Sök i Ratio Lex

Angående anslag till ortopediska institutet

1924-03-14 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:106, Angående anslag till ortopediska institutet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 106.

1

Nr 106.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till ortopediska

institutet; given Stockholms slott den 14 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. Malm.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 14 mars 1924.

Närvarand e:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Malm, följande:

Vid anmälan den 2 januari 1924 av anslagsbehoven under riksstatens för

budgetåret 1924—1925 femte huvudtitel anförde jag, under punkt 88, beträffande

anslag till ortopediska institutet i Stockholm:

Sedan många år är i riksstaten uppfört ett ordinarie bestämt anslag till

understöd åt ortopediska institutet i Stockholm. Under senare tid har anslaget

utgått med 8,250 kronor för år.

Förslag föreligger för närvarande, att det till ifrågavarande institut nu

utgående ordinarie anslaget i stället skulle från och med den 1 juli 1924

utgå till karolinska mediko-kirurgiska institutet, i samband varmed berörda anslag

skulle med oförändrat belopp överföras till riksstatens åttonde huvudtitel.

Då emellertid detta spörsmål ännu är föremål för utredning får jag hemBihang

till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 78 käft. (106.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 106.

ställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i avbidan på den proposition

i ämnet, som kan varda riksdagen förelagd, i riksstaten beräkna

det ordinarie anslaget till ortopediska institutet med oförändrat belopp, 8,250

kronor.

Jag anhåller nu att ånyo få anmäla berörda fråga för Kungl. Maj:t.

Vid ortopediska institutet givas teoretiska och praktiska undervisningskurser

i ortopedi och sjukgymnastik åt läkare och medicine studerande.

Av institutet meddelas härjämte åt allmänheten sjukgymnasti sk och ortopedisk

behandling, vilken i viss omfattning är kostnadsfri. Rörande institutets

uppkomst och utveckling har inom ecklesiastikdepartementet utarbetats

en detaljerad framställning, för vilken jag här nedan torde få redogöra.

Gymnastiskt-ortopediska institutet begynte sin verksamhet i oktober 1827

under namn av »Josefinas institut». Dess ändamål förklarades då vara att

återställa kroppsdaning, hälsa och växtkraft hos lyfta, vanskapliga och sjukliga

barn. Ehuru institutets grundläggare, professor N. Åkerman, även med

betydande personliga uppoffringar sökte bereda medel till institutets underhåll,

nödgades detsamma fastställa den för dåtida förhållanden ansenliga

avgiften av 150 riksdaler banko i kvartalet per patient, en inkomst, som

oaktat stiftelsen togs i anspråk av ett ganska stort antal personer, likväl ej

förslog till dess förvaltning och än mindre medgav, att avgifterna kunde

sänkas ens för mindre bemedlade patienter.

Då under sådana förhållanden vid 1828—1829 års riksmöte motion väcktes

om beviljande av statsunderstöd till stiftelsen, visade det sig, att riksdagen

tillfullo uppskattade densammas ändamål, vars befordrande man ansåg lika

mycket tillhöra staten som den enskilde. Riksdagen förklarade fördenskull,

att Josefinas institut borde åtnjuta något allmänt understöd, intilldess detsamma

hunnit bliva mera känt och begagnat samt vunnit ett så vidsträckt

förtroende, att detsamma av egna inkomster kunde vidmakthållas och utvidgas.

