Sök i Ratio Lex

Angående arvode till ytterligare en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets kemiska institution m. m

1924-02-29 · 38 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:103, Angående arvode till ytterligare en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets kemiska institution m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition Nr 103.

1

Nr 103.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående arvode till ytterligare

en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets

kemiska institution m. m.; given Stockholms slott

den 29 februari 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Clason.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29

februari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Clason anför härefter:

Vid anmälan den 2 januari 1924 av de frågor, som tillhöra regleringen

för budgetåret 1924—1925 av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel,

meddelade jag, att hos Kungl. Maj:t gjorts framställning om beredande

av avlöning åt ytterligare en amanuens vid karolinska institutets kemiska

institution. Då emellertid denna fråga borde ses i belysning av ett sedan

länge på dagordningen stående spörsmål angående viss omläggning av en

del av den medicinska universitetsutbildningen och jag icke vore beredd att

taga ståndpunkt i senast berörda hänseende, hemställde jag för det dåvarande

allenast, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att, i avbidan på

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 76 käft. (Nr 103.) 1

Amanuens

vidkarolinska

institutets

kemiska institution

m.m.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 103.

proposition angående beredande av arvode åt ytterligare en amanuens vid

karolinska institutets kemiska institution, för ändamålet beräkna en höjning

av institutets ordinarie anslag till avlöningar m. m. med 1,200 kronor.

Denna min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Jag anhåller nu att få återupptaga denna fråga och det nyss antydda, i

samband därmed stående spörsmålet av mera omfattande räckvidd, nämligen

spörsmålet om införande av en särskild förberedande prövning under de

första studierna till medicine kandidatexamen i syfte att möjliggöra ett strängare

urval av de studerande. Jag har så mycket större anledning att här

närmare ingå på denna fråga, som riksdagen i sin skrivelse nr 120/1923

med hänsyn till den stora betydelse frågan om en dylik förberedande prövning

ägde för bedömande av spörsmålet om tillgången till läkare i landet,

förutsatt, att några åtgärder härutinnan icke av Kungl. Maj;t vidtoges, innan

hithörande ämnen underställts riksdagens prövning.

Jag anhåller därför att till en början i denna sak få erinra om följande:
Enligt

gällande examensstadga skall studerande, som vill ägna sig åt medicinska

studier, inskrivas vid medicinsk fakultet och därvid förete bevis,

att han vid avlagd studentexamen eller fyllnadsprövning till samma examen

erhållit vitsord om minst godkända insikter i biologi samt i matematik å

latin- eller realgymnasium, ävensom enahanda vitsord i fysik och kemi å realgymnasium.

Medicine kandidatexamen, som är det närmaste målet för hans

studier, avlägges i följande ämnen:

a) anatomi, omfattande normal anatomi och därmed sammanhängande

delar av embryologien ävensom grunderna i den jämförande anatomien;

b) histologi, omfattande normal histologi och därmed sammanhängande

delar av embryologien;

c) fysiologi, omfattande allmän och speciell fysiologi;

d) medicinsk kemi, omfattande fysiologisk och patologisk kemi;

e) farmakologi, omfattande farmakodynamik och receptskrivningslära samt

härtör nödig kunskap i svenska farmakopén;

f) patologi, omfattande allmän patologi och bakteriologi.

Före tentamen i de olika examensämnena fordras, att den studerande

skall på ett tillfredsställande sätt hava genomgått vissa i examensstadgan

närmare angivna kurser och övningar. I detta avseende är föreskrivet, att

före deltagande i laborationskurs å medicinskt-kemisk institution studerande

skall genomgå särskild till medicinska studier förberedande undervisningskurs

i allmän kemi, vilken kurs skall vara förenad med laborationer och

avslutas med godkänt förhör. Denna förberedande undervisningskurs i allmän

kemi skall, på sätt Kungl. Maj:t för de särskilda läroanstalterna bestämmer,

förläggas antingen till medicinskt-kemisk institution eller till institution

för allmän kemi. Kursen skall i förra fallet anordnas av vederbörande

medicinska fakultet samt i senare fallet bestämmas till sin omfatt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

ning av denna men i övrigt anordnas av filosofiska fakultetens matematisknaturvetenskapliga

sektion efter samråd med den medicinska fakulteten, därvid

bör tillses, att kursen på lämpligt sätt infogas i studieplanen.

Befrielse från skyldighet att genomgå förberedande undervisningskurs i allmän

kemi kan på därom gjord ansökan beviljas studerande, som fakulteten vid

särskilt anordnad prövning eller eljest finner äga de insikter, som den ifrågavarande

kursen är avsedd att bibringa. Vanligen plägar sagda kurs i allmän

kemi genomgås under studerandenas första studietid för medicine kandidatexamen.

Sedan vissa spörsmål rörande den medicinska undervisningen visat sig påfordra

en närmare utredning, bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 11

juni 1918 chefen för ecklesiastikdepartementet att för ändamålet tillkalla högst

fem sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning av dessa

undervisningsfrågor. De sakkunniga — professor emeritus J. Berg, numera professor

emeritus F. Lennmalm, professorn vid universitet i Uppsala U. Quensel

samt professorerna vid universitetet i Lund K. Petrén och E. G. Petrén — avgåvo

den 31 december 1919 betänkande och förslag angående vissa den medicinska

undervisningen rörande frågor. I den mån dessa frågor äro av beskaffenhet

att prövas och avgöras av Kungl. Maj:t, kunna de uppdelas i två

större huvudgrupper. Den ena omfattar frågor om en ändamålsenligare anordning

av den för medicine licentiatexamen föreskrivna undervisningen i medicin,

kirurgi och patologisk anatomi; dessa spörsmål hava genom Kungl. Maj:ts

beslut den 16 november 1923 erhållit en provisorisk lösning. Därigenom

har möjlighet beretts för ett antal av 150 studerande att årligen passera

kurser och tjänstgöringar i dessa ämnen. Den andra gruppen av de frågor,

som de sakkunniga behandlat, avser spörsmål om eventuellt ändrade bestämmelser

för inskrivning i medicinsk fakultet och om en förberedande prövning

för rätt att där bedriva studier, och det är för denna senare grupp,

jag nu tillåter mig påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.

Frågan om eventuellt ändrade bestämmelser för inskrivning i medicinsk

fakultet har sin upprinnelse i ett av numera avlidne professor J. Borelius i

Lunds medicinska fakultet den 31 maj 1917 väckt och av fakulteten förordat

förslag om införande i examensstadgan av ett sådant tillägg, att för

inskrivning skulle utom nu gällande bestämmelser även fordras godkänt

betyg i studentexamen i tyska, engelska och franska språken. Detta förslag

tillkom i syfte att garantera, att de medicine studerandenas språkkunskaper

icke skulle vara alltför underhaltiga, en garanti, som den nuvarande studentexamen

ej syntes giva för alla fall. Såsom närmare motivering hade

Borelius anfört:

Genom den i nu gällande läroverksstadga medgivna rätten att välja

bort ämnen kan det inträffa, att en student, som inskrives vid medicinska

fakulteten, valt bort ett eller till och med två av ämnena tyska,

1919 års sakkunniga

för

den medicinska

undervisningen

.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

franska eller engelska redan vid inträdet i tredje ringen av gymnasiet och

således ej läst ett ord i detta eller dessa språk de sista två skolåren. Det

är nog alltför säkert, att hans kunskaper däri då äro otillfredsställande.

Även om statistiken över bortval av ämnen hittills visat, att tyska och

engelska relativt sällan, franska ej så sällan bortväljas, så finnes dock rätten

att välja bort, och en kommande tid kan därvid visa ogynnsammare siffror.

Då det synes mig oundgängligen nödvändigt för en nutidsläkare att hava

så pass goda kunskaper i de tre nämnda språken, att han kan obehindrat

läsa litteratur och även i övrigt hjälpligt reda sig med språken, och då

därtill utan ringaste tvivel kräves, att man tillser, att icke något av dem

valts bort utan lästs fram till godkänt betyg i studentexamen, så synas mig

bestämmelser i denna riktning alltså synnerligen önskliga.

Förslaget remitterades till medicinska fakulteten i Uppsala och till karolinska

institutets lärarekollegium och förordades jämväl av dessa.

I sitt yttrande häröver av den 13 december 1917 inskränkte sig emellertid

medicinska fakulteten i Uppsala icke blott till att tillstyrka det ifrågavarande

specialförslaget utan upptog frågan till en mera generell behandling.

Under betonande av att »fakulteten under de senare åren med oro iakttagit,

hurusom samtidigt med den abnormt ökade tillströmningen till den

medicinska studiebanen, de nyinskrivna studerandes allmänna bildningsnivå

varit avsevärt lägre än förut, och att ett växande antal av dem icke synts

vara i besittning av önskvärda förutsättningar för ett framgångsrikt bedrivande

av medicinska studier», framhöll fakulteten vikten av, att vår läkarkår

på bästa sätt rekryterades, och diskuterade de olika utvägar, som syntes

fakulteten kunna komma ifråga för att åvägabringa ett strängare urval, än

vad nu gällande studieorganisation möjliggjorde, bland dem, som önskade

utbilda sig för läkarkallet.

Även de sakkunniga funno de av professor Borelius anförda skälen tungt

vägande och föreslogo i enlighet härmed, att i examensstadgan såsom tilllägg

infördes efter ordet »insikter» och framför orden »i biologi» orden:

»i tyska, engelska och franska språken».

I samband med förslaget om införande av kunskaper i de moderna språken

såsom fordran för inskrivning i medicinsk fakultet hade professor Borelius

även väckt förslag, att fakulteten ville taga i övervägande, huruvida

icke vissa åtgärder borde vidtagas för att råda hot på realstudenternas fullständiga

okunnighet i latinska språket.

Flertalet av fakultetens medlemmar ansågo emellertid, att en förändring

av gällande examensstadga i syfte att införa krav på kunskaper i latin för

inskrivning i medicinsk fakultet icke borde göras, och beslöt fakulteten även

i överensstämmelse härmed. Medicinska fakulteten i Uppsala och karolinska

institutets lärarkollegium hade icke yttrat sig angående detta speciella

förslag.

De sakkunniga ansågo sig icke vilja föreslå, att kunskaper i latinska språket

ånyo uppställdes såsom obligatorisk fordran för inskrivning i medicinsk

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103. 5

fakultet. Däremot framhöllo de såsom önskvärt, att fakulteterna genom

avtal med lämplig lärare beredde de studerande tillfälle att, om de så önska,

vid de medicinska studiernas början genomgå en kort, efter deras speciella

behov avpassad frivillig kurs i det latinska språkets grunder.

Jag övergår nu till frågan om en förberedande prövning efter viss tids

studier inom medicinsk fakultet.

Innan de sakkunniga ingingo på diskussion angående åtgärder, som möjligen

kunde anses önskvärda för att vinna en tillfredsställande rekrytering av

landets läkarkår, ansågo de sig böra avhandla frågan om landets behov av

läkare och angående det antal studerande, för vilket de medicinska läroanstalterna

i förhållande härtill måste kunna bereda plats å institutioner

och kliniker. Denna fråga vore nämligen av grundläggande betydelse för

de huvudspörsmål, som de sakkunniga fått sig förelagda till utredning.

Vid utarbetandet av denna del av sitt betänkande hade de sakkunniga

stött sig till stor del på de primäruppgifter och den utredning, som lämnats

i det betänkande, som avgivits av kommitterade, vilka år 1917 tillsatts av

medicinska föreningen vid karolinska institutet, svenska läkarsällskapet och

allmänna svenska läkarföreningen för verkställande av undersökning och

avgivande av förslag i vissa läkarfrågor.

De sakkunniga anförde i sitt den 31 december 1919 avgivna betänkande

härom, bland annat, följande:

Antalet nyblivna läkare i vårt land har under de senaste 50 åren varit

mycket växlande under olika år såsom följande tablå utvisar:

1869—78 1879—88 1889—98 1899—1908 1909—18

medeltal................. 19,2 34,8 68,9 46,3 50,3

lägst................... 12 22 58 27 30

högst................... 31 58 84 59 73

Då medeltalet nyblivna läkare för den sista 20-årsperioden understigit 50,

utgör detta uppenbarligen en alltför knapp rekrytering för en kår, som uppgår

till ungefär 1,600 medlemmar, och den har också faktiskt visat sig otillräcklig

för nuvarande behov.

Antalet av dem, som avlagt medicinska examina, har emellertid varit

underkastat synnerligen starka fluktuationer: flod under en period växlar

med ebb under nästa period. En viss självreglering har sålunda på detta

område hittills gjort sig gällande och medfört, att när läkarbrist rått, tillströmningen

av studerande, såsom nu är fallet, snart nog av sig själv ökats

och luckorna fyllts.

Tilloppet till den medicinska studiebanan har nämligen under de senare

åren successive ökats och är för närvarande stort, såsom följande tabell utvisar

angående antalet av de vid de medicinska fakulteterna och vid karolinska

institutet årligen nyinskrivna studerande.

1904—1908 1909—1913 1914—1918

medeltal........................ 90 135 173

lägst.......................... 52 118 141

högst.......................... 17 71) 165 195

'') År 1908 i samband med avskaffandet av förutvarande med. fil. examen.

Landets behov

av läkare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Antalet nyinskrivna medicine studerande liar sålunda från femårsperioden

1904—1908 till perioden 1914—1918 nästan fördubblats. I överensstämmelse

härmed har också antalet nyblivna medicine kandidater ökats från

49 läsåret 1908—1909 till 144 läsåret 1917—1918, varigenom trängseln på

klinikerna blivit så stor, att många studerande ej omedelbart kunna erhålla

tillträde till dessa, utan få vänta därpå längre eller kortare tid, fastän de

fullgjort vad som fordras för att vinna inträde.

De under de senare åren rådande förhållandena kunna sålunda karakteriseras

på så sätt, att å ena sidan antalet nyblivna medicine licentiater varit

alltför ringa, så att faktiskt läkarbrist uppstått i vårt land, och att å andra

sidan antalet nyinskrivna medicine studerande varit alltför stort i förhållande

till det utrymme framför allt på klinikerna, som högskolorna hava att

erbjuda. Detta har samtidigt givit anledning till oro av alldeles motsatt art,

allt efter den olika synpunkt från vilken förhållandena ensidigt skärskådats.

Så har den s. k. provinsialläkarkommittén i sitt betänkande klagat över

allt för knapp tillgång på läkare och önskat åtgärders vidtagande häremot,

under det att tvärtom representanter för de unga studerandena befarat ett

allt för stort tillopp till banan och utverkat tillsättande av en kommitté för

att utreda, i vad mån farhågorna voro grundade.

De sakkunniga finna för sin del en förkortning av studietiden i stort sett

icke möjlig och kanske knappast heller önskvärd, då den skulle kunna äventyra

den nuvarande vetenskapliga läkarutbildningens goda beskaffenhet. De

sakkunniga anse vidare, att den konstaterade ökningen av de medicine studerandes

antal för närvarande gör åtgärder för underlättandet av rekryteringen

onödiga, särskilt då högskolorna icke äro rustade att mottaga ett

större antal studerande än nu.

Den på vissa håll framträdande läkarbristen torde för övrigt knappast

vara i och för sig absolut för hela landet, utan i huvudsak partiell i fråga

om vissa ämbetsläkarkategorier. Såsom det stora antalet lediga provinsialläkartjänster

visa, råder flerstädes på landsbygden, särskilt i Norrland, faktiskt

brist på läkare, men samtidigt torde detta icke vara fallet i fråga om

de större städerna. Många läkare föredraga nämligen en relativt lugn och

lönande specialistverksamhet i en stor stad framför det mera ansträngande,

en mångsidig verksamhet fordrande och dessutom ofta ej så väl betalda

arbetet på landet eller i de mindre städerna. En dylik disproportion mellan

landsbygdens och de större städernas tillgång på läkare torde man väl alltid

i någon mån få räkna med. För att i möjligaste mån kunna utjämna den

fordras emellertid en bättre ekonomisk ställning åt de statsanställda läkarna,

en synpunkt som här endast kan antydas, då den faller utanför det område,

som de sakkunnigas uppgift omfattar.

