Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av § 72 riksdagsordningen

1924-03-14 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:149, Med förslag till ändrad lydelse av § 72 riksdagsordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr l49.

1

Nr 149.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av § 72 riksdagsordningen; given Stockholms

slott den 14 mars 1924.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj:t

härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 72 riksdagsordningen.

§ 72.

Å varje lagtima riksdag förordnas revisorer till ett antal av tolv, vilka till

halva antalet av vardera kammaren utses, att enligt regeringsformen och särskild

instruktion granska statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd,

styrelse och förvaltning. Varje revision skall omfatta ett räkenskapsår.

Revisionsförrättningen tager sin början å dag, som i instruktionen bestämmes,

och skall inom tre månaders tid vara fullbordad.

Revisorerna välja — —- — — — äro lika.

De anmärkningar,-----vidare behandling.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Birger Ekeherg.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 111 höft. (Nr 149.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr l49.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 14 mars 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, anför efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet:

»I skrivelse den 23 maj 1922, nr 166, anhöll riksdagen bland annat, att Kungl.

Maj:t ville rörande statsrevisionens verksamhet och förutsättningarna för densamma

låta verkställa utredning i vissa angivna avseenden ävensom för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Till frågan

om förutsättningarna för statsrevisionens verksamhet torde få anses höra det av

riksdagen särskilt upptagna spörsmålet om räkenskapsårets omläggning till

att sammanfalla med budgetåret/ Detta spörsmål har, efter verkställd utredning

och i enlighet med proposition till nästlidet års riksdag, redan blivit löst.

Vad angår förberörda skrivelse i övrigt har — i enlighet med erhållna bemyndiganden

genom beslut den 20 oktober 1923 och den 12 januari 1924 att för

ändamålet tillkalla två sakkunniga personer — chefen för finansdepartementet

uppdragit åt ledamoten av riksdagens första kammare borgmästaren Knut

Ebbe von Geijer och t. f. kanslirådet i ecklesiastikdepartementet Nils Teofil

Löwbeer att inom finansdepartementet verkställa den av riksdagen begärda utredningen.

Enligt vad av förenämnda riksdagsskrivelse framgår har utredning beträffande

statsrevisionens verksamhet av riksdagen påkallats väsentligen rörande

tre frågor, nämligen 1 :o) angående ökning av den åt revisionen anslagna tiden,

2:o) angående frågan, huruvida och på vad sätt statsrevisionens granskning

skulle kunna läggas till grund för utkrävande av konstitutionellt ansvar, samt

3:o) angående åvägabringande av en statlig revision av vissa monopolistiska

företag av statsfinansiell betydelse.

Sedan de sakkunnigas arbete numera blivit slutfört i vad angår de under

l:o) och 2:o) omförmälda frågorna, hava de sakkunniga med skrivelse den 20

februari 1924 till statsrådet och chefen för finansdepartementet överlämnat utlåtande

och förslag i dessa avseenden.

Efter det de sakkunnigas förslag överlämnats till justitiedepartementet

för handläggning, anhåller jag nu att få för Kungl. Maj :t anmäla däri omförmälda

frågor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

/

Kungl. Maj :ts proposition nr 149. 3

Bestämmelsen angående den nuvarande revisionstidens längd återfinnes i § 72 s^idenyfiir

riksdagsordningen, som härutinnan stadgar, att revisionsförrättningen skall taga nens verksin

början å dag, som i instruktionen bestämmes, och inom två månaders tid samhet,

vara fullbordad. I anslutning härtill innehåller § 1 i gällande instruktion för

riksdagens revisorer av stats-, banko- och riksgäldsverken den 19 maj 1893

den föreskriften, att revisorerna skola sammanträda varje år den 1 oktober eller,

om helgdag då inträffar, dagen därefter. Revisionstidens längd är sålunda icke

fastställd i vidare mån, än att den under inga förhållanden får överskrida två

månader. Revisorerna äro följaktligen oförhindrade att, därest omständigheterna

så skulle medgiva, avsluta sitt arbete på kortare tid. I verkligheten har

det emellertid blivit en undantagslös regel, att revisorernas arbete tager fulla

två månader i anspråk, d. v. s. tiden 1 oktober—30 november. Så har varit

förhållandet allt ifrån år 1885, då de nu gällande tidsbestämmelserna tillkommo.