Till uppmuntran av det nit för inrättningens framgång och organisation,

som Åkerman ådagalagt, tilldelades honom en gratifikation av 1,333

riksdaler 16 skilling banko såsom någon ersättning för de kostnader, han

enskilt vidkänts för inrättandet av stiftelsen. Vidare anhöll riksdagen, att

Kungl. Maj:t måtte — för att sätta inrättningen i tillfälle att emottaga och

vårda några fattiga kostnadsfritt eller några mindre bemedlade emot en efter

deras förmåga lämpad lägre avgift samt för institutets vidmakthållande och

utvidgande — anvisa årligen 1,500 riksdaler banko att redovisas av föreståndaren

inför sundhetskollegium. Kungl. Maj:t utfärdade sedermera bestämmelser

i överensstämmelse härmed. Ehuru institutet med framgång fortsatte

sin verksamhet, vållade emellertid de med verksamhetens bedrivande

förenade kostnaderna, att densamma under år 1833 måste nedläggas. Då

enskilda motionärer vid 1833—1834 års riksdag ånyo sökte utverka statsmakternas

stöd åt företaget, avslog riksdagen denna hemställan, enär inrättningen

icke utan ganska betydliga bidrag skulle kunna ånyo organiseras,

vadan det syntes lämpligare, att densamnm tills vidare överlämnades åt

den enskilda omtanken och välgörenheten. Åkerman, som likväl fullföljde

verksamheten i patienternas hem, lyckades ock år 1837 genom tillfälligt

understöd och egna rastlösa, med stora uppoffringar förbundna ansträngningar,

återupprätta stiftelsen, som nu ånyo tillgodosågs med lämplig lokal

och materiel och som åter med än större framgång upptog sina humanitära

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kwngl. Maj:Is proposition Nr 106.

3

strävanden. En fond av donerade medel bildades i samband därmed till

bekostande av ortopediskt bandage åt obemedlade, den s. k. fattigfonden,

för vars förvaltning en direktion tillsattes.

Vid 1840—1841 års riksdag motionerades åter om statsanslag åt institutet.

Riksdagen medgav nu, att intill nästa riksmöte till institutet finge

årligen utgå ett anslag av 1,500 riksdaler banko, att ställas under förvaltning

av direktionen för fattigfonden och med redovisningsskyldighet inför

sundhetskollegium samt under förbehåll, att minst tre fattiga patienter

vid institutet erhölle friplatser och en yngre läkare av Åkerman antoges för

att biträda honom och av honom undervisas i den ortopediska läkarkonsten

för att sålunda utbildas att en gång efter Åkerman kunna bliva institutets

föreståndare. Slutligen beviljades åt Åkerman personligen ett årligt anslag

av 500 riksdaler banko att utgå intill nästa riksdag. Kungl. Maj:t utfärdade

bestämmelser i överensstämmelse härmed.

1844—1845 års urtima riksdag beviljade samma belopp att årligen utgå

från allmänna indragningsstaten såsom understöd åt Åkerman för hans återstående

dagar. Däremot förekom å denna riksdag icke frågan om understöd

åt institutet. Sedan på 1847—1848 års riksmöte sistberörda ärende

ånyo upptagits motionsvägen, beslöt riksdagen att till understöd för institutet,

som nu skulle komma att ledas av en utav Åkerman utbildad

föreståndare, anvisa ett årligt anslag av 1,500 riksdaler banko, att utgå

under den tid, för vilken den skedda statsregleringen bleve gällande.

Därvid ställdes som villkor, att medlen skulle uppbäras, förvaltas och i

överensstämmelse med vad i avseende på statsmedel i allmänhet vore stadgat,

redovisas av direktionen för fattigfonden under överinseende av sundhetskollegium

samt att förbindelse skulle råda för institutets föreståndare

att vid dess gymnastik hålla fyra friplatser för medellösa patienter och att

utom inrättningen kostnadsfritt lämna ortopedisk behandling åt tre sådana

patienter. Från och med år 1849 upptogs ifrågavarande anslag i riksstaten

under åttonde huvudtiteln. I enlighet med riksdagens beslut fastställde

Kungl. Maj:t nu bestämmelser för stiftelsen.

Vid 185()—1851 års riksdag bifölls en Kungl. Maj:ts framställning att

samma understöd intill nästföljande riksdag måtte utgå på förut bestämda

villkor. För att bereda flera medellösa, som därav kunde vara i behov, utväg

att begagna denna välgörande inrättning samt med avseende å vikten

därav, att yngre läkare lämnades tillfälle att vinna insikt i den kurativa

metod, som vid berörda institut användes, anvisade emellertid riksdagen nu

ytterligare 1,000 riksdaler banko årligen under villkor, att en biträdande

läkare skulle av föreståndaren vid institutet antagas, lönas och undervisas

i medicinsk gymnastik och ortopedi, på det institutets verksamhet icke måtte

avbrytas i händelse av föreståndarens sjukdom eller frånfälle m. m.; att föreståndaren

