Sök i Ratio Lex

Angående pension å allmänna indragning sstaten åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer

1923-02-16 · 25 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:74, Angående pension å allmänna indragning sstaten åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kitngl. Maj:ts Proposition Nr 74.

1

Nr 74.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension å

allmänna indragning sstaten åt vissa i lantförsvarets tjänst

anställda eller förut anställda personer; given Stockholms

slott den 16 februari 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o—13:o hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 16 februari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anhåller att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande

av pension åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut

anställda personer samt anför därvid följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 60 käft. (Nr 74—75.) sos 23 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Ang■ pension

åt förre arbetaren

J. P.

Forsgren.

2 Kilngl. Maj:ts Proposition Nr 74.

l:o.

Uti en den 29 december 1921 dagtecknad skrift har försvarsverkens

civila personals förbund hos Kungh Magt gjort ansökning om beredande

av pension åt arbetaren vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder

Jonas Petter Forsgren. Vidare har chefen för Västerbottens

■regemente i skrivelse till Kungl. Magt den 9 februari 1922 gjort framställning

i enahanda syfte samt därvid meddelat, att Forsgren anmält sig

vilja avgå från sin anställning vid regementet från och med den 1

juli 1922.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Forsgren är född den 16

december 1854; att han innehaft, förutom vissa extra befattningar inom

jägeristaten, anställning såsom kronojägare i Örträsks bevakningstrakt

av Fredrika revir den 1 januari 1901—den 30 september 1907; att han

varit anställd vid förenämnda regementes skomakeri- och skidreparationsverkstäder

sedan den 1 juni 1909 och därvid under sex år tjänstgjort

såsom föreståndare för skidreparationsverkstaden, vilken befattning han

fortfarande innehade; att han under åren 1917—1921 vid regementet

uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal

omkring 1,450 kronor för år; att han lider av allmän ålderskraftnedsättning

och kronisk magkatarr samt muskel- och ledgångsreumatism,

på grund varav hans arbetsförmåga är nedsatt i mycket hög grad eller

med omkring 66 procent; ävensom att han i sitt arbete varit plikttrogen

samt fullgjort sina åligganden vid regementet på ett mycket förtjänstfullt

sätt, och att han genom sin skicklighet och omtanke varit regementet

till synnerligen stor nytta.

Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt den av chefen för

Västerbottens regemente gjorda framställningen.

Arméförv ältning ens intendentsdepartement har den 21 mars 1922 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid anfört, att departementet i betraktande

av Forsgrens långa och i fråga om hans anställning vid armén

synnerligen väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det vara

med rättvisa och billighet överensstämmande, att han efter erhållet avsked

från sin anställning vid regementet komme i åtnjutande av något

understöd från statens sida för sin återstående levnad. Beträffande storleken

av dylikt understöd finge departementet framhålla, att departementet

vid avgivande av förslag till understöd av här ifrågavarande slag

hittills i allmänhet utgått därifrån, att pensionen borde bestämmas till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Majds Proposition Nr 74. ii

omkring två tredjedelar av de ordinarie årsinkomster, dyrtidstillägg sålunda

frånräkna!, vederbörande befattningshavare under senare delen av

sin anställningstid av staten uppburit. Enligt denna beräkningsgrund

skulle pensionsbeloppet alltså i förevarande fall uppgå till omkring 970

kronor. Med hänsyn emellertid till att högre pension än 600 kronor

hittills icke plägat tilldelas annan arbetare än den, som intoge förmans

ställning, ansåge departementet sig i föreliggande fall icke kunna föreslå,

att pensionsbeloppet till Forsgren, vilken icke syntes böra betraktas

såsom förman, sattes högre än till 600 kronor för år. På grund härav

hemställde intendentsdepartementet, att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Forsgren finge från och med månaden näst efter

den, under vilken han erhölle avsked från sin anställning vid nämnda

regemente, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Statskontoret häruti den 21 april 1922 avgivet utlåtande anfört, att då,

enligt vad av handlingarna framginge, Forsgren innehade allenast ungefär

tjugu år i statstjänst, statskontoret under vanliga förhållanden

knappast skulle kunnat tillstyrka det av arméförvaltningens intendentsdepartement

föreslagna pensionsbeloppet, 600 kronor, vilket vore det högsta,

som hittills av riksdagen beviljats åt statstjänare i kroppsarbetares ställning,

i regel med väsentligt längre tjänstetid än i detta fall. Med hänsyn

emellertid dels därtill, att Forsgren på grund av ålder och styrkt sjuklighet

syntes svårligen kunna nöjaktigt fortsätta med arbetet och dels därtill, att

han under sex år varit föreståndare för Västerbottens regementes skidreparationsverkstad

och alltså — även om han, enligt vad intendentsdepartementet

anfört, icke syntes böra betraktas såsom förman — måste anses

hava under nämnda år utövat eu åtminstone något mera maktpåliggande

verksamhet än den, som fordrades av en vanlig arbetare, hade statskontoret

intet att erinra mot bifall till intendentsdepartementets förevarande

framställning.

Genom beslut den 2 juni 1922 har Kungl. Maj:t medgivit, att till

Forsgren finge, därest han avginge från sin ifrågavarande anställning

efter den 30 juni 1922, tills vidare från och med månaden näst efter

den, under vilken avgången ägde rum, från lantförsvarets anslag till

extra utgifter utbetalas understöd med 75 kronor vid varje månads utgång,

intill dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt

prövad, med skyldighet för Forsgren att, i den mån pension kunde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Ang. pension

åt förre

skrädderiarbetaren

M. Larsson.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna

understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid

uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring

av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande

dyrtidstillägg.

Jag biträder myndigheternas förslag i fråga om beredande av pension

åt Forsgren. Då Forsgren, enligt vad jag inhämtat, avgått ur

tjänst med utgången av juni 1922, torde den ifrågasatta pensionen böra

utgå från och med den 1 juli 1922. Vid pensionens tillgodonjutande

böra förenämnda, av Kungl. Maj:t den 2 juni 1922 meddelade bestämmelser

iakttagas.

I anslutning till vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre arbetaren vid Västerbottens regementes

intendenturverkstäder Jonas Petter Forsgren må från

och med den 1 juli 1922 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 600 kronor.

2:o.

