Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 46 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862

11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:90, Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 46 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 90.

1

Nr 90.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändrad lydelse av § 46 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862; given Stockholms

slott den 23 februari 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet

förda protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag

om ändrad lydelse av § 46 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 maj 1862.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Herm. Lindqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1923.

1 samt.

70 käft. (Nr 90.)

362 33 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition Nr 90.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 46 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 maj 1862 (nr 33).

Härigenom förordnas, att § 46 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ «.

De skattebidrag, vilka under uppbördsstämma ingå eller efter dess

slut i laga ordning indrivas, skola i bank insättas i enlighet med vad

närmare stadgas i av Kungl. Maj:t fastställt reglemente för uppbördsverket

i Stockholms stad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 90.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden) hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 23

februari 1923.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, en av Stockholms

stadsfullmäktige den 16 oktober 1922 gjord framställning angående

ändring av § 46 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 maj 1862 och anför därvid:

Enligt § 42 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm skall

överståthållarämbetet, sedan ämbetet erhållit del av den av stadsfullmäktige

beslutade uttaxeringen, genom sin avdelning för uppbördsärenden

förrätta debitering och uppbörd av stadsutskylderna. De utskylder, som

icke blivit inom föreskriven tid erlagda, skola uppbördsmännen låta i

laga ordning uttaga. Enligt § 46 i samma förordning skola de skattebidrag,

vilka sålunda under uppbördsstämman ingå eller efter dess slut

indrivas, av uppbördsmännen insättas i Sveriges riksbank.

Enligt § 40 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

i Stockholm den 20 november 1863 skall, där sådant begäres, överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden likaså förrätta debitering

och uppbörd av de avgifter till församlingen, som kyrkostämman

beslutat till uttaxering. De utskylder, som icke blivit inom föreskriven

tid erlagda, skall vederbörande uppbördsman låta i laga ordning uttaga.

Däremot saknas här närmare föreskrift om de influtna medlens placering.

Stadsfullmäktiges förevarande framställning avser borttagande av

den ovillkorliga skyldigheten att insätta influtna kommunalskattemedel i

riksbanken. På grund av denna skyldighet skulle nämligen staden för

närvarande tillskyndas en icke obetydlig ränteförlust.

För att kunna bilda sig en uppfattning angående hithörande förhållanden

torde en redogörelse för gällande författningsbestämmelser i

ämnet vara erforderlig.''

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Rungl. Maj:ts proposition Nr 90.

Enligt § 10 i reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad den 1

april 1921 (nr 219) fördelas inbetalningen av kommunalskatten på tre uppbördsstämmor.

Å den första av dessa stämmor inbetalas 20 procent av kommunalskatten

ävensom alla å taxering grundade församlingsavgifter och

debetsedellösen. Å var och en av de båda återstående kommunaluppbördsstämmorna

inbetalas hälften av den resterande kommunalskatten;

dock äger skattskyldig rätt att å första stämman erlägga hela kommunalskatten

samt att å andra stämman inbetala jämväl det belopp, som förfaller

först vid tredje stämman. I § 12 av uppbördsreglementet i dess

ursprungliga lydelse stadgades, att under uppbördsstämma för varje dag

influtna medel skulle i riksbanken insättas nästföljande söckendag samt

att de å kronouppbördsstämman samt första kommunaluppbördsstämman

ingående medel skulle insättas å överståthållarämbetets räkning för allmänna

utskylder eller den räkning, som härför kunde varda föreskriven,

varemot å de två andra uppbördsstämmorna influtna utskylder skulle insättas

å drätselnämndens räkning i riksbanken. Enligt kungörelsen dbn

22 december 1922 (nr 590), som trätt i kraft den 1 januari 1923,

har § 12 i uppbördsreglementet ändrats så, att de å kronouppbördsstämman

och första kommunaluppbördsstämman inlåtande medlen skola

insättas å statsverkets giroräkning i riksbanken för överståthållareämbetets

för uppbördsärenden räkning.

Medel, som inflyta genom check eller postremissväxel, insättas av

överståthållarämbetet direkt i riksbanken på vederbörlig räkning.

