Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs län m. m

1924-02-14 · 35 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:123, Med förslag till lag om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs län m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 123.

1

Nr 123.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs län m. m.;

given Stockholms slott den 19 mars 1924.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen antaga

härvid fogade förslag till lag om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs

län, lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring samt lag om ändrad lydelse av 6 § 3

mom. i förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 90 käft. (Nr 123.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Förslag

till

Lag

om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs län.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har den, som under enskild äganderätt innehar hemman, vilket utbrutits vid

på bekostnad eller med understöd av staten verkställt storskifte inom Kopparbergs

län, till annan upplåtit viss till gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel

ägas, må ägostyckning ske på de villkor och med tillämpning i övrigt

av de bestämmelser, som innehållas i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring, såvitt ej i denna lag annorlunda stadgas.

I avseende å ägostyckning på grund av upplåtelse, som sker efter denna lags

ikraftträdande, skall ock gälla vad i 3 § i lagen den 25 juni 1909 om inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning är stadgat. Är lott, som innehåller inägojord,

ej så ''beskaffad som där sägs, må ägostyckning likväl ske, om lotten jämte

andra samma ägare tillhöriga ägor kan bilda en brukningsdel med sådan sammansättning

i skilda ägoslag, som i nämnda lagrum avses, och anledning ej

förekommer till annat än att lotten kommer att nyttjas i sambruk med nämnda

ägor.

Har före denna lags ikraftträdande i avhandling rörande upplåtelse av jord

från hemman, som i första stycket sägs, det upplåtna angivits allenast såsom

viss andel av hemmanet, vare det ej hinder för ägostyckning, där av omständigheterna

eljest framgår, att fånget avsett ägor inom vissa gränser att ägas såsom

hemmansdel.

Med hemman avses i denna lag fastighet, som upptagits såsom särskild åbolott

i delningsbeskrivning vid storskifte.

2 §•

I stället för mantal skall mellan lotterna fördelas i orten brukligt jordtal.

3 §.

Vid förrättning enligt denna lag samt vid prövningen av sådan förrättningskall

tillses, att hinder mot ägostyckningen ej möter på grund av bestämmelserna

i 1 § första stycket andra och tredje punkterna. Ägostyckningen utgör ej

hinder för sedermera sökt laga skifte, och må förty fastställelse å densamma

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

3

icke meddelas; i stället skall under de förutsättningar, som eljest gälla för fastställelse

av ägostyckning, å kartan tecknas bevis att förrättningen prövats vara

lagligen beskaffad.

4 §•

Ingå i skifte ägor, vilka innehavas av delägare på grund av ägostyckning,

som verkställts enligt denna lag och prövats vara lagligen beskaffad, skall sådan

delägare erhålla vad enligt uppskattning svarar mot de ägor.

5 §•

Vad i denna lag är stadgat om hemman skall gälla även om hemmansdel, som

utbrutits genom klyvning jämlikt 94 § första stycket sista punkten skiftesstadgan

eller tillkommit genom ägostyckning.

Har vid klyvning, varom i första stycket sägs, såsom hemmansdel utlagts lott

med andel efter olika förhållande i olika ägoområden, skall vid ägostyckning å

sådan hemmansdel, i stället för att jordtal åsättes varje lott, bestämmas det inbördes

förhållande, efter vilket lotterna skola deltaga i utgörandet av heanmansdelens

allmänna utskylder och besvär.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 27 juni 1896 (nr 41 s. 1) om liemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har ägare av sådant hemman, som i 2 § omförmäles, till annan upplåtit viss

■till gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, och möter ej uti det

rörande upplåtelsen träffade avtal hinder för ägostycknings verkställande i

överensstämmelse med vad nedan stadgas, må ock, på begäran av någon av delägarne,

ägostyckning ske.

Huruledes inom vissa delar av Kopparbergs län ägostyckning eljest må ske,

därom är särskilt stadgat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 1)

angående lagfart å fång till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 6 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom, sådant detta lagrum lyder enligt lagen den

11 juni 1920 (nr 426), skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har ägare av hemman till annan överlåtit del därav med viss till gränserna

bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, må lagfart å sådan överlåtelse ej

beviljas förr än ägostyckning å hemmanet blivit fastställd eller, där fastställelse

ej ifrågakommer, prövats vara lagligen beskaffad.

Lag samma vare beträffande sådan överlåtelse, som avser ägostyckning från

lägenhet, vilken ej tillkommit genom avsöndring.

Å överlåtelse, varigenom jord eller annat från hemman eller lägenhet avsöndrats,

må lagfart ej beviljas förr än fastställelse å avsöndringen meddelats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 123.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 29 februari 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

WtJRTEMBERG, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Ldbeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, ett av f. d. justitierådet

Anshelm Berglöf i egenskap av ledare för den pågående utredningen angående

jordförhållandena i Kopparbergs län (Dalautredningen) med underdånig skrivelse

den 5 februari 1924 avgivet förslag till lag om äg ost vekning inom de på

bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs

län, lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordav söndring samt lag om ändrad lydelse av 6 § 3

mom. i förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom

(bil. A. och B.) ävensom av lantmäteristyrelsen efter remiss avgivet underdånigt

utlåtande över berörda förslag (bil. C.).

Efter redogörelse för berörda framställning och utlåtande anför föredraganden

:

»Av vad justitierådet Berglöf anfört framgår uppenbart, hurusom avsaknaden

av ett ägostyckningsinstitut avsevärt bidragit eller rent av varit en huvudsaklig

orsak till den oreda i fastighetsväsendet, som är rådande i de delar

av Kopparbergs län, varom här är fråga. De uppkomna olägenheterna äro av

så allvarlig natur, att det framstår såsom en bjudande nödvändighet att snarast

vidtaga åtgärder för att råda bot på missförhållandena. Såsom ett första steg

i denna riktning har justitierådet Berglöf föreslagit införandet av ett särskilt

ägostyckningsinstitut för ifrågavarande orter. Övertygande skäl synas mig

hava förebragts för en sådan åtgärd. Jag har nyss understrukit vikten av ett

raskt ingripande. Detta är även — något som jag vill särskilt framhålla —- av betydelse för Dalautredningens fortsatta arbete. Av ägostyckningsförfarandets

tillämpning skulle nämligen vinnas en säkerligen mycket värdefull erfarenhet,

och arbetet skulle då givetvis komma att befordras och påskyndas,

därest avgörandet av nu föreliggande fråga företages redan i detta tidiga skede

efter utredningens tillkomst. Jag ansluter mig sålunda även till den uppfattningen,

att den ifrågasatta åtgärden icke bör uppskjutas i avvaktan på resultatet

av det pågående arbetet å en allmän jorddélningslagstiftning.

Det synes icke nödvändigt att göra införandet av ett ägostyckningsinstitut

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

beroende på de ytterligare åtgärder för vinnande av reda i fastighetsvärde»

till vilka Dalautredningens arbete i fortsättningen kan giva anledning.

Härutinnan har lantmäteristyrelsen hyst betänkligheter samt framhållit

önskvärdheten av att samtidigt med ägostyckningsinstitutets lagfästande möjlighet

öppnas att genom s. k. utredningsförrättningar, vilka i regel avsetts skola

omfatta helt hemman, skapa en legal fastighetsindelning. Häremot må framhållas,

att man har anledning antaga det ägostyckning i det stora flertalet fall

skall komma att avse hela hemman, vilkas uppdelning då skulle bliva legaliserad

just genom ägostyckningen. Skulle förrättningen sträcka sig allenast

till en hemmansdel, som tillkommit genom klyvning direkt från hemmanet eller

genom en oavbruten serie delningsförrättningar, medför den omständigheten,

att den genom ägostyckningen vunna fastighetsbildningen blir begränsad till

endast en del av hemmanet, icke någon olägenhet, då ju förrättningen föregåtts

av en hela hemmanet omfattande legal fastighetsindelning, genom vilken den

styckade hemmansdelen uppkommit. I det sällsynta fall slutligen, då förrättningen

skulle komma att avse fastighet, som utbrutits genom klyvning av hemmansdel,

utlagd vid privat sämjedelning, skulle den för nämnda fastighet genom

ägostyckningen vunna legaliseringen till sina rättsverkningar ej behöva

bliva begränsad till fastigheten under förutsättning av en riktig tillämpning av

lagbestämmelserna om kallande till förrättningen av alla, vilkas rätt kan vara

därav beroende.

Emot huvudförslagets särskilda bestämmelser har jag allenast följande att

erinra. Lantmäteristyrelsen har framhållit behovet av bestämmelser liknande

dem, som återfinnas i lagen den 25 juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla

ägostyckning. Visserligen torde nog, på sätt justitierådet Berglöf framhållit,

jordägarna själva i regel tillse, att deras fastigheter erhålla en lämplig

sammansättning av olika ägoslag, och det sätt för bildande och komplettering

av jordbruksfastigheter, till vilket befolkningen i denna landsdel är hänvisad

och som här synes vara av stor betydelse för brukningsdelarnas arrondering,

fordrar onekligen en viss obundenhet beträffande beskaffenheten av varje särskilt

fång. En ovillkorlig tillämpning av 1909 års lag vore sålunda här icke

på sin plats. Då emellertid de trakter, varom här är fråga, i mycket äro att

likställa med de norrländska länen--det må här framhållas, att den för dessa

län stadgade inskränkningen i rätten att avsöndra jord är tillämplig jämväl i

Kopparbergs län — synes det knappast tillrådligt att lämna jordupplåtelserna

utan tillsyn. I fråga om de fordringar, vilka här böra uppställas, synes lantmäteristyrelsens

förslag väl avpassat efter detta läns säregna förhållanden.

Utan att upplåtelser av den här karaktäristiska typen skulle i avsevärdare omfattning

hämmas, vunnes därigenom det syfte, som avses med 1909 års lag.

Jag delar även lantmäteristyrelsens åsikt rörande sättet för den ifrågasatta

prövningens verkställande. Denna bör ske på ett enklare och mindre omständligt

sätt än 1909 års lag föreskriver. Lämpligast synes vara, att, på sätt lantmäteristyrelsen

föreslagit, prövningen verkställes i första hand av förrättningsmannen

i samband med den undersökning han har att företaga rörande övriga

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

förutsättningar för förrättningens verkställande och i andra hand av ägodelningsrättens

ordförande eller denna domstol. Det blir då också mest ändamålsenligt,

att förrättningen jämväl i övrigt i likhet med ägostyckningar enligt

1896 års lag underkastas granskning av sistnämnda myndigheter. Denna

granskning kan givetvis icke utmynna i en fastställelse, men förrättningens

godkännande bör utgöra en förutsättning för att densamma skall taga åt sig

laga kraft.

I enlighet med nu angivna riktlinjer har jag latit omarbeta 1 och 3 §§ i förslaget.

I anledning av vad lantmäteristyrelsen anfört beträffande lämpligheten att i

detta sammanhang föreskriva granskning jämväl av provisionel^ hemmansklyvningar

må framhållas, att i avseende å redan verkställda klyvningar, som

vunnit laga kraft, en eftergranskning näppeligen kan komma i fråga och att de

anmärkningar, som med fog kunna riktas mot en del äldre dylika förrättningar,

icke torde med samma styrka göra sig gällande beträffande numera skeende förrättningar.

Då det sålunda icke är av behovet oundgängligen påkallat att i

denna punkt föregripa revisionen av den allmänna jorddelningslagstiftningen,

har jag ansett lantmäteristyrelsens erinran i denna del icke böra föranleda någon

ändring av nu gällande skiftesstadga.

Lantmäteristyrelsens förslag till stadgande om delningsgrund för styckningslott

torde i huvudsak innebära allenast en redaktionell ändring av vad härutinnan

föreskrivits i 4 § i justitierådet Berglöfs förslag. Vare sig den ena eller

andra formuleringen användes, komma nämligen lotter, som styckas från helt

hemman, att obetingat erhålla innehavet till delningsgrund, icke blott inbördes

utan även i förhållande till skifteslaget i dess helhet. Detsamma torde kunna

sägas om stycknmgslotter av hemmansdel, vilken utbrutits från helt hemman

genom provisionel! hemmansklyvning eller genom obruten serie av delningsförrättningar.

