Sök i Ratio Lex

Angående införande av tull å vissa frövaror m. m

1924-02-29 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:135, Angående införande av tull å vissa frövaror m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

1

Nr 135.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående införande av tull

å vissa frövaror m. m.; given Stockholms slott den 29 februari

1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

David Pettersson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 februari 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm. Ekeberg. Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Cl ason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pettersson:

Den svenska fröodlingen arbetar för närvarande till följd av den mäktiga

utländska konkurrensen under synnerligen svåra förhållanden. Från åtskilliga

håll har också under de senare åren framhållits angelägenheten

av att statliga åtgärder vidtagas till skydd för densamma, och har i sådant

avseende bland annat föreslagits åsättande av importavgifter vid införsel

till riket av frövaror eller ökat tullskydd för sådana varor.

Jag anhåller nu att för Kungl. Maj:t få anmäla denna fråga.

Till en början torde jag därvid få lämna en kortare redogörelse för nu

gällande bestämmelser rörande import av frövaror samt för vissa framställningar

och förslag om åtgärder till skydd för den inhemska fröodlingen.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 99 höft. (Nr 135.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

För närvarande är frånsett barrträdsfrö och kanariefrö — tull åsatt

allenast frö av rödklöver och timotej. Den förra frösorten är åsatt en tull

av 20 öre .för kilogram och den senare en tull av 10 öre för kilogram.

Tullen å timotejfrö infördes 1888 och bestämdes då till 5 öre för kilogram,

varefter tullsatsen 1911 höjdes till 10 öre för kilogram. Sistnämnda år

infördes tullen å rödklöverfrö.

I fråga om import av frövaror inrymmas föreskrifter i kungörelserna

den 5 februari 1909 (nr 8) angående införsel av samt handel med vissa

slag av utländskt frö och den 4 april 1910 (nr 27) angående införsel av

samt handel med utländskt barrträdsfrö. Enligt dessa kungörelser må vissa

utländska fröslag icke i riket införas, med mindre emballaget är märkt

med orden »utländskt frö» och fröet undergått behandling med eosinlösning

(färgning) på visst föreskrivet sätt.

I vad avser handel med frö är i sagda kungöx-elser föreskrivet, att emballage,

vari vissa slag av utländskt frö försäljas, skall vara märkt med

orden »utländskt frö» samt att i räkningar och fakturor m. m. angående

fröet skall angivas, att fröet är utländskt.

Intill 1921 funnos, frånsett tullbestämmelserna, inga andra föreskrifter

i fråga om import av frö än de nyssnämnda. Emellertid förspordes från

åtskilliga håll — särskilt från representanter för fröodlings- och fröförädlingsverksamheten

farhågor för tilltagande spridning inom landet av

mindrevärdigt utländskt frö och framhölls angelägenheten av att åtgärder

vidtoges till förhindrande härav. Vidare anfördes, detta särskilt under

åren närmast efter världskrigets avslutande, att den inhemska fröodlingsoch

fröförädlingsverksamhetens fortbestånd allvarligt hotades genom konkurrens

från den utländska fröhandeln. Till följd av valutaförhållandena

i vissa fröproducerande länder kunde nämligen utländska frövaror utbjudas

till försäljning i Sverige för priser, med vilka varje konkurrens från inhemska

producenter vore utesluten. För den skull påyrkades bestämmelser

för kontroll å såväl införseln av som handeln med frövaror.

Lantbruksstyrelsen, vars utlåtande infordrats över i ämnet gjorda framställningar,

avgav sådant utlåtande den 18 mars 1921. Däri hemställde

styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte dels låta verkställa en allsidig utredning

och utarbeta förslag i fråga om reglering av importen av samt handeln

med frövaror dels ock, i avvaktan på resultatet av nämnda utredning och

med anledning därav till äventyrs företagna åtgärder, föranstalta om

åvägabringande av tillfälligt förbud mot import av frö av såväl vallväxter

och rotfrukter som trädgårdsväxter.

I enlighet med vad lantbruksstyrelsen sålunda hemställt utfärdade Kungl.

Maj:t den 18 mars 1921 kungörelse (nr 92) angående förbud tillsvidare mot

införsel till riket av vissa slag av frön.

Enligt denna kungörelse får ej, utan tillstånd av lantbruksstyrelsen,

införsel till riket äga rum av följande i gällande statistiska varuförteckning

under nedanstående nummer upptagna varor:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

3

Nummer i

statistiska varu- förteckningen

...

V ai-uälag

Frö:

88

timotej-

89

''

rödklöver-

andra slag ej särskilt nämnda, även pulveri- serade:

90 A

alsike- och vitklöver-

c

hundäxing-

F

rajgräs-

H

rov-, morot-, kålrot- och bet-

I

trädgårds-, blomsterfrö

K

köksväxtfrö

L

annat frö.

Nämnda införselförbud gäller ännu, med den inskränkning dock att detsamma

i vad angår blomsterfrö upphävts genom kungörelse den 1 april

1921 (nr 127).

Genom beslut den 29 juni 1921 uppdrog Kungl. Maj.t åt lantbruksstyrelsen

att verkställa utredning och avgiva förslag angående åtgärder till

skydd mot faran av import och spridning av mindrevärdigt frö och bemyndigades

lantbruksstyrelsen att tillkalla högst fyra sakkunniga personer

för att inom lantbruksstyrelsen biträda vid uppdragets fullgörande. Uppdraget

avsåg jämväl utredning angående omorganisation av frökontrollverksamheten.

Sedan den åt lantbruksstyrelsen uppdragna utredningen angående åtgärder

till skydd mot faran av import och spridning av mindrevärdigt frö

slutförts, överlämnade lantbruksstyrelsen med skrivelse den 17 februari

1922 förslag dels till lag om vad iakttagas skall vid försäljning av utsädesfrö

i vissa fall dels ock till kungörelse angående bestämmelser att

iakttagas vid införsel av vissa slag av frön (Statens offentliga utredningar

1922:25 sid. 1—43).