Uti en den 4 mars 1922 dagtecknad skrift har försvarsverkens

civila personals förbund hos Kungl. Maj:t gjort ansökning om beredande

av pension åt förre skrädderiarbetaren vid Bohusläns regemente Martin

Larsson. Vidare har chefen för Bohusläns regemente i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 31 mars 1922 gjort framställning i enahanda syfte.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Larsson är född den 8

mars 1854; att han varit anställd vid Bohusläns regementes intendenturverkstäder

i en följd från och med år 1897 till och med år 1921; att

han vid sistnämnda års utgång måst på grund av sjukdom avgå från

sin befattning vid regementet; att han under åren 1917—1921 vid regementet

uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i

medeltal omkring 1,200 kronor för år; att han på grund av kronisk

bronchit av suspekt tuberkulos natur är och sannolikt förbliver arbetsoduglig;

samt att han under sin anställning vid regementet utmärkt sig

för ett i alla avseenden mönstergillt uppträdande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 74.

5

Chefen för tredje arméfördelningen har tillstyrkt den av chefen för

Bohusläns regemente gjorda framställningen.

I den 7 april 1922 avgivet utlåtande i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement anfört, att departementet i betraktande av

Larssons långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det

vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han från den tidpunkt,

då han på grund av sjukdom måst avgå från sin anställning vid

regementet, eller från och med den 1 januari 1922 komme i åtnjutande

av något understöd från statens sida för sin återstående levnad. I fråga

om storleken av dylikt understöd finge departementet framhålla, att departementet

vid avgivande av förslag till understöd av här ifrågavarande

slag hittills i allmänhet utgått därifrån, att pensionen borde bestämmas

till omkring två tredjedelar av de ordinarie årsinkomster, dyrtidstillägg

sålunda frånräkna!, vederbörande befattningshavare under senare delen

av sin anställningstid av staten uppburit. Enligt denna beräkningsgrund

skulle pensionsbeloppet alltså i förevarande fall uppgå till omkring 800

kronor. Med hänsyn emellertid till att högre pension än 600 kronor

hittills icke plägat tilldelas annan arbetare än den, som intoge förmans

ställning, ansåge departementet sig i föreliggande fall icke kunna

föreslå, att pensionsbeloppet sattes högre än till 600 kronor för år. På

grund av vad intendentsdepartementet sålunda anfört, hemställde departementet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att

Larsson finge, räknat från och med den 1 januari 1922, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 600 kronor.

Statskontoret har den 12 juli 1922 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att pension till det av arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagna

beloppet, 600 kronor, i allmänhet tilldelats endast sådana arbetare,

som kunde räkna minst 30 tjänstår. Undantag hade dock förekommit i fall,

där billighetsskäl ansetts tala för beviljande av pension till berörda belopp,

även om tjänstårens antal understigit 30 (jfr proposition nr 31/1922,

punkt 10, samt riksdagens skrivelse nr 302 1922, punkt 21 j). Vad anginge

nu förevarande ansökning framginge visserligen av handlingarna,

att Larsson varit anställd i arbete för statens räkning under endast 25

år, men syntes med hänsyn till hans väl vitsordade tjänstgöring och de

omständigheter, som föranlett hans avskedande, pension till ovannämnda

belopp likväl böra beredas honom. Statskontoret finge därför tillstyrka

opaginerad Kontrollera mot PDF

(;

Kutig!. Maj:ts Proposition Nr 74.

Ang. pension

åt skrädderiarbetaren

A. Lundström.

bifall till förevarande framställning i enlighet med den av arméförvaltningens

intendentsdepartement gjorda hemställan.

Jämlikt brev den 1 september 1922 har Kungl. Maj:t medgivit, att

till Larsson finge tillsvidare, räknat från och med den 1 januari 1922,

från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 75

kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av

pension åt honom blivit slutligt prövad, med skyldighet för Larsson

att, i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid,

varunder han uppburit nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala

därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning

skulle ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel

och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

I likhet med vederbörande myndigheter finner jag mig böra tillstyrka,

att en årlig pension av 600 kronor beredes Larsson från och med

den 1 januari 1922. Vid pensionens tillgodonjutande böra bestämmelserna

i förenämnda brev den 1 september 1922 iakttagas.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre skrädderiarbetaren vid Bohusläns regemente

Martin Larsson må från och med den 1 januari

1922 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära eu årlig pension av 600 kronor.

3:o.

Uti en den 9 mars 1922 dagtecknad skrivelse har försvarsverkens

civila personals förbund hos Kungl. Maj:t gjort framställning om beredande

av pension åt skrädderiarbetaren vid Dalregementets intendenturverkstäder

Anders Lundström. Vidare har Lundström uti en av chefen

för femte arméfördelningen med tillstyrkan den 3 april 1922 överlämnad

skrift gjort ansökning i enahanda syfte.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lundström är född den 28 maj

1844; att han under åren 1888 —1898 arbetat med uniformsskrädderi åt

regementets dåvarande skrädderientreprenör i Stora Luna; att han varit anställd

såsom skrädderiarbetare vid regementets intendenturverkstäder från

och med år 1899 till den 1 oktober 1918, då han överflyttats till regementets

privata skrädderiverkstad, vid vilken han arbetat till sistnämnda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj:is Proposition Nr 74.

7

års slut; att han den 17 maj 1921 ånyo erhållit anställning såsom arbetare

vid regementets skrädderiverkstad, vilken befattning han fortfarande

innehar; att han lider av betydligt nedsatt hörsel, men för övrigt icke

företer någon särskild sjukdom eller sjukdomstecken utom de allmänna

symptom, hans höga ålder medför, varjämte hans arbetsförmåga måste

betraktas som väsentligt nedsatt; samt att han städse väl fullgjort sina

åligganden vid regementet.

1 den 7 april 1922 avgivet utlåtande i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement anfört, att departementet i betraktande av Lundströms

långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det

vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han efter erhållet

avsked från sin anställning vid regementet komme i åtnjutande av något

understöd från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken

av dylikt understöd syntes det departementet, som om understödet

skäligen borde bestämmas till det belopp, vilket i allmänhet plägat beviljas

åt arbetare i liknande ställning som Lundström, eller till 600

kronor för år. På grund härav hemställde departementet, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Lundström finge från och

med månaden näst efter den, under vilken han erhölle avsked från sin

anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Statskontoret har den 8 augusti 1922 avgivit utlåtande i ärendet samt

därvid anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement

funne rättvisa och billighet tala för att någon pension av statsmedel

bereddes Lundström, då han nu ämnade begära avsked från sin

befattning efter en mer än trettioårig, väl vitsordad tjänstgöring. Beträffande

det av armé förvaltningen föreslagna pensionsbeloppet, 600 kronor, måste

dock statskontoret ställa sig tveksamt. Visserligen hade riksdagen i ett

flertal fall beviljat pensioner till nyssnämnda belopp åt arbetare i samma

ställning som Lundström, men dessa arbetare hade i allmänhet haft en vida

högre årsinkomst av sin statsanställning än han. Av handlingarna framginge,

att Lundström under tiden den 17 maj—den 31 december 1921

intjänat 672 kronor 20 öre, vilket motsvarade en årsinkomst av ungefärligen

1,075 kronor. Å andra sidan skulle en pension å 600 kronor

jämte pensionstillägg och dyrtidstillägg med gällande grundtal medföra

en årsinkomst av omkring 1,380 kronor. Lundström skulle alltså, därest

pension å 600 kronor utverkades åt honom, komma att få högre inkomst

av statsmedel, sedan han blivit pensionerad än nu, när han utförde arbete

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Ang. pension

åt arbetaren

vid ammunitionsfabriken

L. O. öhman.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 74.

för statens räkning. Med hänsyn härtill ville statskontoret ifrågasätta,

att den föreslagna pensionen bestämdes till 400 kronor.