Endast i det fall att ägostyckning sker å fastighet, tillkommen genom

klyvning av en hemmansdel, som utlagts genom privat sämjedelning — ett

sällsynt fall av klyvning — blir lantmäteristyrelsens reservation tillämplig, men

torde icke behöva komma till uttryck i lagtexten. Kan nämligen fastigheten icke

försvara sitt innehav eller tillföres den mer än innehavet, lärer det ligga i sakens

natur, att styckningslotterna endast inbördes äga innehavet till delningsgrund.

Det förefaller då oegentligt att, på sätt lantmäteristyrelsen föreslagit, i lagtexten

göra en undantagslös reservation, som i de praktiska fallen innebär en

missvisande antydning beträffande innehavets betydelse som delningsgrund och

i de sällsynta fallen icke torde vara behövlig. Jag har därför stannat vid den

av justitierådet Berglöf föreslagna formuleringen.

Utöver vad förut nämnts hava de av justitierådet Berglöf med nu ifrågavarande

framställning avgivna lagförslag, frånsett några smärre redaktionella

jämkningar, icke föranlett någon anmärkning från min sida.»

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer föredraganden, att för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål lagrådets utlåtande måtte inhämtas

över förslag till lag om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

län, lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 27 juni 1896 (nr 41 s. 1) om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordav söndring samt lag om ändrad lydelse av

6 §3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 1) angående lagfart å fång

till fast egendom, av den lydelse bilaga D vid detta protokoll utvisar.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

N. Cervin.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

9

Bilaga A.

Till Konungen.

Lagen av den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring

uppställer regelmässigt såsom villkor, för ägostyckning av ett hemman,

att detsamma antingen icke legat i samfällighet med annat hemman eller

ock blivit ur samfällighet utbrutet genom laga skifte eller därmed i avseende

å orubblighet likställd delning. . „

Lämpligheten av denna begränsning i förfarandets användning nar saväi vid

lagens tillkomst som därefter varit föremål för olika meningar, därvid kritiken

förklarligt nog kommit att särskilt kraftigt rikta sig mot att villkoret idraga

ställde de allenast storskiftade delarna av Kopparbergs län utanför möjligheten

att draga fördel av det nya institutet. . .... .

I det den 5 mars 1892 avgivna kommittébetänkandet med torsiag till lag

angående bland annat ägostyckning föreslogs. sålunda .icke någon begränsning

i nu angiven riktning. Härom yttrade kommittén: Likasom 94 § skiitesstad
gan

för den händelse, att hemman, som hörde till ett större skifteslag, kommit

i fleras ägo och någon av dessa, utan att söka skifte å hela skifteslaget, ville

erhålla sin ägolott i den mindre samfälligheten utbruten, tilläte detta utan att

sådan hemmansklyvning finge utgöra hinder för sedermera sökt skifte a den

större samfälligheten, funne kommittén ägostyckning a dylikt hemman undei

enahanda förbehåll kunna äga rum, men då sådant torde ligga i sakens natur,

både någon uttrycklig föreskrift därom icke ansetts erforderlig. .

I de yttranden över kommittéförslaget, som avgåvos av Eders Kungl. Maj :ts

samtliga befallningshavande i länen, lantmäteristyrelsen samt kammarkollegium

och domänstyrelsen, framställdes icke någon anmärkning i förevarande avseende,

och det den 10 december 1892 till högsta domstolen remitterade forslaget var

härutinnan oförändrat. .... .. ..

I högsta domstolen uttalades emellertid av fyra av de i förslagets slutliga

granskning deltagande sex justitieråden den. uppfattningen, att. ägostyckning

borde tillåtas allenast å hemman, som läge i s. k. orubbligt skifte. Sålunda

yttrade ett av dessa fyra justitieråd: Genom hemmansklyvning vunnes i all
mänhet

den fördelen att de särskilda hemmansdelarnas områden bleve bestamda

på ett sådant sätt, att ägaren till var hemmansdel sedermera icke kunde rubbas

i sin besittning. Tvivelsutan åsyftades, även att genom ägostyckning kunna bereda

köpare av bestämda jordområden lika orubblig.besittningsrätt. Men häriör

erfordrades att det hemman, som skulle styckas, ej bildade någon samfällighet

med andra hemman utan för sig utgjorde ett avskilt helt, så att hemmanets ägoområde

vore en gång för alla bestämt. Eljest kunde lätt inträffa att, sedan agostyckningen

försiggått, de särskilda hemmansdelarna indroges i laga skifte inom

det skifteslag. vartill hemmanet hörde, och vid skiftets slut sannolikt komme att

åtminstone delvis bestå av helt andra ägor än dem, som genom ägostyckningen

tillagts hemmansdelarna. För att förebygga sadant syntes det vara av nöden

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!,. Maj:ts proposition nr 123.

att till bestämmelserna rörande vilka hemman finge styckas foga en restriktion

i ■ 11 *yf^ning> att hemmanet skulle vara sådant, att dess innehavare ej kunde

tillt or bindas att med hela hemmanet ingå i skifte. Hade det skifteslag, vartill

hemmanet hörde, ^endast delvis undergått laga skifte, såsom enligt 78 §''skiftesstadgan

vore tillåtet, borde ägostyckningen ej få omfatta andra ägor än dem,

skiftet ingått. Ett annat av de justitieråd, som i förevarande fråga

företrädde pluraliteten, framhöll, att det utan en sådan begränsning icke torde

kunna förhindras att, genom påkallande av laga skifte från någon skiftesdelägares

sida, den gjorda ägodelningen när som helst hävdes, och därigenom den,

som köpt vissa ägor, tvingades att i utbyte mot dessa, vilka måhända voro de

enda, som motsvarade hans avsikt med köpet, taga icke allenast annan mark,

utan även mark av annat ägoslag. Å andra sidan åter anförde ett justitieråd

att därest mrösnings,jorden vore utbruten genom orubbligt skifte och avrösningsjorden.

genom storskifte eller sämjedelning, jämväl avrösningsjorden syntes kunna

delas i områden med bestämda gränser. Sådan delning borde dock icke medföra

annan verkan än en henxmansklyvning enligt sista punkten av 94 § skiftesstadgan,

varför ägostyckningen i denna del icke finge fastställas av ägodelningsrätten.

En ägostyckning, jämförlig med hemmansklyvning av nämnda slag,

syntes, enligt samma justitieråds mening ock kunna ske å hemman, som till

såväl in- som avrösningsjord vore skilt från andra hemman allenast genom

storskifte eller sämjedelning. Enahanda uppfattning slutligen hyllade tvivelsutan

det justitieråd, soni i annat sammanhang framhöll, att vid ägostyckning en

fastställelse av förrättningen borde för framtida trygghet äga rum, därest ej

det styckade hemmanet tillhörde ett större skifteslag och ägostyckningen alltså

ej kunde få ligga i vägen för sedermera sökt laga skifte.

Lagförslaget blev sedermera i bland annat nu ifrågavarande hänseende omarbetat

i den riktning, som sålunda angivits av högsta domstolens flesta ledamöter.

. Vid det nya förslagets remitterande till högsta domstolen den 8 maj

1895 tilläde föredragande departementschefen, såsom motiv härutinnan, att när

skitte komme att övergå den samfällighet, till vilken styckat hemman hörde,

det ofta kunde inträffa, att till det styckade hemmanet måste utläggas ägor,

som efter uppskattning icke motsvarade vad till hemmanet förut hävdats eller

som innehölle mrösnings- och avrösningsjord i annan proportion än de ägor

hemmanet förut innehaft. Därav bleve åter en följd, att de genom ägostyckningen

bildade hemmansdelarna var för sig icke ens efter uppskattning kunde

bekomma ägor, som motsvarade vad vid styckningen varit avsett, eller måste

mottaga olika ägoslag i annan proportion än de till grund för ägostyckningen

liggande bestämmelser förmådde, vilket jämväl kunde föranleda därtill att de

särskilda delarnas ägovälden komme att mindre noggrant motsvara de mantal

som vid ägostyckningen åsatts dem. Såsom ett ytterligare skäl för den i förslaget

gjorda begränsningen anförde departementschefen slutligen, att skiftesverket

jämväl i de norrländska länen dåmera framjskridit så långt, att endast

en jämförelsevis mindre del av den mark, som överhuvud kunde förväntas komma

att göras till föremål för skifte, ännu vore oskiftad. — Det måste, jag vill

redarn nu understryka detta, anses beklagligt, att man vid detta uttalande

angående »de norrländska länen» ej synes hava ägnat särskild uppmärksamhet

åt Dalarna.. Hade så skett, lär man ej hava kunnat undgå att redan från början

taga ställning till spörsmålet, huruvida denna provins — där ifråga om laga

skiftesverkets framsteg förhållandena kunde sägas vara diametralt motsatta —- borde till den väsentligaste delen, ställas utanför möjligheten att i en eller annan

form anlita det nya jorddelningsinstitutet. Desto beklagligare blev detta åsidosättande

av Dalarna därigenom att samtidigt genom den nya lagstiftningen

försvårades användningen av den delningsform, avsöndring, man där ditintills

hatt att huvudsakligen lita till.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

11

Vid det nya förslagets granskning inom högsta domstolen lämnades detsamma

av domstolens flesta ledamöter uti nu ifrågavarande hänseende utan

anmärkning, men det synes mig av intresse att bringa i erinring, hurusom ett

av de i granskningen deltagande justitieraden anmärkte, att genorn^ förslaget en

väsentlig del av Sveriges jord skulle utan nödtvång uteslutas från ägostyckningsförfarandet.

Det funnes — fortsätter samma justitieråd — över allt i

riket, särdeles i vissa provinser, ej obetydliga områden av sådan beskatt enhet,

att de skulle genom den gjorda begränsningen komma att undantagas från ägostyckning.

För det dåvarande kunde från hemman, hörande till oskiltade

skifteslag, delar försäljas antingen till visst skattetal eller till visst bestämt

område. I förra fallet kunde det försålda skattetalet utbrytas genom sådan

provisionel! hemmansklyvning, som omförmältes i 94 § skiftesstadgan. I senare

fallet kunde den försålda, till området bestämda delen skiljas från stamhemmanet

genom avsöndring, eller, om den försålda delen vore större än att avsöndring

vore tillåten, genom mantalssättning enligt 13 § i förordningen den 6 augusti

1881 och mantalets avräkning å stamhemmanets mantal, således kunde delning

av hemman hörande till osldftat skifteslag redan ske genom sadant förfarande,

som förslaget benämnde ägostyckning. Den, som; kopte jord tran

sådant hemman, vare sig visst skattetal eller visst område, visste ju pa, förhand,

att han vore utsatt för risken att få sitt ägoområde genom skifte flyttat; men

denna risk torde ej hindra, att dylik jord ofta funne villiga köpare. ^ Under

det försäljning från sådana hemman av visst skattetal och av visst område till

avsöndring fortfarande bleve tillåten, skulle enligt förslaget från dessa hemman

ej vidare visst område till mantalssättning eller ägostyckning kunna saljas Fn

inom ett oskiftat skifteslag verkställd provisionel ägostyckning, som ju ej borde

fastställas, torde dock ej vid blivande laga, skifte valla större olägenhet eller

svårighet än en provisionel! hemmansklyvning eller en avsöndring ± orslagets

stadgande därutinnan syntes därför ej vara grundat på giltigt skål. och snarare

ägnat att minska än öka tillfällena för obemedlade att bilda egna jordbruk och

således rakt strida mot lagens syfte. . . ,

Bestämmelsen om ifrågavarande begränsning i agostyckmngsiorfarandets användning

bibehölls i det lagförslag, som framlades för 1896 ars riksdag. Vid

förslagets behandling i riksdagen hemställde en ledamot i forsta kammaren

(förste lantmätaren i Kopparbergs län, representant för Gävleborgs lan) och

en ledamot i andra kammaren (representant för Kopparbergs län) med instämmande

av tre ledamöter, att till 2 §, i vilken förutberörda bestämmelse fatt

sin plats, måtte fogas ett så lydande tillägg: »I Stora Kopparbergs och Gävleborgs

län må ägostyckning likväl äga rum å hemman som genom storskifte

erhållit sitt ägoområde bestämt.» Ledamoten i första kammaren framhöll, att

förslaget utan ett dylikt tillägg skulle bliva utan nytta för en stor del av

nämnda län. Rättigheten att begagna ägostyckning vore beroende av huruvida

laga skifte kunde ifrågakomma. Beträffande villkoren därför intoge dessa

län på grund av särskilda föreskrifter en undantagsställning, och da skiitesstadgan,

till vilken den föreslagna lagen kunde räknas såsom ett supplement,

i mer än ett avseende innehölle undantagsföresknfter för bland annat dessa

län, borde även en undantagsföreskrift i nu förevarande avseende vara

tillåten, och vore en sådan också nödvändig. Särskilt vore sa fallet beträffande

de delar av Dalarna, vilka undergått storskifte efter utfärdandet av kung .

