Angående åtgärder för åstadkommande av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksomräden
1923-03-02 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:91, Angående åtgärder för åstadkommande av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksomräden
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
X
Nr 91.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder
för åstadkommande av förbättrad sjukvård inom rikets
ödemarksomräden; given Stockholms slott den 2 mars 1923.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Herm. Lindqvist.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms-slott
den 2 mars 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, anför:
I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln punkt 121, har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition,
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 71 Käft. (Nr 91.) 471 23 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Inledning.
som kunde komma att i ämnet avlåtas, till åtgärder för åstadkommande
av en förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden m. m. för
budgetåret 1923—1924 beräkna ett extra reservationsanslag av 160,000
kronor.
Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga detta ärende.
Med anledning av inom riksdagen väckta motioner har riksdagen
anhållit
dels i skrivelse den 17 mars 1920, nr 78, att Kungl. Maj:t täcktes
låta föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt genom statens
ingripande lämpligare sjuktransporter kunde åstadkommas å landsbygden
vid färd till och från sjukhus,
dels ock i skrivelse den 29 april 1920, nr 169, att Kungl. Maj:t
täcktes snarast möjligt låta utreda, vad som ytterligare från statens sida
kunde och borde göras för att bereda befolkningen i övre Norrlands
fjällbygder nödig sjukvård samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill utredningen
kunde giva anledning.
I nämnda skrivelser har riksdagen uttalat, att de ifrågasatta utredningarna
syntes lämpligen böra verkställas i samråd med Svenska röda
korset.
Genom brev den 16 april och den 21 maj 1920 anbefallde Kungl.
Maj:t medicinalstyrelsen att i samråd med överstyrelsen för Svenska
röda korset verkställa utredning i de uti riksdagens skrivelser angivna
syften och därefter till Kungl. Maj:t inkomma med den sålunda verkställda
utredningen samt det yttrande och förslag i ämnet, som därav
kunde föranledas.
Med skrivelse den 8 mars 1921 överlämnade medicinalstyrelsen ett
»Betänkande angående förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden»,
vilket utarbetats av en utav medicinalstyrelsen och överstyrelsen
för Svenska röda korset tillsatt samarbetskommitté. Denna kommitté
bestod av ordföranden i Svenska röda korset, Hans Kungl. Höghet
Hertigen av Västergötland, ordförande, och följande ledamöter: dåvarande
statsrådet landshövdingen C. G. O. Malm, medicinalrådet F. Block
och förste provinsialläkaren H. Forssman, utsedda av medicinalstyrelsen,
samt bankdirektören S. Mehn, konsistorienotarien A. Caxlgren och generalsekreteraren
i Svenska röda korset friherre E. Stjernstedt, utsedda av
överstyrelsen. Landshövdingen Malm hade dock utgått ur kommittén
för den tid, under vilken han var statsråd, och icke undertecknat
ifrågavarande betänkande.
Kommitténs betänkande avser icke blott övre Norrlands fjällbygder
utan även andra ödebygder inom landets övre hälft (s. 3 i betänkandet).
Kungl. Maj:ts proposition nr Öl.
3
Kommittén, som utgått från nödvändigheten att beträffande ödemarksområdena
decentralisera sjukhusvården och att bereda underlättad
tillgång på läkar- och sjuksköterskevård samt lämpliga transportmedel
m. m., har dels föreslagit en del provisoriska åtgärder i nämnda syften,
avsedda att vidtagas åren 1921 och 1922 samt beträffande transportväsendet
även åren 1923—1925, dels ock framlagt ett huvudförslag,
åsyftande vissa permanenta anordningar.
De provisoriska åtgärder, kommittén föreslagit, avsågo dels åstadkommande
av skyndsam sjukhjälp i de mest efterblivna trakterna genom
anordnande av sjukhärbärgen samt anställande av tillfälliga sjuksköterskor
och samariter i anslutning till kommitténs huvudförslag, dels ock vissa
försöksanordningar beträffande transport av läkare och sjuka. De permanenta
åtgärderna gå i huvudsak ut på anordnande av vissa mindre
sjuk vård sanstalter (sjukstugor och härbärgen) samt utökande av sjukvårdspersonalen
(distriktssköterskor och samariter).
Den 8 mars 1921 har medicinalstyrelsen efter remiss avgivit utlåtande
över kommitténs betänkande och därvid förklarat sig i allt väsentligt
ansluta sig till de däri framlagda förslagen.
På grundval av kommitténs förslag till provisoriska åtgärder avlät
Kungl. Maj:t till 1921 års riksdag proposition (nr 296) om anslag för
ändamålet. Rörande de närmare detaljerna av denna Kungl. Majrts
framställning må här hänvisas till det utdrag ur statsrådsprotokollet den
14 mars 1921, som åtföljde denna proposition.
Med bifall till propositionen beviljade 1921 års riksdag för provisoriska
åtgärder beträffande sjukvården inom rikets ödemarksområden
m. m. dels å tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 29,750
kronor, dels ock på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst,
72,500 kronor.
Närmare bestämmelser angående anslagens användning meddelades
i anslutning till de i propositionen angivna grunderna genom kungörelse
den 26 september 1921 (sv. förf.-saml. nr 555) och brev till medicinalstyrelsen
samma dag. Samtidigt utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse
(nr 556) angående ändrad lydelse av § 3 mom. 1 i kungörelsen den 30
april 1920 (nr 234) angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor.
Genom sistberörda författningsändring bereddes möjlighet
att utfå statsbidrag även för sjukvård, som vore förlagd till inom ödemarksområde
inrättat sjukhärbärge.
Kommitténs betänkande, i vad det avsåg huvudförslaget, hade emellertid
av Kungl. Maj:t överlämnats till vederbörande länsstyrelser med
anbefallning att, efter landstingens hörande, avgiva yttranden däröver.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 91.
Under framhållande av att dessa yttranden ännu icke inkommit,
varför kommitténs huvudförslag icke lämpligen kunde upptagas till
prövning, hemställde Kungl. Maj:ti 1922 års statsverksproposition (femte
huvudtiteln punkt 119), att riksdagen ville för provisoriska åtgärder beträffande
sjukvården inom rikets ödemarksområden å extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag, högst, 36,250 kronor.
Denna framställning blev av riksdagen bifallen.
Ny kungörelse i ämnet utfärdades den 30 juni 1922 (sv. förf.-saml.
nr 414).
Norrbottens- Innan jag övergår till det av kommittén framlagda huvudförslaget,
föisiagot. ^orde jag få { korthet omnämna ett annat förslag, till vilket kommittén
enligt egen uppgift (sid. 6) i stora drag anslutit sig i avseende å den
tilltänkta decentralisationen av sjukvårdsanordningarna inom ödemarksområdena.
Sistberörda förslag, det s. k. Norrbottensförslaget, var under
år 1920 utarbetat av delegerade för Norrbottens läns landstings sjukvårdsnämnder.
I detta förslag, som i princip redan vunnit godkännande
av Norrbottens läns landsting, hava delegerade påyrkat anordnande i
alla mera avlägsna provinsialläkardistrikt av en distriktssjukstuga, inrymmande
12 vårdplatser lör allmän sjukvård samt lika många för
tuberkulosvård jämte en mindre operationsavdelning. (Beträffande två
sjukstugor beräknades antal vårdplatser till 8 för vartdera ändamålet.)
Förslaget ligger även till grund för den framställning om statsanslag för
dessa ändamål, som gjorts av Norrbottens läns landsting och varom
nedan kommer att närmare förmälas.
De av kommittén föreslagna permanenta åtgärderna gå, såsom förut
antytts, i huvudsak ut på anordnande av vissa mindre sjukvård sanstalter
samt utökande av sjukvårdspersonalen. I förstnämnda hänseende föreslår
kommittén (s. 7) anläggandet av dels distriktssjukstugor med eller
utan tuberkulosavdelning, förlagda till läkarstationer, som ej hava lasarett
i sin närhet, och försedda med efter anstaltens storlek avpassad operationsutrustning,
och dels sjukhärbärgen å platser, där ödebygdens distriktssköterskor
(eventuellt dispensärsköterskor) hava sin boningsplats. Sjukhärbärgena
äro avsedda att upptaga sjuka, vilka antingen skola avvakta
lägligt tillfälle att föras vidare till lasarett eller annan sjukvårdsinrättning
eller ock böra stå under distriktssköterskans omedelbara observation
och vård, varigenom sköterskan beredes bättre tid att sköta övriga
sjuka, som vistas i sina hem.