Då jag icke finner det billigt, att till grund för beräkningen av

pensionens storlek lägges arbetsinkomsten under endast en ringa del av

hela anställningstiden, kan jag icke biträda statskontorets ståndpunkt, utan

hemställer, i anslutning till vad arméförvaltningens intendentsdepartement

föreslagit, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiarbetaren vid Dalregementets intendenturverkstäder

Anders Lundström må från och med

månaden näst efter den, varunder han entledigas från

sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 600 kronor.

4:o.

I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 24 mars

1922 har styresmannen för ammunitions fabriken, med förmälan att arbetaren

vid ammunitionsfabriken Lars Gustaf öhman, som komme att

avgå från sin anställning vid ammunitionsfabriken med utgången av

september månad 1922, bos honom gjort framställning om erhållande

av pension, anhållit, att för Öhman måtte utverkas ett årligt understöd,

att utgå från och med den 1 oktober 1922, samt att vid bestämmandet

av detta understöds storlek särskild hänsyn måtte tagas till de tjänster,

öhman gjort ammunitionsfabriken därigenom att han — utan att därför

hava uppburit ersättning — konstruerat vissa för ammunitionsfabriken

lämpliga maskiner.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att öhman är född den 31

mars 1858; att han innehaft anställning vid ammunitionsfabriken sedan

den 23 maj 1881; att hans inkomster under år 1921 uppgått till 4,038

kronor 69 öre, vartill kommit förmånen av fri bostad och visst bränsle;

att han på grund av nervsjukdom och ålderdomssvaghet är oförmögen

att vidare fullgöra de med hans anställning förenade göromål och att

för framtiden försörja sig genom arbete; samt att han, som år 1914

erhållit belöningsmedalj i silver av åttonde storleken, under sitt arbete

vid ammunitionsfabriken ådagalagt ett hedrande uppförande och god

arbetsduglighet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförv ältning ens

artilleridepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 mars 1922 anfört,

att Öhman under 1890-talet konstruerat en del maskiner för aptering av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

9

gevärspatroner, vilka samtliga använts vid ammunitionsfabriken till början

av 1900-talet, då nyare maskiner kommit i marknaden. En del av de

Ohmanska maskinerna vore dock fortfarande i bruk vid laddning av 6.5

mm. lösa patroner och 9 mm. skarpa pistolpatroner. Departementet

ansåge billigt, att Öhman genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle

efter avskedstagandet. I fråga om storleken härav ansåge sig

departementet, med särskilt avseende fäst vid den nytta, kronan haft av

de utav Öhman gjorda uppfinningarna, böra såsom pension föreslå 1,800

kronor om året. Artilleridepartementet hemställde därför, att Kungl.

Maj: t måtte föreslå riksdagen bevilja Öhman en årlig pension av 1,800

kronor, att utgå från och med den 1 oktober 1922.

Statskontoret har i utlåtande den 8 augusti 1922 tillstyrkt den gjorda

framställningen.

Efter av arméförvaltningens artilleridepartement gjord framställning

i ämnet medgav Kungl. Maj:t genom beslut den 29 september 1922,

att till Öhman finge tillsvidare från och med månaden näst efter den,

under vilken han avginge från sin anställning vid ammunitionsfabriken,

från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med

150 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande

av pension åt honom blivit slutligt prövad, med skyldighet för Öhman

att, i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl för

tid, varunder han uppburit sålunda medgivet understöd, till nämnda anslag

återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken

återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel

och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter finner jag

mig böra biträda myndigheternas förslag i fråga om beredande av pension

åt Öhman, vilken, enligt vad jag iuhämtat, avgått ur tjänst från och

med den 1 oktober 1922. Vid pensionens tillgodonjutande böra förenämnda,

av Kungl. Maj:t den 29 september 1922 meddelade bestämmelser

iakttagas.

1 anslutning till vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre arbetaren vid ammunitionsfabriken Lars

Gustaf Öhman må från och med den 1 oktober 1922

under sin återstående livstid å allmänna indraguingsstaten

uppbära en årlig pension av 1,800 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 60 höft. (Nr 74—75.) sos 23 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 74.

Ang. pension

åt verkstadsftireståndaren

P. P. Palm

och förre

skrädderiarbetaren

S■ P. Cederholm.

5:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 maj 1922 har t. f. chef eu för

Vendes artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt

föreståndaren för regementets skrädderiverkstad Per Persson Palm och

förre skrädderiarbetaren vid samma verkstad Sven Persson Cederholm.

Av handlingarna i ärendet framgår

beträffande Palm, att han är född den 9 juli 1859; att han under

tiden 1878—1885 varit indelt soldat vid Norra Skånska infanteriregementet;

att han sedan år 1882 varit anställd såsom skräddare vid Vendes

artilleriregemente och sedan år 1903 är föreståndare för regementets

skrädderi verkstad; att han under åren 1917—1921 uppburit en avlöning,

som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal 2,760 kronor för år;

att han icke åtnjuter något underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa;

att han fortfarande är arbetsför men på grund av sin ålder önskar avgå

från sin befattning; och att han, som erhållit Vasamedaljen i guld, under

hela sin anställningstid på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fullgjort

sina åligganden;

beträffande Cederholm, att han är född den 15 mars 1862; att han

den 1 januari 1905 anställts såsom arbetare vid regementets skrädderiverkstad

och där tjänstgjort till den 8 januari 1921, sedan vilken dag

han på grund av sjukdom varit oförmögen till arbete, och att han därefter

åtnjutit sjukavlöning under en tid av två månader; att han under

åren 1916—1920 vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett

dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal 1,440 kronor för år; samt att han

under sin anställning vid regementets skrädderiverkstad alltid med nit

och skicklighet samt till full belåtenhet fullgjort sina åligganden.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 augusti 1922

anfört, att departementet i betraktande av Palms och Cederholms långa

och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa

och billighet överensstämmande, att de efter erhållet avsked från

sina anställningar vid regementet komme i åtnjutande av något understöd

från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken

av dylikt understöd hade departementet vid avgivande av förslag till

understöd av här ifrågavarande slag hittills i allmänhet utgått därifrån,

att pensionen borde bestämmas till omkring två tredjedelar av de ordinarie

årsinkomster — dyrtidstillägg sålunda frånräknat — vederbörande

befattningshavare under senare delen av sin anställningstid av staten

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 74.

