Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder för åstadkommande av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksomräden

1923-03-02 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:91, Angående åtgärder för åstadkommande av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksomräden

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

X

Nr 91.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder

för åstadkommande av förbättrad sjukvård inom rikets

ödemarksomräden; given Stockholms slott den 2 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herm. Lindqvist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms-slott

den 2 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, anför:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln punkt 121, har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 71 Käft. (Nr 91.) 471 23 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Inledning.

som kunde komma att i ämnet avlåtas, till åtgärder för åstadkommande

av en förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden m. m. för

budgetåret 1923—1924 beräkna ett extra reservationsanslag av 160,000

kronor.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga detta ärende.

Med anledning av inom riksdagen väckta motioner har riksdagen

anhållit

dels i skrivelse den 17 mars 1920, nr 78, att Kungl. Maj:t täcktes

låta föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt genom statens

ingripande lämpligare sjuktransporter kunde åstadkommas å landsbygden

vid färd till och från sjukhus,

dels ock i skrivelse den 29 april 1920, nr 169, att Kungl. Maj:t

täcktes snarast möjligt låta utreda, vad som ytterligare från statens sida

kunde och borde göras för att bereda befolkningen i övre Norrlands

fjällbygder nödig sjukvård samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill utredningen

kunde giva anledning.

I nämnda skrivelser har riksdagen uttalat, att de ifrågasatta utredningarna

syntes lämpligen böra verkställas i samråd med Svenska röda

korset.

Genom brev den 16 april och den 21 maj 1920 anbefallde Kungl.

Maj:t medicinalstyrelsen att i samråd med överstyrelsen för Svenska

röda korset verkställa utredning i de uti riksdagens skrivelser angivna

syften och därefter till Kungl. Maj:t inkomma med den sålunda verkställda

utredningen samt det yttrande och förslag i ämnet, som därav

kunde föranledas.

Med skrivelse den 8 mars 1921 överlämnade medicinalstyrelsen ett

»Betänkande angående förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden»,

vilket utarbetats av en utav medicinalstyrelsen och överstyrelsen

för Svenska röda korset tillsatt samarbetskommitté. Denna kommitté

bestod av ordföranden i Svenska röda korset, Hans Kungl. Höghet

Hertigen av Västergötland, ordförande, och följande ledamöter: dåvarande

statsrådet landshövdingen C. G. O. Malm, medicinalrådet F. Block

och förste provinsialläkaren H. Forssman, utsedda av medicinalstyrelsen,

samt bankdirektören S. Mehn, konsistorienotarien A. Caxlgren och generalsekreteraren

i Svenska röda korset friherre E. Stjernstedt, utsedda av

överstyrelsen. Landshövdingen Malm hade dock utgått ur kommittén

för den tid, under vilken han var statsråd, och icke undertecknat

ifrågavarande betänkande.

Kommitténs betänkande avser icke blott övre Norrlands fjällbygder

utan även andra ödebygder inom landets övre hälft (s. 3 i betänkandet).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Öl.

3

Kommittén, som utgått från nödvändigheten att beträffande ödemarksområdena

decentralisera sjukhusvården och att bereda underlättad

tillgång på läkar- och sjuksköterskevård samt lämpliga transportmedel

m. m., har dels föreslagit en del provisoriska åtgärder i nämnda syften,

avsedda att vidtagas åren 1921 och 1922 samt beträffande transportväsendet

även åren 1923—1925, dels ock framlagt ett huvudförslag,

åsyftande vissa permanenta anordningar.

De provisoriska åtgärder, kommittén föreslagit, avsågo dels åstadkommande

av skyndsam sjukhjälp i de mest efterblivna trakterna genom

anordnande av sjukhärbärgen samt anställande av tillfälliga sjuksköterskor

och samariter i anslutning till kommitténs huvudförslag, dels ock vissa

försöksanordningar beträffande transport av läkare och sjuka. De permanenta

åtgärderna gå i huvudsak ut på anordnande av vissa mindre

sjuk vård sanstalter (sjukstugor och härbärgen) samt utökande av sjukvårdspersonalen

(distriktssköterskor och samariter).

Den 8 mars 1921 har medicinalstyrelsen efter remiss avgivit utlåtande

över kommitténs betänkande och därvid förklarat sig i allt väsentligt

ansluta sig till de däri framlagda förslagen.

På grundval av kommitténs förslag till provisoriska åtgärder avlät

Kungl. Maj:t till 1921 års riksdag proposition (nr 296) om anslag för

ändamålet. Rörande de närmare detaljerna av denna Kungl. Majrts

framställning må här hänvisas till det utdrag ur statsrådsprotokollet den

14 mars 1921, som åtföljde denna proposition.

Med bifall till propositionen beviljade 1921 års riksdag för provisoriska

åtgärder beträffande sjukvården inom rikets ödemarksområden

m. m. dels å tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 29,750

kronor, dels ock på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst,

72,500 kronor.

Närmare bestämmelser angående anslagens användning meddelades

i anslutning till de i propositionen angivna grunderna genom kungörelse

den 26 september 1921 (sv. förf.-saml. nr 555) och brev till medicinalstyrelsen

samma dag. Samtidigt utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse

(nr 556) angående ändrad lydelse av § 3 mom. 1 i kungörelsen den 30

april 1920 (nr 234) angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor.

Genom sistberörda författningsändring bereddes möjlighet

att utfå statsbidrag även för sjukvård, som vore förlagd till inom ödemarksområde

inrättat sjukhärbärge.

Kommitténs betänkande, i vad det avsåg huvudförslaget, hade emellertid

av Kungl. Maj:t överlämnats till vederbörande länsstyrelser med

anbefallning att, efter landstingens hörande, avgiva yttranden däröver.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

Under framhållande av att dessa yttranden ännu icke inkommit,

varför kommitténs huvudförslag icke lämpligen kunde upptagas till

prövning, hemställde Kungl. Maj:ti 1922 års statsverksproposition (femte

huvudtiteln punkt 119), att riksdagen ville för provisoriska åtgärder beträffande

sjukvården inom rikets ödemarksområden å extra stat för tiden

1 januari—30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag, högst, 36,250 kronor.

Denna framställning blev av riksdagen bifallen.

Ny kungörelse i ämnet utfärdades den 30 juni 1922 (sv. förf.-saml.

nr 414).

Norrbottens- Innan jag övergår till det av kommittén framlagda huvudförslaget,

föisiagot. ^orde jag få { korthet omnämna ett annat förslag, till vilket kommittén

enligt egen uppgift (sid. 6) i stora drag anslutit sig i avseende å den

tilltänkta decentralisationen av sjukvårdsanordningarna inom ödemarksområdena.

Sistberörda förslag, det s. k. Norrbottensförslaget, var under

år 1920 utarbetat av delegerade för Norrbottens läns landstings sjukvårdsnämnder.

I detta förslag, som i princip redan vunnit godkännande

av Norrbottens läns landsting, hava delegerade påyrkat anordnande i

alla mera avlägsna provinsialläkardistrikt av en distriktssjukstuga, inrymmande

12 vårdplatser lör allmän sjukvård samt lika många för

tuberkulosvård jämte en mindre operationsavdelning. (Beträffande två

sjukstugor beräknades antal vårdplatser till 8 för vartdera ändamålet.)

Förslaget ligger även till grund för den framställning om statsanslag för

dessa ändamål, som gjorts av Norrbottens läns landsting och varom

nedan kommer att närmare förmälas.

De av kommittén föreslagna permanenta åtgärderna gå, såsom förut

antytts, i huvudsak ut på anordnande av vissa mindre sjukvård sanstalter

samt utökande av sjukvårdspersonalen. I förstnämnda hänseende föreslår

kommittén (s. 7) anläggandet av dels distriktssjukstugor med eller

utan tuberkulosavdelning, förlagda till läkarstationer, som ej hava lasarett

i sin närhet, och försedda med efter anstaltens storlek avpassad operationsutrustning,

och dels sjukhärbärgen å platser, där ödebygdens distriktssköterskor

(eventuellt dispensärsköterskor) hava sin boningsplats. Sjukhärbärgena

äro avsedda att upptaga sjuka, vilka antingen skola avvakta

lägligt tillfälle att föras vidare till lasarett eller annan sjukvårdsinrättning

eller ock böra stå under distriktssköterskans omedelbara observation

och vård, varigenom sköterskan beredes bättre tid att sköta övriga

sjuka, som vistas i sina hem.

