Angående anslag till ortopediska institutet
1924-03-14 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:106, Angående anslag till ortopediska institutet
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 106.
1
Nr 106.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till ortopediska
institutet; given Stockholms slott den 14 mars 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
G. Malm.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 14 mars 1924.
Närvarand e:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Malm, följande:
Vid anmälan den 2 januari 1924 av anslagsbehoven under riksstatens för
budgetåret 1924—1925 femte huvudtitel anförde jag, under punkt 88, beträffande
anslag till ortopediska institutet i Stockholm:
Sedan många år är i riksstaten uppfört ett ordinarie bestämt anslag till
understöd åt ortopediska institutet i Stockholm. Under senare tid har anslaget
utgått med 8,250 kronor för år.
Förslag föreligger för närvarande, att det till ifrågavarande institut nu
utgående ordinarie anslaget i stället skulle från och med den 1 juli 1924
utgå till karolinska mediko-kirurgiska institutet, i samband varmed berörda anslag
skulle med oförändrat belopp överföras till riksstatens åttonde huvudtitel.
Då emellertid detta spörsmål ännu är föremål för utredning får jag hemBihang
till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 78 käft. (106.) 1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 106.
ställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i avbidan på den proposition
i ämnet, som kan varda riksdagen förelagd, i riksstaten beräkna
det ordinarie anslaget till ortopediska institutet med oförändrat belopp, 8,250
kronor.
Jag anhåller nu att ånyo få anmäla berörda fråga för Kungl. Maj:t.
Vid ortopediska institutet givas teoretiska och praktiska undervisningskurser
i ortopedi och sjukgymnastik åt läkare och medicine studerande.
Av institutet meddelas härjämte åt allmänheten sjukgymnasti sk och ortopedisk
behandling, vilken i viss omfattning är kostnadsfri. Rörande institutets
uppkomst och utveckling har inom ecklesiastikdepartementet utarbetats
en detaljerad framställning, för vilken jag här nedan torde få redogöra.
Gymnastiskt-ortopediska institutet begynte sin verksamhet i oktober 1827
under namn av »Josefinas institut». Dess ändamål förklarades då vara att
återställa kroppsdaning, hälsa och växtkraft hos lyfta, vanskapliga och sjukliga
barn. Ehuru institutets grundläggare, professor N. Åkerman, även med
betydande personliga uppoffringar sökte bereda medel till institutets underhåll,
nödgades detsamma fastställa den för dåtida förhållanden ansenliga
avgiften av 150 riksdaler banko i kvartalet per patient, en inkomst, som
oaktat stiftelsen togs i anspråk av ett ganska stort antal personer, likväl ej
förslog till dess förvaltning och än mindre medgav, att avgifterna kunde
sänkas ens för mindre bemedlade patienter.
Då under sådana förhållanden vid 1828—1829 års riksmöte motion väcktes
om beviljande av statsunderstöd till stiftelsen, visade det sig, att riksdagen
tillfullo uppskattade densammas ändamål, vars befordrande man ansåg lika
mycket tillhöra staten som den enskilde. Riksdagen förklarade fördenskull,
att Josefinas institut borde åtnjuta något allmänt understöd, intilldess detsamma
hunnit bliva mera känt och begagnat samt vunnit ett så vidsträckt
förtroende, att detsamma av egna inkomster kunde vidmakthållas och utvidgas.