Det bör jämväl i detta sammanhang erinras, att i avseende å den åt revisionen

anslagna maximitiden enahanda föreskrifter som de nuvarande gällde redan

enligt 1866 års riksdagsordning samt att enligt samma riksdagsordning revisorernas

antal minskades från 24 till 12.

Det organ, varöver riksdagen förfogar för en speciellt kontrollerande verksamhet

i avseende å den allmänna medelsförvaltningen, har under mera än ett halvt

århundrade bibehållit en i stort sett oförändrad organisation, under det att den

förvaltningsapparat, som det ålegat detta organ att kontrollera, under samma

tid företett en i många stycken oerhört stark utveckling. Det ligger under

sådana förhållanden i sakens natur, att frågan, huruvida statsrevisionen i sin

nuvarande form förmår verka med önskvärd effektivitet, kommit under

diskussion. Den har ock redan tidigare vid flera tillfällen varit föremål för

uppmärksamhet inom riksdagen, därvid man i allmänhet tänkt sig en förändrad

organisation av statsrevisionen.

I sin lorenämnda skrivelse har 1922 års riksdag emellertid bland framförda

förslag till ändringar beträffande statsrevisionen allenast upptagit tanken på

revisionstidens förlängning. Enligt riksdagens mening vore en sådan numera

påkallad med hänsyn till den synnerligen betydande utveckling, som såväl

statsförvaltningen, icke minst statens af färsdrivande verk, som även riksbanken

och riksgäldskontoret under de sista decennierna genomgått. I fråga om

huru stor förlängning av sammanträdestiden kunde anses behövlig, ville riksdagen

icke göra något bestämt uttalande men ansåg, att utökningen i varje fall

ej borde omfatta längre tid än en månad. Ej heller ansåge sig riksdagen kunna

fatta bestämd ståndpunkt till spörsmålet om tiden för revisionsarbetets början;

närmast hade inom riksdagen sympatier förefunnits för tiden 15 september.

Med hänsyn till den ståndpunkt, riksdagen sålunda intagit till föreliggande

spörsmål, hava de sakkunniga ansett sin uppgift i denna del begränsad till att

närmare undersöka dels med huru lång tid, ej överstigande en månad, den nuvarande

revisionstiden borde utökas, dels ock huruvida i anledning av en sådan

förlängning av revisionstiden någon förändring borde äga rum i avseende å

tidpunkten för revisionsarbetets början och vad en dylik förändring borde innebära.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^9.

Vad då först angår frågan, med huru lång tid den nuvarande revisionstiden

hör utökas, torde jag till en början få erinra om revisorernas åligganden, sådana

de närmare framgå av den för dem fastställda instruktionen, ävensom redogöra

för huru deras arbete numera är organiserat enligt den av revisorerna själva

antagna arbetsordningen och enligt den praxis, som under tidernas lopp inom

revisionen utbildat sig. Jag följer härvid i huvudsak den redogörelse, som de

sakkunniga i dessa hänseenden lämnat i sitt betänkande.

Den riksdagens revisorer åliggande granskningsskyldigheten omfattar tre huvuduppgifter,

nämligen a) revision av statsverket, b) revision av riksbanken

och c) revision av riksgäldskontoret. Över dessa revisioner hava revisorerna att

avgiva särskilda berättelser, med vilkas tryckning, offentliggörande och överlämnande

till riksdagen revisorerna emellertid icke hava att taga någon befattning.

Beträffande revisionen av statsverket skola revisorerna — vilka vederbörande

verk och myndigheter för sådant ändamål hava att tillhandahålla sina för revisionsåret

avslutade räkenskaper och i föreskriven ordning avgivna årsberättelser

samt alla de brev, protokoll och övriga handlingar, på vilka nämnda räkenskaper

och berättelser grunda sig — efterse och granska, huruvida utgifterna

överensstämma med stat och författningar samt huruvida de av Kungl.

