Sök i Ratio Lex

Angående avskrivning av visst av postsparbanksmedel felaktigt utbetalat belopp

1924-03-07 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:107, Angående avskrivning av visst av postsparbanksmedel felaktigt utbetalat belopp

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

1

Nr 107.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avskrivning

av visst av postsparbanksmedel felaktigt

utbetalat belopp; given Stockholms slott den 7 mars

1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Sven Liibeck.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 7 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wörtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Lubeck anför:

I skrivelse den 8 januari 1923 har generalpoststyrelsen anhållit om bemyndigande

att låta i postsparbankens räkenskaper avföra ett belopp av ettusen

kronor, vilket kommit att oriktigt utbetalas å motboken nr 60,366 serien V.

och låta den härigenom uppkomna förlusten drabba postsparbanken.

Angående förloppet av ifrågavarande utbetalning inhämtas av handlingarna

i ärendet huvudsakligen följande.

Ägaren till postsparbanksmotboken nr 60,366 serien V., arbetaren Carl

Ludvig Gustafsson, uppsade den 21 september 1920 vid postkontoret NorrköBihang

till riksdagens protokoll 192-t. 1 samt. 79 höft. (Nr 107). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj ds proposition nr 107.

2

ping 2 ett belopp av 1,651 kronor till utbetalning den 6 oktober 1920. Den

posttjänsteman, som mottog och granskade uppsägningsblanketten med ledning

av den företedda motboken, fann ej anledning till anmärkning utan avstämplade

blanketten och insände densamma till postsparbanken. Den tjänsteman,

som inom postsparbanken hade att granska den inkomna uppsägningen

efter vederbörande konto, t. f. kontorsskrivaren Thyra von''Scheven,

iakttog ej, att enligt kontot behållningen å boken rätteligen uppgick till

endast 651 kronor 95 öre, utan bemyndigade postkontoret Norrköping 2 att

den 6 oktober 1920 till sökanden utbetala det uppsagda beloppet, 1,651 kronor.

Enligt ett nämnda dag dagtecknat kvitto, utskrivet med annan persons

hjälp, men egenhändigt undertecknat av motbokens ägare, ovannämnde

Gustafsson, har denne jämväl å postkontoret uppburit nämnda belopp. Beloppet

blev ock avfört i nämnda postkontors räkenskaper såsom utbetalt.

När felaktigheten vid eftergranskning av postsparbankens räkenskaper upptäcktes

och Gustafsson till följd härav krävdes på det belopp av ettusen kronor,

vilket han syntes hava uppburit för mycket, förklarade emellertid

Gustafsson med bestämdhet, att han allenast mottagit 651 kronor. Sedan

postsparbanken vid rådhusrätten i Norrköping yrkat åläggande för Gustafsson

att återgälda nyssnämnda belopp, 1,00U kronor, förelädes Gustafsson

att i målet värja sig med ed och därvid betyga, att han den 6 oktober 1920

å nämnda motbok icke utbekommit mera än 651 kronor. Gustafsson gick

eden, varefter rådhusrätten i avkunnad dom förklarade, att postsparbankens

talan om återbekommande av ifrågavarande belopp icke kunde bifallas. Ej

heller eljest har upplysning kunnat vinnas om vem som åtkommit beloppet,

och någon utsikt att återbekomma beloppet från den, som obehörigen kan

hava tillägnat sig detsamma, torde icke förefinnas.

Uppenbarligen har fröken von Scheven icke iakttagit nödig uppmärksamhet.

Hon har också medgivit, att från hennes sida en felläsning förekommit,

i det att hon icke observerat tusentalssiffran (1) i en tidigare uttagningspost.

Fröken von Scheven framhåller såsom förklaring härtill, att

denna tusentalssiffra varit så svag, att hon med sin något nedsatta synförmåga

icke iakttagit densamma, helst dagerförhållandena i det bokföringsrum,

i vilket hon vid ifrågavarande tid varit placerad, icke varit tillfredsställande,

något som enligt hennes mening visas av att samma post i samma konto

förorsakat en annan expedient samma felläsning.

