Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län

1923-02-09 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:64, Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr (i4.

I

Nr 64.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande

särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning

inom vissa län; given Stockholms slott den 9

februari 1923.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda

bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.

GUSTAF,

A. Åkerman.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 30 käft. (Nr Cd.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 64.

Förslag

till

LAG

om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande

särskilda bestämmelser angående rätten till

inmutning inom vissa län.

Härigenom förordnas, att det förbud, som i 1 § i lagen den 31 maj

1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning

inom vissa län stadgas mot inmutning av järnmalmsfyndigheter för annans

än kronans räkning, vilket förbud gäller till den 1 oktober 1923, skall

äga fortsatt giltighet till den 1 oktober 1924 samt att övriga bestämmelser

i sagda lag skola äga tillämpning med avseende å inmutning, som i

samma bestämmelser avses, där denna sökes före sistnämnda dag.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1923.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 64.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 februari 1923.

Närvarande:

Statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,

Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför

chefen för justitiedepartementet statsrådet Åkerman:

»I slutbestämmelserna till lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande

särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län är stadgat,

att det i lagens 1 § omförmälda förbud mot inmutning av järnmalmsfyndighet

för annans än kronans räkning skulle upphöra att gälla den 1

oktober 1919 samt att lagens övriga bestämmelser icke skulle tillämpas

med avseende å inmutning, som söktes efter sistnämnda dag, allt så framt

ej Ivungl. Maj:t med riksdagen annorlunda förordnade. Genom särskilda

lagar, gällande för ett år i sänder, har därefter 1918 års lag erhållit förlängd

giltighetstid, senast genom lag den 9 juni 1922 (nr 227) till den

1 oktober 1923.

Ifrågavarande lagstiftning har erhållit allenast provisorisk giltighet i

främsta rummet med hänsyn till pågående förarbeten för en ny gruvlagstiftning.

De sakkunniga, vilka för detta ändamål under år 1920 tillkallades

inom justitiedepartementet, torde under loppet av innevarande år

komma att avsluta sitt arbete med avgivande av förslag till definitivt ordnande

av denna fråga. Tidigast vid 1924 års riksdag lärer därför ärendet

kunna komma under behandling. Yid sådant förhållande bör tydligen

nu tagas under övervägande, huruvida 1918 års lag bör erhålla ytterligare

förlängd giltighetstid. I likhet med vad under föregående år skett har

jag låtit infordra yttranden härutinnan från kommerskollegium, länsstyrel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 64.

serna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, chefen för Sveriges

geologiska undersökning, bergmästaren i norra bergmästaredistriktet samt

1920 års gruvlagstiftningssakkunniga. Samtliga dessa yttranden hava numera

inkommit.

T. f berg- Tillförordnade bergmästaren i norra distriktet, gruvingenjören It. Stahre,

tnasiaren 2 i «

norra diatrib- kar antort:

tet.

»Efter lagens ikraftträdande den 15 juni 1918 har till och med den 30 november

innevarande år för enskilda utfärdats följande antal mutsedlar, dels å

nyupptäckta, dels å sönade mineralanledningar å kronojord inom de län, som

beröras av lagen:

Nyupptäckta mineralanledningar.

Län

1918

1919

1920

1921

‘/i—30/n 1922

Summa

Norrbottens .............................................

316

163

170

30

3

672

Västerbottens ..........................................

51

6

7

233

24

321

Jämtlands................................................

7

8

—

—

—

15

Summa nyupptäckta

874

167

177

263

27

1,008

Sönade mineralanledningar.

Län

1918

1919

1920

1921

*/i—so/ii 1922

Summa

Norrbottens .............................................

220

75

73

106

38

512

Västerbottens ..........................................

115

—

22

31

6

174

Jämtlands................................................

33

1

2

—

—

36

Summa sönade

368

76

97

137

44

722

Summa enligt lagen den 31 maj 1918 inmutade mineralanledningar.

Län

1918

1919

1920

1921

Vi—30/ii 1922

Summa

Norrbottens .............................................

536

228

243

136

41

1,184

Västerbottens ..........................................

166

6

29

264

30

495

Jämtlands...............................................

40

9

2

—

—

61

Summa mutsedlar

742

243

274

400

71

1,730

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 04.

Förlängd arbetstid för icke utmålslagda inmutningar äldre än ett år är

gällande beträffande Norrbottens län för 8 st. och beträffande Västerbottens för

3 st. Icke utmålslagda inmutningar yngre än ett år finnas till följande antal

inom de olika länen:

inom Norrbottens län .................. 41 st.