skulle vara förpliktad att åt alla de läkare, som ville praktiskt

studera den ortopediska och medicinska gymnastiken, lämna fritt tillträde

till densamma på alla de timmar, som den manliga personalen gymnastiserades,

samt att därvid tillhandagå dem med nödiga upplysningar. Vidare

föreskrevs i samband med anslagets ökning, att friplatsernas antal vid gymnastiken

skulle förhöjas från 4 till 7 och att 3 patienter skulle erhålla kostnadsfri

ortopedisk vård utom institutet, i likhet med vad som dittills skett,

samt att det skulle åligga föreståndaren ej mindre att med råd och bandagers

applicerande vara behjälplig de patienter, som komme i åtnjutande av bandager

från institutets fattigfond, än även att till sundhetskollegium före januari

månads utgång varje år inlämna rapport över de patienter, som under

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 106.

det nästförflutna året blivit på statens bekostnad vid inrättningen behandlade.

Kungl. Maj:t utfärdade den 17 januari 1852 bestämmelser för institutet

i enlighet med riksdagens beslut.

Vid 1853—1854 års riksdag beviljades samma anslag av 2,500 riksdaler

banko på enahanda grunder till ifrågavarande ändamål. Samtidigt som

under de närmast följande åren antalet patienter, som behandlades å institutet,

tillväxte ävensom allmänhetens sålunda visade förtroende tillfullo motsvarades

av de genom behandlingen vunna resultaten, visade det sig, att de

medel institutet hade att påräkna, under dåvarande förhållanden icke försloge

att jämte de statsbidrag, som lämnats, betacka de för institutet oundgängligen

erforderliga utgifter för hyra m. m. och för avlönande av de vid institutet

tjänstgörande biträden. På grund, bland annat, härav fann sig

1856—1858 års riksdag äga giltig anledning att förhöja det dittillsvarande

anslaget till institutet. Detta hade, som nämnt, dittills årligen utgått med

2,500 riksdaler banko, en summa, som vid den vid denna tid skeende

myntregleringen kom att motsvara ett belopp av 3,750 riksdaler riksmynt.

Sistnämnda belopp höjdes nu med 4,500 riksdaler riksmynt eller till 8,250

riksdaler, mot förbindelse för föreståndaren att vid institutet emottaga och

kostnadsfritt vårda minst 15 obemedlade patienter samt under de villkor i

övrigt, som för statsanslagets åtnjutande förut varit bestämda, blott med den

förändring av tiden för avgivande av årsrapport, som institutets föreståndare

förut varit skyldig innan januari månads slut avlämna till sundhetskollegium

angående de under nästföregående år på statens bekostnad behandlade patienterna,

att densamma utsträcktes till påföljande mars månads utgång.

Bestämmelser i ämnet gåvos i enlighet härmed av Kungl. Maj:t den 17

juni 1858. Anslaget har sedermera årligen utgått på oförändrade villkor

och till oförändrat belopp.

Kungl. Maj:t äskade alltjämt anslag för ändamålet särskilt för varje statsreglering.

Jämte de ovan berörda kungl. brev, som i ämnet utfärdats till

sundhetskollegium åren 1852 och 1858, har även såsom grund för institutets

senare verksamhet tjänat ett kungl. brev av den 11 december 1863. Ar

1867 beslöt emellertid riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag, att anslaget

därefter skulle beviljas att fortfarande utgå med oförändrat belopp, varigenom

det erhölle karaktären av ordinarie anslag. Beträffande det sålunda

bestämda anslaget till institutet må för den följande tiden — frånsett den

omständigheten, att sundhetskollegium omorganiserats och ersatts av medicinalstyrelsen

— bringas i erinran, att sagda anslag från och med år 1902

utgick under sjätte huvudtiteln för att i staten för år 1921 och följande

år uppföras under femte huvudtiteln. 1 enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

har riksdagen även för budgetåret 1923—1924 upptagit sagda ordinarie anslag

till oförändrat belopp av 8,250 kronor.