Samarbets
konimitténs
huvud
förslag.
5
KungI. Maj. ts proposition nr 91.
Enligt kommitténs förslag (s. 8) skulle sjukstuga utan tuberkulosavdelning
innehålla 10 och sjukstuga med sådan avdelning 10 vårdplatser. Byggnadskostnaderna
för sjukstugorna, som skulle göras av enklast möjliga typ, har kommittén
(s. 9) beräknat till 78,000 resp. 90,000 kronor per htyck.
Följande sjukstugor borde anordnas inom nedannämnda län:
Arjeplog (Norrbottens län) ...
Vittangi »
Paj ala »
Överkalix »
Overtorneå »
Dorotea (Västerbottens län)...
Vilhelmina »
Tärna »
Malå »
Föllinge (Jämtlands län) ...
Mörsil »
Månsåsen »
Asarne »
Hede » . .
Särna (Kopparbergs län)
Antal vårdplatser vid
Sjukstuga
Tuberkulos-
avdelning.
Summa
10
10
10
—
10
10
6
16
10
6
16
10
—
10
10
6
16
10
—
10
10
6
16
10
—
10
10
6
16
10
_
10
10
10
10
—
10
—
6
6
—
6
6
130
42
172
Antalet nya sjukstugor skulle alltså inom de särskilda länen utgöra sammanlagt:
Utan tuberkulos- Med tuberkulosavdelning.
avdelning.
Norrbottens län....................................... 3 2
Västerbottens » ...................................... 2 2
Jämtlands » ....................................... 3 1
Summa 8 5
Därjämte borde tuberkulosavdelning anordnas vid två redan befintliga sjukstugor
(Hede och Särna).
Varje sjukhärbärge skulle innehålla 4 vårdplatser (s. 8) samt bostad för
sjuksköterska (s. 9). (Kostnaden för uppförande av sjukhärbärge beräknas till i
medeltal 16,200 kronor. Emellertid ställer sig kommittén, framför allt ur kostnadssynpunkt,
ingalunda avvisande mot, att härbärge under vissa förutsättningar
inrymmes i förhyrd lokal eller anordnas genom en enkel utökning av redan befintlig
byggnad. Det årliga hyresbeloppet för erforderliga 3 rum och kök anses
uppgå till omkring 800 kronor.
Sjukstugor.
Sjuk
härbärgen.
6
Administra
tion.
Statsbidrag.
Anslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Följande antal sjukhärbärgen borde (s. 14) anordnas inom de särskilda länen:
Norrbottens län.
VästerbottenS » .
Jämtlands » .
Kopparbergs » .
Värmlands » .
11
7
8
1
2
Summa 29 med tillhopa
116 vårdplatser.
Kommittén har (s. 15) tänkt sig, att 20 av dessa skulle nyuppföras.
De årliga driftkostnaderna för sjukstugor och sjukhärbärgen hava av kommittén
(s. 15) beräknats till omkring 1,300 kronor per sängplats.
Odemarksområdenas sjukstugor anser kommittén (s. 37) böra i allmänhet
förvaltas och ledas på samma sätt som övriga sjukstugor i riket (sjukstugestadgan
den 18 oktober 1901, nr 84, ändrad 1919, nr 279).
Beträffande sjukhärbärgena föreslår kommittén, att dessas ledning anförtros
åt den sjuksköterskestyrelse, som enligt kungörelse den 30 april 1920 (nr 234)
handhar distriktsvården inom ifrågavarande område. I de fall, där det visar sig
möta svårigheter för nämnda styrelse att utöva den omedelbara ekonomiska
skötseln av sjukhärbärget, varmed sköterskan borde i minsta möjliga mån betungas,
förordar kommittén, att en platsombudsman utses att i samråd med
sköterskan fylla denna uppgift.
Kommittén har (s. 16) ansett, att staten borde bidraga med halva byggnadskostnaden
per sjukstuga, sedan landstingets bidrag, beräknat till 16,000 kronor,
avdragits 16,000 _ g j qoq ^ dock att statsbidraget beträffande tuber
kulosavdelning
skulle utgå med hälften av kostnaderna (23,000 kronor) för anläggning
(18,000) och utredning (5,000) av dylik avdelning (s. 14). Därjämte
skulle staten bekosta erforderlig operationsutrustning, 8,000 kronor. Statsbidraget
beräknas sålunda uppgå till 39,000 kronor för sjukstuga utan tuberkulosavdelning
samt 50,500 kronor för sjukstuga med sådan avdelning.
Till uppförande av sjukhärbärge skulle staten bidraga med halva byggnadskostnaden
eller 8,100 kronor (s. 16). Vid förhyrande av lokal för sjukhärbärge
skulle staten bidraga med halva hyresbeloppet eller c:a 400 kronor (s. 17).
Beträffande driftkostnaderna har kommittén (s. 16, 17) ansett, att staten
borde bidraga endast till kostnaden för driften av sjukstugorna och har därvid
föreslagit samma belopp, som då var bestämt i fråga om statsbidrag till driftkostnaderna
vid vissa tuberkulossjukvårdsanstalter, nämligen 1 krona 50 öre per
underhållsdag.
Kommittén har sålunda hemställt om följande statsanslag från och med år
1923 för berörda ändamål:
till uppförande av sjukstugor och sjukhärbärgen, ett reservationsanslag å
749,500 kronor, att utgå med 349,500 kronor år 1923 samt 200,000 kronor vartdera
av åren 1924 och 1925;
Kungl. Maj ds proposition nr Öl.
7
till förhyrande av sjukhärbärgen, årligt förslagsanslag, högst, 3,600 kronor;
samt
till driftkostnader för sjukstugor, årligt förslagsanslag, vars belopp kommittén
beräknat komma att, sedan samtliga föreslagna sjukstugor med tillhopa
220 vårdplatser kommit i verksamhet, vid full beläggning av dessa samt förut
befintliga sjukstugors 97 vårdplatser uppgå till 147,277 kronor 50 öre.
Yad beträffar sjukvårdspersonal, föreslår kommittén (s. 20, 23) anställande
från och med år 1923 av 55 distriktssköterskor dels med och dels utan sjukliärbärge.
Distriktssjukvården skulle ordnas enligt grunderna i kungörelsen den 30
april 1920 (nr 234) angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor, dock
med vissa undantag. Bland annat anser kommittén, att distriktssköterskorna i
ödemarksområdena böra erhålla ett ortstillägg å 500 kronor, detta särskilt med
hänsyn till nödvändigheten av att rekryteringen blir i kvalitativt hänseende förstklassig
och att kontinuiteten i största möjliga grad säkerställes.
I sammanhang härmed hemställer kommittén om vissa modifikationer beträffande
nämnda kungörelse (s. 22, 23).
För att dels inom ödemarksområdenas mera avlägsna byar och bygder, vilka
blott sällan kunna nås av distriktssköterskans omsorger, ändock bereda de sjuka
tillfälle till kvinnlig omvårdnad, intill dess skolad sjuksköterska hinner ingripa,
dels ock biträda vid tillsynen av sjukhärbärgenas sjuka, särskilt i distriktssköterskans
frånvaro, ävensom biträda sjuksköterskan i hemmen, skola enligt kommitténs
förslag (s. 23) vid vissa platser inom ödemarkerna anställas s. k. samariter, d. v. s.
kvinnor, som erhållit en efter ändamålet avpassad kortare utbildning i enklare
sjukvård. Yissa samariter skulle tjänstgöra å sjukhärbärgen, andra icke; dock
att samarit ej utan eget medgivande finge påkallas för tjänstgöring utanför egen
boningsort.
Åtgärder i denna riktning hava av Svenska röda korset redan vidtagits inom
dess norrbottensdistrikt, i det att ett visst antal samariter på föreningens bekostnad
under år 1919 utbildats vid lasarettet i Gällivare (s. 30) under 4 veckor.