11

uppburit. Enligt denna beräkningsgrund skulle pensionsbeloppen alltså

i förevarande fall uppgå till för Palm 1,840 kronor och för Cederholm

960 kronor. Uti utlåtande den 15 mars 1920 ifråga om pension åt

sadelmakeriarbetaren E. A. Enberg (proposition nr 105/1921, punkt 1)

både emellertid statskontoret anfört, bland annat, att högre pension än

600 kronor hittills icke plägat tilldelas annan arbetare än den, som intoge

förmans ställning. Sålunda hade föreståndare för regementsverkstad

erhållit 800 å 1,000 kronor i pension, i vilket avseende statskontoret

hänvisade till 1919 års lagtima riksdags beslut, varigenom verkstadsföreståndarna

vid Svea livgarde G. T. Beijer och C. A. T. Berglund

erhållit pensioner å 800 respektive 1,000 kronor (riksdagens skrivelse

nr 10 A, punkt 43). Med stöd av angivna och av riksdagen godkända

grunder för beräknande av pension till arbetare i kronans tjänst samt

med hänsyn till Palms jämförelsevis betydliga arbetsinkomst, ansåge

departementet sig böra åt Palm, som i egenskap av föreståndare för

Vendes artilleriregementes skrädderiverkstad kunde anses hava intagit

förmans ställning, föreslå en pension av 1,000 kronor för år. I fråga

om storleken av pensionen åt Cederholm ansåge sig departementet med

hänsyn därtill, att högre pension än 600 kronor hittills icke plägat tilldelas

annan arbetare än den, som intoge förmans ställning, icke kunna

föreslå, att pensionsbeloppet för Cederholm sattes högre än till 600 kronor

för år. På grund av vad intendentsdepartementet sålunda anfört hemställde

departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, dels

att Palm finge från och med månaden näst efter den, då han erhölle avsked

från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,000 kronor,

dels ock att Cederholm finge retroaktivt från och med den 1 april 1921

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu

årlig pension av 600 kronor.

Statskontoret, som den 31 oktober 1922 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid erinrat, att föreståndare för regementsverkstäder plägat tillerkännas

pensioner till belopp av 800—1,000 kronor, varvid pensionens

storlek varit beroende av tjänstgöringstidens längd. På grund härav och

då Palm haft anställning i statens tjänst alltsedan år 1882, hade statskontoret

intet att erinra mot det beträffande Palm föreslagna pensionsbeloppet,

1,000 kronor. Arbetare vid regementsverkstäder hade alltefter

anställningstidens längd tillerkänts pension med 500—700 kronor, varvid

600 kronor tilldelats dem, som varit anställda i statens tjänst omkring

30 år. Med hänsyn härtill och då Cederholm erhållit anställning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Ang. pension

åt skräddarmästaren

K.

A. Blomqvist.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

vid skrädderi verkstad först från och med år 1905, ansåge sig statskontoret

icke kanna tillstyrka, att han tillerkändes pension med högre

belopp än 500 kronor.

I likhet med vederbörande myndigheter anser jag mig böra tillstyrka,

att framställning till riksdagen göres för beredande av pensioner

åt halm och Cederholm. Vad beträffar pensionen till Cederholm finner

jag, i likhet med statskontoret, denna höra bestämmas till 500 kronor

för år. Då, enligt vad jag under hand erfarit från regementet, Cederholm

uppburit sjukavlöning intill den 8 juli 1921, från och med vilken dag

han anses hava avgått från sin anställning, torde pensionen till honom

böra utgå från och med den 1 augusti samma år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vardera av föreståndaren för Vendes artilleriregementes

skrädderiverkstad Per Persson Palm och

förre skrädderiarbetaren vid samma verkstad Sven Persson

Cederholm må under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära årlig pension, Palm

från och med månaden näst efter den, under vilken

han entledigas från sin anställning, med 1,000 kronor,

och Cederholm från och med den 1 augusti 1921 med

500 kronor.

6:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 juni 1922 hav chefen för Norrlands

artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt

skräddarmästaren vid regementet Karl August Blomqvist.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Blomqvist är född den 8

december 1855; att han anställts såsom föreståndare för skrädderiverkstaden

vid Svea artilleriregementes detachement i Härnösand år 1878

och vid detachementets förflyttning till Norrlands artilleriregemente i

Östersund år 1893 erhållit enahanda befattning vid detta regemente,

vilken befattning han fortfarande innehar; att han under de senaste fem

åren uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till 1,980

kronor för år; att han på grund av genom ålder nedsatta krafter endast

är i mindre grad arbetsför; att han, som tilldelats Vasamedaljen år 1918,

alltid synnerligen samvetsgrant och plikttroget utfört sitt arbete, varjämte

han ådagalagt ett hedrande uppförande såväl i som utom tjänsten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 74. 13

Chefen för sjätte arméfördelningen liar tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armt''för v ältning ens

mtendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 augusti 1922

anfört, att departementet i betraktande av Blomqvists långa och väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att Blomqvist eller erhållet avsked från sin

anställning vid regementet komme i åtnjutande av något understöd från

statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt

understöd Unge departementet framhålla, att departementet vid avgivande

av förslag till understöd av här ifrågavarande slag hittills i allmänhet

utgått därifrån, att pension borde bestämmas till omkring två tredjedelar

av de ordinarie årsinkomster, dyrtidstillägg sålunda frånräkna!, vederbörande

befattningshavare under senare delen av sin anställningstid av

staten uppburit. Enligt denna beräkningsgrund skulle pensionsbeloppet

alltså i förevarande fall uppgå till omkring 1,320 kronor. Uti utlåtande

den 15 mars 1920 ifråga om pension åt sadelmakeriarbetaren E. A. Enberg

(proposition nr 105/1921, punkt 1) hade emellertid statskontoret

anfört, bland annat, att högre pension än 600 kronor hittills icke plägat

tilldelas annan arbetare än den, som intoge förmans ställning. Sålunda

hade föreståndare för regementsverkstad erhållit 800 å 1,000 kronor i

pension, i vilket avseende statskontoret hänvisade till 1919 års lagtima

riksdags beslut, varigenom verkstadsföreståndarna vid Svea livgarde G. T.

