Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande i vissa fall av återbetalning sskyldighet beträffande till underofficerare vid flottan oriktigt utbetalta krigstidsoch dyrtidstillägg

1924-02-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:140, Angående efterskänkande i vissa fall av återbetalning sskyldighet beträffande till underofficerare vid flottan oriktigt utbetalta krigstidsoch dyrtidstillägg

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition nr 140.

7

>r 140.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående efterskänkande

i vissa fall av återbetalning sskyldighet

beträffande till underofficerare vid flottan oriktigt

utbetalta krigstids- och dyrtidstillägg; given Stockholms

slott den 29 februari 1924.

•

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Carl Malmroth.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 29 februari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks yon

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Malmroth anför:

Enligt de före den 1 januari 1922 för marinens personal gällande avlöningsbestämmelserna

var underofficer vid flottan berättigad att å den station,

han tillhörde, erhålla portion in natura eller ersättning därför i penningar

till stadgat belopp (62 öre). Denna förmån indrogs, bland annat,

under sjökommendering samt under förrättning, för vilken vederbörande ägde

uppbära traktamentsersättning. Under sjökommendering åtnjöts i stället

skeppsportion in natura eller ersättning därför, beräknad efter skeppsportionens

verkliga värde.

4UG 24

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

I § 1 av kungörelsen den 29 maj 1917 (nr 224) angående krigstids tillägg

ock krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare i statens tjänst upptogs

bland de slag av kontanta förmåner, varå krigstidstillägg finge uppbäras,

»portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter G2

öre per dag». Berörda stadgande återfinnes jämväl i motsvarande senare

författningar rörande krigstidstillägg respektive dyrtidstillägg.

Beträffande tillkomsten av detta stadgande torde få hänvisas till följande

uttalande i riksdagens skrivelse den 23 maj 1917 (nr 179) i anledning av det

utav Kungl. Maj:t i proposition (nr 129) till nämnda års riksdag framlagda

förslag till allmänna grunder för krigstidstilläggs och krigstidslijälps utgående

:

För marinens vidkommande har ytterligare en jämkning ansetts böra

göras i § 1 av förslaget till allmänna grunder för krigstidstilläggs och krigstidshjälps

utgående. De till underofficerarna vid marinen nu utgående ordinära

avlöningsförmånerna äro av åtskilliga olika slag, nämligen lön, dagavlöning,

inkvarteringsbidrag, beklädnadsersättning, ersättning för ved och

ljus samt portionsersättning. Härtill komma särskilda förmåner under sjötjänstgöring.

Summan av de ordinära avlöningsförmånerna är — bortsett

från en skillnad av 1 krona 45 öre för år i en tjänstegrad — lika för underofficerare

i jämförliga tjänsteställningar vid flottan och vid kustartilleriet.

Bland underofficerarnas vid flottan ordinära avlöningsförmåner ingår portionsersättning,

vilket icke är fallet beträffande underofficerarna vid kustartilleriet.

Ifrågavarande portionsersättning utgår för samtliga underofficerare

vid flottan efter en beräkningsgrund av G2 öre per dag med 226

kronor 30 öre för år. Som propositionen icke upptager portionsersättning

bland de avlöningsförmåner, varå krigstidstillägg finge utgå, skulle underofficerarna

vid flottan, ehuru i anseende till det sammanlagda beloppet av

de ordinära avlöningsförmånerna i tillämpliga fall likställda med underofficerarna

vid kustartilleriet, enligt förslaget bliva sämre ställda än dessa i

avseende å krigstidstillägget. För att undvika detta har bland de slag av

avlöningsförmåner, varå krigstidstillägg får uppbäras, ansetts böra medtagas

jämväl »portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62

öre per dag.»

Ifrågavarande stadgande, att krigstidstillägg (dyrtidstillägg) finge utgå å

»portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre per

dag», tolkades av vederbörande redogörare vid flottan på så sätt, att dylikt

tillägg finge utbetalas jämväl för tid, då ersättning för portion (landportion),

62 öre, icke utginge; bland annat alltså för tid, då underofficer åtnjöte

landportion in natura, skeppsportion in natura (ersättning därför) eller traktamente.

Sådant förfarande tillämpades vid Stockholms station till och med

april 1920 och vid Karlskrona station till och med maj 1921. Häremot

framställdes emellertid av vederbörande revisionsmyndigheter — marinförvaltningens

revisionskontor, kammarrättens revision och riksräkenskapsverket

— anmärkningar, de tidigaste (av marinförvaltningens revisionskontor) daterade

i april 1920.

Genom särskilda utslag — det tidigaste den 24 mars 1921 — har kammarrätten

i ett flertal mål av ifrågavarande slag gillat de av revisionsmyndigheterna

i berörda avseende gjorda anmärkningarna, varigenom alltså redo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 140. 9

görarna förpliktats att ersätta de anmärkta beloppen, med rätt för dem att

lios vederbörande söka sitt åter efter befogenhet.