Det sålunda framlagda lagförslaget avser vissa särbestämmelser för

handeln med frö och är byggt på den principen, att säljaren av en utsädesvara

skall vara skyldig att lämna köparen vissa uppgifter angående fröet,

som framför allt kunna vara av betydelse att känna för bedömande av

fröets lämplighet till utsäde. Dessa uppgifter skola emellertid icke vara

allenast upplysningar utan tillika innebära utfästelse från säljarens sida

att fröet verkligen är av uppgiven beskaffenhet.

Förslaget till importkungörelse avser en bestående reglering — för normala

förhållanden — av importen av frövaror, och meddelas däri de när
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

mare bestämmelser, som ansetts böra föreskrivas såsom villkor för import.

Dessa bestämmelser åsyfta utestängande från landet av sådant frö, som

genom okänt eller olämpligt ursprung eller i annat avseende mindrevärdiga

egenskaper kan anses vålla en minskad produktion.

I sin ovannämnda skrivelse den 17 februari 1922 framhöll lantbruksstyrelsen,

att genomförandet av de framlagda förslagen, om än av visst gagn

för svensk fröodling, enligt styrelsens mening dock icke kunde anses

medföra det skydd för denna näring, varav den vore i behov, om den

skulle kunna bestå under nuvarande exceptionella förhållanden.

I ett vid skrivelsen fogat särskilt yttrande av en av de för utredningen

tillkallade sakkunniga, direktören H. Weibull, med vilken en annan av

de sakkunniga, greve Ph. Bonde, instämde, anfördes, att de föreslagna författningsbestämmelserna

måste kompletteras med mera direkta åtgärder

för den inhemska fröodlingens skydd. I sådant avseende föreslogs åsättandet

av importavgifter vid införsel av vissa fröslag, vilkas odling inom

landet försvårades eller äventyrades genom konkurrens med importerat frö,

som i förhållande till det inom landet odlade och med hänsyn till i Sverige

rådande klimatiska förhållanden oftast måste anses vara i högre eller lägre

grad mindrevärdigt. En sådan avgift syntes gagnelig även från den synpunkten,

att därigenom under nuvarande tryckta finansläge skulle kunna

erhållas medel till modernisering av frökontrollen i landet särskilt genom

inrättandet och vidmakthållandet av en statens centrala frökontrollanstalt,

varigenom också avgiften skulle komma jordbruket i dess helhet till godo.

Beträffande de av direktören Weibull sålunda framförda synpunkterna

anförde lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 17 februari 1922, att styrelsen

visserligen ansåge dem förtjänta av allt beaktande, men att styrelsen dock

icke ansett sig böra upptaga nämnda spörsmål i sammanhang med de då

avlämnade förslagen.

När lantbruksstyrelsen sedermera med skrivelse den 29 maj 1922 överlämnade

förslag i fråga om frökontrollverksamhetens omorganisation, vars

genomförande skulle ställa krav på avsevärt bidrag från statens sida, anförde

emellertid styrelsen, att nyssberörda spörsmål angående anskaffande

genom importavgifter av medel för ändamålet av styrelsen tagits under

omprövning. Utan att närmare ingå på frågan om upptagande av importavgifter

i allmänhet, uttalade lantbruksstyrelsen som sin mening, att

synnerligen beaktansvärda skäl förebragts för att genom importavgifter

på vissa fröslag åvägabringa erforderliga medel för genomförande av den

föreslagna omorganisationen av frökontrollverksamheten. Härigenom komme

ock det svenska jordbruket, till vars fromma omorganisationen skedde, att

självt få bära kostnaden därför.

Över de av lantbruksstyrelsen framlagda författningsförslagen avgåvos

yttranden av bl. a. samtliga länsstyrelser i riket, hushållningssällskapens

förvaltningsutskott, kommerskollegium, handelskamrarna samt vissa sam
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

manslutningar å fröhandelns område. Det torde ej erfordras att här lämna

redogörelse för dessa utlåtanden, då nämligen, vad lagförslaget beträffar,

detsammas närmare behandling av åtskilliga anledningar synes höra för

det närvarande undanskjutas och frågan om utfärdande av importkungörelse

icke lärer i detta sammanhang behöva upptagas till Kungl. Maj:ts

prövning.

Emellertid torde förtjäna omnämnas, att i de av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott avgivna utlåtandena så gott som enstämmigt uttalats

anslutning till det Weibullska förslaget om importavgifter. Från andra

håll åter har förslaget mött bestämt motstånd. Sålunda har t. ex. Skånes

handelskammare i detta avseende anfört, att för den händelse, med hänsyn

till den inhemska fröodlingens behov av skydd mot utländsk konkurrens,

gällande importförbud icke kunde upphävas utan att andra åtgärder i

stället bleve vidtagna, dessa åtgärder borde sökas på det tullpolitiska området

och icke på den indirekta väg, som en importreglering anvisade.

I det övervägande antalet fall har emellertid frågan om importavgifter

icke berörts i de avgivna yttrandena.

Vid anmälan den 24 november 1922 av lantbruksstyrelsens förslag och

framställningar i förevarande ämne fann Kungl. Maj:t desamma för det

dåvarande icke föranleda vidare åtgärd, än att Kungl. Maj:t samma dag

utfärdade kungörelser (nr 527 och 528) angående ändrad lydelse av 1 och

3 §§ i förenämnda kungörelse den 5 februari 1909 samt angående ändrad

lydelse av 3 § i ovanberörda kungörelse den 4 april 1910, varigenom

viss utsträckning skedde av föreskriften om färgning av frö vid införsel

till landet samt meddelades viss ytterligare bestämmelse angående färgningen.

Emellertid förklarade Kungl. Maj:t Sig framdeles vilja taga under

övervägande de vidare åtgärder, som i framställningarnas syfte kunde

finnas erforderliga och lämpliga.

Jag torde i detta sammanhang böra omförmäla, att under 1922 hos

Kungl. Maj:t gjorts vissa framställningar i fråga om åtgärder för skydd

åt den svenska fröförädlingsverksamheten, vilka framställningar gå ut på,

bland annat, införande av importavgifter. Jämväl har ifrågasatts ökat

tullskydd.

