Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angå ende ändrad lydelse av 6 § 8 mom. i lagen den 9 december 1910 om kyrkofond

1924-03-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:104, Med förslag till lag angå ende ändrad lydelse av 6 § 8 mom. i lagen den 9 december 1910 om kyrkofond

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 104.

1

Nr 104.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angå

ende ändrad lydelse av 6 § 8 mom. i lagen den 9 december

1910 om kyrkofond; given Stockholms slott den 14

mars 1924.

Under åberopande av bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § 8 mom. i lagen

den 9 december 1910 om kyrkofond.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Clason.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 8 § 8 mom. 1 lagen den 9 december 1910

(nr 141 s. 37) om kyrkofond.

Härigenom förordnas, att 6 § 8 mom. i lagen den 9 december 1910 om

kyrkofond skall hava följande ändrade lydelse:

8. i den mån fondens tillgångar det medgiva, anslag, som Konungen

till främjande av den kyrkliga organisationens utveckling må finna skäligt

bevilja präst för särskild prästerlig tjänstgöring;

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 77 käft. (Nr 104—105.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 104.

Ändrad lydelse

av (i §

8 mota. i

lagen den 9

december 1910

om kyrkofond.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 14 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtehberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Clason anför:

Enligt 6 § 8 mom. i lagen den 9 december 1910 om kyrkofond kan,

förutom till vissa andra angivna ändamål, i den mån fondens tillgångar

det medgiva av fonden utgöras anslag, som Konungen till främjande av

den kyrkliga organisationens utveckling må finna skäligt bevilja extraordinarie

präst för särskild prästerlig tjänstgöring.

Beträffande detta stadgande, som fanns intaget jämväl i det förslag till lag

om kyrkofond, som genom proposition den 4 mars 1910, nr 85, jämto vissa

andra lagförslag, avseende reglering av de prästerliga avlöningsförhållandena,

förelädes riksdagen, anförde dåvarande departementschefen till det vid sagda

proposition fogade utdraget ur statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

följande:

Detta stadgande är nytt; och är avsikten därmed att bereda tillgång till

anställande, dock endast i begränsad omfattning, av hjälppräster gemensamma

för ett helt stift eller kontrakt: stifts- och kontraktsadjunkter. Jag

erinrar om att riksdagen för närvarande beviljar anslag, årligen uppgående

till 13,800 kronor, för anställande av fem kontraktsadjunkter inom Luleå

stift. För här ifrågavarande ändamål har förslagsvis beräknats 35,000 kronor.

Till stöd för förslaget anhåller jag få anföra följande.

På flera håll i landet hava under senare tid uppstått raskt tillväxande

industricentra. Då dessa uppstått i större församlingar och på avsevärt avstånd

från församlingens kyrka, hava de ofta i brist på prästerliga krafter

blivit mycket försummade, och det har stundom dröjt i flera årtionden,

innan de kyrkliga förhållandena därstädes blivit på ett tillfredsställande sätt

ordnade. Hade tillgångar funnits för ett tillfälligt anställande av lämplig

prästman på sådana orter, skulle den kyrkliga utvecklingen hava kunnat

försiggå mera normalt jämsides med den materiella. Ett ännu oftare befintligt

och ännu mera trängande behov är uppväckandet och organiserandet

av frivilliga lekmannakrafter till kyrklig verksamhet, särskilt på orter, som

ligga fjärran från kyrka och mera sällan erhålla besök av präst. Hade man

tillfälle att dit sända unga präster, som lämpade sig för en sådan uppgift,

så skulle därigenom tillgodoses ett verkligt behov och mycket kunna uträttas

för församlingslivets höjande. Det ifrågasatta anslaget till avlönande

av stifts- och kontraktsadjunkter är visserligen ringa, endast omkring 3,000

kronor för varje stift. Men därmed torde säkerligen kunna uträttas mer, än

vid första påseendet kan synas. Anslaget kunde brukas för flera unga prästmän,

som periodvis missiverades för anförda uppgifter och däremellan mot

vanligt arvode finge tjänstgöra som adjunkter i församlingarna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 104.

3

I en vid 1920 års kyrkomöte väckt motion, nr 30, anfördes, bland annat,

hurusom mycket syntes kunna vinnas för det praktiskt-kyrkliga arbetet, om

domkapitlen finge rätt att för viss begränsad tid varje år förordna extra ordinarie

prästman eller, efter dennes åtagande och överenskommelse med respektive

församlingar, ordinarie befattningshavare att resa omkring i stiftet och

medverka vid bedrivandet eller upptagandet av kyrkligt ungdomsarbete och

andra former av den religiösa och kristligt-sociala verksamhet, som vår tid

behövde. Så kunde olika gåvor och mognad erfarenhet komma till användning

i hela stiftets tjänst, och domkapitlen kunde på sådant vis bättre än

nu direkt medverka till det kyrkliga livets stärkande. Sedan i motionen

framhållits nödvändigheten av att den missiverade prästmannen icke åsamkades

kostnader för resor och minskning i lön eller bidrag till vikarie, och

att dessa kostnader borde, där de icke kunde täckas på enskild väg, utgå

av kyrkofonden, hemställdes, att kyrkomötet ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om vidtagande av åtgärder i syfte, att domkapitlen må äga

