Angående rätt för vissa förutvarande lärarinnor vid enskilda läroanstalter att komma i åtnjutande av tilläggspension m. rn
1923-02-16 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:84, Angående rätt för vissa förutvarande lärarinnor vid enskilda läroanstalter att komma i åtnjutande av tilläggspension m. rn
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
11
Nr 84.
Kungl. Ma):ts ''proposition till riksdagen angående rätt för
vissa förutvarande lärarinnor vid enskilda läroanstalter
att komma i åtnjutande av tilläggspension
m. rn., given Stockholms slott den 16 februari 1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdragav
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 februari 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Orne.
Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:
Hos Kungl. Maj:t hava handarbetslärarinnan Eva Louise Adalberta
Hedenstierna, född den 29 maj 1850, förra handarbetslärarinnan
Marie Louise Wikblad, född den 24 mars 1846, och förra
teckningslärarinnan Lovisa Matilda Moll, född den 15 oktober 1854,
anhållit att komma i åtnjutande av tilläggspension, ehuru de icke
Hatt för vissa
lärarinnor
vid enskilda
läroanstalter
att komma i
åtnjutande av
tilläggspension
m. m.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
uppfyllt alla de i kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående
tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda
enskilda läroanstalterna föreslmvna villkor.
Vad beträffar de bestämmelser, som för närvarande gälla för
pensionering av lärarinnor vid privatläroverk, har redogörelse därför
vid flera tillfällen under de senare åren lämnats i samband med
anmälan inför Kungl. Maj:t av ärenden, som berört pensionsförhållanden
för lärarinnor vid enskilda läroanstalter. I sådant hänseende
torde jag särskilt få hänvisa till det utdrag av protokollet över
ecklesiastikärenden den 11 mars 1921, som åtföljde Kungl. Maj:ts
proposition till 1921 års riksdag nr 288 angående tillfällig pensionsreglering
för vissa lärarinnor vid privatläroverk m. m.
I detta sammanhang torde jag blott behöva erinra om att pensioner
till nämnda lärarinnor normalt utgå från den för sådant ändamål
inrättade lärarinnornas pension sanstalt -— ofta jämväl från
någon av de sedan många år tillbaka förefintliga enskilda pensionsinrättningarna
för ifrågavarande lärarinnor — men att, då de från
nämnda anstalt reglementsenligt utgående pensionerna i de flesta fall
uppgå till mycket obetydliga belopp, riksdagen anslagit medel för
beredande av tilläggspensioner, avsedda att utöka grundpensionerna.
Föreskrifter beträffande dessa tilläggspensioner lämnades i enlighet
med beslut av 1917 års riksdag i förut omnämnda kungörelse den
31 december 1917. I enlighet med av Kungl. Maj:t framställt förslag
beslötos av 1921 års riksdag vissa ändringar beträffande sagda
pensioner. De i anledning härav utfärdade bestämmelserna återfinnas
i kungörelse den 18 november 1921 (nr 702) angående ändring i
vissa delar av sistnämnda kungörelse.
Lärarinnornas pensionsanstalt upprättades genom beslut av 1910
års riksdag, och reglemente för anstalten fastställdes genom en kungörelse
den 23 december 1910 (nr 145), vilken trädde i kraft den
1 januari 1911.
För rätt till tilläggspension fordras enligt kungörelsen den 31
december 1917 dels att vederbörande lärarinna är eller varit delägare
i lärarinnornas pensionsanstalt eller ägt rätt att ingå som delägare
i nämnda anstalt eller avgått med pension före den 1 januari
1911, dels att hon vid sin avgång under minst 10 tjänstår bestritt
sådan tjänstgöring vid enskild läroanstalt, att hon enligt gällande
bestämmelser ägt rätt att tillgodoräkna sig densamma för uppflyttning
i högre lönegrad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
la
Kungl. Maj:ta proposition Nr H4.
De bestämmelser i fråga om pensioner åt lärarinnor vid privatlärovcrken,
som sålunda förelinnas, äro emellertid ej tillämpliga på
alla dylika lärarinnor. Det har nämligen funnits åtskilliga lärarinnor
— flera sådana finnas ännu — som icke tillhört någon pensionskassa
och redan avgått från sill tjänst, då bestämmelserna om tilläggspension
trädde i kraft. Dessa lärarinnor hava tydligen icke
kunnat i vanlig ordning erhålla tilläggspension. Vidare har författningens
reduktionsregel för beräkning av tjänstår från tilläggspension
utestängt en hel del övningslärarinnor, som i övrigt uppfylla
alla förutsättningar för erhållande av sådan pension, men vilkas
årliga tjänstgöring oj varit eller kunnat vara tillräckligt omfattande.