I omförmälda anmärkningsmål hava redogörarna hos Kungl. Maj:t anförtbesvär,

varuti yrkats anmärkningarnas ogillande. I flertalet av målen hava

klagandena därjämte anhållit, att, därest nyssnämnda yrkande icke skulle bifallas,

Kungl. Maj it måtte av nåd befria dem från ålagd ersättningsskyldighet

till statsverket.

Över besvären har utlåtande inhämtats från marinförvaltningen, som därvid

anfört, bland annat, följande.

Anmärkningarna röra utbetalning av krigs- och dyrtidsförmåner under åren

1917 — 1920. Vid denna tid var summan av en underofficers vid flottan årliga

avlöning bestämd efter ett belopp, i vilket ingick bland annat en beräknad

portionsersättning av 62 öre för dag. I själva verket uppbars dock

icke sådan portionsersättning samtidigt med naturaportion, sjöportion eller

ersättning därför, dagtraktamente o. s. v. Emellertid återfanns i vederbörliga

författningar ett stadgande, enligt vilket krigs- eller dyrtidsförmån

då skulle uppbäras å särskilt angivna, i avlöningen ingående slag av kontanta

förmåner, nämligen, bland annat, portionsersättning för underofficerare vid

flottan, beräknad efter 62 öre per dag. Föreskriften synes ej fullt klart avfattad,

men flottans redogörare hava förstått densamma så, att uttrycket

»beräknad portionsersättning» tänkts liktydigt med: en för uträkningen av

krigs- eller dyrtidsförmånen beräknad portionsersättning (och icke exempelvis:

sådan portionsersättning, som utgår med etc.). Man har så mycket

hellre anslutit sig till denna åsikt, som den synts äga stöd — utom i föreskriftens

lydelse, jämförd med vad förut anförts rörande portionsersättningen

— även i vad som i riksdagen förekommit vid tillkomsten av samma

föreskrift. Såsom handlingarna utvisa, utbetalades följaktligen krigs- och

dyrtidstillägg å en efter 62 öre för dag beräknad portionsersättning framför

allt under sjökommendering, när portionsersättning åtnjöts efter medelpris,

men även vid andra i reglemente för marinen del I § 145: 2 nämnda tillfällen.

För sin del anser marinförvaltningen denna vid flottan undantagslöst

antagna praxis hava varit författningsenlig och de anmärkta utbetalningarna

befogade, i den mån de ej varit stridande mot andra författningsbestämmelser.

När, såsom här synes vara fallet, redogörarna endast följt

en i författningarna given utbetalningsföreskrift på det sätt, som med föreskriftens

lydelse synts naturligt och riktigt, och ansett sig skyldiga att så

göra, måste marinförvaltningen finna det vara för rättskänslan motbjudande,

om utbetalningarna skulle betecknas som obehöriga och redogörarna dömas

betalningsskyldiga för desamma.

I förbigående torde det förtjäna uppmärksammas, att den vid flottan tilllämpade

metoden för uträkning av krigstidstillägg å portionsersättning synes

i ett förekommet ärende hava godtagits av arméns och marinens avlöningssakkunniga.

Av det vid propositionen nr 93 till 1919 års riksdag, om beredande

av avlöningsfyllnad åt vissa underofficerare av 3:e graden, fogade

statsrådsprotokollet framgår nämligen följande: I ett refererat utlåtande den

13 januari 1919 från de sakkunniga förekommer en beräkning av löneförmånerna

för underofficer av 3:e graden, som viss tid av året är sjökommenderad,

och man finner lätt (sid. 14—15) att denna beräkning förutsätter

bibehållandet av krigstidstillägg å portionsersättning under kommenderingen.

Propositionen samt, senare, riksdagens beslut synas i viss mån varit grundade

å de av de sakkunniga meddelade beräkningarna.

Bihang till riksdagens protokoll 11124. 1 samt Vid. höft. (Nr 139, 140.) <130 21 2

Yttrande av

marinförvaltningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Regeringsrättens

utslag

och yttrande.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

För bedömande av redogörarnas rättsliga ansvarighet för de gjorda utbetalningarna

torde vidare den omständigheten böra beaktas, att de tidigaste

anmärkningarna äro daterade i april 1920. Alltså erliöllo redogörarna först

efter det den anmärkta författningstillämpningen under tre år allmänt varit

i bruk och vunnit hävd kännedom om att revisionen ansåg utbetalningarna

felaktiga. Det är därför ganska förklarligt, att anmärkningarna kommit att

röra sig om synnerligen betydande belopp. Enligt marinförvaltningens bestämda

uppfattning borde i liknande fall åtgärder omedelbart av revisionen

vidtagas för att förekomma, att en utbetalningspraxis, som antages vara

oriktig, får ostört utbreda sig, ådragande staten kostnader, den enskilde

obehag och förvaltningsmaskineriet en börda, som kunnat undvikas. Alldeles

särskilt måste detta vara av vikt under sådana tider, varom i målet

varit fråga, då personalen vid marinens mobilisering varit tyngd av ökat

arbete och därjämte haft att sätta sig in i nyutkomna krigstidsförfattningar

av olika slag, om vilkas tillämpning icke funnits någon tidigare erfarenhet.