Frågan angående åsättande av importavgifter å frö uppkom sedermera

till behandling vid 1923 års riksdag. I likalydande motioner, nr 69 i

första kammaren och nr 130 i andra kammaren hemställdes, att vid införsel

av vissa slag av frö skulle åsättas licensavgifter med vissa angivna belopp.

Sådana licensavgifter vore enligt motionärernas mening oundgängligen påkallade

av omsorgen om vidmakthållande av produktionsförmågan hos landets

växtodling. Påläggandet av dylika avgifter skulle emellertid vara gagneligt

även från den synpunkten, att därigenom skulle kunna erhållas medel

för en omedelbar modernisering av frökontrollen i landet. Samtidigt framlades

tvenne motioner, nr 70 i första kammaren och nr 131 i andra kam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

maren, med hemställan att de medel, som erhållits genom sagda licensavgifters

upptagande, måtte användas till inrättande av en central frökontrollanstalt

samt i övrigt för främjande av växtodlingen enligt de

närmare föreskrifter, som Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt utfärda.

Nu nämnda motioner hänvisades till sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott.

I utlåtande nr 1 hemställde utskottet av vissa anförda skäl,

att sistberörda motioner angående inrättandet av en central frökontrollanstalt

m. m. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Med hänsyn

till den ståndpunkt, utskottet sålunda funnit sig böra intaga till den gjorda

framställningen om inrättandet av en central frökontrollanstalt, ansåg sig

utskottet sakna anledning ingå på särskild prövning av den i förberörda

motioner gjorda hemställan om påläggande av licensavgifter vid införsel

av vissa fröslag, varför utskottet hemställde, att dessa motioner icke heller

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

För att erhålla vederbörligt underlag för bedömande av frågan om de

åtgärder, som, frånsett de föreslagna författningsbestämmelserna, må vara

erforderliga och av beskaffenhet att böra genomföras för att bringa fröodlingsverksamheten

skydd under nuvarande brydsamma förhållanden samt

för förhindrande så effektivt som möjligt av spridande av mindrevärdigt

utsädesfrö, har lantbruksstyrelsen ånyo anmodats att verkställa utredning

och inkomma med förslag i sådant avseende.

Sedan styrelsen efter samråd i vissa delar med byråchefen å generaltullstyrelsens

tullbehandlingsbyrå verkställt sådan utredning, har lantbruksstyr

elsen i frågan avgivit en den 1 februari 1924 dagtecknad promemoria.

I denna promemoria framhålles till en början det inhemska fröets företräde

framför det utländska:

Erfarenheten har lärt och en omfattande försöksverksamhet till fullo

bestyrkt, att frö av sorter och stammar, som uppdragits inom Sverige,

äro betydligt värdefullare för odling av det stora flertalet av landets

kulturväxter än importerat frö i allmänhet. Särskilt gäller detta ifråga

om vall- och foderväxterna. Under andra klimatiska förhållanden uppdragna

växtformer passa ej alltid för svenska klimat- och jordförhållanden

och lämna ofta här i landet lägre skördar än inhemskt frö.

I särskilt hög grad torde detta gälla beträffande rödklöver, alsike och

timotej men jämväl i större eller mindre grad beträffande hundäxing,

ängssvingel, renlosta och de båda rajgräsen ävensom humleluzern. Det

svenska rödklöverfröets stora avkastningsförmåga och överlägsenhet,

jämfört med importerat klöverfrö, torde av gammalt vara både allmänt

känd och erkänd. Detta förhållande har ju också lett därtill, att rödklöverfrö

till skydd för den inhemska fröodlingen av denna växt åsatts

en tull av 20 öre per kilogram. Icke heller något utländskt frö av alsikeklöver,

som myllats i svensk jord, torde kunna i avkastningshänseende

jämföras med det svenska. Den allmänt i världsmarknaden förekom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

mande alsikeklövern, till exempel den amerikanska, torde såsom regel i

Sverige icke lämna mer än två tredjedelar av den skörd, som goda svenska

stammar giva. Vad här anförts angående det svenska klöverfröets överlägsenhet

torde även, om också i mindre grad, gälla övriga ovanberörda

vallväxter. Anmärkas må dock, att olägenheten av utländska frövarors

bristande lämplighet för svenska förhållanden framträder mindre vid

odling i det sydligaste Sverige eller vissa delar av Skåne med dess

gynnsamma klimat. I allt fall lider det intet tvivel, att inom landet

odlat frö av ifrågavarande slag även i nyssnämnda landsdelar som

regel giver bättre skörderesultat än det utom landet uppdragna fröet.

Beträffande foderrotfrukterna, för vilkas fröodling även begärts skydd,

är förhållandet i viss mån ett annat. Av dessa växter marknadsföras

för närvarande inga på grund av klimatiska förhållanden naturligt framkomna

sorter och stammar, utan äro de alster av mer eller mindre långt

driven förädling. Inom Sverige har sedan årtionden tillbaka pågått förädling

av dessa växter med så gott resultat, att nu av samtliga rotfruktsslag

förefinnas förädlade stammar, som till fullo kunna mäta sig med de

bästa i utlandet uppdragna. Erkännas må dock, att vissa utländska stammar,

särskilt danska, måste anses fullt jämbördiga med de svenska. Denna

jämförelse gäller emellertid endast kvalitetsutsädet. De allmänt på

världsmarknaden förekommande frövarorna av rotfruktsfrö - ofta

alstrade utan noggrant urval av stamfrö eller utgörande resultat av s. k.

fri odling utan säkerhet för sort eller stam — lämna enligt vad erfarenheten

visat en avsevärt lägre avkastning än de i Sverige producerade,

vilka odlas på jämförelsevis få händer och i regel med användande av utvalt

stamfrö.

Även beträffande foderrotfrukternas frö måste därför som regel anses,

att det inom landet odlade fröet giver högre avkastning än det utländska.