Åtskilliga lärarinnor av dessa båda kategorier hava emellertid genom
beslut av de senaste årens riksdagar erhållit rätt att kunna komma
i åtnjutande av tilläggspension, ehuru da ej uppfyllde härför stadgade
villkor.
Vad angår de lärarinnor, som gjort nu föreliggande ansökningar,
är Eva Louise Adalberta Hedenstierna alltjämt i tjänst
vid Jönköpings elementarskola för flickor men skall enligt uppgift i
ansökningen avgå från sin tjänst under år 1923. Hon torde ej haft rätt
att ingå som delägare i lärarinnornas pensionsanstalt, enär hon redan
år 1910, d. v. s. före sagda anstalts inrättande, uppnått föreskriven
pensionsålder. Ej heller de bägge övriga, vilka jämväl båda varit
övningslärarinnor och avgått från sin tjänst utan att tillträda pension,
äga rätt att åtnjuta tilläggspension. De sistnämnda avgingo från
sina tjänster år 1912 efter tjänstgöring, som, evalverad i enlighet
med principerna i förenämnda kungörelse, uppgår till mer än tio tjänstår.
Även fröken Hedenstierna har bestritt tjänstgöring, som efter dylik
evalvering överstiger tio tjänstår.
Ansökningarna åtföljas av åldersbevis, vitsord om sökandenas
behov av tilläggspension för sitt uppehälle samt bestyrkta uppgifter
om sökandenas tjänstgöring, avseende läroanstaltens namn, år för
tjänstgöringen, tjänstgöringens art och antal tjänstår.
Över ifrågavarande ansökningar hava skolöverstyrelsen och statskontoret
avgivit utlåtanden. Överstyrelsen har därvid anfört, att sökandena
befunne sig i liknande ställning, som de lärarinnor, vilka
jämlikt 1920 års riksdags beslut tillerkänts tilläggspensioner, varför
överstyrelsen tillstyrkte de gjorda ansökningarna, dock under förutsättning
att sökandena styrkte sig vara för sitt uppehälle i behov av
understöd.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
Statskontoret har jämväl tillstyrkt bifall till ansökningarna.
Departe
mentschefen.
Jag torde kunna fatta mig kort beträffande ifrågavarande ansökningar,
då de äro bkartade med dem, som föranledde 1919, 1920,
1921 och 1922 års riksdagar att medgiva rätt för dåvarande sökande
att åtnjuta tilläggspension. Jag tillstyrker, att till riksdagen
avi åtes framställning av enahanda innebörd som de, vilka de fyra
senaste åren förelagts riksdagen. Rätten för nu ifrågavarande lärarinnor
att åtnjuta pension bör, i anslutning till vad riksdagen förut
i liknande fall medgivit, inträda med ingången av år 1923, vad beträffar
Eva Louise Adalberta Hedenstierna dock givetvis först efter
det hon avgått från sin lärarinnetjänst.
Beträffande det av skolöverstyrelsen uppställda villkoret angående
skyldighet för sökandena att styrka sig vara för sitt uppehälle
i behov av understöd får jag endast erinra, att de i förenämnda
kungörelse den 18 november 1921 (nr 702) intagna ändrade bestämmelserna
i fråga om tilläggspensioner givetvis skulle äga tillämpning
även på dessa lärarinnor.
Jag torde böra tillägga, att om nu nämnda lärarinnor erhålla
den rätt, varom här är fråga, den därav förorsakade kostnaden torde
bliva så ringa, att det förslagsanslag, varifrån tilläggspensionerna
skola utbetalas, ej av denna anledning lärer behöva höjas.
I samband med nu berörda ansökningar anhåller jag att få föredraga
ett ärende, som, ehuru av annan natur än dessa, dock berör
frågan om rätt till tilläggspension för en förutvarande lärarinna.
Hos Kungl. Maj:t bär nämligen förra lärarinnan vid Brummerska
skolan i Stockholm Christina Amalia Henrika Rogberg —
med förmälan att hon från och med den 1 juli 1922 vore berättigad
till tilläggspension på grund av tjänstgöring som lärarinna vid
statsunderstödd enskild läroanstalt — anhållit att vid beräkning av
den henne tillkommande tilläggspensionen få tillgodoräkna sig även
den av henne under läsåren 1881—1886 vid statens normalskola för
flickor fullgjorda tjänstgöringen såsom om den varit förlagd till
statsunderstödd enskild läroanstalt.