I skrivelse den 10 mars 1922 hemställde direktionen för gymnastiskt-ortopediska

institutet —■ såsom direktionen för ovannämnda fattigfond sedan mitten

av 1800-talet benämnes — att Kungl. Maj:t ville medgiva, att det till institutet för

närvarande utgående anslaget å 8,250 kronor måtte i stället utgå till karolinska

mediko-kirurgiska institutet mot skyldighet för detta institut att full
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 106.

o

göra de villkor, som föreskrivits för anslagets åtnjutande. I händelse av

bifall till berörda framställning borde den ovannämnda s. k. fattigfonden,

som nu uppginge till omkring 20,000 kronor, överlämnas till karolinska

mediko-kirurgiska institutet att förvaltas i enlighet med det därmed avsedda

ändamålet, bekostande av ortopediska bandage åt obemedlade, och redovisas å

särskilt konto i institutets räkenskaper. Till stöd för denna sin framställning

anförde direktionen i huvudsak följande:

Från och med år 1851 har det ålegat institutet att för intresserade vara

en praktisk skola i ortopedi och sjukgymnastik, vilken uppgift under anstaltens

vidare utveckling vidgats därhän, att en ganska avsevärd procent av

svenska läkare vid detta institut kunnat genomgå ordnade kurser i mecanoterapiens

teknik och indikationer; särskilt har i detta hänseende institutets

nuvarande, sedan år 1888 anställde föreståndare, professor Anders Wide inlagt

stora förtjänster, i det han årligen givit två kurser i ortopedi, medicinsk

gymnastik och massage. Denna del av institutets verksamhet måste

anses hava varit till stort gagn för den praktiska läkarutbildningen inom

landet och synes vara förtjänt av ytterligare utveckling. Då det emellertid

under nuvarande förhållanden tillkommer institutets föreståndare att utöva

denna verksamhet på egen ekonomisk risk, allenast mot åtnjutande av det

till institutet utgående statsanslaget, vars belopp i nuvarande penningvärde

icke kan anses innebära tillräcklig trygghet för verksamhetens uppehållande,

synas särskilda åtgärder böra vidtagas för att denna ur allmän synpunkt

synnerligen gagnande verksamhet skall kunna fortgå och ytterligare utvecklas.

Det synes därför synnerligen önskligt, att ifrågavarande verksamhet

övertages av karolinska institutet, som enligt direktionens mening erbjuder

de bästa garantierna för uppehållande och utveckling av den ifrågavarande

undervisnings- och utbildningsverksamheten.

Gymnastiskt-ortopediska institutets övriga verksamhetsgrenar, som under

dess första verksamhetstid otvivelaktigt fyllt ett stort behov, torde numera

på grund av de i hög grad förändrade förhållandena spela en mindre roll.

Möjligheterna att inom Stockholm erhålla mecano-terapeutisk behandling

hava nämligen sedan dess högst väsentligt förbättrats för allmänheten av

alla klasser. Massage-gymnastiska institut av olika omfång konkurrera nu

i stort antal med enskilda gymnastikdirektörer och massörer om sådan behandling.

Vid de stora sjukhusen och deras polikliniker anställas alltmera

allmänt skickliga gymnaster, som i stor utsträckning lämna kostnadsfri dylik

behandling åt obemedlade vid sidan av de polikliniker, villka för undervisningsändamål

måste upprätthållas vid de statsunderstödda eller enskilda

utbildningsinstituten för gymnaster. De stora framgångar, som massage- och

gymnastikbehandlingen sålunda kan uppvisa, kunna dock knappast mäta

sig med den utveckling, ortopedien genomgått under de senaste årtiondena,

och som tagit sig uttryck i skapandet av ett flertal stora anstalter i vårt

land, där ortopedisk verksamhet av hög rang bedrives. I jämförelse med

nu omnämnda förhållanden är den omfattning, vari det gymnastiskt-ortopediska

institutet nu meddelar kostnadsfri sjukgymnastik och ortopedisk behandling

mindre betydande, och torde denna institutets verksamhet kunna

avsevärt vidgas, därest institutet uppgår i en institution, med de större möjligheter,

som i detta avseende stå karolinska institutet till buds.

Institutets ifrågavarande uppgifter synas utan större svårighet kunna uppfyllas

av det karolinska institutet. Det åligger det gymnastiskt-ortopediska

institutet att emottaga och kostnadsfritt vårda minst femton obemedlade pa
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition Nr 106.