Samarbets
konimitténs
huvud
förslag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

KungI. Maj. ts proposition nr 91.

Enligt kommitténs förslag (s. 8) skulle sjukstuga utan tuberkulosavdelning

innehålla 10 och sjukstuga med sådan avdelning 10 vårdplatser. Byggnadskostnaderna

för sjukstugorna, som skulle göras av enklast möjliga typ, har kommittén

(s. 9) beräknat till 78,000 resp. 90,000 kronor per htyck.

Följande sjukstugor borde anordnas inom nedannämnda län:

Arjeplog (Norrbottens län) ...

Vittangi »

Paj ala »

Överkalix »

Overtorneå »

Dorotea (Västerbottens län)...

Vilhelmina »

Tärna »

Malå »

Föllinge (Jämtlands län) ...

Mörsil »

Månsåsen »

Asarne »

Hede » . .

Särna (Kopparbergs län)

Antal vårdplatser vid

Sjukstuga

Tuberkulos-

avdelning.

Summa

10

10

10

—

10

10

6

16

10

6

16

10

—

10

10

6

16

10

—

10

10

6

16

10

—

10

10

6

16

10

_

10

10

10

10

—

10

—

6

6

—

6

6

130

42

172

Antalet nya sjukstugor skulle alltså inom de särskilda länen utgöra sammanlagt:

Utan tuberkulos- Med tuberkulosavdelning.

avdelning.

Norrbottens län....................................... 3 2

Västerbottens » ...................................... 2 2

Jämtlands » ....................................... 3 1

Summa 8 5

Därjämte borde tuberkulosavdelning anordnas vid två redan befintliga sjukstugor

(Hede och Särna).

Varje sjukhärbärge skulle innehålla 4 vårdplatser (s. 8) samt bostad för

sjuksköterska (s. 9). (Kostnaden för uppförande av sjukhärbärge beräknas till i

medeltal 16,200 kronor. Emellertid ställer sig kommittén, framför allt ur kostnadssynpunkt,

ingalunda avvisande mot, att härbärge under vissa förutsättningar

inrymmes i förhyrd lokal eller anordnas genom en enkel utökning av redan befintlig

byggnad. Det årliga hyresbeloppet för erforderliga 3 rum och kök anses

uppgå till omkring 800 kronor.

Sjukstugor.

Sjuk
härbärgen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Administra
tion.

Statsbidrag.

Anslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Följande antal sjukhärbärgen borde (s. 14) anordnas inom de särskilda länen:

Norrbottens län.

VästerbottenS » .

Jämtlands » .

Kopparbergs » .

Värmlands » .

11

7

8

1

2

Summa 29 med tillhopa

116 vårdplatser.

Kommittén har (s. 15) tänkt sig, att 20 av dessa skulle nyuppföras.

De årliga driftkostnaderna för sjukstugor och sjukhärbärgen hava av kommittén

(s. 15) beräknats till omkring 1,300 kronor per sängplats.

Odemarksområdenas sjukstugor anser kommittén (s. 37) böra i allmänhet

förvaltas och ledas på samma sätt som övriga sjukstugor i riket (sjukstugestadgan

den 18 oktober 1901, nr 84, ändrad 1919, nr 279).

Beträffande sjukhärbärgena föreslår kommittén, att dessas ledning anförtros

åt den sjuksköterskestyrelse, som enligt kungörelse den 30 april 1920 (nr 234)

handhar distriktsvården inom ifrågavarande område. I de fall, där det visar sig

möta svårigheter för nämnda styrelse att utöva den omedelbara ekonomiska

skötseln av sjukhärbärget, varmed sköterskan borde i minsta möjliga mån betungas,

förordar kommittén, att en platsombudsman utses att i samråd med

sköterskan fylla denna uppgift.

Kommittén har (s. 16) ansett, att staten borde bidraga med halva byggnadskostnaden

per sjukstuga, sedan landstingets bidrag, beräknat till 16,000 kronor,

avdragits 16,000 _ g j qoq ^ dock att statsbidraget beträffande tuber
kulosavdelning

skulle utgå med hälften av kostnaderna (23,000 kronor) för anläggning

(18,000) och utredning (5,000) av dylik avdelning (s. 14). Därjämte

skulle staten bekosta erforderlig operationsutrustning, 8,000 kronor. Statsbidraget

beräknas sålunda uppgå till 39,000 kronor för sjukstuga utan tuberkulosavdelning

samt 50,500 kronor för sjukstuga med sådan avdelning.

Till uppförande av sjukhärbärge skulle staten bidraga med halva byggnadskostnaden

eller 8,100 kronor (s. 16). Vid förhyrande av lokal för sjukhärbärge

skulle staten bidraga med halva hyresbeloppet eller c:a 400 kronor (s. 17).

Beträffande driftkostnaderna har kommittén (s. 16, 17) ansett, att staten

borde bidraga endast till kostnaden för driften av sjukstugorna och har därvid

föreslagit samma belopp, som då var bestämt i fråga om statsbidrag till driftkostnaderna

vid vissa tuberkulossjukvårdsanstalter, nämligen 1 krona 50 öre per

underhållsdag.

Kommittén har sålunda hemställt om följande statsanslag från och med år

1923 för berörda ändamål:

till uppförande av sjukstugor och sjukhärbärgen, ett reservationsanslag å

749,500 kronor, att utgå med 349,500 kronor år 1923 samt 200,000 kronor vartdera

av åren 1924 och 1925;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr Öl.

7

till förhyrande av sjukhärbärgen, årligt förslagsanslag, högst, 3,600 kronor;

samt

till driftkostnader för sjukstugor, årligt förslagsanslag, vars belopp kommittén

beräknat komma att, sedan samtliga föreslagna sjukstugor med tillhopa

220 vårdplatser kommit i verksamhet, vid full beläggning av dessa samt förut

befintliga sjukstugors 97 vårdplatser uppgå till 147,277 kronor 50 öre.

Yad beträffar sjukvårdspersonal, föreslår kommittén (s. 20, 23) anställande

från och med år 1923 av 55 distriktssköterskor dels med och dels utan sjukliärbärge.

Distriktssjukvården skulle ordnas enligt grunderna i kungörelsen den 30

april 1920 (nr 234) angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor, dock

med vissa undantag. Bland annat anser kommittén, att distriktssköterskorna i

ödemarksområdena böra erhålla ett ortstillägg å 500 kronor, detta särskilt med

hänsyn till nödvändigheten av att rekryteringen blir i kvalitativt hänseende förstklassig

och att kontinuiteten i största möjliga grad säkerställes.

I sammanhang härmed hemställer kommittén om vissa modifikationer beträffande

nämnda kungörelse (s. 22, 23).

För att dels inom ödemarksområdenas mera avlägsna byar och bygder, vilka

blott sällan kunna nås av distriktssköterskans omsorger, ändock bereda de sjuka

tillfälle till kvinnlig omvårdnad, intill dess skolad sjuksköterska hinner ingripa,

dels ock biträda vid tillsynen av sjukhärbärgenas sjuka, särskilt i distriktssköterskans

frånvaro, ävensom biträda sjuksköterskan i hemmen, skola enligt kommitténs

förslag (s. 23) vid vissa platser inom ödemarkerna anställas s. k. samariter, d. v. s.

kvinnor, som erhållit en efter ändamålet avpassad kortare utbildning i enklare

sjukvård. Yissa samariter skulle tjänstgöra å sjukhärbärgen, andra icke; dock

att samarit ej utan eget medgivande finge påkallas för tjänstgöring utanför egen

boningsort.

Åtgärder i denna riktning hava av Svenska röda korset redan vidtagits inom

dess norrbottensdistrikt, i det att ett visst antal samariter på föreningens bekostnad

under år 1919 utbildats vid lasarettet i Gällivare (s. 30) under 4 veckor.