Angående den svenska fröodlingens svårigheter och åtgärder för dess

vidmakthållande anför lantbruksstyrelsen följande:

Den svenska fröodlingen har alltid på grund av konkurrens från utlandet

arbetat under tryckta förhållanden. Detta beror på vårt lands för

fröodling jämförelsevis mindre gynnsamma klimat, varu t i väl kan alstras

stora foderskördar, men vilket som regel lämnar avsevärt lägre fröskördar

än varmare och torrare klimat, varlör produktionskostnaden för

ett kilogram svenskt frö under alla förhållanden måste ställa sig dyrare

i Sverige än i länder med för fröproduktionen gynnsammare betingelser.

Under nu rådande ekonomiska iörhållanden, då samtliga produktionsfaktorer

i Sverige torde ställa sig dyrare än i de flesta andra fröproducerande

länder, har emellertid fröproduktionen kommit i ett sadant läge,

att det kan befaras, att donna produktion icke längre skall kunna upprätthållas,

vilket givetvis skulle lända hela vår produktion av fodermedel

till obotlig skada och därmed till förfång för landets produktion av animala

livsmedel.

Läget är så allvarligt, att åtgärder synas böra vidtagas i syfte att

förhindra ödeläggandet av den svenska fröproduktionen och därmed också

den svenska förädlingen av ifrågavarande växter. Bådande fröimportförbud,

som tillkommit särskilt lör att förhindra import av värdelöst

(iller mindrevärt fri), verkar ju i någon, om ock begränsad mån, genom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

emolWiH SLVaTO S1S01? -Gtt ^y,dd för den inhemska fröproduktionen. Då

förtid den svenska fröproduktionen för närvarande icke täcker landets

behov, torde under en längre följd av år ett visst importbeliov komma att

torehgga Detta nödvändiggör under förutsättning av fortsatt import?°rbadQ

ett imensgivnmgssystem Svårigheterna att på detta sätt åstadkomma

en fullt rättvis och tillfredsställande reglering av fröimporten

hava i sjalva verket visat sig nästan oövervinneliga.

För att den svenska fröproduktionen må beredas nödigt skydd synes

lorhållanden in^en annan möjlighet föreligga än att åsätta

importerade froyaror en for ändamålet avpassad tull. Samtidigt därmed

torde gällande importförbud å frö upphävas, varigenom den nuvarande

importregleringen komme att bortfalla.

Lantbruksstyrelsen meddelar följande angående erforderliga tullsatser:

utseende^ ^U^axa av den ^ ^uni har i förevarande del följande ut
-

85

86

87

88

89

90

Frö:

kanarie- ............................................

tall-; ävensom kottar av pinus silvestris ...........

gran-, ävensom kottar av abies excelsa eller abiei

pectinata............................................

timotej- ................................................

rödklöver- ...................................

andra slag, ej särskilt nämnda, även pulveriserade;

ävensom fröstoft (sporer) ....................

Kvantitet

för tull- beräkningen

Tullsats

kronor

öre

|

jl kilogram

10

i »

6

—

i »

1

50

ii »

—

10

i »

— 20

fria

?eöQF?S}fg’,S0“ böra. undei’gå tullförhöjning, ii,ro under rubrikerna 88

och 89 fallande timotej- och rödklöverfrö. Där jämte • böra följande frösiag

vilka såsom fallande under rubrik 90, för närvarande äro tullfria,

asattas tull, nämligen fro av alsikeklöver, humleluzern, hundäxing, ängssvmgel,

renlosta, engelskt rajgräs, italienskt rajgräs samt foderbet-,

sockerbet , rödhet-, rov-, kålrot-, kål- och morotfrö.

Fn beräkning av storleken utav den tull, som bör åsättas envar av bemaldä

frosorter, för att deras odling å svensk mark skall kunna upprätthållas,

maste tydligen gå ut från en jämförelse mellan det pris, vartill

varan kan produceras inom Sverige, och det pris, vartill densamma kan

importeras från utlandet.

Inom lantbruksstyrelsen hava därför, med utgångspunkt från rådande

allmänna odlingsforhallanden, uppgjorts så noggranna beräkningar rörande

produktionskostnaderna, som tillgängliga uppgifter möjliggjort.

Från särskilt kvalificerade fröodlare inhämtade uppgifter, utvisande avsevart

högre produktionskostnader, hava härvid icke medtagits Vid förutnämnda

beräkningar har hänsyn allenast tagits till verkliga omkostnader,

inberäknat normal ränta, varemot ingen vinst medräknats. De

skilda produktionsfaktorerna hava beräknats efter nu gällande prisläge

Produktionskostnaden avser således icke under sommaren 1923 skördat frö,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

som alstrats delvis under högre prislägen, och kan ännu mindre anses

motsvara den betydligt högre kostnaden för fröproduktionen under

skördeåren 1921 och 1922.

Vissa svårigheter föreligga givetvis redan vid försök att åstadkomma

noggranna och allmängiltiga beräkningar över kostnaderna för produktion

av inhemskt frö. Vanskligheterna framträda emellertid i än högre

grad, när det gäller att fastställa, till vad pris samma fröslag under de

olika importsäsongerna kunnat importeras. Utgångspunkten måste näm

ligen vara priset i svensk hamn på vanlig handelsvara, icke särskilt kvalificerad

och därför dyrare vara. Den billiga utländska frövaran ned

trycker nämligen de inhemska priserna och försvårar eller omöjliggör eu

fortsatt odling av svenskt frö. Någon prisstatistik för de olika frövarorna

förefinnes icke, och även om sådan förelegat, hade den knappast kunnal

användas såsom utgångspunkt vid bedömande av behovet av tull, då den

givetvis måst angiva medelvärden.

Utredningen rörande importpriset å frö har därför grundats på till

svenska firmor inkomna utbud av frö från utlandet under trenne importsäsonger,

nämligen säsongerna 1921—1922 och 1922—1923 samt den gångna

delen av säsongen 1923—1924. För ett och annat fröslag hava icke kunnat

erhållas tillförlitliga uppgifter för samtliga dessa år, men torde detta icke

vara av någon större betydelse.