Beijer och C. A. T. Berglund erhållit pension å 800 respektive 1,000

kronor (riksdagens skrivelse nr 10 A, punkt 43). Med stöd av angivna

och av riksdagen godkända grunder för beräknande av pension till arbetare

i kronans tjänst och med hänsyn till Blomqvists jämförelsevis betydliga

arbetsinkomst, ansåge departementet sig böra åt Blomqvist, som

i egenskap av skräddarmästare vid Norrlands artilleriregemente tjänstgjort

såsom förman, föreslå en pension av 1,000 kronor för år. På

grund härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Blomqvist finge från och med månaden näst efter

den, under vilken lian erhölle avsked från sin anställning vid regementet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 1,000 kronor.

Statskontoret har den 31 oktober 1922 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid erinrat, att riksdagen i allmänhet tillerkänt föreståndare vid

regementsverkstäder, vilka under lång tid varit anställda i statens tjänst,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Ang. pension

åt ty gv aktar en

A. P. L. Ö.

Eklund.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

pension med 1,000 kronor årligen, ävensom anfört att, då Blomqvist alltsedan

år 1878 haft anställning såsom föreståndare för skrädderiverkstad

vid regemente, statskontoret finge tillstyrka bifall till den gjorda framställningen

på sätt arméförvaltningens intendentsdepartement hemställt.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skräddarmästaren vid Norrlands artilleriregemente

Karl August Blomqvist må från och med månaden

näst efter den, varunder han entledigas från sin

anställning vid regementet, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,000 kronor.

7:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 8 september

1922 har tygmästaren å Karlsborgs tygstation, med förmälan att

tygvaktare vid tygstationen Anders Petter Larsson Öhlin Eklund hos

honom gjort framställning om erhållande av pension, anhållit, att departementet

måtte utverka sådan pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eklund är född den 1 juli

1858; att han den 19 september 1877 anställts såsom artillerist vid Göta

artilleriregemente, i vilken befattning han kvarstått till den 29 mars 1884,

då han erhållit avsked för att tillträda sin nu innehavande befattning;

att hans avlöningsförmåner under åren 1918—1922 kontant och in natura

— frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 1,240 kronor

för år; att han lider av sockersjuka; att han har åldrig maka att försörja

och för sin utkomst på ålderdomen är hänvisad till den pension,

han kan erhålla; samt att han, som erhållit medaljen för nit och redlighet

i rikets tjänst, varit skötsam och redbar, varjämte han alltid såväl

i som utom tjänsten iakttagit ett hedrande uppförande.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armé/orv ältning ens

artilleridepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 september 1922

anfört, att det syntes departementet billigt, att Eklund genom pension

bereddes någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid.

Med hänsyn till Eklunds tjänstetid och storleken av hans löneförmåner

ävensom till de belopp, riksdagen under de närmast föregående åren

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 74.

beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker, ansåge sig departementet

böra föreslå, att det ifrågasatta understödsbeloppet bestämdes till 800

kronor för år. Artilleridepartementet hemställde sålunda, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja

Eklund en årlig pension under hans återstående livstid av 800 kronor,

att utgå från och med månaden näst efter den, under vilken han lämnade

sin anställning vid ammunitionsfabriken.

Statskontoret, som den 4 november 1922 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningens

artilleridepartement funne billigheten bjuda, att Eklund, då han nu lämnade

statstjänsten efter 45-årig, väl vitsordad tjänstgöring, bereddes

något understöd av statsmedel för sin återstående levnad. Beträffande

beloppet av detta understöd erinrade statskontoret, att till statsanställda

i arbetares eller liknande ställning, som kunnat räkna minst 30 tjänstår,

pensioner blivit av riksdagen under de senaste åren anvisade till belopp

av 600 kronor. Endast när tjänstgöringen omfattat alldeles särskilt lång

tid, 40 år eller mera, hade pensionen höjts till 700 kronor. Då av handlingarna

framginge, att Eklunds ställning i statstjänsten närmast motsvarat

en arbetares, syntes det därför statskontoret, att framställning till

riksdagen i ämnet borde avse ett understöd av 700 kronor.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit och då jag ifråga

om pensionsbeloppets storlek ansluter mig till statskontorets förslag, får

jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tygvaktaren vid Karlsborgs tygstation Anders

Petter Larsson öhlin Eklund må från och med månaden

näst efter den, varunder han entledigas från sin

anställning vid tygstationen, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 700 kronor.

8:o.

I skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 18 Ang. pension

september 1922 har chefen för arméns intendenturförråd i Stockholm gjort* maleriarb''eta

framställning om beredande av pension åt sadelmakeriarbetaren vid ren A. Wallin.

nämnda intendenturförråds verkstadsavdelning Axel Wallin.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wallin är född den 16 december

1854; att han under 4 år från den 28 januari 1881 tjänat såsom

gardist vid Svea livgarde; att han varit anställd vid intendenturförrådets

verkstad savdelning sedan den 20 januari 1898, vilken anställning han

ännu innehar; att han under de senaste åren vid intendenturförrådet

uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg och semesteravlöning,

uppgått till i medeltal omkring 1,500 kronor för år; att han på grund

av ålderdomssjuklighet (åderförkalkning samt åderbråck å båda benen

med kronisk inflammation i blodådrorna ävensom lungemfysem och gråstarr

å båda ögonen) är fullständigt oförmögen till arbete; samt att han under

sin anställning vid verkstadsavdelningen plikttroget och skickligt utfört

honom anförtrodda arbeten samt alltid uppträtt på ett hedrande sätt.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement i skrivelse till Kung]. Maj:t den 23 september 1922

anfört, att departementet i betraktande av Wallins långa och väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att Wallin efter erhållet avsked från sin anställning

vid intendenturförrådet komme i åtnjutande av något understöd

från statens sida för sin återstående levnad. Vid avgivande av förslagtill

understöd av här ifrågavarande slag hade departementet hittills i

allmänhet utgått därifrån, att pensionen borde bestämmas till omkring

två tredjedelar av de ordinarie årsinkomster -— dyrtidstillägg sålunda

frånräkna! — vederbörande befattningshavare under senare delen av

sin anställningstid av staten uppburit. Med hänsyn emellertid till att

högre pension än 600 kronor hittills icke plägat tilldelas annan arbetare

än den, som intoge förmans ställning, ansåge departementet sig i

föreliggande fall icke kunna föreslå, att pensionsbeloppet sattes högre

än till 600 kronor för år. På grund av vad intendentsdepartementet

sålunda anfört hemställde departementet, att Kung]. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Wallin finge från och med månaden näst efter

den, då han erhölle avsked från sin anställning vid intendenturförrådet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 600 kronor.