Yarje godkänd samarit borde (s. 24) erhålla ett årsarvode av 300 kronor,

som skulle utgå av statsmedel. Utbildningen och viss del av utrustningen skulle

bekostas av Svenska röda korset. Från och med år 1923 borde anställas 68

samariter, av vilka 31 skulle tjänstgöra å sjukhärbärgen.

Kommittén hemställer om årliga anslag från och med år 1923

till ortstillägg åt distriktssköterskor 27,500 kronor; samt

till årsarvoden åt samariter 20,400 kronor.

Yidare hemställer kommittén (s. 5), att ett förslagsanslag å 10,000 kronor

måtte under vart och ett av åren 1923—25 ställas till förfogande för att inom

andra områden användas för enahanda eller vissa av de ändamål, som ovanberörda

förslag velat tillgodose beträffande de egentliga ödemarksområdena.

Svenska röda korset har utfäst sig att tillhandahålla de viktigaste av de för

sjukhärbärgena erforderliga utredningspersedlarna, vilket erbjudande anses representera

ett värde av 24,800 kronor (s. 30). Härtill komma även persedlarnas årliga

underhållskostnader.

Sjuk
sköterskor.

Samariter.

Anslag.

Svenska röda

korsets utfästelser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Norrbottens

läns landstings

förslag.

Kungl. Maj ds proposition nr 91.

Vidare skulle Svenska röda korset låta utbilda och utrusta erforderligt antal

samariter. Denna utfästelse innebär en utgift å sammanlagt cirka 31,000 kronor.

(Ang. utbildningen se s. 30, 31).

Slutligen har Svenska röda korset på framställning av kommittén förklarat

sig vilja utlåna viss sjukvårdsmateriel till distriktssköterskor, samariter och barnmorskor

för att sätta dessa i stånd att i de i allmänhet synnerligen illa försedda

och ohygieniska hemmen i ödebygderna för de sjuka förbättra sjuklägret och i

övrigt lindra deras lidanden. Då kommitténs förslag för ödemarksbygderna i allt

upptager 55 distriktssköterskor och 37 samariter utan sjukhärbärgen samt antalet

barnmorskor är 96 och då varje sköterska skulle erhålla 4 och var och en av de

övriga 2 uppsättningar sjukvårdsmateriel, uppgår antalet sängutredningar med

därtill hörande persedlar till 486 med ett sammanlagt värde av närmare 100,000

kronor.

I skrivelse den 26 oktober 1920 har, såsom ovan antytts, Norrbottens

läns landsting genom delegerade gjort framställning till Kungl. Maj:t om

hjälp för ordnande av sjukvården inom länet.

Efter omförmälande av det ovan omtalade s. k. Norrbottensförslaget,

vars plan av 1920 års landsting blivit i huvudsak godkänd, framhålla

delegerade, att planens genomförande förutsatte i vissa avseenden medverkan

och stöd från statsmakternas sida utöver vad som enligt fastställda

grunder kunde erhållas. Denna medverkan avsåge, utöver inrättandet

av ett nytt provinsialläkardistrikt inom länet, frågan om sjukhus

och sjukstugor för allmän sjukvård och i främsta rummet inrättandet av

distriktssjukstugor. Delegerade anföra därom i huvudsak följande.

För att nu dessa distriktssjukstugor skulle komma till stånd samt bliva av

sådan beskaffenhet att de gåve det erforderliga stödet åt läkarnes arbete, vore

det, såsom utredningen (bl. a. Norrbottensförslaget) närmare utvecklade, nödvändigt

att såväl landstinget som ock staten lämnade kommunerna kontanta bidrag.

Landstinget hade för sin del beslutat att bidraga med halva kostnaden för

tuberkulosavdelningarna samt med anslag svarande mot kostnaden för köks- och

ekonomilokaler, då det kunde ordnas så, att erforderlig epidemisjukstuga kunde

tillgodogöra sig distriktssjukstugans köks- och ekonomilokaler.

Härtill skulle nu behöva komma vissa bidrag från statsmakterna.

I främsta rummet hade man därvid ansett sig kunna framställa anspråk på,

att staten med hänsyn till dess skyldighet att göra en verklig insats för att lösa

läkarfrågan i dessa bygder för uppförande av varje sjukstuga lämnade ett belopp av

10,000 kronor för sjukstugans förseende med läkarrum,

10.000 kronor därutöver för operationsrum, där särskilt sådant ansetts erforderligt,

samt

12.000 kronor för sjukstugans förseende med operationsutrustning, allt beräknat

att motsvara självkostnaden för ovannämnda lokaler och utrustning.

Därjämte hade räknats med ett statens byggnadsbidrag till tuberkulosavdelningarna,

och hade man därvid, med den motivering, som angivits i utredningen,

förutsatt, att staten skulle bidraga med halva kostnaden för vårdplats, vilket

enligt utredningen betydde cirka 4,000—4,325 kronor per vårdplats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

I nedanstående tablå, kolumnerna 3, 4, 5 och 6, vore sammanförda de belopp,

som för de olika sjukstugorna — belägna jämväl utom ödemarksområdena —

efter nyss anförda grunder skulle komma på staten och landstinget.

1

2

3

4

5

6

7

Orter

Total-

kostnaden

Landstingets

anslag för

köks- och

ekonomi- lokaler

Landstingets

anslag för

tuberkulos- avdelning

Statens

anslag för

läkar-, opera- tionsrum och

utrustning

Statens

anslag för

tuberkulos- avdelning

Återstod

Arjeplog'' ..........

174 000

13 500

34 625

22 000

34 625

69 250

Arvidsjaur.........

238 000

19 500

46 625

32 000

46 625

93 250

Jockmock .........

238 000

13 500

48 125

32 000

48125

96 250

Kalix ..............

400 000

52 500

—

32 000

—

315 500

Kiruna .............

238 000

52 500

38 375

32 000

38 375

76 750

Paj ala...............

238 000

13 500

48 125

32 000

48 125

96 250

Kåneå...............

238 000

13 500

48 125

32 000

48 125

96 250

Vittangi............

174 000

13 500

34 625

22 000

34 625

69 250

Överkalix .........

238 000

19 500

46 625

32 000

46 625

93 250

Overtomeå ......

146 800

—

—

32 000

—

114 800

2 322 800

211 500

345 250

300 000

345 250

1 120 800

De byggnadsanslag, som från statens sida skulle erfordras för uppförande

av distriktssjukstugor i Norrbottens län, skulle sålunda utgöra,

för läkar- och operationsrum och operationsutrustning sammanlagt 300,000

kronor samt för tuberkulosavdelningarna, beräknat efter halva kostnaden,

345,250 kronor.

Med hänsyn till den hårda skattetunga, som åvilade kommunerna,

vore det därjämte erforderligt, att varje läkardistrikt efter särskild därom

gjord framställning erhölle bidrag av staten med intill hälften av vad

som återstode av byggnadskostnaden, sedan ovanstående statsbidrag

ävensom landstingets bidrag frändragits.

Beträffande driftkostnaderna har landstinget på i utredningen anförda

skäl beslutat hemställa, att staten måtte betala dels halva driftkostnaden

för tuberkulosavdelningarna, enligt utredningens beräkningar motsvarande

hälften av 2,000 kronor eller 1,000 kronor per år och vårdplats, dels

ock skäligt bidrag till driftkostnaderna även i de allmänna avdelningarna

av distriktssjukstugorna efter särskild framställning från respektive distrikt.

Landstingets ovanberörda förslag, vilket av länsstyrelsen med skrivelse

den 4 november 1920 under tillstyrkan överlämnades till Kungl. Maj:t,

remitterades den 13 november 1920 till medicinalstyrelsen. Sedan infordrade

yttranden inkommit från provinsialläkarna i de 9 ordinarie

distrikt i länet, vilka berördes av framställningen, ävensom från extra

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 71 käft. (Nr 91.) in 23 2

Medicinalstyrelsens

utlåtande den

30 augusti

1921.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kung1. Maj:ts proposition nr 91.

provinsialläkaren i Kiruna distrikt, har medicinalstyrelsen i skrivelse den

30 augusti 1921 avgivit eget utlåtande i ärendet.

