Angående personligt dyrtidstillägg åt byråchefen i generalpoststyrelsen C. A. Hasselrot
1923-02-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:72, Angående personligt dyrtidstillägg åt byråchefen i generalpoststyrelsen C. A. Hasselrot
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 72.
1
Nr 72.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående personligt
dyrtidstillägg åt byråchefen i generalpoststyrelsen C. A.
Hasselrot; given Stockholms slott den 23 februari 1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Anders örne.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 23 februari 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet örne anför:
Enligt det förslag till omorganisation av och lönereglering vid postverket,
som framlades för och antogs av 1909 års riksdag, skulle, bland
andra, postdirektörstjänsten i Stockholm, å vilken tjänst avlöningsBihang
till riksagens protokoll 1923. 1 saml. 58 käft. (Nr 72.) 408 S8 1
2
Kungl. May.ts Proposition JSr 72.
förmånerna för det dåvarande beräknades uppgå för år till något mer
än 15,000 kronor, indragas och i stället inrättas en befattning såsom
distriktschef i Stockholms distrikt. Emellertid hade dåvarande innehavaren
av nämnda postdirektörstjänst, C. A. Hasselrot, förklarat sig
villig att å blivande ny stat för postverket övertaga ordinarie distriktschefsbefattning
i Stockholms distrikt eller, därest omständigheterna framdeles
skulle därtill föranleda, ordinarie byråchefsbefattning hos generalpoststyrelsen,
under villkor, i vartdera fallet, att Hasselrot kunde beredas
ett lönetillägg å övergångsstat till så stort belopp, att hans avlöning
sammanlagt uppginge till 13,000 kronor. Lönetillägget — vars belopp
Hasselrot beräknat med hänsyn såväl till sina dåvarande inkomster som
till det belopp, omkring 10,700 kronor, vilket eljest skolat å indragningsstat
tillkomma honom utan tjänstgöring — skulle icke grundlägga rätt
till högre pension och borde, enligt vad Hasselrot anförde, göras helt
och hållet personligt, så att det under inga omständigheter finge utgå
till vikarie; och borde detsamma tillkomma Hasselrot intilldess han i
laga ordning undfått avsked med full pension. Skulle dessa anspråk
icke kunna godkännas, yrkade Hasselrot att bliva överflyttad å indragningsstat
med bibehållande av de avlöningsförmåner, som för sådant fall
enligt gällande bestämmelser borde honom lagligen tillkomma. Hasselrots
framställning om personligt lönetillägg biträddes såsom ekonomiskt förmånligt
för statsverket av generalpoststyrelsen, och med bifall till Kungl.
Maj:ts i enlighet med styrelsens hemställan framlagda förslag medgav
riksdagen, att Hasselrot, därest han vid 1910 års början inginge på
1910 års avlöningsstat och tillträdde befattningen såsom chef för det
omorganiserade Stockholmsdistriktet, finge, så länge han kvarstode i
denna befattning eller vid annan befattning inom postverket, som vore
jämförlig med eller högre än berörda chefsbefattning, på övergångsstat
uppbära, intill dess Hasselrot i laga ordning undfinge avsked med full
pension, ett personligt lönetillägg, vilket dock icke skulle grundlägga
rätt till högre pension, med så stort belopp, att hans avlöning komme
att sammanlagt utgöra 13,000 kronor för år.
Då avlöningen å den nya befattningen, vars innehavare erhöll benämningen
postdirektör, uppgick till högst 8,000 kronor, uppfördes i
enlighet härmed å postverkets övergångsstat från och med 1910 ett
personligt lönetillägg för Hasselrot å 5,000 kronor. Då Hasselrot 1912
befordrades till byråchef med en avlöning av 9,000 kronor, nedsattes
hans personliga lönetillägg å övergångsstaten till 4,000 kronor. När
sedermera löneregleringen för kommunikationsverken år 1920 genomfördes
och därvid högsta lönen för byråchef fastställdes till 11,940 kronor, blev
3
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 72.
det personliga lönetillägget för Hasselrot, som övergick på den nya staten
för postverket, enligt bestämmelserna för nämnda lönetillägg sänkt till
1,060 kronor.