» Västerbottens län.................. 27 st.

Summa ö8 st.

Å enligt ifrågavarande lag inmutade mineralanledningar bar tills dato lagts

följande antal utmål inom de olika länen:

Län

Mineralanledning

1918

1919

1920

1921

1922

Summa

Norrbottens ..................

Grafit...........................

Molybden.....................

Svavelkis & grafit .........

Svavelkis i järnmalm......

Magnesit & järnmalm......

Silver och bly...............

Arsenikkis.....................

15

2

4

8

1

1

1

4

4

1

7

1

17

5

1

17

4

4

1

Summa utmål för Norrbottens län

15

14

12

7

1

49

Västerbottens ..............

Jämtlands.....................

Svavelkis .....................

Kromjärn .....................

—

1

1

—

—

6

7

1

Summa utmål för hela distriktet

16

16

12

7

7

57

Av de ännu icke utmålslagda fyndigheter, vara finnas gällande mutsedlar

enligt lagen den 31 maj 1918, avse nedanstående antal följande mineral:

Mineralauledningens art

Norrbotten

Västerbotten

Summa

Summa

nyuppt.

sönade

nyuppt.

sönade

nyuppt.

sönade

Zink, bly, silver..............................

6

6

6

Kopparmalm....................................

—

3

—

—

—

3

3

Magnetkis & koppar ........................

2

—

—

—

2

—

2

Arsenikkis m. m............................

—

1

—

—

—

1

1

Svavel- & kopparkis ........................

—

—

1

—

1

—

1

Svavelkis ......................................

3

—

23

6

26

6

32

Magnesit .......................................

6

—

—

—

6

—

6

Apatit .........................i................

—

28

—

—

28

28

Summa gällande inmutningar

11

38

24

6

35

44

78

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 64.

Av utmålen innehålla 16 st., jämte svavelkis, vara utmål beviljats, avsevärda

kvantiteter järnmalm, som dock enligt lagen den 31 maj 1918 ej får av

inmutaren tillgodogöras, utan skall, i den mån den icke är för gruvdriften nödig,

uppläggas på lätt tillgänglig plats i närheten av gruvan, varjämte, på grund av

vid utmålsförrättningarna gjorda förbehåll mot avförande från gruvfälten av

järnmalmsblandat berg, malmen före avförandet måste underkastas anrikning för

avskiljande av järnmalmen, vilken även skall vid gruvfältet uppläggas. I huvudsak

torde förhållandet vara detsamma i fråga om de fyra på magnesit och järnmalm

lagda utmålen.

Av icke utmålslagda mineralanledningar innehålla sannolikt 6 st. å magnesit

och 28 st. å apatit tagna inmutningar i förhållande till det inmutade mineralet

avsevärda kvantiteter järnmalm. Inalles torde alltså 20 utmål och 34 ännu icke

utmålslagda, inmutade mineralanledningar eller respektive 35 och 43 % av samtliga

på grund av lagen den 31 maj 1918 tillkomna inmutningar och utmål innehålla

mer eller mindre betydande kvantiteter järnmalm, vilken dock, på grund

av lagens bestämmelser, icke kunna av inmutaren tillgodogöras, utan äro förbehållna

kronan ensamt i egenskap av jordägare.

Av ovanstående tabell över antalet inmutningar enligt lagen den 31 maj

1918 framgår, att under år 1922 en avsevärd tillbakagång i inmutareverksamheten

inträtt. Samtidigt kan även en förskjutning i förhållandet mellan antalet

nyupptäckta mineralanledningar och totala antalet inmutniugar konstateras, så

att nyupptäckterna under år 1922 utgöra endast 38,0 % av samtliga inmutningar.