Yarje godkänd samarit borde (s. 24) erhålla ett årsarvode av 300 kronor,
som skulle utgå av statsmedel. Utbildningen och viss del av utrustningen skulle
bekostas av Svenska röda korset. Från och med år 1923 borde anställas 68
samariter, av vilka 31 skulle tjänstgöra å sjukhärbärgen.
Kommittén hemställer om årliga anslag från och med år 1923
till ortstillägg åt distriktssköterskor 27,500 kronor; samt
till årsarvoden åt samariter 20,400 kronor.
Yidare hemställer kommittén (s. 5), att ett förslagsanslag å 10,000 kronor
måtte under vart och ett av åren 1923—25 ställas till förfogande för att inom
andra områden användas för enahanda eller vissa av de ändamål, som ovanberörda
förslag velat tillgodose beträffande de egentliga ödemarksområdena.
Svenska röda korset har utfäst sig att tillhandahålla de viktigaste av de för
sjukhärbärgena erforderliga utredningspersedlarna, vilket erbjudande anses representera
ett värde av 24,800 kronor (s. 30). Härtill komma även persedlarnas årliga
underhållskostnader.
Sjuk
sköterskor.
Samariter.
Anslag.
Svenska röda
korsets utfästelser.
8
Norrbottens
läns landstings
förslag.
Kungl. Maj ds proposition nr 91.
Vidare skulle Svenska röda korset låta utbilda och utrusta erforderligt antal
samariter. Denna utfästelse innebär en utgift å sammanlagt cirka 31,000 kronor.
(Ang. utbildningen se s. 30, 31).
Slutligen har Svenska röda korset på framställning av kommittén förklarat
sig vilja utlåna viss sjukvårdsmateriel till distriktssköterskor, samariter och barnmorskor
för att sätta dessa i stånd att i de i allmänhet synnerligen illa försedda
och ohygieniska hemmen i ödebygderna för de sjuka förbättra sjuklägret och i
övrigt lindra deras lidanden. Då kommitténs förslag för ödemarksbygderna i allt
upptager 55 distriktssköterskor och 37 samariter utan sjukhärbärgen samt antalet
barnmorskor är 96 och då varje sköterska skulle erhålla 4 och var och en av de
övriga 2 uppsättningar sjukvårdsmateriel, uppgår antalet sängutredningar med
därtill hörande persedlar till 486 med ett sammanlagt värde av närmare 100,000
kronor.
I skrivelse den 26 oktober 1920 har, såsom ovan antytts, Norrbottens
läns landsting genom delegerade gjort framställning till Kungl. Maj:t om
hjälp för ordnande av sjukvården inom länet.
Efter omförmälande av det ovan omtalade s. k. Norrbottensförslaget,
vars plan av 1920 års landsting blivit i huvudsak godkänd, framhålla
delegerade, att planens genomförande förutsatte i vissa avseenden medverkan
och stöd från statsmakternas sida utöver vad som enligt fastställda
grunder kunde erhållas. Denna medverkan avsåge, utöver inrättandet
av ett nytt provinsialläkardistrikt inom länet, frågan om sjukhus
och sjukstugor för allmän sjukvård och i främsta rummet inrättandet av
distriktssjukstugor. Delegerade anföra därom i huvudsak följande.
För att nu dessa distriktssjukstugor skulle komma till stånd samt bliva av
sådan beskaffenhet att de gåve det erforderliga stödet åt läkarnes arbete, vore
det, såsom utredningen (bl. a. Norrbottensförslaget) närmare utvecklade, nödvändigt
att såväl landstinget som ock staten lämnade kommunerna kontanta bidrag.
Landstinget hade för sin del beslutat att bidraga med halva kostnaden för
tuberkulosavdelningarna samt med anslag svarande mot kostnaden för köks- och
ekonomilokaler, då det kunde ordnas så, att erforderlig epidemisjukstuga kunde
tillgodogöra sig distriktssjukstugans köks- och ekonomilokaler.
Härtill skulle nu behöva komma vissa bidrag från statsmakterna.
I främsta rummet hade man därvid ansett sig kunna framställa anspråk på,
att staten med hänsyn till dess skyldighet att göra en verklig insats för att lösa
läkarfrågan i dessa bygder för uppförande av varje sjukstuga lämnade ett belopp av
10,000 kronor för sjukstugans förseende med läkarrum,
10.000 kronor därutöver för operationsrum, där särskilt sådant ansetts erforderligt,
samt
12.000 kronor för sjukstugans förseende med operationsutrustning, allt beräknat
att motsvara självkostnaden för ovannämnda lokaler och utrustning.
Därjämte hade räknats med ett statens byggnadsbidrag till tuberkulosavdelningarna,
och hade man därvid, med den motivering, som angivits i utredningen,
förutsatt, att staten skulle bidraga med halva kostnaden för vårdplats, vilket
enligt utredningen betydde cirka 4,000—4,325 kronor per vårdplats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 91.
I nedanstående tablå, kolumnerna 3, 4, 5 och 6, vore sammanförda de belopp,
som för de olika sjukstugorna — belägna jämväl utom ödemarksområdena —
efter nyss anförda grunder skulle komma på staten och landstinget.
1
2
3
4
5
6
7
Orter
Total-
kostnaden
Landstingets
anslag för
köks- och
ekonomi- lokaler
Landstingets
anslag för
tuberkulos- avdelning
Statens
anslag för
läkar-, opera- tionsrum och
utrustning
Statens
anslag för
tuberkulos- avdelning
Återstod
Arjeplog'' ..........
174 000
13 500
34 625
22 000
34 625
69 250
Arvidsjaur.........
238 000
19 500
46 625
32 000
46 625
93 250
Jockmock .........
238 000
13 500
48 125
32 000
48125
96 250
Kalix ..............
400 000
52 500
—
32 000
—
315 500
Kiruna .............
238 000
52 500
38 375
32 000
38 375
76 750
Paj ala...............
238 000
13 500
48 125
32 000
48 125
96 250
Kåneå...............
238 000
13 500
48 125
32 000
48 125
96 250
Vittangi............
174 000
13 500
34 625
22 000
34 625
69 250
Överkalix .........
238 000
19 500
46 625
32 000
46 625
93 250
Overtomeå ......
146 800
—
—
32 000
—
114 800
2 322 800
211 500
345 250
300 000
345 250
1 120 800
De byggnadsanslag, som från statens sida skulle erfordras för uppförande
av distriktssjukstugor i Norrbottens län, skulle sålunda utgöra,
för läkar- och operationsrum och operationsutrustning sammanlagt 300,000
kronor samt för tuberkulosavdelningarna, beräknat efter halva kostnaden,
345,250 kronor.
Med hänsyn till den hårda skattetunga, som åvilade kommunerna,
vore det därjämte erforderligt, att varje läkardistrikt efter särskild därom
gjord framställning erhölle bidrag av staten med intill hälften av vad
som återstode av byggnadskostnaden, sedan ovanstående statsbidrag
ävensom landstingets bidrag frändragits.
Beträffande driftkostnaderna har landstinget på i utredningen anförda
skäl beslutat hemställa, att staten måtte betala dels halva driftkostnaden
för tuberkulosavdelningarna, enligt utredningens beräkningar motsvarande
hälften av 2,000 kronor eller 1,000 kronor per år och vårdplats, dels
ock skäligt bidrag till driftkostnaderna även i de allmänna avdelningarna
av distriktssjukstugorna efter särskild framställning från respektive distrikt.
Landstingets ovanberörda förslag, vilket av länsstyrelsen med skrivelse
den 4 november 1920 under tillstyrkan överlämnades till Kungl. Maj:t,
remitterades den 13 november 1920 till medicinalstyrelsen. Sedan infordrade
yttranden inkommit från provinsialläkarna i de 9 ordinarie
distrikt i länet, vilka berördes av framställningen, ävensom från extra
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 71 käft. (Nr 91.) in 23 2
Medicinalstyrelsens
utlåtande den
30 augusti
1921.
10 Kung1. Maj:ts proposition nr 91.
provinsialläkaren i Kiruna distrikt, har medicinalstyrelsen i skrivelse den
30 augusti 1921 avgivit eget utlåtande i ärendet.
