Angående efterskänkande i vissa fall av återbetalning sskyldighet beträffande till underofficerare vid flottan oriktigt utbetalta krigstidsoch dyrtidstillägg
1924-02-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:140, Angående efterskänkande i vissa fall av återbetalning sskyldighet beträffande till underofficerare vid flottan oriktigt utbetalta krigstidsoch dyrtidstillägg
Dokumentets text
Kung!,. Maj:ts proposition nr 140.
7
>r 140.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående efterskänkande
i vissa fall av återbetalning sskyldighet
beträffande till underofficerare vid flottan oriktigt
utbetalta krigstids- och dyrtidstillägg; given Stockholms
slott den 29 februari 1924.
•
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Carl Malmroth.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 29 februari 1924.
Närvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks yon
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Departementschefen, statsrådet Malmroth anför:
Enligt de före den 1 januari 1922 för marinens personal gällande avlöningsbestämmelserna
var underofficer vid flottan berättigad att å den station,
han tillhörde, erhålla portion in natura eller ersättning därför i penningar
till stadgat belopp (62 öre). Denna förmån indrogs, bland annat,
under sjökommendering samt under förrättning, för vilken vederbörande ägde
uppbära traktamentsersättning. Under sjökommendering åtnjöts i stället
skeppsportion in natura eller ersättning därför, beräknad efter skeppsportionens
verkliga värde.
4UG 24
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
I § 1 av kungörelsen den 29 maj 1917 (nr 224) angående krigstids tillägg
ock krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare i statens tjänst upptogs
bland de slag av kontanta förmåner, varå krigstidstillägg finge uppbäras,
»portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter G2
öre per dag». Berörda stadgande återfinnes jämväl i motsvarande senare
författningar rörande krigstidstillägg respektive dyrtidstillägg.
Beträffande tillkomsten av detta stadgande torde få hänvisas till följande
uttalande i riksdagens skrivelse den 23 maj 1917 (nr 179) i anledning av det
utav Kungl. Maj:t i proposition (nr 129) till nämnda års riksdag framlagda
förslag till allmänna grunder för krigstidstilläggs och krigstidslijälps utgående
:
För marinens vidkommande har ytterligare en jämkning ansetts böra
göras i § 1 av förslaget till allmänna grunder för krigstidstilläggs och krigstidshjälps
utgående. De till underofficerarna vid marinen nu utgående ordinära
avlöningsförmånerna äro av åtskilliga olika slag, nämligen lön, dagavlöning,
inkvarteringsbidrag, beklädnadsersättning, ersättning för ved och
ljus samt portionsersättning. Härtill komma särskilda förmåner under sjötjänstgöring.
Summan av de ordinära avlöningsförmånerna är — bortsett
från en skillnad av 1 krona 45 öre för år i en tjänstegrad — lika för underofficerare
i jämförliga tjänsteställningar vid flottan och vid kustartilleriet.
Bland underofficerarnas vid flottan ordinära avlöningsförmåner ingår portionsersättning,
vilket icke är fallet beträffande underofficerarna vid kustartilleriet.
Ifrågavarande portionsersättning utgår för samtliga underofficerare
vid flottan efter en beräkningsgrund av G2 öre per dag med 226
kronor 30 öre för år. Som propositionen icke upptager portionsersättning
bland de avlöningsförmåner, varå krigstidstillägg finge utgå, skulle underofficerarna
vid flottan, ehuru i anseende till det sammanlagda beloppet av
de ordinära avlöningsförmånerna i tillämpliga fall likställda med underofficerarna
vid kustartilleriet, enligt förslaget bliva sämre ställda än dessa i
avseende å krigstidstillägget. För att undvika detta har bland de slag av
avlöningsförmåner, varå krigstidstillägg får uppbäras, ansetts böra medtagas
jämväl »portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62
öre per dag.»
Ifrågavarande stadgande, att krigstidstillägg (dyrtidstillägg) finge utgå å
»portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre per
dag», tolkades av vederbörande redogörare vid flottan på så sätt, att dylikt
tillägg finge utbetalas jämväl för tid, då ersättning för portion (landportion),
62 öre, icke utginge; bland annat alltså för tid, då underofficer åtnjöte
landportion in natura, skeppsportion in natura (ersättning därför) eller traktamente.
Sådant förfarande tillämpades vid Stockholms station till och med
april 1920 och vid Karlskrona station till och med maj 1921. Häremot
framställdes emellertid av vederbörande revisionsmyndigheter — marinförvaltningens
revisionskontor, kammarrättens revision och riksräkenskapsverket
— anmärkningar, de tidigaste (av marinförvaltningens revisionskontor) daterade
i april 1920.
