Sök i Ratio Lex

Angående pensionsförbättring åt löjtnanten T. W. Lennartz

1923-02-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:75, Angående pensionsförbättring åt löjtnanten T. W. Lennartz

Dokumentets text

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 75.

27

Nr 75.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring

åt löjtnanten T. W. Lennartz; given Stockholms

slott den 23 februari 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

februari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1919 års lagtima

riksdag (nr 276) därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel

för beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid armén.

372 23

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 75.

Enligt de av riksdagen godkända, genom kungörelse den 20 augusti

1919 (Svensk författningssamling nr 538) fastställda grunderna för ifrågavarande

pensionsförbättring stadgades såsom villkor för erhållande av

nämnda förmån, bl. a., att vederbörande avgått ur tjänsten efter uppnådd

åldersgräns. Uti det av arméns och marinens avlöningssakkunniga den

14 februari 1919 avgivna betänkande med förslag i ämnet, som låg till

grund för nyssnämnda proposition, framhöllo emellertid de sakkunniga,

att, därest fråga skulle uppkomma om pensionsförbättring för tjänstinnehavare,

som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd

av skada eller sjukdom, vanförhet eller lyte befunnes för framtiden

oförmögen till tjänstgöring och på grund härav inåste före uppnådd

pensionsålder avgå med viss pension, sådan fråga torde särskilt böra

underställas riksdagens prövning.

I proposition till 1922 års riksdag (nr 171) framlades förslag rörande

vissa reviderade grunder för ifrågavarande pensionsförbättring i syfte,

bl. a., att bestämmelserna om pensiousförbättring skulle vinna anslutning

till det från och med ingången av år 1922 tillämpade nya avlöningssystemet.

Sedan propositionen av riksdagen bifallits, utfärdades kungörelse

i ämnet den 15 juni 1922 (Svensk författningssamling nr 336).

1 denna kungörelse har ovanberörda villkor för erhållande av pensionsförbättring

bibehållits.

Enligt punkten 8 i pensioneringsgrunderna för arméns befäl och

underbefäl med vederlikar, sådan denna punkt lyder enligt kungörelsen

den 17 september 1914 (Svensk författningssamling nr 266), är löntagare,

som icke uppnått den för rätt till fyllnadspension i den tjänst han

innehar stadgade levnadsålder, men som, efter att under tre på varandra

följande år på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att

tjänstgöra, finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, skyldig att

från tjänsten avgå mot åtnjutande av pension av statsmedel till belopp,

motsvarande pension jämte fyllnadspension i den tjänst han innehar.

Med tillämpning av denna bestämmelse meddelades löjtnanten vid

Norrlands dragonregemente Thorsten Wilhelm Lennartz genom kungl.

brev den 11 augusti 1922 avsked från innehavande beställning med tillstånd

att såsom löjtnant inträda i regementets reserv samt med rätt för

honom att från och med dagen näst efter erhållet avsked åtnjuta pension

från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,200 kronor årligen.

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har nu Lennartz anhållit att,

utöver sagda pensionsförmån, komma i åtnjutande av pensionsförbättring.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 75.

Direktionen över arméns pensionskassa har den 25 oktober 1922 avgivit

utlåtande i ärendet samt därvid anfört, att Lennartz, som vore född

den 18 september 1887, vid sitt avsked hade eu levnadsålder av 34 ålit)

månader 23 dagar och en tjänstetid efter adertonde åldersåret av 16

år 2 månader 2 dagar, därav 2 år såsom underlöjtnant, 5 år 4 månader

26 dagar såsom löjtnant av 2:a klassen och 6 år 2 månader 15 dagar

såsom löjtnant av l:a klassen, samt hade åtnjutit lön i högsta eller 6.

löneklassen i 2. lönegraden i den för officerare i 1921 års avlöningsreglemente

fastställda löneplanen.

Vidare erinrade direktionen, att uti ovanberörda kungörelse den 15

juni 1922 pensionsförbättringens belopp icke komme direkt till synes, utan

hade för varje lönegrad angivits ett sammanlagt pensionsbelopp (kassapension

+ fyllnadspension + pensionsförbättring), vadan alltså skillnaden

mellan detta belopp och vad som enligt gällande pensioneringsgrunder

tillkomme vederbörande i kassapension och fyllnadspension komme att

utgöra pensionsförbättringen. För den lönegrad, Lennartz vid avskedet

tillhört, hade sålunda sammanlagda pensionsbeloppet angivits till 2,580

kronor. Pension och fyllnadspension inom samma grad utgjorde

tillhopa 1,200 kronor, vadan pensionsförbättringens belopp inom denna

grad alltså bleve 1,380 kronor. Då Lennartz emellertid avgått före uppnådd

pensionsålder, vore dessa bestämmelser icke utan vidare å honom

tillämpliga, med ansåge direktionen med rättvisa och billighet överensstämmande,

att Lennartz erhölle någon förbättring å den till honom utgående

pensionen. Beträffande storleken av den pensionsförbättring, som

borde tillkomma Lennartz, ansåge direktionen, att densamma i enlighet

med de synpunkter, som hade gjorts gällande i proposition nr 143 till

1920 års riksdag i fråga om pensionsförbättring åt f. d. löjtnanten av

första klassen vid Vaxholms grenadjärregemente K. W. H. Witte, borde

bestämmas att utgå med 735 kronor för år. I anledning härav hemställde

direktionen, att framställning måtte göras hos riksdagen om beviljande

åt Lennartz av pensionsförbättring till belopp av 735 kronor för

år, att från och med den 12 augusti 1922 utgå från allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har den 22 november 1922 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid instämt i vad direktionen över arméns pensionskassa i sitt i

ärendet avgivna utlåtande anfört och hemställt.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit finner även jag mig Departementiböra

tillstyrka, att Lennartz å allmänna indragningsstaten beredes pen- chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 60 höft. (Nr 74—75.) 87223 5

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 75.

sionsförbättring till belopp av 735 kronor för år, att, i likhet med honom

tillkommande pension, utgå från och med den 12 augusti 1922.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att löjtnanten i Norrlands dragonregementes reserv Thorsten Wilhelm

Lennartz må från och med den 12 augusti 1922 under sin återstående

livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 735 kronor för

år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den

15 juni 1922 med grunder för pensionsförbättring åt officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställuingshavare vid armén och marinen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1923:17 Bankoatskottets utlåtande Nr 17 s. 3 i texten