Under åren 1918—1921 har detta förhållande varit respektive 50,4, 68,7, 64,6

och 65,8 %. Såväl kvantitativt som kvalitativt har sålunda inmutareverksamheten

under år 1922 visat en anmärkningsvärd nedgång. Orsakerna härtill äro

flera. En viktig orsak ligger i depressionen och den rådande penningknappheten,

som gör den största återhållsamhet i fråga om kapitalutlägg för malmletning

nödvändig. Övriga orsaker äro i viss mån olika för de olika länen. Inom Norrbottens

län, där åtminstone hittills inga brytvärda fyndigheter av andra malmer

än järnmalm äro kända, måste förr eller senare intresset hos enskilda för inmutareverksamhet

på kronojord avstanna, då lagens den 31 maj 1918 förbud

för enskilda att inmuta och tillgodogöra sig å kronojord upptäckta järnmalmsfyndigheter

borttager all eggelse att fortsätta en med stora omkostnader betungad

verksamhet, av vilken inga resultat äro att påräkna. Inom Västerbottens län

äro orsakerna till den minskade inmutareverksamheten av ett annat slag. Här

ha alltsedan år 1920 planmässiga undersökningsarbeten bedrivits för bringande i

dagen av de kisförekomster, som finnas inom Skellefteå, Norsjö, Malå, Lycksele

och kringliggande socknar. Inmutareverksamheten inom detta distrikt bedrives

huvudsakligen av tvenne företagare, nämligen dels staten, representerad av Sveriges

geologiska undersökning, dels Centralgruppens Emissionsaktiebolag. I den

jordtäckta terräng, som är rådande inom detta malmförande distrikt, sker malmletningen

genom uppsökande och kartering av istransporterade lösa malmblock,

vilkas moderklyft sedermera genom elektriska mätningar och diamantborrningar

lokaliseras. Under den första ivern att lägga under sig de fyndigheter, som här

kunde finnas, inmutades, i avsikt att utestänga konkurrenter, stora arealer, vilka

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 04.

misstänktes vara malmförande, men där i regel endast en ringa del av de tagna

inmutningarna eller ock ingen vid senare verkställda undersökningar visade sig

innehålla malm i brytvärda kvantiteter. Sedan emellertid numera en överenskommelse

träffats emellan de båda stora konkurrenterna om dessa malmfyndigheter,

har en minskning i antalet uttagna mutsedlar inträtt, i det att numera

endast sådana inmutningar tagas, inom vilka man har grundad anledning att

vänta förekomst av malm.

Av det ovan anförda skulle den slutsatsen kunna dragas, att någon förlängning

av 1918 års lag ej vore av behovet påkallad, utan att den skulle kunna

avföras såsom onödig. För Norrbottens och Jämtlands län synes det ej heller

vara av något större intresse, att denna lag äger bestånd, då inom dessa län

någon livligare inmutareverksamhet med syfte att uppsöka nya malmförekomster

på kronojord knappast numera torde vara att vänta. Men för Västerbottens län

är en prolongation av lagens giltighetstid av så mycket större intresse. Inom

detta län bedrives som ovan nämnts dels av staten, dels av en enskild företagare,

centralgruppens emissionsaktiebolag, en planmässig och dyrbar verksamhet för

eftersökande av hittills okända kismalmsförekomster, vilka säkerligen komma att

för. landet få eu synnerligen stor betydelse. Ett slopande av nu gällande provisoriska

lagbestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län skulle

leda till ett tillfälligt återinförande av det under åren 1902—1918 gällande totala

inmutningsförbudet å kronojord inom de nordliga länen. Då inom Västerbottens

län kronojord och enskild mark förekomma i stark omväxling och ofta i små

skiften, föreligger, om det totala inmutningsförbudet återinföres, stor risk, att

enskildas intresse för malmletning inom även detta distrikt slocknar, då en

fyndighet, som genom blockletning upptäckts, slutligen kan befinnas ligga helt

eller delvis på kronojord, varigenom den enskilde malmletaren går miste om sitt

fynd och de på dess eftersökande nedlagda kostnaderna. Ett borttagande nu

av de provisoriska lagbestämmelser, som medge en enskild rätt att på kronojord

med väsentliga inskränkningar i den fria dispositionsrätten över sina fynd tillgodogöra

sig vissa upptäckta mineralfyndigheter, synes mig därför både olämpligt

och obilligt, då det skulle fullkomligt lamslå den enskilda inmutareverksamheten

inom ett distrikt, där enskilda på upptäckandet av nya malmförekomster

nedlagt ett betydande arbete och även framvisat lovande resultat. Av dessa

skäl anser jag mig böra på det kraftigaste tillstyrka en förlängning av de lagbestämmelser,

som medge en enskild rätt att på kronojord inmuta mineralanledningar

innehållande andra malmer än järnmalm.

I samband med frågan om prolongation av lagens den 31 maj 1918

giltighetstid torde det vara lämpligt att upptaga frågan, huruvida lagen bör

förlängas i nu gällande skick eller om några förändringar i densamma böra vidtagas.