Direktionen

vid

ortopediska

institutet

den 30 maj

1923.

tienter och att meddela tre patienter kostnadsfri ortopedisk vård utom institutet

varjämte »föreståndaren skall ej mindre med råd och bandagers

applicerande vara behjälplig de patienter, som komma i åtnjutande av bandager

från institutets fattigfond, än även till Kungl. Sundhetskollegium årligen

inlämna rapport över de patienter, som under det sistförflutna året blivit på

statens bekostnad vid inrättningen behandlade». Gymnastisk och ortopedisk

behandling meddelas å karolinska institutets kliniker i vida större utsträckning

än vad fallet någonsin varit å det gymnastiskt-ortopediska institutet,

vadan således karolinska institutet icke torde hava några som helst svårigheter

att åtaga sig de förpliktelser, som i detta avseende äro förenade med

det gymnastiskt-ortopediska institutets övertagande.

I skrivelse till direktionen för det gymnastiskt-ortopediska institutet den

24 februari 1922, vilken skrivelse bifogats direktionens nyssberörda framställning,

hade karolinska institutets lärarkollegium dels förklarat, att från kollegiets

sida intet hinder mötte för den föreslagna anordningen, dels ock därjämte

framhållit, att ett sålunda till karolinska institutet överflyttat gymnastiskt-ortopediskt

institut borde kunna bliva av en mycket stor betydelse som karolinska

institutets gymnastiska institution med möjlighet att ordna tillfredsställande

undervisning vid karolinska institutet i sjukgymnastik in. fl. viktiga terapiformer

— ett länge närt önskemål.

Medicinalstyrelsen och universitetskanslern förmälde sig i infordrade utlåtanden

av respektive den 6 och den 19 juli 1922 icke hava något att erinra

emot bifall till förevarande framställning. Genom beslut den 2 februari

1923 förklarade emellertid Kungl. Maj:t Sig icke finna framställningen föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Den ståndpunkt, som Kungl. Maj:t då

intog till frågan om det ortopediska institutet, torde till väsentlig del hava

berott därpå, att några mera bestämda riktlinjer icke förelågo för dess verksamhet

efter dess förläggande under karolinska institutet.

I skrivelse den 30 maj 1923 har direktionen förnyat sin framställning

och anhållit, att anslaget måtte från och med den 1 oktober 1924 utgå till

karolinska institutet. Direktionen yttrar nu:

För år 1923 har direktionen lyckats att genom den nuvarande föreståndarens,

professor A. Wide, tillmötesgående upprätthålla institutets

verksamhet under Wides ledning. Då Wide, som redan av 1921 års

riksdag på Kungl. Maj:ts förslag beviljades pension efter sin avgång som

institutets föreståndare, och som nu är 69 år, uttalat sin bestämda önskan

att den 1 oktober 1924 lämna denna sin befattning, har direktionen — med

vetskap om svårigheten eller omöjligheten att finna en ny kompetent föreståndare,

som är villig att mot uppbärandet av det sedan 1858 oförändrat

utgående statsanslaget påtaga sig därmed förenade åligganden — ej sett

annan utväg än att förnya sin förra hemställan med hänvisande till i bilagda

skrivelser då lämnad utredning och motivering. Direktionen tvekar

så mycket mindre härutinnan, som den vågar tro att det ändamål, för

vilket ett statsanslag fortfarande är av största vikt, nämligen för befordrandet

av en ordnad undervisning för blivande läkare i medicinsk rörelsebehandling,

gymnastik och massage, numera skulle tillgodoses vida bättre,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition Nr 106.

om sådan undervisning förlädes till ett stort kliniskt centralsjukhus, än om

densamma skulle som hittills bestridas vid ett gymnastiskt institut, vilket

ekonomiskt måste till största delen uppbäras av ett betalande klientel.

Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 27 juli 1923 tillstyrkt framställningen.