I detta utlåtande har medicinalstyrelsen i det väsentliga anslutit sig

till de principer för denna frågas ordnande, som fått uttryck i samarbetskommitténs

förslag, och, huvudsakligen på grund härav, vidtagit avsevärda

inskränkningar i landstingets genom de delegerade gjorda framställning

i ämnet. Vid sådant förhållande ifrågasatte medicinalstyrelsen,

huruvida icke Kungl. Maj:t skulle finna lämpligt att till landstinget

återremittera frågan på det att detta måtte bliva i tillfälle att, efter tagen

del av dessa inskränkningar och styrelsens anmärkningar i övrigt, i

förslaget vidtaga de jämkningar och ändringar, vartill landstinget ansåge

detta styrelsens utlåtande kunna föranleda.

Med anledning härav har Kungl. Maj:t genom särskild remiss den

6 september 1921 anbefallt länsstyrelsen i Norrbottens län att lämna

landstinget tillfälle att avgiva yttrande i ärendet med anledning av vad

däri anförts av medicinalstyrelsen i dess sistberörda utlåtande ävensom

avgiva det egna yttrande, som därav kunde finnas påkallat.

Efter hörande av landstingets sjukvårdsnämnd och förste provinsialläkaren

i länet, vilken åberopat ett av Norrbottens läkarförening den 12

mars 1922 gjort uttalande i ämnet, har länsstyrelsen i Norrbottens län

den 26 juni 1922 avgivit det begärda förnyade yttrandet.

Jämsides med omnämnda utredningsarbete rörande Norrbottens läns

landstings omförmälda framställning hade utredning även pågått angående

samarbetskommitténs förslag till förbättrad sjukvård i rikets ödemarksområden.

Genom remiss den 22 mars 1921 hade yttranden infordrats

från åtskilliga myndigheter i de delar av landet, som berördes av förslaget,

samt från skolöverstyrelsen. Med anledning härav hava yttranden inkommit

från länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands,

Västernorrlands, Kopparbergs och Värmlands län, från landstingen och

förste provinsialläkarna i samma län (med undantag av förste provinsialläkaren

i Jämtlands län), från provinsialläkaren i Arvidsjaurs distrikt och

extra provinsialläkaren i Särna distrikt samt från de kommuner i Västerbottens

län, som beröras av förslaget.

Skolöverstyrelsen har före avgivande av eget yttrande införskaffat

yttranden av domkapitlen i Västerås, Karlstad, Härnösand och Luleå

samt av vederbörande folkskolinspektörer ävensom av nomadskolinspektören.

Själv har skolöverstyrelsen genom sin folkskolavdelning den 9

november 1922 avgivit eget utlåtande och därvid ansett sig böra yttra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr {>1. 11

sig i föreliggande ärende allenast i vad det avsåge Irågan om lärarinnors

samarittjänst.

Såväl ärendet rörande Norrbottens läns framställning som ärendet

rörande förbättrad sjukvård i rikets ödemarksområden blevo genom remiss

den 1 augusti 1922 åter överlämnade till medicinalstyrelsen för avgivande

av förnyat utlåtande.

För särskilt utredande av frågan om tuberkulosavdelningar vid de

föreslagna distriktssjukstugorna bär medicinalstyrelsen från nationalföreningens

mot tuberkulos sekreterare doktor G. Neander införskaffat en

den 20 september 1922 dagtecknad promemoria angående Norrbottens

tuberkulosfråga. Sedan medicinalstyrelsen därefter infordrat ocb bekommit

yttrande av sjuksköterskeinspektrisen rörande samaritfrågan i ödemarksområdena

och till styrelsen inkommit ett av Västerbottens läns läkarförening

vid sammanträde den 5 september 1922 gjort uttalande i anledning

av samarbetskommitténs förslag, har styrelsen den 24 oktober

1922 avgivit yttrande och förslag till åtgärder för förbättrad sjukvård i

rikets ödemarksområden, särskilt inom Norrbottens och Västerbottens län.

Innan jag redogör för detta medicinalstyrelsens senaste utlåtande

samt, i erforderliga delar, för övriga här ovan angivna yttranden, torde

jag upplysningsvis få nämna några siffror rörande de tre nordligaste

länens areal och antalet vårdplatser vid nuvarande sjukvårdsanstalter av

här ifrågavarande slag inom dessa län.

Jämtlands län:

Östersund. ..............

Gäddede (ödemark) ..

Hede »

Ström ...................

Sveg (ödemark)........

Solliden (Östersund)

Areal 51 556 kvadratkilometer

Summa

| Lasarett'')

, , 1 Tuberkulos-

Sjukstuga | avdelninKi)

185

185 i

_

17 1 -

17 !

_

10

10

_

15

15

_

15

15

_

40

40

185

57 | 40

282

Nu befintliga

sjukvårdsanstalter.

'') Ett nytt lasarett i Sveg beslutat och under byggnad.

2) Ett tuberkulossjukhus föreslaget, utredning pågår; två tuberkulossjukstugor planerade,

i Hede och Strömsund.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Areal 58 934 kvadratkilometer

Summa

Lasarett *)

Sjukstuga *)

Tuberkulos- avdelning 8)

Västerbottens län:

Umeå ...................................................

4) 185

—

50

4) 235

Skellefteå ..............................................

60

—

50

no

Burträsk..............................................

—

10

—

10

Byske ...................................................

—

8

—

8

Lycksele (ödemark).................................

—

12

—

12

Nordmaling ..........................................

—

20

—

20

Norsjö ................................................

—

10

—

10

_

18

_

18

Sorsele (ödemark)....................................

—

16

—

16 |

Stensele » ...................................

_

8

_

8

Vindeln ................................................

_

13

_

13 |

Asele (ödemark) .....................................

—

16

—

16

Bureå .................................................

_

11

_

11

Vilhelmina5) (ödem., tillhör statens järnvägar)

—

(251

—

(25)

245

167

100

512 I

*) Ett lasarett beslutat, blir antagligen i Stensele.

2) En sjukstuga under uppförande i Bjurholm.

s) Ett tuberkulossjukbus i Hällnäs å 162 platser beräknas färdigt i september 1925.

4) Häray äro 20 avsedda för sinnessjuka.

5) För järnvägens personal, undantagsvis för befolkningen i orten.

Areal It

Lasarett *)

5 520 kvadra

Sjukstuga

kilometer

Tuberkulos- avdelning2) j

Summa

Norrbottens län:

Luleå ....................................................

75

—

75

Piteå......................................................

60

—

—

60

Haparanda .............................................

3) 45

—

—

45

Gällivare...............................................

70

—

—

70

Arvidsjaur (ödemark) ..............................

—

9

—

9

Jokkmokk » ............................

—

20

—

20

Neder-Kalix ...........................................

—

18

—

18

Porjus (tillhör staten)..............................

—

8

—

8

Kiruna ( » bolag, ödemark) ...............

—

19

—

19

Ojebyn sjukhem ..................................

—

40

—

40

Sandträsk ..............................................

—

—

80

80

Anstalten Hälsan....................................

—

—

18

18

Kaptensgården (tillhör L. K. A. B.) .........

—

—

25 |

25

250

114

123 |

487

*) Ett lasarett i Boden beslutat.

a) Ett bygdesanatorium är under uppförande i Övertomeå, 32 platser. Ett större centralsanatorium

planerat, utredning pågår.

3) Från juni månad 1922, då det nybyggda lasarettet togs i bruk.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91. 13

Vid de föreliggande frågornas prövning torde jag få utgå från

medicinalstyrelsens senaste, i utlåtandet den 24 oktober 1922 framlagda

förslag och börjar då med omfattningen av begreppet ödemarksområde

såsom utmärkande de trakter i norra Sverige, som statens nu ifrågavarande

särskilda ingripande till sjukvårdens förbättring skall avse.

Ödemarksområde.