Anledningen till att den å första kommunaluppbördsstämman influtna

kommunalskatten icke insättes direkt å drätselnämndens räkning

är, att å denna stämma jämväl uppbäras avgifterna till församlingarna

och andra avgifter. Då utdebiteringen för kyrkliga ändamål växlar i

olika församlingar, har en definitiv uppdelning av de vid stämman inflytande

medlen icke ansetts kunna omedelbart äga rum. Enligt § 15

i uppbördsreglementet, efter dess ursprungliga lydelse, skulle denna uppdelning,

den s. k. levereringen, äga rum efter det restlängd blivit upprättad.

Då emellertid restlängdens upprättande plägar taga en tid av

omkring tre veckor, har hittills varje dag under första uppbördsstämman

från överståthållarämbetets räkning för allmänna utskylder till drätselnämndens

räkning överflyttats ett med hänsyn till föregående dags totala

uppbörd approximativt beräknat belopp. Den slutliga regleringen har

ej kunnat ske, förrän restlängden blivit färdig. Samma dag, som å

uppbördsstämma influten kommunalskatt insatts å drätselnämndens räkning

i riksbanken, har uppbördsverket underrättat kammarkontoret härom.

Kontoret har därefter omedelbart låtit överflytta medlen för drätsel
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts proposition Nr DO.

5

nämndens räkning i enskild bankinrättning. Jämlikt ovannämnda kungörelse

den 22 december 1922 har § 15 i uppbördsreglementet ändrats

så, att levereringen av sådana medel, som innestå å statsverkets giroräkning

i riksbanken för överståtbållarämbetets för uppbördsäreuden

räkning, skall äga rum så snart ske kan. Med denna föreskrift torde

emellertid icke hava avsetts att medföra rubbning i den praxis, som på

sätt ovan nämnts hittills tillämpats.

Beträffande inleverering av restantier till stadens kassa föreskrives

i uppbördsreglementets § 16 mom. 2, att uppbördsmannen varje vecka

å dag, som överståthållarämbetet bestämmer, skall till uppbördskommissarien

överlämna en summerad förteckning å influtna restantieposter

jämte därtill hörande medel. Den tjänsteman, som innehar överståthållarämbetets

förordnande att genom konkursåtgärder indriva krono- och

kommunalutskylder, skall redovisa till uppbördskommissarierna på samma

sätt som stadgats i fråga om uppbördsmannen, dock endast en gång i

månaden (§ 18). De medel, som sålunda inkomma till uppbördskommissarie,

ävensom utskylder eller avgifter, som annorledes än å uppbördsstämma

direkt inbetalas till denne tjänsteman, skola enligt § 17 uppbördsreglementet,

sådan denna paragraf lyder genom kungörelsen den 22

december 1922, varje vecka, (lagen efter uppbördsmännens leverering,

av uppbördskommissarien insättas å statsverkets giroräkning i riksbanken

för överståtbållarämbetets för uppbördsärenden räkning.

I praxis sker uppbördsmännens inleverering varje tisdag. Överflyttningen

till drätselnämndens räkning i riksbanken sker påföljande

måndag, varom underrättelse kommer kammarkontoret tillhanda samma

dag, vanligen först mellan klockan 2 och 3 eftermiddagen. De överlämnade

medlen kunna sålunda icke göras för staden räntebärande förrän

från och med tisdagen, d. v. s. en vecka efter uppbördsmännens redovisning.

Restantier, vilka av utmätningsman å ort utom Stockholm uttagits

hos skattskyldig, skola enligt § 19 uppbördsreglementet, sedan det uttagna

beloppet av utmätningsmannen redovisats till överståthållarämbetet,

av ämbetet insättas å statsverkets giroräkning i riksbanken för överståthållarämbetets

för uppbördsärenden räkning.

Stadens kammarkontor, som funnit den nu gällande ordningen för Stockholms

kommunalskattens inlevererande till staden mindre tillfredsställande, har stadsä^^el

i ett till drätselnämnden den 26 maj 1922 avgivet tjänstememorial an- kammarfört,

bland annat, följande: kontor.

Yad beträffade kommunalförordningens föreskrift om skattemedlens insättning

i riksbanken syntes tidpunkten nu vara inne för densammas utbytande mot en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

efter nutida förhållanden bättre avpassad bestämmelse. Att man vid kommunalförordningens

tillkomst år 1862 ansåg, att ingen annan bankinrättning än riksbanken

borde ifrågakomma för placering av allmänna medel vore helt naturligt,

då ju på denna tid det enskilda bankväsendet var så föga utvecklat — i Stockholm

fanns endast en enskild bankinrättning, och denna hade kort förut börjat

sin verksamhet.

