Sök i Ratio Lex

Angående gillande av den riksbanken meddelade frihet från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld

1924-01-12 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:10, Angående gillande av den riksbanken meddelade frihet från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr JO.

1

Nr 10.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående gillande av den

riksbanken meddelade frihet från skyldigheten att inlösa av banken

utgivna sedlar med guld: given Stockholms slott den 12

januari 192 i.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed, i anledning av § 72

regeringsformen, hemställa,

att det i kungörelse den 20 oktober 1923 lämnade medgivande, att riksbanken

må för tiden till och med den 31 mars 1924 vara fritagen från

skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld

efter deras lydelse, måtte av riksdagen gillas.

GUSTAF.

K. J. Beskow.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, anför:

Jag anhåller nu att få anmäla frågan om proposition till riksdagen med

hemställan om godkännande av det i kungörelsen den 20 oktober 1923,

nr 376, lämnade medgivande, att riksbanken må för tiden till och med

den 31 mars 1924 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa

av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse.

Motsvarande fråga förevar vid 1923 års riksdag. I anledning av proposition

den 13 januari 1923, nr 6, beslöt riksdagen gilla det av Kungl.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 9 höft. (Nr 10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Maj:t i kungörelse den 27 september 1922 lämnade medgivande, att riksbanken

skulle för tiden till och med den 31 mars 1923 vara fritagen från

sedelinlösningsskyldigheten (riksdagens skrivelse den 26 januari 1923, nr

13). I anledning av särskilda propositioner den 2 mars 1923, nr 94, och

den 3 maj 1923, nr 228, medgav riksdagen sedermera (skrivelser den 21

mars och den 12 maj 1923, nr 63 och 165), att riksbanken skulle för tiden

från och med den 1 april till och med den 15 maj samt från och med den

16 maj till och med den 31 juli 1923 vara befriad från skyldigheten att

vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse.

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t kungörelser

den 23 mars och den 14 maj 1923 (nr 39 och 109).

Härefter har Kungl. Maj:t, med stöd av bestämmelse i § 72 regeringsformen,

på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd

jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret, medgivit befrielse från sedelinlösningsskyldigheten

för tiden från och med den 1 augusti till och med

den 31 oktober 1923 (kungörelse den 27 juli 1923, nr 325).

Då frågan om fortsatt befrielse från sedelinlösningsskyldigheten för tiden

efter den 31 oktober 1923 av mig anmäldes för Kungl. Maj:t den 20 i samma

månad, yttrade jag, bland annat, följande:

»Vad angår frågan, huruvida riksbanken även för tid efter utgången av

innevarande månad bör befrias från sin skyldighet att inlösa av banken

utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, tillåter jag mig bringa i erinran,

hurusom jag den 3 maj 1923 vid anmälan inför Kungl. Maj:t av frågan

om dylik befrielse för tiden till och med den 31 juli 1923 anförde vissa

skäl, som åberopats för en definitiv återgång till den lagstadgade guldmyntfoten,

och åter andra, som talade emot en dylik åtgärd. Till förmån för en

återgång åberopades förnämligast den omständigheten, att därigenom vunnes

största möjliga säkerhet och säkerhet på lång sikt för att den lagstadgade

pariteten mellan den svenska kronan och guldet komme att bibehållas.

Vidare kunde det tänkas, att det bleve svårare att återgå till guldmyntfot,

om man dröjde därmed. Emot ett återinförande omedelbart av den lagstadgade

guldmyntfoten talade å andra sidan det förhållandet, att varuprisnivån

i Förenta Staterna — det enda land som hade guldmyntfot — kunde komma

att visa sådana växlingar, att Sverige icke utan större olägenhet skulle kunna

följa dessa. Därjämte hänvisades till vissa svårigheter, vilka kunde vara

förknippade med de guldrörelser, vartill ett återinförande av guldmyntfoten

kunde giva anledning. Jag yttrade slutligen vid förenämnda tillfälle, att

jag ansåg, att målet för vår valutapolitik — en under alla förhållanden

lagstadgad guldmyntfot — icke äventyrades genom att lämna den av riksbanksfullmäktige

då begärda befrielsen från sedelinlösningsskyldigheten.