I kungörelsen den 30 juni 1922 har beträffande statsbidrag för provisoriska

åtgärder angivits, att med ödemarksområden skola avses de nordligaste

delarna av Värmlands och Kopparbergs län, västra delarna av

Jämtlands län, Västerbottens läns lappmark samt Norrbottens läns lappmark

och område norr om polcirkeln. Norrbottens läns landsting har

i sin förberörda framställning avsett större delen av Norrbottens län

eller närmare bestämt allt land ovanom statsbanan, men länsstyrelsen i

Norrbottens län förordar en inskränkning av begreppet ödemarksområde

i så måtto, att endast fjälltrakterna i Västerbottens och Norrbottens län

skulle räknas dit. Västerbottens landsting och länsstyrelse hava i förevarande

hänseende allenast anmärkt, att till ödemarksområdena borde

hänföras även socknarna Åsele, Fredrika och Örträsk, vilka icke inbegripits

i samarbetskommitténs förslag, men såsom lappmarkssocknar omfattas

av ovanberörda kungörelse. Västernorrlands läns landsting och

länsstyrelse framhålla, att ärendet icke berör länet, enär några egentliga

ödemarksområden icke finnas inom detsamma. Jämtlands läns landsting

förklarar sig vilja bidraga till uppförande av sjukstugor och härbärgen

endast under förutsättning att vederbörande kommuner åtaga sig på

dem belöpande del av kostnaden och anser dessutom de föreslagna sjukstugorna

vara mindre behövliga, varemot samariter och sjukhärbärgen

anses bliva av större betydelse. Kopparbergs läns landsting önskar förslagets

tillämpning endast med avseende å anställande av samariter.

Värmlands läns landsting har avböjt kommittéförslagets tillämpning på

länet.

Medicinalstyrelsen anser, att ödemarksområdena inom Västerbottens

och Norrbottens län hava det största behovet av förbättrade anordningar

för sjukvård, om ock förhållandet i viss mån är liknande inom delar av

Jämtlands län. Särskilt trängande är enligt styrelsens mening behovet

inom Norrbottens län på grund av ödemarksområdets oerhörda storlek

i förhållande till den odlade bygden.

Vad beträffar den viktigaste och mest kostsamma av de anordningar,

som genom statens ifrågasatta ingripande skulle stödjas, nämligen upp^

Medicinal
styrelsens
förslag.

Departe
mentschefen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

rättandet av sjukstugor, finner jag erforderligt, att från statens sida sker

en prövning rörande behovet av varje särskild sjukstuga; och skall jag

i det följande återkomma till denna fråga. Beträffande statens ingripande

i övrigt synas Kopparbergs och Värmlands län böra uteslutas, men eljest

den i kungörelsen den 30 juni 1922 stadgade lokala omfattningen bibehållas,

till dess närmare erfarenhet vunnits. Detta statens ingripande

skulle alltså inskränkas till de västra delarna av Jämtlands län, Västerbottens

läns lappmark samt Norrbottens läns lappmark och område norr

om polcirkeln. Dock torde det redan från början böra tillkomma Kungl.

Maj:t att i förekommande fall föreskriva skälig jämkning i det sålunda

fastställda området.

Upprättandet av sjukstugor.

Medicinalstyrelsen har i sin framställning rörande behovet av sjukstugor

först tagit upp till behandling förhållandena i Norrbottens län.

För att vinna en önskvärd förbättring av sjukvården i ödemarksområdena

därstädes syntes sjukstugor av lämplig storlek böra anordnas vid varje

tjänsteläkares station. På grund härav ville styrelsen tillstyrka sjukstugor

för allmän sjukvård i Arvidsjaur, Jokkmokk, Arjeplog, Vittangi,

Överkalix, Overtorneå, Pajala och Kiruna.

Efter- erinran därom, att styrelsen tidigare, i likhet med samarbetskommittén,

avstyrkt nybyggnad vid Arvidsjaur och Jokkmokk, där sjukstugor redan

funnes, framhåller styrelsen, att av den utredning, landstinget numera lämnat,

syntes framgå, att den befintliga sjukstugan i Arvidsjaur borde inrymmas i nya

lokaler, varemot sjukstugan i Jokkmokk kunde med vissa reparationer och omändringar

bliva ändamålsenlig. I Kiruna funnes redan en sjukstuga med lämpliga

lokaler, varför nybyggnad ej torde behövas därstädes. I Arvidsjaur, Arjeplog,

Yittangi, Överkalix, Overtorneå och Pajala syntes nybyggnad vara nödvändig.

Yad anginge sjukstugornas storlek ville medicinalstyrelsen, som förut,

lika med samarbetskommitten, förordat vårdplatsernas fixerande till 10 för varje

sjukstuga, icke motsätta sig landstingets efter distriktens storlek och avlägsenhet

graderade förslag, särskilt som mellan detta förslag och samarbetskommitténs ej

så stor skillnad vore rådande.

Styrelsen föreslog alltså, att sjukstugor i Arjeplog och Vittangi

uppfördes, var och en för åtta vårdplatser, och sjukstugor i Arvidsjaur,

överkalix, Övertorneå och Pajala var och en för tolv vårdplatser.

Vad anginge sjukstugornas förenande med en mindre tuberkulosavdelning,

som i allmänhet vore avsedd att sammanbyggas och drivas

gemensamt med sjukstugan, ville medicinalstyrelsen tillstyrka landstingets

förslag även i denna del. Styrelsen hade funnit anordningen ifråga

särskilt i det avseendet fördelaktig, att läkarvård komme att erhållas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts ''proposition nr 91.

15

mycket bekvämt, samt ansåge vidtagandet av energiska åtgärder av behovet

särskilt påkallat för Norrbottens län. Enligt landstingets förslag

skulle vid ovannämnda till nybyggnad föreslagna sex sjukstugor med

undantag för den i övertorneå, där ett bygdesanatorium vore under uppförande,

anordnas tuberkulosavdelningar av samma storlek som de allmänna

sjukvårdsavdelningarna. De utav landstinget jämväl föreslagna

tuberkulosavdelningarna vid sjukstugorna i Jokkmokk och Kiruna både

medicinalstyrelsen icke upptagit i sitt förslag, då ytterligare utredning

om deras anordnande först borde lämnas.

Åven beträffande Västerbottens län hade landstinget och länsstyrelsen

såsom den viktigaste åtgärden i sjukvårdshänseende angivit anordnandet

av sjukstugor vid tjänsteläkarnas stationer. Behovet av sjukstuga i

Vilhelmina kunde emellertid tillgodoses därigenom, att statens järnvägars

provisoriska sjukstuga därstädes övertoges. Den föreslagna sjukstugan

i Dorotea ansåge landstinget och länsstyrelsen kunna tillsvidare undvaras.

Under sådana förhållanden skulle inom Västerbottens län endast två

sjukstugor behöva anläggas, nämligen i Malå och i Tärna. Enligt samarbetskommitténs

förslag skulle vardera sjukstugan inrymma 10 vårdplatser,

och sjukstugan i Tärna förses med en tuberkulosavdelning med

6 vårdplatser. Detta sistnämnda hade avstyrkts av landstinget och länsstyrelsen.

Medicinalstyrelsen ansåge Västerbottens läns ödemarksområden vara

i huvudsak likställda med Norrbottens läns i avseende på behov av statsunderstöd

för ett någorlunda tillfredsställande ordnande av sjukvården.

Styrelsen hade för den skull i sitt förslag upptagit anordnandet av sjukstugor

i Malå och Tärna, bägge dock utan tuberkulosavdelning.

Landstinget och länsstyrelsen i Jämtlands län hade, såsom ovan

nämnts, avböjt samarbetskommitténs förslag om uppförande av fyra

sjukstugor. Äv redan befintliga sjukstugor bleve den i Sveg obehövlig,

när lasarettet därstädes, vilket redan vore under byggnad, öppnats.

Medicinalstyrelsen har därför i sitt förslag icke upptagit anordnandet av

ny sjukstuga i länet. Så har ej heller skett beträffande Kopparbergs eller

Värv dands län.

Vad angår storleken av det behövliga statsbidraget till byggnadskostnaderna

hade landstinget och länsstyrelsen i Västerbottens län hemställt,

att statsbidraget till länets två nya sjukstugor, med en beräknad

byggnadskostnad av genomsnittligt 60,000 kronor för vardera, måtte

utgå för sjukstugan i Tärna med 75 % och för sjukstugan i Malå med

66 % av byggnadskostnaden jämte kostnaden för operationsutrustning,

Statsbidragets

storlek.