Till uppmuntran av det nit för inrättningens framgång och organisation,
som Åkerman ådagalagt, tilldelades honom en gratifikation av 1,333
riksdaler 16 skilling banko såsom någon ersättning för de kostnader, han
enskilt vidkänts för inrättandet av stiftelsen. Vidare anhöll riksdagen, att
Kungl. Maj:t måtte — för att sätta inrättningen i tillfälle att emottaga och
vårda några fattiga kostnadsfritt eller några mindre bemedlade emot en efter
deras förmåga lämpad lägre avgift samt för institutets vidmakthållande och
utvidgande — anvisa årligen 1,500 riksdaler banko att redovisas av föreståndaren
inför sundhetskollegium. Kungl. Maj:t utfärdade sedermera bestämmelser
i överensstämmelse härmed. Ehuru institutet med framgång fortsatte
sin verksamhet, vållade emellertid de med verksamhetens bedrivande
förenade kostnaderna, att densamma under år 1833 måste nedläggas. Då
enskilda motionärer vid 1833—1834 års riksdag ånyo sökte utverka statsmakternas
stöd åt företaget, avslog riksdagen denna hemställan, enär inrättningen
icke utan ganska betydliga bidrag skulle kunna ånyo organiseras,
vadan det syntes lämpligare, att densamnm tills vidare överlämnades åt
den enskilda omtanken och välgörenheten. Åkerman, som likväl fullföljde
verksamheten i patienternas hem, lyckades ock år 1837 genom tillfälligt
understöd och egna rastlösa, med stora uppoffringar förbundna ansträngningar,
återupprätta stiftelsen, som nu ånyo tillgodosågs med lämplig lokal
och materiel och som åter med än större framgång upptog sina humanitära
Kwngl. Maj:Is proposition Nr 106.
3
strävanden. En fond av donerade medel bildades i samband därmed till
bekostande av ortopediskt bandage åt obemedlade, den s. k. fattigfonden,
för vars förvaltning en direktion tillsattes.
Vid 1840—1841 års riksdag motionerades åter om statsanslag åt institutet.
Riksdagen medgav nu, att intill nästa riksmöte till institutet finge
årligen utgå ett anslag av 1,500 riksdaler banko, att ställas under förvaltning
av direktionen för fattigfonden och med redovisningsskyldighet inför
sundhetskollegium samt under förbehåll, att minst tre fattiga patienter
vid institutet erhölle friplatser och en yngre läkare av Åkerman antoges för
att biträda honom och av honom undervisas i den ortopediska läkarkonsten
för att sålunda utbildas att en gång efter Åkerman kunna bliva institutets
föreståndare. Slutligen beviljades åt Åkerman personligen ett årligt anslag
av 500 riksdaler banko att utgå intill nästa riksdag. Kungl. Maj:t utfärdade
bestämmelser i överensstämmelse härmed.
1844—1845 års urtima riksdag beviljade samma belopp att årligen utgå
från allmänna indragningsstaten såsom understöd åt Åkerman för hans återstående
dagar. Däremot förekom å denna riksdag icke frågan om understöd
åt institutet. Sedan på 1847—1848 års riksmöte sistberörda ärende
ånyo upptagits motionsvägen, beslöt riksdagen att till understöd för institutet,
som nu skulle komma att ledas av en utav Åkerman utbildad
föreståndare, anvisa ett årligt anslag av 1,500 riksdaler banko, att utgå
under den tid, för vilken den skedda statsregleringen bleve gällande.
Därvid ställdes som villkor, att medlen skulle uppbäras, förvaltas och i
överensstämmelse med vad i avseende på statsmedel i allmänhet vore stadgat,
redovisas av direktionen för fattigfonden under överinseende av sundhetskollegium
samt att förbindelse skulle råda för institutets föreståndare
att vid dess gymnastik hålla fyra friplatser för medellösa patienter och att
utom inrättningen kostnadsfritt lämna ortopedisk behandling åt tre sådana
patienter. Från och med år 1849 upptogs ifrågavarande anslag i riksstaten
under åttonde huvudtiteln. I enlighet med riksdagens beslut fastställde
Kungl. Maj:t nu bestämmelser för stiftelsen.
Vid 185()—1851 års riksdag bifölls en Kungl. Maj:ts framställning att
samma understöd intill nästföljande riksdag måtte utgå på förut bestämda
villkor. För att bereda flera medellösa, som därav kunde vara i behov, utväg
att begagna denna välgörande inrättning samt med avseende å vikten
därav, att yngre läkare lämnades tillfälle att vinna insikt i den kurativa
metod, som vid berörda institut användes, anvisade emellertid riksdagen nu
ytterligare 1,000 riksdaler banko årligen under villkor, att en biträdande
läkare skulle av föreståndaren vid institutet antagas, lönas och undervisas
i medicinsk gymnastik och ortopedi, på det institutets verksamhet icke måtte
avbrytas i händelse av föreståndarens sjukdom eller frånfälle m. m.; att föreståndaren
skulle vara förpliktad att åt alla de läkare, som ville praktiskt
studera den ortopediska och medicinska gymnastiken, lämna fritt tillträde
till densamma på alla de timmar, som den manliga personalen gymnastiserades,
samt att därvid tillhandagå dem med nödiga upplysningar. Vidare
föreskrevs i samband med anslagets ökning, att friplatsernas antal vid gymnastiken
skulle förhöjas från 4 till 7 och att 3 patienter skulle erhålla kostnadsfri
ortopedisk vård utom institutet, i likhet med vad som dittills skett,
samt att det skulle åligga föreståndaren ej mindre att med råd och bandagers
applicerande vara behjälplig de patienter, som komme i åtnjutande av bandager
från institutets fattigfond, än även att till sundhetskollegium före januari
månads utgång varje år inlämna rapport över de patienter, som under
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 106.