Den för närvarande rådande starka tillströmningen till den medicinska

studiebanan har återigen å sin sida, såsom ovan anförts, väckt oro hos de

unga, som närmast hava känning av de olägenheter, som följa därmed.

I en skrivelse i denna fråga november 1916 anför medicinska föreningen

vid karolinska institutet bland annat: »Visar det sig därvid» (vid den ifrågasatta

undersökningen), »att man kan ha grundad anledning frukta, att tillströmningen

till läkarbanan redan blivit onödigt stor, och att man kanske

inom närmaste framtid har att befara en så ökad tillströmning, att en ekonomiskt

tryggad verksamhet icke kan beredas nyblivna legitimerade läkare,

synes det medicinska föreningen vara oavvisligen av förhållandena påkallat,

att åtgärder vidtagas för att hindra en till nämnda bana alltför ödesdiger

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 103. t

tillströmning.» Medicinska föreningen kan vidare »icke underlåta att uttala,

att en överfyllnad å läkarbanan som nackdel ej blott medför sämre ekonomiska

förhållanden för flertalet läkare, utan även troligen en allmän sänkning

av läkarkårens höga medelnivå med avseende på yrkesskicklighet, bildning

och anseende — allt lika ogynnsamt för den enskilde läkaren som för

den allmänhet, som behöver anlita läkarens hjälp.»

Även om antalet av nyinskrivna medicine studerande under de sista åren

varit synnerligen stort, är det icke därmed a priori avgjort, att det skall

anses såsom alltför stort från hälsovårdens synpunkt. Det tinnes nämligen

för närvarande på flera håll luckor att utfylla, då rekryteringen under vissa

år varit alltför knapp och många platser, såsom nämnt, stå obesatta. Och

vidare är det givet, att en ökad folkmängd, en stigande benägenhet hos

allmänheten att söka läkarhjälp, det alltmera växande behovet av sjukhusplatser

samt slutligen även sjukkasseväsendets utveckling göra tillgång pa

ett allt större antal läkare nödvändig. Ett ökat antal läkare påfordras vidare

därav, att i samband med läkarvetenskapens framsteg nya områden

ständigt öppna sig för läkarverksamheten såväl i fråga om sjukvården som

den allmänna hälsovården. I samma mån som sjukhusen, inclusive tuberkulossjukhusen,

alltmera och i allt större utsträckning anlitas av allmänheten

och därför ständigt kräva nya utvidgningar, komma nya läkarplatser

å dessa att behövas, den i stark utvidgning stadda röntgenologien fordrar

nya krafter, den allmänna hygienen påfordrar en allt fylligare, självständig

representation, platser för patologer och rättsläkare komma att bliva behövliga,

och. specialgrenarna av den praktiska läkekonsten måste tillgodoses

genom tillgång på ett allt större antal särskilt utbildade specialister. Att

den ifrågasatta obligatoriska sjukförsäkringens införande hos oss liksom i

Danmark och Norge med all säkerhet komme att medföra betydligt ökat

arbete för läkarna samt ett starkt stegrat behov av läkare torde vara otvivelaktigt.

För att kunna fylla de nu vakanta platserna och de nya, som i samband

med utvecklingen bliva nödvändiga, är uppenbarligen en ökad rekrytering

av läkarkåren för närvarande erforderlig. Genom det stegrade tilloppet till

den medicinska studiebanan under de senaste åren är ju ock en ökning för

den närmaste framtiden säkerställd.

Den medicinska föreningens kommitterade hava för sin del kommit

till det resultat, att man så långt ifrån har att i det nuvarande starkt

ökade antalet unga läkarämnen se någon fara, att man tvärtom har att

hälsa denna företeelse med tillfredsställelse. På grund av denna sin uppfattning

hava dessa kommitterade — som dock tillsatts särskilt av hänsyn

till de studerandes farhågor för ett hotande läkarproletariat — ej funnitanledning

föreligga att tillråda några åtgärder, som skulle avse att hämma

tilloppet till läkarbanan.

Det har visat sig att läkartätheten i de skandinaviska länderna uppgår

i Sverige (1915) till 276, i Norge (1915) till 498 och i Danmark (1916)

till 622 läkare per miljon innevånare. Sättes läkartätheten i Sverige till

100, uppgår den i Norge till 180 och i Danmark till 225. De nämnda

kommitterade mena på grund av de jämförande undersökningar som gjorts,

»att i Sverige som helhet betraktat råder läkarbrist och en betydlig läkarbrist,

låt vara att denna brist till en avsevärd del icke är medveten utan

har sin grund i en abnorm behovslöshet. Den ringa läkartätheten i vårt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

land är uppenbarligen en abnormitet, som vi ha all anledning att med alla

rimliga medel söka få hävd.»

I dessa kommitterades arbete ingår även beräkningar av huru många läkare

som under olika förutsättningar skulle årligen utexamineras i vårt land

t. o. m. år 1940: a) under förutsättning, att tillströmningen till banan, antalet

nyinskrivna, fr. o. m. år 1917 växer i samma proportion som under

åren 1909—1916, skulle antalet nylegitimerade läkare år 1930 utgöra 137

och därefter successivt stiga till 190 år 1940, vilket år läkartätheten skulle

utgöra 507 per 1 miljon; b) under förutsättning att tillströmningen stabiliseras

och fortfar att vara densamma som under år 1916, nämligen 187, skulle resultatet

nyblivna läkare årligen 1926—1940 beräknas bliva 116, varigenom

vi år 1940 endast ha nått fram till ett antal läkare per 1 miljon innevånare

av 442, således samma läkartäthet som Danmark hade år 1880 samt Norge

och Tyskland hade i början av 1890-talet; c) under förutsättning av att tillströmningen

endast kommer att motsvara medeltalet för åren 1909—1916

nämligen 148, beräknas antalet nylegitimerade läkare årligen 1926—1940

bliva 92, varvid läkartätheten år 1940 skulle vuxit endast till 398.

Alla de här anförda beräkningarna äro grundade på att enligt erfarenheterna

från vissa i detta hänseende undersökta år (1908—1910) 24,6 % av

samtliga de nämnda åren inskrivna medicine studerande aldrig skulle nå

fram till medicine kandidatexamen. Av de sagda år utexaminerade medicine

kandidaterna hava vidare endast 81,7 % tagit medicine licentiatexamen.

Sammanställas dessa siffror finner man, att endast 62 % av samtliga medicine

studerande bliva legitimerade läkare. Även om denna siffra sannolikt

icke kan generaliseras, så visar den dock, att bortfallsprocenten är betydlig.

I en uppsats i Allmänna svenska läkartidningen 1917 har professor liultkrantz

med stöd av vissa kalkyler, som dock icke göra anspråk på att

vara mer än approximativa, antagit att bortfallsprocenten före licentiatexamen

skulle uppgå till 20.

Det är uppenbart, att statsmyndigheterna i första hand hava skyldighet att

sörja för att ett tillräckligt, efter landets behov avpassat antal läkare om

möjligt finnes tillgängligt och fördelat efter de lokala behoven. Ur viss synpunkt

sett kan det tyckas vara för staten och den hjälpsökande allmänheten

bättre ju flera läkare, som finnas till förfogande för den enskilda sjukvården

och den allmänna hälsovården, men å andra sidan är det dock ett bestämt

samhällsintresse, att läkarna kunna tillförsäkras en ekonomiskt tryggad ställning,

varför tilloppet bör regleras, så att ej något läkarproletariat uppstår

med dess för såväl läkarna som allmänheten i flera avseenden vådliga följder.

Det är givetvis en vansklig sak att beräkna, huru tilloppet av medicine

studerande skall gestalta sig i framtiden, liksom ock att söka avpassa detsamma

på lämpligaste sätt för att täcka landets behov av läkare. Det är

så många olika moment och svårberäkneliga faktorer, som härvid komma

ifråga, att någon exakt beräkning ej låter sig göra. Erfarenheten har emellertid

bestämt lärt, att antalet nyblivna läkare (ung. 50 årligen), som de senaste

20 åren medfört, varit avgjort för litet och vållat nuvarande läkarbrist

med dess bestämda olägenheter.

De sakkunniga anse det sålunda vara lämpligt, om antalet nyinskrivna

medicine studerande under de närmaste decennierna kom me att uppgå till

ungefär 150 årligen, vilket med en bortfallsprocent av bortemot en tredjedel

skulle motsvara ett antal nya läkare av fullt 100 årligen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Kr 103.

9

Detta ansågo de sakkunniga ej vara för högt tilltaget. Något större antal

vågade de emellertid ej ifrågasätta, då det skulle medföra omedelbart krav på

betydligt större utrymme vid läroanstalterna än som nu stode till förfogande

eller som kunde vinnas genom de åtgärder, som avses med de sakkunnigas

förslag. På frågans nuvarande ståndpunkt ansågo sig de sakkunniga i varje

fall icke kunna eller böra föreslå den mycket betydande och dyrbara ut"

vidgning av våra läroanstalter och kliniska sjukhus, som skulle bliva er''

forderlig, därest man skulle finna sig nödsakad skapa platser för att mottaga

ett avsevärt större antal medicine studerande än det av 150 för år, efter

vilket de sakkunniga ansågo, att man för närvarande borde avpassa sina åtgärder.

De sakkunniga berörde därefter frågan om antalet platser vid de medicinska

institutionerna och yttrade härutinnan:

För att under alla förhållanden kunna tillförsäkra landet ett tillräckligt

antal dugliga läkare måste statsmyndigheterna först och främst sörja för att

de medicinska läroanstalterna i vårt land hava möjlighet att mottaga och

på fullt tillfredsställande sätt utbilda det antal medicine studerande, som visar

sig nödvändigt för att landet icke må lida brist på läkare, samt att, om

läkarbrist skulle vara rådande, dennas fyllande ej må stranda endast på

grund av brist på utrymme vid läroanstalterna eller i följd av brister i undervisningens

organisation. Läroanstalterna måste vara fullt rustade för mottagandet

av ett visst, efter förhållandena avpassat maximiantal av lärjungar.

Det har för de sakkunniga, som i främsta rummet hava att betrakta här

föreliggande spörsmål från undervisningens synpunkt, gällt att, så gott sig

göra låter, söka bestämma det antal platser vid de medicinska läroanstalterna,

som böra finnas tillgängliga å institutioner och kliniker, så att utrymmesförhållandena

å dessa ej lägga hinder i vägen för utbildning av ett

tillräckligt antal läkare.

En viss begränsning av lärjungantalet är inom varje medicinsk fakultet

a priori given på grund av undervisningens egen natur. Tyngdpunkten av

denna är nämligen icke förlagd till katedrala föreläsningar utan till inhämtandet

av kunskaper genom eget naturstudium under lärares ledning å laboratorierna

och klinikerna. Undervisningen måste därför i hög grad bliva

lidande, om lärjungantalet är för stort, då läraren icke på tillfredsställande

sätt kan handleda mer än ett visst maximiantal på en och samma gång.

En viss begränsning av lärjungantalet är sålunda nödvändig redan till följd

av sakens egen natur och sådan begränsning måste alltid dikteras av hänsyn

till tillgängliga lärarkrafter och till utrymme å laboratorier och kliniker

samt äger sålunda faktiskt rum även under nuvarande förhållanden, även

om det maximiantal, som må mottagas å de teoretiska institutionerna, ej är

direkt föreskrivet i någon stadga; endast i fråga om klinikerna är nämligen

ettomaximiantal lärjungar bestämt.

A andra sidan är det emellertid nödvändigt, att denna av de faktiska förhållandena

framtvingade begränsning icke blir så stark, att en tillräcklig

rekrytering av läkarkåren därigenom äventyras. Den föregående framställningen

ger klart vid handen, i vilken grad tillströmningen till läkarbanan

kan växla under olika perioder, men tydligtvis måste platserna på laboratorier

och kliniker närmast beräknas efter förhållanden, som kunna anses

Ut rymme t

vid läroanstalterna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

ligga inom sådana fluktuationers gränser, vilka ännu i viss mån kunna betraktas

såsom normala.

Under den period av stark tillströmning, som för närvarande förefinnes,

har emellertid från olika håll med styrka framhållits önskvärdheten av att

vidtaga åtgärder för att i viss mån begränsa själva tillträdet till de medicinska

studierna redan vid deras början. Det ligger utan tvivel något

ologiskt däri, att gällande bestämmelser föreskriva en begränsning av antalet

studerande, som mottagas vid klinikerna, men att motsvarande inskränkning

icke företages på ett tidigare stadium. Härigenom har ju ock, såsom erfarenheten

lärt, uppstått en artificiell stockning, »spärr», mitt på studiebanan

på ett för de studerande synnerligen kännbart och olägligt sätt.

Billigheten och rättvisan fordra, att myndigheterna så vitt möjligt förebygga

att de medicine studerande icke onödigtvis må tvingas till ofrivilliga

avbrott och därav vållad tidsförlust på grund av att de till följd av brist på

utrymme ej kunna vinna tillräde till studiekurs i den ordning, som gällande

studieplan förutsätter.

Efter övervägande av samtliga ovan diskuterade förhållanden hava de

sakkunniga, såsom redan antytts, funnit starka skäl föreligga för att för

närvarande bestämma sammanlagda antalet av de platser å respektive institutioner

och kliniker, som böra finnas tillgängliga vid landets tre medicinska

läroanstalter, till 150.

Detta antal överensstämmer ock i det närmaste med det antal platser,

som för närvarande finnes eller inom kort kan väntas bliva disponibelt på

de medicinskt-teoretiska institutionerna. De sakkunniga hava nämligen från

de olika högskolorna inhämtat uppgifter i berörda hänseende. Här anföras

endast huvudpunkterna i form av följande tabell:

Förberedande kurs i

jämförande anatomi

Förberedande kurs i

allmän kemi

Anatomi

Histologi

Fysiologi

i Patologi

Medicinsk kemi

Farmakologi

Antal studerande, som

vid varje högskola kunna

passera ifrågavarande

institutioner

har uppgått

Auditoriet

Auditoriet

Karolinska institutet . . .

till 70 i var

dera

rymmer

100

rymmer

48

kursen

64

160

70

50

60

62

80

50

Uppsala-fakulteten ....

60

60

50

48

48

48

60

60

48

Lunds fakultet......

50

48

40

32

40

32

32

50

32

Summa 130

Till dessa siffror rörande de nu rådande förhållandena, som de sakkunniga

erhållit från de olika högskolorna, finnes emellertid följande att tilllägga.

Enligt vad professorn i fysiologi vid karolinska institutet uppgivit,

skulle det vara möjligt att bereda 60 studerande per år tillfälle att erhålla

undervisning i fysiologi genom att öka kursernas antal per år. Sedan ny

mediciuskt-kemisk institution, för vilken medel redan beviljats av riksdagen,

hunnit uppföras i Lund, skulle ett större antal studerande per år kunna mot
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

tagas till undervisning å denna institution. Vidare hade universitetet i Lund

bland sina s. k. riksdagspetita för år 1919 upptagit förslag om utvidgning

av patologiska institutionen. Därest denna kommer till stånd, skulle liera

studerande kunna mottagas till kursen i patologi. Vad angår kursen i

histologi i Lund, synes det ej uteslutet, att när antalet studerande vid de

ovan anförda institutionerna, som kunde per år mottagas därstädes, bleve

utökat, sådana anordningar även å histologiska institutionen i Lund kunde

bliva genomförda, att kursdeltagarnas antal även här skulle kunna ökas. I

betraktande av här anförda omständigheter funnes det således utsikt att

inom loppet av kort tid 40 studerande per år skulle kunna mottagas vid

Lunds universitet.

När dessa förändringar genomförts, skulle således till studiet för medicine

kandidatexamen vid de olika högskolorna sammanlagt c:a 150 studerande

årligen kunna mottagas eller samma antal, som det jämlikt den ovan lämnade

utredningen synes med hänsyn till landets behov av läkare önskvärt

att kunna mottaga per år vid de medicinska läroanstalterna.

