anfört i sitt ovanberörda utlåtande den 21 april 1922.

På grund av vad i ärendet förekommit finner jag mig böra tillstyrka,

att pensioner med föreslagna belopp beredas änkan Larsson och

hennes tre yngsta barn från allmänna indragningsstaten. Pensionerna

torde böra utgå från och med den 1 januari 1923 för änkan, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt för ett vart av barnen

intill utgången av det kalenderår, varunder det uppnår 18 år.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att fodermarsken vid Gudhems remontdepå Karl

Johan Larssons änka Johanna Maria Larsson, född

Johansson, och makarnas barn Maria, Karin och Sofia

må från och med den 1 januari 1923 komma i åtnjutande

av pensioner å allmänna indragningsstaten, änkan,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, med

300 kronor årligen samt ett vart av barnen till och

med det år, varunder det fyller 18 år, med 100 kronor

årligen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

11

Vad departementschefen ovan under punkterna

l:o — 5:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

• Ur protokollet:

W. G. 0. Montgomery.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:183 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds i särskilda propositioner gjorda framställningar rörande pension dels åt vissa i lantförsvarets tjänst ans s. 1 i texten
  2. BU 1923:42 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts i särskilda propositioner gjorda framställningar rörande pension dels åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller f s. 3 i texten