det nästförflutna året blivit på statens bekostnad vid inrättningen behandlade.
Kungl. Maj:t utfärdade den 17 januari 1852 bestämmelser för institutet
i enlighet med riksdagens beslut.
Vid 1853—1854 års riksdag beviljades samma anslag av 2,500 riksdaler
banko på enahanda grunder till ifrågavarande ändamål. Samtidigt som
under de närmast följande åren antalet patienter, som behandlades å institutet,
tillväxte ävensom allmänhetens sålunda visade förtroende tillfullo motsvarades
av de genom behandlingen vunna resultaten, visade det sig, att de
medel institutet hade att påräkna, under dåvarande förhållanden icke försloge
att jämte de statsbidrag, som lämnats, betacka de för institutet oundgängligen
erforderliga utgifter för hyra m. m. och för avlönande av de vid institutet
tjänstgörande biträden. På grund, bland annat, härav fann sig
1856—1858 års riksdag äga giltig anledning att förhöja det dittillsvarande
anslaget till institutet. Detta hade, som nämnt, dittills årligen utgått med
2,500 riksdaler banko, en summa, som vid den vid denna tid skeende
myntregleringen kom att motsvara ett belopp av 3,750 riksdaler riksmynt.
Sistnämnda belopp höjdes nu med 4,500 riksdaler riksmynt eller till 8,250
riksdaler, mot förbindelse för föreståndaren att vid institutet emottaga och
kostnadsfritt vårda minst 15 obemedlade patienter samt under de villkor i
övrigt, som för statsanslagets åtnjutande förut varit bestämda, blott med den
förändring av tiden för avgivande av årsrapport, som institutets föreståndare
förut varit skyldig innan januari månads slut avlämna till sundhetskollegium
angående de under nästföregående år på statens bekostnad behandlade patienterna,
att densamma utsträcktes till påföljande mars månads utgång.
Bestämmelser i ämnet gåvos i enlighet härmed av Kungl. Maj:t den 17
juni 1858. Anslaget har sedermera årligen utgått på oförändrade villkor
och till oförändrat belopp.
Kungl. Maj:t äskade alltjämt anslag för ändamålet särskilt för varje statsreglering.
Jämte de ovan berörda kungl. brev, som i ämnet utfärdats till
sundhetskollegium åren 1852 och 1858, har även såsom grund för institutets
senare verksamhet tjänat ett kungl. brev av den 11 december 1863. Ar
1867 beslöt emellertid riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag, att anslaget
därefter skulle beviljas att fortfarande utgå med oförändrat belopp, varigenom
det erhölle karaktären av ordinarie anslag. Beträffande det sålunda
bestämda anslaget till institutet må för den följande tiden — frånsett den
omständigheten, att sundhetskollegium omorganiserats och ersatts av medicinalstyrelsen
— bringas i erinran, att sagda anslag från och med år 1902
utgick under sjätte huvudtiteln för att i staten för år 1921 och följande
år uppföras under femte huvudtiteln. 1 enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
har riksdagen även för budgetåret 1923—1924 upptagit sagda ordinarie anslag
till oförändrat belopp av 8,250 kronor.