I detta utlåtande har medicinalstyrelsen i det väsentliga anslutit sig
till de principer för denna frågas ordnande, som fått uttryck i samarbetskommitténs
förslag, och, huvudsakligen på grund härav, vidtagit avsevärda
inskränkningar i landstingets genom de delegerade gjorda framställning
i ämnet. Vid sådant förhållande ifrågasatte medicinalstyrelsen,
huruvida icke Kungl. Maj:t skulle finna lämpligt att till landstinget
återremittera frågan på det att detta måtte bliva i tillfälle att, efter tagen
del av dessa inskränkningar och styrelsens anmärkningar i övrigt, i
förslaget vidtaga de jämkningar och ändringar, vartill landstinget ansåge
detta styrelsens utlåtande kunna föranleda.
Med anledning härav har Kungl. Maj:t genom särskild remiss den
6 september 1921 anbefallt länsstyrelsen i Norrbottens län att lämna
landstinget tillfälle att avgiva yttrande i ärendet med anledning av vad
däri anförts av medicinalstyrelsen i dess sistberörda utlåtande ävensom
avgiva det egna yttrande, som därav kunde finnas påkallat.
Efter hörande av landstingets sjukvårdsnämnd och förste provinsialläkaren
i länet, vilken åberopat ett av Norrbottens läkarförening den 12
mars 1922 gjort uttalande i ämnet, har länsstyrelsen i Norrbottens län
den 26 juni 1922 avgivit det begärda förnyade yttrandet.
Jämsides med omnämnda utredningsarbete rörande Norrbottens läns
landstings omförmälda framställning hade utredning även pågått angående
samarbetskommitténs förslag till förbättrad sjukvård i rikets ödemarksområden.
Genom remiss den 22 mars 1921 hade yttranden infordrats
från åtskilliga myndigheter i de delar av landet, som berördes av förslaget,
samt från skolöverstyrelsen. Med anledning härav hava yttranden inkommit
från länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands,
Västernorrlands, Kopparbergs och Värmlands län, från landstingen och
förste provinsialläkarna i samma län (med undantag av förste provinsialläkaren
i Jämtlands län), från provinsialläkaren i Arvidsjaurs distrikt och
extra provinsialläkaren i Särna distrikt samt från de kommuner i Västerbottens
län, som beröras av förslaget.
Skolöverstyrelsen har före avgivande av eget yttrande införskaffat
yttranden av domkapitlen i Västerås, Karlstad, Härnösand och Luleå
samt av vederbörande folkskolinspektörer ävensom av nomadskolinspektören.
Själv har skolöverstyrelsen genom sin folkskolavdelning den 9
november 1922 avgivit eget utlåtande och därvid ansett sig böra yttra
Kungl. Maj.ts proposition nr {>1. 11
sig i föreliggande ärende allenast i vad det avsåge Irågan om lärarinnors
samarittjänst.
Såväl ärendet rörande Norrbottens läns framställning som ärendet
rörande förbättrad sjukvård i rikets ödemarksområden blevo genom remiss
den 1 augusti 1922 åter överlämnade till medicinalstyrelsen för avgivande
av förnyat utlåtande.
För särskilt utredande av frågan om tuberkulosavdelningar vid de
föreslagna distriktssjukstugorna bär medicinalstyrelsen från nationalföreningens
mot tuberkulos sekreterare doktor G. Neander införskaffat en
den 20 september 1922 dagtecknad promemoria angående Norrbottens
tuberkulosfråga. Sedan medicinalstyrelsen därefter infordrat ocb bekommit
yttrande av sjuksköterskeinspektrisen rörande samaritfrågan i ödemarksområdena
och till styrelsen inkommit ett av Västerbottens läns läkarförening
vid sammanträde den 5 september 1922 gjort uttalande i anledning
av samarbetskommitténs förslag, har styrelsen den 24 oktober
1922 avgivit yttrande och förslag till åtgärder för förbättrad sjukvård i
rikets ödemarksområden, särskilt inom Norrbottens och Västerbottens län.
Innan jag redogör för detta medicinalstyrelsens senaste utlåtande
samt, i erforderliga delar, för övriga här ovan angivna yttranden, torde
jag upplysningsvis få nämna några siffror rörande de tre nordligaste
länens areal och antalet vårdplatser vid nuvarande sjukvårdsanstalter av
här ifrågavarande slag inom dessa län.
Jämtlands län:
Östersund. ..............
Gäddede (ödemark) ..
Hede »
Ström ...................
Sveg (ödemark)........
Solliden (Östersund)
Areal 51 556 kvadratkilometer
Summa
| Lasarett'')
, , 1 Tuberkulos-
Sjukstuga | avdelninKi)
185
185 i
_
17 1 -
17 !
_
10
10
_
15
15
_
15
15
_
40
40
185
57 | 40
282
Nu befintliga
sjukvårdsanstalter.
'') Ett nytt lasarett i Sveg beslutat och under byggnad.
2) Ett tuberkulossjukhus föreslaget, utredning pågår; två tuberkulossjukstugor planerade,
i Hede och Strömsund.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Areal 58 934 kvadratkilometer
Summa
Lasarett *)
Sjukstuga *)
Tuberkulos- avdelning 8)
Västerbottens län:
Umeå ...................................................
4) 185
—
50
4) 235
Skellefteå ..............................................
60
—
50
no
Burträsk..............................................
—
10
—
10
Byske ...................................................
—
8
—
8
Lycksele (ödemark).................................
—
12
—
12
Nordmaling ..........................................
—
20
—
20
Norsjö ................................................
—
10
—
10
_
18
_
18
Sorsele (ödemark)....................................
—
16
—
16 |
Stensele » ...................................
_
8
_
8
Vindeln ................................................
_
13
_
13 |
Asele (ödemark) .....................................
—
16
—
16
Bureå .................................................
_
11
_
11
Vilhelmina5) (ödem., tillhör statens järnvägar)
—
(251
—
(25)
245
167
100
512 I
*) Ett lasarett beslutat, blir antagligen i Stensele.
2) En sjukstuga under uppförande i Bjurholm.
s) Ett tuberkulossjukbus i Hällnäs å 162 platser beräknas färdigt i september 1925.
4) Häray äro 20 avsedda för sinnessjuka.
5) För järnvägens personal, undantagsvis för befolkningen i orten.
Areal It
Lasarett *)
5 520 kvadra
Sjukstuga
kilometer
Tuberkulos- avdelning2) j
Summa
Norrbottens län:
Luleå ....................................................
75
—
75
Piteå......................................................
60
—
—
60
Haparanda .............................................
3) 45
—
—
45
Gällivare...............................................
70
—
—
70
Arvidsjaur (ödemark) ..............................
—
9
—
9
Jokkmokk » ............................
—
20
—
20
Neder-Kalix ...........................................
—
18
—
18
Porjus (tillhör staten)..............................
—
8
—
8
Kiruna ( » bolag, ödemark) ...............
—
19
—
19
Ojebyn sjukhem ..................................
—
40
—
40
Sandträsk ..............................................
—
—
80
80
Anstalten Hälsan....................................
—
—
18
18
Kaptensgården (tillhör L. K. A. B.) .........
—
—
25 |
25
250
114
123 |
487
*) Ett lasarett i Boden beslutat.
a) Ett bygdesanatorium är under uppförande i Övertomeå, 32 platser. Ett större centralsanatorium
planerat, utredning pågår.
3) Från juni månad 1922, då det nybyggda lasarettet togs i bruk.
Kungl. Maj:ts proposition nr 91. 13
Vid de föreliggande frågornas prövning torde jag få utgå från
medicinalstyrelsens senaste, i utlåtandet den 24 oktober 1922 framlagda
förslag och börjar då med omfattningen av begreppet ödemarksområde
såsom utmärkande de trakter i norra Sverige, som statens nu ifrågavarande
särskilda ingripande till sjukvårdens förbättring skall avse.
Ödemarksområde.