För timotejfrö, hundäxingfrö och än g ssvin g eif ro kan produktionskostnaden

beräknas lika eller till l.os kronor per kilogram. Timotejfrö odlas

ofta i blandning med klöver, varvid produktionskostnaden kan beräknas

något men obetydligt lägre. De priser, vartill utländsk frövara kan och

kunnat inköpas, framgå av följande sammanställning av införskaffade

uppgifter:

För när-

Säsongen

Medeltal

varande

1922 — 1923

kronor

kronor

kronor

Timotej .................

....... 0.80

0.65

0.7 2

Hundäxing

.......... 1.33

0.56

0.94

Ångssvingel

........... 1.09

0.73

0.9 1

De nuvarande höga prisen få emellertid anses såsom en tillfällig företeelse,

som har sin orsak, dels uti eu på grund av otillfredsställande priser

minskad odling, dels ogynnsamma skörd ef örhållanden, vilka framkallat

ett osedvanligt högt pris på världsmarknaden. I och med normala odlingsförhållanden

torde en helt annan prissättning vara att emotse. Berörda

förhållande lärer sålunda icke kunna tillmätas större betydelse för

bedömandet av frågan om tullbehov för dessa frösorter. Utgår man från

de under föregående säsong gällande priser å den utländska marknaden,

torde det vara tydligt, att ett starkt behov av skydd för denna odling

av för vårt klimat värdefulla svenska stammar gör sig gällande. Detta

skydd torde ej böra beräknas lägre än till 30 öre per kilogram. För timotej

utgår redan nu en tull av 10 öre per kilogram, varför förslaget i denna

del innebär en tullförhöjning med 20 öre per kilogram.

Produktionskostnaderna för renlosta samt engelskt och italienskt rajgräs

torde kunna beräknas lika eller till 0.85—O.m kronor per kilogram. De

priser, vartill samma frövaror för närvarande och under senaste importsiisong

kunnat inköpas från utlandet, framgå av följande sammanställning

av föreliggande uppgifter:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

För när- varande

Säsongen

1922 — 1923

Medeltal

kronor

kronor

kronor

Hen losta .....................

....... 0.56

0.8 5

0.7 0

Engelskt rajgräs

0.65

0.61

0.63

Italienskt » .......

0.6 5

0.59

0.62

Vad dessa frösorter beträffar skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke

en tull av 25 öre för kilogram kunde anses tillräcklig för beredande av

erforderligt skydd för den inhemska odlingen av desamma. Emellertid

kan det engelska rajgräsfröet på grund av sin likhet med ängssvingelfrö

icke gärna tulltekniskt skiljas från sistnämnda fröslag. Ett tulltekniskt särskiljande

av engelskt rajgräsfrö och ängssvingelfrö skulle komma att erbjuda

så mycket större svårigheter som de båda fröslagen just på grund

av likheten sins emellan i handeln ofta förekomma oavsiktligt blandade

mecl varandra. Under sådana omständigheter lärer det bliva nödvändigt

att åsätta engelskt rajgräsfrö samma tull som ängssvingelfrö. Då svårigheterna

för ett särskiljande av de olika fröslagen icke inskränka sig till

det engelska rajgräset och ängssvingel utan göra sig mer eller mindre

gällande jämväl beträffande de båda andra gräsfröslagen, synes en enhetlig

tullsats av 30 öre per kilogram böra åsättas alla nu berörda slag av

gräsfrö.

Foderbetfrö kan beräknas kosta l.so kronor per kilogram i produktion

vid odling inom landet. Sådant frö utbjudes för närvarande från Tyskland

till 90 öre per kilogram, och från England till 96 öre per kilogram. Under

importsäsongen 1922—1923 kunde utländskt betfrö importeras till ett pris

av cirka 50 öre och 1921—1922 till så lågt pris som cirka 35 öre. Det lägsta

tullskydd, som kan åsättas, om svensk odling skall kunna upprätthållas,

måste under sådana förhållanden beräknas till 30 öre per kilogram.

Sockerbetfrö och rödbetfrö kunna svårligen skiljas från foderbetfrö,

varför de av tulltekniska skäl måste åsättas samma tull som detta eller

30 öre per kilogram. En härmed förbunden fördel torde ock vara att, om

sådant skydd beredes, en avsevärd del av landets behov av dessa frösorter

säkerligen komme att odlas inom Sverige. För den svenska sockerproduktionen

bör den stegring i produktionskostnaden, som en sådan tull kan

medföra, vara betydelselös. Vid sådd av sockerbetor utsås i allmänhet

24 kilogram frö per hektar. En tull av 30 öre per kilogram skulle således

öka kostnaden per hektar med 7 kronor 20 öre. Vid en sockerbetsskörd

av 30,000 kilogram per hektar och en så låg sockerutvinning som 15 procent,

uppgår sockerproduktionen till 4,500 kilogram per hektar. Fördyringen

per kilogram socker genom den föreslagna tullen skulle således

utgöra endast O.ig öre.

Rovfrö och kålrotfrö kosta vid svensk produktion ungefär lika mycket

eller l.io kronor per kilogram. Det pris, vartill dessa båda fröslag kunna

erhållas genom import, framgår av följande sammanställning av tillgängliga

uppgifter:

För när- varande

Säsongen

1922 - 1923

Säsongen

1921 — 1922

Medeltal

kronor

kronor

kronor

kronor

Rovfrö ........

...... 0.75

0.7 6

0.6 0

0.7 0

Kålrotfrö ......

0.65

0.99

0.61

0.75

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition AV 135.

Eu tull av SO öre per kilogram torde även för dessa frövaror vara i alla

avseenden fullt motiverad.

Kålfrö kan icke tulltekniskt skiljas från kålrotfrö och måste av detta

skäl åsättas samma tull som sistnämnda fröslag. Någon större olägenhet

härav torde icke vållas, då dels kålfrö kan odlas inom landet och dels

en så ringa tull å detta jämförelsevis dyrbara frö torde få anses utan betydelse.

Vad redan anförts angående svårigheterna att tulltekniskt skilja vissa

frösorter från varandra gäller även i fråga om rov- och rapsfrö.