I skrivelse den 10 mars 1922 hemställde direktionen för gymnastiskt-ortopediska
institutet —■ såsom direktionen för ovannämnda fattigfond sedan mitten
av 1800-talet benämnes — att Kungl. Maj:t ville medgiva, att det till institutet för
närvarande utgående anslaget å 8,250 kronor måtte i stället utgå till karolinska
mediko-kirurgiska institutet mot skyldighet för detta institut att full
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 106.
o
göra de villkor, som föreskrivits för anslagets åtnjutande. I händelse av
bifall till berörda framställning borde den ovannämnda s. k. fattigfonden,
som nu uppginge till omkring 20,000 kronor, överlämnas till karolinska
mediko-kirurgiska institutet att förvaltas i enlighet med det därmed avsedda
ändamålet, bekostande av ortopediska bandage åt obemedlade, och redovisas å
särskilt konto i institutets räkenskaper. Till stöd för denna sin framställning
anförde direktionen i huvudsak följande:
Från och med år 1851 har det ålegat institutet att för intresserade vara
en praktisk skola i ortopedi och sjukgymnastik, vilken uppgift under anstaltens
vidare utveckling vidgats därhän, att en ganska avsevärd procent av
svenska läkare vid detta institut kunnat genomgå ordnade kurser i mecanoterapiens
teknik och indikationer; särskilt har i detta hänseende institutets
nuvarande, sedan år 1888 anställde föreståndare, professor Anders Wide inlagt
stora förtjänster, i det han årligen givit två kurser i ortopedi, medicinsk
gymnastik och massage. Denna del av institutets verksamhet måste
anses hava varit till stort gagn för den praktiska läkarutbildningen inom
landet och synes vara förtjänt av ytterligare utveckling. Då det emellertid
under nuvarande förhållanden tillkommer institutets föreståndare att utöva
denna verksamhet på egen ekonomisk risk, allenast mot åtnjutande av det
till institutet utgående statsanslaget, vars belopp i nuvarande penningvärde
icke kan anses innebära tillräcklig trygghet för verksamhetens uppehållande,
synas särskilda åtgärder böra vidtagas för att denna ur allmän synpunkt
synnerligen gagnande verksamhet skall kunna fortgå och ytterligare utvecklas.
Det synes därför synnerligen önskligt, att ifrågavarande verksamhet
övertages av karolinska institutet, som enligt direktionens mening erbjuder
de bästa garantierna för uppehållande och utveckling av den ifrågavarande
undervisnings- och utbildningsverksamheten.
Gymnastiskt-ortopediska institutets övriga verksamhetsgrenar, som under
dess första verksamhetstid otvivelaktigt fyllt ett stort behov, torde numera
på grund av de i hög grad förändrade förhållandena spela en mindre roll.
Möjligheterna att inom Stockholm erhålla mecano-terapeutisk behandling
hava nämligen sedan dess högst väsentligt förbättrats för allmänheten av
alla klasser. Massage-gymnastiska institut av olika omfång konkurrera nu
i stort antal med enskilda gymnastikdirektörer och massörer om sådan behandling.
Vid de stora sjukhusen och deras polikliniker anställas alltmera
allmänt skickliga gymnaster, som i stor utsträckning lämna kostnadsfri dylik
behandling åt obemedlade vid sidan av de polikliniker, villka för undervisningsändamål
måste upprätthållas vid de statsunderstödda eller enskilda
utbildningsinstituten för gymnaster. De stora framgångar, som massage- och
gymnastikbehandlingen sålunda kan uppvisa, kunna dock knappast mäta
sig med den utveckling, ortopedien genomgått under de senaste årtiondena,
och som tagit sig uttryck i skapandet av ett flertal stora anstalter i vårt
land, där ortopedisk verksamhet av hög rang bedrives. I jämförelse med
nu omnämnda förhållanden är den omfattning, vari det gymnastiskt-ortopediska
institutet nu meddelar kostnadsfri sjukgymnastik och ortopedisk behandling
mindre betydande, och torde denna institutets verksamhet kunna
avsevärt vidgas, därest institutet uppgår i en institution, med de större möjligheter,
som i detta avseende stå karolinska institutet till buds.
Institutets ifrågavarande uppgifter synas utan större svårighet kunna uppfyllas
av det karolinska institutet. Det åligger det gymnastiskt-ortopediska
institutet att emottaga och kostnadsfritt vårda minst femton obemedlade pa
-
6
Kungl. Maj.ts proposition Nr 106.
