Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till förre värnpliktige G. N. Häger

1924-03-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:117, Angående ersättning till förre värnpliktige G. N. Häger

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

7

Nr 117.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till förre värnpliktige G. N. Häger; given

Stockholms slott den 14 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Malmroth.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 14 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stribsberg, Lubeck, Clason, M ohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Malmroth anför:

I § 1 av förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) om ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgas, att,

därest under militärtjänstgöring i fred olycksfall inträffar, sa att tjänstgörande

värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller

kustartilleriets stammanskap, varder skadad, eller därest person, som nu

nämnts, skadas under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt

vissa i förordningen stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl,

524 24

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

°m sjukdom med därav följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring

och tjänstgöringen skäligen kan antagas liava till sjukdomen

bidragit.

Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två år

efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av

dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av

§ 12 i omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.

I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)

vidtagits den ändring, att beträffande skada, som yppats efter ingången av

år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning om ersättning

i anledning av skada göres inom tre år från det för värnpliktig tjänstgöringen

samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans eller

kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den senare

tidpunkt, da skadan yppades, eller, där fråga är om ersättning i anledning

av dödsfall, från det döden inträdde.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen omförmälda

invalid- och pensionsfond.

Uti en till riksdagens militieombudsman ställd, den 13 mars 1923 dagtecknad

skrift anförde folkskolläraren J. A. Häger, att hans son Gustaf

Natanael Häger, som under åren 1915—1918 fullgjort honom åliggande värnpliktstjänstgöring

vid Älvsborgs regemente, i september 1918 hemförlovats

på grund av oduglighet till krigstjänst och av läkare förklarats sinnessjuk.

I december 1920 hade till regementet insänts ansökan om erhållande av

ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Emellertid hade upplysning

erhållits därom, att rätten till ersättning enligt berörda förordning

förverkats, alldenstund ansökan om ersättning icke gjorts inom föreskriven

tid, och hade på grund härav ansökningen återkallats. J. A. Häger anhölle

nu om meddelande, huruvida ersättning kunde beredas, om förnyad ansökan

därom gjordes.

I ärendet inhämtade militieombudsmannen yttrande av chefen för Älvsborgs

regemente, vilken anförde, att lian för utrönande, huruvida militärtjänsten

kunde anses hava bidragit till den sinnessjukdom, varav Häger lede, infordrat

utredning av vederbörande bataljonschef samt yttrande av regementsläkaren

vid regementet; att regementschefens uppfattning vore, att berörda

utredning och yttrande icke syntes giva stöd för antagandet, att Hägers

sjukdomstillstånd skulle hava orsakats eller påverkats av hans militärtjänstgöring,

att den av J. A. Häger omnämnda ansökningen om erhållande av

ersättning inkommit till regementet under senare hälften av december 1920;

att ansökningen skriftligen återkallats den 10 januari 1921, under motivering

att sökanden ryktesvis fått klart för sig, att det i förevarande fall icke funnes

några utsikter till hjälp från riksförsäkringsanstalten; samt att ansökningen

till följd därav den 12 i sistnämnda månad återställts.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

Vid regementschefens yttrande hade fogats dels utdrag av stamrullan

rörande Gustaf Natanael Häger, enligt vilket utdrag Häger hemförlovats

den 16 september 1918, dels utdrag ur regementets sjukjournal, utvisande

att Häger under år 1916 vid två olika tillfällen åtnjutit vård för neurasteni

och vid ett annat tillfälle varit under observation, samt att Häger den 11

september 1918 frikallats på grund av höggradig nervsvaghet, dels ock utdrag

ur vederbörande kompanis straff journal, innehållande uppgift om att

Häger vid två tillfällen under år 1916 undergått vaktarrest utan tjänstgöring,

som ålagts honom, i det ena fallet på grund av olovligt undanhållande och

ohörsamhet mot givna föreskrifter samt i det andra fallet på grund av brott

mot kasernordningen och osanna uppgifter.

J. A. Häger insände sedermera till militieombudsmannen bestyrkt avskrift

av ett av provinsialläkaren Gustaf Nystedt den 28 juli 1922 utfärdat intyg,

enligt vilket Gustaf Natanael Häger vore sinnessjuk och i synnerligt behov

av hospitalsvård.