kungörelsen den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter i avseende a besutenhets-

och skiftesväsendet i Stora Kopparbergs lån. A dessa förrättningar

skulle skiftesstadgan tillämpas, och de vore sålunda endast till namnet storskiften;

i verkligheten och till gagnet vore de sannerligen laga skitten. ^

Kungl. Maj ds förslag blev i denna del av riksdagen antaget i otorandrat

skick.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Rejdan ar 1897 väcktes emellertid ånyo frågan om speciell lagstiftning i

amnet lör Kopparbergs län. I underdånig skrivelse, undertecknad av fyra

häradshövdingar och förste lantmätaren i länet, anfördes, bland annat, att i

anledning av de undantagsstadganden, vilka gällde i de delar av länet, där

storskiften verkställts på bekostnad av eller med understöd av staten laga

siuften icke kunde annat än undantagsvis förväntas därstädes komma till utiorande

la grund av den i 1896 ars lag stadgade inskränkningen i ägostyckniIl^s

.r. ranc^e^s användning skulle sålunda hemmansklyvning, alldeles lämnåd

fri i lagen, hädanefter bliva nästan enda medlet, då man ''ville förvärva

aganderatt till mark från hemman i norra och östra Dalarna, men då bleve

man ock nödsakad att taga andel i såväl in- som avrösningsjord efter sin lott

i hemmanet. Om man ville förvärva en inäga eller odlingslägenhet, tillhörande

lnrosningsjorden, bleve man förty tvungen att belasta sig med avrösningsjord

som man ej behövde eller åstundade och som kanske säljaren ej utan en betydande

prishojnmg ville avyttra, likasom man tvärtom för att åtkomma ett

skogsskifte skulle vara tvungen på samma gång köpa inägor, vilka ägde vida

högre varue för säljaren än för köparen. I båda fallen skulle således jordförvärv

betydligt försvåras och fördyras. Lagen komme förty att verka såsom

en menlig hämsko på det fria ordnandet av jordförhållandena, något som

vore desto mera tryckande, då behovet av lättnader härutinnan för visso vore

större för namnda län än för riket i allmänhet. Vad beträffade de före 1859

verkställda storskiftena hade skiftesförrättaren icke ägt föreskriva utflyttning

av hemman och lägenheter, utan varit tvungen att utlägga ägorna efter bostaden,

och da hemmanen voro sammanbyggda i mycket stora byar, hade en

naturlig följd därav blivit, att till varje hemmanslott måst utläggas en mängd

magoskiftem somliga, synnerligast fäbodeägor och ängslotter, på flera mils av„

and tran garden och gårdsskiftek Kostnaden för brukningen av dessa avlägsna

ägor överstege i allmänhet avkastningens värde, och en klokt beräknande person

både da ej annat val än att antingen för billigt pris avyttra dem till nå°-on

för vilken de voro bekvämt belägna, eller ock låta dem ligga obrukade, i vilket

fall de ej komme att lämna medel ens till de ägarna vidlådande utskylderna.

JJen torra åtgärder! torde böra befrämjas och den senare förebyggas, men därtill

fordrades åtminstone den negativa medverkan av lagstiftningen, att den

ej genom förbud och stränga formaliteter ställde sig hindrande i vägen för

1 . köpeavtal. De i 1859 års kungörelse givna bestämmelserna, att utflyttningar

skulle vid storskiftena ske och understöd till desamma av statsmedel

lämnas samt att skiftesstadgan skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse

vid storskiftena, medförde goda följder därutinnan, att ägoutdelningen

™ storskiftena efter 1859 rättvisligen kunnat ske i ett fåtal inägoskiften och

förty hemmansägorna sa sammanföras, att dessa yngre storskiften kunde sägas

endast till namnet vara storskiften men till gagnet laga skiften. Det lede

heller intet tvivel, att dessa senare storskiften vore verkställda vida bättre och

11 . orre .överensstämmelse med skiftesstadgans föreskrifter än en mängd laga

skiften i andra delar av riket, verkställda under 1830- och 1810-talen, då motståndet

mot bestämmelserna i skiftesstadgan mångenstädes varit så stort, att

lantmanarna undvikit att följdriktigt tillämpa desamma. Det sagda vore enligt

sökandenas mening tillräckligt för att ådagalägga, det storskiftena inom länet

vore sa beskaffade, att hemman, som undergått dylik delning, borde kunna

bliva föremål for ägostyckning, och genom tillåtelse härtill skulle ett stort

steg tagas till gagn for länets inbyggare. I händelse en sådan undantagslag

infördes för lanet syntes bestämmelsen i skiftesstadgan, att ägostyckat omrau«e11V°re.

b ■at, fran att utan ägarens medgivande ingå i laga skifte, böra

erhålla någon inskränkning: tillräcklig helgd eller orubblighet torde tillkomma

denna sorts agostycknmgar, om det stadgades, att vid laga skifte innehavet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

13

skulle utgöra delningsgrund för ägostyckat område och, i likhet med vad rörande

välbelägua och mera enstaka hemman inom riket i allmänhet vore föreskrivet

i 85 § skiftesstadgan, ägare till ägostyckat område befriades från vidare

ingående i laga skifte, än som oundgängligen erfordrades för att bereda så

bekvämt skifte för skiftesdelägarna i övrigt, som belägenheten medgåve. Sökandena

hemställde, att Kungl. Maj:t täcktes gå i författning om att för Kopparbergs

län bleve utfärdad en undantagslag, som beträffande ägostyckning

innehölle, bland annat, tillstånd att genom dylikt förfarande upplåta mark

från hemman, som endast undergått storskifte, samt att, i händelse laga skifte

komme att äga rum inom skifteslag, dit ägostyckat område hörde, sådant område

skulle njuta sitt innehav tillgodo om nödigt prövades, att det i skiftet

inginge, men att dess ägare i allmänhet befriades från att i vidsträcktare man

i skiftet ingå än som oundgängligen erfordrades för att bereda övriga delägare

så redigt skifte, belägenheten medgåve.

I infordrat yttrande över denna skrivelse förklarade Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande

i Kopparbergs län sig icke hava något att erinra mot framställningen

därutinnan, att ägostyckning finge äga rum å hemman, som undergatt

storskifte efter 1859, och att, i händelse av laga skifte, beträffande ägostyckat

område borde få åtnjutas de i 85 § 2 mom. skiftesstadgan omförmälta

förmåner. _ .

Lantmäteristyrelsen däremot, som jämväl avgav yttrande i anledning av

framställningen, ansåg sig icke kunna tillstyrka att ägostyckning medgåves a

mark, som allenast undergått storskifte. Såsom skäl härför anfördes i yttrandet:

Ehuru det icke vore troligt, att under den närmaste tiden laga skiften i någon

större utsträckning skulle komma att verkställas inom Kopparbergs län, skulle

likväl säkerligen förr eller senare befolkningens obenägenhet för laga skiften

giva vika för insikten om fördelarna att få sina ägor genom dylika skiften

sammandragna på ett fåtal ställen och laga skiften sålunda mera allmänt komma

till stånd, vilket för jordbrukets utveckling vore synnerligen av behovet påkallat,

särskilt inom de delar av länet, vilka undergått storskifte innan kungörelsen

av 1859 börjat tillämpas. Sökandena hade visserligen icke ifrågasatt

att åt ägostyckningar å storskiftad jord skulle beredas samma orubblighet, som

jämlikt 3 § 6 mom. skiftesstadgan tillkomme ägostyckning enligt 1896 års

lag, utan allenast velat befria ägare av ägostyckat område från att i vidsträcktare

mån ingå i skifte än som oundgängligen erfordrades för att bereda övriga

delägare i skifteslaget så redigt skifte, belägenheten medgåve. Men även ep

sådan ringare grad av orubblighet skulle helt säkert komma att i många, ja

kanske i de flesta fall lägga hinder i vägen för en fullt ändamålsenlig skiftesläggning

och sålunda motverka det ändamål, som med laga skifte avsåges. Och

det kunde till och med befaras, att en jordägare stundom komme att låta verkställa

ägostyckning å sitt hemman blott och bart i syfte att bereda sig en viss

trygghet för att icke i händelse av laga skifte behöva avstå den mark, han

innehade. Ju flera hemmansdelar inom ett skifteslag komme att^undergå ägostyckning,

desto svårare måste det vid skeende laga skifte bliva, på vida de ägostyckade

hemmansdelarna fritoges från att ingå i skiftet, att åstadkomma en

ändamålsenlig skiftesläggning. Å andra mdan komme i de fall, då ägostyckningen

måste rubbas för att bereda de övriga delägarna i skifteslaget så redigt

skifte, belägenheten medgåve — vilket säkerligen i mycket talrika fall måste ske

särskilt inom de delar av länet, som undergått storskifte innan förutnämnda kungörelse

börjat tillämpas och varcst fortfarande en stor ägoblandning vore rådande

— det ändamål, som med ägostyckningen avsetts, att förfelas. I allmänhet

torde väl nämligen den, som vare sig för att bereda sig boningsplatp eller för

annat ändamål förvärvade en genom ägostyckning bildad hemmansiott, lägga

vikt vid att äga just denna lott och ingalunda bliva tillfreds med att vid ett

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Eungl. Maj:ts proposition nr 123.

laga. skifte nödgas avstå denna lott och i utbyte taga annan mark, som måhända

vore för hans ändamål alldeles otjänlig.

