Sök i Ratio Lex

Angående utsträckning av tiden för anmälan om inlösen av skattefrälseräntor

1924-03-14 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:142, Angående utsträckning av tiden för anmälan om inlösen av skattefrälseräntor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

1

K r 142.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående utsträckning av

tiden för anmälan om inlösen av skattefrälseräntor: given

Stockholms slott den 14 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 14 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Tryggee, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Beskow, anför:

Genom förordning den 11 september 1885 bestämdes, att de räntor å skattefrälsehemman,

vilka genom köp, byte eller gåva kommit från kronan i enskild

persons eller verks, menighets eller inrättnings ägo och icke blivit med jordäganderätten

förenade, finge i mån som vederbörande ägare därom framställde

anbud, sedan behörig utredning om utskyldernas rätta natur och belopp ägt

mm, för statsverkets räkning inlösas; och meddelades tillika grunder för

inlösningsprisets bestämmande m. m. ävensom föreskrift, att vederbörande

ägare, som ville begagna sig av den sålunda bestämda inlösen, skulle inom

ett år från författningens dag därom hos kammarkollegium eller vederbörande

länsstyrelse göra anmälan. Genom kungörelse den 3 februari 1888 samt i

lagen den 2 december 1892 angående avskrivning av de å viss jord vilande

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt loa höft. (Nr IM.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

grundskatter och vad därmed äger sammanhang bestämdes ersättning till

ägare av skattefrälsehemman, vars skattefrälseränta ehuru varande av den

beskaffenhet, som avsåges i förordningen den 11 september 1885, icke blivit

av statsverket inlöst. Ändrade grunder rörande inlösningspriset bestämmande

fastställdes i kungörelser den 3 juli 1903 och den 6 maj 1904.

1 överensstämmelse med särskilda efter olika motioner fattade riksdagsbeslut

utsträckte Kungl. Maj:t tiden för anmälan om inlösen av skattefrälseräntor

genom kungörelser den 13 juli 1887 till utgången av år 1888, den 29 maj

1891 till utgången av år 1892, den 8 mars 1895 till utgången av år 1896,

den 11 maj 1900 till utgången av år 1903, den 8 maj 1903 till utgången av

år 1906, den 20 april 1906 till utgången av år 1909 och den 14 maj 1909

till utgången av år 1912.

I proposition (nr 161) till 1911 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att

jämväl skattefrälseräntor, som varit med jordäganderätten förenade, i vissa

fall skulle få inlösas. Sedan framställningen bifallits av riksdagen, utfärdades

genom förordning den 2 juni 1911 bestämmelse av innehåll, att räntor ä

skattefrälsehemman, vilka vid något tillfälle före den 1 april 1911 varit med

jordäganderätten förenade, likställdes med räntor, vilka icke varit med jordäganderätten

förenade.

I enlighet med särskilda efter framställningar från Kungl. Maj:t lättade

riksdagsbeslut utsträcktes tiden för anmälan om inlösen av skattefrälseräntor

ytterligare dels genom kungörelse den 12 juli 1912 till utgången av år 1917

och dels genom kungörelse den 25 juni 1917 till utgången av år 1922.

I skrivelse den 8 maj 1918, nr 198, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

ville låta utreda, pa vad sätt ägare av skattefrälseränta kunde hos länsstyrelse

få uppbära de räntor, till vilka han vore ägare, samt därefter företaga de

åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

Över denna skrivelse avgåvos utlåtanden av länsstyrelserna inom flertalet

län ävensom av kammarkollegium och statskontoret. I sitt utlåtande framhöll

kammarkollegium, att kollegium funnit det kunna ifrågasättas, huruvida

icke särskilt med hänsyn till påtalade olägenheter för räntegivarna att

utgöra sina räntelikvider borde tagas i övervägande frågan om vidtagande

av åtgärder för skattefrälseräntornas skyndsamma indragning till statsverket.