Likväl torde kunna sägas, att ifrågavarande felaktiga förfarande från fröken

von Schevens sida icke i och för sig hade behövt medföra för hög utbetalning

å ifrågavarande motbok, utan denna utbetalning har i andra hand möjliggjorts

genom felaktigt eller obehörigt förfarande med motboken från annan persons

sida. Trots motboksägarens förnekande torde det nämligen kunna antagas, att

motboken upptagit en behållning av 1,651 kronor i stället för 651 kronor. Den

utbetalande posttjänsteman, som hade att i motboken anteckna uttagningen

samt saldera motboken, skulle nämligen i annat fall hava observerat, att det

mottagna utbetalningsbemyndigandet lydde å ett belopp, som med 1,000 kronor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

o

översteg tillgodohavandet enligt motboken. I ett antal föregående av olika

personer utskrivna uppsägningar på samma motbok bar ock motboksbehållningen

angivits med belopp, som med 1,000 kronor överstigit det verkliga

tillgodohavandet. De sålunda iakttagna skiljaktigheterna föranledde emellertid

ej, såsom bort ske, verkställande av utredning, och motboken har ej, efter det

sådan skiljaktighet iakttagits, varit inne hos postsparbanken. Den för höga

behållningssiffran i motboken kan tänkas hava uppkommit genom felaktig

summering eller saldering i motboken, verkställd av någon tjänsteman vid

postverket, eller på grund av obehörigt förfarande med motboken. Huru

härmed förhåller sig, och vilken person, som förorsakat felaktigheten, kan

emellertid numera ej utredas, då motboken, enligt motboksägarens uppgift,

förkommit.

Generalpoststyrelsen framhåller i sin förenämnda skrivelse, att, då ett Generalpoståläggande

för fröken von Scheven att gottgöra postsparbanken ifrågavarande

relativt höga belopp antagligen skulle komma att försätta henne i ekonomiska

svårigheter, har generalpoststyrelsen icke ansett sig kunna tätta beslut i

sådan riktning. Då tillika fröken von Schevens tjänstgöring — frånsett nu

ifrågavarande fall — varit av beskaffenhet att kunna väl vitsordas, har

generalpoststyrelsen hemställt om bemyndigande att i postsparbankens räkenskaper

avföra beloppet och låta förlusten drabba postsparbanksrörelsen.

Styrelsen framhåller, att styrelsen vid eventuellt bifall härtill kommer att

låta undersöka, i vad mån ärendet är av beskaffenhet att böra föranleda

disciplinär bestraffning för fröken von Scheven och eventuellt för andra

tjänstemän.

Infordrade utlåtanden hava avgivits av statskontoret den 21 februari 1923

och av riksräkenskapsverket den 14 november 1923.

Statskontoret hemställer för sin del, att generalpoststyrelsens framställning

icke måtte föranleda någon Kungl Maj:ts åtgärd. Det lärer nämligen, framhåller

statskontoret, tillkomma generalpoststyrelsen att själv besluta, huruvida

talan om ersättande av ifrågavarande belopp, 1,000 kronor, bör anhängiggöras

mot någon befattningshavare vid postverket, varjämte styrelsen även

lärer äga befogenhet att, därest sådan åtgärd anses icke böra vidtagas, låta

avföra beloppet i postsparbankens räkenskaper.

Riksräkenskapsverket anför under hänvisning till i ämnet gällande för- Riksräkaifattningar,

att då framställningen torde innebära hemställan om ett efter- s,''aPsver,ieigivande

av fordran å ersättning för förlust, uppkommen genom tjänstemans

vållande, utan att vederbörlig utredning i ärendet föreligger om bristande

tillgång hos den vållande till förlustens ersättning, skulle ett bifall till densamma

innebära ett föregripande av prövning i laga ordning av ärendet.

Riksräkenskapsverket hemställer därför, att ärendet återförvisas till generalpoststyrelsen

för ny laglikmätig behandling.

Enligt § 1 i förordningen den 11 december 1830 (nr 85) angående behandlingen Departeav

extraordinarie avskrivmngsfrågor och anmärkningsmål må extraordinarie mtnisc^efen

styrelsen.

Stats
kontoret.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition nr 10 7.

avskrivning beviljas endast i de fall, då den förlust i penningar eller persedlar,

varom fråga är, utredes vara tillkommen utan någons förvållande

eller då tillgång till förlustens ersättning brister hos den eller dem, som

därtill äro lagligen förpliktade. Efter förutgången utredning i dessa avseenden

äger vederbörande förvaltningsverk, jämlikt §§ 2 och 7 av nämnda

förordning, att meddela utslag i avskrivningsfrågor, men skall sådant utslag,

innan avskrivning i räkenskaperna får ske, underställas kammarrättens prövning

och godkännande, numera dock, jämlikt en kungörelse av den 23 december

1908 (nr 159 s. 18), endast i fråga om kapitalbelopp, överstigande

ettusen kronor.