Då vid förenämnda tillfälle övervägande skäl funnits tala för en fortsatt

befrielse för riksbanken från dess skyldighet att inlösa sina sedlar med guld

efter deras lydelse samt i enlighet härmed Kungl. Maj:t och riksdagen genom

samstämmigt beslut lämnat sådan befrielse, synes det icke lämpligen böra i

nu förevarande sammanhang bliva fråga om att träffa något principiellt avgörande

beträffande spörsmålet om en övergång under nuvarande förhållanden

till den lagstadgade guldmyntfoten. Prövningen av den föreliggande

framställningen torde fördenskull få inskränkas till en undersökning, huru
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

vida Hägra större olägenheter kunna antagas uppkomma genom en utsträckning

av befrielsen från sedelinlösningsskyldigheten intill den 1 april 1924.

Sedan frågan om riksbankens befrielse från skyldigheten att inlösa av

banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse senast var föremål för

riksdagens prövning, har det visat sig, att nagra mera avseväxda fluktuationer

i den amerikanska varuprisnivån icke inträffat. Det torde finnas all

sannolikhet för att även i fortsättningen, åtminstone för den tid varmed

man här behöver räkna, variationerna i den amerikanska prisnivån icke

komma att bliva större, än att det ekonomiska livet i vårt land skall kunna

utan större olägenheter tåla motsvarande växlingar i vår egen varuprisniva.

Detta innebär med andra ord, att den sannolika utvecklingen av guldets värde

för den närmare framtiden icke bör komma att lägga hinder i vägen för

bibehållandet av den lagstadgade guldpariteten. En betingelse för bibehållandet

av guldpariteten är dock, att riksbankens penningpolitik alltjamt

inriktas på detta syfte. Med stöd av tidigare uttalanden från riksbanksfullmäktige,

särskilt i deras skrivelse av den 26 april 1923, förutsätter ja,g, att

fullmäktige icke skola underlåta att använda de medel, som stå tullmäktige

till buds — däribland diskontot — för att vidmakthålla guldpariteten.

Med hänsyn till de av mig sålunda anförda förhallanden anser jag hinder

icke möta att bevilja den begärda befrielsen från sedelinlösningsskyldigheten

för tiden till och med den 31 mars 1924.»

På min hemställan beslöt ock Kungl. Maj:t utfärda förut berörda kungörelse

den 20 oktober 1923, vilken är av följande lydelse:

»Kungl Maj:t har, med stöd av bestämmelse i § 72 regeringsformen, på

framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd Damval med fullmäktige

i riksgäldskontoret, funnit gott medgiva, att riksbanken ma for tiden

från och med den 1 november 1923 till och med den 31 mars 1924 vara fri - tagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar

med guld efter deras lydelse, dock att detta medgivande skall, därest detsamma

icke varder av nästföljande riksdag inom tjugu dagar från riksdagens

början gillat, efter utgången av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse-

ägande riksbanken rätt att, om förhållandena därtill giva anledning,

även under den tid. berörda medgivande gäller, återupptaga inlösningen av

bankens sedlar.»

I nu förevarande sammanhang saknar jag anledning att göra något särskilt

uttalande angående penningpolitiken. Jag vill framhålla, att ett godkännande

av den av mig ifrågasatta propositionen med hemställan om

riksdagens gillande av Kungl. Maj:ts i sistberörda kungörelse lämnade

medgivande icke synes mig böra innebära något riksdagens ställningstagande

i fråga om riksbankens sedelinlösningsskyldighet efter den 31

mars 1924.

Jag får alltså nu föreslå, att Kungl. Maj:t, i anledning av § 72 regeringsformen,

måtte avlåta proposition till riksdagen med hemställan,

att det i kungörelse den 20 oktober 1923 lämnade medgivande, att riksbanken

må för tiden till och med den 31 mars 1924 vara fritagen från

skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld

efter deras lydelse, måtte av riksdagen gillas.

Departementschefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10.

Till denna föredragande departementschefens hemställan,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall och förordnar,

att proposition av den lydelse, bil. litt . . . .

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:13 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gillande av den riksbanken meddelade frihet från skyldigheten att inlösa av banken utg a1 i texten