De sakkunniga komma så över till inträdesfordringarna vid de medicinska

högskolorna och dessas förhållande till rekryteringen

Härutinnan heter det i de sakkunnigas betänkande:

av läkarkåren i landet. rekry
tering.

Då den skrivelse, som medicinska fakulteten i Uppsala den 13 december

1917 avlåtit, bildar utgångspunkten för diskussionen om rekryteringen till

läkarbanan och berör de principiella synpunkter, från vilka fakulteten betraktat

denna viktiga fråga, torde det vara på sin plats att därav anföra

huvudpunkterna. Fakulteten skriver sålunda: »I vad mån skulden till detta»

(här ovan omnämnda) »missförhållande bör läggas på en otillfredsställande

organisation av skolundervisningen tilltror sig fakulteten icke att avgöra.

Säkerligen finnas här flera samverkande orsaker och bland dem är det särskilt

en, som synes fakulteten förtjänt av beaktande. Vid flera av vårt lands

högre läroanstalter såsom tekniska högskolan, skogshögskolan, veterinärhögskolan

och tandläkarinstitutet sker såsom bekant ett ganska strängt urval bland

de inträdessökande, icke blott genom fastställda fordringar på betyg i studentexamen

å reallinjen i vissa för fackstudierna viktigare skolämnen, utan

framförallt därigenom att endast ett begränsat antal elever årligen kunna

vinna inträde, och att vid valet mellan de sökande företräde lämnas åt dem,

som med hänsyn till studentbetyg eller andra teoretiska eller i vissa fall

praktiska meriter kunna beräknas äga de bästa förutsättningarna för utbildning

till det ifrågavarande levnadskallet. Då antalet inträdessökande vid dessa

läroanstalter oftast är omkring dubbelt så stort som antalet tillgängliga platser,

komma naturligtvis fordringarna i realiteten att bli ganska högt uppdrivna.

Enligt inhämtade upplysningar hava endast studenter med betyget AB eller

därutöver i åtminstone flertalet av de obligatoriska ämnena utsikt att vinna

inträde och icke sällan hava de sökande för vinnande av kompetens förut

idkat studier vid universitet eller annan högskola. Vid skogshögskolan sker

ytterligare en gallring efter en termins studier i den förberedande kursen,

då av 40 till kursen antagna elever endast de 30 bästa utväljas till fortsatt

utbildning. I motsats härtill står den medicinska studiebanan öppen för ett

obegränsat antal studerande. Då därtill ytterligare kommer att gällande

minimifordringar för inskrivning i medicinsk fakultet äro lägre än vid vissa

bland de ovan nämnda högskolorna (ity att examen i matematik även kan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Eungl. Maj ds proposition Nr 103.

vara avlagd å latinlinjen) är det helt naturligt, att en del studenter, vilka

på grund av otillräckliga kunskapsmeriter icke kunna vinna inträde vid

ovannämnda läroanstalter, i stället vända sig till den medicinska studiebanan.

Att så verkligen skett, har fakulteten upprepade gånger kunnat

konstatera. Visserligen är det sant, att en del av dessa för vetenskapliga

studier mindre väl skickade sedermera bringas till insikt om sina bristande

förutsättningar och välja annat levnadskall, men alltför ofta sker detta först

efter avsevärd uppoffring av tid och medel, och åtskilliga av de mindre väl

kvalificerade fortsätta trots allt på läkarbanan och lyckas till sist att avlägga

examen».

De sakkunniga anse det ytterst vanskligt att finna ett exakt bevis för det

av Uppsala medicinska fakultet överklagade förhållandet, att ett växande

antal av de nyinskrivna medicine studerandena skulle sakna önskvärda förutsättningar

för ett framgångsrikt bedrivande av medicinska studier. Det

är dock mera allmänna intryck än säkra, lätt konstaterbara fakta, som man

härvid har att hålla sig till, och uppfattningen kan därför lätt nog bliva

osäker och missvisande. Stor försiktighet i fråga om slutsatsernas dragande

är därför av nöden. Ett visst stöd för fakultetens antagande erhålles

emellertid genom en inom läroverksöverstyrelsen i annat syfte verkställd

utredning (ej publicerad), som omfattar 1,447 studenter, vilka åren 1910

—1913 avlagt studentexamen och inskrivits vid universiteten, karolinska

institutet samt Stockholms och Göteborgs högskolor. Bland annat framgick

det ur denna, att av humanisterna 87,5 proc., av naturvetenskapsidkarna

84,4 proc., av teologerna 74,3 proc., av juristerna 66,2 proc, och av medicinarna

65,4 proc. i studentexamen erhållit minst 5 betygsenheter, inom en

av tre befryndade ämnen bestående ämnesgrupp, »som anses grundläggande

för den valda levnadsbanan». Även om det är ovisst, vilken betydelse man

kan tillerkänna utfallet av denna undersökning, så är det ändock anmärkningsvärt,

att de medicine studerande i det avhandlade hänseendet voro de

sämst ställda.

För att i någon mån söka utröna, i vilken utsträckning sådana studerande,

som sökt men icke lyckats vinna inträde vid vissa högre läroanstalter, sedermera

vänt sig till den medicinska studiebanan, hava de sakkunniga inhämtat

uppgifter från veterinärhögskolan och tandläkarinstitutet.

De erhållna uppgifterna från veterinärhögskolan gälla åren 1912—-1916

och visa, att av de 292 studerande, som under dessa 5 år därstädes sökt

inträde, 144 icke antagits som elever. Bland de sistnämnda hava dock vid

senare förnyad ansökan ytterligare 51 blivit antagna. Av de återstående 93

studerandena hava inalles 11, d. v. s. 11,9 %>, sedermera inskrivit sig vid

någon av de tre medicinska högskolorna.

För tandläkarinstitutet hava motsvarande uppgifter kunnat erhållas endast

i fråga om åren 1913 och 1914. Av 194 inträdessökande blevo 116 icke

antagna som elever och bland dessa senare hava 16 studerande (1913: 4,

1914: 12) d. v. s. 13,8 %, sedermera inskrivits vid medicinsk högskola.

Huru ofullständiga dessa uppgifter än äro, visa de dock, att man uppenbarligen

har att räkna med att antalet av dem, som i följd av mindre kunskapsmeriter

fallit igenom vid konkurrensen och icke antagits som elever

vid omförmälda högre läroanstalter med kvalificerade inträdesfordringar och

som i stället beträtt den medicinska studiebanan, ej är obetydligt, även om

de endast utgöra en förhållandevis ringa del av dem som inskrivits vid

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

medicinsk fakultet. Är 1913 utgjorde sålunda hela antalet nyinskrivna medicine

studerande vid samtliga medicinska högskolor 165, under det att sist

berörda grupp, som refuserats från någon av de båda nämnda läroanstalterna,

utgjorde 8 (4 från veterinärhögskolan, 4 från tandläkarinstitutet); de

sistnämnda utgjorde alltså 1913 endast 4,8 % av samtliga nyinskrivna

medicine studerande. Motsvarande siffror för år 1914 voro 141 och 14 (2

från veterinärhögskolan, 12 från tandläkarinstitutet) eller 10 %.

En ytterligare omständighet, som är ägnad att ogynnsamt påverka rekryteringen

till den medicinska banan, må i detta sammanhang ävenledes framhållas.

Det är högst sannolikt, att en hel del av de studenter, som hava

mindre höga betyg i studentexamen, i stället för att underkasta sig mödan

av en komplettering av studentexamens betyg för att därmed vinna ökade

möjligheter i en dock alltid oviss konkurrens vid här ifrågavarande läroanstalter

med kvalificerade inträdesfordringar, hellre direkt inskriva sig i medicinsk

fakultet, där de ju utan vidare vinna inträde, blott de fylla minimifordringarna

i examensstadgans § 7. De i realiteten synnerligen starkt uppdrivna

inträdesfordringarna vid vissa högre läroanstalter få sålunda anses

verka direkt repellerande på studenter med svaga betyg, som kunna antagas

hellre söka sig dit, där de vid inskrivningen ej möta något annat motstånd

än examensstadgans minimikrav.

Efter denna utredning framhålla de sakkunniga såsom sin uppfattning

följande:

De sakkunniga finna, att samtliga de anförda omständigheterna tala för,

att vissa högre läroanstalter, dit realstudenter på grund av läggning och förberedande

studier förnämligast söka sig, snarare draga till sig de bäst kvalificerade

bland dessa, under det att ovan angivna förhållanden verka därhän,

att många av de relativt svagare utrustade, som äga jämförelsevis mindre

goda förutsättningar för högre studier — i den mån detta kan bedömas av

studentbetyg — söka sig till läkarbanan, för vilken inga kvalificerade inträdesfordringar

äro uppställda.

Det är naturligt att här berörda förhållanden äro ägnade att framkalla

oro hos alla dem, som eftersträva en så god rekrytering som möjligt av vår

läkarkår, och att de mana till noggrann prövning av frågan, huruvida icke

något kan och bör åtgöras för att motverka omnämnda mindre gynnsamma

förhållanden. Även om ett säkert urval av endast sådana, som äro för läkaryrket

fullt lämpliga, är omöjligt att genomföra, allra helst på ett tidigt

stadium av studiebanan, så torde dock åtgärder vara möjliga och önskliga,

som kunde tillåta en utgallring av de för medicinska studier eller för vetenskapligt

studiearbete överhuvudtaget mindre väl utrustade och detta så

tidigt, att de ännu ej hunnit offra för mycken tid på de medicinska studierna.

En ordning, som kan medföra detta, är önskvärd icke minst i de

studerandes eget intresse, ty de, som ej hava avgjord läggning för medicinska

studier och läkarkallet, få, även om de kunna nå fram till licentiatexamen,

mången gång svårt att sedan slå sig fram som läkare och kunna

möta så många missräkningar, att det för dem själva varit mycket bättre,

om de i tid tvungits att lämna banan.

De sakkunniga hava sålunda kommit till den uppfattningen, att det ligger

både i det allmännas och i de enskilda studerandes intresse att söka finna

utvägar för lämpliga åtgärder i här antydda syfte, så att redan vid studie
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 103.

banans början ett strängare urval måtte komma till stånd än vad nu gällande

studieorganisation medgiver.

I anslutning till den uppfattning, vartill de sakkunniga sålunda kommit,

hava de vidare upptagit frågan om de olika vägar, på vilka man kan tänka

sig vinna en bättre rekrytering till läkarkåren.

De sakkunniga redogöra först för vad i detta hänseende uttalats av medicinska

fakulteten i Uppsala i dess ovannämnda yttrande:

Fakulteten framhåller först att en god effekt i antydd riktning naturligtvis

skulle kunna förväntas av ett återinförande av en obligatorisk förberedande

examen inför annan fakultet, men då detta ovillkorligen skulle innebära

en direkt förlängning av studietiden för så gott som alla blivande läkare,

anser fakulteten, att en dylik åtgärd icke kan ifrågasättas. De sakkunniga

biträda denna fakultetens mening, då åtgärder, som medföra förlängning

av den långa studietiden, böra obetingat undvikas, för såvitt de

icke visa sig oavvisligen nödvändiga.

Uppsalafakulteten antyder emellertid även andra utvägar: »Man kan t. ex.,

i överensstämmelse med de vid ovan angivna läroanstalter tillämpade principerna,

fastställa ett visst maximiantal, som årligen må inskrivas i de medicinska

fakulteterna, och överlämna åt konkurrensen att åstadkomma det

önskade urvalet. För en dylik begränsning av tillträdet till den medicinska

studiebanan kunna för övrigt andra tungt vägande skäl anföras, såsom nu

rådande trängsel särskilt å de kliniska institutionerna samt en å vissa håll

för framtiden befarad överbefolkning på läkarbanan. — A andra sidan

skulle man kunna uppställa fordran på överbetyg i vissa viktigare i studentexamen

ingående ämnen eller ock på en viss betygssumma med olika valör

för de olika ämnena alltefter deras betydelse såsom grundläggande för de

medicinska studierna och på så sätt utestänga en del av dem, som i avseende

å begåvning eller flit visat sig mindre väl kvalificerade. — Slutligen

kunde det avsedda syftet möjligen vinnas genom en omorganisation av de

medicinska studierna i den riktningen, att de studerande redan efter en kortare

tid, t. ex. ett år, vore skyldiga att undergå prövning (eventuellt i form

av examen rigorosum) i vissa till studiekursen hörande ämnen eller lämpliga

delar därav, varigenom kunde möjliggöras en rättvis utgallring av sådana

studerande, som visade sig i saknad av nödiga förutsättningar för vetenskapligt

studiearbete».

För egen del anföra de sakkunniga i denna fråga följande:

Fastställande av ett visst maximiantal, som årligen finge inskrivas i medicinsk

fakultet, och överlämnande åt konkurrensen att åstadkomma det önskade

urvalet skulle innebära en principiell avvikelse från nuvarande förhållanden

vid universiteten, vilken icke utan särdeles tungt vägande skäl torde böra

ifrågasättas.

Själva fixerandet i statuterna av ett visst, för en längre tid framåt bestämt

antal stöter på grund av ovan anförda omständigheter med hänsyn

till de stora fluktuationerna i tillströmningen på betydliga svårigheter. Då

utrymmet på institutionerna är begränsat, verkar detta faktiskt på det

sättet, att i många ämnen endast ett visst av utrymmesförhållandena betingat

antal årligen kan mottagas till de obligatoriska kurserna. Fixerandet

i statuterna av ett på förhand bestämt maximiantal är därför under inga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 103. 15

förhållanden nödvändigt och synes ej heller ur någon synpunkt sett vara

på sin plats.

Fördelen av en dylik bestämmelse skulle ju vara, att man finge tillfälle

att göra ett urval bland dem, som sökte inträde i fakulteten, och att endast

de bäst kvalificerade bland dessa skulle mottagas. Det är emellertid att

märka, att härigenom en gallring endast komme att äga rum under tider

med stark tillströmning till den medicinska studiebanan, men icke under de

måhända vanligare förhållandena, då antalet inträdessökande ej vore större

än antalet disponibla platser.

Vid denna art av urval bleve för övrigt skolbetygen, respektive sedermera

förvärvade kompletteringsbetyg, de avgörande och det torde väl kunna

ifrågasättas, huruvida dessa ensamma kunna anses såsom en god mätare

av de inträdessökandes lämplighet för de medicinska studierna. Principiellt

synes det därför de sakkunniga vara bättre och riktigare att ett eventuellt

urval äger rum först efter någon tids studier inom fakulteten, varigenom

tillfälle beredes att åtminstone i någon mån bedöma de studerande även

med hänsyn till deras under övningarna ådagalagda fallenhet för ett framgångsrikt

bedrivande av den art vetenskapliga studier, som fordras för läkarbanan.

Såsom en särskild åtgärd i här berörda syfte vidrör Uppsalafakulteten den

möjligheten, att man uppställde fordran på överbetyg i vissa viktigare i studentexamen

ingående ämnen eller ock på en viss betygssumma med olika

valörer för de olika ämnena alltefter deras betydelse såsom grundläggande

för de medicinska studierna.

Även dylika bestämmelser skulle innebära en ny princips införande för

tillträde till viss fakultet vid universiteten, och de böra därför ifrågasättas,

endast om de visat sig alldeles nödvändiga. Liksom i fråga om nyss diskuterade

bestämmelse skulle avgörandet även här förläggas till studeutexamensbetygens

(respektive kompletteringsbetygens) valör, vilket, såsom nämnt,

ej alltid torde fälla ett rättvist utslag.

Enligt den förändring, som de sakkunniga föreslå i examensstadgan,

kommer för inskrivning i medicinsk fakultet att fordras minst godkänt betyg

i icke mindre än sju skolämnen, nämligen såsom förut i fyra realämnen,

men nu därtill även i tre levande språk. Införandet av dylika bestämmelser

rörande dessa ämnen i examensstadgan motiveras med, att de alla för läkarutbildningen

äro viktiga. Skola de nu — om sist föreslagna bestämmelse

bleve införd — alla räknas lika eller skola vissa av dem hava företräde

framför andra med hänsyn till deras grundläggande betydelse för de medicinska

studierna och i så fall vilket eller vilka? Det torde vara förbundet

med en viss svårighet att företaga en dylik värdesättning, vilket även talar

mot införandet av bestämmelser i sist berörda riktning. De sakkunniga

kunna för sin del icke förorda dem.