Till iöljd härav lärer den lör rovfrö föreslagna tullen 30 öre lör kilogram

också behöva gälla för rapsfrö. Av dessa frösorter importeras rapsfrö

så gott som uteslutande för oljeindustrien, under det att rovfrö

företrädesvis användes för odling. Fröimport för pressningsändamål

synes emellertid fortfarande böra vara tullfritt. Svårigheten synes kunna

lösas på det sätt, att såsom förutsättning för tullfri införsel av frö av nu

ifrågavarande slag föreskrives, att vederbörande fabriksidkare vid tullhehandlingen

avlämnar skriftligt intyg på tro och heder därom, att varan

är uteslutande avsedd för oljepress!''ingsändamål. Då emellertid torde

kunna förekomma, att kål- eller kålrotfrö befinnes inblandat i annat för

pressningsändamål infört frö, torde försiktigheten bjuda, att sålunda

ifrågasatt medgivande av tullfrihet under angiven förutsättning utsträckes

att gälla även beträffande kålfrö och kålrotfrö.

Morotfrö kostar enligt lantbruksstyrelsens beräkningar 1.55—1.60 krono

per kilogram i produktion. Priset å utländskt morotfrö har inom lantbruksstyrelsen

icke kunnat fastslås för innevarande importsäsong. Under

förra importsäsongen kunde sådant frö emellertid inköpas till 1.75 kronor

per kilogram och säsongen 1921—1922 till 0.r>4 kronor per kilogram. Det

höga importpriset 1922—1923 berodde på dålig skörd av denna frövara och

torde vid bedömandet av tullbehovet icke få tillmätas större betydelse.

Frånsett detta pris torde en tull av 30 öre per kilogram för morotfrö få

anses fullt motiverad.

Bödklöver. Svensk produktionskostnad uppgår till l.ao—2.oo kronor per

kilogram. Enligt infordrade uppgifter uthjudes polsk och schlesisk vara

till ett pris av 1.45 kronor per kilogram. Under de två föregående frösäsongerna

kunde samma vara inköpas till pris av 1.47 och 1.43 kronor per

kilogram. I medeltal för dessa tre säsonger torde således rödklöverfrö av

detta slag hava utbjudits till pris av cirka 1.45 kronor per kilogram. Att

märka är, att frö från Syd- och Västeuropa, som på grund av importförbudet

icke kunnat hit införas, å världsmarknaden stått i ännu lägre pris. Ett

tullskydd av 50 öre per kilogram, synes därför vara fullt motiverat. Detta

skulle, då för närvarande tull å detta fröslag utgår med 20 öre per kilogram,

innebära, att tullen borde höjas med 30 öre per kilogram. En sådan

tullförhöjning kan emellertid synas drabba väl hårt på sådana håll, där

en mera avsevärd användning av utländsk rödklöver alltjämt äger ruin,

d. v. s. företrädesvis inom de sydligare delarna av landet. Visserligen

kunna nackdelarna anses i väsentlig mån kompenserade genom de fördelar,

dessa landsdelar skulle komma att åtnjuta genom det ökade skyddet

för den för dem synnerligen betydelsefulla gräsfrö- och rotfruktsfröodlingen,

men det oaktat torde eu begränsning av tullförhöjningen till 20 öre

per kilogram frö få anses skälig.

Alsikeklöver. Produktionskostnadspriset kan beräknas till l.sn—l.ao kronor

per kilogram. För närvarande uthjudes kanadensiskt alsikeklöverfrö

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

yndei; de bada föregående säsongerna utbjöds

andsk alsike till pris av I.35 och 1.36 kronor per kilogram. I medeltal

för de tre säsongerna har utländskt alsikeklöverfrö kunnat anskaffas till

ett pris av 1.24 kronor per kilogram. En tull av 40 öre per kilogram eller

samma som för rödklöver torde därför vara fullt berättigad, så mycket

mera som erfarenheten lärt, att utländsk alsike alltid är jämförelsevis

mdrevardig för svensk odling, vartill kommer, att under den tid, frölmportforbudet

ratt, intet behov av import kunnat påvisas eller tillstånd

Ifrågasätta! kali till och med, huruvida icke för att

val J ™ed lågt världsmarknadspris försvåra importen av denna frövaia,

såsom till exempel for närvarande, ännu högre tull bör åsättas den
Salliniät

*

Humleluzern bär hittills till frö odlats i jämförelsevis liten utsträck111g

inom landet Emellertid har på Gotland under senare tid sådan od

• ™/ r!e S° komJmit tiU stånd> en odling, vars betydelse för

JOrdbrak icke b°r underskattas, men som icke torde kunna bestå

under nuvarande tryckande konkurrens med utländsk vara. Några noggranna

produktionskostnadsberäkningar beträffande denna frövara hava

icke inom lantbruksstyrelsen kunnat uppgöras av brist på erforderliga uppgifter.

Emellertid ar produktionskostnaden betydligt lägre än för röd

klöver, enär luzernfröskörden i medeltal kan beräknas mer än dubbelt så

fro®k?*den av ’^odklöverfrö. Utgår man från samma bruttokostnad

per hektar for båda fröslagen, skulle produktionskostnaden för

luzernfro bliva något mindre än hälften så stor som den för rödklöverfrö.

Ett hemknut produktionspris av 75 å 80 öre per kilogram torde närmast

överensstämma med verkliga förhållandet. För närvarande utbjudes utländskt

_ humleluzernfrö till ett pris av 45 öre per kilogram och kunde

under sistforflutna frösäsong inköpas till ett pris av 70 öre per kilogram

vilket 1 medeltal for båda säsongerna utgör 57.5 öre. En tull av 20 öre per

ki ogram humleluzernfrö torde därför få anses vara nödvändig, om svensk

odling av detta fröslag skall kunna upprätthållas.

De sålunda ifrågasätta tullsatserna hava betingats av nu rådande förhållanden.

Visserligen torde jämväl vid normala valutaförhållanden pro

auktionen av frö inom landet på grund av klimatförhållanden m. m i regel

bliva dyrare an 1 vissa länder och ett skydd för dessa frövaror i allmän

het taget vara av behovet påkallat och ur alla synpunkter välmotiverat

De till synes höga tullsatser, vilka nu angivits såsom de lägsta, som kunna

tankas agnade att vidmakthålla den svenska fröodlingen, torde dock icke

hora göras definitiva. Fastmera synas ifrågavarande tullsatser vid förundrade

internationella ekonomiska förhållanden höra underkastas en revidering.

