Angående pension å allmänna indragning sstaten åt f. d. förvaltaren vid ridskolan F. H. Larsson
1923-02-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:60, Angående pension å allmänna indragning sstaten åt f. d. förvaltaren vid ridskolan F. H. Larsson
Dokumentets text
Kungl. May.ts Proposition Nr tiO.
13
Nr 60.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension å
allmänna indragning sstaten åt f. d. förvaltaren vid ridskolan
F. H. Larsson; given Stockholms slott den 16
februari 1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
februari 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, åkerman, Linders, Schlyter, Orne.
Departementschefen, statsrådet Hansson anför:
Å staten för ridskolan var före år 1921 uppförd en fodermarsk med,
förutom fri bostad och bränsle samt planteringsland, ett arvode av 1,100
kronor jämte två tillägg å arvodet å 150 kronor efter respektive 5 och
316 23
14
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 60.
10 års väl vitsordad tjänst. Då fodermarsken emellertid fått till uppgift
att tjänstgöra uteslutande såsom furageuppbördsman, förrådsförvaltare,
väbel och uppbördsman för bränsle och lyse, vidtogs för vinnande av
överensstämmelse mellan staten och sålunda rådande faktiska förhållanden
den ändring i 1921 års stat, att fodermarsken benämndes förvaltare.
Förutom de å staten upptagna avlöningsförmåner åtnjöt ifrågavarande
befattningshavare under år 1921 tillfällig löneförbättring med 275 kronor
för år räknat.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 mars 1921 hade chefen för
ridskolan hemställt, att pension måtte beredas innehavaren av berörda
befattning vid ridskolan Frans Hjalmar Larsson, vilken anhållit om
entledigande från och med den 1 augusti 1921.
Av handlingarna i ärendet inhämtades, att Larsson vore född
den 8 juli 1871; att han den 1 oktober 1887 antagits till hästskötare
i ridskolans officersstall och den 1 oktober 1901 förordnats till fodermarsk
därstädes, vilken befattning han uppehållit till den 1 januari
1918; att Larsson på framställning av chefen för ridskolan åtagit sig
att från och med nyssnämnda tidpunkt ombesörja de med den nuvarande
förvaltartjänsten förenade göromål; att han emellertid visat sig sakna
nödig kompetens att tillfredsställande bestrida omförmälda göromål; att
han för sin tjänstgöring såsom fodermarsk erhållit mycket goda vitsord
och fullgjort sina åligganden såsom förvaltare efter bästa förmåga
samvetsgrant och plikttroget; samt att Larsson, som vore i åtnjutande
av enskild arbetsförtjänst, hade en god ekonomisk ställning.
Arméförv ältning ens civila departement hade uti den 7 maj 1921 avgivet
utlåtande i ärendet anfört, att enär Larsson varken helt eller delvis vore
av sjukdom urståndsatt att bidraga till sitt uppehälle och då han hade
en god ekonomisk ställning, funne sig departementet, med hänsyn jämväl
därtill att Larsson ännu icke uppnått den för förrådsförvaltare, med
vilka Larsson syntes vara närmast jämförlig, för pensions erhållande
stadgade le vadsålder, icke kunna tillstyrka bifall till framställningen om
pension åt Larsson vid hans under år 1921 eventuellt skeende avgång
från innehavande befattning.
Uti den 22 juni 1921 avgivet utlåtande i ärendet hade statskontoret,
på grund av vad arméförvaltningens civila departement i ärendet anfört
och då, såvitt statskontoret kunnat finna, intet hinder borde förefinnas
mot att Larsson, då. han befriades från göromålen såsom förvaltare,
15
. Kungl. Maj:ts Proposition Nr 60.
återginge till utövningen av den befattning såsom fodermarsk vid ridskolan,
söm han då alltjämt syntes innehava och för vilken han syntes
åtnjuta avlöning, hemställt, att förevarande framställning icke måtte till
någon vidare åtgärd föranleda.
Genom beslut den 18 juli 1921 fann Kungl. Maj;t förevarande
framställning icke föranleda någon vidare åtgärd.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 14 mars 1922 dagtecknad skrift
har nu Larsson, vilken erhållit entledigande från sin anställning vid ridskolan
från och med utgången av augusti månad 1921, ånyo anhållit att
komma i åtnjutande av pension samt därvid åberopat, bl. a., att hans
arbetsförmåga numera blivit nedsatt på grund av sjukdom.
Arméförv ältning ens civila departement har den 7 april 1922 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört, att, på sätt av handlingarna i ärendet
framginge, Larsson efter nära 34 års anställning- vid ridskolan med utgången
av augusti månad 1921 erhållit entledigande från sin befattning
vid ridskolan, samt att hans avgång ur tjänsten närmast föranletts av
behovet av en sådan omläggning av förvaltningsgöromålen vid ridskolan,
att till Larssons befattning måst överföras vissa arbetsuppgifter, för vilkas
bestridande Larsson i sin egenskap av fodermarsk saknat erforderlig
kompetens. Vidare inhämtades av till ärendet hörande handlingar, dels
att Larsson för närvarande lede av sjukdom, som medförde nedsättning
i hans arbetsförmåga, dels ock att de förvärvsmöjligheter, vilka förut
stått honom till buds genom bedrivande av handelsrörelse, numera avsevärt
förminskats. På grund härav och då Larsson vid avgången ur
tjänst uppnått den för underofficer stadgade pensionsåldern, ansåge
sig departementet numera kunna ifrågasätta, huruvida icke åtgärder borde
vidtagas i syfte att hos riksdagen utverka årlig pension åt honom. Med
hänsyn till beloppet av Larssons kontanta avlöning före avskedstagandet
syntes pensionen höra bestämmas till i avrundat tal 900 kronor för år räknat.
Uti den 9 augusti 1922 avgivet utlåtande i ärendet har statskontoret
anfört, att, sedan det numera i ärendet upplysts, att Larsson nödgats
utan något sitt eget förvållande avgå från sin förut innehavda befattning
såsom förvaltare vid ridskolan, utan att annan anställning vid samma
institution blivit honom beredd, statskontoret finge såsom sin mening
uttala, att det syntes statskontoret rättvist och billigt, att Larsson bereddes
någon pension av statsmedel såsom erkänsla för långvarig och
16
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 60.
väl vitsordad tjänstgöring och till hjälp i hans genom iråkad sjukdom
svåra belägenhet. Pensionen, som torde böra utgå från och med månaden
näst efter beviljat avsked, syntes böra bestämmas till minst samma belopp,
vilket brukat av riksdagen beviljas åt verkmästare och likställda och
som av 1922 års riksdag tillerkänts fodermarsken O. H. Ahlbin eller
1,000 kronor för år (riksdagens skrivelse nr 302, punkt 29 a).
Med avseende å vad i ärendet förekommit finner även jag mig böra
tillstyrka, att pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,000
kronor för år beredes Larsson. I anledning härav hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre förvaltaren vid ridskolan Frans Hjalmar Larsson må från
och med den 1 september 1921 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Thomas Adlercreutz.
Stockholm, K. L. Beckmana Boktryckeri, 1923.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.