Byggnads
kostnaderna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung1. Maj.is proposition nr 91.

vilken sistnämnda kostnad av samarbetskommittén beräknats komma att

uppgå till 8,000 kronor per sjukstuga.

Norrbottens läns landsting hade i anledning av medicinalstyrelsens

ovannämnda utlåtande den 30 augusti 1921 över landstingets förslag

(sid. 8 och 9 här ovan) genom sin sjukvårdsnämnd uti yttrande den 15

januari 1922 i allt väsentligt vidhållit sin framställning om åtgärders vidtagande

och statsbidrags utgående i den utsträckning, som i sagda förslag

angivits.

Länsstyrelsen i Norrbottens län hade ansett, att statsbidrag till

sjukstugornas uppförande borde utgå dels med ett grundbelopp, motsvarande

kostnaden för operationsrum, läkarrum och operationsutrustning,

dels därutöver med ett efter visst enhetspris för varje vårdplats beräknat

belopp, motsvarande för allmänna sjukavdelningen ungefärligen halva

byggnadskostnaden, om denna kostnad fördelades på alla vårdplatser,

och för tuberkulosavdelningen det högsta belopp, varmed staten bidrager

till tuberkulossjukvårdsanstalters uppförande. Grundbeloppet beräknades

enligt nu angivna grunder för mindre sjukstuga med tuberkulosavdelning

(8 + 8 vårdplatser) till 15,000 kronor och för större sådan med

dylik avdelning (12 + 12 vårdplatser) till 20,000 kronor samt bidraget

per vårdplats för allmän sjukavdelning till högst 3,000 kronor och för tuberkulosavdelning

till högst 2,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har funnit omförmälda av länsstyrelsen i Norrbottens

län efter samråd med länets sjukvårdsintresserade myndigheter

framlagda förslag avgjort bättre än landstingets, vilket icke bestämt

begränsade statens skyldighet, samt ansett det statsbidrag per vårdplats,

som föreslagits av länsstyrelsen, vara lämpligt avpassat. Statsbidraget

till byggnadskostnaderna skulle sålunda enligt medicinalstyrelsens förslag

uppgå till nedanstående belopp, därvid styrelsen i avseende å den fixa

summan till sjukstugorna i Overtorneå, Malå och Tärna, vilka skulle sakna

tuberkulosavdelning, räknat med hela kostnaden för operationsutrustning

(8,000 kronor enligt samarbetskommitteDS förslag) men endast med hälften

av beloppet för läkar- och operationsrum

zu,uuu

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Öl.

17

Sj ukstugan

Vårdplatser

Statsanslag

Allmän

avdelning

Tbc-

avdelning

Grund-

belopp

Högst

3 000 per

vårdplats

Högst

2 000 per

vårdplats

Summa

i

i Arjeplog, Norrbottens län .........

8

8

15 000

24 000

16 000

55 000

! » Arvidsjaur » » .........

12

12

20 000

36 000

24 000

80 000

! i) Vittangi » » .........

8

8

15 000

24 000

16 000

55 000

» Paj ala » » .........

12

12

20 000

36 000

24 000

80 000

i » Overkalix » » .........

12

12

20 000

36 000

24 000

80 000

! » Overtorneå » » .........

12

—

14 000

36 000

—

50 000

! » Malå, Västerbottens län ............

10

—

14 000

30 000

—

44 000

i » Tärna, » » ............

10

—

14 000

30 000

—

44 000

Summa

84

52

132 000

252 000

104 000

488 000

136

Av totalsumman, 488,000 kronor, borde enligt medicinalstyrelsen

200.000 kronor beviljns för budgetåret 1923—1924 och 144,000 kronor

för vartdera av de båda följande budgetåren.

Med avseende på det föreslagna statsbidraget till vårdkostnaderna

har medicinalstyrelsen erinrat därom, att redan enligt gällande bestämmelser

statsbidrag skall utgå till tuberkulosavdelningarna med 1 krona

50 öre per dag och patient. Styrelsen har nu tillstyrkt, att i fråga om

sjukstugor inom ödemarksområdet samma statsbidrag skulle beviljas även

till avdelningarna för allmän sjukvård. Beräknades en medelbeläggning

av 80 %, skulle detta bidrag, för år räknat, komma att uppgå i Norrbottens

län för ovan angivna 116 vårdplatser å såväl allmänna som

tuberkulosavdelningarna till 50,808 kronor, vartill komme för Jokkmokks

sjukstuga med dess 20 vårdplatser 8,760 kronor, eller tillsammans nära

60.000 kronor. Till Kiruna sjukstuga, vilken ägdes och dreves av bolag,

syntes statsbidrag ej böra för närvarande utgå. I Västerbottens län,

där ödemarksområdet komme att förfoga över sex sjukstugor (i Stensele,

Sorsele, Lycksele, Åsele, Malå och Tärna) med tillhopa 72 vårdplatser,

torde statsbidraget böra beräknas till 31,536 kronor för år. I

Jämtlands län skulle statsbidraget för driftkostnaderna vid Hede och

Gäddede sjukstugor med 26 vårdplatser uppgå till 11,388 kronor för år.

Av de föreslagna åtgärderna är uppförandet av sjukstugor vid läkarstationerna

i ödemarksområdena uppenbarligen den mest trängande och

mest fruktbärande. Jag anser mig kunna varmt förorda, att staten

understödjer ortsbefolkningens ansträngningar i sådant syfte, men anser

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 71 käft. (Nr 91.) 47i 23 3

Vård
kostnaderna.

Departe
mentschefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung1. May.ts proposition nr 91.

detta statsingripande böra begränsas till ödemarksområdena i Norrbottens

och Västerbottens län.

Den plan härför, som framlagts i medicinalstyrelsens förslag, synes

mig med avseende å såväl sjukstugornas antal och förläggning som

statsbidragens beräknande vara uppgjord med den försiktighet, som det

statsfinansiella läget kräver, men dock ägnad att verksamt förbättra de

svåra sjukvårdsförhållandena i dessa trakter.

Lika med medicinalstyrelsen anser jag, att de erforderliga medlen

för upprättande av tuberkulosavdelningar böra utgå av det allmänna

anslaget till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter.

Någon olägenhet synes mig ej därav behöva uppkomma ens för det fall,

att tuberkulosavdelning sammanbygges med sjukstugans övriga lokaler.

Det torde ej möta svårighet för medicinalstyrelsen, som skall granska

räkenskaperna över byggnadskostnaderna, att verkställa en uppdelning

av kostnaderna å de två skilda avdelningarna.

Bortser man alltså från frågan om statsbidrag för anordnande av

de föreslagna tuberkulosavdelningarnas 52 vårdplatser, skulle för statsbidrag

till anordnande av sjukstugornas återstående 84 vårdplatser m. m.

erfordras sammanlagt 384,000 kronor (132,000 + 252,000). Enligt medicinalstyrelsens

förslag skulle denna utgift fördelas på tre budgetår.

Med hänsyn till den nuvarande depressionen, vilken väl även kommer

att å landstings och kommuners sida föranleda ett försiktigt fullföljande

av byggnadsplanerna, synes mig beloppet kunna fördelas på fyra budgetår

med 100,000 kronor å vartdera av de tre första åren och med 84,000

kronor å det sista budgetåret. För budgetåret 1923—1924 torde alltså

för nu ifrågavarande ändamål böra äskas ett belopp å 100,000 kronor.

Närmare bestämmelser om utdelandet av ifrågavarande statsbidrag

torde böra utfärdas av Kungl. Magt. Därvid kunna föreskrifterna angående

statsbidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

i vissa delar tjäna till ledning. Det bör icke vara uteslutet,

att med hänsyn till förekommande omständigheter jämkningar göras i

den ovan antydda planen, dock givetvis icke i grunderna för beräknande

av statsbidraget.

Vad beträffar förslaget om statsbidrag till driftkostnaderna vid sjukstugor,

får jag till en början framhålla, att statsbidrag till driftkostnaderna

vid tuberkulosavdelningarna kan erhållas enligt redan gällande föreskrifter.