Även i de någon tid efter kommunalförordningens ikraftträdande utfärdade

instruktionerna för stadens nämnder inrycktes bestämmelse, att till respektive

nämnds disposition anslagna medel skulle insättas för nämndens räkning i riksbanken.

År 1874 utfärdades emellertid ett nytt reglemente för riksbanken, i vilket

föreskrevs, att en minimiavgift av 30 kronor om året skulle av vederbörande insättare

erläggas till banken för depositionsräknings hållande. Med anledning

härav beslutade stadsfullmäktige den 1 oktober sistnämnda år att ingå till Kungl.

Maj:t med anhållan om ändring uti ifrågavarande instruktioner, så att de av

nämnderna omhänderhavda medlen alternativt skulle kunna insättas i enskild

bankinrättning. Denna framställning bifölls av Kungl. Maj:t den 13 november

samma år.

Med utgången av år 1898 upphörde riksbanken att gottgöra ränta för å

folioräkning insatta medel. På grund härav beslutade drätselnämndens första

avdelning den 20 december nyssnämnda år, att de medel, som dittills insatts å

drätselnämndens räkning i riksbanken, från och med år 1899 skulle placeras i

enskild bankinrättning, som avdelningen bestämde. Till följd av bestämmelsen i

kommunalförordningen angående kommunalskattens insättande i riksbanken undantogos

kommunalskattemedlen från detta beslut, men beslutade avdelningen uppdraga

åt kammarkontoret att tillse, att den i riksbanken insatta kommunalskatten

snarast möjligt uttoges för omplacering. I det tjänstememorial, med vilket kammarkontoret

framlade ifrågavarande ärende för avdelningen, yttrade kontoret bland

annat: »Kommunalskatten skall enligt § 46 av kommunalförordningen av den 23

maj 1862 insättas i riksbanken, vadan någon ändring i detta avseende nu icke

torde böra ifrågakomma». Av ordalagen i detta kontorets memorial torde framgå,

att kontoret principiellt icke hade något att erinra mot en ändring i förevarande

hänseende av kommunalförordningen, men att kontoret ansåg frågan för det dåvarande

icke vara av den vikt, att en särskild framställning härom borde göras.

Sedan kammarkontorets nyss citerade uttalande gjordes, hade emellertid kommunalutskyldernas

årliga belopp i så hög grad stegrats, att de under de senaste åren

varit 10 ä 20 gånger större än i slutet av 1890-talet. Då härtill komme, att i

§ 3 av reglementet för Stockholms stads kassa- och räkenskapsväsen stadgades,

att »inflytande medel inom olika förvaltningsgrenar skola omedelbart eller i den

ordning, som drätselnämnden efter samråd med vederböi’ande nämnd bestämmer,

insättas å stadens räkning i av drätselnämnden anvisad bank», ansåge kammarkontoret,

att något undantag härifrån icke borde göras för stadens största inkomst,

kommunalskatten, så mycket mindre som motsvarande inkomst i rikets övriga

städer, där vederbörande drätselkammare verkställde debiteringen och uppbörden

av kommunalskatten, inflöte direkt i stadens kassa.

På grund av vad sålunda anförts har kammarkontoret hemställt om

sådan ändring i § 46 av kommunalförordningen för Stockholm, att orden

»Sveriges riksbank» utbyttes mot »av Stockholms stads drätselnämnd

anvisad bank».

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 00.

7

I samband härmed har kammarkontoret erinrat, hurusom även

ändring av de för kommunalskattens insättande å bank bestämda tidpunkterna

vore önskvärda; och har kontoret i sådant avseende anfört:

Det skulle för staden medföra en icke obetydlig ränteinkomst, om den vid

uppbördsstämma under förmiddagen inflytande skatten redan samma dag insattes

på stadens räkning i av drätselnämnden anvisad bank. Beträffande restantiemedlen

ansåge kontoret, att bestämmelser borde utfärdas, som berättigade staden

att få dessa medel i sin hand utan större omgång än i fråga om övriga inkomster.