Frågan upptogs åter år 1899, nu i en av Daniel Persson i Tällberg i andra

kammaren väckt motion, däri han, med instämmande av fem andra representanter

tor Kopparbergs län, framhöll, att i anledning av de säregna förhållanden,

som vore radande i Dalarna rörande jordbruksfastigheterna, 1896 års

t* jr16 1C/S?na^enast betydelselös, utan i vissa avseenden rent av hinderlig och

skadlig, Till dessa förhållanden hade icke tagits den hänsyn, som önskligt

vant. Inom en stor del av Kopparbergs län hade sedan många år tillbaka

genom eu långt driven hemmansklyvning, en sådan styckning av jorden ägt

rum, att ett rationellt jordbruk vore nästan omöjligt. På senare tiden hade

dock allmogen kommit till insikt om det skadliga och för jordens rätta bruk

menliga i ett sadant stycknmgssystem, varför man börjat att återköpa och

inköpa sadana jordlägenheter eller rättare jordbitar, som läge intill de stycken

man förut både, för att pa sadant sätt sammanföra sina jordbitar så vitt möjligt

vore och lokala förhallanden det medgåve: och det vore just i detta avseende,

som agostyckningslagen i detta län finge en helt annan uppgift att fylla än på

de flesta andra stallen. Huru besynnerligt det än kunde förefalla, så ställde

sig saken i verkligheten sa, att befolkningen i berörda län behövde få rätt att

tillämpa agostyckningslagen för att få hemmansdelarna eller kanske rättare

b,ru1klilngs°Le]frina; *tor^e ?ch bättre sammanförda än vad de förut varit. Till

stod för att beträffande Kopparbergs län, som även i andra hänseenden intoge

en undantagsställning i jordlagstiftningen, en ändring vore erforderlig jämväl

i avseende a agostycknmg åberopade motionären vad som anförts i häradshövlngarnas

och förste lantmätarens förut berörda framställning av år 1897. I

anledning av att Konungens befallningshavande i länet icke förordat bifall "till

samma framställning i vad den avsåge före år 1859 verkställda storskiften ville

motionaren gorå gällande, att skillnaden mellan de före och efter år’l859

verkställda storskiftena icke vore så stor, som man kunde hava anledning tro på

grund av olikheten i de stadgande^ enligt vilka skiftena utförts. Ty även vid

mwfr 859 r?Stältk S,klftena hade så få utflyttningar ägt rum, och

manga hemman hade också da sammanförts så vitt möjligt varit och lokala

forhalknden det medgivit. Enligt motionärens förmenande förelåge följaktligen

ej giltiga skal for att inom ett och samma län ägostyckning skulle få

begagnas a det ena hemmanet, under det att samma förmån icke skulle beredas

utbrnt1?’ S°m 1 f^rhwten foretedde nagon annan skiljaktighet än att vara

utbrutet ur samfällighet under en något olikartad lagstiftning. Det syntes

darfor vara lämpligast att överlämna åt förrättningsmännen att i varje förekommande

fall prova, huruvida hemmanet vore av sådan beskaffenhet, Jatt det

med fordel kunde styckas. Motionaren hemställde, att riksdagen måtte för sin

de! besluta bland annat en sådan ändring i 1896 års lag, att till 2 § fogades ett

stycke av följande lydelse: »Inom Kopparbergs län vare dock ägostyckning

skifte11 dl>“/?raide-rdant blivit utbrutet endast genom stor

skifte, därest lantmataren eller, dar han av gode män biträdes, förrättnings
SlpWnPr°Vta

h™an eller hemmansdel vara av sådan beskaffenhet att ägostackning

utan olägenhet ma kunna ske.»

sWtÄnH ^ ? m0ti°n1n hänvisats, framhöll i sitt utlåtande, hurusom utskottet

trött sig finna saval att behovet av ändring i lagen i den riktning motande}

ST6 1? rr f+ramträdande ™ Kopparbergs län än inom

möttf sådln^bp+^rkpf1 m0t en. .sadan ändring i fråga om detta län icke

bni1 un 1 betänkligheter som eljest En ändring därhän, att ägostyckning

under vissa förutsättningar skulle tillåtas å hemman, vilket utbrutits

areSrr storskifte bord0 utan att medföra egentliga vådor innebära högst

avaevaida fordelar for lanet. Huruvida laga skifte framdeles komme att all
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

15

männare anlitas i de storskiftade delarna av länet, vore svårt att på förhand

bedöma, men med den därstädes i fråga om skiftesvitsord gällande inskränkningen

torde man icke sakna befogad anledning antaga, att vid de redan förrättade

storskiftena i regel komme att fa bero, synnerligast som desamma,

särskilt de efter utfärdandet av 1859 års kungl. kungörelse i ämnet förrättade-,

ofta torde vara ganska tillfredsställande. Den nya form för jordstyckning,

som ägostyckningsinstitutet innebure, skulle sålunda med nuvarande bestämmelser

sannolikt aldrig i väsentligare omfattning komma Kopparbergs län

till godo, vilket vore så mycket mer att beklaga, som densamma, enligt vad

det uppgåves, därstädes torde vara mer än i de flesta andra landsdelar av behovet

påkallad. Ju mindre anledning funnes att antaga, att storskiftena i

allmänhet komme att rubbas, desto mindre skäl funnes dessutom att förbjuda

ägostyckning å storskiftade hemman. Utskottet hemställde, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga i

övervägande, huruvida och i vilken mån, med hänsyn till de i Kopparbergs län

rådande särskilda förhållanden, för detta län kunde erfordras andra bestämmelser

angående ägostyckning än de i gällande lag fastställda, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Utskottets hemställan godkändes av riksdagen.

I yttrande över den i enlighet härmed avlatna riksdagsskrivelsen förklarade

sig Kopparbergs läns landsting finna alla de i skrivelsen åberopade skäl för

en undantagslagstiftning för länet i angivna avseende i synnerligt hög grad

vara för handen, varför landstinget på det kraftigaste instämde i samma skrivelse,

och detta så mycket mera som landstinget under den tid ifrågavarande

lagbestämmelse varit gällande haft tillfälle att iakttaga, att dess tillämpning

för länets invånare medfört stora olägenheter, under det att åter de fördelar,

som genom det nyinrättade ägostyckningsinstitutet varit avsedda, icke kunnat

komma länets inbyggare till godo, då största delen av jorden inom länet icke

undergått sådant skifte, som erfordrades för rättigheten till ägostyckning.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet, som jämväl avgav yttrande,

förklarade sig icke hava något att erinra mot bifall till riksdagens framställning,

medan lantmäteristyrelsen i underdånigt utlåtande åberopade vad styrelsen

anfört i anledning av den år 1897 gjorda framställningen.

Sedermera överlämnades ärendet till den år 1906 tillsatta skifteslagstiftningskommittén

för att vid fullgörandet av dess uppdrag komma under övervägande.

De delar av Kopparbergs län. där storskiften ägt ruin på bekostnad eller

med understöd av staten, äro Ovansiljans, Nedansiljans samt Nås och Malungs

domsagor utom Sävsnäs socken, vidare Säters socken i Hedemora domsaga

samt Svärdsjö, Envikens, Vika, Torsångs, Stora Tuna, Silvbergs och

Gustavs socknar i Falu domsaga, alltså större delen av länet.

Såsom redan i det föregående antytts, är det förklarligt, att kritiken mot ägo.

styckningsförfarandets begränsning till hemman, vilka ligga i så kallat^orubbligt

skifte, kommit att företrädesvis taga sikte på ifrågavarande delar av Kopparbergs

län. Det är visserligen sant, att obenägenhet mot laga skiften allt fortfarande

där råder hos stora delar av befolkningen, en obenägenhet, som tager sig

uttryck bland annat i strävan att slå vakt om de kända bestämmelserna i 1859

års kungl. kungörelse angående ett starkt kvalificerat skiftesvitsord. Och skenbart

kan det då framstå såsom befogat att säga, det befolkningen endast bär sig

själv att skylla, då den motsätter sig tillskapandet av förutsättningarna för

ägostyckningsförfarandets användning. Men också endast skenbart. Ty med hän
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

syn till de ofta. för den enskilde delägaren djupt ingripande följderna av ett

tfi8! • ~ )ag Vl11 i„detta sammanhang inskränka mig till att framhålla

utilyttningstyanget må man ej förtänka dalallmogen, att den hittills i regel

tvekat inför det avgörande steget till ett sådant skifte. Tillkomsten av den utredning,

vars ledning blivit av Eders Kungl. Maj :t mig i nåder anförtrodd, har

”c\halt sin grund i den övertygelsen hos statsmakterna, att dessa trakters jordiörhallanden

äro av så säregen natur, att det icke låter sig göra att där utan

vidare tillämpa för riket i övrigt avsedda bestämmelser om jorddelning. Men

ta ar saont) då måste det ock betecknas såsom föga rättvist mot denna

befolkning att a ena sidan förebrå den att vilja gå sina egna vägar och å andra

sidan för densamma avstänga tillgången till lagliga sådana.

De farhågor, vilka vid tiden närmast efter tillkomsten av 1896 års lag uttalats

rörande de menliga följderna av att nu ifrågavarande trakter uteslutits

från lagens tillämpning, hava under den långa tidrymd, som därefter förflutit

rikligen besannats.

Efter storskiftenas utförande har jorden under tidernas lopp styckats i ytterligt

små brukningsdelar med i genomsnitt endast några få hektar inägojord,

vilka vanligen utgöras av delar i ett flertal hemman i en eller flera byar. Härtill

hava olika orsaker bidragit. Till följd av den ringa tillgången på jord har den,

som velat loryarva sådan, lödgats köpa småbitar här och var, allt efter som tilltallen

yppat sig. Aven genom giften hava brukningsdelar bildats av delar i olika

hemman Vid därefter skeende arvsdelningar har i regel utlösen icke skett, utan

var starbhusdelagare fått sm andel. Detta, som bottnat i en rotfast kärlek till

hemmets jord har ofta tillämpats så, att en var delägare tilldelats jord i varje

boet tillhörande hemman eller hemmansdel, ja understundom i varje skifte inom

dylik enhet. Denom upprepade sådana delningar har splittringen på sina håll

natt gränsen för det möjliga. På senare tid har dock denna form för arvs^

delning alltmer bortlagts, och man har vinnlagt sig om att såvitt möjligt

genom köp och byte sammandraga och utvidga brukningsdelarna. Detta

u-uVu Ske pa.en gång ()ch 1 re£el eh vid ett och samma fång, med

bibehållen proportion mellan olika ägoslag. Med den sammansättning brukningsdelarna

fatt har det kamerala sambandet mellan olika ägor alltmer

iorlorat sin betydelse. Därtill har ock medverkat, att ägorna till ett och

samma hemman ofta äro vitt spridda. Det är sålunda icke ovanligt, att en

inäga jämte åtföljande hemskogsmark, som gränsar intill en viss brukningsdel

och följaktligen lämpar sig till gemensamt bruk med denna, fått åt sig uriagd

labodeskogsmark i en fäbod flera mil avlägsen från den, i vilken ifrågavarande

brukningsdel äger skogsmark. Skulle å andra sidan en närgränsande hemmansdel

till alla agoslag vara lämplig att sammanföras med brukningsdelen i fråga,

har mahända agaren av denna hemmansdel intresse av att behålla exempelvis

iäbodeskogsmarken, som ligger intill annan honom tillhörig skogsmark, medan

det däremot är för honom fördelaktigt att få avyttra återstående ägor, vilka äro

olämpligt belägna i förhållande till hans övriga jord, och i stället skaffa sig ersättning

i annan, mera gynnsamt belägen mark. Å ömse sidor spela olika faktorer

in och det torde vara mera en tillfällighet, om det önskade syftet, vilket är

värt all uppmuntran, vmnes genom överlåtelse av en klyvningslott. Nöjer sig

ej köparen av dylik hemmansdel att få den genom privat överenskommelse utlagd

utan påkallar sådan lantmäteriförrättning, som omförmäles i 94 § första

stycket sista punkten i skiftesstadgan (så kallad laga delning), kan han icke

enligt nu gällande bestämmelser med säkerhet påräkna, att vid utläggandet av

hans lott huvudvikt fästes, vid hans intresse att få den sammanförd med hans

Övriga, _i klyvningen icke ingående brukningsdel. Dessa förrättningar, vilka i

T1 jp.!^“het ofta kunna jämställas med mindre laga skiften, hava ock visat sig

medföra avsevärda kostnader i förhållande till de små områden det här är fråga

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj: Is proposition nr ld;S.

om. Enär berörda laga delningar icke torde kunna mot delägares bestridande äga

rum, då delägarna för sina andelar sämjevis hävda vissa områden, samt hemmanen

i dessa trakter så gott som undantagslöst, åtminstone i inägorna, innehavas

på nämnda sätt, får denna delningsform sin huvudsakligaste tillämpning å arvfallen

jord. Beträffande andra fång än arv skulle praktiskt taget någon form

för utbrytning icke finnas.