Direktionen
vid
ortopediska
institutet
den 30 maj
1923.
tienter och att meddela tre patienter kostnadsfri ortopedisk vård utom institutet
varjämte »föreståndaren skall ej mindre med råd och bandagers
applicerande vara behjälplig de patienter, som komma i åtnjutande av bandager
från institutets fattigfond, än även till Kungl. Sundhetskollegium årligen
inlämna rapport över de patienter, som under det sistförflutna året blivit på
statens bekostnad vid inrättningen behandlade». Gymnastisk och ortopedisk
behandling meddelas å karolinska institutets kliniker i vida större utsträckning
än vad fallet någonsin varit å det gymnastiskt-ortopediska institutet,
vadan således karolinska institutet icke torde hava några som helst svårigheter
att åtaga sig de förpliktelser, som i detta avseende äro förenade med
det gymnastiskt-ortopediska institutets övertagande.
I skrivelse till direktionen för det gymnastiskt-ortopediska institutet den
24 februari 1922, vilken skrivelse bifogats direktionens nyssberörda framställning,
hade karolinska institutets lärarkollegium dels förklarat, att från kollegiets
sida intet hinder mötte för den föreslagna anordningen, dels ock därjämte
framhållit, att ett sålunda till karolinska institutet överflyttat gymnastiskt-ortopediskt
institut borde kunna bliva av en mycket stor betydelse som karolinska
institutets gymnastiska institution med möjlighet att ordna tillfredsställande
undervisning vid karolinska institutet i sjukgymnastik in. fl. viktiga terapiformer
— ett länge närt önskemål.
Medicinalstyrelsen och universitetskanslern förmälde sig i infordrade utlåtanden
av respektive den 6 och den 19 juli 1922 icke hava något att erinra
emot bifall till förevarande framställning. Genom beslut den 2 februari
1923 förklarade emellertid Kungl. Maj:t Sig icke finna framställningen föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Den ståndpunkt, som Kungl. Maj:t då
intog till frågan om det ortopediska institutet, torde till väsentlig del hava
berott därpå, att några mera bestämda riktlinjer icke förelågo för dess verksamhet
efter dess förläggande under karolinska institutet.
I skrivelse den 30 maj 1923 har direktionen förnyat sin framställning
och anhållit, att anslaget måtte från och med den 1 oktober 1924 utgå till
karolinska institutet. Direktionen yttrar nu:
För år 1923 har direktionen lyckats att genom den nuvarande föreståndarens,
professor A. Wide, tillmötesgående upprätthålla institutets
verksamhet under Wides ledning. Då Wide, som redan av 1921 års
riksdag på Kungl. Maj:ts förslag beviljades pension efter sin avgång som
institutets föreståndare, och som nu är 69 år, uttalat sin bestämda önskan
att den 1 oktober 1924 lämna denna sin befattning, har direktionen — med
vetskap om svårigheten eller omöjligheten att finna en ny kompetent föreståndare,
som är villig att mot uppbärandet av det sedan 1858 oförändrat
utgående statsanslaget påtaga sig därmed förenade åligganden — ej sett
annan utväg än att förnya sin förra hemställan med hänvisande till i bilagda
skrivelser då lämnad utredning och motivering. Direktionen tvekar
så mycket mindre härutinnan, som den vågar tro att det ändamål, för
vilket ett statsanslag fortfarande är av största vikt, nämligen för befordrandet
av en ordnad undervisning för blivande läkare i medicinsk rörelsebehandling,
gymnastik och massage, numera skulle tillgodoses vida bättre,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl, Maj:ts proposition Nr 106.
om sådan undervisning förlädes till ett stort kliniskt centralsjukhus, än om
densamma skulle som hittills bestridas vid ett gymnastiskt institut, vilket
ekonomiskt måste till största delen uppbäras av ett betalande klientel.
Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 27 juli 1923 tillstyrkt framställningen.