På av kollegium anförda skäl hemställde kollegium, att Kungl.

Maj:t täcktes finna den i riksdagens skrivelse gjorda framställningen ej

föranleda annan åtgärd, än att nya bestämmelser utfärdades rörande grunden

för beräkning av skattefrälseräntornas inlösningsvärde samt att gällande

bestämmelser angående rätt för ränteägaren att taga initiativ till inlösning

för statsverkets räkning av skattefrälseränta utsträcktes att gälla jämväl

räntegivare. I en vid utlåtandet fogad skiljaktig mening förklarade tvenne

ledamöter sig ifrågasätta effektiviteten av de av kammarkollegii pluralitet

föreslagna åtgärder samt finna tiden vara inne, att åtgärder vidtoges för

expropriation av kvarvarande skattefrälseräntor. Statskontoret förklarade i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition Nr 142.

11

sitt utlåtande sig icke hava något att erinra mot vad kammarkollegium

föreslagit i syfte att påskynda inlösning av skattefrälseräntor.

Genom proposition den 10 mars 1922, nr 202, föreslog Kung!. Maj:t riksdagen

besluta, att den genom förordningarna den 11 september 1885 och den

2 juni 1911 bestämda inlösen av skattefrälseräntor Unge även efter 1922 års

utgång äga rum, därest vederbörande ränteägare, som villo begagna sig av

denna inlösen, därom i den ordning, förstnämnda författning stadgade, gjorde

anmälan inom utgången av år 1924.

Vid anmälan sagda den 10 mars 1922 av frågan om denna proposition

yttrade min företrädare i ämbetet efter att hava erinrat, att inlösningsbara

skattefrälseräntor till belopp av sammanlagt omkring 750,000 kronor ännu

torde kvarstå oinlösta, följande:

»Det måste ur det allmännas synpunkt anses önskligt, att dessa räntor

snarast möjligt bringas att upphöra. Den hittillsvarande lagstiftningen om

räntornas inlösen har emellertid visat sig vara otillräcklig för uppnående av

detta syfte. Någon nämnvärd ändring härutinnan torde knappast vara att

förvänta, så länge nuvarande regler i fråga om inlösningsprisets bestämmande

kvarstå. Såsom kammarkollegium i — — — omförmälda utlutande

framhållit, skulle givetvis eu snabbare inlösen av räntorna befordras

genom bestämmande av för ränteägarna gynnsammare grunder för beräkning

av räntornas inlösningsvärde. I likhet med kollegium anser jag tiden

nu vara inne att genomföra en dylik förändring, i syfte att inlösningspriset

må bestämmas till vad som skäligen kan anses motsvara räntornas verkliga

värde; och synas i detta avseende bestämmelserna i 9 § i lagen den 8 november

1912 om avlösning av vissa frälseränta]- kunna tjäna till ledning,

därvid givetvis bör beaktas, att de senaste årens priser å vissa persedlar

varit abnormt höga. Sker detta, synes mig emellertid en ytterligare åtgärd

i syfte att åstadkomma eu snabb och fullständig inlösning av ifrågavarande

räntor kunna titan olägenhet vidtagas. På sätt kammarkollegium erinrat,

förutsågs redan vid inlösningsinstitutets införande, att det till slut kunde

bliva nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder i fråga om de kvarstående

räntorna, vare sig genom dessas exproprierande eller på annat sätt. Även

med de av mig ifrågasatta ändrade grunder för beräkningen av inlösningspriset

synes man icke äga tillräckliga garantier för att samtliga skattefrälseräntor

inom rimlig tid komma att försvinna. Enligt min mening böra där

för tillika åtgärder vidtagas, i syfte att inlösen må kunna åstadkommas jämväl

i de fall, dill- ägaren alltjämt underlåter att påkalla sådan. Lämpligast

synes detta syfte kunna vinnas genom inrymmande åt staten av befogenhet

att påkalla inlösen av skattefrälseränta.