I ärendet har statskontoret den 31 oktober 1922 avgivit utlåtande

och därvid, med hänsyn till att Wallin under nära 29 år varit anställd

i statens tjänst, förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till

den gjorda framställningen på sätt arméförvaltningens intendentsdepartement

hemställt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj: t a Proposition nr 74.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att sadelmakeriarbetaren vid arméns intendenturförråds

i Stockholm verkstadsavdelning Axel Wallin

må från och med månaden näst efter den, under vilken

han entledigas från sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 600 kronor.

9:o.

I skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 26 Ang. pension

september 1922 har fortifikationsbefälhavaren ä Karlsborg hemställt, att<l<

departementet måtte utverka pension åt arbetaren vid Karlsborgs fästnings- arbetaren

byggnad Johannes Bergqvist. J Ber9imst
Av

handlingarna i ärendet inhämtas, att Bergqvist är född den 24

september 1858; att han varit stamanställd vid Värmlands fältjägarkår

under åren 1879—1885 samt under åren 1889 —1894 innehaft anställning

hos statens entreprenör Jehander vid byggandet av Södra Vabergs fortet;

att han sedan maj månad 1895 med kortare eller längre uppehåll varit

anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnad under sammanlagt mer än 17

år; att hans avlöningsförmåner under de senaste åren utgjort, för år

1919 3,758 kronor 61 öre, för år 1920 4,079 kronor 7 öre och för år

1921 3,428 kronor 66 öre; att han, som har hustru och tre minderåriga

barn, på grund av genom ålder nedsatta kroppskrafter är oförmögen

att fullgöra det med hans anställning vid fästningsbyggnaden förenade

arbete samt att för framtiden med arbete försörja sig; samt att han i

sitt arbete städse visat duglighet och plikttrohet samt alltid iakttagit en

hedrande vandel.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

fortifikationsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 oktober 1922

anfört, att, enär fästningsbyggnadsarbetet ej kunnat alltid vintertid bedrivas,

Bergqvist borde få räkna sig till godo helt år för varje år han

under del av sådant haft sysselsättning vid fästningsbyggnaden. Däremot

funne sig departementet ej kunna taga hänsyn till Bergqvists

anställning hos statens entreprenör. Departementet funne Bergqvist hava

uppfyllt de villkor, som i regel tillämpats för beviljandet av pension, och

ansåge billigt, att Bergqvist genom pension bereddes någon hjälp till

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 60 käft. (Nr 74—75.) 30923 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

KungI. Maj:ts Proposition Nr 74.

Ang. pension

åt skrädderiarbetaren

J. A. Nilsson.

livsuppehälle under sin återstående livstid. Med hänsyn till Bergqvists

tjänstetid och de av honom under senaste åren uppburna löneförmåner

ävensom de belopp, riksdagen förut beviljat med Bergqvist jämställda

arbetare i statens tjänst, ansåge departementet pensionsbeloppet för Bergqvist

böra bestämmas till 400 kronor för år. Fortifikationsdepartementet

hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att

Bergqvist finge från och med månaden näst efter den, då han entledigades

från sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 400 kronor.

Statskontoret, som den 22 november 1922 avgivit utlåtande i ärendet,

har anfört, att statskontoret i likhet med arméförvaltningens fortifikationsdepartement

ansåge billigt, att något understöd bereddes Bergqvist

för hans återstående livstid. Då det emellertid av handlingarna framginge,

att Bergqvist innehaft anställning i statens tjänst under tillhopa

24 år, ansåge statskontoret det föreslagna understödsbeloppet vara väl

lågt i förhållande till de understöd de senare årens riksdagar beviljat

arbetare med lika lång statsanställning som Bergqvist. Statskontoret

hemställde därför, att det ifrågasatta understödet höjdes till 500 kronor.

Under åberopande av vad sålunda förekommit och då jag i fråga

om pensionsbeloppets storlek biträder statskontorets ståndpunkt, får jag

hemställa, att Kungl. Majrt måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad

Johannes Bergqvist må från och med månaden näst

efter den, varunder han entledigas från sin anställning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 500 kronor.

10:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 oktober 1922 har chefen för

Kalmar regemente gjort framställning om beredande av pension åt skrädderiarbetaren

vid regementets intendenturverkstäder Johan August Nilsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nilsson är född den 19

november 1848; att han sedan den 15 maj 1909 har stadigvarande

arbete vid Kalmar regementes skrädderiverkstad; att han under de senaste

åren vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,

uppgått till i medeltal omkring 1,100 kronor för år; att han

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 74.

19

lider av lungutvidgning, hjärts vaghet, vänstersidigt ljumskbråck och

allmän ålderdomssvaghet, på grund varav hans arbetsförmåga är i mycket

hög grad nedsatt; samt att han under sin anställning vid regementet

städse med flit, intresse och god skicklighet fullgjort honom anförtrodda

arbeten samt iakttagit ett hedrande uppförande.

Chefen för andra arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t, den 3 november 1922

anfört, att departementet i betraktande av Nilssons väl vitsordade verksamhet

i statens tjänst och då han nu på grund av ålder och sjukdom

icke längre kunde fortsätta sitt arbete vid regementet, funne det vara

med rättvisa och billighet överensstämmande, att Nilsson, efter erhållet

avsked från sin anställning vid regementet, komme i åtnjutande av

något understöd från statens sida för sin återstående levnad. I fråga

om storleken av dylikt understöd erinrade departementet, att åt arbetare i

liknande ställning som Nilsson i allmänhet plägat beviljas pension med ett

belopp av 600 kronor för år. Då emellertid Nilsson vid sin anställning i

statens tjänst redan uppnått en ålder av 60 år samt hans anställningstid vid

regementet endast omfattade omkring 13 Va år, ansåge departementet sig

icke kunna åt Nilsson föreslå lika stor pension, som i allmänhet tilldelats

arbetare vid armén, vilka varit anställda i statens tjänst under avsevärt

längre tid. Pensionsbeloppet syntes därför intendentsdepartementet böra

nedsättas, och erinrade departementet, att 1921 års riksdag tillerkänt

förre renhållningsarbetaren vid Göta artilleriregemente A. O. Åkerman,

vilken tjänstgjort vid nämnda regemente i tolv år, en årlig pension av

350 kronor från allmänna indragningsstaten (riksdagens skrivelse nr 322,

punkt 10 f). Då Nilsson i pensionshänseende syntes böra jämställas med

bemälde Åkerman, ansåge departementet, att jämväl i nu föreliggande

fall pensionsbeloppet borde bestämmas till 350 kronor för år. På grund

av vad intendentsdepartementet sålunda anfört hemställde departementet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Nilsson finge från

och med månaden näst efter den, då han erhölle avsked från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära eu årlig pension av 350 kronor.