Angående förslaget i övrigt vill jag ej bestrida, att ifrågavarande sjukstugors

läge inom ödemarksområdet i vårt lands tre nordligaste län giver

ett visst stöd för kravet på statens medverkan i form av statsbidrag

även till driftkostnaderna. Med hänsyn till det nuvarande statsfinansi
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts proposition nr 91.

ella läget och de konsekvenser, som ett bifall till förslaget i denna del

skulle kunna medföra, finner jag mig dock icke kunna förorda detsamma.

Sjukhärbärgen.

Vad därefter vidkommer de av samarbetskommittén föreslagna sjukhärbärgena

inom rikets ödemarksområden har, såsom ovan nämnts, riksdagen

redan beviljat anslag för provisoriskt anordnande av sådana under

åren 1921—1922 och första halvåret 1923. Medicinalstyrelsen har i

likhet med länsstyrelsen i Norrbottens län ansett, att man, innan definitivt

anslag till nybyggnader av härbärgen beviljades, borde avvakta erfarenhet

såväl rörande anordningens lämplighet som ock angående lämpligheten

av att binda distriktssköterskorna vid dylika härbärgen, och att

därför sådana härbärgen ännu en tid borde endast försöksvis anordnas

och till en början endast i förhyrda lokaler. Statsbidrag borde i enlighet

med samarbetskommitténs förslag såsom hittills utgå med högst

hälften av den betingade hyran och högst 400 kronor för år till varje

härbärge.

De betänkligheter, som sålunda anförts mot beviljande redan nu av

statsbidrag till uppförande av de utav samarbetskommittén föreslagna

tjugu sjukhärbärgena, delar jag fullständigt. Provisoriska åtgärder i detta

avseende torde i stället böra vidtagas även för budgetåret 1923—1924,

dock att åtgärderna böra begränsas till Norrbottens, Västerbottens och

Jämtlands läns ödemarksområden. Ett belopp å 5,000 kronor synes, i

överensstämmelse med vad som skett de nästföregående åren, böra anvisas

för ändamålet att utgå enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas.

Ödcmarkstillägg till distriktssköterskor.

Med avseende på den för en förbättrad sjukvård erforderliga personalen

hava de flesta hörda myndigheter tillstyrkt, att samarbetskommitténs

förslag om statsbidrag i form av ett särskilt ortstillägg till

distriktssköterskorna i ödemarksområdena måtte fullföljas. Medicinalstyrelsen

har erinrat därom, att för Norrbottens län tidigare utarbetats och

av Kungl. Maj:t den 16 september 1921 godkänts en fullständig plan

för distriktsvårdens bedrivande å den i landstingsområdet ingående landsbygden.

För genomförande av denna plan syntes det vara av synnerlig

vikt, att statsbidraget höjdes med 500 kronor för varje inom ödemarksområdena

placerad sköterska. Medicinalstyrelsen har därför tillstyrkt

dylika ortstillägg beträffande Norrbottens läns ödemarksområden. Men

Departe
mentschefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Departe
mentschefen.

även beträffande Västerbottens och Jämtlands län borde, enligt medicinalstyrelsens

mening, motsvarande åtgärd vidtagas. Medicinalstyrelsen

har sålunda hemställt, att till förbättrad avlöning åt inom rikets ödemarksområden

anställd distriktssköterska, för vars avlönande landsting,

lantkommun eller sammanslutning av lantkommuner åtnjuter statsbidrag

enligt kungörelsen den 30 april 1920 (nr 234) med däri genom kungörelserna

den 26 september 1921 (nr 556) och den 23 januari 1922

(nr 50) gjorda ändringar, må utgå ett ortstillägg till lönen av 500 kronor,

att utbetalas på samma sätt, som i nyssnämnda kungörelser stadgas

för statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor. Dylika ortstillägg

syntes böra utgå av anslaget till statsbidrag för anställning av distriktssköterskor.

Tilläggen ifråga torde enligt styrelsen komma att anlitas

dels för de kommuner, som erhållit anslag för provisoriskt anordnande

av distriktssjukvård (9 beviljade och 2 ej avgjorda ansökningar), dels

för övriga inom ödemarksområdet anställda distriktssköterskor. Samarbetskommittén

hade uppskattat antalet, som år 1923 skulle komma att

uppbära ortstillägg, till 55 och det därför behövliga statsbidraget till 27,500

kronor för ett år. Medicinalstyrelsen ansåge denna beräkning kunna

läggas till grund för det utgiftsbelopp, som borde i riksstaten beräknas.

Under denna förutsättning borde det av medicinalstyrelsen i skrivelse

den 30 augusti 1922 angivna utgiftsbeloppet på anslag för statsbidrag

till distriktssköterskor höjas från 300,000 kronor till 325,000 kronor.

Anskaffandet av lämpliga distriktssköterskor till ifrågavarande ödemarksområden

måste vara en för sjukvården därstädes synnerligen viktig

sak. Utom det att vistelsen i ett ödemarksdistrikt i och för sig i allmänhet

kännes påfrestande för där stationerade befattningshavare, måste

särskilda krav ställas på distriktssköterskorna därstädes av den anledning,

att de mer än sådana sköterskor å andra orter bliva nödsakade

att handla på eget ansvar utan order av läkare; även om läkare är stationerad

å samma ort som sköterskan, lärer denne ofta vara frånvarande

på grund av sjukresa, som i ödemarken ej sällan räcker flera dagar.

Det synes därför icke blott skäligt utan ock nödvändigt, om tillräckligt

goda krafter skola erhållas, att distriktssköterskorna i ödemarksbygden

tillerkännes en förhöjning i avlöningsförmånerna med föreslaget belopp.

Enligt de framställda förslagen skulle förhöjningen av lönen med

500 kronor utgå i form av motsvarande förhöjning å det statsbidrag,

som utbetalas enligt gällande grunder. Ifrågavarande statsbidrag utgår

emellertid icke till distriktssköterskan utan till dennas huvudman under

förutsättning av att huvudmannen fullgör vissa föreskrivna prestationer

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

21

till henne: viss fast lön samt fri kost, fri möblerad bostad, fri värme

in. m. eller ock kontant ersättning för nämnda naturaförmåner. Förenämnda

förhöjning i statsbidraget skulle alltså även utgå till huvudmannen.

Såsom villkor för erhållande av denna förhöjning måste därför

krävas, att huvudmannen utfäst sig att i sin tur höja den kontanta

minimiavlöningen till distriktssköterskan, nu 500—700 kronor, med 500

kronor. Erforderliga stadganden härom torde utfärdas av Kungl. Maj:t.

Medicinalstyrelsen och samarbetskommittén hava uppskattat antalet

sköterskor, som år 1923 skulle komma att uppbära ödemarkstillägg, till

55. Då jag ansett åtgärder av här ifrågavarande slag ej höra vidtagas

i Kopparbergs och Värmlands län, vilka däremot medtagits i nämnda

uppskattning, torde antalet av ifrågavarande sköterskor kunna beräknas

till högst 50. Ett belopp av 25,000 kronor blir alltså tillräckligt för

ändamålet.

Medicinalstyrelsen har föreslagit, att medel för ifrågavarande ändamål

skulle utgå av anslaget till statsbidrag åt distriktssköterskor. Då

emellertid förhöjningen av statsbidraget endast berör ödemarksområdena

inom de tre nordligaste länen samt anordningen kan sägas vara av

provisorisk natur, svnes det erforderliga beloppet tillsvidare böra beredas

i annan ordning. Såväl detta belopp som övriga till åtgärder för åstadkommande

av förbättrad sjukvård i ödemarksområdena behövliga medel

torde lämpligen böra utgå av ett gemensamt anslag. Visar sedermera

erfarenheten, att förhöjningen av statsbidraget till distriktssköterskorna

har åsyftad verkan och bör bliva permanent, torde den förändringen

böra vidtagas, att, såsom medicinalstyrelsen nu föreslagit, de

därför erforderliga medlen skola utgå ur det allmänna anslaget till statsbidrag

åt distriktssköterskor.