Då sålunda hemmansklyvning såsom form för upplåtelse är föga ägnad att

befordra en sammandragning av brukningsdelarna, måste det betecknas såsom

högst beklagligt, att ägostyckning icke kunnat användas i dessa trakter, där ett

dylikt förfarande bort vara självskrivet såsom det väsentligaste medlet att leda

jordupplåtelserna i en sund riktning. Man torde utan överdrift kunna säga, att

det nya förfarandet varit mer behövligt där än annorstädes i riket. Försatta i

denna missgynnade undantagsställning, hava jordägarna av inneboende kynne

och genom tidigare olämplig undantagslagstiftning förvärvad vana valt att gå

sin egen väg vid sidan av lagen. De hava icke velat avstå från den för jordförhållandena

därstädes alldeles särskilt betydelsefulla fördelen att få på marken

bestämma de områden, vilka skola ingå i upplåtelsen. Då dessa områden icke

kunna utbrytas och följaktligen lagfart ej heller erhållas å dem, uträknas huru

stor andel av hemmanets inägojord ingår i upplåtelsen, varefter fastigheten i

fångeshandlingen betecknas med det uträknade andelstalet. Ännu i dag anlitas

detta tillvägagångssätt, och man kan säga att såsom allenast andel av hemman

betecknade fång så gott som undantagslöst avse vid upplåtelsen till läge

och gränser bestämda områden. Läget å märken anges som sagt icke, på sin

höjd antydes, exempelvis genom ett sådant uttryck som »10 reducerade snesland

fäbodejord i Skallskog». Hava å jordtalet belöpande andelar av vissa utägor

undantagits från upplåtelsen, har man understundom, för att få lagfart, underlåtit

alt anmärka förhållandet i fångeshandlingen. Anges intet undantag från

upplåtelsen, utan betecknas fastigheten utgöra visst antal snesland eller tunnland

reducerad jord, avses dock vanligen att alla åtföljder skola ingå i fånget. Så kan

till och med vara fallet, då upplåtelsen betecknats avse visst antal enheter reducerad

inägojord, medan samma uttryckssätt i andra fall använts för att beteckna

en avsöndrad inäga. Såsom exempel på beteckningar, då fånget avser ägor i olika

förhållande, kunna anföras: »10 snesland reducerad jord med därtill och till

ytterligare 10 snesland hörande skogsmark», »25 tunnland reducerad jord utan

andra åtföljder än hemskogsmark för 10 tunnland», »50 snesland reducerad jord

utan annan skogsmark än andel i första hemskogsskiftet» o. s. v.

Att denna maskering av ägostyckningsavtalen medför en synnerlig oreda i

fastighetsväsendet, är uppenbart. Fångeshandlingarnas vaga uttryck ge alldeles

intet eller ock ett ofullständigt material vid avgörandet av liige och gränser

för varje delägares innehav. Ofta uppstår tveksamhet, huruvida fånget

över huvud avsett en hemmansdel eller endast en avsöndring. Avsöndringsinstitutet

har — delvis på grund av att ägostyckningsförfarandet icke kunnat

tillämpas — använts utan hänsyn till lagstadgade inskränkningar, och vid upplåtelse

av avsöndring har ofta använts samma uttryckssätt som vid upplåtelse

av hemmansdel. Mången gång hava- kontrahenterna ej själva gjort klart för

sig, huruvida det ena eller andra fallet föreligger. Har i fångeshandlingen ej

angivits från upplåtelsen i själva verket undantagna, till andelstalet hörande

ägor, bänder det. att köparen med begagnande av denna ofullständighet gör

anspråk på hela hemmansdelen, eller oek väckes sådant anspråk av godtroende

förvärvare i andra hand. Om en längre tidrymd förflutit efter upplåtelsen,

torde det mången gång vara svårt att utreda, huru därvid tillgått. Ibland, men

troligen mera siillan, växlas dock vid sidan av den handling, som är avsedd att

ligga till grund för fångets lagfarande, kontrakt, däri det upplåtna noggrant

angivits till läge och gränser.

Bihang Ull riksdagens protokoll W£!,. 1 samt. !)() höft. (AV lits.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

o Den bristande överensstämmelsen mellan upplåtelsernas verkliga innebörd och

fångeshandlingarnas avfattning lämnar öppet ett rikt fält för processer. Mot

vad man kunde vänta, hava dock äganderättstvisterna varit förhållandevis få.

Detta torde bottna i en viss inbördes lojalitet mellan delägarna, i sämsta fall

beroende på en känsla av att alla hava samma svaga rättsställning. I själva

verket lära delägarna vanligen hava rätt väl reda på sina ägor på marken och.

efter vad för mig uppgivits, kan man säga, att delägarnas rätt i allmänhet

icke^ är i egentlig mening stridig, men däremot tilltrasslad. Jag kommer här

in på en annan sida av det rådande systemet, den synnerligen bristfälliga fastighetsredovisningen.

Ehuru fångeshandlingarnas oegentliga avfattning onekligen

bidragit att förvärra situationen härutinnan — bland annat därigenom att

de privata jordtalsbestämningarna ofta utförts oriktigt, så att hemmansdelarnas

sammanlagda jordtal kommit att över- eller understiga hela hemmanets — så

får dock anledningen till denna bristfällighet i första hand tillskrivas den omständigheten,

att all fastighetsbildning, på den grund att ägostyckningsförfarandet

ej far användas, praktiskt taget är utesluten. Förut är berört, hurusom

ej heller hemmansklyvningsformen — om den nu undantagsvis överhuvud skulle

vara lämplig vid här ifrågakommande upplåtelser av jord — kan komma till

användning, där andelarna redan äro, om ock endast genom privat sämjedelning,

utbrutna. Dessa andelar kunna sålunda icke erhålla jordregisternummer

och i de nya fastighetsböckerna upptagas å särskilda upplägg, varigenom dessa

böcker, i saknad av anslutning till den faktiska jorddelningen, komma att ge

en synnerligen otillförlitlig bild av denna. På förhand förvissade om att icke

kunna erhålla lagfart, underlåta ägarna ofta att för rätten framlägga sina mer

eller mindre oegentliga fång. De lagfarna fången ge av förut anförda skid

föga upplysning om fastigheterna. Har en person del i ett hemman på grund

av flera fång, vilka var för sig avse sämjevis på marken bestämda områden.

ånger han ofta vid upplåtelse av mark, vare sig hemmansdel eller avsöndring,

upplåtelsen såsom gjord från summan av fångens andelstal i hemmanet. Om å

endast en del av fången beviljats lagfart, användas tillgängliga lagfartsbevis

såsom åtkomst, utan hänsyn till att upplåtelsen i själva verket skett från mark.

som sämjevis utlagts genom annat fång. Huru härmed förhåller sig, saknar

rätten möjlighet att bedöma. Avser upplåtelsen en avsöndring från en genom

sämjedelning utbruten ägolott, framgår ej av jordregistret, vilken del av hemmanet

utgör stamfastighet. Aven i fråga om gravationsförhållandena uppstår

en stor och beklaglig rättsosäkerhet. Detta, om jag så får säga. flytande tillstånd

hade genom legal utbrytning kunnat förebyggas.

Att sålunda frånvaron av ett ägostyckningsinstitut haft synnerligen olyckliga

följder för ifrågavarande bygder, ligger i öppen dag och torde väl numera

knappast bestridas från något håll. Vid de sammanträden. Dalautredningen i

september 1923 höll med ortsbefolkningen i åtskilliga av dessa trakter, framhölls

ständigt huru ödesdigert denna undantagsställning verkat. Även lantmäteristyrelsen

har i en underdånig skrivelse den 28 januari 1919 givit uttryck

åt samma uppfattning samt betonat, att behovet av annat sätt för jorddelning

än hemmansklyvning och jordavsöndring inom ifrågavarande trakter gjort sig

kännbart med minst samma styrka som annorstädes. I skrivelse den 3 september

1921 till lantmäteristyrelsen har överlantmätaren i Kopparbergs län anfört,

att för ett rationellt botande av missförhållandena endast den väg

syntes framkomlig, som _ ledde till ett nytt ägostycknings- eller jorddelningsinstitut,

vilket beredde möjlighet för ägostyckning även inom endast

genom storskifte utbruten fastighet. De betänkligheter, vilka tidigare

framkommit, hava uteslutande hänfört sig till frågan om ägostyckningslotts

ställning vid blivande skifte. Visserligen torde åt ägolott, som utlägges

vid ägostyckning å storskiftad fastighet, icke böra tillerkännas orubb
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

It)

likhet, utan ägolotten härutinnan jämställas med lott, som utbrutits genom

provisionel! hemmansklyvning. Men det är härvid att märka,.att då i nu avsedda

orter det stora flertalet upplåtelser av hemmansdelar icke avse bildandet

av nya jordbruk utan, på sätt förut skildrats, komplettering av redan befintliga

brukningsdelar, ägaren i allmänhet torde hava mindre intresse av att vid kommande

skifte varda bibehållen vid samma mark än av att få sin lott utlagd, såvitt

möjligt, intill hans övriga jord, som vid skiftet kanske undergått rubbning.

Där åter mark förvärvats i sådant särskilt syfte, att ändamålet skulle

genom rubbning av lotten förfelas, torde det upplåtna härutinnan närmast hava

anspråk på enahanda skydd som avsöndring, och för övrigt tages ju vid skifte

hänsyn till vissa »särskilda lägenheter», vilka icke lämpligen kunna utbytas.

Jag finner mig i detta sammanhang redan nu böra fastslå, att ett stadigt ögonmärke

vid det av mig ledda arbetet med särskild skifteslagstiftning för Dalarna

är att i görligaste mån söka inskränka utflyttningstvånget.

Enligt min mening bör sålunda hinder ej anses föreligga mot att låta befolkningen

i nu ifrågavarande delar av länet sent omsider komma i åtnjutande av

de fördelar, som ett ägostyekningsf erfarande av nu angiven art erbjuder.

Det lär utan vidare vara uppenbart, att hemmansdel, tillkommen vid provisionel!

hemmansklyvning, bör uti ifrågavarande hänseende likställas med hemman,

som utbrutits vid storskifte. Däremot torde det för närvarande icke vara tillrådligt

att utsträcka ägost,vekningsförfarandet jämväl till hemmansdelar, vilka

icke utbrutits genom lantmäteriförrättning. Huru dessa, ofta egendomligt och

oegentligt sammansatta sämjelotter skola behandlas, är under övervägande i

Dalautredningen, och det är min avsikt att innevarande år på platsen undersöka

förhållandet. Arbetet torde komma att i första hand inriktas på utfinnandet

av lämpliga åtgärder för att få fastslaget den faktiska jorddelningen på

marken. Innan dess torde berörda fastigheter icke äga sådan stadga, att de

kunna tjäna såsom utgångspunkt för den fastighetsbildning, en ägostyckning

innebär. Ur jordregistersynpunkt skulle det ock vara mindre tillfredsställande

att öka antalet av de registerfastigheter, vilkas samband med den överordnade

enheten icke kan med bestämdhet avgöras. Redan nu kan såsom exempel på

sämjelotter, vilka uppenbarligen icke kunna bliva föremål för ägostyckning,

nämnas, att vid arvsdelning av ett bo, bestående av flera hemman eller hemmansdelar,

icke sällan en delägares lott utlägges i endast viss eller vissa av

dessa fastigheter, oaktat han enligt skiftesinstrumentet erhållit sin proportionella

andel i alla fastigheterna.

Numera finnes här endast ett mindre antal odelade hemman. Även genom

äldre legala delningar utbrutna lotter torde i allmänhet hava undergått vidare

styckning. I betraktande dessutom av att legala delningar blott i

ringa utsträckning ägt rum och att ägostyckning icke synes böra tillåtas

annat än å hela hemman och legalt utbrutna hemmansdelar, skulle ägostyckningsinstitutets

införande i ifrågavarande trakter bliva av ringa praktisk

betydelse, därest det icke får komma till användning för att utbryta

ilo otaliga, genom fingerade andel sfång tidigare upplåtna områdena. Detta

inses lätt, om man betänker, att endast i sällsynta fall kontrahenterna i fångeshandlingen

angivit de upplåtna områdena till läge och gränser och att de områden,

som i framtiden komma att avyttras, i regel lära upplåtas från sämjevis

utlagda hemmansdelar, varå styckningsförfarandet,, som förut anförts, tills vidare

icke bör tillåtas. Endast med en sådan utvidgning av förfarandets tilllämpning,

som nu nämnts, skulle sålunda en ny lagstiftning i nämnvärd utsträckning

kunna nå de upplåtelser, vilka skett från hela hemman och legalt

utbrutna hemmansdelar. Beredes möjlighet att på nämnda sätt återföra de

gamla fången till deras verkliga innehåll genom en gradvis skeende utbrytning

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts proposition nr 123.

från större till mindre delar, skulle vågen ligga öppen för eu allmän tillämpning

av förfarandet å framtida upplåtelser.