Jag är emellertid icke beredd att framlägga något förslag till av mig nu

ifrågasatta ändringar i bestämmelserna om inlösning av vissa frälseränta]-.

Uppdrag att utarbeta förslag till erforderliga lagbestämmelser i ämnet synes

mig böra lämnas åt kammarkollegium och statskontoret.

I avbidan på genomförande av den lagstiftning, som sålunda förordats,

lärer självfallet eu utsträckning böra äga rum av tiden för anmälan om in

lösen av skattefrälseräntor. Det torde vara tillräckligt att tiden härfiir sättes

till utgången av år 1924.

Med min uppfattning angående de åtgärder, vilka äro erforderliga för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 14x.

åstadkommande av eu snabbare inlösen av ifrågavarande frälseränta!-, finner

.jag det icke vara av behovet påkallat, att nu allmänneligen påbjuda ett visst

förändrat sätt för likvidering av ännu oinlösta räntor.»

Omförmälda proposition blev av riksdagen bifallen, och kungörelse i ämnet

utfärdades den 26 maj 1922 (nr 255).

Angående vad som sålunda och i övrigt i detta ämne tidigare förekommit

tillåter jag mig att hänvisa till det utdrag av statsrådsprotokollet över

linansärenden för den 10 mars 1922, som finnes fogat vid berörda proposition.

Genom remiss den 10 mars 1922 anbefalldes kammarkollegium och statskontoret

att avgiva förslag till de lagbestämmelser, vilka kunde anses erforderliga

för genomförande av de av departementschefen ifrågasatta ändringar

beträffande inlösen av skattefrälseräntor. Förslag i detta ämne avgavs

av ämbetsverken den 24 oktober 1922. Ämbetsverken hava därvid

dels hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t i proposition föreslå riksdagen

besluta ej mindre att lösesumman för sådana frälseränta!1, som enligt förordningarna

den 11 september 1885 och den 2 juni 1911 härefter komme att

av statsverket inlösas, skulle utgöra det kapitalbelopp, som erhölles genom att

räntorna efter medeltalet av markegångsprisen för de sist förflutna tio åren

med tillagd forsellönsersättning av 8 öre kubikfoten för råg och korn och 6

öre kubikfoten för havre kapitaliserades efter fyra för hundra, dock att, därest

något av åren 1917—1921 inginge i tioårsperioden, samma års markegäugspris

icke skulle tagas i beräkning, än även att den genom nämnda förordningar

bestämda inlösen av skattefrälseräntor finge äga rum även efter utgången

av år 1924,

dels och framställt följande förslag till bestämmelser draga om inlösen

i vissa fall av skattefrälseräntor att träda i kraft den 1 januari 1925:

»1) Frälseränta, varom i kungl. förordningarna den 11 september 1885

och den 2 juni 1911 förmäles, skall, därest vederbörande ägare icke i den

ordning förstnämnda förordning stadgar därom framställer anbud, i enlighet

med vad nedan sägs för statsverkets räkning inlösas.

2) Lösesumman för frälseränta, som sålunda inlöses, bestämmes i enlighet

med de grunder, som äro eller bliva stadgade beträffande frälseränta, som

inlöses jämlikt sagda förordningar.

3) Länsstyrelse bär att beträffande skattefrälseränta, för vilkens utgivande

vederbörande hemmansägare jämlikt kungl. förordningen den 3 februari 1888

och § 4 i lagen den 2 december 1892 bekommer ersättning av statsmedel,

med ledning av i § 2 nyssnämnda kungörelse omförmälda yttrande av kammarkollegium

om i räntan ingående, kronan avhända belopp i penningar

och persedlar och av hemmansägaren avlämnat kvitto å räntan, utvisande

huru denna utgjorts, enligt ovan stadgade grunder verkställa uträkning av

lösesumman å frälseränta!!.