Såsom nyss erinrats, framhöll medicinska fakulteten i Uppsala, att det

avsedda syftet, ett strängare urval, möjligen kunde vinnas genom en omorganisation

av de medicinska studierna i den riktningen, att de studerande

redan efter en kortare tid, t. ex. ett år, vore skyldiga att undergå prövning

(eventuellt i form av examen rigorosum) i vissa till studiekursen hörande

ämnen eller lämpliga delar därav, varigenom en rättvis utgallring kunde

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 103.

möjliggöras av sådana studerande, som visade sig i saknad av nödiga förutsättningar

för de medicinska studierna.

De sakkunniga hava efter ingående prövning av frågan kommit till den

övertygelsen, att bestämmelser böra träffas, som möjliggöra ett strängare urval

av de studerande så att under tider av alltför starkt tillopp endast de

bättre kvalificerade föras vidare fram och överhuvud att på ett tidigt stadium

av studiebanan de må kunna utgallras, som visat sig sakna nödiga förutsättningar

för framgångsrikt bedrivande av medicinska studier.

För att nå detta syfte hava de sakkunniga principiellt anslutit sig till det

sistnämnda, av medicinska fakulteten i Uppsala gjorda förslaget och föreslå

fördenskull ett tillägg till examensstadgan.

De sakkunniga övergå därefter till särskild motivering för detta förslag

och för den formella anordningen av detsamma:

Vid utarbetandet av detta förslag hava de sakkunniga betraktat det som

en självfallen utgångspunkt, att den särskilda prövningen bleve så anordnad,

att de medicinska studierna icke därigenom förlängdes. Endast ämnen och

studier, som tillhöra den nuvarande medicine kandidatexamen, böra fördenskull

ingå i densamma. Prövningen bör förläggas till ett så tidigt skede

av studierna, att dels uppoffringen av tid och medel icke bliver större än

som är oundgängligt för de studerande, som icke kunna admitteras till fortsättande

av de medicinska studierna, och dels de medicinska institutionernas

utrymme och material icke under längre tid och i större utsträckning, än

som är nödvändigt, må tagas i anspråk av dem, som ej bliva godkända i

prövningen.

Under beaktande av dessa synpunkter synes det vara lämpligt, att den

särskilda prövningen må omfatta de förberedande kurserna i allmän kemi

och jämförande anatomi. Då ett särskilt förhör i människans osteologi

plägar fordras för tillträde till dissektionsövningarna på anatomiska institutioner,

föreslå de sakkunniga, att även denna del av anatomien må ingå i

den särskilda prövningen.

Den sålunda föreslagna omfattningen av de till prövningen hörande kurserna

är ej större än att genomgåendet av desamma bör medhinnas på ungefär

en lästermin. Prövningen bör äga rum omedelbart efter de nämnda kursernas

avslutning, och då dessa givas två gånger om året, kommer sålunda

prövningen att jämväl anordnas två gånger varje läsår. De sakkunniga

hava ej velat fixera viss bestämd tidpunkt för prövningen utan finna

det lämpligt att överlåta detta åt fakulteterna, på det att de smärre jämkningar

med avseende på kursernas förläggning och längd, som varje fakultet

kan finna ändamålsenliga, må kunna vidtagas utan hinder av examensstadgan.

De sakkunniga föreslå, att prövningen må kunna avläggas endast vid den

fakultet, vid vilken kurserna genomgåtts, samt i omedelbar anslutning till

dessa. Det kan nämligen icke vara riktigt, att möjlighet lämnas de studerande

att genomgå kurserna vid en läroanstalt och prövningen vid en annan,

efter som det avses, att även det sätt, på vilket kurserna genomgås, skall

utöva inflytande vid bedömandet. För att säkerställa denna ordning måste

emellertid uttrycklig föreskrift finnas, som hindrar dem, vilka eventuellt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

17

blivit underkända vid en läroanstalt, att genomgå förnyad prövning vid en

annan läroanstalt utan att där hava genomgått kurserna.

Av praktiska skäl torde det vara lämpligast, att kursgivarna även förrätta

prövningen. Onskligt vore därför, om dessa även vore lärare inom den

medicinska fakulteten. Erfarenheten har emellertid visat, att det stundom

är svårt att för dessa kurser erhålla lärare med medicinsk utbildning och

att dessa lärare därför ofta icke tillhört medicinsk fakultet. Redan av det

skäl att kurslärarna sålunda kunna förutsättas icke alltid vara förtrogna

med de särskilda synpunkter, som anses viktiga för de medicinska studierna,

föreslås, att prövningen skall äga rum inför en nämnd, bestående av tre

medlemmar av den medicinska fakulten.

Såsom antytt, gäller det nämligen vid den föreslagna särskilda prövningen

ej endast att bedöma de vid kurserna inhämtade kunskaperna, utan hänsjm

bör jämväl tagas till de studerandes under kurserna ådagalagda lämplighet

för fortsatta medicinska studier. Kurserna äro tillräckligt omfattande och

krävande för att en uppfattning av de studerandes intresse, fallenhet och

läggning för medicinska studier därunder bör kunna erhållas. För att även

andra synpunkter må göra sig gällande vid prövningen än enbart hänsynen

till kunskaperna, som hänföra sig till innehållet av de genomgångna kurserna,

föreslå de sakkunniga, att en av nämndens medlemmar skall vara klinisk

lärare. De två övriga böra självfallet utgöras av representanter för ämnena

kemi och anatomi; endast i händelse av vakans eller laga förfall bör annan

fakultetsmedlem utses. Är kursledaren tillika ledamot av fakulteten, är det

givetvis av vikt, att han framför andra utses till medlem av nämnden. De

sakkunniga hava tänkt sig att jämväl professores emeriti borde kunna utses

till bisittare i nämnden.

Nämndens befogenhet bör enligt de sakkunnigas förslag vara att avgöra,

huruvida prövningen skall godkännas eller icke. Några skäl att avgiva

graderade betyg synas icke föreligga. Över nämndens beslut skall föras

protokoll, vilket omedelbart delgives fakulteten, vars notarie äger att i fakultetens

liggare och i vederbörandes tentamensbok införa utgången av prövningen.

Principiellt synes det riktiga vara, att studerande som underkänts, men

önskar att genomgå förnyad prövning, på nytt skall genomgå kurserna.

Det synes dock vara att gå för långt, om detta ovillkorligen skulle fordras

i alla fall. Det kan ju exempelvis tänkas, att någon studerande särskilt

utmärkt sig i något av ämnena, men fallit igenom på grund av bristande

insikter i ett annat. Möjlighet bör i sådant fall föreligga för studerande

att erhålla dispens. De sakkunniga vilja för den skull föreslå, att fakulteten

må medgivas rätt att efter nämndens hörande bevilja befrielse från skyldighet

att ånyo genomgå viss kurs eller del därav. Befrielse från att överhuvudtaget

genomgå kurs såväl som från prövning må fakultet även kunna

medgiva studerande, som genom examen inom annan fakultet eller på annat

sätt styrkt sig hava motsvarande kunskaper, och som i övrigt, befinnes

äga nödiga förutsättningar för deltagande i den följande medicinska undervisningen.

Om flera studerande anmäla sig till undergående av prövningen än som

motsvarar tillgängliga antalet platser å institutionerna, uppstår den viktiga

frågan, om nämnden skall godkänna endast så många, som omedelbart

kunna mottagas å de institutioner där studierna närmast skola fortsättas,

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 76 höft. (Nr 103.)

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

Myndigheternas

yttranden

över de

sakkunnigas

förslag.

Medicinska

fakulteten i

Uppsala.

18 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 103.

och sålunda underkänna de övriga, även om deras prov varit tillfredsställande.

Ett tillvägagångssätt efter denna princip synes ej vara lyckligt. Det är

givetvis icke rättvist att av studerande, som i det hela äro lika kvalificerade,

godkänna vissa men underkänna andra. Det kan vidare tänkas, att plats

visserligen icke finnes vid den läroanstalt, där prövningen ägt rum, men

väl vid en annan, och slutligen att studerande föredrar att efter godkännandet

få vänta på fortsättandet av studierna framför att helt utestängas från denna

möjlighet.

A andra sidan är det väl att vänta, att nämnden under perioder av särskilt

stark tillströmning till den medicinska studiebanan kommer att upprätthålla

relativt strängare fordringar för att därigenom — icke minst i de

studerandes eget intresse — begränsa antalet.

Om den föreslagna särskilda prövningen skall kunna tjäna ändamålet att

på ett tidigt stadium av de medicinska studierna utestänga sådana studerande,

som visa sig icke vara väl rustade för denna art av vetenskapliga studier,

fordras, att en viss begränsning göres av rätten att efter misslyckande upprepade

gånger deltaga i dylik prövning. De sakkunniga föreslå sålunda,

att studerande, som två gånger underkänts, icke skall vidare äga rätt att

vid någon av fakulteterna ånyo genomgå berörda kurser eller undergå ny

prövning.

I anslutning till detta förslag hava de sakkunniga framlagt förslag till

ändrad lydelse av vederbörande paragrafer i examensstadgan.

Genom remiss den 4 maj 1920 anbefallde Kungl. Maj:t kanslern att

efter vederbörandes hörande avgiva utlåtande över berörda sakkunnigförslag.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala har i utlåtande den 25

april 1921 yttrat sig i dessa frågor. Vad först angår förslaget om ändrade

bestämmelser för inskrivning i medicinsk fakultet yttrar fakulteten härom

bland annat:

Beträffande det förstnämnda förslaget, som ursprungligen väckts av den

medicinska fakulteten i Lund, vill fakulteten först framhålla, att den i sitt

den 13 december 1917 avgivna yttrande över det remitterade förslaget,

ingalunda förordat detsamma, såsom i sakkunnigbetänkandet (sid. 4) angives,

utan tvärtom givit uttryck åt sitt tvivelsmål, »huruvida någon i nämnvärd

grad ökad garanti för att de studerande äga tillräcklig begåvning och energi

för medicinska studier, därigenom kan vinnas», varför fakulteten också fann

en mera ingående utredning erforderlig innan frågan avgjordes. Fakulteten

var vid avgivandet av nämnda yttrande och är fortfarande livligt övertygad

om betydelsen av att läkarna äga tillräckliga kunskaper i de modärna språken

samt om önskvärdheten av att de även äga vissa insikter i latin och grekiska.

Innan några stadgeändringar i den av sakkunniga föreslagna riktningen

göras, anser fakulteten emellertid, att man först bör förvissa sig icke blott

om behovet och den eventuella vinsten av en dylik reform, utan även om

att den icke skulle medföra några större olägenheter, framförallt i form av

en förlängning av läkarnas studietid. Då de sakkunniga icke förebragt någon

som helst utredning i detta avseende, har fakulteten för att kunna bedöma

frågan ansett sig böra göra en undersökning angående de betyg, som de

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

senaste årsklasserna av medicine studerande vid Upsala universitet erhållit

i studentexamen eller i fyllnadsprövning, ävensom angående den tid, som

förflutit mellan examen och fyllnadsprövning. Resultaten av denna undersökning

i den mån de beröra här föreliggande frågor, meddelas i en denna

skrivelse bilagd tablå.

Av denna tablå framgår, att av de 173 studerande, om vilka upplysningar

erhållits, äro 8,1 proc. på grund av underkännande eller bortval i

avsaknad av godkänt betyg i studentexamen i något av tyska, franska och

engelska språken, varför de skulle nödgats undergå fyllnadsprövning, därest

den av sakkunniga föreslagna reformen varit genomförd. Skiljer man på

studerande från latin- och från reallinien (respektiva 37 % och 63 % av

hela antalet) befinnes det, att nära 11 % av de förra men endast 6,4 %

av de senare skulle hava behövt komplettera i något levande språk. Talman

nu ytterligare i betraktande, att samtliga latinstudenter enligt nu gällande

stadga måste undergå fyllnadsprövning i två ämnen (fysik och kemi), är

det uppenbart, att en bestämmelse i den föreslagna riktningen skulle vålla

latinare väsentligt mera hinder i studierna än realisterna. Detta synes så

mycket mera orättvist, som den allmänt språkliga utbildningen torde vara

grundligare å latinlinien än å reallinien och de kunskaper i klassiska språk,

som meddelades i skolan, enligt fakultetens mening, äro av minst lika stort

värde för blivande läkare, som det kunskapsmått i ett av de levande språken,

vilket bibringas lärjungarna i den sista eller de båda sista ringarna av

gymnasiet. Aven de lärjungar, som valt bort något av de levande språken

eller underkänts i dylikt ämne i studentexamen, måste ju enligt gällande

bestämmelser hava åtnjutit undervisning och inhämtat de första grunderna

i alla de tre moderna språken.

Att en ökning av det antal ämnen, vari godkänt betyg skulle fordras för

inskrivning i medicinsk fakultet (i detta fall från fyra ämnen till sju), skulle

medföra en avsevärd förlängning av studierna för åtskilliga studerande och

detta icke blott för de minst begåvade, utan även för en del relativt väl

kvalificerade, kan icke betvivlas. Den bifogade utredningen visar, att redan

med nu gällande bestämmelser endast ett mindre tal (15 %) av de

studerande, vilka måste komplettera i något ämne, bliva färdiga med sin

fyllnadsprövning och kunna inskrivas i fakulteten vid början av den termin,

som följer närmast efter studentexamen, och att sålunda det stora flertalet

av dem bli hindrade att deltaga i denna termins kurser och därför nödgas

vänta till påföljande termin. En eller annan veckas dröjsmål med kompletteringen

kan sålunda medföra en tidsförlust av i det närmaste en hel

termin. Det säger sig självt att ju flera de ämnen äro, i vilka godkänt

betyg i studentexamen göres obligatoriskt, desto mera måste de här påpekade

olägenheterna göra sig gällande, och fakulteten ställer sig därför mycket

betänksam mot att utan starkt vägande skäl uppställa fordran på godkända

betyg i andra kunskapsgrenar än de, som äro direkta förutsättningar för

bedrivande av medicinska studier.

Därest man kunde förvänta, att den föreslagna reformen skulle i någon

större grad höja språkkunskaperna hos de medicine studerande eller åstadkomma

en utgallring av en del till studiearbete mindre väl skickade, finge

de ovan anförda betänkligheterna falla. Så torde emellertid icke vara fallet.

Erfarenheten har nämligen nogsamt visat, att fyllnadsprövningarna, så som

de nu äro organiserade, ingalunda lämna någon betryggande garanti för att

de studerande äga fullgoda insikter i motsvarande ämnen, och att de icke

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

heller äro i stånd att avskräcka ganska svagt begåvade studenter från att

välja den medicinska studiebanan. Att den ifrågasatta ändringen av stadgan

för de medicinska examina i någon avsevärd mån skulle återverka på

rådande förhållanden inom skolan med avseende på bortval av ämnen,

torde knappast vara att förvänta.

Vid bedömandet av föreliggande fråga har fakulteten icke kunnat underlåta

att även taga hänsyn till den omständigheten, att förberedande arbeten

nu pågå för en genomgripande omorganisation av gymnasierna, vilken möjligen

inom en icke alltför avlägsen framtid kommer att nödvändiggöra helt

andra bestämmelser för rätt att inskrivas i medicinsk fakultet.

På grund av här anförda skäl finner sig fakulteten icke för närvarande

kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag, att godkänt betyg i studentexamen

eller fyllnadsprövning i tyska, engelska och franska språken skulle fordras

för rätt att inskrivas i medicinsk fakultet.

För den händelse att någon ändring i den föreslagna riktningen ändock

skulle anses påkallad, vill fakulteten av skäl, som utan vidare framgå av

det ovan sagda, framhålla önskvärdheten av att kunskaper i latin må kunna

ersätta kunskaper i ett av de levande språken, och att i sådant fall i § 7

mom. 1 av examensstadgan efter ordet »insikter» och före orden »i biologi»

må införas orden »i minst 3 av de latinska, tyska, engelska och franska

språken».