I kungörelsen den 30 juni 1922 har beträffande statsbidrag för provisoriska
åtgärder angivits, att med ödemarksområden skola avses de nordligaste
delarna av Värmlands och Kopparbergs län, västra delarna av
Jämtlands län, Västerbottens läns lappmark samt Norrbottens läns lappmark
och område norr om polcirkeln. Norrbottens läns landsting har
i sin förberörda framställning avsett större delen av Norrbottens län
eller närmare bestämt allt land ovanom statsbanan, men länsstyrelsen i
Norrbottens län förordar en inskränkning av begreppet ödemarksområde
i så måtto, att endast fjälltrakterna i Västerbottens och Norrbottens län
skulle räknas dit. Västerbottens landsting och länsstyrelse hava i förevarande
hänseende allenast anmärkt, att till ödemarksområdena borde
hänföras även socknarna Åsele, Fredrika och Örträsk, vilka icke inbegripits
i samarbetskommitténs förslag, men såsom lappmarkssocknar omfattas
av ovanberörda kungörelse. Västernorrlands läns landsting och
länsstyrelse framhålla, att ärendet icke berör länet, enär några egentliga
ödemarksområden icke finnas inom detsamma. Jämtlands läns landsting
förklarar sig vilja bidraga till uppförande av sjukstugor och härbärgen
endast under förutsättning att vederbörande kommuner åtaga sig på
dem belöpande del av kostnaden och anser dessutom de föreslagna sjukstugorna
vara mindre behövliga, varemot samariter och sjukhärbärgen
anses bliva av större betydelse. Kopparbergs läns landsting önskar förslagets
tillämpning endast med avseende å anställande av samariter.
Värmlands läns landsting har avböjt kommittéförslagets tillämpning på
länet.
Medicinalstyrelsen anser, att ödemarksområdena inom Västerbottens
och Norrbottens län hava det största behovet av förbättrade anordningar
för sjukvård, om ock förhållandet i viss mån är liknande inom delar av
Jämtlands län. Särskilt trängande är enligt styrelsens mening behovet
inom Norrbottens län på grund av ödemarksområdets oerhörda storlek
i förhållande till den odlade bygden.
Vad beträffar den viktigaste och mest kostsamma av de anordningar,
som genom statens ifrågasatta ingripande skulle stödjas, nämligen upp^
Medicinal
styrelsens
förslag.
Departe
mentschefen
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
rättandet av sjukstugor, finner jag erforderligt, att från statens sida sker
en prövning rörande behovet av varje särskild sjukstuga; och skall jag
i det följande återkomma till denna fråga. Beträffande statens ingripande
i övrigt synas Kopparbergs och Värmlands län böra uteslutas, men eljest
den i kungörelsen den 30 juni 1922 stadgade lokala omfattningen bibehållas,
till dess närmare erfarenhet vunnits. Detta statens ingripande
skulle alltså inskränkas till de västra delarna av Jämtlands län, Västerbottens
läns lappmark samt Norrbottens läns lappmark och område norr
om polcirkeln. Dock torde det redan från början böra tillkomma Kungl.
Maj:t att i förekommande fall föreskriva skälig jämkning i det sålunda
fastställda området.
Upprättandet av sjukstugor.
Medicinalstyrelsen har i sin framställning rörande behovet av sjukstugor
först tagit upp till behandling förhållandena i Norrbottens län.
För att vinna en önskvärd förbättring av sjukvården i ödemarksområdena
därstädes syntes sjukstugor av lämplig storlek böra anordnas vid varje
tjänsteläkares station. På grund härav ville styrelsen tillstyrka sjukstugor
för allmän sjukvård i Arvidsjaur, Jokkmokk, Arjeplog, Vittangi,
Överkalix, Overtorneå, Pajala och Kiruna.
Efter- erinran därom, att styrelsen tidigare, i likhet med samarbetskommittén,
avstyrkt nybyggnad vid Arvidsjaur och Jokkmokk, där sjukstugor redan
funnes, framhåller styrelsen, att av den utredning, landstinget numera lämnat,
syntes framgå, att den befintliga sjukstugan i Arvidsjaur borde inrymmas i nya
lokaler, varemot sjukstugan i Jokkmokk kunde med vissa reparationer och omändringar
bliva ändamålsenlig. I Kiruna funnes redan en sjukstuga med lämpliga
lokaler, varför nybyggnad ej torde behövas därstädes. I Arvidsjaur, Arjeplog,
Yittangi, Överkalix, Overtorneå och Pajala syntes nybyggnad vara nödvändig.
Yad anginge sjukstugornas storlek ville medicinalstyrelsen, som förut,
lika med samarbetskommitten, förordat vårdplatsernas fixerande till 10 för varje
sjukstuga, icke motsätta sig landstingets efter distriktens storlek och avlägsenhet
graderade förslag, särskilt som mellan detta förslag och samarbetskommitténs ej
så stor skillnad vore rådande.
Styrelsen föreslog alltså, att sjukstugor i Arjeplog och Vittangi
uppfördes, var och en för åtta vårdplatser, och sjukstugor i Arvidsjaur,
överkalix, Övertorneå och Pajala var och en för tolv vårdplatser.
Vad anginge sjukstugornas förenande med en mindre tuberkulosavdelning,
som i allmänhet vore avsedd att sammanbyggas och drivas
gemensamt med sjukstugan, ville medicinalstyrelsen tillstyrka landstingets
förslag även i denna del. Styrelsen hade funnit anordningen ifråga
särskilt i det avseendet fördelaktig, att läkarvård komme att erhållas
Kung!. Maj.ts ''proposition nr 91.
15
mycket bekvämt, samt ansåge vidtagandet av energiska åtgärder av behovet
särskilt påkallat för Norrbottens län. Enligt landstingets förslag
skulle vid ovannämnda till nybyggnad föreslagna sex sjukstugor med
undantag för den i övertorneå, där ett bygdesanatorium vore under uppförande,
anordnas tuberkulosavdelningar av samma storlek som de allmänna
sjukvårdsavdelningarna. De utav landstinget jämväl föreslagna
tuberkulosavdelningarna vid sjukstugorna i Jokkmokk och Kiruna både
medicinalstyrelsen icke upptagit i sitt förslag, då ytterligare utredning
om deras anordnande först borde lämnas.
Åven beträffande Västerbottens län hade landstinget och länsstyrelsen
såsom den viktigaste åtgärden i sjukvårdshänseende angivit anordnandet
av sjukstugor vid tjänsteläkarnas stationer. Behovet av sjukstuga i
Vilhelmina kunde emellertid tillgodoses därigenom, att statens järnvägars
provisoriska sjukstuga därstädes övertoges. Den föreslagna sjukstugan
i Dorotea ansåge landstinget och länsstyrelsen kunna tillsvidare undvaras.
Under sådana förhållanden skulle inom Västerbottens län endast två
sjukstugor behöva anläggas, nämligen i Malå och i Tärna. Enligt samarbetskommitténs
förslag skulle vardera sjukstugan inrymma 10 vårdplatser,
och sjukstugan i Tärna förses med en tuberkulosavdelning med
6 vårdplatser. Detta sistnämnda hade avstyrkts av landstinget och länsstyrelsen.
Medicinalstyrelsen ansåge Västerbottens läns ödemarksområden vara
i huvudsak likställda med Norrbottens läns i avseende på behov av statsunderstöd
för ett någorlunda tillfredsställande ordnande av sjukvården.
Styrelsen hade för den skull i sitt förslag upptagit anordnandet av sjukstugor
i Malå och Tärna, bägge dock utan tuberkulosavdelning.
Landstinget och länsstyrelsen i Jämtlands län hade, såsom ovan
nämnts, avböjt samarbetskommitténs förslag om uppförande av fyra
sjukstugor. Äv redan befintliga sjukstugor bleve den i Sveg obehövlig,
när lasarettet därstädes, vilket redan vore under byggnad, öppnats.
Medicinalstyrelsen har därför i sitt förslag icke upptagit anordnandet av
ny sjukstuga i länet. Så har ej heller skett beträffande Kopparbergs eller
Värv dands län.
Vad angår storleken av det behövliga statsbidraget till byggnadskostnaderna
hade landstinget och länsstyrelsen i Västerbottens län hemställt,
att statsbidraget till länets två nya sjukstugor, med en beräknad
byggnadskostnad av genomsnittligt 60,000 kronor för vardera, måtte
utgå för sjukstugan i Tärna med 75 % och för sjukstugan i Malå med
66 % av byggnadskostnaden jämte kostnaden för operationsutrustning,
Statsbidragets
storlek.