I infordrat yttrande den 29 september 1923 anför karolinska institutets
lärarkollegium i ämnet följande:
Med hänvisning till lärarkollegii skrivelse till direktionen den 24 februari
1922 får lärarkollegiet ånyo framhålla betydelsen av att den föreslagna åtgärden
nu vidtages. I likhet med direktionen vill lärarkollegiet framhålla,
huru på grund av senare tiders utveckling av ifrågavarande läkemetoder
och deras allt vidsträcktare användning på sjukhusen och på grund av tillkomsten
av specialavdelningar och anstalter för ortopedisk behandling och
sjukvård, det med ifrågavarande anslag förenade åtagandet att bereda avgiftsfri
ortopedisk behandling åt ett mindre antal obemedlade patienter kommit
att alldeles träda i bakgrunden, varemot åtagandet att giva viss undervisning
åt karolinska institutets lärjungar fått större betydelse. Skulle, såsom
direktionens framställning giver anledning att befara, gymnastiskt-ortopediska
institutet upphöra med sin verksamhet, skulle i och med detsamma en sedan
länge åt karolinska institutets lärjungar meddelad undervisning i sjukgymnastik
m. m. utan vidare upphöra. Denna undervisning, som är nödvändig
och som kräver utvidgning och förbättring, måste då åstadkommas på annat
sätt; nya anordningar måste vidtagas, vilka skulle kräva alldeles nya anslag
på institutets stat. Det finnes ingen anledning att antaga, att det skulle vålla
statsverket mindre kostnader att nu söka på annat sätt ordna denna viktiga
undervisningsfråga. Om, som direktionen föreslagit, den statligt understödda
verksamheten å gymnastiskt-ortopediska institutet med anslag och åtaganden
övertages av karolinska institutet, uppkommer intet avbrott i en sedan lång
tid åt institutets studerande given undervisning i viktiga behandlingsmetoder
och densamma kan fortsätta utan att nya krav ställas på statsverket.
Det synes under sådana förhållanden som om den av direktionen föreslagna
åtgärden är den bästa som för närvarande kan vidtagas för upprätthållandet
av undervisningen i sjukgymnastik och massage, varför lärarkollegiet på
det kraftigaste vill tillstyrka direktionens förslag.
Direktionens framställning förordades av universitetskanslern i skrivelse
den 17 oktober 1923.
Därefter inkom direktionen med en till chefen för ecklesiastikdepartementet
ställd skrivelse av sist angivna dag, däri direktionen med anledning av lärarkollegiets
nyss berörda yttrande anförde följande:
I lärarkollegiets yttrande heter det bland annat, att »det med ifrågavarande
anslag förenade åtagandet att bereda avgiftsfri ortopedisk behandling
åt ett mindre antal obemedlade patienter kommit att alldeles träda i bakgrunden,
varemot åtagandet att giva viss undervisning åt karolinska institutets
lärjungar fått större betydelse».
Då av berörda uttalande möjligen skulle kunna dragas den slutsatsen, att
gymnastiskt-ortopediska institutet uraktlåtit att i full utsträckning meddela
den avgiftsfria ortopediska behandling, som är föreskriven såsom villkor för
det till institutet utgående statsanslaget, har direktionen för institutet ansett
Medicinalstyrelsen
.
Karolinska
institutets
lärarkollegium
den 29 sept.
1923.
Universitetskanslern
den
17 okt. 1923.
Direktionen
för institutet
den 17 okt.
1923.
8
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 10ti.
Karolinska
institutets
lärarkollegium
den 22 nov.
1923.
sig böra framhålla, att sagda villkor städse blivit uppfyllt, och att antalet
fripatienter i allmänhet betydligt överstigit det i villkoren föreskrivna minimiantalet.
Institutets undervisande verksamhet har under den gångna tiden erhållit
ökad betydelse, vilket torde framgå av att antalet deltagare i undervisningskurserna
varit i ständig ökning, parallellt med ökningen av karolinska institutets
lärjungeantal. Kurser i medicinsk och ortopedisk gymnastik samt
massage infördes av nuvarande föreståndaren för gymnastiskt-ortopediska
institutet år 1887 och ha sedan årligen fortgått.