Av ansökningen bilagda handlingar framgår, att sökanden är född den 26
juli 1862, att hon under läsåret 1881—1882 varit förordnad att i sjätte klassen
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
av normalskolan, jämte rättandet av lärjungarnas skriftliga uppsatser i modersmålet,
meddela en timmes undervisning i veckan samt under läsåret 1882—1883,
höstterminen 1883, läsåret 1884—1885 ävensom under följande läsår intill den
19 mars 1886 varit förordnad att såsom extra lärarinna tjänstgöra aderton—nitton
timmar i veckan, med skyldighet att i någon av de högre klasserna rätta lärjungarnas
skriftliga uppsatser i modersmålet och att vara klassföreståndarinna i
någon av skolans lägre klasser, samt att hon av direktionen över lärarinnornas
pensionsanstalt genom beslut den 2 juni 1922 tillerkänts en årlig tilläggspension
av 462 kronor att utgå från början av juli 1922.
Yttranden över denna ansökning hava avgivits den 19 juni 1922
av skolöverstyrelsen och den 22 augusti 1922 av statskontoret. Skolöverstyrelsen,
med vilken statskontoret instämt, har erinrat, att 1920
års riksdag, efter proposition i ämnet, bifallit en liknande ansökning
av förra lärarinnan Anna Maria Norell samt hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva att vid beräkning av sökanden
tillkommande tilläggspension henne måtte tillgodoräknas den
av henne under läsåren 1881—1886 vid högre lärarinneseminariet i
Stockholm och den därmed förenade normalskolan för flickor fullgjorda
tjänstgöringen såsom om densamma varit förlagd till statsunderstödd
enskild läroanstalt.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen är sökanden redan
på grund av sin tidigare tjänstgöring såsom lärarinna vid statsunderstödd
enskild läroanstalt berättigad till tilläggspension i enlighet med
bestämmelserna i förberörda kungörelse den 81 december 1917.
Därest hon emellertid skulle få för sådan pension tillgodoräkna sig
sin tjänstgöringstid vid statens normalskola för flickor, vilken i och
för sig icke berättigar henne till någon statspension, skulle tilläggspensionen
uppgå till ett något högre belopp. I likhet med de hörda
myndigheterna anser jag goda skäl tala för att sökanden erhåller
denna rätt, så som ju jämväl skett i ett föregående fall, vilket i det
väsentliga överensstämmer med det nu föreliggande.
Jag tillstyrker alltså förslag till riksdagen i enlighet med vad
av skolöverstyrelsen hemställts.
Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva
dels att en var av lärarinnan Eva Louise
Adalberta Hedenstierna samt förra lärarinnorna
Marie Louise Wikblad och Lovisa Matilda Moll må
Departe
mentschefen.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
utan hinder därav, att hon icke uppfyller alla för
erhållande av tilläggspension enligt kungörelsen den
31 december 1917 (nr 965) angående tilläggspensioner
åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda
enskilda läroanstalterna stadgade villkor, kunna,
Eva Louise Adalberta Hedenstierna från och med
månaden näst efter den, under vilken hon avgår
från sin tjänst, samt vardera av de båda övriga
för tid efter utgången av år 1922 komma i åtnjutande
av tilläggspension, beräknad enligt grunder,
som angivas i berörda kungörelse samt i kungörelsen
den 18 november 1921 (nr 702) angående
ändring i vissa delar av förstnämnda kungörelse;
dels och att vid beräkning av förra lärarinnan
Christina Amalia Henrika Högberg tillkommande
tilläggspension henne må tillgodoräknas den av
henne under läsåren 1881—1886 vid högre lärarinneseminariet
i Stockholm och den därmed förenade
normalskolan för flickor fullgjorda tjänstgöringen
såsom om densamma varit förlagd till statsunderstödd
enskild läroanstalt.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
lämna bifall ävensom förordna, att proposition av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Neuendorff.
Stockholm 1923, Ivar Hseggströma Bokrtyckeri A. B.
230229
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1923:69 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indrag ning sstaterna. s. 1 i texten
- BU 1923:17 Bankoatskottets utlåtande Nr 17 s. 1 i texten