rätt att för viss begränsad tid varje år förordna en därför lämpad prästman

att medverka som stiftsassistent vid det kyrkliga arbetet i stiftet, samt att

de härför erforderliga kostnaderna må bestridas ur kyrkofonden. Beträffande

beloppet av kostnaderna yttrades, att, om den tid, för vilken domkapitlet

finge på ovannämnda sätt missivera prästman som stiftsassistent, bestämdes

till högst två månader varje år, skulle merkostnaden för vikariatsarvoden

icke uppgå till mer än för närvarande högst omkring 6,000 kronor per år.

Beträffande resekostnader kunde naturligen ingen egentlig beräkning göras;

här vore väl riktigaste vägen att bestämma ett visst maximum -— efter

preliminära antaganden kanske till en början 10,000 kronor — att på lämpligt

sätt fördelas mellan domkapitlen, vilka det skulle åligga att kontrollera

reseräkningarna.

I en i anledning av nämnda motion den 16 november 1920 till Kungl.

Maj:t avlåten skrivelse, nr 15, har kyrkomötet anfört: Vid behandlingen av

förevarande fråga har inom kyrkomötet, som till fullo delar den i motionen

uttalade uppfattningen om vinsten för det praktiskt-kyrkliga arbetet av en

dylik prästmans anställande, uppstått fråga, huruvida icke med redan gällande

bestämmelser möjlighet funnes att bereda medel för dylikt ändamål.

Kyrkomötet erinrar härefter om det förut omförmälda stadgandet i 6 § 8

mom. kyrkofondslagen och departementschefens därom gjorda uttalande till

statsrådsprotokollet samt anför vidare: Vid övervägande av vad sålunda

förekommit har kyrkomötet funnit uppenbart, att på grund av ovanberörda

stadgande i kyrkofondslagen Kungl. Maj:t kan redan nu för det ändamål,

som i motionen beröres, bevilja medel såvitt fråga är om tjänstgöring för

extra ordinarie präst. I sådant hänseende torde således motionen icke erfordra

någon åtgärd från kyrkomötets sida. Men kyrkomötet har icke kunnat

undgå att erinra om att det prästerliga arbete, varom här är fråga, ofta är

av den art, att för ett tillfredsställande bedrivande därav erfordras den in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 104.

sikt och erfarenhet, som i regel förefinnas endast hos en man av den ålder,

att han vunnit ordinarie anställning. Då med nuvarande lydelse av ovan

åberopade lagrum en sådan ordinarie prästman icke kan komma i åtnjutande

av där avsett anslag, får kyrkomötet anmäla, att kyrkomötet, i anledning

av förevarande motion, för sin del antagit följande förslag till

Lag angående ändrad lydelse av 6 § 8 mom. i lagen om

kyrkofond den 9 december 1910.

Härigenom förordnas, att 6 § 8 mom. i lagen om kyrkofond den 9

december 1910 skall hava följande ändrade lydelse:

8. i den mån fondens tillgångar det medgiva, anslag, som Konungen till

främjande av den kyrkliga organisationens utveckling må finna skäligt bevilja

präst för särskild prästerlig tjänstgöring.

På grund av remiss har kammarkollegiet den 6 juli 1923 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid, bland annat, anfört:

Det synes kollegiet att kyrkomötets föreliggande förslag bör vinna avseende.

Visserligen är här uppenbarligen fråga icke blott om att till ordinarie

präster vidga kretsen av dem, vilka skulle på kyrkofondens bekostnad kunna

förordnas att, såsom det uttryckes i momentet, utöva »särskild prästerlig

tjänstgöring», utan även om att giva ett vidgat innehåll åt den särskilda

tjänstgöring, som där omförmäles. I föreliggande förslag tänker man nämligen

mindre på att sätta in en behövlig extra kraft i fall där den ordinarie

icke räcker till, än på att för en viss art av verksamhet begagna sig av

den lämpligaste förefintliga kraften. Man får emellertid ej förbise, att de

nuvarande prästlönelagarna i viss mån lida brist på smidighet, som stundom

gör det svårt eller omöjligt att tillgodose ändamål i avseende å den prästerliga

verksamheten, vilka ej höra till de mera ofrånkomliga. Det synes därför

vara en fördel att genom en förändrad avfattning av ifrågavarande 8

mom. utsträcka möjligheten för Kungl. Maj:t att på domkapitlets förslag

befrämja församlingslivet även genom anlitande, där så befinnes behövligt,

av andra former än nu låter sig göra.

En större betänklighet ligger emellertid i att den föreslagna lagändringen

bygger på att man skulle för sådan särskild tjänstgöring, varom här är

fråga, kunna begagna sig av ordinarie tjänstinnehavare. Ordinarie präst

måste anses i regel hava eller kunna förskaffa sig full verksamhet inom det

egna pastoratet, och hans tagande i anspråk för annan verksamhet kan alltså

komma att verka till förfång för det pastorat, vars präst han är, något som

naturligtvis med hänsyn till pastoratets befogade anspråk måste undvikas.