Att sålunda tillämpa ett styckningsförfarande för att utbryta ägor. vilka i

handlingarna betecknats allenast såsom en kvotdel, kan val synas innebära en

alltför genomgripande åtgärd. Häremot må framhållas, att de i dessa trakter

rådande oegentliga förhållandena, vilka icke hava någon motsvarighet annorstädes

i riket, fordra en särskild behandling. För att ernå ordnade jordförhållanden

i Dalarna är det ofrånkomligt att undanröja den rådande rättsosäkerheten,

och därvid synes mig böra eftersträvas att leda utvecklingen i en riktning,

varigenom kontrahenternas ömsesidiga avsikt förverkligas och rättsförhållandet

mellan delägarna i ett hemman bringas till överensstämmelse med de

taktiska och ostridiga innehaven på marken. Fn motsatt väg. med huvudvikt

fäst vid fångeshandlingarnas formella betec.kningssätt, skulle snarast uppväcka

och befordra illojala spekulationer. Givet är. att man beträffande dessa ömtåliga

förhållanden måste framgå med stor försiktighet för att undvika slitningar.

\ ilka medel än kunna befinnas lämpliga för att i större omfattning fastslå "delägarnas

rätt, måste det då anses såsom en lycklig omständighet, om detta arbete

får av delägarna själva inledas i den utsträckning, som kan ifrågakomma

vid en styckningsåtgärd. I betraktande av att innehaven på marken och delägarnas

rätt i fastigheten i allmänhet icke äro tvistiga, är det att förvänta, att

flertalet av de förut omnämnda, oegentligt avfattade upplåtelserna av områden

inom vissa gränser skola kunna läggas till grund för ett styckningsförfarande.

Enär Kopparbergs län i åtskilliga andra avseenden i jordlagstiftningen likställes

med de norrländska länen, bör vid införandet av ett styckningsinstitut i

de delar av förstnämnda län. vilka i viss mån hava en norrländsk prägel, tagas

i övervägande, huruvida då också eu tillämpning av lagen den 2ö juni 1909 om

inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning kan vara påkallad. Den i 3

i 1909 års lag uttryckta principen, att till inägojorden böra läggas andra ägor

i den myckenhet att fastigheten varder tjänlig för jordbruksändamål, är självfallet

berättigad även vidkommande nu ifrågavarande trakter. Men den i nyssnämnda

lag angivna vägen för vinnande av detta mål bör likväl icke här komma

till användning. Mot bakgrunden av förut skildrade egendomliga förhållanden,

i synnerhet det lösliga sambandet mellan brukningsdelar och kamerala enheter,

torde lätt inses, att ett iakttagande av nyssnämnda lagrum skulle direkt motverka

ändamålet med upplåtelserna. ^ Ehuru de upplåtna områdena långt ifrån

alltid äro så beskaffade, som i 1909 års lag föreskrives, vinnes dock samma mål

säsong resultatet av flera fång. Några olägenheter hava icke, såvitt jag erfarit ,

uppstått av att allmogen härvidlag haft fria händer. Offentlig tillsyn över

att inägojorden icke blottas på skogsmark är så mycket mindre behövlig, då

det snarare är på inägojord, som här råder brist. På sina håll i övre Dalarna

kan man rent av tala om en jordhunger, och må, det såsom en egendomlig motsättning

framhållas, att den norrländska lagstiftningen närmast tillkom såsom

ett bondens skydd mot bolagens taktik att frånstycka inägojorden. medan ett

frigörande från skogsbolagen av deras inägojord på vissa håll i Dalarna för

närvarande utgör ett allmogens önskemål. I övrigt förefaller det mindre lämpligt

att anlägga strängare jordpolitiska principer beträffande de obetydliga områden,

vilka avyttras från och läggas till fastigheter, som nästan stå på gränsen

till egna hem, och man kan, av erfarenhet, icke utan skäl hysa farhåga för

att allmogen, hellre än att för varje jordbit underkasta sig de formaliteter och

den kostnad ett iakttagande av 1909 års lag medför, skulle underlåta att begagna

ägostyckningsförfarandet.

I enlighet med nu angivna riktlinjer har jag utarbetat bilagda förslag till

lag angående ägostyckning inom de på bekostnad eller med understöd av sta
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

21

ten storskiftade delarna av Kopparbergs län jämte därmed sammanhängande

förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring och förslag till lag om ändrad lydelse

av 6 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång

till fast egendom. . .

På den allmänna jorddelningslagstiftningens område föreligger till granskning

ett lagförslag, däri upptagits en delningsform, avstyckning, avsedd att ersätta

bland annat ägostyckning. Enligt förslaget skulle avstyckning kunna äga

rum jämväl i de trakter, om vilka nu är fråga. Men även om detta förslag upphöjes

till lag, torde icke kunna undvikas, att de storskiftade socknarna i Dalarna

böra intaga en särställning. Så blir givetvis fallet i fråga om behandlingen

av de förut omnämnda fingerade andelsfången. Även i ett annat hänseende

lära undantagsbestämmelser erfordras. För tillstånd till avstyckning torde nämligen

komma att uppställas sadana villkor, särskilt i avseende a möjligheten att

kunna sammanlägga styckningslotterna med annan fastighet, att förfarandet i

nu ifrågavarande trakter, där upplåtelserna i sa avsevärd omfattning avse lotter

till sammanläggning, skulle få endast ringa tillämpning, intill dess för dessa

trakter lämpade bestämmelser om sammanläggning utarbetats. Visserligen

kunde det då tänkas lämpligt att redan från början ansluta undantagsbestämmelserna

till det pågående allmänna lagstiftningsarbetet. Då emellertid därigenom

kan föranledas avsevärt dröjsmål, har jag ansett mig höra redan nu

framlägga förslag i ämnet på grundvalen av gällande lag. För ordnandet av

jordförhållandena i Dalarna är det av betydelse, att ägostyckningsförfarandet

snarast möjligt får tillämpas. Det skulle bliva ett första bidrag i arbetet att

bringa överensstämmelse mellan fångeshandlingarna och de på upplåtelserna

grundade markinnehaven, och den erfarenhet, som därvid vinnes, kommer helt

visst att bliva till nytta vid den vidare utredningen i denna fråga. Medan det

ännu är görligt, bör ock för styckningsförrättningarna i största möjliga utsträckning

utnyttjas den ingående kännedom, en del äldre personer, vilka bistått

vid upprättandet av fångeshandlingar, äga om upplåtelsernas innebörd.

Angående de särskilda bestämmelserna i huvudförslaget må i övrigd framhållas

:

1 §•

T enlighet med det uti ifrågavarande orter allmänt vedertagna bruk avses bär

med hemman åbolott, som utlagts vid storskifte.-

Enär i de trakter, om vilka här är fråga, ej torde förefinnas något egentligt

behov av att få tillämpa ägostyckningsförfarandet jämväl då upplåtelse ej föreligger,

har denna form för ägostyckning icke upptagits i förslaget.

Då man talsräkning ej är i bruk i de trakter, vara lagen är tillämplig, skall i

stället fördelas hemmanet åsatt jordtal.

4 §.

Ägare av lott. utlagd genom fastställd ägostyekning, äger att vid blivande

skifte njuta sitt innehav till godo. Samma förmån bör då ock tillerkännas ägare

av lott, som utbrutits genom här avsedd ägostyekning. Den i förevarande paragraf

inryckta bestämmelsen härom skulle ju komma att utgöra en sådan för

viss landsort avsedd särskild författning, vartill första punkten av 69 skiftesstadgan

hänvisar. Det har därför ej ansetts pakallat att vidtaga någon ändring

i andra punkten av nyssnämnda lagrum för utmärkande därav att ägo
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

styckning, soni icke fastställts, i förevarande hänseende skulle komma att få

samma verkan som fastställd sådan.

5 §•

Understundom har vid klyvning förekommit, att andel i hemman och från

samma hemman upplåten avsöndring sammanförts till en lott, eller ock att

hemmansdel av sådan beskaffenhet, att den icke bort utbrytas annorledes än genom

ett stycknmgsförfarande, behandlats såsom klyvningslott. Något för de i

lotten ingående ägoområdena gemensamt andelstal finnes då ej att fördela. I

stället skall vid styckning av sådan lott bestämmas det inbördes förhållande,

efter vilket styckningslotterna skola deltaga i utgörandet av hemmansdelens

allmänna utskylder och besvär.

Underdånigst

ANSHELM BERGLÖF.

Stockholm den 5 februari 1924.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

23

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

om ägostyckning inom de på bekostnad eller med understöd av staten

storskiftade delarna av Kopparbergs län.

1 §•

Har ägare av hemman, som utbrutits vid på bekostnad eller med understöd

av staten verkställt storskifte inom Kopparbergs län, till annan upplåtit viss

till gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, ma ägostyckning

ske på de villkor och med tillämpning i övrigt av de bestämmelser, som innehållas

i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,

där ej i denna lag annorlunda stadgas.

Har i avhandling rörande upplåtelse före denna lags ikraftträdande av jord

från hemman, som i första stycket sägs, det upplåtna angivits allenast såsom

viss andel av hemmanet, vare det ej hinder för ägostyckning, dät av omständigheterna

eljest framgår, att fånget avsett ägor inom vissa gränser att ägas såsom

hemmansdel.

2 §.

I stället för mantal skall mellan lotterna fördelas i orten brukligt jordtal.

3 §''

Ägostyckning enligt denna lag utgör ej hinder för sedermera sökt laga skifte,

och må förty fastställelse å styckningen icke meddelas.

4 §.

Ingå i skifte ägor, vilka innehavas av delägare på grund av enligt denna lag

verkställd ägostyckning, som vunnit laga kraft, skall sådan delägare erhålla vad

enligt uppskattning svarar mot de ägor.

5 §•

Vad i denna lag är stadgat om hemman skall gälla även om hemmansdel, som

utbrutits genom sådan klyvning, som i 94 § första stycket sista punkten i

skiftesstadgan sägs, eller tillkommit genom ägostyckning.

Har vid klyvning, som i första stycket sägs, såsom hemmansdel utlagts lott

med andel efter olika förhållande i olika ägoområden, skall vid ägostyckning å

sådan hemmansdel, i stället för att jordtal asättes varje lott, bestämmas det

inbördes förhållande, efter vilket lotterna skola deltaga i utgörandet av hemmansdelens

allmänna utskylder och besvär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Förslag
till
Lag
om

ändrad lydelse av 3 § i lagen den ?7 juni 18% om hemmansklyvning,

ägostyckning och jord avsöndring.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 27 juni 1896 om hemman sklyvning,

agostyckning och^ jordavsöndring skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har ägare av sådant hemman, som i 2 § omförmäles, till annan upplåtit viss

till gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, och möter ej uti

det rörande upplåtelsen träffade avtal hinder för ägostycknings verkställande i

överensstämmelse med vad nedan stadgas, må ock, på begäran av någon av

delägarne, ägostyckning ske.

Huruledes vid upplåtelse av hemmansdel ägostyckning må ske inom de på

bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs

län, därom är särskilt stadgat.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom.

oHärigenom förordnas, att 6 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse

:

Har ägare av hemman till annan överlåtit del därav med viss till gränserna

bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, må lagfart å sådan överlåtelse ej

beviljas förr än ägostyckning å hemmanet blivit fastställd eller, där fastställelse

ej ifrågakommer, vunnit laga kraft.

Lag samma vare beträffande sådan överlåtelse, som avSer ägostyckning från

lägenhet, vilken ej tillkommit genom avsöndring.

Å överlåtelse, varigenom jord eller annat från hemman eller lägenhet avsöndrats,

må lagfart ej beviljas förr än fastställelse å avsöndringen meddelats.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

25

Bilaga C.

Till Konung en.