Genom särskilda utslag — det tidigaste den 24 mars 1921 — har kammarrätten
i ett flertal mål av ifrågavarande slag gillat de av revisionsmyndigheterna
i berörda avseende gjorda anmärkningarna, varigenom alltså redo
-
Kungl. Majds proposition nr 140. 9
görarna förpliktats att ersätta de anmärkta beloppen, med rätt för dem att
lios vederbörande söka sitt åter efter befogenhet.
I omförmälda anmärkningsmål hava redogörarna hos Kungl. Maj:t anförtbesvär,
varuti yrkats anmärkningarnas ogillande. I flertalet av målen hava
klagandena därjämte anhållit, att, därest nyssnämnda yrkande icke skulle bifallas,
Kungl. Maj it måtte av nåd befria dem från ålagd ersättningsskyldighet
till statsverket.
Över besvären har utlåtande inhämtats från marinförvaltningen, som därvid
anfört, bland annat, följande.
Anmärkningarna röra utbetalning av krigs- och dyrtidsförmåner under åren
1917 — 1920. Vid denna tid var summan av en underofficers vid flottan årliga
avlöning bestämd efter ett belopp, i vilket ingick bland annat en beräknad
portionsersättning av 62 öre för dag. I själva verket uppbars dock
icke sådan portionsersättning samtidigt med naturaportion, sjöportion eller
ersättning därför, dagtraktamente o. s. v. Emellertid återfanns i vederbörliga
författningar ett stadgande, enligt vilket krigs- eller dyrtidsförmån
då skulle uppbäras å särskilt angivna, i avlöningen ingående slag av kontanta
förmåner, nämligen, bland annat, portionsersättning för underofficerare vid
flottan, beräknad efter 62 öre per dag. Föreskriften synes ej fullt klart avfattad,
men flottans redogörare hava förstått densamma så, att uttrycket
»beräknad portionsersättning» tänkts liktydigt med: en för uträkningen av
krigs- eller dyrtidsförmånen beräknad portionsersättning (och icke exempelvis:
sådan portionsersättning, som utgår med etc.). Man har så mycket
hellre anslutit sig till denna åsikt, som den synts äga stöd — utom i föreskriftens
lydelse, jämförd med vad förut anförts rörande portionsersättningen
— även i vad som i riksdagen förekommit vid tillkomsten av samma
föreskrift. Såsom handlingarna utvisa, utbetalades följaktligen krigs- och
dyrtidstillägg å en efter 62 öre för dag beräknad portionsersättning framför
allt under sjökommendering, när portionsersättning åtnjöts efter medelpris,
men även vid andra i reglemente för marinen del I § 145: 2 nämnda tillfällen.
För sin del anser marinförvaltningen denna vid flottan undantagslöst
antagna praxis hava varit författningsenlig och de anmärkta utbetalningarna
befogade, i den mån de ej varit stridande mot andra författningsbestämmelser.
När, såsom här synes vara fallet, redogörarna endast följt
en i författningarna given utbetalningsföreskrift på det sätt, som med föreskriftens
lydelse synts naturligt och riktigt, och ansett sig skyldiga att så
göra, måste marinförvaltningen finna det vara för rättskänslan motbjudande,
om utbetalningarna skulle betecknas som obehöriga och redogörarna dömas
betalningsskyldiga för desamma.
I förbigående torde det förtjäna uppmärksammas, att den vid flottan tilllämpade
metoden för uträkning av krigstidstillägg å portionsersättning synes
i ett förekommet ärende hava godtagits av arméns och marinens avlöningssakkunniga.
Av det vid propositionen nr 93 till 1919 års riksdag, om beredande
av avlöningsfyllnad åt vissa underofficerare av 3:e graden, fogade
statsrådsprotokollet framgår nämligen följande: I ett refererat utlåtande den
13 januari 1919 från de sakkunniga förekommer en beräkning av löneförmånerna
för underofficer av 3:e graden, som viss tid av året är sjökommenderad,
och man finner lätt (sid. 14—15) att denna beräkning förutsätter
bibehållandet av krigstidstillägg å portionsersättning under kommenderingen.
Propositionen samt, senare, riksdagens beslut synas i viss mån varit grundade
å de av de sakkunniga meddelade beräkningarna.
Bihang till riksdagens protokoll 11124. 1 samt Vid. höft. (Nr 139, 140.) <130 21 2
Yttrande av
marinförvaltningen.
10
Regeringsrättens
utslag
och yttrande.