Beträffande därefter förslaget om en förberedande prövning före medicine

kandidatexamen anför fakidteten i denna fråga följande:

För att möjliggöra att sådana studerande, som visa sig mindre väl utrustade

för vetenskapliga studier, må kunna utgallras redan på ett relativt

tidigt skede av studiebanan, hava de sakkunniga föreslagit, att de studerande

skulle vara skyldiga att i omedelbar anslutning till de inledande kurserna i

allmän kemi och jämförande anatomi undergå särskild prövning i dessa

ämnen jämte människans osteologi, samt att studerande, som två gånger

underkänts i prövningen, skulle förvägras rätt att vid någon av fakulteterna

ånyo deltaga i dylik kurs eller prövning. Då en sådan åtgärd otvivelaktigt

bör bidraga till en bättre rekrytering av vår läkarkår, vill fakulteten i princip

ansluta sig till de sakkunnigas förslag, men av skäl som nedan skola

närmare angivas, finner fakulteten vissa modifikationer önskvärda.

Fakulteten vill först påpeka, att om kurserna i allmän kemi och jämförande

anatomi anordnas på sådant sätt, att desamma förlöpa parallellt med varandra,

och att prövningarna i båda ämnena (samt osteologi) ske ungefär

samtidigt och endast två gånger årligen, så skulle detta säkerligen för många

studerande medföra en avsevärd förlängning av studietiden. Såsom redan

i det föregående påpekats och närmare framgår av den bilagda statistiska tablån,

händer det nämligen ofta, att en studerande på grund av ännu ej fullgjord

fyllnadsprövning icke är berättigad att inskrivas i medicinsk fakultet redan

vid terminens ingång, då kurserna måste taga sin början. Likaledes har

det visat sig, att värnpliktstjänstgöring, sjukdom eller annat giltigt förfall

icke sällan hindrar en studerande att infinna sig vid universitetet, förrän

redan en del av terminen gått. Då han ännu icke är berättigad att deltaga

i arbetet på någon annan institution, skulle den ifrågavarande terminen i

regel vara så godt som tillspillogiven för studiearbete, ifall båda kurserna

vore utsträckta över hela terminen eller obligatoriskt förbundna med varandra.

Det är huvudsakligen för att undvika denna olägenhet, som hittills

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Knntjl. Maj-.ts proposition Nr 103.

i Uppsala de ifrågavarande kurserna förlagts till olika tider under samma

termin samt rätt medgivits de studerande att undergå förhör i osteologi på

den tid, som för deras övriga studiearbete varit bäst passande. Härigenom

har även den fördelen vunnits, att arbetet kunnat mer koncentreras under

kurserna, och att ledig tid, även ferier, lämpligen kunnat användas för inlärandet

av människans osteologi. —• Då denna anordning av studierna

visat sig ändamålsenlig, anser fakulteten det i hög grad önskvärt, att de

nya bestämmelserna så avfattas, att de icke lägga något hinder i vägen fölen

liknande anordning i framtiden. Vill man förebygga onödig tidsförlust

för de studerande, måste undervisningen så ordnas, att det icke blott blir

möjligt att genomgå båda kurserna på en och samma termin, utan även

att den ena kursen kan genomgås under senare delen av en termin och

den andra under förra delen av nästföljande termin. Prövningen i vardera

ämnet måste ske i direkt anslutning till kursen, och förhöret i osteologi bör

icke vara obligatoriskt bundet vid prövningen i jämförande anatomi.

Fakulteten delar till fullo de sakkunnigas uppfattning, att studerande, som

blivit underkänd i prövningen, i regel skall vara skyldig att ånyo genomgå

motsvarande kurs, men att befrielse härifrån i vissa fall bör kunna medgivas;

villkor för dylik dispens bör naturligtvis vara, att den studerande på

ett fullt tillfredsställande sätt genomgått de i kursen ingående praktiska övningarna.

Om emellertid i dylikt fall den studerande ej skulle kunna genomgå

nytt förhör förr än vid den ordinarie prövningen efter nästföljande

kurs i ämnet, är det uppenbart, att detta skulle medföra en betydlig tidsförlust.

Visserligen synes den av sakkunniga föreslagna bestämmelsen möjliggöra,

att en studerande i dylik situation genom privat förhör inför kompetent

person skaffar sig intyg om erforderliga kunskaper och genom fakultetsbeslut

befrias från vidare prövning i ämnet, men det förefaller fakulteten

vida bättre, att i sådana fall möjlighet öppnas till en »efterprövning» i samma

form och under liknande kontroll som vid den ordinarie prövningen. Densamma

torde lämpligen kunna förläggas till en början av nästföljande termin,

och avgörandet, huruvida en studerande, som icke blivit godkänd efter

genomgången kurs, må medgivas dylik efterprövning, bör enligt fakultetens

mening överlämnas åt vederbörande nämnd.

Med den stora betydelse, som den föreslagna prövningen skulle få för de

studerande, enär den studerandes hela framtid i viss mån bleve beroende av

utfallet av denna prövning, är det nödvändigt, att betryggande garanti skaffas,

att prövningen blir både så grundlig och så rättvis som möjligt, varför

sakkunnigas förslag, att densamma skall ske inför en av fakulteten utsedd

nämnd, förefaller välbetänkt. Bestämmelsen att en av nämndens medlemmar

skall representera kliniskt ämne, synes däremot icke vara behövlig, alldenstund

de förutsättningar för deltagande i fortsatta medicinska studier,

som de studerande kunna ådagalägga under dessa rent naturvetenskapliga

kurser, svårligen kunna visa sig annat än i form av god iakttagelse- och

omdömesförmåga samt ett visst tekniskt handlag, och för bedömande av

dessa egenskaper torde en kliniker knappt vara mera ägnad än representanter

för ämnen, som ligga närmare den allmänna kemien och den jämförande

anatomien. Av lätt insedda skäl bör en särskild nämnd tillsättas för prövningen

i vartdera ämnet, och vederbörande kursledare, som ensam är i tillfälle

att iakttaga de studerandes under de praktiska övningarna ådagalagda

kvalifikationer, bör enligt fakultetens mening vara självskriven ledamot avdylik

nämnd. — Då ett stort antal studerande (kanske ett trettiotal) kommer

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds proposition Kr 103.

att undergå prövning vid slutet av varje kurs, synes det av praktiska skäl

böra tagas under övervägande, huruvida och i vilken utsträckning prövningen

bör ske skriftligt, men fakulteten vill för närvarande icke föreslå

någon inskränkning i vederbörande nämnders frihet att anordna prövningen

på det sätt erfarenheten visar vara lämpligast. Vad förhöret i människans

osteologi beträffar, kan fakulteten icke finna den vidlyftiga apparaten med

prövning inför särskild nämnd vara av behovet påkallad.

Genom den uppdelning av prövningen i olika avdelningar, som fakulteten

sålunda vill förorda, skulle densamma visserligen till sin yttre form få mindre

karaktär av en »examen rigorosum», men fakulteten kan icke finna, att den

eftersträvade effekten behöver bli mindre, om man blott tillser att kunskapsfordringarna

tillbörligen upprätthållas, vilket med den av fakulteten föreslagna

anordningen givetvis bör bli lättare, än om prövningen i både allmän

kemi, jämförande anatomi och människans osteologi sammanföras till en

och samma kortare tidsperiod, vilket de sakkunnigas förslag innebär. Erfarenheterna

från studentexamen torde icke vara sådana, att de mana till uppgivande

av den prövningsform, som nu är vanlig vid universiteten med till

tiden skilda förhör i vart ämne för sig.

I sitt betänkande hava de sakkunniga på anförda grunder avvisat den i

fakultetens skrivelse den 13 december 1917 alternativt framkastade utvägen

att fastställa ett visst maximiantal, som årligen må inskrivas i medicinsk

fakultet. Utan att här vilja ingå på den principiella frågan om lämpligheten

av en dylik åtgärd, vill fakulteten framhålla, att även om en sådan

bestämmelse icke införes i stadgan, kommer faktiskt utrymmet å de medicinska

institutionerna att med nödvändighet framtvinga en begränsning av

antalet deltagare i de olika kurserna till ett visst maximum. Vid kursen i

allmän kemi, som frågan nu närmast gäller, kan i Uppsala plats icke beredas

för mer än högst 30 deltagare varje termin, under det att de inträdessökande

under de sista 5 terminerna uppgått till respektive 33, 32, 52, 62 och

66, varför ett allt mera växande antal varje termin måst avvisas. Enligt

inhämtade upplysningar lära förhållandena vid karolinska institutet vara likartade.

Någon utvidgning av lokalerna i Uppsala är icke möjlig utan betydande

kostnader och torde icke heller vara erforderlig, då ju årligen 60

platser stå till förfogande, under det att de sakkunnigas utredning givit vid

handen, att landets läkarbehov under de närmaste decennierna bör kunna

tillgodoses med en nyinskrivning av ungefär 150 medicine studerande varje

år, av vilka 50 borde beredas plats vid fakulteten i Uppsala.

Vid ett större antal inträdessökande än antalet tillgängliga platser, måste

någon princip kunna följas vid antagandet och avvisandet av de sökande. Vid

kursen i allmän kemi i Uppsala har vid en större tillströmning av studerande

befunnits nödvändigt att avvisa även sådana, som med hänsyn till kunskaper i

kemi under andra förhållanden kunnat mottagas. Det synes dock fakulteten

icke vara riktigt, att på detta sätt den studerandes kunskaper i och fallenhet

för ett enda ämne blir avgörande för hans tillträde till kursen och därigenom

till hela den medicinska studiebanan. Att såsom vid tillträde till

andra kurser och tjänstgöringar låta avgörandet bero på vilken som är i

medicinska studier längst framskriden, är icke möjligt, då det här gäller

den första (eller eventuellt den andra) kursen på studiebanan. Ehuru fakulteten

är väl medveten om att betygen i studentexamen ingalunda äro en

tillförlitlig måttstock på de studerandes begåvning och flit, ser sig fakulteten

nödsakad föreslå, att hänsyn till dessa betyg må tagas vid valet bland de

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition Nr 108.

inträdessökande; någon princip måste man ju följa, och den här angivna

synes fakulteten vara den minst angripbara. Den, som måste avvisas på

grund av svagare betyg i studentexamen, har ju möjlighet att under avvaktan

på nästa kurs genom fyllnadsprövning i lämpliga ämnen förbättra sina

utsikter att vinna tillträde till densamma. Fakulteten anser för sin del, att

vid beräkningen av betygssumman de olika ämnenas större eller mindre betydelse

för de medicinska studierna bör beaktas, så att de matematiskt-naturvetenskapliga

ämnena tillmätas högsta valör och därnäst de språkliga, men

finner lämpligast, att det uppdrages åt kanslern att utfärda närmare bestämmelser

angående denna såväl som vissa andra detaljfrågor.

Om kursen i jämförande anatomi, såsom fakulteten föreslår, blir oberoende

av och eventuellt kan förläggas före kursen i allmän kemi, böra a%

lätt insedda skäl bestämmelserna för tillträde samt antalet tillgängliga platser

vara lika för båda kurserna.

Fakultetens härovan framlagda förslag till vissa ändringar i de av sakkunniga

formulerade bestämmelserna hava framförallt förestavats av en

önskan att undvika en ytterligare förlängning av den redan nu så långa

studietiden. Av samma skäl finner fakulteten önskligt, att tillfälle beredes

de studerande att utnyttja ledig tid mellan kurserna till lämpligt studiearbete,

så långt detta kan ske utan olägenhet för undervisningen. På grund

av hittills vunnen erfarenhet kan man förutse, att det icke sällan kommer

att inträffa, att en studerande på grund av bristande institutionsutrymme,

genom sjukdom och dylikt hindras att genomgå kurs och undergå prö\ ning

T allmän kemi under samma termin som i jämförande anatomi och således

nödgas vänta i flera månader, innan nästa kurs i förstnämnda ämnet börjar.

Då kunskaper i kemi icke kunna betraktas såsom en nödvändig förutsättning

för anatomiskt disektionsarbete, anser fakulteten att det fortfarande

såsom hittills bör medgivas studerande, som undergått prö\ ning i

jämförande anatomi samt förhör i osteologi, att deltaga i dissektionsövningarna

å auatomisalen, försåvitt detta med hänsyn till utrymme och materialtillgång

befinnes möjligt.

Vad slutligen beträffar det föreslagna stadgandet om påföljden av att studerande

två gånger blivit underkänd i prövningen finner fakulteten det

i hög grad önskvärt, att sådana studerande, som i avseende på begåvning

eller flit äro avgjort undermålige, och som för undervisningen och arbetet

å institutionerna utgöra en hindrande barlast, kunna avvisas. Fakulteten

vill sålunda för sin del tillstyrka de sakkunnigas förslag i vad det avser,

att studerande, som två gånger underkänts i prövning i allmän kemi eller

jämförande anatomi, därigenom förverkat sin rätt att vid någon av landets

medicinska fakulteter genomgå ny kurs eller prövning i berörda ämnen.

Fakulteten vill emellertid påpeka, att den föreslagna bestämmelsen icke lämnar

full garanti, att ej den vid en fakultet underkände erhåller tillträde till

ifrågavarande kurser vid annan fakultet, enär han vid sin inskri\ning i

denna kan underlåta att uppvisa sin förra tentamensbok. Vill man förebygga

denna eventualitet, torde det vara nödvändigt att föreskriva, att varje

fakultet skall underrätta de övriga fakulteterna om dem, som vid ifrågavarande

prövningar blivit underkända.

Fakulteten kan i detta sammanhang icke underlåta att påpeka vissa ekonomiska

konsekvenser, som följa av de föreslagna reformerna.

Särskilt om dessa genomföras, synes det nämligen önskvärt att om möjligt

till ledare av laborationskursen i allmän kemi kunna förvärva en per
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

son med docents kompetens. Arbetet med föreläsningar, demonstrationer,

personlig handledning vid dagliga ronder å laboratoriet och maktpåliggande

exammatmn överstiger redan nu betydligt den propedeutiska undervisning av

högst 50 timmar i terminen, som utgör en av de former, i vilka en docentstipendiats

åligganden kunna fullgöras. Genomföras de föreslagna bestämmelserna,

måste laborationskursen något utökas och ledarens tid och krafter

tagas än starkare i anspråk, emedan inträdesprövningen till kursen

skulle bortfalla, vartill kommer, att även examinationen bleve mera maktpåliggande.

1 * * *

Till ifrågavarande lärare liar riksdagen på extra stat beviljat ett särskilt

fföiii6’ S°m a 1sedan laborationskursen övertogs av medicinska fakulteten

(ly 11 j utgått med 2,500 kronor årligen eller den dåvarande storleken av ett

tast docentstipendium. Sedan den tiden hava docentstipendierna höjts till

det dubbla beloppet och penningvärdet i hög grad sjunkit, varför det''måste

anses skäligt, att även arvodet till ledaren av laborationskursen i allmän kemi

höjes till 5,000 kronor.

Vad beträffar kursen i jämförande anatomi, så är densamma icke föreskriven

i nu gällande examensstadga, utan endast genom av kanslern i studieplanen

givna bestämmelser. Fakulteten har därför hittills icke ansett sig

böra hemställa om statsanslag till densamma, utan hava kostnaderna för

undervisningen bestritts genom av kanslern fastställda avgifter av deltagarna.

Om nu kursen i jämförande anatomi genom de föreslagna bestämmelserna

i examensstadgan legaliseras såsom ett obligatoriskt led i den ordinarie undervisningen,

bör enligt fakultetens mening arvodet till läraren, i likhet med

vad eljes är fallet med universitetsundervisningen, bestridas av statsmedel,

och endast kostnaderna för material och förbrukningsartiklar utkrävas av

deltagarna. Med hänsyn till, att denna kurs har mindre omfång än kursen

i allmän kemi, torde arvodet böra beräknas till 3,000 kronor årligen.