I infordrat yttrande den 29 september 1923 anför karolinska institutets

lärarkollegium i ämnet följande:

Med hänvisning till lärarkollegii skrivelse till direktionen den 24 februari

1922 får lärarkollegiet ånyo framhålla betydelsen av att den föreslagna åtgärden

nu vidtages. I likhet med direktionen vill lärarkollegiet framhålla,

huru på grund av senare tiders utveckling av ifrågavarande läkemetoder

och deras allt vidsträcktare användning på sjukhusen och på grund av tillkomsten

av specialavdelningar och anstalter för ortopedisk behandling och

sjukvård, det med ifrågavarande anslag förenade åtagandet att bereda avgiftsfri

ortopedisk behandling åt ett mindre antal obemedlade patienter kommit

att alldeles träda i bakgrunden, varemot åtagandet att giva viss undervisning

åt karolinska institutets lärjungar fått större betydelse. Skulle, såsom

direktionens framställning giver anledning att befara, gymnastiskt-ortopediska

institutet upphöra med sin verksamhet, skulle i och med detsamma en sedan

länge åt karolinska institutets lärjungar meddelad undervisning i sjukgymnastik

m. m. utan vidare upphöra. Denna undervisning, som är nödvändig

och som kräver utvidgning och förbättring, måste då åstadkommas på annat

sätt; nya anordningar måste vidtagas, vilka skulle kräva alldeles nya anslag

på institutets stat. Det finnes ingen anledning att antaga, att det skulle vålla

statsverket mindre kostnader att nu söka på annat sätt ordna denna viktiga

undervisningsfråga. Om, som direktionen föreslagit, den statligt understödda

verksamheten å gymnastiskt-ortopediska institutet med anslag och åtaganden

övertages av karolinska institutet, uppkommer intet avbrott i en sedan lång

tid åt institutets studerande given undervisning i viktiga behandlingsmetoder

och densamma kan fortsätta utan att nya krav ställas på statsverket.

Det synes under sådana förhållanden som om den av direktionen föreslagna

åtgärden är den bästa som för närvarande kan vidtagas för upprätthållandet

av undervisningen i sjukgymnastik och massage, varför lärarkollegiet på

det kraftigaste vill tillstyrka direktionens förslag.

Direktionens framställning förordades av universitetskanslern i skrivelse

den 17 oktober 1923.

Därefter inkom direktionen med en till chefen för ecklesiastikdepartementet

ställd skrivelse av sist angivna dag, däri direktionen med anledning av lärarkollegiets

nyss berörda yttrande anförde följande:

I lärarkollegiets yttrande heter det bland annat, att »det med ifrågavarande

anslag förenade åtagandet att bereda avgiftsfri ortopedisk behandling

åt ett mindre antal obemedlade patienter kommit att alldeles träda i bakgrunden,

varemot åtagandet att giva viss undervisning åt karolinska institutets

lärjungar fått större betydelse».

Då av berörda uttalande möjligen skulle kunna dragas den slutsatsen, att

gymnastiskt-ortopediska institutet uraktlåtit att i full utsträckning meddela

den avgiftsfria ortopediska behandling, som är föreskriven såsom villkor för

det till institutet utgående statsanslaget, har direktionen för institutet ansett

Medicinalstyrelsen

.

Karolinska

institutets

lärarkollegium

den 29 sept.

1923.

Universitetskanslern

den

17 okt. 1923.

Direktionen

för institutet

den 17 okt.

1923.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 10ti.

Karolinska

institutets

lärarkollegium

den 22 nov.

1923.

sig böra framhålla, att sagda villkor städse blivit uppfyllt, och att antalet

fripatienter i allmänhet betydligt överstigit det i villkoren föreskrivna minimiantalet.

Institutets undervisande verksamhet har under den gångna tiden erhållit

ökad betydelse, vilket torde framgå av att antalet deltagare i undervisningskurserna

varit i ständig ökning, parallellt med ökningen av karolinska institutets

lärjungeantal. Kurser i medicinsk och ortopedisk gymnastik samt

massage infördes av nuvarande föreståndaren för gymnastiskt-ortopediska

institutet år 1887 och ha sedan årligen fortgått.