Anställande av samariter.

Medicinalstyrelsen har rörande de av samarbetskommittén föreslagna

biträdena vid sjukvården, samariterna, till en början framhållit, att den

utbildning, avsedd att förvärvas under en tid av minst fyra veckor, som

av kommittén föreslagits, torde vara otillräcklig för att utgöra grund

för en självständig sjukvårdsverksamhet. Utbildningen ifråga. kunde

möjligen anses vara av något värde, när samariten bleve anställd vid ett

härbärge såsom biträde åt där arbetande sjuksköterska. På en sådan

plats torde det ock vara nödvändigt, att någon person funnes, som kunde

ersätta sjuksköterskan vid de tillfällen, då denna för fullgörande av sina

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

åligganden inom sjukvårdsområdet nödgades under en eller annan, kanske

flera dagar avlägsna sig från härbärget. Faran av den bristfälliga utbildningen

syntes vid sådan anställning ej heller vara så stor, enär

sjukhärbärgena i regel torde komma att äga telefonförbindelse, så att

läkare vid behov kunde rådfrågas. Styrelsen ansåge emellertid ej osannolikt,

att i månget fall annan av sköterska till hjälp anlitad person

kunde för detta ändamål vara lika lämplig eller lämpligare än en

samarit. Det syntes medicinalstyrelsen som om de personliga egenskaperna

måste tillmätas större värde än den obetjMliga specialutbildningen.

Däremot hölle medicinalstyrelsen före, att knappast någon

hjälp i sjukvården kunde av dessa biträden förväntas, där de skulle

arbeta ensamma med utsikt att endast en eller annan gång få råka sköterskan

inom sjukvårdsområdet och sällan om någonsin läkaren. Då

Svenska röda korsets transportmedel (bårar, hjulbårar) skulle placeras

hos de fritt arbetande samariterna, torde samariten kunna göra någon

nytta genom att tillhandahålla dessa, men för anordnande av transporter

och för vård av sjuka på platsen torde man knappast kunna ställa några

förväntningar på henne. Man syntes ej heller höra bortse från den

möjligheten, att ett eller annat sådant biträde skulle kunna frestas att

obehörigt utöva läkarkonsten. Sådana betänkligheter hade framställts

bland annat av Västerbottens läns läkarförening och jämväl uttalats från

sjuksköterskehåll. Oaktat den störa nöd i sjukvårdsavseende, som otvivelaktigt

rådde inom ödemarksområdena, och oaktat det förhållande, att

vederbörande myndigheter uttalat sin förhoppning om ett gott resultat

av anställandet av samariter, ansåge sig medicinalstyrelsen därför böra

avstyrka fortsatta försök med denna form av sjukvård i andra fall än

där samarit vore placerad vid sjukhärbärge såsom hjälp åt där stationerad

distriktssköterska. Styrelsen tillstyrkte alltså, att hittills utgående

bidrag med 300 kronor för år till samarit, som vore anställd vid sjukhärbärge,

fortfarande försöksvis finge utgå, och hemställde, att till statsbidrag

för avlöning åt samariter måtte för budgetåret 1923—1924 anvisas

ett belopp av 4,500 kronor.

En av styrelsens ledamöter, medicinalrådet Block, även ledamot

av samarbetskommittén, har anmält avvikande mening samt varmt förordat

förslaget om anställande av samariter även å platser, där ej sjukliärbärge

finnes.

Rörande förevarande spörsmål har, såsom förut antytts, även skolöverstyrelsen

uttalat sig. Med anledning därav att samarbetskommittén

vid sitt förslag om samariter i främsta rummet tänkt på de i ödemarksområdena

anställda lärarinnorna, har skolöverstyrelsen framhållit, att åt dem

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition nr 91.

bland dessa lärarinnor, vilka ägde håg och fallenhet för sjukvårdsarbete,

lämpligen borde beredas tillfälle till sådan utbildning i samarittjänst,

som i kommitténs förslag avsåges, men har skolöverstyrelsen tillika funnit

det oundgängligt, att för samaritutbildad lärarinnas medverkan i samarittjänsten

icke gåves sådana föreskrifter, som kunde menligt inverka på

lärarinnans arbete i skolan. I sammanhang härmed må nämnas, att

nomadskolinspektören uttalat avvikande mening i fråga om storleken

av arvodet, i det han anser detsamma böra utgå med högst 100 kronor.

Mot samarbetskommitténs förslag om anställande av samariter i

ödemarksbygderna hava rests stora betänkligheter. Särskilt hava de

hörda myndigheterna ställt sig tveksamma mot placerandet av samariter

orter, där de ej skulle hava stödet av sjuksköterskas eller läkares

direkta ledning. Någon vägledande erfarenhet av de provisoriska anordningarna

i fråga om samariter har ännu icke vunnits. Jag anser det

under sådana förhållanden icke tillrådligt att fastlåsa en samaritorganisation

i enlighet med samarbetskommitténs förslag, utan håller före,

att ett fortsättande på den hittills använda provisorievägen är att föredraga.

I överensstämmelse med medicinalstyrelsens förslag i ämnet förordar

jag alltså anvisandet för budgetåret 1923—1924 av ett belopp å

4,500 kronor att utgå enligt liknande grunder som de nu gällande, dock

att statsbidraget, som bör bestämmas av medicinalstyrelsen, må kunna

understiga men icke överstiga 300 kronor för år och samarit. Skulle

statsbidrag sökas för samarit, som tillika är lärarinna, bör genom intyg

visas, att hon av vederbörande skolråd samt folkskolinspektör respektive

nomadskolinspektör erhållit tillstånd att med sin lärarinnetjänst förena

samarittjänstgöring. Självfallet bör även detta anslag begränsas till

ödemarksområdena inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.

Automobiler och motorbåtar.

Vad slutligen angår statsbidrag till ordnande av transportväsendet

inom ödemarksområdena, har frågan härom inom samtliga ifrågavarande

landstingsområden ansetts otillräckligt utredd, där ej statsbidrag helt och

hållet avstyrkts. Med hänsyn härtill har medicinalstyrelsen ansett de

av riksdagen hittills försöksvis beviljade understöden av ifrågavarande

art hora beviljas även för budgetåret 1923—1924 efter samma principer

som förut samt alltså föreslagit, att till statsbidrag för nämnda budgetår

skulle anvisas för anskaffande, drift och underhåll av automobiler och

motorbåtar 20,000 kronor för de förra och 3,000 kronor för de senare.

Departe
mentschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Departe
mentschefen.

Samman
fattning.

Ej heller på detta område har man under de två senaste åren vunnit

någon närmare erfarenhet. Jag ansluter mig för den skull i huvudsak

till det av medicinalstyrelsen framställda förslaget. Grunderna för bidragens

åtnjutande torde emellertid böra något ändras så till vida, att

sjukvårdsförening (exempelvis Svenska röda korset) kan likställas med

läkare och kommun vid anordnande av trafik av ifrågavarande slag samt

att anordningarna begränsas till ödemarksområdena inom Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands län.

De olika av mig här ovan föreslagna beloppen uppgå sammanlagt

till 157,500 kronor (100,000 + 5,000 + 25,000 + 4,500 + 20,000 + 3,000).

Såsom jag förut antytt, torde för tillgodoseende av de särskilda ändamålen

böra äskas ett gemensamt anslag, förslagsvis avrundat till 157,000

kronor. Då huvudparten av detta anslag skulle avse beredande av statsbidrag

till uppförande eller inrättande av sjukstugor och eventuella besparingar

å återstående delar av anslaget torde böra få tagas i anspråk

för nämnda ändamål, synes lämpligast, att anslaget erhåller karaktären

av reservationsanslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att till åtgärder för åstadkommande av förbättrad sjukvård

inom rikets ödemarksområden för budgetåret 1923—1924 anvisa

ett extra reservationsanslag av. 157,000 kronor, att användas i

huvudsaklig överensstämmelse med ovan angivna grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täckes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Torsten Wolff.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:177 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående åtgärder för åstadkommande av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden. s. 6 i texten
  2. SU 1923:94 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för åstadkommande av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden. s. 12 i texten