De synpunkter, som härvid böra komma i betraktande, äro:

dels den giltighetstid en förändrad lag kan komma att få;

dels huruvida lagen den 31 maj 1918 uppfyllt de på densamma ställda

förväntningarna att på ett förmånligt sätt reglera dispositionsrätten till fyndigheter

på kronojord;

dels önskvärdheten av särlagstiftning för fyndigheter på kronojord.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kommers
kollegium.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 64.

Vad då först frågan om den giltighet en förändrad lag kan komma att få

angår, synes det mig ej sannolikt att densamma kan erhålla annat än provisorisk

karaktär. Den måste förr eller senare ersättas av den definitiva gruvlag,

varför utredningar sedan flera år pågått. Enligt vad jag har mig bekant, hava

nu sittande gruvlagstiftningssakkunnige erhållit förständigande att före den 31

maj 1923 hava slutfört sitt arbete med framläggande av förslag till ny gruvlag.

Detta förslag borde alltså kunna föreläggas 1924 års riksdag. Naturligtvis är

det nu omöjligt att avgöra, huruvida detta förslag kan vinna riksdagens bifall,

men frågan synes mig dock hava förts ett stort steg närmare sin lösning. Under

sådana förhållanden synes det mig föga lämpligt att nu införa några nya provisoriska

lagbestämmelser i fråga om dispositionsrätten till fyndigheter på odisponerad

kronojord, om dessa förhållanden inom en snar framtid kunna tänkas bli

reglerade av en ny definitiv gruvlag och om 1918 års lag kan anses på ett tillfredsställande

sätt provisoriskt reglera dessa förhållanden.

I fråga om kronans intressen måste det nog erkännas att 1918 års lag på

ett ganska gott sätt tillvaratager desamma. De anmärkningar, som framställts

mot lagen, hava heller icke varit riktade mot de bestämmelser, som reglera

kronans” intressen, utan i regel avsett att medgiva en enskild inmutare^ något

större friheter. Från kronans sida torde därför inga ändringar i lagen få anses

önskvärda och för de enskilda inmutarne är det ovillkorligen bättre, att 1918

års lag prolongeras i oförändrat skick än att nya provisoriska lagbestämmelser

införas, med eventuellt endast mycket kort giltighetstid.

Vad slutligen angår frågan om önskvärdheten av särlagstiftning för fyndigheter

på odisponerad kronojord, vill jag som min åsikt framhålla, att dylik ej är

önskvärd. Den lag, som reglerar rätten till malmfyndigheter bör vara enhetlig,

vare sig fyndigheterna äro belägna på kronojord eller enskild mark, och så avfattad,

att jordägarens intressen i tillbörlig grad tillgodoses.

Då sålunda 1918 års lag i stort sett på ett ganska tillfredsställande sätt

provisoriskt reglerar rätten till inmutning å kronojord och då möjlighet föreligger,

att ny definitiv gruvlagstiftning inom överskådlig framtid kan bliva

genomförd, anser jag mig böra förorda förlängning av lagens den 31 maj 1918

giltighet i oförändrat skick.

Beträffande den tid, prolongationen bör avse, vill jag som min åsikt framhålla.

att en förlängning med ett år eller till och med den 30 september 1924

är den lämpligaste, då därigenom tid vinnes att se, huruvida gruvlagstiftningssakkunniges

förslag till ny gruvlag innebär en lösning av gruvlagstiftningsproblemet,

som kan vinna riksdagens bifall. Skulle ej heller detta förslag kunna

antagas som definitiv lag, torde tiden för en eventuell revision av bestämmelserna

i 1918 års lag vara inne.

För min del vill jag alltså tillstyrka förlängning av lagens den 31 maj 1918

giltighetstid i oförändrat skick till och med den 30 september 1924.»

Kommerskollegium har anfört:

»Den 13 mars 1922 hava gruvlagstiftningssakkunniga med skrivelse till herr

statsrådet framlagt förslag till lag innefattande särskilda bestämmelser angående

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Proposition Nr 64. 9

rätten till inmutning å viss kronan tillhörig jord. Härmed avsågs att provisoriskt

ersätta bland annat 1918 års lag. Hört häröver har kollegium den 24 mars

1922 i huvudsak tillstyrkt förslaget att giilla tillsvidare eller till dess ny allmän

gruvlagstiftning trädde i kraft.

Enligt anförande till statsrådsprotokollet den 21 april 1922 ansåg sig herr

statsrådet emellertid ej böra då in<jå i prövning av de sakkunnigas förslag, varför

frågan ej kom att föreläggas 1922 års riksdag.