Då generalpoststyrelsen för sin del hävdat, att fröken von Scbeven genom

bristande uppmärksamhet varit vållande till den felaktiga utbetalningen, så

skulle, såsom riksräkenskapsverket framhåller, generalpoststyrelsen författningsenligt

kunna bevilja avskrivning av ifrågavarande belopp, först sedan

det konstaterats, att hon saknade tillgångar till förlustens ersättande. Detta

kan dock icke ådagaläggas på annat sätt än att generalpoststyrelsen hos

henne söker uttaga ifrågavarande ersättningsbelopp.

Att med lagligt förbindande verkan fastställa fröken von Schevens ersättningsskyldighet

kan icke ske utan svårigheter. Generalpoststyrelsen kan visserligen

ålägga fröken von Scheven att till postsparbanken betala omförmälda

belopp, 1,000 kronor, men om hon såsom hittills förklarar sig icke kunna

medgiva betalningsskyldighet med hänsyn därtill, att det icke kunnat utrönas,

genom vilkens förvållande eller på vad sätt beloppet förkommit,

torde för generalpoststyrelsen icke återstå annat än att tillgripa domstolsförfarande

gent emot henne. Huruvida en talan av generalpoststyrelsen i

dylikt syfte kommer att bifallas, torde emellertid på grund av nyssnämnda

förhållande vara ovisst.

Fröken von Scheven, som är född 1881, har bakom sig nitton års tjänstgöring

i postverket. Under sin tjänstetid har hon, enligt vad vederbörande

byråchef i en avgiven promemoria meddelat, städse visat duglighet, nit och

ordentlighet. Hennes avlöning uppgår till 2,850 kronor för år jämte dyrtidstillägg.

Felräkningspenningar förekomma ej. Aven om en eventuell talan

mot fröken von Scheven skulle bifallas, skulle det under föreliggande omständigheter

näppeligen vara med billighet förenligt att av henne utkräva

ett så betydande ersättningsbelopp.

En eftergift av den ersättningsskyldighet, som eventuellt kan åvila fröken

von Scheven, torde icke, för så vitt nu kan förutses, behöva innebära något

betänkligt prejudikat. Flera omständigheter i detta mål äro nämligen av

sådan beskaffenhet, att de giva ärendet en säregen prägel. Tillika torde få

erinras därom, att riksdagen vid olika tillfällen medgivit befrielse från betalningsskyldighet

för eljest under tjänstgöring uppståndna kassaförluster i fråga

om tjänstemän såväl vid postverket som vid riksbanken.

Enligt hittills tillämpad praxis torde bifall till en sådan framställning

som den ifrågavarande icke kunna givas utan riksdagens medverkan. Ett

flertal framställningar av liknande beskaffenhet hava ock vid olika tillfällen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 10 7.

5

förelagts riksdagen. Särskilt vad angår de affärsdrivande verken och när

det icke gäller större belopp, framstår det såsom en onödig och för såväl

Kungl. Maj:t som riksdagen besvärande omgång, att dessa frågor, som vanligen

i jämförelse med övriga, verkens drift berörande frågor äro av ringa

betydelse, icke kunna omedelbart avgöras av Kungl. Maj:t. Av riksdagen

synes därför böra begäras ett generellt medgivande för Kungl. Maj:t att,

när särskilda skäl därför prövas föreligga, eftergiva kronans rätt till ersättning

för skada till följd av fel eller försummelse i tjänsten, som begås av

tjänsteman vid de under kommunikationsdepartementet lydande affärsdrivande

verken; dock att det belopp, som i varje särskilt fall högst må eftergivas,

begränsas till 5,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

dels att det belopp om ettusen kronor, som enligt förestående

redogörelse felaktigt utbetalats av postsparbankens

medel, må i bankens räkenskaper avskrivas och att därigenom

uppkommen förlust må påföras postsparbanksrörelsen;

dels ock att Kungl. Maj:t skall äga att, när särskilda skäl

därtill äro, eftergiva kronans rätt till ersättning för skada

till följd av fel eller försummelse i tjänsten, som begås av

tjänsteman vid de under kommunikationsdepartementet lydande

affärsdrivande verken; dock att det belopp, som i varje

särskilt fall högst må eftergivas, ej må överstiga 5,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:200 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående avskrivning av visst av postsparbanksmedel felaktigt utbetalat belopp. s. 14 i texten
  2. SU 1924:65 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj ds proposition angående avskrivning av visst av postsparbanksmedel felaktigt utbetala s. 5 i texten
  3. SU 1924:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av visst av postsparbanksmedel felaktigt utbetalat belopp. s. 8 i texten