Genom nådig remiss den 5 februari 1924 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt

lantmäteristyrelsen att avgiva underdånigt utlåtande angående ett av f. d.

justitierådet Anshelm Berglöf avgivet förslag till lag om ägostyckning inom

de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs

län m. m.; och tillåter sig styrelsen till åtlydnad härav i underdånighet

anföra följande.

Uti sitt den 28 januari 1919 dagtecknade och i föreliggande förslag omförmälda

underdåniga utlåtande över de förslag rörande lantmäteriväsendet, som

på sin tid avgavs av 1917 års lantmäterikommission, anförde lantmäteristyrelsen

i samband med frågan om statsbidrag till lantmäteriförrättningar följande:

»Enligt hittills gällande lagstiftning: utgör fastställt laga skifte i regel förutsättning

för tillämpning av ägostyckningsinstitutet. Till följd härav har detta

institut hittills i endast ringa utsträckning kommit till användning i Kopparbergs

län. Detta förhållande har icke oväsentligt bidragit till den oreda beträffande

fastighetsförhållandena, som råder inom stora delar av länet. Behovet

av annat sätt för jorddelning än hemmansklyvning och jordavsöndring

har nämligen där gjort sig kännbart minst med samma styrka som annorstädes,

och följden har blivit, att behovet sökt sig utvägar vid sidan av lagstiftningen.

Detta, förhållande ger ett ytterligare stöd åt den uppfattning styrelsen vid behandling

av frågan om skifteslagsindelningen uttalat eller att den utveckling

förhållandena inom länet tagit icke enbart borde tillskrivas inrotad sedvänja

och säregna egenskaper hos befolkningen utan även berodde på den undantagsställning,

som Dalarna från äldre tider intagit i fråga om villkoren för jordens

delning, den osäkerhet, som rått i fråga om de bestämmelser, vilka under särskilda

tider gällt, samt bristande uppsikt över bestämmelsernas efterlevnad

jämte samma bestämmelsers bristande ändamålsenlighet.

Det är emellertid klart, att flera tiotal år komma att gå åt, innan, efter det

skifteslagsindelning blivit genomförd, laga skiften allmänt komma att utföras

inom länet. Intill dess är det emellertid angeläget, att man successivt, i den

mån anledning förekommer, söker att undanröja de svåraste missförhållandena.

----- ...

Intill dess i samband med en ny jorddelningslagstiftning ägostyckningsinstitutet

möjligen kan bliva tillämpligt inom de storskiftade trakterna i Kopparbergs

län, torde reda i fråga om jordförhållandena där kunna befrämjas utom

genom användning av avsöndrings- och hemmansklyvningsförfarandena genom

mantalssättning eller däremot svarande fördelning av jordatalet eller inägojordens

uppskattningsinnehåll.------—

Förhållandena inom vissa orter av länet åskådliggöras bäst därigenom, att

en jordägare, som ämnar söka förordnande för en lantmätare att verkställa utbrytning

av sina ägor, ofta är ur stånd att avgöra, genom vilken förrättning

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

detta bor ske Emellertid torde vara klart, att i eu och samma förrättning ofta

kali mga ohka slag av åtgärder. Förrättningen består emellertid till huvudsaklig

de! av utredning, och uppgiften på det hela taget är att skapa eu rättslig

grundval för de bestående besittningsförhållandena.-----»

Kommissionen för Dalarnas indelning i skifteslag har i sin den 29 januari

JJ21 avgivna, redogörelse för sin verksamhet förordat åtgärders vidtagande för

åstadkommande av en särlagstiftning på jorddelningens område för ifrågavarande

delar av Kopparbergs län. Enligt kommissionens framställning borde

denna särlagstiftning avse skiftesvitsordet och utflyttningsskyldigheten samt

eventuellt även andra delar av jorddelningslagstiftningen, varvid särskild uppmärksamhet

borde ägnas avstyckningsinstitutet. Kommissionen upptog emelioin

1..S|n frånhällning även lantmäteristyrelsens i utlåtandet den 28 januari

1919 väckta förslag om särskilda utredningsförrättningar, och uppgav sig hava

tunmt, att sådana vore erforderliga för att den väntade nya lagstiftningen i

fråga om sekundär jorddelning särskilt vad anginge avstyckningsinstitutet

samt sammanläggning av fastigheter med fördel skulle kunna tillämpas i orten.

Uti sitt utlutande den 12 lebruari 1921 över ovanberörda framställning av

kommissionen för Dalarnas indelning i skifteslag framhöll lantmäteristyrelsen.

att det vore ostridigt, att alldeles särskilda förhållanden vore rådande uti ifrågavarande

orter och att dessa förhallanden enligt styrelsens mening vore av den

omfattning och art, att stor sannolikhet funnes för att en närmare utredning

komme att ådagalägga behovet av särbestämmelser även vad anginge andra

delar av skiftes lagstift ningen än frågorna om skiftesvit sord och utflyttningstvång.

I fråga om behovet av särskilda utredningsförrättningar anförde lantmäteristyrelsen

följande:

»Behovet av sådana framträder allt mer och mer. Åstadkommande av klarhet

i fråga om den nuvarande fastighetsindelningen är bland annat oundgängligt,

för att de föreslagna bestämmelserna om avstyckning och sammanläggning

av fastigheter skola kunna med framgång tillämpas. För lantmäteristyrelsens

del famträder önskemålet om igångsättande av en utredning för ernående

av en lagstiftning rörande de föreslagna utredningsförrättningarna så

mycket angelägnare, som de personer i bygden,“vilka framför andra genom att

stå befolkningen till tjänst vid förrättandet av bouppteckningar och arvskiften

samt äganderättsöverlåtelser äro väl insatta i ortens jordförhållanden, i allmänhet

äro till åren komna, så att man icke under någon längre följd av år kan påräkna

deras sakkunskap vid verkställandet av blivande utredningsförrättningar.

»

Nu föreliggande förslag torde kunna betraktas såsom en fullföljd av de utvägar

lantmäteristyrelsen och kommissionen för Dalarnas indelning i skifteslag

tidigare anvisat för att få ordning och reda uti jordförhållandena inom de orter,

varom här är fråga. I så måtto innebär förslaget ett avsteg, som det avser att,

utan avvaktan på tillkomsten av den väntade nya skifteslagstiftningen, åstadkomma

möjlighet att tillämpa ägostyckningsförfarandet och att denna möjlighet

sökes utan tillfälle att låta ägostyckningen föregås av eu utredningsförrättning.

Att frågan framföres utan att avvakta den nya allmänna skifteslagstiftningen

torde i betraktande av denna lagstiftnings nuvarande läge vara

förklarligt. Vad däremot angår förhållandet till de ifrågaställda utredningsförrättningarna

ställer sig saken något annorlunda.

I avseende å dessa förrättningar eller däremot svarande åtgärder anföres i

föreliggande framställning följande:

_ »Det lär utan vidare vara uppenbart, att hemmansdel, tillkommen vid provisionel!

hemmansklyvning, bör uti ifrågavarande hänseende likställas med

hemman, som utbrutits vid storskifte. Däremot torde det för närvarande icke

vara tillrådligt att utsträcka ägostyckningsförfarandet jämväl till hemmansde
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 123.

27

lar, vilka icke utbrutits genom lantmäteriförrättning. Huru dessa, ofta egendomligt

och oegentligt sammansatta sämjelotter skola behandlas, är under övervägande

i Dalautredningen, och det är min avsikt att innevarande år på platsen

undersöka förhållandet. Arbetet torde komma att i första hand inriktas på utfinnandet

av lämpliga åtgärder för att få fastslaget den faktiska jorddelningen

på marken. Innan dess torde berörda fastigheter icke äga sådan stadga, att de

kunna tjäna såsom utgångspunkt för den fastighetsbildning, en ägostyckning

innebär. Ur jordregistersynpunkt skulle det ock vara mindre tillfredsställande

att öka antalet av de registerfastigheter, vilkas samband med^den överordnade

enheten icke kan med bestämdhet avgöras. Redan nu kan såsom exempel på

sämjelotter, vilka uppenbarligen icke kunna bliva föremål för ägostyckning,

nämnas, att vid arvsdelning av ett bo, bestående av flera hemman eller hemmansdelar,

icke sällan en delägares lott utlägges i endast viss eller vissa av

dessa fastigheter, oaktat han enligt skiftesinstrumentet erhållit sin proportionella

andel i alla fastigheterna.»

En riktig uppfattning av innebörden av dessa uttalanden, vilken vinnes, om

de ses mot bakgrunden av den redogörelse om de nuvarande förhållandena, som

återfinnes å sid. 11 och 121 uti föreliggande framställning, giver stöd åt lantmäteristyrelsens

tidigare ståndpunkt att utredningsförrättningarna, som i. regel

avsetts skola omfatta en storskifteslott, böra föregå ägostyckningsinstitutets

införande i orten eller förhållandena i allt fall ordnas så, att detta institut

ej lagfästes, utan att samtidigt möjlighet öppnas att genom utredningsförrättningar

skapa en legal fastighetsindelning, som utgör förutsättning för verkställande

av ägostyckning.

Av stor betydelse för ett ståndpunktstagande huruvida man utan tillgång till

en lagstadgad ordning för legalisering av de nuvarande besittningsförhållandena

bör införa ägostyckningsinstitutet, bör givetvis vara den omfattning, i

vilken man kan antaga att förutsättningarna för ägostyckning finnas utan en

sådan legalisering. Denna fråga torde vara mycket svår att, fa besvarad på

ett någorlunda tillfredsställande sätt. Även om man kan utgå ifrån att dessa

förutsättningar finnas i en icke alldeles obetydlig omfattning, synas betänkligheter

yppa sig härutinnan, att förslaget såsom ofrånkomligt räknar med

ägostyckning på grundval av avhandlingar, som upprättats utan tanke pa förefintligheten

av eu lag sådan som den föreslagna. Det kommer i så fall att tillkomma

förrättningsmannen — gode män torde sällan komma att anlitas utan

lagstadgande därom — att jämte närvarande sakägare tolka dessa avhandlingar.

Emellertid är det ingalunda säkert, att denna tolkning blir densamma,

som kommit att framgå, därest alla i storskifteslotten intresserade vant tillståcles

och uppvisat sina fångeshandlingar samt framfört sina anspråk. Härtill

kommer, att det icke synes uteslutet, att de erfarenheter, som kunna komma att

göras, innan förslag till lagstiftning om utredningsförrättningar föreligger,

kan komma att bliva av betydelse även för lagstiftningen om ägostyckning.

Ehuru lantmäteristyrelsen på sätt nu anförts hyser betänkligheter mot ett

framförande av ägostyckningslagstiftning för orten utan sammanhang med en

lagstadgad ordning för legalisering av den nuvarande fastighetsindelningen,

anser sig styrelsen emellertid ej böra avstyrka att sa sker.

Emellertid håller lantmäteristyrelsen före, afl med hänsyn till angelägenheten

av att blivande ägostyckningar komma att verkställas pa ett betryggande

sätt och att den fastighetsbildning, som genom dem kommer till stånd, verkligen

skall innebära ett steg mot bättre förhållanden, en granskning och provning

av förrättningarna är erforderlig. En sådan granskning och provning har ju

ansetts erforderlig beträffande ägostyekningar i allmänhet och är det desto mera

1 Sid. 17 cell 18 bär ovan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

i fråga om ifrågavarande trakter av Dalarna, där jordförhållandena aro än mer

invecklade an annorstädes.

Anledningen att man det oaktat i föreliggande förslag avstått därifrån lärer

a ara att söka dan. att man ej genom en fastställelse av ägostvckningsförrättmngarna

velat föranleda, att desamma skulle lägga hinder i vägen för framdeles

skeende laga skiften.

Emellertid lärer eu dylik fastställelse ej vara det nödvändiga komplementet

till eu provning av eu förrättnings laglighet. Prövningen synes lämpligen böra

goras av agodelmngsrättens ordförande och, därest stadgande härom meddelas,

torde clarav i olja. att den förberedande granskningen kommer att verkställas av

overlantmatarna. Därest anledning därtill förekommer, bör förrättningen hänskjutas

till agodelningsrätten, som bör äga att undanröja förrättningen eller

ioreskriya ändring Förekommer ej anledning att hänskjuta förrättningen till

agodetningsratten eller har föreskriven ändring skett, bör ägodelningsrättens

ordförande förse akten med bevis att förrättningen vunnit laga kraft.