Den ränteförlust, staden under 1921 lidit till följd av det veckolånga uppskovet

med insättning å stadens räkning av uppbördsmännens inlevereringar m. m.,

torde icke hava understigit 10,000 kronor.

Den omständigheten, att en del av de influtna medlen utgjorde församlingsavgifter,

torde icke behöva vara ett oöverkomligt hinder för insättning av samtliga

å kommunalskattesedeln upptagna utskylder å drätselnämndens räkning.

Uppdelningen mellan staden och församlingarna av de inbetalade beloppen torde

kunna ske lika väl, om medlen vore insatta i av drätselnämnden anvisad bank

som i riksbanken. Sedan ifrågavarande uppdelning skett, kunde drätselnämnden

givetvis lika snabbt som uppbördsverket tillhandahålla församlingarna dem tillkommande

avgifter. Då kyrkostämmoförordningen för Stockholm icke innehölle

någon bestämmelse angående insättning i bank av uppburna församlingsavgifter,

syntes ingen ändring i denna författning vara erforderlig för förslagets genomförande.

Under åberopande av vad härutinnan anförts har kammarkontoret

ifrågasatt vissa ändringar i reglementet för uppbördsverket i Stockholms

stad.

Sedan drätselnämnden under åberopande av bl. a. kammarkontorets

yttrande hos stadkollegiet hemställt om erforderliga åtgärder för undanröjande

av de anmärkta olägenheterna, har stadskollegiet i utlåtande den

5 oktober 1922 anfört, att kollegiet funne önskvärt, att förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm så ändrades, att vid uppbördsstämma

ingångna eller efter dess slut i laga ordning indrivna stadsutskylder

kunde direkt insättas i enskild bankinrättning, som av drätselnämnden

föresloges, samt att i övrigt de författningsändringar vidtoges, som kunde

vara erforderliga för att staden i större utsträckning än nu vore fallet

kunde komma i åtnjutande av ränteavkastning å erlagda utskylder. På

grund härav har stadskollegiet hemställt, att stadsfullmäktige måtte hos

Kungl. Maj:t anhålla om avlåtande av proposition till riksdagen med

förslag till ändrad lydelse av § 46 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862 i huvudsaklig överensstämmelse med ett

vid utlåtandet fogat förslag av följande lydelse:

»De skattebidrag, vilka under uppbördsstämman ingå eller efter dess slut i

laga ordning indrivas, skola av rrppbördsmännen i enlighet med av drätselnämnden

till överståthållarämbetet gjord framställning insättas i riksbanken eller i

annan bank, vars reglemente blivit av Kungl. Maj:t fastställt.»

Drätsel
nämnden.

Stockholms

stads
kollegium.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

Stads
fullmäktige.

Överståthållar

ämbetet.

Statskontoret.

Riksräken
skapsverket.

Vidare har kollegiet hemställt, att stadsfullmäktige måtte i skrivelse

till överståthållaräm betet hemställa, att ämbetet ville vidtaga åtgärder för

åstadkommande av de övriga författningsändringar, som kunde erfordras,

för att staden, i större utsträckning än vad nu vore fallet, måtte komma

i åtnjutande av ränteavkastningen å vid uppbördsstämma ingångna eller

efter dess slut indrivna stadsutskylder.

Stockholms stadsfullmäktige hava därefter i skrivelse den 16 oktober

1922, med åberopande av de skäl, som framginge av stadskollegiets

utlåtande, hemställt om ändring av § 46 i förordningen om kommuualstyrelse

i Stockholm i huvudsaklig överensstämmelse med kollegiets förslag.

överståthållarämbetet, som med skrivelse den 30 oktober 1922 till

Kungl. Maj:t överlämnat stadsfullmäktiges berörda hemställan, bär därvid

förklarat sig icke hava något att erinra mot den föreslagna ändrade

lydelsen av ifrågavarande författningsrum.

Statskontoret har i infordrat utlåtande anfört, att då i fråga om

kommunala utskyld^ statsverket icke billigtvis torde böra vidhålla, att

desamma skulle insättas i riksbanken, varigenom kommunen ginge miste

om en ränteinkomst, ansåge sig statskontoret icke böra avstyrka den

påyrkade författningsändringen.