Maj :t meddelade beslut, på vilka gjorda utbetalningar grunda sig, äro försedda

med vederbörlig kontrasignation. Vidare skola revisorerna tillse, om inkomsterna

på rätta tider och till riktiga belopp influtit i statens kassor, huru vederbörande,

åt vilka kontrollen över kronouppbörden anförtrotts, fullgjort sina

skyldigheter, vilka åtgärder blivit vidtagna med avseende på möjligen inträffade

propriebalanser, och i övrigt allt, som till ett tillförlitligt omdöme om statsverkets

tillstånd och förvaltning kan anses erforderligt, varvid revisorerna böra,

utan att, såvitt omständigheterna medgiva, förbigå detaljerna, huvudsakligen

granska dispositionerna, förvaltningen och resultatet på det hela.

Den berättelse, som revisorerna skola avgiva över revisionen av statsverket,

skall åtföljas av tabeller till jämförelse mellan statsinkomsternas beräknade och

influtna belopp under revisionsåret samt mellan de i stat uppförda anslagen

och de verkliga utgifterna för samma tid, utvisande överskott eller brist på varje

titel och på det hela.

Vid revisionen av riksbanken åligger det revisorerna, vilka vid revisionsförrättningens

början få till sig överlämnade bankofullmäktiges berättelse om bankens

tillstånd, rörelse och förvaltning i dess helhet ävensom angående Tumba

pappersbruk samt styrelsernas över avdelningskontoren berättelser om dessa

kontors rörelse och förvaltning, att granska riksbankens tillstånd i alla dess

delar samt huru densamma blivit styrd och förvaltad efter den tid, som senast

församlade revisorers och bankoutskotts granskning omfattat. Härvid skola

revisorerna noga tillse, huruvida fullmäktige och styrelseledamöter vid avdelningskontoren

samt bankens ämbets- och tjänstemän ställt sig de för detta verk

gällande författningar och reglementen till efterrättelse samt behörigen iakttagit

och vårdat vad dem för övrigt ålegat eller varit anförtrott. Därest något skulle

finnas vara försummat eller eljest kräva rättelse, skola revisorerna härå fästa

fullmäktiges uppmärksamhet och därjämte anmäla förhållandet hos riksdagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

5

samt föreslå de åtgärder, som, till vinnande av behörig verkställighet eller rättelse

härutinnan böra vidtagas, varjämte revisorerna hava att till laga beivran

av vederbörande befordra så beskaffade förseelser av fullmäktige och styrelseledamöter

vid avdelningskontoren, att revisorerna anse åtal med anledning därav

böra ofördröjligen anställas. Vidare åligger det revisorerna att över sådana

frågor, om vilka fullmäktige kunna vilja rådgöra med revisorerna, meddela fullmäktige

sina åsikter och yttranden samt att, om anledning därtill skulle förefinnas,

göra erinringar mot fullmäktiges åtgärder och beslut i fråga om tjänsters

tillsättande samt löners och pensioners beviljande.

Berättelsen över revisionen av riksbanken skall innehålla upplysning om bankens

ställning samt uppgift dels om något varit att erinra mot dess förvaltning

och dels om revisorerna för sin del anse ansvarsfrihet böra beviljas fullmäktige.

I fråga om revisionen av riksgäldskontoret hava revisorerna att undersöka, om

detta verk kommit i behörigt åtnjutande av de åt detsamma anvisade inkomster

och tillgångar samt om verkställda utbetalningar varit överensstämmande med

gällande beslut och föreskrifter. I övrigt gälla beträffande revisorernas åligganden

med avseende å granskningen av riksgäldsverket motsvarande bestämmelser

som i fråga om riksbanken. Sammalunda är förhållandet vad angår

revisionsberättelsens innehåll.