I samband med fastställande år 1920 av särskilda grunder för dyrtidstillägg
åt befattningshavare vid de då lönereglerade kommunikationsverken
infördes en bestämmelse av innehåll, att, därest befattningshavares vid
nämnda verk löneinkomst jämte dyrtidstillägg enligt för samma verk
gällande grunder understege vad som skulle utgjort befattningshavarens
löneinkomst närmast före övergången till den nya lönestaten jämte dyrtidstillägg
enligt bestämmelserna för oreglerade befattningar, han skulle äga
åtnjuta gottgörelse härför i form av personligt dyrtidstillägg. I kraft
av denna bestämmelse, vilken allt sedan dess varit gällande, har Hasselrot
sedan den 1 juli 1920 å sina avlöningsförmåner om 13,000 kronor uppburit,
förutom dyrtidstillägg i enlighet med de för kommunikationsverken
fastställda grunder, såsom personligt dyrtidstillägg skillnaden mellan det
dyrtidstillägg, som utgår enligt grunderna för icke definitivt lönereglerade
verk, och dyrtidstillägget enligt grunderna för kommunikationsverken och
andra definitivt lönereglerade verk; med andra ord, Hasselrots sammanlagda
dyrtidstillägg har utgått efter grunderna för icke definitivt lönereglerade
verk.
Enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 2 till innevarande års riksdag
med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt
befattningshavare i statens tjänst skola från och med den 1 juli 1923
de personliga dyrtidstilläggen bortfalla.
Med anledning härav har byråchefen Hasselrot i en till Kungl. Maj:t
ställd, av generalpoststyrelsen med skrivelse den 23 januari 1923 överlämnad
skrift hemställt, att åtgärd måtte vidtagas antingen för beredande
åt honom av fortsatt personligt dyrtidstillägg eller, om detta av principiella
skäl icke läte sig göra, för omreglering av bestämmelserna angående
det honom tillerkända personliga lönetillägget. Till stöd härför
har Hasselrot i huvudsak anfört följande:
Hasselrot hade under de två sista kvartalen 1922 uppburit, för år räknat,
i dyrtidstillägg 3,706 kronor 32 öre och i personligt dyrtidstillägg 2,379 kronor
12 öre eller tillhopa 6,085 kronor 44 öre. Under första kvartalet 1923 komme
med då gällande grundtal dyrtidstillägg och personligt dyrtidstillägg för Hasselrot
sammanlagt, för år räknat, att uppgå till 5,675 kronor 16 öre. Enligt förenämnda
proposition nr 2 till 1923 års riksdag skulle vid en indexställning av
175 Hasselrot tillkommande dyrtidstillägg efter de föreslagna grunderna för definitivt
lönereglerade verk för år utgöra 1,824 kronor, vilket skulle innebära en inkomstminskning
för år räknat, i förhållande till fjärde kvartalet 1922 av 4,261
kronor 44 öre och i jämförelse med första kvartalet 1923 av 3,851 kronor 16 öre.
Framställning
av byråchefen
C. A.Hasselrot.
4
Generalpoat
styrelsen.
Statskontoret.
Departements
chefen.
Rungl. Maj:ts Proposition Nr 72.
Hasselrots ordinarie avlöning hade nominellt varit densamma alltsedan 1910
eller 13,000 kronor. Med vid alla ökningar av postdirektörs- och byråchef slönen
hade Hasselrot måst underkasta sig icke obetydliga avdrag för befordringsavgifter,
utan att i verkligheten någon löneökning för honom inträtt. Dessutom
hade avlöningsförmånerna för honom i viss mån försämrats därigenom att det
personliga lönetillägget undan för undan nedgått. Då detta enligt gällande bestämmelser
fått vid all ledighet oförminskat av honom behållas, hade följden av
dettas minskning och den vanliga avlöningens förhöjning blivit, att vid ledigheter
även för sjukdom allt mer och mer av avlöningen måste avstås.