4) Befinnes vid undersökning, som verkställes på grund av framställning

enligt lagen om avlösning av vissa frälseränta!- den 8 november 1912, att

frälseränta är av beskaffenhet att rätteligen böra för statsverkets räkning

inlösas, har länsstyrelse, sedan kammarkollegium lämnat uppgift om de i

räntan ingående, kronan avhända belopp i penningar och persedlar, att på

enahanda sätt verkställa uträkning av lösesumman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 14X.

5) Länsstyrelse har att införskaffa äganderätts- och gravationsbevis angående

räntan, där sådana icke redan till länsstyrelsen avlämnats.

6) Skattefrälsehemman, vars ränta blivit inlöst till kronan, skall i jorde1

token omföras till skatte.»

Härjämte borde bestämmelserna i avlösningslagen rörande anteckning i

lagfarts- och inteckningsprotokollen om att avlösning påkallats (4 §), vederbörande

rånte- och fastighetsägares hörande (5 §), inteckningshavares underrättande

(6 §), utslags meddelande, besvär däröver och rättsägares underrättande

(11 och 12 §§), utslags kungörande och antecknande i lagfarts- och

inteckningsprotokollen (14 §) samt om lösesummans utbetalande (15 §) i tilllämpliga

delar ingå i den blivande författningen.

Från ämbetsverkens beslut om detta utlåtande uttalades av eu ledamot eu

i viss mån skiljaktig mening av innebörd, att ränteägaren icke borde betagas

den rätt, som i avlösningsärende tillerkändes sökande, att vid allmän

domstol påkalla prövning av skattefrälseräntas innehåll.

Lika med min företrädare i ämbetet finner jag, att det måste ur det all- Departementsmännas

synpunkt anses önskligt, att skattefrälseräntorna snarast möjligt chefenbringas

att upphöra. Efter det att kammarkollegium och statskontoret avgivit

förberörda förslag, har också inom finansdepartementet frågan om ett

snabbare inlösande av skattefrälseräntorna varit föremål för överväganden i

skilda riktningar. Utredningen i ämnet har emellertid ännu icke slutförts;

och det har sä mycket mindre synts lämpligt att nu påskynda frågans avgörande,

som grunderna för inlösningsprisets bestämmande skulle komma att

hänföras till en tidsperiod, vilken kännetecknas av synnerligen växlande prisförhällanden.

Härtill kommer att, därest, en allmän inlösning omedelbart skulle

ske, härav skulle föranledas betydande kapitalutlägg, vilka givetvis under

nuvarande statsfinansiella förhållanden böra sä vitt möjligt undvikas. Av

huvudsakligen dessa skäl har jag ansett mig böra avstå från att nu söka

framföra något förslag till frågans lösning, och jag saknar förty anledning

att närmare uttala mig rörande ämbetsverkens förslag och skälen därför.

Vid dessa förhållanden lärer eu utsträckning böra äga rum av tiden för

anmälan om inlösen av skattefrälseräntor, och torde tiden härför böra sättas

till utgången av år 1927. Skulle frågan anses tidigare vara mogen för en

slutgiltig reglering, lärer Kung]. Maj:t icke underlåta att därom framställa

förslag.

På grund av vad sålunda anförts far jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen besluta, att den genom förordningarna den 11 september

1885 (nr 55) och den 2 juni 1911 (nr 73) bestämda inlösen av skattefrälseräntor

må även efter innevarande års utgång äga rum, därest vederbörande

ränteägare, som vill begagna sig av denna inlösen, därom i den ordning,

förstnämnda författning stadgar, gör anmälan inom utgången av år

1927.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 104 höft. (Sr in.) •>

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla och förordnar, att proposition av den

lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:113 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utsträckning av tiden för anmälan om inlösen av skattefrälseräntor. a1 i texten
  2. SU 1924:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utsträckning av tiden för anmälan om inlösen av skattefrälseräntor. a1 i texten