I'' akulteten anser sig slutligen böra påpeka lämpligheten av att medlemmarna

av de nämnder, inför vilka prövningarna skola förrättas, tillerkännas

någon ersättning för sitt ganska maktpåliggande arbete. Lämpligaste sättet

för anskaffande av medel till sådan ersättning torde vara, att en måttlig avgift

upptages, av dem, som anmäla sig till dessa prövningar, på samma sätt

som nu enligt examensstadgan sker vid anmälan till medicine kandidat- och

liCGntiatcxamma,.

I anslutning till vad fakulteten sålunda anfört har fakulteten framlagt för
slag

till vissa ändringar i medicinska examensstadgan.

Beträffande den föreslagna förberedande examen anmälde emellertid professorerna

G. F. Göthlin, C. D. Josephson och G. Bergmark, med vilka pro
fessorerna

A. Gullstrand, G. Wirgin och E. G. Petrén förenade sig, en från

fakultetens majoritet avvikande mening, så lydande:

Under instämmande i övrigt i fakultetens yttrande rörande omläggning

av vissa delar av den medicinska undervisningen få vi med avseende på

följande punkter anmäla en från majoritetens avvikande mening.

Den uppdelning av den föreslagna förberedande examen i två olika avdelningar,

som fakulteten förordar, ävensom fakultetens yrkande, att prövningen

i människans osteologi icke skall ske inför nämnd och följaktligen i realiteten

icke kommer att ingå såsom en integrerande del av den förberedande

examen, avlägsna enligt vår åsikt från de sakkunnigas förslag, i vad det av
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Kr 103. 25

ser en bättre rekrytering av vår läkarkår, de huvudsakliga garantierna för

att examen i fråga skall leda till det eftersträvade målet. De sakkunniga

ha uppenbarligen åsyftat att i den förberedande examen ställa den studerande

inför uppgiften att på en gång svara för ett samlat och i viss mån

heterogent kunskapsmaterial och velat bland detta bereda plats även för ett

ämne av rent medicinskt innehåll, nämligen människans osteologi. Vi anse

de sakkunnigas tankegång i båda dessa avseenden vara rationell. Fakultetens

förslag, om det kommer till utförande, frammanar däremot samma

invändning, som på sin tid gjordes mot medicinsk-filosofisk examen, nämligen

att de, som folio igenom, gjorde det på grund av bristande insikter i

ämnen, av vilka intet enda tillhörde det rent medicinska studieområdet. Viktigare

än denna invändning är emellertid, att om den förberedande examen

bleve ordnad i överensstämmelse med fakultetens förslag, skulle den, åtminstone

enligt vårt förmenande, endast kunna väntas leda till en sovring av

de tillströmmande studerande med hänsyn till deras arbetstid men icke till

en sovring med hänsyn till deras begåvning. Vi finna det nämligen högst

osannolikt, att en person, vars begåvning räckt till för att avlägga studentexamen,

skulle av annan orsak än bristande flit behöva falla igenom i en

examen, som under loppet av ett år får avläggas i två avdelningar med ett

ganska litet ämne i varje. Enligt vår uppfattning bör man emellertid, om

en förbättrad rekrytering av läkarkåren avses, ej blott eftersträva, att de.

som utbildas för kallet, äro flitiga, utan även att de i övrigt äga goda förutsättningar

för medicinska studior. Och särskilt synes det oss, att läkarens

yrke mer än de flesta andras på sina utövare ställer kravet, att de skola

kunna hålla ett stort kunskapsmaterial på en gång aktuellt. En förberedande

examen enligt de sakkunnigas förslag synes oss ge möjlighet att be<

döma, om en studerande äger denna för en framgångsrik utövning av yrket

mycket viktiga egenskap. En examen enligt fakultetens förslag synes oss

däremot lämna mycket ringa möjlighet till ett sådant bedömande.

Av skäl, som vi nu anfört, hysa vi den uppfattningen, att de sakkunnigas

förslag om den förberedande examens omfattning och dess avläggande

i ett sammanhang garanterar en bättre rekrytering av läkarkåren än fakultetens

förslag till förberedande examen, och att därför de sakkunnigas förslag

i dessa punkter bort tillstyrkas.

Däremot ansluta vi oss till fakultetsmajoritetens förslag angående ordningen

för intagandet på de förberedande kurserna, anse det vidare nödvändigt, att

förberedande examen anordnas tre gånger årligen (i stället för två gånger

enligt de sakkunnigas förslag) och biträda även fakultetsmajoriteten, då den

avstyrker, att en ledamot av examensnämnden skall representera kliniskt

ämne.

I utlåtande den 20 november 1920 har medicinska fakulteten i Lund

yttrat sig över berörda sakkunnigförslag och därvid anfört i huvudsak följande:
Jämlikt

sin förut intagna ståndpunkt tillstyrker fakulteten det av de sak"

kunniga föreslagna kravet på vitsord om minst godkända insikter i studentexamen

i tyska, engelska och franska språken såsom villkor för inskrivning

i medicinsk fakultet.

Yad de sakkunniga föreslagit rörande särskild prövning i allmän kemi,

jämförande anatomi och osteologi före påbörjandet av övriga studier hörande

till medicine kandidatexamen får fakulteten biträda med följande ändringar.

Medicinska

fakulteten i

Lund.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Karolinska

institutets lärarkollegium.

Bestämmelsen att den ene av examensnämndens medlemmar nödvändigt

skall vara representant för kliniskt ämne kan fakulteten dock ej biträda.

Om den ifrågavarande prövningen skall bliva tillräckligt ingående, förutsätter

denna, att endast ett fåtal dagligen examineras, och examenstiden torde

därför få utsträckas till en ganska lång examensperiod, upp till 14 dagar,

under vilken tid annan tjänstgöring av examensnämndens medlemmar ej

kan ifrågasättas. Att medel erfordras för ersättning till eventuell vikarie

för dessa ävensom till utanför fakulteten stående medlemmar av nämnden

är därför att förutse.

Vad vidare beträffar de föreslagna bestämmelserna angående en förberedande

examen, så äro de så avfattade, att varje fakultet inom denna ram

kan inrätta sig efter sina förhållanden. Så t. ex. kan den jämförande anatomiska

kursen i Lund allt fortfarande givas endast en gång årligen, under

det att densamma på andra ställen, där ett större lärjungantal det kräver

och lärarkrafterna det medgiva, denna kurs kan givas 2 gånger årligen.

Så (inner fakulteten, att undervisningen för ifrågavarande examen för närvarande

lämpligen skulle kunna ordnas på följande sätt:

De studerande, som redan i september äro berättigade till inskrivning i

medicinsk fakultet, genomgå under september—november en 2 Vs—3 månaders

kurs i allmän kemi, samt ägna återstoden av höstterminen till inläsning

av osteologien. Den 7 januari—4 februari bevistas kursen i jämförande

anatomi och omedelbart efter dennas slut äger prövningen rum.

De studerande, som på grund av kompletteringsstudier eller av annan anledning

ej förrän med utgången av höstterminen bliva berättigade till inskrivning

i medicinsk fakultet, bevista först 7 januari—4 februari den jämförande

anatomiska kursen, genomgå därefter en (21 2) 3 månaders kurs i

allmän kemi, samt använda återstoden av terminen till inläsning av osteologien.

Den andra prövningen under läsåret skulle kunna avläggas under

senare hälften av maj.

Under förutsättning att en dylik studieplan för den förberedande undervisningen

vinner kanslerns gillande, har fakulteten intet att erinra emot förslaget

till förberedande prövning i berörda delar. Då det dessutom synes

vara ett allmänt önskemål, att snarast möjligt en dylik förberedande prövning,

som här avses, för de medicinska studierna införes, får fakulteten föreslå,

att de kommitterades förslag i dessa delar behandlas för sig, så att

examensstadgan i dessa punkter kan förändras, redan innan förslaget i dess

helhet kan bliva föremål för Kungl. Maj:ts beslut i frågan.

Karolinska institutets lärarkollegium har i skrivelse den 30 juni 1921

yttrat sig i ämnet och därvid anfört följande:

En snar lösning av dessa frågor är enligt lärarkollegiets mening av stor

betydelse och desamma torde utan svårighet kunna behandlas och avgöras

för sig, oberoende av de övriga frågor, som avhandlas i den följande delen

av de sakkunnigas betänkande. Lärarkollegiet kan nämligen ej tänka sig

något hinder för, att de frågor varom nu är tal, lösas och avgöras för sig.

Beträffande inskrivning vid medicinsk fakultet instämmer lärarkollegiet i

de sakkunnigas uttalanden och förslag och anser sålunda, att för inskrivning

i medicinsk fakultet skulle utom nu gällande bestämmelser fordras

vitsord om minst godkända insikter i tyska, franska och engelska språken

i studentexamen.

Ehuru lärarkollegiet icke anser, att kunskaper i latinska språket äro nöd
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Kr 103.

27

vändiga för bedrivande av medicinska studier, anser sig dock lärarkollegiet

böra instämma i önskvärdheten av, att fakulteterna bereda de studerande

tillfälle att, om de så önska, vid de medicinska studiernas början genomgå

en kort, efter deras speciella behov avpassad kurs i latinska språket.

Lärarkollegiet instämmer med de sakkunniga däruti, att plats bör beredas

för ett antal av minst 150 studerande att årligen mottagas vid landets tre

medicinska läroanstalter.

Principiellt instämmer lärarkollegiet ävenledes i de sakkunnigas förslag

beträffande förberedande kurser i allmän kemi och jämförande anatomi

jämte människans osteologi och en förberedande prövning eller s. k. examen

rigorosum i dessa ämnen, som de studerande skulle hava att genomgå närmast

efter inskrivning vid medicinsk fakultet.

Dock anser lärarkollegiet, att det icke bör föreskrivas såsom obligatoriskt,

att en av den ifrågavarande examensnämndens ledamöter skall vara en klinisk

lärare. Orden »av vilka en skall representera ett kliniskt ämne» böra

alltså utgå ur de sakkunnigas förslag till ändringar i examensstadgan.

Men fastän lärarkollegiet sålunda anser såsom önskvärt, att en examen

rigorosum snarast möjligt införes i enlighet med de sakkunnigas förslag,

står lärarkollegiet likväl icke främmande för en del svårigheter, som ställa

sig i vägen för en sådan åtgärds omedelbara genomförande. På grund av

det bristande utrymme, som är rådande, särskilt inom kemiska institutionen

vid karolinska institutet, skulle ett omedelbart införande av examen rigorosum,

utan utvidgning av denna institution, vara förenat med betydande

svårigheter. En utvidgning av denna institutions lokaler torde därför först

bliva nödvändig.

Nu nämnda svårigheter torde kunna minskas därigenom, att en examen

rigorosum anordnas, icke blott vid slutet av varje termin, såsom de sakkunniga

föreslagit, utan så snart ett tillräckligt antal studerande anmält sig

till genomgående av en sådan examen och på för de studerande lämpliga

tider.

Detta lärarkollegiets yttrande överensstämde i huvudsak med det förslag,

som avgivits av en för ändamålet av lärarkollegiet tillsatt beredningskommitté,

bestående av professorerna G. Ekehorn, J. E. Johansson, J. Sjöqvist,

I. Holmgren och Hj. Forssner. Denna kommitté hade emellertid icke varit

enhällig i sitt förslag; vid detsamma finnas fogade två särskilda yttranden,

avgivna av professorerna Johansson och Sjöquist.

Professor Johansson anför i huvudsak:

De sakkunniges förslag att införa bestämmelser om i studentexamen godkända

insikter i tyska, franska och engelska språken för inskrivning i medicinsk

fakultet kan jag ej tillstyrka. De blivande studenterna böra under

de sista åren i skolan framför allt utveckla förmågan att bedriva studier

d. v. s. samla sin verksamhet på ett visst kunskapsområde. Att detta kunskapsområde

för de blivande läkarna bör förläggas till naturvetenskapen och

ej till filologien torde vara uppenbart.

De sakkunniga påpeka att gällande bestämmelser medgiva en elev att

bortvälja två av de ifrågavarande språken under de sista åren i skolan.

Det är sålunda klart att i ett av de tre språken måste han under alla förhållanden

vid examen äga godkända insikter. Det torde ej lida något tvivel,

att en student i våra dagar, även om han bortvalt två språk under

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 103.

de sista skolåren, ej är sämre rustad med hänsyn till kännedom om levande

språk, än vad fallet var med latinlinjens studenter i genomsnitt på den tid,

då de sakkunniga började sina universitetsstudier.

Den medicinska undervisningen i vårt land meddelas uteslutande å modersmålet.

Till väsentlig del bygger den på elevens egna iakttagelser å laboratorier,

sektionssalar och kliniker. Läro- och handböcker, avfattade på

skandinaviskt språk, finnas visserligen ej ännu tillgängliga i samtliga medicinska

ämnen, om också antalet är större än förut. Kännedom om ett av de

ifrågavarande levande språken är emellertid tillräcklig för att i dylika fall

finna en lärobok. Det är dessutom ingalunda uteslutet, att eleven kan använda

en viss angiven lärobok, även om han vid inskrivningen i fakulteten

saknat studentbetyg i det språk, å vilket denna lärobok är avfattad. För

att tillägna sig dess innehåll fordras ingalunda studentexamens kunskapsmått

i fråga om språkets formlära och syntax.

Kännedom om utländsk facklitteratur är som bekant nödvändig för alla

yrkesutövare, affärsmän, ingenjörer, fabrikörer o. s. v. De sakkunniga synas

emellertid hava förbisett, att för att kunna tillgodogöra sig facklitteraturen

fordras förut fackutbildning. De språkstudier, som bedrivas för studentexamen,

kunna omöjligen avse facklitteratur. Ett betyg om godkända språkkunskaper

i studentexamen innebär sålunda ingen garanti för förmåga att

följa facklitteraturen på ett område.

För de läkare, som utöva vetenskaplig verksamhet, är det en stor fördel

att kunna avfatta sina arbeten på något av de tro s. k. kulturspråken. Härför

erfordras naturligtvis verkliga språkinsikter. Det torde emellertid för de

flesta vara omöjligt att hinna förvärva sig dylik kunskap och färdighet i

mer än ett främmande språk. En koncentration under sista åren i skolan

på ett språk är därför att föredraga framför den splittring på flera, som

sakkunniga vilja göra obligatorisk.

Sakkunnigas förslag att införa undervisning i det latinska språket torde

sakna all praktisk betydelse.

Då de föreslagna ändringarna i bestämmelserna för inskrivning i medicinsk

fakultet ej kunna anses nödvändiga och då de stå i uppenbar strid

med allmänt erkända pedagogiska krav, hemställer jag att sakkunnigas förslag

i denna del avstyrkes.

I sitt särskilda yttrande anför professor Sjöqvist följande:

På grund av min erfarenhet såsom lärare och examinator i medicinsk

kemi är jag livligt övertygad om nödvändigheten av att kunna på ett tidigt

stadium från fortsatta medicinska studier avskilja en del studerande, vilka

visa bristande begåvning och fallenhet för läkaryrket. Ett steg i rätt riktning

synes mig vara att införa en examen rigorosum, omfattande ämnena

jämförande anatomi med människans osteologi samt allmän kemi. Jag instämmer

därför tillfullo i de sakkunnigas förslag härutinnan, ävensom i

deras uttalade mening, att de medicinska studierna på intet villkor få förlängas

genom densamma.

Under förutsättning, att samma antal studerande som hittills terminligen

skola mottagas vid karolinska institutet, är emellertid införandet därstädes

av en examen rigorosum av ovannämnda omfattning för närvarande ej möjlig,

utan att studietiden för en stor del av de studerande också förlänges.

Till belysande av detta uttalande ber jag få anföra följande:

Under de sista tre åren hava för varje termin mellan 60—70 anmälningar

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103. 29

om deltagande i den allmänna kursen i kemi ingått, av vilka ej mer än 32

kunnat mottagas; de övriga få vänta till följande termin.

Kursen i allmän kemi omfattar dels åhörande av föreläsningar med experiment

i oorganisk och organisk kemi med periodiska förhör och dels utförande

av laborationsövningar, vilka senare taga en tid av sex veckor. Till

föreläsningarna kunna genom provisoriska anordningar i föreläsningssalen

samtliga anmälda vinna tillträde, men då institutionen endast förfogar över

plats för 16 laboranter i allmän kemi, kunna ej mer än 32 elever varje

termin genomgå den fullständiga kursen.