Byggnads
kostnaderna.
16
Kung1. Maj.is proposition nr 91.
vilken sistnämnda kostnad av samarbetskommittén beräknats komma att
uppgå till 8,000 kronor per sjukstuga.
Norrbottens läns landsting hade i anledning av medicinalstyrelsens
ovannämnda utlåtande den 30 augusti 1921 över landstingets förslag
(sid. 8 och 9 här ovan) genom sin sjukvårdsnämnd uti yttrande den 15
januari 1922 i allt väsentligt vidhållit sin framställning om åtgärders vidtagande
och statsbidrags utgående i den utsträckning, som i sagda förslag
angivits.
Länsstyrelsen i Norrbottens län hade ansett, att statsbidrag till
sjukstugornas uppförande borde utgå dels med ett grundbelopp, motsvarande
kostnaden för operationsrum, läkarrum och operationsutrustning,
dels därutöver med ett efter visst enhetspris för varje vårdplats beräknat
belopp, motsvarande för allmänna sjukavdelningen ungefärligen halva
byggnadskostnaden, om denna kostnad fördelades på alla vårdplatser,
och för tuberkulosavdelningen det högsta belopp, varmed staten bidrager
till tuberkulossjukvårdsanstalters uppförande. Grundbeloppet beräknades
enligt nu angivna grunder för mindre sjukstuga med tuberkulosavdelning
(8 + 8 vårdplatser) till 15,000 kronor och för större sådan med
dylik avdelning (12 + 12 vårdplatser) till 20,000 kronor samt bidraget
per vårdplats för allmän sjukavdelning till högst 3,000 kronor och för tuberkulosavdelning
till högst 2,000 kronor.
Medicinalstyrelsen har funnit omförmälda av länsstyrelsen i Norrbottens
län efter samråd med länets sjukvårdsintresserade myndigheter
framlagda förslag avgjort bättre än landstingets, vilket icke bestämt
begränsade statens skyldighet, samt ansett det statsbidrag per vårdplats,
som föreslagits av länsstyrelsen, vara lämpligt avpassat. Statsbidraget
till byggnadskostnaderna skulle sålunda enligt medicinalstyrelsens förslag
uppgå till nedanstående belopp, därvid styrelsen i avseende å den fixa
summan till sjukstugorna i Overtorneå, Malå och Tärna, vilka skulle sakna
tuberkulosavdelning, räknat med hela kostnaden för operationsutrustning
(8,000 kronor enligt samarbetskommitteDS förslag) men endast med hälften
av beloppet för läkar- och operationsrum
zu,uuu
Kungl. Maj:ts proposition nr Öl.
17
Sj ukstugan
Vårdplatser
Statsanslag
Allmän
avdelning
Tbc-
avdelning
Grund-
belopp
Högst
3 000 per
vårdplats
Högst
2 000 per
vårdplats
Summa
i
i Arjeplog, Norrbottens län .........
8
8
15 000
24 000
16 000
55 000
! » Arvidsjaur » » .........
12
12
20 000
36 000
24 000
80 000
! i) Vittangi » » .........
8
8
15 000
24 000
16 000
55 000
» Paj ala » » .........
12
12
20 000
36 000
24 000
80 000
i » Overkalix » » .........
12
12
20 000
36 000
24 000
80 000
! » Overtorneå » » .........
12
—
14 000
36 000
—
50 000
! » Malå, Västerbottens län ............
10
—
14 000
30 000
—
44 000
i » Tärna, » » ............
10
—
14 000
30 000
—
44 000
Summa
84
52
132 000
252 000
104 000
488 000
136
Av totalsumman, 488,000 kronor, borde enligt medicinalstyrelsen
200.000 kronor beviljns för budgetåret 1923—1924 och 144,000 kronor
för vartdera av de båda följande budgetåren.
Med avseende på det föreslagna statsbidraget till vårdkostnaderna
har medicinalstyrelsen erinrat därom, att redan enligt gällande bestämmelser
statsbidrag skall utgå till tuberkulosavdelningarna med 1 krona
50 öre per dag och patient. Styrelsen har nu tillstyrkt, att i fråga om
sjukstugor inom ödemarksområdet samma statsbidrag skulle beviljas även
till avdelningarna för allmän sjukvård. Beräknades en medelbeläggning
av 80 %, skulle detta bidrag, för år räknat, komma att uppgå i Norrbottens
län för ovan angivna 116 vårdplatser å såväl allmänna som
tuberkulosavdelningarna till 50,808 kronor, vartill komme för Jokkmokks
sjukstuga med dess 20 vårdplatser 8,760 kronor, eller tillsammans nära
60.000 kronor. Till Kiruna sjukstuga, vilken ägdes och dreves av bolag,
syntes statsbidrag ej böra för närvarande utgå. I Västerbottens län,
där ödemarksområdet komme att förfoga över sex sjukstugor (i Stensele,
Sorsele, Lycksele, Åsele, Malå och Tärna) med tillhopa 72 vårdplatser,
torde statsbidraget böra beräknas till 31,536 kronor för år. I
Jämtlands län skulle statsbidraget för driftkostnaderna vid Hede och
Gäddede sjukstugor med 26 vårdplatser uppgå till 11,388 kronor för år.
Av de föreslagna åtgärderna är uppförandet av sjukstugor vid läkarstationerna
i ödemarksområdena uppenbarligen den mest trängande och
mest fruktbärande. Jag anser mig kunna varmt förorda, att staten
understödjer ortsbefolkningens ansträngningar i sådant syfte, men anser
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 71 käft. (Nr 91.) 47i 23 3
Vård
kostnaderna.
Departe
mentschefen.
18
Kung1. May.ts proposition nr 91.
detta statsingripande böra begränsas till ödemarksområdena i Norrbottens
och Västerbottens län.
Den plan härför, som framlagts i medicinalstyrelsens förslag, synes
mig med avseende å såväl sjukstugornas antal och förläggning som
statsbidragens beräknande vara uppgjord med den försiktighet, som det
statsfinansiella läget kräver, men dock ägnad att verksamt förbättra de
svåra sjukvårdsförhållandena i dessa trakter.
Lika med medicinalstyrelsen anser jag, att de erforderliga medlen
för upprättande av tuberkulosavdelningar böra utgå av det allmänna
anslaget till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter.
Någon olägenhet synes mig ej därav behöva uppkomma ens för det fall,
att tuberkulosavdelning sammanbygges med sjukstugans övriga lokaler.
Det torde ej möta svårighet för medicinalstyrelsen, som skall granska
räkenskaperna över byggnadskostnaderna, att verkställa en uppdelning
av kostnaderna å de två skilda avdelningarna.
Bortser man alltså från frågan om statsbidrag för anordnande av
de föreslagna tuberkulosavdelningarnas 52 vårdplatser, skulle för statsbidrag
till anordnande av sjukstugornas återstående 84 vårdplatser m. m.
erfordras sammanlagt 384,000 kronor (132,000 + 252,000). Enligt medicinalstyrelsens
förslag skulle denna utgift fördelas på tre budgetår.
Med hänsyn till den nuvarande depressionen, vilken väl även kommer
att å landstings och kommuners sida föranleda ett försiktigt fullföljande
av byggnadsplanerna, synes mig beloppet kunna fördelas på fyra budgetår
med 100,000 kronor å vartdera av de tre första åren och med 84,000
kronor å det sista budgetåret. För budgetåret 1923—1924 torde alltså
för nu ifrågavarande ändamål böra äskas ett belopp å 100,000 kronor.
Närmare bestämmelser om utdelandet av ifrågavarande statsbidrag
torde böra utfärdas av Kungl. Magt. Därvid kunna föreskrifterna angående
statsbidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
i vissa delar tjäna till ledning. Det bör icke vara uteslutet,
att med hänsyn till förekommande omständigheter jämkningar göras i
den ovan antydda planen, dock givetvis icke i grunderna för beräknande
av statsbidraget.