Riksräkenskapsverket har förklarat sig icke vilja motsätta sig den

föreslagna reformen, i vad den avsåge rätt för drätselnämnden att bestämma,

i vilken bank staden tillkommande utskylder skulle insättas. Till

utveckling av sin mening bar riksräkenskapsverket anfört:

Beträffande medelsredovisningen i länen vore såsom regel föreskrivet, att var

och en, som hade att till länsstyrelse göra inbetalning, skidle insätta medlen å

statsverkets giroräkning i riksbanken för länsstyrelsens räkning, oavsett om de

vore statsmedel eller icke. En sådan föreskrift både givetvis sin stora betydelse

ur kontrollsynpunkt. Beträffande överståthållarämbetets medelsförvaltning vore

för uppbördsredovisningen i Stockholm införd en synnerligen noggrann kontroll,

vartill det allmänna uppbördsreglementet icke innebölle några motsvarande föreskrifter

för länens vidkommande. Med hänsyn härtill syntes det icke vara erforderligt

att för uppbördsväsendet i Stockholms stad såsom för länen föreskriva

insättning av alla medel å en och samma bankräkning. Enligt de den 22 december

1922 utfärdade kungörelserna (nr 589 och 590) med föreskrifter angående överståthållarämbetets

medelsförvaltning och angående ändrad lydelse i vissa delar av

reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad vore också föreskriften om insättning

av utskylder å statsverkets giroräkning, vad Stockholms stad beträffade,

inskränkt att gälla för de medel, som inginge å kronouppbördsstämman och första

kommunaluppbördsstämman, varemot å de två andra uppbördsstämmorna influtna

utskylder skulle insättas å drätselnämndens räkning i riksbanken.

Samma omständigheter, som föranlett denna avvikelse från de för länen gällande

bestämmelserna, vilka eljest i allmänhet från och med 1923 skulle lända till

efterrättelse även beträffande överståthållarämbetets medelsförvaltning, syntes

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 90.

också utgöra tillräckligt skäl för ett medgivande, att även de å första kommunaluppbördsstämman

inflytande medlen — vilka till ingen del utgjorde statsmedel

—— fin^e direkt insä,ttas å drätselnämndens bankräkning, såvida församlingarna,

vilkas intressen härvid i någon mån berördes, icke hade något däremot.

Då dessutom staten, när inga skäl ur kontroll- eller ordningssynpunkt kunde

anföras, icke borde beröva en kommun ränteinkomst å densamma tillkommande

medel, ville riksräken skaps verke t icke heller motsätta sig den nu föreslagna reformen

i vad den avsåge rätt för drätselnämnden att bestämma, i vilken bank,

nksbanken eller enskild bank, staden tillkommande utskylder skulle insättas.

Riksräkenskapsverket har tillika yttrat sig angående vissa av kammar - kontoret ifrågasatta ändringar i reglementet för uppbördsverket i Stockholm

och därvid uttalat den uppfattning, att samtliga efter indrivningsförlarande

uttagna utskylder borde passera statsverkets giroräkning, innan

vederbörlig fördelning verkställdes. Riksräkenskapsverket har vidare

anfört:

Då riksräkenskapsverket således i varje fall måste motsätta sig, att indrivna

utskyidsmedel skulle direkt av uppbördsmäunen insättas å av drätselnämnden angiven

bankrakning, kunde riksräkenskapsverket icke oförändrat tillstyrka det förslag

till lydelse av § 46 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm varover

riksräkenskapsverket nu hade att avgiva utlåtande. I detta förslag inginge

bestämmelsen, att insättningen skulle verkställas av uppbördsmännen. Dessa ord

som kvarstode i förordningen sedan äldre tid, hade visserligen i detta författa

ningsrum uppenbarligen en annan och mera generell betydelse, än samma ord

ått genom det nya reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad den 1 april

iy2L .Men, (»a båda författningarna skulle tillämpas samtidigt och av samma personer,

kunde det icke vara lämpligt, att däri användes ord med dubbelbetydelse.