Angående verkan av frötullar anför lantbruksstyrelsen vidare:

f regel invändes mot alla tullar, att de till nackdel lör konsumenterna med

fora en höjning av försäljningspriserna och endast utgöra skvdd för viss

näring eller viss grupp av näringsidkare på den Övriga befolkningens be

kostnad. Här ifrågasatta tullar måste emellertid anses vara av helt annan

nf™r. j 850™. förut framhållits, torde det vara ett verkligt riksintresse,

att landets frökonsumenter, d. v. s. Sveriges samtliga jordbrukare, tillförsäkras

ett for landets olika förhållanden fullt lämpligt odlingsmaterial.

Kunde nu genom tull på de viktiga frövaror, varom här är fråga, en inhemsk

kvalificerad fröproduktion upprätthållas och så småningom ökas,

sa att den täckte det svenska behovet, måste därmed följa en ökad skörd

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

13

av ifrågavarande kulturväxter. En sådan tull måste således i stort sett

vara till fördel för lantmännen, även dem, som icke själva producera frö.

Emellertid torde det kunna väntas, att tullen även skall bliva till fördel

för den konsumerande allmänheten. Genom ökad skörd vinnes nämligen

trots höjningen av priset å utsäde en sänkning av produktionskostnaderna.

Detta förhållande torde lättast framgå av ett exempel. Om

produktionen av svenskt alsikefrö icke förslår till täckande av landets behov,

kan man bliva hänvisad till import av amerikanskt frö med en produktionsförmåga

av endast cirka mot den svenska varan. Av svensk

alsike sås cirka 12 kilogram frö per hektar. Den merkostnad i utsädet,

som en tull av 50 öre per kilogram medför, skulle således höja produktionskostnaden

per hektar med 6 kronor. Däremot svarar dock eu förhöjning

genom användandet av det svenska utsädet från cirka 3,000 kilogram hö

till cirka 4,500 kilogram eller med ungefär 1,500 kilogram till ett värde per

hektar av, lågt räknat, 75 kronor. Motsvarande blir förhållandet med såväl

rotfrukter, som andra här ifrågavarande växter. Alla dessa frösorter

avse produktion av foderväxter och den sänkning i produktionskostnaden,

som kan ske härå, återverkar å sin sida på de atiimala produkterna. Under

sådana förhållanden torde det ligga i öppen dag, att de föreslagna tullarna

icke kunna tagas till berättigad intäkt för höjning av de priser å lantmannaprodukter,

som konsumenterna få betala. Tvärt om torde det kunna

sägas, att de verka i motsatt riktning.

De enda, som skulle bliva lidande på tullar av här ifrågasatt art, äro

de fröhandlare, vilka grundat sin rörelse på import av utländskt frö. Deras

möjlighet till förtjänst på grund av de, tack vare rådande valutaförhållanden,

särskilt billiga utländska frövarorna skulle i viss mån kringskäras.

De fröhandlare åter, som genom egna eller kontrakterade odlingar

inom landet sörja för sitt behov av frö, hava givetvis samma intresse som

lantmännen och allmänheten.

Endast i undantagsfall torde liknande skäl kunna anföras för tull å

annan importvara. Det enda fall, som lantbruksstyrelsen känner, tillhör

även det växtodlingens område. Sedan erfarenheten lärt, att utländskt

tallfrö och även utländskt granfrö i jämförelse med inhemsk vara i allmänhet

lämnade sämre trädbestånd med minskad avkastning från

skogarna, hava nämnda utländska fröslag åsatts höga tullar eller 6 kronor

per kilogram för tallfrö och l.so kronor per kilogram för granfrö. Tack

vare dessa tullar har den svenska produktionen av dessa frövaror kunnat

vidmakthållas till gagn för landets skogsproduktion och därmed för hela

samhället.

Möjligen skulle kunna ifrågasättas, huruvida man icke i stället för

vidtagande av tullförhöjningar kunde genom en omfattande upplysningsverksamhet

göra det svenska fröets överlägsenhet och den ekonomiska fördelen

av dess användning även vid relativt högre prislägen än för motsvarande

utländska frösorter kända i vidare kretsar och härigenom åstadkomma

erforderligt stöd för den inhemska fröodlingen. En lång erfarenhet

har emellertid med tydlighet ådagalagt, att trots alla ansträngningar,

som göras i ovan angivna syfte, den stora massan av våra lantmän, särskilt

under nuvarande tryckta konjunkturer på jordbruket, låta sig påverkas

av mera avsevärd prisskillnad till förmån för den utländska varan,

även med risk av mindre ekonomiskt utbyte.

Lantbruksstyrelsen gör slutligen följande beräkning av inkomst genom

fröt ull:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

bifrattements-

chef en.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

™ därefter beträffar frågans statsfinansiella sida torde det knappast

fata sig gorå att verkställa någon tillförlitlig beräkning över de ökade inkomster,

de ifrågasatta tullarna kunde väntas tillföra statsverket, i det

att importstatistiken icke lämnar uppgift om införseln av varje särskilt

slag av ifrågavarande frövaror. Till ledning vid bedömandet av denna

fraga^ har därför gjorts en sammanställning av de importlicenser, som

föregående importsäsong utfärdats av lantbruksstyrelsen, samt en utredning,

av vilka ökade inkomster en import av denna storlek skulle hava

lämnat med nu ifrågasatta nya eller förhöjda tullar. Därvid har erhållits

en slutsumma av 905,909 kronor. Nu kan med fog invändas, att icke alla

licenser med^ säkerhet tillfullo utnyttjats. Emellertid synes en beräkning,

gående ut på att minst två tredjedelar av licenserna begagnats, icke vara

för högt tilltagen och en inkomstberäkning av 600,000 kronor för år vara

berättigad. Framhållas må jämväl, att de ifrågasatta tullarna äro avsedda

att stimulera den svenska fröodlingen och att det vid sådant förhållande

bör antagas, att importbehovet av frö så småningom kommer att

starkt minskas. Härigenom skulle ock statens inkomster av tullavgifter

för dylik import komma att bliva reducerade i motsvarande grad.