Militieombudsmannen infordrade vidare utlåtande i ärendet av riksförsäkringsanstalten,

som i anledning härav inkom med eget yttrande ävensom

med av anstalten begärt yttrande av medicinalstyrelsen. I sitt yttrande anförde

medicinalstyrelsen, bland annat, att styrelsen anmodat överläkaren vid

Vänersborgs hospital och asyl O. Ottosson att, efter det Häger, för vilken

plats sökts å nämnda anstalt, blivit där intagen och undersökt, till styrelsen

inkomma med yttrande i ärendet. Ottosson hade emellertid i skrivelse

den 19 augusti 1923 meddelat, att Hägers fader, då sonen efterskrivits, förklarat,

att sonen på sista tiden betydligt förbättrats, vadan plats å hospitalet

icke toges i anspråk. Vid sådant förhållande hade undersökning av

Häger å hospitalet icke kommit till stånd. Enligt medicinalstyrelsens förmenande

kunde Hägers militärtjänstgöring icke skäligen anses hava bidragit

till uppkomsten men väl till utvecklingen av hans sinnessjukdom.

Vid medicinalstyrelsens utlåtande hade fogats utdrag ur styrelsens protokoll,

utvisande, att vid behandlingen av ifrågavarande ärende inom styrelsen

närvarit jämväl medlemmen av styrelsens vetenskapliga rad, professorn B.

Gadelius, vilken därvid anfört följande:

»Hägers farmoder var sinnessjuk; som barn var han trög, hade svårt att

läsa och var oemottaglig för aga. Försök i denna riktning gjorde honom

ursinnig. Småningom, på detta underlag av medfödd mindervärdighet, kommer

sinnessjukdomen till utveckling. Denna har otvetydigt formen av en liebefreni,

av den art som på grund av sitt framväxande ur en förefintlig lmbecillitet

av tyska författare kallas Propf-liebefreni. Denna form av psykos

begynner vanligen så långsamt och smygande, att det är omöjligt att fixera

tidpunkten för ett utbrott. I alla händelser torde sjukdomen ha varit markbar

redan under militärtjänsten 1916, alldenstund den envishet, tjuriga vrångsinthet

och motstånd i tjänsten, H. då visade, otvivelaktigt voro tidiga symptom

av negativistisk art. Då dessa symtom misskändes och H., i stället

för att som sjuk skiljas från militärtjänsten, upprepade gånger på grund av

sitt vrångsinta beteende straffades, så ligger häruti, även om militärtjänsten

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

* SÅ? ej haft någon skuld till sinnessjukdomens utbrott, dock en om
ständighet,

som varit ägnad att bidraga till dess utveckling.-

liiksförsäkringsanstalten meddelade i sitt utlåtande, att, då framställning

om ersättning i anledning av Gustaf Natanael Hägers omförmälda sjukdom

icke gjorts inom den i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid,

anstalten funnit någon ersättning icke kunna tillerkännas Häger jämlikt berörda

förordning.

Med ö\ erlämnande av handlingarna i ärendet har riksdagens militieombudsman

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 december 1923 anfört följande.

Av utredning, som landsfiskalen i Alingsås distrikt till militieombudsmannen

införskaffat, hade inhämtats, att Gustaf Natanael Häger vore fullmedellös

och sedan 1918 fullständigt oförmögen att försörja sig

själv; att faderns, folkskolläraren J. A. Hägers familj bestode av hustrun

och sex barn, av vilka två vore självförsörjande; att medel upplånats för

barnens uppfostran; samt att det för föräldrarna kändes i allra högsta grad

betungande att draga försorg om den sjuke sonen, särskilt som denne

fordrade nästan ständig tillsyn.

Enligt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, utgå ve staten ersättning enligt de

i förordningen stadgade grunder, icke blott därest under militärtjänstgöring

i fred olycksfall inträffade, så att värnpliktig, volontär vid hären eller någoip

som tillhörde flottans eller kustartilleriets stammanskap, bleve skadad eller

därest person, som nu nämnts, skadades under tjänstgöring i krig, utan

om sjukdom med därav följande skada yppades under eller efter slutad

militärtjänstgöring, och tjänstgöringen skäligen kunde antagas hava bidragit

till sjukdomen. Av medicinalstyrelsens i ärendet avgivna utlåtande syntes

framgå, att Gustaf Natanael Häger med hänsyn till sjukdomens beskaffenhet

varit berättigad till ersättning enligt berörda förordning. Enligt förordningens

§ 12 i dess ursprungliga lydelse skulle ansökan om ersättning enligt

förordningen hava gjorts inom två år från det tjänstgöringen upphörde.