Med ledning av den senast antagna arbetsordningen för revisorerna, de hos

revisorerna förda protokoll och de erfarenheter, de sakkunniga själva äga om

revisionsarbetet, hava de sakkunniga i sitt betänkande till redogörelsen för revisorernas

skyldigheter enligt instruktionen fogat följande yttrande rörande det

sätt, varpå granskningen bedrives:

Till — såsom det heter i arbetsordningen — befordran av revisionsförrättningens

skyndsamma gång fördela sig revisorerna för ärendenas beredning

på tre avdelningar, var och en bestående av fyra ledamöter. Mellan dessa tre

avdelningar uppdelas förekommande ärenden på följande sätt: Första avdel
ningen

behandlar ärenden angående andra, femte, sjunde, åttonde och nionde

huvudtitlarna; andra avdelningen ärenden angående första, tredje, fjärde, tionde

och elfte huvudtitlarna samt tredje avdelningen ärenden angående sjätte huvudtiteln,

oförutsedda utgifter och utgifter för kapitalökning ävensom ärenden angående

statens affärsverksamhet (post- och telegrafverken, statens järnvägar,

vattenfallsverk och domäner m. m.), riksbanken och riksgäldskontoret.

Å dessa avdelningar förrättas efter nu angiven indelningsgrund den egentliga

räkenskapsgranskningen. Giver denna granskning enligt avdelningens mening

anledning till uttalande eller anmärkning från revisorernas sida, har avdelningen

att till revisionens plenum inkomma med förslag härtill. Härjämte tiar avdelning

att till revisionens plenum inkomma med förslag i de frågor, som genom

beslut i plenum bliva till avdelningen hänskjutna, samt att i övrigt verkställa

alla de utredningar och undersökningar, som den församlade revisionen uppdrager

åt avdelningen eller avdelningen själv finner nödigt företaga. Vidare plägar

avdelning efter beslut i plenum eller anmälan därstädes förrätta inspektionsbesök

hos de institutioner, där inspektion av den församlade revisionen icke anses

erforderlig.

Regeln är alltså, att varje ärende, såvitt det icke är av underordnad vikt eller

av rent expeditionell natur, innan det företages till slutbehandling i plenum, undergår

förberedande handläggning å vederbörande avdelning. När ärendet sedermera

första gången företages i plenum, sker, frånsett undantagsfall, bord
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

läggning av detsamma. Detta är tydligtvis nödvändigt för att de revisorer, som

icke tillhöra avdelningen, skola få tillfälle att sätta sig in i ämnet. Vid nästföljande

plenum upptages ärendet i allmänhet till avgörande, varvid revisionen

antingen fattar slutligt beslut i frågan eller av en eller annan anledning återremitterar

densamma till avdelningen för förnyad behandling.

Med undantag av de tider, då revisorerna äro stadda på inspektionsresor, fortgår

arbetet å avdelningarna dagligen, i regel mellan kl. 10 f. m.—5 e. m., under

de sista veckorna av revisionstiden i stor utsträckning även på kvällarna. Vid

sidan härav hållas under revisorernas vistelse i huvudstaden plenarsammanträden,

vanligen med endast några dagars mellanrum för att bereda avdelningarna

tillfälle till ostört arbete, och under den senare delen av revisionsarbetet så gott

som dagligen. Numera förekommer även att under inspektionsresorna sammanträden

hållas för avverkande av löpande ärenden eller diskussion med anledning

av under resan gjorda iakttagelser. Ur den senaste revisionens protokoll må

här antecknas följande tider, då revisorerna sammanträtt in pleno: 1 (2 sammanträden),

2, 3, 11, 14, 16, 17, 19, 21, 24, 26, 29 och 31 oktober, 2, 3, 5, 6, 7,

13, 14, 15, 16, 17, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 26, 27, 28 (2 sammanträden), 29, (2

sammanträden) och 30 november eller sammanlagt 37 sammanträden. Anmärkas

bör härvid, att tiderna 3—16 oktober och 7—13 november upptogos av inspektionsbesök

utom huvudstaden.

