Angående upplåtelse av vissa statens järnvägar tillhöriga markområden
1923-02-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:73, Angående upplåtelse av vissa statens järnvägar tillhöriga markområden
Dokumentets text
Kungl. Maj-ts Proposition Nr 73.
1
Nr 73.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upplåtelse
av vissa statens järnvägar tillhöriga markområden; given
Stockholms slott den 23 februari 1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Anders örne.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 23 februari 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.
Departementschefen, statsrådet Örne anför:
I skrivelser den 4 april 1922, den 28 oktober 1922, den 29 december
1922, den 29 december 1922 och den 29 januari 1923 bar järnvägsstyrelsen
gjort framställning avseende försäljning eller bortbytande av
vissa statens järnvägar tillhöriga, för järnvägsändamål obehövliga områden
vid respektive Gnesta, Yarberg, Ulriksdal, Lund och Liljeholmen.
Till stöd för dessa framställningar bar i huvudsak anförts följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 59 käft. (Nr 73.) 395 33 1
Järnvägsstyrelsen.
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 73.
Gnesta.
Varberg.
Ulriksdal.
Hos järnvägsstyrelsen hade hemställts, att Gnesta municipalsamhälle måtte
mot vederlag i annan mark få förvärva vissa statens järnvägar tillhöriga tomter
vid Frösjön. I anledning härav hade den 1 december 1921 träffats ett handlingarna
bilagt avtal, varigenom styrelsen till Gnesta municipalsamhälle med full
äganderätt uppläte vissa områden om tillhopa 2,354 kvadratmeter med därå uppförda
byggnader mot det att municipalsamhället till styrelsen överläte annan angiven
mark om tillhopa 3,516 kvadratmeter samt i ersättning för berörda byggnader
till statens järnvägar erlade ett kontant belopp av 6,000 kronor. Enligt
intyg av särskilt tillkallade värderingsman kunde den av municipalsamhället erbjudna
marken anses minst lika mycket värd som det område, som statens järnvägar
skulle avhända sig. Sedan gränsen mellan sistnämnda område och statens
järnvägars övriga område bestämts så, att plats beretts för framtida dubbelspår,
funne styrelsen det bortbytta området icke för något statens järnvägars behov
särskilt behövligt, varemot den av municipalsamhället såsom vederlag erbjudna
marken erfordrades för det framtida genomförandet av ett redan nu föreliggande
förslag till utvidgning av Gnesta bangård. Styrelsen hemställde därför om godkännande
av det träffade avtalet.
Sedan riksdagen för åren 1914 och 1915 beviljat medel för ombyggnad och
utvidgning av bangården vid Varberg samt omläggning av ingångslinjen till denna
bangård söderifrån, hade vid expropriation av mark för nämnda lmjeomläggning
statens järnvägar nödgats inlösa, utöver för själva järnvägsspåret behövlig mark,
jämväl en del avskurna områden, vilka i anledning av den nya linjens framdragande
blivit för förre ägarna omöjliga eller svåra att utnyttja och som funnes närmare
angivna i ett bifogat utdrag av expropriationshandlingarna. Berörda områdens
sammanlagda areal utgjorde 4,024 kvadratmeter, och hemställde styrelsen
om medgivande att sälja områdena.
Från Knut Lambert i Ulriksdal hade hos järnvägsstyrelsen gjorts förfrågan,
huruvida det funnes möjlighet för honom att få förvärva den intill hans fastighet
Nedre Carlsro nr 2 belägna banvaktsstugutomt, å en med »statens järnvägar I
distriktets bandirektörsexpedition nr 2240» märkt ritning betecknad med A, varå
en banvaktsstuga vore uppförd. Nämnda stuga, belägen vid korsningen mellan
järnvägen och landsvägen Stockholm—Enköping omedelbart söder om Ulriksdals
järnvägsstation, vore av gammal typ om 1 rum och kök samt numera i behov
av en grundlig reparation. Tomten vore så liten, att uthuset måst placeras nere
på stationsområdet på motsatta sidan av dubbelspåret Stockholm - Uppsala.
Då nu stugan jämväl vore i tur att tillbyggas till 2 rum och kök, hade styrelsen
funnit sig böra undersöka, huruvida genom överenskommelse med Lambert
statens järnvägar skulle kunna erhålla medel till kostnaden för uppförandet
av en ny stuga, i vad denna kostnad överstege kostnaden för planerad tillbyggnad
av den gamla.