Vad beträffar förslaget om statsbidrag till driftkostnaderna vid sjukstugor,
får jag till en början framhålla, att statsbidrag till driftkostnaderna
vid tuberkulosavdelningarna kan erhållas enligt redan gällande föreskrifter.
Angående förslaget i övrigt vill jag ej bestrida, att ifrågavarande sjukstugors
läge inom ödemarksområdet i vårt lands tre nordligaste län giver
ett visst stöd för kravet på statens medverkan i form av statsbidrag
även till driftkostnaderna. Med hänsyn till det nuvarande statsfinansi
-
19
Kung!. Maj:ts proposition nr 91.
ella läget och de konsekvenser, som ett bifall till förslaget i denna del
skulle kunna medföra, finner jag mig dock icke kunna förorda detsamma.
Sjukhärbärgen.
Vad därefter vidkommer de av samarbetskommittén föreslagna sjukhärbärgena
inom rikets ödemarksområden har, såsom ovan nämnts, riksdagen
redan beviljat anslag för provisoriskt anordnande av sådana under
åren 1921—1922 och första halvåret 1923. Medicinalstyrelsen har i
likhet med länsstyrelsen i Norrbottens län ansett, att man, innan definitivt
anslag till nybyggnader av härbärgen beviljades, borde avvakta erfarenhet
såväl rörande anordningens lämplighet som ock angående lämpligheten
av att binda distriktssköterskorna vid dylika härbärgen, och att
därför sådana härbärgen ännu en tid borde endast försöksvis anordnas
och till en början endast i förhyrda lokaler. Statsbidrag borde i enlighet
med samarbetskommitténs förslag såsom hittills utgå med högst
hälften av den betingade hyran och högst 400 kronor för år till varje
härbärge.
De betänkligheter, som sålunda anförts mot beviljande redan nu av
statsbidrag till uppförande av de utav samarbetskommittén föreslagna
tjugu sjukhärbärgena, delar jag fullständigt. Provisoriska åtgärder i detta
avseende torde i stället böra vidtagas även för budgetåret 1923—1924,
dock att åtgärderna böra begränsas till Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands läns ödemarksområden. Ett belopp å 5,000 kronor synes, i
överensstämmelse med vad som skett de nästföregående åren, böra anvisas
för ändamålet att utgå enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas.
Ödcmarkstillägg till distriktssköterskor.
Med avseende på den för en förbättrad sjukvård erforderliga personalen
hava de flesta hörda myndigheter tillstyrkt, att samarbetskommitténs
förslag om statsbidrag i form av ett särskilt ortstillägg till
distriktssköterskorna i ödemarksområdena måtte fullföljas. Medicinalstyrelsen
har erinrat därom, att för Norrbottens län tidigare utarbetats och
av Kungl. Maj:t den 16 september 1921 godkänts en fullständig plan
för distriktsvårdens bedrivande å den i landstingsområdet ingående landsbygden.
För genomförande av denna plan syntes det vara av synnerlig
vikt, att statsbidraget höjdes med 500 kronor för varje inom ödemarksområdena
placerad sköterska. Medicinalstyrelsen har därför tillstyrkt
dylika ortstillägg beträffande Norrbottens läns ödemarksområden. Men
Departe
mentschefen.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Departe
mentschefen.
även beträffande Västerbottens och Jämtlands län borde, enligt medicinalstyrelsens
mening, motsvarande åtgärd vidtagas. Medicinalstyrelsen
har sålunda hemställt, att till förbättrad avlöning åt inom rikets ödemarksområden
anställd distriktssköterska, för vars avlönande landsting,
lantkommun eller sammanslutning av lantkommuner åtnjuter statsbidrag
enligt kungörelsen den 30 april 1920 (nr 234) med däri genom kungörelserna
den 26 september 1921 (nr 556) och den 23 januari 1922
(nr 50) gjorda ändringar, må utgå ett ortstillägg till lönen av 500 kronor,
att utbetalas på samma sätt, som i nyssnämnda kungörelser stadgas
för statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor. Dylika ortstillägg
syntes böra utgå av anslaget till statsbidrag för anställning av distriktssköterskor.
Tilläggen ifråga torde enligt styrelsen komma att anlitas
dels för de kommuner, som erhållit anslag för provisoriskt anordnande
av distriktssjukvård (9 beviljade och 2 ej avgjorda ansökningar), dels
för övriga inom ödemarksområdet anställda distriktssköterskor. Samarbetskommittén
hade uppskattat antalet, som år 1923 skulle komma att
uppbära ortstillägg, till 55 och det därför behövliga statsbidraget till 27,500
kronor för ett år. Medicinalstyrelsen ansåge denna beräkning kunna
läggas till grund för det utgiftsbelopp, som borde i riksstaten beräknas.
Under denna förutsättning borde det av medicinalstyrelsen i skrivelse
den 30 augusti 1922 angivna utgiftsbeloppet på anslag för statsbidrag
till distriktssköterskor höjas från 300,000 kronor till 325,000 kronor.
Anskaffandet av lämpliga distriktssköterskor till ifrågavarande ödemarksområden
måste vara en för sjukvården därstädes synnerligen viktig
sak. Utom det att vistelsen i ett ödemarksdistrikt i och för sig i allmänhet
kännes påfrestande för där stationerade befattningshavare, måste
särskilda krav ställas på distriktssköterskorna därstädes av den anledning,
att de mer än sådana sköterskor å andra orter bliva nödsakade
att handla på eget ansvar utan order av läkare; även om läkare är stationerad
å samma ort som sköterskan, lärer denne ofta vara frånvarande
på grund av sjukresa, som i ödemarken ej sällan räcker flera dagar.
Det synes därför icke blott skäligt utan ock nödvändigt, om tillräckligt
goda krafter skola erhållas, att distriktssköterskorna i ödemarksbygden
tillerkännes en förhöjning i avlöningsförmånerna med föreslaget belopp.
Enligt de framställda förslagen skulle förhöjningen av lönen med
500 kronor utgå i form av motsvarande förhöjning å det statsbidrag,
som utbetalas enligt gällande grunder. Ifrågavarande statsbidrag utgår
emellertid icke till distriktssköterskan utan till dennas huvudman under
förutsättning av att huvudmannen fullgör vissa föreskrivna prestationer
Kungl. Maj.ts proposition nr 91.
21
till henne: viss fast lön samt fri kost, fri möblerad bostad, fri värme
in. m. eller ock kontant ersättning för nämnda naturaförmåner. Förenämnda
förhöjning i statsbidraget skulle alltså även utgå till huvudmannen.
Såsom villkor för erhållande av denna förhöjning måste därför
krävas, att huvudmannen utfäst sig att i sin tur höja den kontanta
minimiavlöningen till distriktssköterskan, nu 500—700 kronor, med 500
kronor. Erforderliga stadganden härom torde utfärdas av Kungl. Maj:t.
Medicinalstyrelsen och samarbetskommittén hava uppskattat antalet
sköterskor, som år 1923 skulle komma att uppbära ödemarkstillägg, till
55. Då jag ansett åtgärder av här ifrågavarande slag ej höra vidtagas
i Kopparbergs och Värmlands län, vilka däremot medtagits i nämnda
uppskattning, torde antalet av ifrågavarande sköterskor kunna beräknas
till högst 50. Ett belopp av 25,000 kronor blir alltså tillräckligt för
ändamålet.
Medicinalstyrelsen har föreslagit, att medel för ifrågavarande ändamål
skulle utgå av anslaget till statsbidrag åt distriktssköterskor. Då
emellertid förhöjningen av statsbidraget endast berör ödemarksområdena
inom de tre nordligaste länen samt anordningen kan sägas vara av
provisorisk natur, svnes det erforderliga beloppet tillsvidare böra beredas
i annan ordning. Såväl detta belopp som övriga till åtgärder för åstadkommande
av förbättrad sjukvård i ödemarksområdena behövliga medel
torde lämpligen böra utgå av ett gemensamt anslag. Visar sedermera
erfarenheten, att förhöjningen av statsbidraget till distriktssköterskorna
har åsyftad verkan och bör bliva permanent, torde den förändringen
böra vidtagas, att, såsom medicinalstyrelsen nu föreslagit, de
därför erforderliga medlen skola utgå ur det allmänna anslaget till statsbidrag
åt distriktssköterskor.