J samband härmed anser sig lantmäteristyreisen böra fästa uppmärksamhet

ten a i oljande.

Beträffande hittills verkställda sådana klyvningar, som avses i 94 § första

stycket sista punkten skiftesstadgan och som nästan uteslutande förekomma

inom ifrågavarande delar av Kopparbergs län, kan sägas, att många av dem äro

uttöjda pa ett otillfredsställande sätt även vad ang*år redovisningen av de ägoområden

eller andelar i sa dana, som tillhört föremålet för förrättningarna. Den

med aren 1909 och 1910 genomförda omorganisationen av lantmäteriväsendet

bär härutinnan icke medfört önskvärd ändring. Detta beror på att ifrågavarande

slag av förrättningar icke äro underkastade granskning på samma sätt

som gäller för förrättningar, vilka skola fastställas. Enligt lantmäteristyrelsens

mening bor darior i samband med införande av ägostyckningsinstitutet detta

missförhållande undanröjas och en granskning etter nvss angivna normer föreskrivas.

Det må visserligen vara sant, att eu stor del upplåtelser uti ifrågavarande

orter avse komplettering av redan befintliga brukningsdelar och att några olägenheter

hittills icke uppstått av att allmogen haft fria händer, men detta förhållande

innebär därför ingen garanti för att icke, om ägostyckningsinstitutet

lnlores såsom en legal jorddelningsform, olägenheter komma att uppstå. Man

o komma ihåg’ att bolagen hava stora domäner i de trakter, varom här

är Daga, Lantmäteristyreisen anser därför, att man icke helt och hållet kan

undvara bestämmelser liknande dem. som återfinnas i 1909 års lag angående

inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.

Enligt stj relsens mening böra bär meddelas i huvudsak enahanda bestämmelser,

som finnas i 3 § i ovannämnda lag. Till de undantag, som där äro medgivna,

bör emellertid läggas det fall, att förvärvaren av hemmanslott, som vid

ägostyckningen erhåller inägojord. förut är ägare av fastighet till vilken hör

husbehovsskog, odlings- och mulbetesmark av den omfattning, att behovet

även med hänsyn till den nyförvärvade lotten därigenom är tillgodosett, samt

sannolika skäl finnas för att sistnämnda lott kommer att nyttjas i sambruk med

den fastighet förvärvaren förut äger. Givetvis måste i nu ifrågavarande ämne

undantag göras för fång, som skett innan den nya lagen trätt i kraft.

Emellertid är lantmäteristyreisen i likhet med förslagsställaren övertygad,

att, om samma omständliga och kostsamma ordning för frågans prövning, som

innes föreskriven i 1909 års lag, skulle stadgas för ifrågavarande orter, man

icke utan skäl kan hysa farhag''or för att allmogen komme att underlåta att

begagna ägostyckningsförfa.randet. Lantmäteristyreisen vill därför föreslå,

att granskningen uppdrages åt förrättningsmannen samt ä god e In i n g.s r ä 11 e n eller

dess ordförande och därigenom medelbart åt överlantmätaren.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

29

Den med stadgandet i 4 § avsedda innebörden torde nås på ett något korrektare

sätt, om stadgandet i fråga erhåller följande lydelse:

Ingå i skifte ägolotter, vilka blivit från varandra åtskilda på grund av enligt

denna lag verkställd ägostyckning, som vunnit laga kraft, skola sådana ägolotter

i förhållande till varandra erhålla vad efter uppskattning svarar mot de

ägor de erhållit vid ägostyckningen.

I slutliga handläggningen av detta ärende har förutom undertecknade deltagit

t. f. byråchefen Bagger-Jörgensen.

Underdånigst

TORSTEN NOTHIN.

J. Hamrin.

Stockholm den 14 februari 1924.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Bilaga D.

Förslag
till
Lag
om

ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs län.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har ägare av hemman, som utbrutits vid på bekostnad eller med understöd

av staten verkställt storskifte inom Kopparbergs län, till annan upplåtit viss till

gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, må ägostyckning ske

på de villkor och med tillämpning i övrigt av de bestämmelser, som innehållas

i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,

såvitt ej i denna lag annorlunda stadgas. I avseende å ägostyckning på

grund av upplåtelse, som sker efter denna lags ikraftträdande, skail ock gälla

vad i 3 § i lagen den 25 juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckmng

är stadgat. År lott, som innehåller inägojord, ej så beskaffad som

där sägs, må ägostyckning likväl ske, om lotten järnte andra samma ägare tillhöriga

ägor kan bilda en brukningsdel med sådan sammansättning i skilda ägoslag,

som i nämnda lagrum avses, och anledning ej förekommer till annat än

att lotten kommer att nyttjas i sambruk med nämnda ägor.

Har före denna lags ikraftträdande i avhandling rörande upplåtelse av jord

från hemman, som i första stycket sägs, det upplåtna angivits allenast såsom

viss andel av hemmanet, vare det ej hinder för ägostyckning, där av omständigheterna

eljest framgår, att fånget avsett ägor inom vissa gränser att ägas såsom

hemmansdel.

2 §•

I stället för mantal skall mellan lotterna fördelas i orten brukligt jordtal.

3 §.

"Vid förrättning enligt denna lag samt vid prövningen av sådan förrättningskall

tillses, att hinder mot ägostyckningen ej möter på grund av bestämmelserna

i 1 § första stycket andra och tredje punkterna. Ägostyckningen utgör ej hinder

för sedermera sökt laga skifte, och må förty fastställelse å densamma icke

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai :ts proposition nr 123.

31

meddelas; i stället skall under de förutsättningar, som eljest gälla för fastställelse

av ägostyckning, å kartan tecknas bevis att förrättningen vunnit laga

kraft.

4 §•

Ingå i skifte ägor, vilka innehavas av delägare på grund av ägostyckning,

som verkställts enligt denna lag och vunnit laga kraft, skall sådan delägare erhålla

vad enligt uppskattning svarar mot de ägor.

5 §.

Vad i denna lag är stadgat om hemman skall gälla även om hemmansdel, som

utbrutits genom klyvning jämlikt 94 § första stycket sista punkten skiftesstadgan

eller tillkommit genom ägostyckning.

Har vid klyvning, varom i första stycket sägs, såsom hemmansdel utlagts lott

med andel efter olika förhållande i olika ägoområden, skall vid ägostyckning

å sådan hemmansdel, i stället för att jordtal åsättes varje lott, bestämmas det

inbördes förhållande, efter vilket lotterna skola deltaga i utgörandet av hemmansdelens

allmänna utskylder och besvär.

Försl a''g

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 27 juni 1896 (nr 41 s. 1) om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har ägare av sådant hemman, som i 2 § omförmäles, till annan upplåtit viss

till gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, och möter ej uti

det rörande upplåtelsen träffade avtal hinder för ägostycknings verkställande i

överensstämmelse med vad nedan stadgas, må ock, på begäran av någon av

delägarne, ägostyckning ske.

Huruledes ägostyckning på grund av upplåtelse ma ske inom vissa delar av

Kopparbergs län, därom är särskilt stadgat.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s.

angående lagfart å fång till fast egendom.

1)

Härigenom förordnas, att 6 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart a fång till fast egendom, sådant detta lagrum ljTder enligt lagen

den 11 juni 1920 (nr 426), skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har ägare av hemman till annan överlåtit del därav med viss till gränserna

bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, må lagfart å sådan överlåtelse ej

beviljas förr än ägostyckning å hemmanet blivit fastställd eller, där fastställelse

ej ifrågakommer, vunnit laga kraft.

Lag samma vare beträffande sådan överlåtelse, som avser ägostyckning från

lägenhet, vilken ej tillkommit genom avsöndring.

Å överlåtelse, varigenom jord eller annat från hemman eller lägenhet avsöndrats,

må lagfart ej beviljas förr än fastställelse å avsöndringen meddelats.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

33

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 14 mars

1924.

Närvarande:

j ustitierådet Sundberg,

regeringsrådet Thulin,

justitierådet Stenberg,

justitierådet Köersner.

Enligt lagrådet tillhandakommet, härvid fogat utdrag av protokollet över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 29 februari 1924, hade Kungl. Maj:t förordnat, att för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål lagradets utlåtande skulle inhämtas över

upprättade förslag till lag om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs

län, lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 27 juni 1896 (nr 41 s. 1)

om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring samt lag om ändrad

lydelse av 6 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 1) angående

lagfart å fång till fast egendom.

Förslagen hade inför lagrådet föredragits av e. o. hovrättsassessorn KarlGustaf

Hjärne.

Beträffande förslaget till lag om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs

län avgå vos följande yttranden av lagrådet och särskilda dess ledamöter.

1 §•

Lagrådet:

Med hemman avses här fastighet, som upptagits såsom särskild åbolott i

delningsbeskrivning vid storskifte. Härutinnan synes emellertid paragrafen

behöva förtydligas.

Thulin och Stenberg:

Då 1896 års lagstiftning angående ägostyckning äger tillämpning allenast

å hemman under enskild äganderätt, torde den nu föreslagna lagen ej böra

erhålla vidare omfattning. För utmärkande härav hemställes om ändring i

förevarande paragraf.

3 §.

Lagrådet:

Det förhållande, som genom det å ägostyckningskartan tecknade beviset

skall konstateras, blir på ett mindre egentligt sätt angivet genom användande

Bihang till riksdagens protokoll 1921/. 1 samt. 90 käft. (Nr 123.) 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

#4

Kungl. Majds proposition nr 128.

av uttrycket att förrättningen vunnit laga kraft. Detta uttryck synes fördenskull

lämpligen böra utbytas mot att förrättningen prövats vara lagligen

beskaffad eller att den efter verkställd granskning lämnats utan anmärkning

eller annat dylikt uttryck, som utmärker bevisets verkliga innebörd.

5 §•

Thulin:

Då en ägostyckning under de i andra stycket av förevarande paragraf

augivna förutsättningar i kameralt hänseende skulle medföra synnerliga

olägenheter, torde paragrafen böra åtminstone tills vidare begränsas till att

omfatta de fall, att där avsedd hemmansdel har andel efter samma förhållande

i samtliga ägoområden. Jämför kungörelsen den 17 mars 1916 med särskild

anvisning till det vid förordningen angående jordregister fogade formulär

E, att iakttagas vid upprättande av jordregister för Kopparbergs län

och Hamra kapellag i Los socken av Gävleborgs län.

I övrigt lämnades de remitterade förslagen av lagrådet utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

35

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 19 mars 192A.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

AV i) rtemberg , statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, lagrådets den 14 mars 1924

avgivna yttrande över de den 29 februari 1924 till lagrådet remitterade förslagen

till lag om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs län, lag om ändrad

lydelse av 3 § i lagen den 27 juni 1896 om liemmansklyvning, ägostyckning och

jordavsöndring samt lag om ändrad lydelse av 6 § 3 mom. i förordningen den

16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom. Efter att hava redogjort

för innehållet av lagrådets yttrande anför föredraganden:

»I anledning av lagrådets anmärkning beträffande 1 § i huvudförslaget har i

detta lagrum tillagts ett tredje stycke, däri uttryckligen utsagts vad med hemman

avses. Då den nu ifrågasatta lagstiftningen åsyftats skola omfatta allenast

hemman under enskild äganderätt, har, med föranledande av vad två ledamöter

i lagrådet anfört, jämväl härutinnan ett förtydligande gjorts. Lagrådets

hemställan rörande 3 § har iakttagits. Ändringen har föranlett jämkningar

även i 4 § och i 6 § 3 mom. lagfartslagen. Dessutom har en redaktionell ändring

vidtagits i 3 § av 1896 ars lag.» .

Föredraganden uppläser härefter de omarbetade lagförslagen, vilka finnas såsom

bilaga fogade vid detta protokoll, samt hemställer, att förslagen måtte,

jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Oskar Adelsohn.

Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

240411

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.