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
För bedömande av redogörarnas rättsliga ansvarighet för de gjorda utbetalningarna
torde vidare den omständigheten böra beaktas, att de tidigaste
anmärkningarna äro daterade i april 1920. Alltså erliöllo redogörarna först
efter det den anmärkta författningstillämpningen under tre år allmänt varit
i bruk och vunnit hävd kännedom om att revisionen ansåg utbetalningarna
felaktiga. Det är därför ganska förklarligt, att anmärkningarna kommit att
röra sig om synnerligen betydande belopp. Enligt marinförvaltningens bestämda
uppfattning borde i liknande fall åtgärder omedelbart av revisionen
vidtagas för att förekomma, att en utbetalningspraxis, som antages vara
oriktig, får ostört utbreda sig, ådragande staten kostnader, den enskilde
obehag och förvaltningsmaskineriet en börda, som kunnat undvikas. Alldeles
särskilt måste detta vara av vikt under sådana tider, varom i målet
varit fråga, då personalen vid marinens mobilisering varit tyngd av ökat
arbete och därjämte haft att sätta sig in i nyutkomna krigstidsförfattningar
av olika slag, om vilkas tillämpning icke funnits någon tidigare erfarenhet.
Skulle emellertid, emot vad mariuförvaltningen ovan anfört, kammarrättens
överklagade utslag ej bliva ändrade, anser marinförvaltningen likväl, att
återbetalningsskyldighet icke bör åläggas. Utom vad förut anförts, som
talar härför, torde böra beaktas, att återbetaluingsskyldigheten i sista hand
skulle hårt drabba flottans underofficerare, vilka icke haft anledning tro
annat än att de varit berättigade till de utbetalade förmånerna. Om det
blir fastslaget, att ifrågavarande utbetalningar ej varit författningsenliga,
skulle emellertid ett beslut i nådeviig, att vid utbetalningarna finge bero,
möjligen kunna anses innebära avvikelse från av riksdagen antagna grunder
för utbetalande av krigs- och dyrtidstillägg, och det i så fall vara erforderligt
att inhämta riksdagens medgivande härtill. Enligt uträkning av revisionskontoret
skulle de belopp, för vilka under ovan angiven förutsättning
återbetalningsskyldighet ej skulle ifrågakomma, närma sig en summa av
200,000 kronor.
Eegeringsrätten har enligt särskilda utslag den 27 november 1923 icke
funnit skäl göra ändring i kammarrättens beslut i omförmälda anmärkningsmål.
Vidkommande frågan om efterskänkande av i målen ålagd ersättningsskyldighet
hava i samtliga mål två av regeringsrättens ledamöter hemställt,
att Kungl Maj:t måtte vidtaga sådan åtgärd, att vid de gjorda utbetalningarna
finge bero, under det att en ledamot hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
vidtaga åtgärd i ändamål att vid gjord utbetalning finge, efter prövning i
varje särskilt fall, med hänsyn till föreliggande omständigheter bero. De två
återstående ledamöterna, som deltagit i målens handläggning, hava beträffande
de enligt räkenskaperna för tiden till och med april månad 1920 verkställda
utbetalningarna biträtt den hirra hemställan samt i fråga om övriga utbetalningar
anslutit sig till den senare.
Till övervägande föreligger alltså nu frågan, huruvida åtgärd bör vidtagas
i syfte att befria ifrågavarande redogörare från återbetalningsskyldighet till
statsverket för oriktigt utbetalta krigstids- och dyrtidstillägg till underofficerare
vid flottan å ersättning för landportion i de fall, då sådan ersättning
icke utgått utan i stället landportion in natura, skeppsportion (ersättning
därför) eller traktamente.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
De äldsta utbetalningarna hänföra sig, såsom nämnts, redan till 1917 års
krigstidstillägg. Det säger sig självt, att det — då det gäller så gamla utbetalningar
— måste möta betydande och i vissa fall säkerligen oöverkomliga
svårigheter att från vederbörande, som uppburit de oriktigt utbetalta
beloppen, återfå desamma. I flertalet fall skulle sannolikt vederbörande
redogörare själva få fullgöra återbetalningen.
Med avseende å den tid, som förflutit, innan kännedom erhölls om att
marinförvaltningens revision framställt anmärkning mot utbetalningarna i
fråga, synes det mig, att återbetalningsskyldigheten bör helt eftergivas —
detta i anslutning till den uppfattning, som uttalats av fyra av de i regeringsrättens
prövning av målen deltagande ledamöterna. Vad åter angår de
utbetalningar, som verkställts efter det marinförvaltningens revision först
framställt anmärkning, synes det mig icke föreligga tillräckliga skäl att nu
fatta något beslut om befrielse från återbetalningsskyldighet.
Då ett efterskänkande av återbetalningsskyldigheten skulle innebära avvikelse
från de av riksdagen antagna grunderna för utbetalande av krigstids-
och dyrtidstillägg, torde riksdagens medgivande härtill böra inhämtas.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Kungl. Maj:t må efterskänka återbetalningsskyldigheten beträffande
för tiden till och med april månad 1920 till underofficerare vid flottan
oriktigt utbetalta krigstidstillägg och dyrtidstillägg å »portionsersättning,
beräknad efter 62 öre per dag».
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Tor Ericsson-Arge.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1924:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående efterskänkande i vissa fall av återbetalningsskyldighet beträffande till underofficera a1 i texten