Underhandlingarna med Lambert hade den 1 juli 1922 resulterat i ett avtal,
enligt vilket styrelsen till Lambert försålde ovanberörda tomt om cirka 730
kvadratmeter jämte den därå befintliga banvakts stugan för en köpeskilling av
9,000 kronor. Då lämplig tomt för den nya banvaktsstugan icke funnes å statens
järnvägars område vid Ulriksdals station, hade överenskommits med arméförvaltningens
fortifikationsdepartement om byte mellan statens järnvägar och armé
-
3
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 73.
förvaltningen av två markområden vid berörda station, å förenämrula ritning
betecknade med B och C och vartdera innehållande omkring 1,950 kvadratmeter,
och uppskattades av särskilt tillkallade värderingsman värdet av dessa områden
för kvadratmeter till 90 öre för område C, vilket statens järnvägar skulle avstå,
och 1 krona 25 öre för området B, vilket statens järnvägar skulle erhålla i vederlag
av fortifikationsdepartementet. Skillnaden i värde skulle erläggas av statens
järnvägar till fortifikationsdepartementet.
Styrelsen hemställde om bemyndigande att med Lambert och arméförvaltningen
träffa överenskommelse om upjalåtelse och byte av mark på sätt ovan
angivits.
Med anledning av utav järnvägsstyrelsen i skrivelse den 8 september 1922
gjord framställning hade Kungl. Maj: t i statsverkspropositionen till 1923 års
riksdag hemställt om anslag för påbörjande av arbetena med ombyggnad av bangården
vid Lund. De av styrelsen i berörda skrivelse omnämnda förhandlingarna
med Lunds stad angående ifrågavarande arbetes utförande m. m. hade numera
resulterat i ett mellan styrelsen och staden den 28 och 29 december 1922 upprättat,
handlingarna bilagt avtal av innehåll, bland annat, att statens järnvägar
till staden med full äganderätt uppläte vissa för järn vägsändamål obehövliga
markområden om sammanlagt 79,307.8 2 kvadratmeter, med därå uppförda byggnader,
till ett värde av 304,485 kronor 30 öre mot det att staden till statens
järnvägar med full äganderätt överläte för bangårdsombyggnaden erforderliga
markområden om tillhopa 50,920 kvadratmeter och med ett värde av 249,460
kronor ävensom erlade skillnaden mellan dessa båda summor. Styrelsen anhölle,
att detta avtal, i vad det avsåge frågan om upplåtelse av mark från statens järnvägar,
måtte godkännas av Kungl. Maj:t.
Sedan flera år tillbaka hade med Brännkyrka församlings kyrkoråd förts
underhandlingar rörande försäljning till Brännkyrka församling av visst, för uppförande
av församlingsbyggnad m. m. vid Liljeholmen erforderligt markområde.
Kör ungefär två år sedan hade dessa underhandlingar av styrelsen måst avbrytas,
då det område, som ifrågasatts att försäljas, tagits i anspråk såsom vederlag
till Stockholms stad i det preliminära avtal, som förelåg beträffande Stockholms
bangårdsfrågas ordnande.
Sedan berörda avtal, som till sin giltighet var begränsat till viss tid, förfallit
och Brännkyrka församlings kyrkoråd den 28 september 1922 förnyat sin
framställning samt styrelsen efter förfrågan hos statens delegerade för förhandlingarna
i Stockholms bangårdsfråga erhållit meddelande därom, att vid pågående
förhandlingar endast en del av det område, varom vore fråga, vore avsett
att tagas i anspråk för förut nämnt ändamål, hade styrelsen beslutat återupptaga
förhandlingarna rörande markförsäljningen.
För att ärendet emellertid, för den händelse överenskommelse om försäljningsvillkoren
kunde komma att träffas, icke måtte ytterligare fördröjas, hade
styrelsen beslutat att redan nu draga ärendet inför statsmakterna. Styrelsen
hemställde därför om medgivande till försäljning av all för järn vägsändamål obehövlig
mark, omkring 30,000 kvadratmeter, av den s. k. Ekbacken vid Liljeholmens
järnvägsstation på villkor, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall
bestämdes.
Lund.
Liljeholmen.
4
Kung!. May.ts Proposition Nr 73.
Departementschefen.