Å den anatomiska institutionen däremot äro utrymmesförhållandena sådana,

att samtliga elever, som anmäla sig, vinna tillträde till deltagande i

kursen i jämförande anatomi. Mer än hälften av dessa måste, såsom nämndes,

vägras tillträde till kursen i allmän kemi. 32 elever hinna således under

en termin avsluta båda kurserna och kunna under nästa termin odelat

ägna sig åt arbetet på anatomisalen. Den del av de studerande, vilka icke

vinner tillträde till kursen i kemi kan efter anatomikursens slut under återstående

del av terminen erhålla dissektionspartier och omedelbart efter den

kemiska kursens avslutande under nästa termin återtaga det anatomiska

studiet. Samtliga elever medhinna alltså under nuvarande regim att under

ett läsår genomgå de förberedande kurserna i anatomi och kemi samt dessutom

att utföra ett antal dissektionspartier. Skulle examen rigorosum utan

vidare bestämmelser nu införas, kommer dennas avläggande att för ungefär

hälften av eleverna taga ett helt läsår i anspråk utan någon möjlighet för

dem att använda den del av den lediga dyrbara tiden till arbete å anatomisalen.

Den andra hälften, som hinner avsluta båda de förberedande kurserna

under en termin, skulle däremot bliva orättvist gynnad.

Då en examen rigorosum emellertid synes mig vara ett önskemål av största

betydelse, torde det vara nödvändigt att undersöka, om och huru hindren

för dess snara införande kunna undanröjas.

En möjlighet är naturligtvis, att till inskrivning vid karolinska institutet

endast mottaga 32 elever för varje termin. Frånsett att detta antal synes

mig alldeles för litet synnerligast som en del väl måste antagas bliva utgallrade

genom den ifrågavarande förberedande examen, måste i så fall åtgärder

vidtagas att i likhet med vad förhållandet är vid tekniska högskolan,

veterinärinstitutet, skogshögskolan och tandläkarinstitutet redan vid inskrivningen

utgallra mer än 50 proc. av de sökande, men det nya förslagets

springande punkt är ju att förlägga denna helt visst nödvändiga gallring

till en tidpunkt, då möjlighet att med större rättvisa och nyttig effekt företaga

densamma föreligger.

En förkortning av laborationskursen i allmän kemi till 4 veckor, varigenom

3 kurser varje termin skulle kunna givas och antalet deltagare således höjes

till 48, är ej möjligt med mindre än att avsikten med densamma fullständigt

förfelas.

En tredje utväg är att företaga en utvidgning av den kemiska institutionen,

önsklig redan i och för sig själv, enär denna institution är

den mest trångbodda och sämst utrustade av alla institutets institutioner

och varje vrå av densamma är till ytterlighet utnyttjad. En planerad tillbyggnad

skulle tillföra institutionen ytterligare 24 platser för laboranter i

allmän kemi, varigenom alltså inalles 40 skulle stå till förfogande. Det

gamla önskemålet att erhålla ett större antal platser för laboranterna i fysiologisk

kemi skulle härigenom ävenledes kunna tillgodoses. För närvarande

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Universitets
kanslern.

disponerar institutionen 31 sådana platser, men då antalet anmälningar till

deltagande i den fysiologisk-kemiska kursen för varje termin överskrider 40,

måste ett tio-tal avvisas. En annan stor olägenhet av bristen på utrymme

är att studiet av den fysiologiska kemien för ett stort antal av de studerande

måste förläggas till en för de medicinska studierna i allmänhet mindre

lämplig tidpunkt. Ofta måste nämligen laborationerna i fysiologi utföras

före laborationerna i fysiologisk kemi. Denna olägenhet skulle således kunna

undanröjas.

En utvidgning av den kemiska institutionen medför emellertid såsom

oeftergivligt, att ännu en amanuensbefattning inrättas och att det extra anslag,

som 1920 års riksdag anvisat till ett extra laboratoriebiträde, förändras

till ett anslag till en andre ordinarie vaktmästare samt att materialanslaget

till institutionen höjes. Aven utan tillbyggnad äro dessa anslag högeligen

önskvärda för att icke säga nödvändiga, alldenstund elevernas praktiska arbeten,

vid vilka ständig handledning kräves, å institutionen under 5 dagar

i veckan pågå kontinuerligt under hela terminen från kl. 9 på morgonen

till kl. 5—6 på aftonen och lärare och vaktmästarkrafterna därför äro till

det yttersta tagna i anspråk.

Jag föreslår alltså, att lärarkollegiet tillstyrker de sakkunnigas förslag om

införande snarast möjligt av en examen rigorosum av omnämnda omfattning,

dock under framhållande av, att denna vid karolinska institutet ej

kan införas utan förlängning av studietiden för mer än hälften av de studerande

med mindre än en utvidgning av den kemiska institutionen kommer

till stånd.

Mot lärarkollegiets förslag anmälde professor J. Åkerman reservation under

förklaring, att införandet av en examen rigorosum enligt hans tanke

skulle åstadkomma förlängning av studietiden. Jämväl professor I. Holmgren

reserverade sig mot formuleringen av de två sista styckena i yttrandet.

Lärarkollegiets förslag i avseende å tillstyrkandet av införande av godkända

insikter i tyska, franska och engelska språken såsom villkor för inskrivning

i medicinsk fakultet var emellertid icke enhälligt. Det fattades med 11 röster

mot 8, som avgåvos till förmån för professor Johanssons yrkande.

I utlåtande den 28 mars 1922 har kanslern avgivit yttrande över de

sakkunnigas förslag.

I avseende å fordringarna på vissa språkkunskaper för inskrivning i

medicinsk fakultet anför kanslern följande:

Kanslern medgiver naturligtvis gärna, att det vore mycket önskvärt, om

en viss kännedom om utländska levande språk kunde genom fordran på

studentkunskaper garanteras hos dem, som inträda på den medicinska banan.

De språkliga kunskapernas bildningsvärde är ju obestridligt, och befintligheten

av sådana skulle också utan tvivel för de studerande underlätta de

bokliga studier, som måste ske genom inhämtande av utländsk medicinsk

litteratur. Men då uppställandet av nämnda fordran utan tvivel skulle för

en ganska stor del av de medicine studerande avsevärt förlänga studietiden,

och å andra sidan befintligheten av språkkunskaper av ifrågavarande art,

vilka ju för övrigt kunna av dem, som så önska, inhämtas på enskild väg,

icke får anses vara något oundgängligt villkor för framgång i de medicinska

studierna eller för en god läkarutbildning, har kanslern ansett sig böra, i

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103. 31

likhet med medicinska fakulteten i Uppsala och en stark minoritet inom

karolinska institutets lärarkollegium, avstyrka förslaget i detta hänseende.

Frågan om behövligheten för medicine studerande av insikter i döda språk

ställer sig i själva verket på ett helt annat sätt än samma fråga beträffande

de levande språken. Såsom skäl för att ett sådant behov skulle föreligga,

har anförts, dels att — såsom en reservant inom medicinska fakulteten vid

behandling av 1904 års förslag till stadga angående medicinska examina uttryckte

sig — »den medicinska vetenskapens rön under nära ett och ett

halvt årtusende, eller från och med Celsus långt in på 1800-talet» finnas

bevarade på latinska språket, dels ock, framför allt, att för en riktig uppfattning

av den medicinska terminologien och för förstående av farmakopén

förutsattes kännedom om latinska språket, som jämväl användes vid

receptskrivning.

Det förra av dessa argument torde icke vara synnerligen vägande, då

nämligen för de medicinska examina numera icke fordras något studium av

arbeten, skrivna på latin, och de på latin skrivna medicinska arbetena icke

torde innehålla några upplysningar, som icke antingen finnas översatta till

något levande språk eller ock blivit av den moderna medicinska vetenskapen

på annat sätt tillgodogjorda. Däremot torde det icke kunna förnekas, att

en bestämd anomali ligger däri, att sådana medicine studerande, som icke

inhämtat kunskaper i latin och grekiska, likväl nödgas i sitt arbete ständigt

röra sig, t. ex. vid studiet av ämnena anatomi och patologi, med termer och

uttryck, hämtade från ifrågavarande två språk, utan att hava något som

helst begrepp om dessa språks ordstammar och ordformer, en brist, som

naturligtvis icke kan helt avhjälpas genom att utantill inlära terminologien.

Vad farmakopén beträffar, är den visserligen numera, vad själva texten

angår, utgiven på svenska språket, men själva benämningen å läkemedlen

äro avfattade på latin, respektive grekiska, och såsom bekant begagnas allmänt

vid receptskrivning denna latinska, respektive grekiska nomenklatur.

Emellertid vill kanslern, med hänsyn till de stora olägenheter, en förlängning

av studietiden skulle innebära, icke ifrågasätta några obligatoriska

insikter vare sig i latin eller i grekiska såsom villkor för tillgång till medicinska

studier. Men det synes icke vara oskäligt, att de medicinska fakulteterna

åläggas att vidtaga åtgärder i syfte att de studerande, som inse den

antydda bristen i sin utbildning, må erhålla tillfälle att frivilligt och på egen

bekostnad avhjälpa densamma. På grund härav och med anledning av de

sakkunnigas framställning i denna del har kanslern för avsikt att, därest vid

behandling av föreliggande ärende Kungl. Maj:t icke finner skäligt föreskriva

någon annan anordning i fråga om fordringarna på kunskaper i de

döda språken för medicine studerande, till de medicinska läroanstalterna avlåta

särskilda skrivelser med anmodan att vidtaga åtgärder i det syfte, att

medelst överenskommelse med lämpliga lärare tillfälle beredes de studerande

att, mot erläggande av skälig avgift, inhämta grunderna av de latinska och

grekiska språken, särskilt sådana delar, som kunna vara av betydelse för

deras medicinska studier.

Beträffande den ifrågasatta förberedande examen förklarar sig kanslern, i

likhet med de hörda myndigheterna, finna införandet av sådan examen

snarast möjligt vara av stor vikt. Då kanslern anser, att det skulle kunna

utan olägenhet anförtros åt var och en av de tre medicinska läroanstalterna

att med hänsyn till olika rådande förhållanden — såsom tillgång på under
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 103.

Av de sakkunnigas

förslag

betingade

kostnader.

visningslokaler m. m. — var för sig ordna hithörande detaljfrågor, har

kanslern uppgjort förslag till ändrad lydelse av hithörande del i examensstadgan,

enligt vilken kanslern skulle äga att, på vederbörandes förslag,

meddela nödiga bestämmelser utöver de allmänna stadganden angående

ifrågavarande förberedande examination, vilka synas böra av Kungl. Maj:t

utfärdas.

Genom remiss den 15 april 1922 anbefallde Kungl. Maj :t kanslern anmoda

vederbörande att uppgöra förslag till de kostnader för staten, som skulle

föranledas av ett bifall till de av kanslern i nyssberörda utlåtande den 28

mars 1922 förordade ändringar i den medicinska utbildningen samt med

detta förslag jämte det utlåtande, kanslern kunde för egen del finna anledning

att härvid avgiva, till Kungl. Maj:t inkomma.

I anledning härav överlämnade kanslern med skrivelse den 29 november

1922 yttranden i ämnet från de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund

samt från karolinska institutets lärarkollegium. Av dessa yttranden framgår,

att de kostnader för staten, som skulle föranledas av ett genomförande

av förenämnda studie- och examensanordning, beräknats på följande sätt:

Beträffande Uppsala universitet:

1. Höjning av det hittills på extra stat utgående anslaget å 2,500 kronor

till en lärare i allmän kemi för medicine studerande med 2,500 kronor,

eventuellt 3,500 kronor, till 5,000 kronor, eventuellt 6,000 kronor. Ifrågavarande

lärares arbetsbörda beräknades komma att ökas från omkring 90

timmars till omkring 115 timmars undervisning i terminen, vartill skulle

komma amanuensgöromål och examinationsskyldighet. De högre siffrorna

förutsätta bifall till det på Kungl. Maj:ts prövning beroende förslag om lönereglering

för olika befattningshavarna vid universiteten.

2. Arvode åt en lärare i jämförande anatomi för medicine studerande ä

5,000 kronor, eventuellt 6,000 kronor. Hittills har vederbörande lärare uppburit

avgifter av kursdeltagarna. Kursen skulle nu ingå som ett viktigt

led i den ordinarie undervisningen och beräknades omfatta 5 ä 6 veckor

varje termin med omkring 140 undervisningstimmar, vartill för läraren

skulle komma vederbörlig examinationsskyldighet.

3. Till undevisningsmateriell m. m. för kursen i jämförande anatomi

ett engångsanslag av 3,100 kronor. Detta är avsett för komplettering

av anatomiska institutionens ganska ofullständiga åskådningsmateriell med

ett antal komparativt-anatomiska modeller och preparat, ävensom väggplanscher

och skioptikonbilder m. m.

Beträffande Lunds universitet:

De ifrågasatta anordningarna beräknades kunna för universitetets vidkommande

genomföras utan några ökade kostnader för statsverket.

Beträffande KarolinsJca institutet:

1. Arvode åt en amanuens vid den kemiska institutionen å 1,200 kronor

Till frågan härom återkommer jag i det följande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

33

2. Fyllnadsanslag — utöver hittills på extra stat utgående anslag å 1,000

kronor — till inrättande av en (andre) ordinarie vaktmästartjänst vid samma

institution av 900 kronor. Även denna punkt kommer jag att närmare

beröra i det följande.

3. Tillbyggnad av den kemiska institutionen, beräknad draga en kostnad

av 60,000 kronor. Genom det anslag å 57,000 kronor, som 1923 års riksdag

för budgetåret 1923—1924 för detta ändamål anvisat, torde denna förutsättning

sålunda få anses uppfylld. Tillbyggnaden beräknas vara färdig

vid utgången av läsåret 1924—1925.

I sin ovanberörda skrivelse den 29 november 1922 hemställde kanslern

om utverkande av proposition till riksdagen om beviljande av nu berörda

anslag.

På sätt framgår av min förut lämnade redogörelse åsyftar den av de sakkunniga

ifrågasatta reformen att möjliggöra ett strängare urval av de studerande

så att under tider av oproportionerligt starkt tillopp till läkarbanan

endast de bättre kvalificerade föras vidare fram och överhuvud på ett tidigt

stadium av studiebanan de må kunna utgallras, som visat sig sakna

nödiga förutsättningar för ett framgångsrikt bedrivande av medicinska

studier.

Såsom fordran för inskrivning i medicinsk fakultet hava de sakkunniga

föreslagit betyg i studentexamen i de tre levande språken tyska, franska och

engelska. Härom hava meningarna varit synnerligen delade. Medicinska

fakulteten i Lund, som redan förut tillstyrkt förslag i denna riktning, förordar

bifall till de sakunnigas förslag. Medicinska fakulteten i Uppsala förklarar

sig icke kunna tillstyrka förslaget, men ifrågasätter alternativt, att’

därest någon ändring i den föreslagna riktningen ändock skulle anses på

kallad, betyg skulle fordras i minst tre av de latinska, tyska, franska och

engelska språken. Karolinska institutets lärarkollegium har med elva röster

mot åtta beslutit ktt instämma med de sakkunniga i här ifrågavarande förslag.

Kanslern har funnit sig böra avstyrka de sakkunnigas förslag, såsom innebärande

en fordran, vilken i vissa fall kan medföra en förlängning av studietiden.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit har ej heller jag funnit

sådana omständigheter vara förebragta, som skulle föranleda uppställandet

av förenämnda krav, varför jag ej ansett mig böra biträda sakkunnigförslaget

i denna del.