Då nu gruvlagstiftningssakkunniga fått sig förelagt att senast den 31 maj

1923 hava slutfört sitt uppdrag, d. v. s. framlagt förslag till ny definitiv gruvlag,

kan detta innebära, att definitivt ordnade förhållanden inom detta lagstiftningsområde

möjligen komma att införas inom en icke alltför avlägsen framtid.

I händelse på denna grund en ny provisorisk lagstiftning i enlighet med 1922

års ovannämnda förslag ej skulle kunna beräknas erhålla annat än synnerligen

begränsad livslängd, synes det kollegium med hänsyn till önskvärdheten att undvika

alltför täta ombyten av författningar på området lämpligast att 1918 års

lag förlänges att gälla intill den nya definitiva gruvlagstiftningens ikraftträdande.»

Chefen för Sveriges geologiska undersökning har anfört:

»Såsom jag vid åtskilliga föregående tillfällen, senast i min framställning

till herr statsrådet av den 21 november 1921, framhållit, har den ifrågavarande

lagen hittills knappast haft någon betydelse för upptagandet av värdefulla förekomster

av malmer, varpå landet lider brist. Ingen av de betydelsefullare upptäckter

av koppar- och svavelmalmer etc. som under senare år ägt rum kan sägas

hava framkallats genom lagen ifråga. Sedan man emellertid genom sistnämnda

upptäcker erfarit, att åtminstone vissa trakter i Norrland hysa verkligt värdefulla

förekomster av sådana malmer som lagen avser, kan ett stegrat intresse

för dessa malmers efterforskande förväntas, och synes då icke uteslutet, att ett

förlängande av lagen kan leda till uppdagande redan inom närmare framtid av

förekomster, som i annat fall måhända avsevärd tid framåt förblivit oupptäckta.

Visserligen synes staten i främsta rummet böra genom sina egna organ

själv arbeta på uppdagandet av malmfyndigheter på sin mark. I betraktande

av de vidsträckta områden, över vilka sådana fyndigheter ligga mer eller mindre

glest utspridda, samt de mycket omfattande och kostsamma arbeten som krävas

för deras uppdagande och värdebedömande, kan dock staten för varje år medhinna

tillräckligt noggrant undersöka endast ett mycket begränsat antal malmindikationer

utan nedläggande av större kostnader än för närvarande torde kunna

komma ifråga. Så länge inmutningsrätten i övrigt bibehålies i vårt land, synes

mig därför skäl tala för att låta denna sporra jämväl enskilda att nedlägga

arbete och kostnader på uppdagandet av ifrågavarande malmer inom de nordligare

länens lcronomarker, för så vitt nämligen statens intresse vid malmernas

tillgodogörande bliva tillräckligt tillgodosedda. Då detta synes mig vara fallet

enligt den ifrågavarande lagen, får jag föreslå, att denna måtte erhålla fortsatt

giltighet även efter den 30 september 1923.

Liksom föregående år anser jag emellertid, att lagens förlängning bör avse

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 50 käft. (Nr 64.) 2

Chefen för

Sveriges geologiska

undersökning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 64.

endast ett år i sänder och alltså nu förordnas att gälla till och med den 30 september

1924.»

Länsstyrel- Länsstyrelsen i Jämtlands län har anfört: Sedan ingången av år 1920

8lan<u ''väster-lia(ie icke någon mutsedel å fyndighet å kronojord blivit ingiven till länsbottens

och styrelsen. För länets vidkommande syntes därför en återgång till förut

Norrbottens gänaude förbud för enskilda att erhålla inmutning å kronojord kunna äga

rum. Skulle emellertid förhållandena i de båda övriga län, som berördes

av ifrågavarande lag, anses tala för en fortsatt tillämpning av densamma,

hade länsstyrelsen för sin del intet att erinra mot att tiden för lagens

giltighet utsträcktes under ytterligare ett år.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har uttalat, att förordnande om

lagens fortsatta tillämpning syntes böra meddelas att gälla under ytterligare

ett år i avbidan på ny gruvlagstiftning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har, under hänvisning till gruvlagstiftningssakkunnigas

alltjämt fortgående arbete, förklarat sig finna en förlängning

av lagens giltighetstid under ytterligare ett år vara av förhållandena

påkallad.