Då, enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat, de till försäljning eller
bortbytande föreslagna områdena icke äro eller kunna beräknas bliva
för järnvägsändamål erforderliga, lärer icke vara något att erinra mot
att de avhändas statens järnvägar. Jag vill alltså tillstyrka, att riksdagens
medgivande inhämtas till godkännande av förberörda avtal angående
markupplåtelse vid Gnesta och Lund ävensom till övriga omförmälda
markupplåtelser vid Varberg, Ulriksdal och Liljeholmen. Beträffande
det ifrågavarande området vid Liljeholmen kan anmärkas, att enligt
ett mellan delegerade för staten, å ena, samt delegerade för Stockholms
stad, å andra sidan, träffat preliminärt avtal i Stockholms bangårdsfråga
viss statens järnvägar tillhörig mark vid Liljeholmen skulle
komma att överlåtas till Stockholms stad. Enligt vad jag inhämtat,
kommer emellertid icke någon del av nu ifrågavarande område att disponeras
i strid mot förenämnda avtal.
Såsom förut i liknande fall skett, torde Kungl. Maj:t i fråga om
de områden, som äro avsedda att försäljas utan att avtal i ämnet nu
underställts Kungl. Maj:ts avgörande, böra äga att pröva inkomna köpeanbud
och att fastställa de villkor, under vilka varje särskilt område må
försäljas, varvid bör särskilt beaktas möjligheten av områdenas utnyttjande
för egnahemsanläggningar. I enlighet med vad järnvägsstyrelsen
förutsatt torde dels blivande försäljningssummor för områdena vid Varberg
böra tillföras förenämnda av riksdagen för åren 1914 och 1915
anvisade medel för ombyggnad och utvidgning av bangården vid Varberg
och omläggning av ingångslinjen till denna bangård söderifrån, för vilka
arbeten räkenskaperna ännu ej avslutats, samt dels köpeskillingen för omförmälda
banvaktsstugutomt vid Ulriksdal användas som bidrag för uppförande
av en ny banvaktsstuga vid nämnda station. Det kontanta belopp,
som statens järnvägar i anledning av markupplåtelsen vid Lund erhåller,
synes, på sätt järnvägsstyrelsen vid framläggande av sitt förslag till
ombyggnad av bangården därstädes förutsatt, böra tagas i anspråk som
bidrag till bestridande av kostnaderna för bangårdsombyggnaden i fråga.
De i anledning av övriga markupplåtelser till statens järnvägar inflytande
belopp böra överföras till statens järnvägars fond för markförvärv.
Den summa, statens järnvägar skall utbetala till arméförvaltningen i
anledning av ovan omförmälda markbyte vid Ulriksdal, torde av arméförvaltningen
böra tillföras fonden »de från försäljningar av mark å
Järvafältet inflytande medel».
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
5
Kungl. May.ts Proposition Nr 73.
dels godkänna i statsrådsprotokollet omförmälda
avtal den 1 december 1921 mellan järnvägsstyrelsen
och Gnesta municipalsainhälle samt den 28 och 29
december 1922 mellan järnvägsstyrelsen och Lunds
stad, sistnämnda avtal i vad det avser upplåtelse från
statens järnvägar av mark med därå uppförda byggnader;
dels
medgiva, ej mindre att ett område vid Ulriksdals
järnvägsstation, som å en med »statens järnvägar
I distriktets bandirektörsexpedition nr 2240» märkt
ritning betecknats med A, må försäljas till Knut Lambert
under villkor, som angivas i ett den 1 juli 1922
upprättat avtal, än även att ett å samma ritning med
C betecknat, statens järnvägar tillhörigt område vid
nämnda järnvägsstation må gå i utbyte mot ett arméförvaltningen
tillhörigt, å ritningen med B betecknat
område, med skyldighet för statens järnvägar att till
arméförvaltningen kontant erlägga skillnaden mellan
sistberörda två områdens värden;
dels medgiva, att de i statsrådsprotokollet omförmälda
markområden vid Varberg och Liljeholmen må
av statens järnvägar försäljas under villkor, som av
Kungl. Maj:t fastställas;
dels ock besluta, att de medel, som i anledning
av förenämnda markupplåtelser inflyta till statens järnvägar
och arméförvaltningen, skola disponeras i enlighet
med de i statsrådsprotokollet angivna grunder.
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 59 käft. (Nr 73.)
395 23 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1923:76 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående upplåtelse av vissa statens järnvägar tillhöriga markområden. s. 3 i texten
- JoU 1923:18 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse av vissa statens järnvägar tillhöriga markområden. s. 5 i texten