Genom remiss den 6 november 1923 anmodades kanslern att skyndsamt

dels från karolinska institutets lärarkollegium inhämta yttrande, huru,

därest verksamheten vid gymnastiskt ortopediska institutet skulle övertagas

av karolinska institutet, enligt lärarkollegiets mening undervisningen för

blivande läkare i medicinsk rörelsebehandling lämpligen borde ordnas, vilka

anslagsbelopp för ändamålet erfordrades samt vilka åtgärder och bestämmelser

i övrigt kunde befinnas påkallade, dels ock till Kungl. Maj:t överlämna

detta yttrande jämte det utlåtande, som kanslern kunde finna anledning

avgiva i ämnet.

I anledning härav anförde lärarkollegiet i skrivelse den 22 november 1923

följande:

Den ifrågavarande undervisningen synes lärarkollegiet böra anordnas dels

såsom kurser av lämpligt omfång, förslagsvis 2 ä 3 om året, dels i form

av assistenttjänstgöring vid den avdelning för gymnastik, som för ändamålet

torde vara nödvändigt inrätta vid serafimerlasarettet. Denna avdelning bör

ställas under överinseende av professorn i ortopedi samt förestås av en biträdande

lärare i medicinsk rörelselära. Till kurserna böra de medicine

kandidater, som fullgöra sin tjänstgöring i medicin och kirurgi vid karolinska

institutet, äga företräde. Varken kurserna eller assistenttjänstgöringen

böra tills vidare göras obligatoriska.

Det anslag, som hittills utgått till gymnastiskt-ortopediska institutet, synes

lärarkollegiet tillräckligt för att bestrida omkostnaderna för ovan omförmälda

undervisning, varför icke några ytterligare anslag synas kollegiet behöva

ifrågakomma. Anslaget bör enligt kollegiets mening användas på följande

sätt. Den biträdande läraren erhåller samma löneförmåner som den biträdande

läraren vid serafimerlasarettets otiatriska poliklinik, d. v. s. 3,000

kronor med därpå löpande dyrtidstillägg, för närvarande 1,140 kronor. Återstoden

torde behövas för anskaffande och underhåll av undervisningsmateriell

och övningsapparelj, förbrukningsartiklar och mera sådant samt till arvode

åt serafimerlasarettets sjukgymnaster för erforderligt biträdande vid undervisningen.

De åtgärder och bestämmelser, som för ändamålet i övrigt synas nödvändiga,

äro dels utfärdande av instruktion för den biträdande läraren, vilken

instruktion lärarkollegiet torde böra upprätta och för godkännande överlämna

till kanslersämbetet, dels ett avtal emellan lärarkollegiet och direktionen för

serafimerlasarettet angående såväl upplåtande av lokal, undervisningsmateriell

m. ro., som anordnande av samarbete mellan lasarettets gymnaster och

den nyss omförmälda biträdande läraren.

Slutligen vill lärarkollegiet beträffande den s. k. bandagefonden, vilkens

avkastning skall användas till anskaffande av proteser och dylikt för obemed
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 106.

9

lade och mindre bemedlade, framhålla, att denna fond synes lärarkollegiet

böra förvaltas av karolinska institutet och dess avkastning bör fördelas i

mån av behov mellan institutets bägge kirurgiska kliniker.

Det vid ortopediska institutet befintliga biblioteket bör enligt lärarkollegiets

mening tillfalla karolinska institutet, antingen dess bibliotek eller dess

ortopediska klinik, varom lärarkollegiet anhåller att senare få ingå med närmare

förslag.

Sedan kanslern i skrivelse den 8 december 1923 förklarat sig icke hava

något att tillägga till vad lärarkollegiet nu senast anfört, har direktionen

över serafimerlasarettet i infordrat yttrande av den 17 december 1923 i ämnet

yttrat följande:

Direktionen är villig att förhandla med karolinska institutet om avtal angående

ordnande av undervisning i medicinsk rörelsebehandling vid serafimerlasarettet

på basis av det förslag härtill, som innehålles i lärarkollegiets

till kanslern ställda skrivelse av 22 november 1923.

Direktionen vill därjämte göra följande erinringar: Serafimerlasarettet har

sedan länge en särskild avdelning för gymnastik, vadan en dylik icke för

här ifrågavarande syfte behöver nyinrättas. De lokaler, i vilka denna avdelning

är inrymd, äro emellertid i knappaste laget redan för nuvarande

förhållanden och det torde icke vara möjligt att, på sätt lärarkollegiet tänkt,

anordna assistenttjänstgöring för de studerande i medicinsk gymnastik utan

avsevärt vidgat utrymme för nämnda avdelning. Däremot kan redan nu

utan svårighet den ifrågasatta kursundervisningen anordnas med anlitande

av någon av serafimerlasarettets föreläsningssalar.