Orsaken till att Hasselrot vid övergången från den ursprungliga postdirektörstjänsten
icke fordrat högre avlöning än 13,000 kronor, ehuru de med
nämnda tjänst förenade avlöningsförmånerna uppgått till mer än 15,000 kronor,
vore till stor del, att Hasselrot ansett sig icke lämpligen böra ifrågasätta högre
avlöning än den dåvarande högsta vid postverket samt att han då icke gärna
kunnat tänka sig annat än att det begärda beloppet allt framgent skulle bliva
tillräckligt. Penningevärdets fall under kristiden hade emellertid oerhört nedsatt
värdet av den honom tillförsäkrade avlöningen, ett förhållande som dock dyrtidstillägget
naturligen varit ägnat att i någon mån motverka. Att Hasselrot år
1920 ingått på den nya staten för postverket, oaktat därigenom dyrtidstillägget
för honom blivit lägre, hade berott därpå, att han genom bestämmelserna om
personligt dyrtidstillägg tillförsäkrats rätt till dvrtidstillägg enligt grunderna för
icke definitivt lönereglerade verk. Det syntes därför icke förenat med vare sig
billighet eller rättvisa att utan vidare behöva åtnöjas med dyrtidstillägg enligt
grunderna för definitivt lönereglerade verk.
För egen del anser generalpoststyrelsen med hänsyn till de omständigheter,
varunder Hasselrots personliga lönetillägg tillkommit, att
det vore med rättvisa och billighet förenligt, att åtgärder vidtoges i av
honom angiven riktning.
Jämväl statskontoret, som den 31 januari 1923 avgivit infordrat
utlåtande i ärendet, finner det skäligt, att Hasselrot bereddes någon ersättning
för den inkomstminskning, han genom de personliga dyrtidstilläggens
bortfallande komme att få vidkännas. Då Hasselrot, frånsett
dyrtidstillägg, åtnjöte samma löneförmåner som år 1910 och därför också
skäligen torde böra åtnjuta dyrtidstillägg efter de för oreglerade verk
gällande, förmånligare grunderna, syntes frågan lämpligen kunna ordnas
så, att dyrtidstillägg å Hasselrot tillkommande avlöningsförmåner om
tillhopa 13,000 kronor förklarades skola utgå efter de grunder, som
skolat gälla, därest Hasselrot vore befattningshavare vid icke definitivt
lönereglerat verk. Vid bifall härtill skulle Hasselrot under förutsättning
av en levnadskostnadsindex av 175 erhålla högsta dyrtidstillägg vid
sådant verk eller 2,886 kronor.
Med hänsyn till de särskilda omständigheter, varunder Hasselrots
avlöning blivit fastställd, anser jag skäligt, att han i någon mån hålles
5
KungI. Maj:ts Proposition Nr 72.
skadeslös för den minskning i inkomster, som för honom skulle bliva
följden av ett bifall till Kungl. Maj:ts i förenämnda proposition nr 2
framställda förslag om de personliga dyrtidstilläggens borttagande. Beträffande
sättet för beredande av ersättning åt Hasselrot i sådant hänseende
ansluter jag mig till statskontorets förslag, enligt vilket dyrtidstillägg
skulle till honom såsom hittills utgå, såsom om han vore befattningshavare
vid icke definitivt lönereglerat verk, fastän naturligen efter
de för sådana verk efter den 1 juli 1923 gällande nya grunder. Givetvis
bör dyrtidstillägg enligt nu föreslagna grunder tillkomma Hasselrot
endast så länge dyrtidstillägg till befattningshavare i statens tjänst över
huvud utgå.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att — under förutsättning att Kungl. Maj:ts till innevarande
års riksdag avlåtna proposition nr 2 med förslag till
kungörelse med allmännna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst m. m., i vad förslaget avser borttagande
av de personliga dyrtidstilläggen, vinner bifall — byråchefen
i generalpoststyrelsen Carl Axel Hasselrot må, från och
med den 1 juli 1923 och så länge dyrtidstillägg utgå till befattningshavare
i statens tjänst, å honom tillkommande avlöningsförmåner
om tillhopa 13,000 kronor uppbära dyrtidstillägg
enligt de grunder, som skolat gälla, därest han vore befattningshavare
vid icke definitivt lönereglerat verk.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 58 käft. (Nr 72.)
408 23 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1923:232 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående personligt dyrtids tillägg åt byråchefen i generalpoststyrelsen C. A. Hasselrot. s. 5 i texten
- SU 1923:109 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående personligt dyrtidstillägg åt byråchefen i generalpoststyrelsen C. A. Hasselrot. a1 i texten