Beträffande kunskaper i latinska språket hava de sakkunniga framhållit

såsom önskvärt, att fakulteterna genom avtal med lämplig lärare beredde

de studerande tillfälle att, om de så önska, vid de medicinska studiernas

början genomgå en kort, efter deras speciella behov avpassad frivillig kurs

i det latinska språkets grunder. I detta uttalande har karolinska institutets

lärarkollegium instämt. Även kanslern har uttalat sig till förmån för en

anordning i den riktning, att möjlighet skulle beredas de studerande, som

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 76 liäft. (Nr 103.) 3

Departe
mentschefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 103.

så önska, att inhämta grunderna av de latinska och grekiska språken. För

egen del måste jag ställa mig tveksam i fråga om lämpligheten av anordningar

i berörda syfte. För att kunna rätt fatta innebörden i den medicinska

dels från latinet, dels från grekiskan härrörande nomenklaturen tarvas säkerligen

mer ingående kunskaper i dessa språk, än som kunna inhämtas genom

en i dessa ämnen given propedeutisk kurs.

Det mest betydelsefulla spörsmålet, som av de sakkunniga i detta sammanhang

berörts, är införandet av omförmälda särskilda prövning under början av

studierna till medicine kandidatexamen. Angående skyldighet för den, som

ämnar avlägga medicine kandidatexamen, att genomgå kurs och särskilt förhör i

allmän kemi finnes allaredan stadgat i gällande examensstadga. De sakkunniga

hava nu föreslagit, att detta med kurs förenade förhör i kemi

skulle tillsammans med ett, likaledes efter genomgången kurs, anordnat förhör

i jämförande anatomi utgöra ett slags förberedande examen, genom vilken

borde ernås möjlighet att på ett tidigt stadium av de medicinska studierna

utgallra dem, som visat sig sakna nödiga förutsättningar för ett

framgångsrikt bedrivande av desamma. Denna tanke har hos de hörda myndigheterna

vunnit allmän tillslutning.

Av den utredning, som i denna fråga förebragts, liksom även av de uttalanden,

som härutinnan framkommit från de medicinska läroanstalterna, har

jag erhållit det intrycket, att en förberedande prövning av ifrågavarande art

skulle vara synnerligen gagnelig. De sakkunniga hava i sitt betänkande

lämnat vissa statistiska uppgifter i fråga om de under senare år intill år

1919 nyinskrivna medicine studerande och nylegitimerade läkare (jfr sid. 5

och 6 i det föregående). Jag ber att få komplettera dessa uppgifter med siffror

även för senare år. Dessa utvisa, att antalet nyinskrivna medicine studerande

under dessa år varit i fortgående tillväxt dock med en mindre

tillbakagång för år 1922. Siffrorna härutinnan te sig på följande sätt: för

år 1918 176 nyinskrivna, för år 1919 204, för år 1920 240, för år 1921

252 samt för år 1922 242. Antalet nylegitimerade läkare har också väsentligt

ökats; för år 1917 utgjorde antalet 73, för år 1918 likaledes 73, för år

1920 63, för år 1921 84 och för år 1922 128. Med hänsyn till den trängsel,

som sålunda råder vid de medicinska institutionerna, måste det ej minst

för de studerandes egen skull vara av vikt, att icke sådana, som icke lämpa

sig för banan, taga plats och utrymme från dem, som kunna vara i hög

grad skickade för densamma. Någon minskning i tillgången på utbildade

läkare kan en dylik anordning enligt min mening icke innebära, då platsantalet

på institutioner och kliniker en gång är givet och icke medger ett

årligt utexaminerande av mer än ett visst antal läkare. Här skulle det endast

gälla att på ett tidigare stadium frånskilja det överskott, som visar sig

sakna förutsättningar för ifrågavarande studier. Då härtill kommer, att en

anordning av föreslagen art icke behöver innebära någon förlängning av

studietiden, utan tvärtom för en del studerande i stället borde kunna medföra

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.is proposition Nr 103.

en förkortning av densamma, därigenom att den nuvarande väntetiden för

tillträde till vederbörliga kurser skulle komma att försvinna eller minskas,

är jag böjd att för min del biträda de sakkunnigas förslag i princip. Att,

såsom föreslagits, förlägga den förberedande prövningen före de egentliga

studierna i anatomi, finner jag jämväl lämpligt med hänsyn till den knappa

tillgången på material för studier i sistnämnda ämne.

I fråga om vissa detaljbestämmelser — nämligen angående examinationens

förläggande i båda ämnena i ett sammanhang eller i vart ämne för sig,

angående medtagande i förhöret av ämnet osteologi, angående examensnämndens

sammansättning m. m. — hava skiljaktiga meningar bland de

hörda myndigheterna yppats. Utan att nu anse mig behöva dröja vid dessa

frågor, vill jag allenast framhålla, att ett ordnande av desamma synes mig

lätt kunna ske genom att, såsom kanslern föreslagit, åt de medicinska läroanstalterna

överlätes att med kanslerns godkännande efter olika rådande

förhållanden tillgodose sina önskemål i berörda hänseenden. Jag får tillfälle

att vid anmälan av frågan om ändrad lydelse av medicinska examensstadgan

närmare återkomma till dessa detalj spörsmål.

Vid genomförandet av omförmälda förberedande prövning hava, såsom

angivits, knutits krav på ekonomisk medverkan från statens sida. Från medicinska

fakulteten i Lund har intet anspråk i detta hänseende framställts.

Vad beträffar de från Uppsala medicinska fakultet uppställda kraven, har

jag genom skrivelse den 9 november 1923 införskaffat yttrande, huruvida

enligt fakultetens uppfattning möjlighet förefinnes att anordna den ifrågasatta

förberedande examen utan några ökade kostnader för statsverket. Jag

har i detta hänseende från fakulteten mottagit en den 19 november 1923

dagtecknad skrivelse, däri fakulteten framhåller, bland annat, följande:

Fakulteten meddelar, att nödiga penningmedel för anskaffande av undervisningsmateriell

m. m. till kursen i jämförande anatomi samt för beredande

av skälig ersättning åt lärarna i allmän kemi och i jämförande anatomi

synas fakulteten vara oundgängliga förutsättningar, för att de medicinska

examina skola kunna genomföras i den mån nämnda undervisningsämnen

därav beröras.

Det för tillgodoseende av det förstnämnda behovet ifrågasatta engångsanslaget

å 3,100 kronor synes fakulteten icke vara större än att universitetets

reservfond tilläventyrs kan förväntas därtill lämna tillgång, därest anslag

av statsmedel för ändamålet icke skulle kunna påräknas.

Vad åter de belopp vidkommer, som fakulteten ansett behövliga till förstärkande

av arvodet till läraren i allmän kemi (vilket nu utgår med 2,500

kronor) samt till beredande av arvode åt läraren i jämförande anatomi (till

vilket syfte intet anslag av allmänna medel för närvarande finnes), så lärer

väl, därest statsanslag för dessa ändamål ej kunna beredas, ingen annan

utväg återstå, än att införa en till läraren utgående avgift för deltagare i

kursen i allmän kemi, samt att väsentligt höja den avgift, som hittills

med kanslerns medgivande upptagits av deltagarna i kursen i jämförande

anatomi.

Fakulteten kan emellertid icke underlåta att framhålla de principiella be
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Inrättande av

en amanuensbefattning

vid

karolinska

institutets

kemiska institution.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 103.

tänkligheter, som med fog kunna göras gällande mot att lärare, som hava

att meddela en för fakultetens samtliga lärjungar obligatorisk undervisning

och förrätta en examination, som just genom de föreslagna bestämmelserna

kommer att bliva mera maktpåliggande och ansvarsfull än förut, till stor

del eller helt och hållet avlönas av de studerande. Arvodet måste i sådant

fall även bliva beroende av tillfälliga växlingar i tillströmningen av de studerande,

och vid ett något mer avsevärt nedgående av lärjungantalet kan

lätteligen det fall inträda, att sammanlagda beloppet av de till läraren utgående

avgifterna, även efter verkställd höjning, ej utgör skälig ersättning

för dennes arbete, och att fakulteten på den grund möter svårigheter att anskaffa

kompetenta lärarkrafter för de viktiga undervisningskurser, varom

här är fråga. Med kännedom om de stora ekonomiska svårigheter, med

vilka många av de medicine studerande redan nu hava att kämpa, måste

fakulteten också livligt beklaga, om en dylik åtgärd skulle behöva tillgripas.

Av fakultetens nu refererade skrivelse framgår, att fakulteten, om ock

med beklagande i visst avseende, tilltror sig kunna anordna den förberedande

examen utan särskilda kostnader för statsverket. Vad särskilt beträffar

de av fakulteten framförda betänkligheterna i fråga om att belägga kurserna

i allmän kemi och jämförande anatomi med särskilda avgifter av de studerande,

vill jag visserligen ingalunda jäva det berättigade i vad fakulteten

härutinnan anfört, men tillåter jag mig på samma gång erinra därom, dels

att kursen i jämförande anatomi ej endast vid Uppsalafakulteten utan även

vid karolinska institutet för närvarande är avgiftsbelagd, dels ock att principen

om avgifter för särskilda kurser ingalunda är för den medicinska högskolutbildningen

i övrigt främmande. Då emellertid några krav på kostnader

i motsvarande hänseende icke ansetts böra uppställas från vare sig

fakulteten i Lund eller karolinska institutet, anser jag mig böra utgå därifrån,

att ett införande av den förberedande examen även i Uppsala kan ske

utan att statsverket behöver vidkännas därav föranledda ökade kostnader.

Jag kommer nu till de krav, som i detta hänseende framställts från karolinska

institutets sida. Det ena av dessa, nämligen anslag till en tillbyggnad

till institutets kemiska institution, kan jag nu helt bortse från, sedan, som

förut erinrats. 1923 års riksdag för detta ändamål anvisat erforderliga medel.

I fråga om de återstående förutsättningarna, nämligen inrättande av en

amanuensbefattning och en vaktmästarbefattning vid den kemiska institutionen,

tillåter jag mig anföra följande.

I eu år 1922 till institutets lärarkollegium ingiven skrivelse anförde professorn

i medicinsk kemi vid instititutet J. Sjöqvist bland annat följande:

Under hänvisning till min skrivelse till lärarkollegiet maj 1921, vari jaganhöll,

att lärarkollegiet bland sina riksdagspetita behagade upptaga 80,000

kronor till en tillbyggnad till den kemiska institutionen i överensstämmelse

med ett av byggnadsstyrelsen uppgjort förslag, får jag härmed anhålla, att

lärarkollegium även i år vill framlägga samma begäran med den modifikation

av summans storlek, som byggnadsstyrelsen på grund av minskade

byggnadskostnader kan finna sig föranlåten att göra.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 108.

37

Ett införande av den examen rigorosum, för vilken lärarkollegium i det

närmaste enhälligt uttalat sig, låter sig ej göra med mindre än att en tillbyggnad

kommer till stånd, försåvitt som studietiden för mer än hälften av

de studerande ej skall avsevärt förlängas.

Om den begärda utvidgningen kommer till stånd, komma under hela höstterminen

och åtminstone fyra månader av vårterminen i stället för nuvarande

62 elever 110 elever att samtidigt genomgå övningarna i allmän och

medicinsk kemi med arbetstid å laboratoriet från klockan 9 förmiddagen till

klockan 6 eftermiddagen alla vardagar utom lördagarna, då laboratoriet för

rengöring måste hållas stängt, och om samtliga lärår- och vaktmästarkrafter

redan nu äro i högsta grad tagna i anspråk, så bliva de i senare

fallet otillräckliga. Jag ser mig därför nödsakad föreslå, att lärarkollegium

vidare begär ett årligt anslag av 1,200 kronor till lön åt en amanuens samt

höjning av det extra anslag till bestridande av vaktmästargöromål vid institutionen,

som sedan år 1921 utgår med 1,000 kronor, med 900 kronor till

lön åt en ordinarie vaktmästare.

Med stöd av vad sålunda anförts anhöll Sjöqvist, att lärarkollegiet ville

bland sina riksdagspetita upptaga för den kemiska institutionen, bland

annat, årliga anslag till

lön till en amanuens ...........................kronor 1,200: —

samt fyllnadsanslag till lön åt en ordinarie vaktmästare . . » 900: —

Med anledning av vad Sjöqvist sålunda anfört framlade lärarkollegiet

förslag i enlighet härmed.

Förslaget, som tillstyrktes av kanslern, föranledde i nu berörda del icke

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Följande år upprepade professor Sjöqvist sin anhållan och ingav en till

lärarkollegiet ställd skrivelse av den 30 april 1923, så lydande:

Sedan riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts proposition om ett anslag av 60,000

kronor till utvidgning av den kemiska institutionen och arbetet med denna

utvidgning således kan omedelbart börja och i lyckligt fall vara avslutat

före utgången av år 1923 blir det mig möjligt att från och med vårterminen

1924 utbilda 216 elever i stället för nuvarande 124.

Om lärår- och vaktmästarkrafterna vid den kemiska institutionen, där

undervisningsarbetet pågår dagligen — förutom lördagarna — under hela

läsåret från klockan 9 förmiddagen till 6 eftermiddagen redan nu äro till det

yttersta tagna i anspråk bliva de under de nya förhållandena så otillräckliga,

att så väl undervisningen som det vetenskapliga arbetet kommer att lida

ormlig nöd.

Visserligen har sedan år 1921 å extra stat anvisats ett anslag av 1,000 kronor

»till bestridande av vaktmästargöromål vid den kemiska institutionen». För

denna summa är det emellertid svårt att erhålla kvalificerad arbetskraft.

Den person, som hittills varit anställd och småningom förvärvat sig behövlig

laboratorievana, har nu uppsagt sin plats, och så kommer det förmodligen

att fortsätta, till dess platsen blir ordinarie med därmed förenade

pension och andra förmåner. I den hemställan om anslag till utvidgning av

den kemiska institutionen, som lärarkollegiet åren 1921 och 1922 ingivit, har

lärarkollegium redan från början klart framhållit behovet av ännu en amanuens

och en ordinarie vaktmästare såsom oundgänglig konsekvens av utvidgningen

i fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 76 höft. (Nr 103.)

4

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Departe
mentschefen.

Under sådana förhållanden får jag härmed hemställa, att lärarkollegium

bland sina riksdagspetita behagade upptaga:

lön till en amanuens............................kronor 1,200: —

fyllnadsanslag till lön åt en ordinarie vaktmästare ..... » 900: —

Under åberopande av vad professor Sjöqvist sålunda anfört, anhöll lärarkollegiet

i skrivelse till kanslern den 3 maj 1923, att kanslern ville hos

Kungl. Maj:t utverka proposition till 1924 års riksdag med förslag att

dels på institutets ordinarie stat uppföra en amanuens vid den kemiska

institutionen med ett arvode av 1,200 kronor för år,

dels och likaledes på institutets ordinarie stat uppföra en vaktmästare vid

samma institution med en avlöning av 1,900 kronor för år samt med rätt

till vederbörliga ålderstillägg.

I skrivelse den 16 augusti 1923 har slutligen kanslern gjort framställning

om avlåtande till 1924 års riksdag av proposition i överensstämmelse med

lärarkollegiets förslag.

Behovet av ytterligare en amanuens till den kemiska institutionen synes

mig vara till fullo vitsordat. Såsom framgår av professor Sjöqvists yttrande,

torde en dylik vara behövlig, vare sig den ifrågasatta förberedande examen

kommer till stånd eller ej. Varder denna examen, såsom jag finner önskligt,

införd, framträder behovet av förstärkning av arbetskrafterna vid kemiska

institutionen i än högre grad.

Beträffande förslaget om inrättande av ytterligare en ordinarie vaktmästarbefattning

anser jag, att institutionen bör tills vidare kunna reda sig med

det extra anslag å 1,000 kronor, som sedan år 1921 utgått till bestridande

av vaktmästargöromål vid institutionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, det Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att å ordinarie stat för karolinska mediko-kirurgiska institutet

under rubriken Avlöning A) Lärare och tjänstemän

uppföra ytterligare en amanuens vid kemiska institutionen

med ett arvode av 1,200 kronor samt förty höja institutets

ordinarie anslag till avlöningar m. m. med sagda belopp,

1,200 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall ävensom

förordna, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. d’Albedyhll.

Stockholm 1924, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

240657

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:182 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arvode till ytterligare en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets kemis s. 4 i texten
  2. SU 1924:69 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arvode till ytterligare en amanuens vid karolinska medikokirurgiska institutets kemiska institution s. 5 i texten