Genom remiss den 6 november 1923 anmodades kanslern att skyndsamt
dels från karolinska institutets lärarkollegium inhämta yttrande, huru,
därest verksamheten vid gymnastiskt ortopediska institutet skulle övertagas
av karolinska institutet, enligt lärarkollegiets mening undervisningen för
blivande läkare i medicinsk rörelsebehandling lämpligen borde ordnas, vilka
anslagsbelopp för ändamålet erfordrades samt vilka åtgärder och bestämmelser
i övrigt kunde befinnas påkallade, dels ock till Kungl. Maj:t överlämna
detta yttrande jämte det utlåtande, som kanslern kunde finna anledning
avgiva i ämnet.
I anledning härav anförde lärarkollegiet i skrivelse den 22 november 1923
följande:
Den ifrågavarande undervisningen synes lärarkollegiet böra anordnas dels
såsom kurser av lämpligt omfång, förslagsvis 2 ä 3 om året, dels i form
av assistenttjänstgöring vid den avdelning för gymnastik, som för ändamålet
torde vara nödvändigt inrätta vid serafimerlasarettet. Denna avdelning bör
ställas under överinseende av professorn i ortopedi samt förestås av en biträdande
lärare i medicinsk rörelselära. Till kurserna böra de medicine
kandidater, som fullgöra sin tjänstgöring i medicin och kirurgi vid karolinska
institutet, äga företräde. Varken kurserna eller assistenttjänstgöringen
böra tills vidare göras obligatoriska.
Det anslag, som hittills utgått till gymnastiskt-ortopediska institutet, synes
lärarkollegiet tillräckligt för att bestrida omkostnaderna för ovan omförmälda
undervisning, varför icke några ytterligare anslag synas kollegiet behöva
ifrågakomma. Anslaget bör enligt kollegiets mening användas på följande
sätt. Den biträdande läraren erhåller samma löneförmåner som den biträdande
läraren vid serafimerlasarettets otiatriska poliklinik, d. v. s. 3,000
kronor med därpå löpande dyrtidstillägg, för närvarande 1,140 kronor. Återstoden
torde behövas för anskaffande och underhåll av undervisningsmateriell
och övningsapparelj, förbrukningsartiklar och mera sådant samt till arvode
åt serafimerlasarettets sjukgymnaster för erforderligt biträdande vid undervisningen.
De åtgärder och bestämmelser, som för ändamålet i övrigt synas nödvändiga,
äro dels utfärdande av instruktion för den biträdande läraren, vilken
instruktion lärarkollegiet torde böra upprätta och för godkännande överlämna
till kanslersämbetet, dels ett avtal emellan lärarkollegiet och direktionen för
serafimerlasarettet angående såväl upplåtande av lokal, undervisningsmateriell
m. ro., som anordnande av samarbete mellan lasarettets gymnaster och
den nyss omförmälda biträdande läraren.
Slutligen vill lärarkollegiet beträffande den s. k. bandagefonden, vilkens
avkastning skall användas till anskaffande av proteser och dylikt för obemed
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 106.
9
lade och mindre bemedlade, framhålla, att denna fond synes lärarkollegiet
böra förvaltas av karolinska institutet och dess avkastning bör fördelas i
mån av behov mellan institutets bägge kirurgiska kliniker.
Det vid ortopediska institutet befintliga biblioteket bör enligt lärarkollegiets
mening tillfalla karolinska institutet, antingen dess bibliotek eller dess
ortopediska klinik, varom lärarkollegiet anhåller att senare få ingå med närmare
förslag.
Sedan kanslern i skrivelse den 8 december 1923 förklarat sig icke hava
något att tillägga till vad lärarkollegiet nu senast anfört, har direktionen
över serafimerlasarettet i infordrat yttrande av den 17 december 1923 i ämnet
yttrat följande:
Direktionen är villig att förhandla med karolinska institutet om avtal angående
ordnande av undervisning i medicinsk rörelsebehandling vid serafimerlasarettet
på basis av det förslag härtill, som innehålles i lärarkollegiets
till kanslern ställda skrivelse av 22 november 1923.
Direktionen vill därjämte göra följande erinringar: Serafimerlasarettet har
sedan länge en särskild avdelning för gymnastik, vadan en dylik icke för
här ifrågavarande syfte behöver nyinrättas. De lokaler, i vilka denna avdelning
är inrymd, äro emellertid i knappaste laget redan för nuvarande
förhållanden och det torde icke vara möjligt att, på sätt lärarkollegiet tänkt,
anordna assistenttjänstgöring för de studerande i medicinsk gymnastik utan
avsevärt vidgat utrymme för nämnda avdelning. Däremot kan redan nu
utan svårighet den ifrågasatta kursundervisningen anordnas med anlitande
av någon av serafimerlasarettets föreläsningssalar.