Anställande av samariter.
Medicinalstyrelsen har rörande de av samarbetskommittén föreslagna
biträdena vid sjukvården, samariterna, till en början framhållit, att den
utbildning, avsedd att förvärvas under en tid av minst fyra veckor, som
av kommittén föreslagits, torde vara otillräcklig för att utgöra grund
för en självständig sjukvårdsverksamhet. Utbildningen ifråga. kunde
möjligen anses vara av något värde, när samariten bleve anställd vid ett
härbärge såsom biträde åt där arbetande sjuksköterska. På en sådan
plats torde det ock vara nödvändigt, att någon person funnes, som kunde
ersätta sjuksköterskan vid de tillfällen, då denna för fullgörande av sina
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
åligganden inom sjukvårdsområdet nödgades under en eller annan, kanske
flera dagar avlägsna sig från härbärget. Faran av den bristfälliga utbildningen
syntes vid sådan anställning ej heller vara så stor, enär
sjukhärbärgena i regel torde komma att äga telefonförbindelse, så att
läkare vid behov kunde rådfrågas. Styrelsen ansåge emellertid ej osannolikt,
att i månget fall annan av sköterska till hjälp anlitad person
kunde för detta ändamål vara lika lämplig eller lämpligare än en
samarit. Det syntes medicinalstyrelsen som om de personliga egenskaperna
måste tillmätas större värde än den obetjMliga specialutbildningen.
Däremot hölle medicinalstyrelsen före, att knappast någon
hjälp i sjukvården kunde av dessa biträden förväntas, där de skulle
arbeta ensamma med utsikt att endast en eller annan gång få råka sköterskan
inom sjukvårdsområdet och sällan om någonsin läkaren. Då
Svenska röda korsets transportmedel (bårar, hjulbårar) skulle placeras
hos de fritt arbetande samariterna, torde samariten kunna göra någon
nytta genom att tillhandahålla dessa, men för anordnande av transporter
och för vård av sjuka på platsen torde man knappast kunna ställa några
förväntningar på henne. Man syntes ej heller höra bortse från den
möjligheten, att ett eller annat sådant biträde skulle kunna frestas att
obehörigt utöva läkarkonsten. Sådana betänkligheter hade framställts
bland annat av Västerbottens läns läkarförening och jämväl uttalats från
sjuksköterskehåll. Oaktat den störa nöd i sjukvårdsavseende, som otvivelaktigt
rådde inom ödemarksområdena, och oaktat det förhållande, att
vederbörande myndigheter uttalat sin förhoppning om ett gott resultat
av anställandet av samariter, ansåge sig medicinalstyrelsen därför böra
avstyrka fortsatta försök med denna form av sjukvård i andra fall än
där samarit vore placerad vid sjukhärbärge såsom hjälp åt där stationerad
distriktssköterska. Styrelsen tillstyrkte alltså, att hittills utgående
bidrag med 300 kronor för år till samarit, som vore anställd vid sjukhärbärge,
fortfarande försöksvis finge utgå, och hemställde, att till statsbidrag
för avlöning åt samariter måtte för budgetåret 1923—1924 anvisas
ett belopp av 4,500 kronor.
En av styrelsens ledamöter, medicinalrådet Block, även ledamot
av samarbetskommittén, har anmält avvikande mening samt varmt förordat
förslaget om anställande av samariter även å platser, där ej sjukliärbärge
finnes.
Rörande förevarande spörsmål har, såsom förut antytts, även skolöverstyrelsen
uttalat sig. Med anledning därav att samarbetskommittén
vid sitt förslag om samariter i främsta rummet tänkt på de i ödemarksområdena
anställda lärarinnorna, har skolöverstyrelsen framhållit, att åt dem
23
Kungl. May.ts proposition nr 91.
bland dessa lärarinnor, vilka ägde håg och fallenhet för sjukvårdsarbete,
lämpligen borde beredas tillfälle till sådan utbildning i samarittjänst,
som i kommitténs förslag avsåges, men har skolöverstyrelsen tillika funnit
det oundgängligt, att för samaritutbildad lärarinnas medverkan i samarittjänsten
icke gåves sådana föreskrifter, som kunde menligt inverka på
lärarinnans arbete i skolan. I sammanhang härmed må nämnas, att
nomadskolinspektören uttalat avvikande mening i fråga om storleken
av arvodet, i det han anser detsamma böra utgå med högst 100 kronor.
Mot samarbetskommitténs förslag om anställande av samariter i
ödemarksbygderna hava rests stora betänkligheter. Särskilt hava de
hörda myndigheterna ställt sig tveksamma mot placerandet av samariter
orter, där de ej skulle hava stödet av sjuksköterskas eller läkares
direkta ledning. Någon vägledande erfarenhet av de provisoriska anordningarna
i fråga om samariter har ännu icke vunnits. Jag anser det
under sådana förhållanden icke tillrådligt att fastlåsa en samaritorganisation
i enlighet med samarbetskommitténs förslag, utan håller före,
att ett fortsättande på den hittills använda provisorievägen är att föredraga.
I överensstämmelse med medicinalstyrelsens förslag i ämnet förordar
jag alltså anvisandet för budgetåret 1923—1924 av ett belopp å
4,500 kronor att utgå enligt liknande grunder som de nu gällande, dock
att statsbidraget, som bör bestämmas av medicinalstyrelsen, må kunna
understiga men icke överstiga 300 kronor för år och samarit. Skulle
statsbidrag sökas för samarit, som tillika är lärarinna, bör genom intyg
visas, att hon av vederbörande skolråd samt folkskolinspektör respektive
nomadskolinspektör erhållit tillstånd att med sin lärarinnetjänst förena
samarittjänstgöring. Självfallet bör även detta anslag begränsas till
ödemarksområdena inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.
Automobiler och motorbåtar.
Vad slutligen angår statsbidrag till ordnande av transportväsendet
inom ödemarksområdena, har frågan härom inom samtliga ifrågavarande
landstingsområden ansetts otillräckligt utredd, där ej statsbidrag helt och
hållet avstyrkts. Med hänsyn härtill har medicinalstyrelsen ansett de
av riksdagen hittills försöksvis beviljade understöden av ifrågavarande
art hora beviljas även för budgetåret 1923—1924 efter samma principer
som förut samt alltså föreslagit, att till statsbidrag för nämnda budgetår
skulle anvisas för anskaffande, drift och underhåll av automobiler och
motorbåtar 20,000 kronor för de förra och 3,000 kronor för de senare.
Departe
mentschefen.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Departe
mentschefen.
Samman
fattning.
Ej heller på detta område har man under de två senaste åren vunnit
någon närmare erfarenhet. Jag ansluter mig för den skull i huvudsak
till det av medicinalstyrelsen framställda förslaget. Grunderna för bidragens
åtnjutande torde emellertid böra något ändras så till vida, att
sjukvårdsförening (exempelvis Svenska röda korset) kan likställas med
läkare och kommun vid anordnande av trafik av ifrågavarande slag samt
att anordningarna begränsas till ödemarksområdena inom Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län.
De olika av mig här ovan föreslagna beloppen uppgå sammanlagt
till 157,500 kronor (100,000 + 5,000 + 25,000 + 4,500 + 20,000 + 3,000).
Såsom jag förut antytt, torde för tillgodoseende av de särskilda ändamålen
böra äskas ett gemensamt anslag, förslagsvis avrundat till 157,000
kronor. Då huvudparten av detta anslag skulle avse beredande av statsbidrag
till uppförande eller inrättande av sjukstugor och eventuella besparingar
å återstående delar av anslaget torde böra få tagas i anspråk
för nämnda ändamål, synes lämpligast, att anslaget erhåller karaktären
av reservationsanslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till åtgärder för åstadkommande av förbättrad sjukvård
inom rikets ödemarksområden för budgetåret 1923—1924 anvisa
ett extra reservationsanslag av. 157,000 kronor, att användas i
huvudsaklig överensstämmelse med ovan angivna grunder.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täckes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Torsten Wolff.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1923.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1923:177 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående åtgärder för åstadkommande av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden. s. 6 i texten
- SU 1923:94 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för åstadkommande av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden. s. 12 i texten