Vad särskilt beträffade nu föreliggande författningsrum syntes orden »av uppbördsmannen»

saklöst kunna utgå.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då riksräkenskapsverket

funne den av stadsfullmäktige föreslagna formuleringen sakna erforderlig

klarhet, har riksräkenskapsverket tillstyrkt, att ifrågavarande

stadgande måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»De medel vilka under uppbördsstämma ingå eller efter dess slut i laga ordning

indrivas, skola insättas i riksbanken, där sådant är av Konungen föreskrivet

men eljest i annan av överståthållarämbetet på framställning av drätselnämnden

bestämd bank, vars reglemente blivit av Kungl. Maj:t fastställt.»

Fullmäktige i Sveriges riksbank, vilka lämnats tillfälle att avgiva Fullmäktige

yttrande i ärendet, hava förklarat sig icke hava något att erinra mot bi- i Sveriges

fall till stadsfullmäktiges framställning. riksbank.

Enligt § 69 i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse Departementsi

stad skall, sedan den av magistraten upprättade debiterings- och upp- chefen.

bördslängden blivit granskad, drätselkammaren utfärda debetsedlar och

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 70 käft. (Nr 90.) 26223 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 '' Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

verkställa uppbörd. Jämlikt § 70 i samma förordning skall drätselkammaren

efter uppbördsstämmans slut till magistraten överlämna restlängd

över oguldna stadsutskylder. Därefter låter magistraten uttaga de oguldna

utskylderna och överlämnar vad som influtit till drätselkammaren. Jämlikt

§ 38 i förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd åligger det i stad drätselkammaren, därest kyrkostämman

ej annorlunda beslutat, att verkställa debitering och uppbörd

av de utav kyrkostämman beslutade avgifterna samt att avlämna de influtna

medlen till kyrko- eller skolrådet eller annan vederbörande.

Som icke i någon av nämnda förordningar lämnas föreskrift om

de influtna medlens insättande i riksbanken, framstår ifrågavarande

bestämmelse i § 46 av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

såsom en avvikelse från vad som i allmänhet gäller. Då nämnda

bestämmelse visat sig lända till nackdel för staden, synes den begärda

författningsändringen böra komma till stånd, därest ej särskilda skäl

föreligga för att just beträffande Stockholm upprätthålla ifrågavarande

avvikelse från vad eljest är gängse. I sistberörda hänseende har riksräkenskapsverket,

som nämnts, uttalat den mening, att samtliga etter

indrivningsförfarande uttagna utskylder borde passera statsverkets giroräkning,

innan staden tillkommande del av utskylderna utbetalades.

Huru härmed lämpligast bör ordnas, kan givetvis icke bliva föremål

för prövning i detta sammanhang, utan bör denna fråga avgöras i

samband med eventuellt vidtagande av de ändringar i uppbördsreglementet,

om vilka stadsfullmäktige hos överståthållarämbetet gjort framställning

och vartill förslag nu är under arbete. Vid avfattningen av

den ifrågasatta nya bestämmelsen i kommunalförordningen synes därför

böra iakttagas, att, samtidigt som den ovillkorliga skyldigheten att insätta

stadens alla utskyldsmedel i riksbanken borttages, det likväl lämnas

möjlighet för Kungl. Maj:t att, i den utsträckning sådant kan finnas nödigt,

föreskriva dylik insättning. Då de närmare föreskrifterna om

sättet för utskyldsbeloppens tillhandahållande böra meddelas i det av

Kungl. Maj:t fastställda reglementet för uppbördsverket i Stockholms

stad, torde i kommunalförordningen endast behöva utsägas, att ifrågavarande

utskyldsbelopp skola i bank insättas i enlighet med vad i nämnda

reglemente närmare stadgas.

I sinom tid lärer, såsom antytts, jämväl upptagas frågan om de

ytterligare författningsändringar, som kunna vara ägnade att främja

stadens intresse att snarast möjligt komma i åtnjutande av inflytande

kommunalskattemedel. Därvid lärer ock tagas i övervägande, i vad mån

särskilda föreskrifter rörande tillhandahållandet åt vederbörande försam
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 90. 11

lingar av dem tillkommande del av uppburna skattemedel kunna bliva

erforderliga.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett enligt ovan angivna

grunder inom departementet upprättat förslag till lag om ändrad lydelse

av § 46 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862,

hemställer departementschefen, att förslaget måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:99 Skrivelse till Konungen i anledning av Kangl. NIaj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 46 i förordningen om kommun alstyrelse i Stockholm a1 i texten
  2. KU 1923:16 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 16 s. 1 i texten