Såsom, förut framhållits, böra de ifrågasatta lulländringarna erhålla

provisorisk karaktär. Deras giltighetstid bör sålunda begränsas exempelvis

till den 1 juli 1926.

Det synes mig uppenbart, att åtgärder utöver dem, som må föranledas av

lantbruksstyrelsens förslag om importkungörelse, äro av nöden för att under

nuvarande för den svenska fröodlingen brydsamma förhållanden bereda

denna odling skydd gent emot den övermäktiga utländska konkurrensen

samt därvid tillika i största möjliga mån förhindra spridande inom landet

av mindrevärdigt frö.

Det rådande importförbudet, vilket emellertid från början avsågs som

en rent provisorisk åtgärd till förhindrande av införsel till riket av mindrevärdigt

frö, är visserligen ägnat att giva skydd åt den inhemska fröodlingen

i angivna hänseende. Men då den svenska fröproduktionen icke

täcker behovet och alltså import nödvändiggöres av vissa kvantiteter frövaror,

vilka genom sin prisbillighet verka nedtryckande på försäljningsprisen

för de inhemska varorna, kan detta skydd icke betecknas såsom

tillräckligt effektivt. Ett importförbud med därtill hörande licenssystem

blir för övrigt alltid i tillämpningen förenat med åtskilliga vanskligheter.

Lantbruksstyrelsen har också själv i den avgivna promemorian

framhållit, att svårigheterna att på denna väg erhålla en fullt rättvis och

tillfredsställande reglering av fröimporten visat sig nästan oövervinneliga.

Denna väg synes alltså icke föra till en tillfredsställande lösning av frågan.

Från vissa håll har — detta i främsta rummet i sammanhang med fråga

om inrättande av central frökontrollanstalt — ifrågasatts åsättande av importavgifter

vid införsel till riket av frövaror. Som jag omförmälde vid

redogörelsen för vissa yttranden över de av lantbruksstyrelsen 1922 framlagda

författningsförslagen, hava hushållningssällskapens förvaltningsutskott

så gott som enstämmigt uttalat sig för sådana avgifter. Genom

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 135.

15

åsättande av dylika avgifter skulle givetvis visst skydd beredas den inhemska

fröodlingen. I vad en sådan anordning skulle vara förbunden

med fortsatt importförbud möta emellertid däremot de betänkligheter,

varom jag nyss talat. Att åter utan sådant samband åsätta importavgifter

synes mig i det hela vara liktydigt med införande av tull.

I detta sammanhang torde för övrigt böra erinras, att det direkta ändamål,

som i första hand avsågs att främjas genom de föreslagna importavgifterna,

nämligen inrättande av en central frökontrollanstalt, på sätt

framgår av vad jag anfört vid anmälan denna dag av fråga om frökontrollverksamhetens

omorganisation, synes kunna ernås utan dylik särskild

åtgärd, då nämligen de för sagda omorganisation beräknade kostnaderna

kunnat högst avsevärt begränsas.

Vid sådant förhållande synes mig det skydd, varav enligt min övertygelse

den svenska fröodlingen är oundgängligen i behov, böra givas genom

att — på sätt lantbruksstyrelsen i den avgivna promemorian föreslagit

— åsätta importerade frövaror en lämpligt avpassad tull. Att denna tull

icke kommer att verka fördyrande på lantmannaprodukter torde oförtydbart

framgå av vad lantbruksstyrelsen anfört. Man har all anledning

förvänta, att den kommer att verka till ökning av lantmännens produktion.

Vad lantbruksstyrelsen anfört i fråga om de frövaror, som för nu ifrågavarande

ändamål böra åsättas tull, finner jag sakligt och väl grundat,

liksom jag ock anser de av lantbruksstyrelsen ifrågasatta tullsatserna lämpligt

avvägda. Jag vill alltså förorda vad lantbruksstyrelsen i sådant avseende

föreslagit. Likaledes biträder jag vad lantbruksstyrelsen anfört

därom, att de föreslagna tullbestämmelserna böra bliva provisoriska; och

torde framställning i ämnet till riksdagen för närvarande böra göras i

vad avser tiden intill den 1 juli 1926. Vad slutligen beträffar dagen

för de nya bestämmelsernas ikraftträdande torde det böra överlämnas åt

Kungl. Maj:t att härom träffa avgörande, i sammanhang varmed nu gällande

importförbud lärer böra upphävas och åtgärder vidtagas för utfärdande

av bestämmelser avseende reglering för normala förhållanden av

import av vissa frösorter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,

att rubrikerna 88 och 89 i gällande tulltaxa skola frän och med dag, som

av Kungl. Maj:t bestämmes, för tiden intill den 1 juli 1926 erhålla följande

ändrade lydelse:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

- ■■■ ■ -----------

—

för tull-

Tullsats

beräkningen

kronor

öre

1

Frö:

88

timotej-, hundäxing-, ängssvingel-, renlosta,

engelskt rajgräs-, italienskt rajgräs-, foder- bet-, sockerbet-, rödhet-, rov-, raps-, kål- rot-, kål- och morot- ..............................

1 kilogram

30

89 a

rödklöver- och alsikeklöver- .......................

1 »

—

40

89 h

humleluzern- ..................................................

1 »

—

20

Anmärkning. För oljetillverkning infört rov-, raps-, kål- eller kålrotfrö må tullfritt utlämnas,

därest vederbörande fabriksidkare vid tullbehandlingen överlämnar skriftligt intyg

på heder och tro därom, att varan är uteslutande avsedd för sådant ändamål.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen

sålunda hemställt.

Hans Maj:t Konungen behagar lämna bifall härtill

samt förordnar, att proposition i ämnet skall med den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Flodman.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:275 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående införande av tull å vissa frövaror m. m. a1 i texten
  2. BevU 1924:45 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande punkten l) i utskottets betänkande nr 38, avgivet i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition an s. 1 i texten