Kollegiet förutsätter därför, att här avsett uppdrag ej lämnas ordinarie präst

med mindre han tillika kan i full utsträckning uppehålla tjänstgöringen

inom sitt pastorat. Kollegiet förutsätter vidare, att förslaget, sådant det föreligger

från kyrkomötets sida, icke grundats på att domkapitlet skulle anse

sig befogat att, utan vederbörande pastorats medgivande, meddela dylikt

uppdrag åt ordinarie präst, om uppdraget är av den beskaffenhet, att dess

fullgörande kräver tjänstledighet från den ordinarie befattningen. På sätt i

sakens natur ligger, saknar nämligen domkapitlet befogenhet att utan veder
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 104.

5

börande pastorats medgivande bevilja ordinarie präst tjänstledighet för fullgörande

av prästerlig verksamhet utom sitt pastorat. Hade förslaget den

innebörd att domkapitlets befogenhet härutinnan skulle vidgas, hade kollegiet

funnit sig nödgat att avstyrka förslaget. Erinras bör att motionären i

sitt uttalande, som av kyrkomötet återgivits, förklarat överenskommelse med

vederbörande församlingar vara en av förutsättningarna för att uppdraget

skulle kunna anförtros ordinarie präst.

Att den förändrade lydelsen av momentet ej heller får förstås som innebärande

medgivande att åt ordinarie präst anvisa anslag för särskild prästerlig

tjänstgöring inom eget pastorat är väl uppenbart men torde dock böra

för fullständighetens skull här anmärkas.

På grund av det anförda och då kollegiet ej funnit erinran mot den av

kyrkomötet föreslagna lydelsen av momentet, hemställer kollegiet det täcktes

Kungl. Maj:t föreslå riksdagen antaga lag av ovan angiven lydelse.

Såsom i det föregående framhålles, måste det för olika uppgifter, som ett

praktiskt kyrkligt arbete har att främja på det religiösa och kristligt sociala

området, anses synnerligen önskvärt, att för ändamålet lämpade prästerliga

krafter kunna användas även utanför den lokalt begränsade ram, det egna

pastoratet, dit de eljes närmast pläga vara hänvisade. Nuvarande lydelse

av kyrkofondslagen § 6 mom. 8 medger också en sådan användning av

»extraordinarie präst».

Det av kyrkomötet antagna förslaget till ändrad lydelse av momentet innebär

i det hittillsvarande stadgandet endast den modifikation, att begränsningen

»extraordinarie» skulle utgå, och att således även ordinarie präst

skulle kunna tagas i anspråk för nu ifrågavarande tjänstgöring. Goda skäl

synas mig tala för. en sådan förändring. De behov, som det kan gälla att

tillgodose, kunna vara så pass skiftande vid skilda tillfällen eller inom skilda

delar av ett stift, att olikartade krafter böra komma till användning för

deras fjällande, och det är ingalunda givet, att de bästa eller lämpligaste

krafterna i varje fall stå att hämta endast bland extraordinarie präster. Den

större smidighet i tillämpningen, som den förändrade lydelsen skulle medföra,

måste överhuvud anses vara av värde för en praktiskt verkande organisation

och skulle i förevarande fall skänka större möjligheter att i de enskilda

fallen använda den rätte mannen på den rätta platsen. Såsom av

kammarkollegiet betonats, förutsätter jag emellertid, att uppdrag av nu

ifrågavarande art icke kan, utan vederbörande pastorats medgivande, meddelas

ordinarie präst, om uppdraget är av den beskaffenhet, att dess fullgörande

skulle kräva tjänstledighet från den ordinarie befattningen.

Beträffande de utgifter, som skulle åsamkas kyrkofonden genom att för

här ifrågavarande ändamål taga i anspråk förutom extra ordinarie, jämväl

ordinarie präster, har kyrkomötet i sin skrivelse icke gjort någon beräkning.

Själva lagstadgandet gör emellertid anslags utgående beroende av att kyrkofondens

tillgångar medgiva utgiften. Med hänsyn härtill och då det ankommer

på Kungl. Maj:t att bevilja anslagen i fråga, därvid detaljerade

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 104.

bestämmelser för deras användande torde komma att meddelas, samt det ej

lärer komma att röra sig om några i förhållande till kyrkofondens tillgångar

avsevärda belopp, har jag icke ansett denna sida av saken böra

hindra bifall till kyrkomötets framställning.

Med åberopande av vad sålunda anförts och under erinran, att genom

lag den 19 juni 1917 (nr 398) fogats ett mom. 9 till ifrågavarande 6 § av

kyrkofondslagen, hemställer jag,

att omförmälda, av kyrkomötet för dess del antagna lagförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

och förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hemming Gadd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:102 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § 8 mom. i lagen den 9 december 1910 om kyrko a1 i texten
  2. 1LU 1924:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Majl:s proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § 8 mom. i lagen den 9 december 1910 om kyrkofond. s. 1 i texten