Skulle emellertid, emot vad mariuförvaltningen ovan anfört, kammarrättens

överklagade utslag ej bliva ändrade, anser marinförvaltningen likväl, att

återbetalningsskyldighet icke bör åläggas. Utom vad förut anförts, som

talar härför, torde böra beaktas, att återbetaluingsskyldigheten i sista hand

skulle hårt drabba flottans underofficerare, vilka icke haft anledning tro

annat än att de varit berättigade till de utbetalade förmånerna. Om det

blir fastslaget, att ifrågavarande utbetalningar ej varit författningsenliga,

skulle emellertid ett beslut i nådeviig, att vid utbetalningarna finge bero,

möjligen kunna anses innebära avvikelse från av riksdagen antagna grunder

för utbetalande av krigs- och dyrtidstillägg, och det i så fall vara erforderligt

att inhämta riksdagens medgivande härtill. Enligt uträkning av revisionskontoret

skulle de belopp, för vilka under ovan angiven förutsättning

återbetalningsskyldighet ej skulle ifrågakomma, närma sig en summa av

200,000 kronor.

Eegeringsrätten har enligt särskilda utslag den 27 november 1923 icke

funnit skäl göra ändring i kammarrättens beslut i omförmälda anmärkningsmål.

Vidkommande frågan om efterskänkande av i målen ålagd ersättningsskyldighet

hava i samtliga mål två av regeringsrättens ledamöter hemställt,

att Kungl Maj:t måtte vidtaga sådan åtgärd, att vid de gjorda utbetalningarna

finge bero, under det att en ledamot hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

vidtaga åtgärd i ändamål att vid gjord utbetalning finge, efter prövning i

varje särskilt fall, med hänsyn till föreliggande omständigheter bero. De två

återstående ledamöterna, som deltagit i målens handläggning, hava beträffande

de enligt räkenskaperna för tiden till och med april månad 1920 verkställda

utbetalningarna biträtt den hirra hemställan samt i fråga om övriga utbetalningar

anslutit sig till den senare.

Till övervägande föreligger alltså nu frågan, huruvida åtgärd bör vidtagas

i syfte att befria ifrågavarande redogörare från återbetalningsskyldighet till

statsverket för oriktigt utbetalta krigstids- och dyrtidstillägg till underofficerare

vid flottan å ersättning för landportion i de fall, då sådan ersättning

icke utgått utan i stället landportion in natura, skeppsportion (ersättning

därför) eller traktamente.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

De äldsta utbetalningarna hänföra sig, såsom nämnts, redan till 1917 års

krigstidstillägg. Det säger sig självt, att det — då det gäller så gamla utbetalningar

— måste möta betydande och i vissa fall säkerligen oöverkomliga

svårigheter att från vederbörande, som uppburit de oriktigt utbetalta

beloppen, återfå desamma. I flertalet fall skulle sannolikt vederbörande

redogörare själva få fullgöra återbetalningen.

Med avseende å den tid, som förflutit, innan kännedom erhölls om att

marinförvaltningens revision framställt anmärkning mot utbetalningarna i

fråga, synes det mig, att återbetalningsskyldigheten bör helt eftergivas —

detta i anslutning till den uppfattning, som uttalats av fyra av de i regeringsrättens

prövning av målen deltagande ledamöterna. Vad åter angår de

utbetalningar, som verkställts efter det marinförvaltningens revision först

framställt anmärkning, synes det mig icke föreligga tillräckliga skäl att nu

fatta något beslut om befrielse från återbetalningsskyldighet.

Då ett efterskänkande av återbetalningsskyldigheten skulle innebära avvikelse

från de av riksdagen antagna grunderna för utbetalande av krigstids-

och dyrtidstillägg, torde riksdagens medgivande härtill böra inhämtas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Maj:t må efterskänka återbetalningsskyldigheten beträffande

för tiden till och med april månad 1920 till underofficerare vid flottan

oriktigt utbetalta krigstidstillägg och dyrtidstillägg å »portionsersättning,

beräknad efter 62 öre per dag».

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Tor Ericsson-Arge.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående efterskänkande i vissa fall av återbetalningsskyldighet beträffande till underofficera a1 i texten