Då ansökan emellertid icke ingivits förrän ungefär två år tre månader efter

hemförlovningen, kunde ersättning författningsenligt icke beviljas. Efter

därom av Kungl. Maj:t gjord framställning hade emellertid riksdagen vid

olika tillfällen meddelat dispens från den i förordningen förefintliga preskriptionsbestämmelsen.

Sedan preskriptionstiden genom förordningen den 4 juni

1920 utsträckts till tre år i fråga om skada, som yppats efter ingången av

år 1919, hade _ den beviljade dispensen i regel avsett sådana fall, där den

äldre preskriptionsbestämmelsen gällt och framställning om ersättning gjorts

inom tre år.

Av handlingarna i ärendet framginge, att ansökan om ersättning i förevarande

fall ingivits inom tre är efter hemförlovningen. Att ansökningen

sedermera återkallats, syntes icke böra tillmätas betydelse, då anledningen

därtill torde varit den av Hägers fader uppgivna, nämligen att ansökningen

för sent ingivits. Då därjämte av ovan omförmälda, av vederbörande landsfiskal

förebragta utredning syntes framgå, att varken Gustaf Natanael Häger

eller hans föräldrar vore i sådana ekonomiska omständigheter, att det fördenskull

borde begäras, att de själva vidkändes de i anledning av sjukdomen

uppkomna kostnader, syntes billigheten kräva, att medgivande lämnades till

provning av frågan om Hägers rätt till ersättning enligt förordningen den

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majits proposition nr 117.

18 juni 1909 utan hinder därav, att framställning om ersättning icke blivit

gjord inom den tid, som föreskrivits i § 12 av berörda förordning, sådant

detta författningsrum ursprungligen lydde.

Med anledning av 16 § i den för riksdagens militieombudsman utiardade

instruktion både militieombudsmannen ansett sig böra hos Kungl. Ma,j:t anmäla

detta ärende till det avseende, Kungl. Maj:t kunde finna omständigheterna

föranleda.

I häröver den 31 december 1923 avgivet utlåtande har r iksförsäkring sanstalten

anfört, att ämbetsverket för sin del funne tvekan råda, huruvida

militärtjänstgöringen bidragit till Hägers sinnessjukdom på sätt förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, förutsatte. Då emellertid medicinalstyrelsen förklarat,

att Hägers militärtjänstgöring icke skäligen kunde anses hava bidragit till

uppkomsten men väl till utvecklingen av hans sinnessjukdom, funne sig liksförsäkringsanstalten

kunna tillstyrka, att ersättning tillerkändes Hägei för

ifrågavarande sjukdom enligt bestämmelserna i omförmälda förordning.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har i förevarande fall ansökning

om ersättning jämlikt förenämnda förordning den 18 juni 1909 visserligen

icke gjorts inom behörig tid av tva ar från det skadan yppades,

men likväl inom den tid av tre år, som vederbort, därest den år 1920 beslutade

ändrade preskriptionsbestämmelsen varit tillämplig. I ett flertal

dylika fall har, efter riksdagens medgivande, dispens meddelats från preskriptionsbestämmelsen

i fråga. Den omständigheten, att den av Hägers

fader i december månad 1920 gjorda ansökningen sedermera återkallats, torde

av skäl, som militieombudsmannen anfört, icke böra tillmätas någon betydelse

i förevarande avseende. På grund härav och då, enligt vad utredningen

i ärendet giver vid handen, Hägers militärtjänstgöring skäligen kan

antagas hava bidragit till utvecklingen av hans sinnessjukdom, får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till förre värnpliktige Gustaf Natanael Häger ma, utan hinder av att

framställning om ersättning icke gjorts inom föreskriven tid, från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han

kan anses berättigad enligt de i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppskada, ådragen under militärtjänstgöring, angivna grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Eric Baad-Heimer.

Departements
chefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.