I infordrat utlåtande den 27 februari 1924 har statskontoret anfört följande.

Mot förslaget att karolinska mediko-kirurgiska institutet skulle övertaga

ortopediska institutets verksamhet, när detta under loppet av innevarande

år komme att nedläggas, syntes intet vara att erinra. Emellertid torde den

nu föreliggande utredningen i ämnet icke vara så fullständig, att på densamma

kunde grundas ett definitivt beslut beträffande sagda överflyttning.

Särskilt villo statskontoret framhålla, att upplysningar saknades, huru det

efter överflyttningen skulle ordnas med den avgiftsfria behandling, som för

närvarande utgjorde en av de viktigaste sidorna av ortopediska institutets

verksamhet. Enligt statskontorets förmenande borde denna fråga regleras

genom det tilltänkta avtalet mellan lärarkollegiet vid karolinska institutet

och serafimerlasarettet om den ortopediska behandlingens överflyttande till

sagda sjukhus m. m.

Emellertid framginge av handlingarna i ärendet, att ortopediska institutet

skulle fortsätta sin verksamhet till den 1 nästkommande oktober, alltså ett

gott stycke in på nästa budgetår. Vid sådant förhållande syntes anslaget

till detta institut böra i sagda budgetårs stat kvarstå under femte huvudtiteln.

För närvarande syntes därför i ärendet icke erfordras annan åtgärd

än att riksdagens medgivande inhämtades, att nyssberörda anslag för budgetåret

1924—1925 finge för tiden efter ortopediska institutets upphörande

stå till Kungl. Maj:ts disposition för den användning i anslagets syfte, som

Kungl. Maj:t prövade lämplig.

Det torde i och för sig vara fullt naturligt, att organisationen av den

verksamhet, som utövas av det gymnastiskt-ortopediska institutet, vilken

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 78 häft. (Nr 106.) 2

Vilt versitetskanslern

den

8 dec. 1922.

Direktionen

över serafimerlasarettet.

Statskontoret.

Departe
mentschefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 106.

organisation fastställdes för mer än ett halvt århundrade sedan, numera

påkallar en omläggning för att bringas i överensstämmelse med de förändringar

och nydaningar, som skett inom denna gren av läkekonsten.

Det föreliggande förslaget att till karolinska mediko-kirurgiska institutet

överflytta ortopediska institutets] verksamhet synes mig också innebära ett

steg i rätt riktning. I likhet med statskontoret och på av detta ämbetsverk

anförda skäl anser jag emellertid, att den föreliggande utredningen i ämnet

icke är så fullständig att på densamma kan grundas ett definitivt beslut

rörande överflyttningen ifråga. I avbidan på att utredningen vinner erforderlig

komplettering — vilken icke hinner verkställas inom sådan tid att

frågan kan i slutgiltigt skick föreläggas innevarande års riksdag — lärer

anslaget till institutet jämväl för nästa budgetår böra uppföras under femte

huvudtiteln. Då emellertid avsikten är, att verksamheten vid institutet skall

upphöra den 1 oktober 1924, torde det, på sätt statskontoret ifrågasatt,

böra beredas möjlighet för Kungl. Maj:t, att efter tiden för institutets upphörande

med medel från anslaget träffa anstalter i det syfte, vartill anslaget

nu utgår.

På grund av det anförda får jag, efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet,

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, med uppförande i riksstaten under femte huvudtiteln

av det ordinarie anslaget till ortopediska institutet med

oförändrat belopp, 8,250 kronor, medgiva, att anslaget må

från och med tidpunkten för institutets upphörande stå till

Kungl. Maj:ts förfogande för den användning i anslagets

syfte, som Kungl. Maj:t prövar lämplig.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall ävensom förordna, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Torsten Wolf.

Stockholm 1924, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

210210

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:112 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till ortopediska institutet. a1 i texten
  2. SU 1924:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag till ortopediska institutet. a1 i texten