Statskontoret har den 4 december 1922 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid anfört, att, då riksdagen vid några tillfällen beviljat pen
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 74.

sioner åt arbetare, som kunnat åberopa endast omkring 10 tjänstår,

ämbetsverket ansåge sig på grund av i ärendet föreliggande omständigheter

böra tillstyrka framställning till riksdagen om beredande av något

understöd åt Nilsson. I anledning av Nilssons korta tjänstetid syntes

dock denna framställning icke böra avse högre pension än 300 kronor.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit tillstyrker jag, att

Nilsson beredes en årlig pension av 300 kronor. Jag hemställer alltså,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiarbetaren vid Kalmar regementes

intendentur verkstäder Johan August Nilsson må från

och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid regementet, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 300 kronor.

ll:o.

Ang.

pension

åt förra arbeterskorna

H. A. Berggren,

född

Eriksson,

och L. H. K•

Ander sdotter.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 11

oktober 1922 har styresmannen för ammunitions fabriken anmält arbeterskan

vid ämmunitionsfabrikens avdelning vid Marieberg änkan Hilma Augusta

Berggren, född Eriksson, samt arbeterskan vid ämmunitionsfabrikens

avdelning å Karlsborg Lars Hans Karin Andersdotter till erhållande av

årliga understöd.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Berggren, att hon, som är född den 11 oktober 1865,

sedan år 1906 är änka efter förre kusken vid ammunitionsfabriken C. A.

Berggren, vilken vid sin död tjänat vid ammunitionsfabriken under 24 år;

att hon vunnit anställning vid ammunitionsfabriken den 1 maj 1884 och

innehar sammanlagt mer än 33 tjänstår; att hon under 24 år varit förestånderska

för laboratoriets röravdeluing; att hennes arbetsförtjänst under

år 1921 uppgått till 2,619 kronor 14 öre; att hon numera på grund av

kronisk magkatarr i förening med allmän svaghet är oförmögen att uträtta

det med hennes tjänst förenade arbete och äger en betydligt minskad

förmåga att arbeta och själv bidraga till sin försörjning; samt att hon

under sin anställning vid ammunitionsfabriken visat ett hedrande uppförande

och utmärkt arbetsduglighet; och

beträffande Andersdotter, att hon, som är född den 30 mars 1883,

anställts vid ammunitionsfabriken den 30 april 1902; att hon den 2

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 74.

21

januari 1920 insjukuat i lungtuberkulos och därefter icke kunnat återgå

till sitt arbete; att hennes årsinkomst under år 1919 uppgått till 1,990

kronor 37 öre, vartill komme fri bostad och vedbrand, värderat till kronor

120 per år; att hon nu till följd av sjukdom (lungtuberkulos i tredje

stadiet) är för framtiden oförmögen att med arbete försörja sig; samt

att hon under sin anställning vid ammunitionsfabriken städse iakttagit

ett i hög grad hedrande uppträdande samt utfört henne åliggande arbeten

med stor flit och skicklighet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

ar tiller idepar te ment i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 november 1922

anfört, att departementet ansåge billigt, att omförmälda arbeterskor bereddes

årligt understöd till livsuppehälle under sin återstående livstid; och hemställde

artilleridepartementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att vardera av Berggren och Andersdotter finge från och

med den 1 januari 1923 å allmänna indragningsstaten uppbära årlig

pension, Berggren med 700 kronor och Andersdotter med 400 kronor.

Vid anförda förslag hade artilleridepartementet vidkommande Berggren

tagit hänsyn därtill, att hennes man varit anställd vid ammunitionsfabriken,

varför hon jämväl på denna grund enligt föregående riksdagsbeslut

angående pension åt änkor efter arbetare vid Carl Gustafs stads

gevärsfaktori kunde hava anspråk å pension, ävensom att hon bestritt

befattning såsom föreståndare för en av ammunitionsfabrikens laboratorieavdelningar.

Statskontoret har i utlåtande den 20 december 1922 anfört, att då

Berggren, som vore 57 år gammal, arbetat vid ammunitionsfabriken

under sammanlagt 33 år, därav 24 år såsom förestånderska för fabrikslaboratoriets

röravdelning, och på grund av sjukdom vore oförmögen att

vidare fullgöra de med hennes anställning vid fabriken förenade göromål,

något understöd syntes böra beviljas henne för hennes återstående livstid.

Arbeterskor vid ammunitionsfabriken hade under de senaste åren

tilldelats pensioner till belopp av 400 kronor. Då emellertid åt arbetare,

som innehaft förmansställning, brukat beviljas högre pension än åt vanlig

arbetare (1,000 kronor i stället för 600 kronor), syntes i analogi därmed

en förhöjd pension böra utverkas åt Berggren i anledning av att

hon innehaft förestånderskebefattning, och ansåge sig statskontoret med

hänsyn till Berggrens långa tjänstetid icke böra göra någon erinran mot

det av arméförvaltningens artilleridepartement föreslagna pensionsbeloppet,

700 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 74.

Ang.

pension åt

tygarbetarna

A. Andersson

och

Lindsten.

■n

Vad anginge frågan om pension till Andersdotter hade denna anställts

vid ammunitionsfabriken år 1902 och arbetat där till år 1920, då

hon på grund av sjukdom måst upphöra med nämnda arbete. Enligt

läkares intyg vore hon sannolikt för framtiden oförmögen till arbete.

Då det på grund av sjukdomens art väl torde få anses visst, att Andersdotter

aldrig kunde vinna sådan bättring, att hon kunde bliva i stånd

att själv försörja sig, tillstyrkte statskontoret utverkande av pension med

det föreslagna beloppet, 400 kronor.

Lika med vederbörande myndigheter finner jag mig böra tillstyrka,

att pension av statsmedel beredes Berggren och Andersdotter, vilka,

enligt vad jag inhämtat, båda entledigats den 31 december 1922. Under

åberopande härav och då jag icke har något att erinra mot de föreslagna

pensionsbeloppen, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att vardera av förra arbeterskorna vid ammunitionsfabriken

änkan Hilma Augusta Berggren, född Eriksson,

och Lars Hans Karin Andersdotter må från och med

den 1 januari 1923 under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension,

Berggren med 700 kronor och Andersdotter med 400

kronor.