Gruvlagstift- 1920 års gruvlagstiftningssakkunniga hava, efter tagen del av myn
ningssakkun-

djgheternas yttranden i ärendet, under åberopande av de skäl, som i dessa

yttranden anförts, tillstyrkt, att 1918 års lag i oförändrat skick erhåller

fortsatt giltighet under ytterligare ett år eller sålunda till den 1 oktober

1924.

Departe- I yttrande till statsrådsprotokollet den 21 april 1922, återgivet i

mentschefen. Kungi Maj:ts proposition nr 246 till samma års riksdag, lämnade jag

redogörelse för uppkommen fråga, huru i avbidan på slutförandet av arbetet

med revision av gällande gruvlagstiftning och de förändrade bestämmelser

rörande dispositionen av kronans jordägarandelar, som därav kunde komma

att föranledas, utnyttjandet av dylika jordägarandelar lämpligast borde interimistiskt

ordnas. I sammanhang härmed omnämnde jag, att gruvlagstiftningssakkunniga

uti ett till mig den 13 mars 1922 avgivet utlåtande uttalat

den uppfattning, att 1918 års lag borde ersättas av en ny lag, gällande

för fyndigheter å odisponerad kronojord inom hela landet och innehållande

ändrade bestämmelser även i flera andra hänseenden, ävensom

framlagt förslag till sådan ny lag. Varken detta förslag eller ett av gruvlagstiftningssakkunniga

i betänkande, som den 31 mars 1922 ingivits till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 64.

chefen för handelsdepartementet, framlagt förslag till förordning om förvaltning

av kronans jordägarandel i gruva föranledde emellertid någon

Kungl. Maj:ts framställning till riksdagen, utan blev 1918 års lag i oförändrat

skick prolongerad för ännu ett år.

Då jag nu har att åter upptaga frågan om utsträckt giltighetstid för

denna provisoriska lagstiftning, finner jag, med hänsyn till vad samtliga

i ärendet hörda myndigheter ävensom gruvlagstiftningssakkunniga anfört,

det icke kunna vara föremål för någon tvekan, att 1918 års lag bör, på

sätt under de föregående åren ägt rum, erhålla fortsatt tillämpning efter

utgången av den senast bestämda tiden för dess giltighet. Det skäl, som

förlidet år främst var bestämmande för att icke ännu giva denna lagstiftning

ett förändrat innehåll, torde sedan dess hava vunnit i styrka.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1922 skall gruvlagstiftningssakkunnigas

arbete vara slutfört senast den 31 maj 1923. Den tidpunkt,

då ett förslag till definitivt ordnande av gruvlagstiftningens olika spörsmål

kan komma under behandling, har därmed ryckt närmare. Vid sådant

förhållande anser jag, i överensstämmelse med den uppfattning, som kommit

till uttryck i samtliga de avgivna yttrandena, icke lämpligt att nu

upptaga fråga om ändringar i 1918 års lag.

I fråga om den tid, prolongationen bör avse, har kommerskollegium

förordat, att den provisoriska lagstiftningen förklaras skola gälla intill dess

en definitiv lag kan träda i kraft. I övriga yttranden har föreslagits, att

förlängningen av lagens giltighetstid även denna gång skall omfatta allenast

ett år eller sålunda tiden till den 1 oktober 1924. För min del

biträder jag den senare uppfattningen. Om förslag till ny gruvlagstiftning

icke skulle kunna föreläggas 1924 års riksdag, synes det mig lämpligast att

frågan om fortsatt provisorisk lagstiftning och innehållet av densamma upptages

till förnyad omprövning. Först sedan gruvlagstiftningssakkunnigas

betänkande avgivits, lärer det vara möjligt att bedöma denna frågas läge

i hela dess vidd.

Då jag alltså nu hemställer, att till riksdagen avlåtes proposition med

förslag om beredande av fortsatt giltighet åt 1918 års lag, erinrar jag till

sist, att enligt övergångsbestämmelserna till samma lag beslut i sådant hänseende

kan fattas utan iakttagande av den i § 87 regeringsformen stadgade

ordning och att följaktligen lagrådets hörande i detta ärende icke är

erforderligt.»

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med nu angivna grunder

inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt tillämp
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 64.

ning av lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande särskilda bestämmelser

angående rätten till inmutning inom vissa lån; och hemställer föredraganden,

att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. Cervin.

Tryckt bos P. Palmquists Aktiebolag, Steekholm 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:54 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda b a1 i texten
  2. 1LU 1923:10 Utlåtande i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser ang s. 1 i texten