I infordrat utlåtande den 27 februari 1924 har statskontoret anfört följande.
Mot förslaget att karolinska mediko-kirurgiska institutet skulle övertaga
ortopediska institutets verksamhet, när detta under loppet av innevarande
år komme att nedläggas, syntes intet vara att erinra. Emellertid torde den
nu föreliggande utredningen i ämnet icke vara så fullständig, att på densamma
kunde grundas ett definitivt beslut beträffande sagda överflyttning.
Särskilt villo statskontoret framhålla, att upplysningar saknades, huru det
efter överflyttningen skulle ordnas med den avgiftsfria behandling, som för
närvarande utgjorde en av de viktigaste sidorna av ortopediska institutets
verksamhet. Enligt statskontorets förmenande borde denna fråga regleras
genom det tilltänkta avtalet mellan lärarkollegiet vid karolinska institutet
och serafimerlasarettet om den ortopediska behandlingens överflyttande till
sagda sjukhus m. m.
Emellertid framginge av handlingarna i ärendet, att ortopediska institutet
skulle fortsätta sin verksamhet till den 1 nästkommande oktober, alltså ett
gott stycke in på nästa budgetår. Vid sådant förhållande syntes anslaget
till detta institut böra i sagda budgetårs stat kvarstå under femte huvudtiteln.
För närvarande syntes därför i ärendet icke erfordras annan åtgärd
än att riksdagens medgivande inhämtades, att nyssberörda anslag för budgetåret
1924—1925 finge för tiden efter ortopediska institutets upphörande
stå till Kungl. Maj:ts disposition för den användning i anslagets syfte, som
Kungl. Maj:t prövade lämplig.
Det torde i och för sig vara fullt naturligt, att organisationen av den
verksamhet, som utövas av det gymnastiskt-ortopediska institutet, vilken
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 78 häft. (Nr 106.) 2
Vilt versitetskanslern
den
8 dec. 1922.
Direktionen
över serafimerlasarettet.
Statskontoret.
Departe
mentschefen.
10 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 106.
organisation fastställdes för mer än ett halvt århundrade sedan, numera
påkallar en omläggning för att bringas i överensstämmelse med de förändringar
och nydaningar, som skett inom denna gren av läkekonsten.
Det föreliggande förslaget att till karolinska mediko-kirurgiska institutet
överflytta ortopediska institutets] verksamhet synes mig också innebära ett
steg i rätt riktning. I likhet med statskontoret och på av detta ämbetsverk
anförda skäl anser jag emellertid, att den föreliggande utredningen i ämnet
icke är så fullständig att på densamma kan grundas ett definitivt beslut
rörande överflyttningen ifråga. I avbidan på att utredningen vinner erforderlig
komplettering — vilken icke hinner verkställas inom sådan tid att
frågan kan i slutgiltigt skick föreläggas innevarande års riksdag — lärer
anslaget till institutet jämväl för nästa budgetår böra uppföras under femte
huvudtiteln. Då emellertid avsikten är, att verksamheten vid institutet skall
upphöra den 1 oktober 1924, torde det, på sätt statskontoret ifrågasatt,
böra beredas möjlighet för Kungl. Maj:t, att efter tiden för institutets upphörande
med medel från anslaget träffa anstalter i det syfte, vartill anslaget
nu utgår.
På grund av det anförda får jag, efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet,
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, med uppförande i riksstaten under femte huvudtiteln
av det ordinarie anslaget till ortopediska institutet med
oförändrat belopp, 8,250 kronor, medgiva, att anslaget må
från och med tidpunkten för institutets upphörande stå till
Kungl. Maj:ts förfogande för den användning i anslagets
syfte, som Kungl. Maj:t prövar lämplig.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall ävensom förordna, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Torsten Wolf.
Stockholm 1924, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
210210
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1924:112 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till ortopediska institutet. a1 i texten
- SU 1924:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag till ortopediska institutet. a1 i texten