12:o.

I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 12 oktober

1922 har tygmästaren i Stockholm, med förmälan att tygarbetarna

vid tygstationen därstädes August Andersson och Josef Lindsten vore

oförmögna att vidare utföra sitt arbete vid tygstationen, hemställt, att

departementet måtte åt dem utverka pension, då de erhölle avsked från

sina anställningar vid tygstationen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Andersson, att han är född den 30 april 1851; att han

haft anställning vid skeppsvarvet i Stockholm under tiden 12 juni 1877

— 8 februari 1881 och sedan den 8 juli 1905 är anställd vid Stockholms

tygstation; att hans arbetsförtjänst under åren 1918—1922, frånsett

dyrtidstillägg och sjukavlöning, uppgått till i medeltal omkring 2,080

kronor för år; att han, som lider av allmän svaghet, är oförmögen att

vidare utföra sitt arbete vid tygstationen; samt att han under sin anställning

vid tygstationen med nit och skicklighet titfört honom anförtrodda

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 74

arbeten till sitt befäls fulla belåtenhet och städse iakttagit ett i allo

hedrande uppförande; och

beträffande Lindsten, att han är född den 11 oktober 1858; att han

haft anställning vid flottans varv i Stockholm under tiden 10 mars 1903

—13 april 1904 och sedan den 14 april 1904 är anställd vid Stockholms

tygstation; att hans arbetsförtjänst under åren 1918—1922, frånsett

dyrtidstillägg och sjukavlöning, uppgått till i medeltal omkring

2,320 kronor för år; att han, som lider av hjärtsjukdom, är oförmögen

att vidare utföra sitt arbete vid tygstationen; samt att han under sin

anställning vid tygstationen med nit och skicklighet utfört honom anförtrodda

arbeten till sitt befäls fulla belåtenhet och städse iakttagit ett

i allo hedrande uppförande.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 oktober 1922

anfört, att det syntes departementet billigt, att Andersson och Lindsten

bereddes någon hjälp till livsuppehälle efter avskedstagande! Med hänsyn

till Anderssons och Lindstens levnadsålder och tjänstetid samt till

de belopp, riksdagen i liknande fall beviljat med dem likställda arbetare,

ansåge sig departementet böra föreslå årligt understöd av 800 kronor

till Andersson och 600 kronor till Lindsten. Artilleridepartementet

hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja Andersson en årlig pension av 800 kronor och

Lindsten likaledes en årlig pension av 600 kronor, att till vederbörande

utgå från och med månaden näst efter den, då han erhölle avsked från

sin anställning vid Stockholms tygstation.

Statskontoret, som den 18 november 1922 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid anfört, att av handlingarna framginge, att ifrågavarande

arbetare endast kunde räkna ett jämförelsevis litet antal tjänstår i statens

tjänst, Andersson 21 år och Lindsten 19 år. I anledning härav

och med hänsyn till de beslut 1922 års riksdag medelat i fråga om beredande

av pension under liknande omständigheter, kunde statskontoret

icke tillstyrka större pensionsbelopp än 500 kronor.

På grund av vad i ärendet förekommit och då jag i fråga om de

föreslagna pensionernas storlek biträder statskontorets förslag, hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vardera av tygarbetarna vid Stockholms tygstation

August Andersson och Josef Lindsten må från

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Ang.

pension åt

förra arbet

erskall

M. J. Malmborg,

född

Hellqvist.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 74.

och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid tygstationen, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 500 kronor.

13:o.

I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 11 november

1922 har styresmannen för ammunitions fabriken föreslagit arbeterskan

vid fabriken änkan Maria Josefina Malmborg, född Hellqvist,

vilken komme att avgå från sin anställning vid ammunitionsfabriken med

utgången av nämnda år, till erhållande av årligt understöd från och med

den 1 januari 1923.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Malmborg är född den 8

april 1877; att hon sedan den 10 februari 1902 varit anställd såsom arbeterska

vid ammunitionsfabriken; att hon under år 1921 från ammunitionsfabriken

uppburit tillhopa 1,507 kronor 20 öre, därav 1,251 kronor

avlöning för utfört arbete under 1,417 timmar, 196 kronor 20 öre sjukavlöniug

och 60 kronor avlöning under semester, och att hon, som

under större delen av år 1922 varit av sjukdom förhindrad att fullgöra

arbete vid ammunitionsfabriken, borde, därest hon arbetat vid fabriken under

hela år 1922, hava uppburit avlöning med 1,843 kronor, därav semesteravlöning

56 kronor; att hon på grund av sjukdom är oförmögen att

vidare fullgöra de med hennes anställning vid ammunitionsfabriken förenade

göromål och i övrigt äger en betydligt förminskad förmåga att

arbeta och själv bidraga till sin bärgning; samt att hon vid utförandet

av sitt arbete vid fabriken visat hedrande uppförande och god arbetsduglighet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 november 1922

anfört, att departementet ansåge billigt, att Malmborg genom pension

bereddes någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid, och

finge departementet i fråga om storleken härav föreslå samma pensionsbelopp,

som 1921 års riksdag på framställning av Kungl. Maj:t (proposition

nr 314) i liknande fall beviljat förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken

Kann Karin Pettersson (riksdagens skrivelse nr 323, punkt 12)

eller 4U0 kronor för år. Artilleridepartementet hemställde därför, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 74.

bevilja Malmborg under hennes återstående livstid en årlig pension av

400 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1923.

Statskontoret har i utlåtande den 20 december 1922 tillstyrkt, att

Malmborg tillerkändes pension, att med av artilleridepartementet föreslaget

belopp utgå från och med månaden näst efter den, då avgång

från anställningen vid ammunitionsfabriken komme att äga rum.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit finner jag mig böra tillstyrka,

att änkan Malmborg, vilken, enligt vad jag erfarit, avgått från sin

anställning vid ammunitionsfabriken den 31 december 1922, från och med

den 1 januari 1923 beredes en årlig pension av 400 kronor. Jag hemställer

alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken

änkan Maria Josefina Malmborg, född Hellqvist, må

från och med den 1 januari 1923 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 400 kronor.

Vad departementschefen ovan under punkterna

l:o—13:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Thomas Adlercreutz.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 60 käft. (Nr 74—75.)

309 93 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1923:17 Bankoatskottets utlåtande Nr 17 s. 8 i texten