Inspektionsresorna taga en avsevärd del av revisionstiden i anspråk. De hava

under de senare åren vanligen anordnats så, att en längre resa, omfattande 10-—

14 dagar, anträdes under någon av de första dagarna i oktober, varjämte till

början av november förlägges en kortare resa på omkring 5 dagar. Sammanlagda

antalet dagar, varunder revisorerna varit stadda på dylika resor, hava under

åren 1919—1923 utgjort:

år 1919.........................17 dagar

> 1920 ......................... 16 »

> 1921 (då endast den längre resan företogs)........11 »

» 1922 ......................... 17 >

» 1923 ......................... 21 >

Till dessa mera regelbundna resor kommer så stundom en eller annan kortare

inspektionsresa till utom huvudstaden belägen institution, där revisorerna finna

ett besök på platsen erforderligt för en tillfredsställande utredning av någon

under deras behandling varande fråga. Härjämte företagas åtskilliga besök vid

verk och inrättningar, belägna i eller i närheten av Stockholm. Da och da förekommer,

att någon verkschef eller annan befattningshavare, efter anmodan av

revisorerna, in pleno eller å vederbörande avdelning lämna muntliga upplysningar

i ett ärende.

Enligt protokollen från de senaste årens statsrevisioner och vad vi eljest känna

om förhållandena inom revisionen ter sig gången av arbetet därstädes numera

på ungefär följande sätt.

Sedan på första sammanträdesdagen revisorerna konstituerat sig och ordförandeval

skett samt revisorerna fördelat sig på avdelningar, upptages tiden

under detta och närmast följande sammanträden huvudsakligen av inre organisatoriska

frågor, såsom anställande av kanslipersonal, bestämmande av deras löneförmåner

m. m. samt uppgörande av plan för den längre resan och övriga förberedelser

för denna. Emellertid väckas redan vid de första sammanträdena

förslag om utredning i olika frågor, vilka därvid remitteras till avdelningarna.

Dessa påbörja ock omedelbart, i den mån plenarsammanträdena härför icke utgöra

hinder, sitt arbete med inhämtande av nödiga uppgifter för utredningarnas

verkställande ävensom med räkenskapsgranskningen. Efter nagra dagars för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lk9.

7

lopp anträdes, såsom förut nämnts, den längre resan, varunder kanslipersonalen

fullföljer utredningsarbetet och är sysselsatt med uppgörande av till den blivande

revisionsberättelsen över statsverket hörande tabeller. Omedelbart efter

återkomsten från resan hållas plenarsammanträden, varvid under resan gjorda

iakttagelser diskuteras och i anledning härav väckta frågor remitteras till respektive

avdelningar. Förslag till utredningar av olika förvaltningen berörande

spörsmål framkomma för övrigt sedermera under hela revisionstidens förlopp,

till och med under de sista dagarna. De första förslagen till uttalanden,

avsedda att inflyta i revisionsberättelsen, pläga inkomma till plenum från avdelningarna

inemot den sista veckan av oktober. I början av november företages

den kortare resan, vilken ger stoff till nya undersökningar och nya förslag

från avdelningarna. Härefter upptages tiden vid plenarsammanträdena,

förutom av löpande göromål, huvudsakligen av behandlingen av dylika förslag,

vilka fortfara att från avdelningarna inflyta ända till de sista dagarna av revisionstiden.

Sålunda bordlädes vid revisorernas första sammanträde in pleno

den 29 november 1923 (2 plenarsammanträden höllos nämnda dag) icke mindre

än 20 förslag, därav flera av ansenlig omfattning. De sista avdelningsförslagen

företagas i regel till slutligt avgörande näst sista sammanträdesdagen efter att

hava bordlagts dagen förut eller vid sammanträde tidigare samma dag; samtidigt

avlämnas eventuella reservationer. Påföljande dag, den 30 november, hålles

slutsammanträde, då revisionsberättelserna underskrivas.

Hed denna redogörelse för revisorernas åligganden och det sätt, varpå deras

granskningsverksamhet är ordnad, hava de sakkunniga, enligt vad de yttrat,

avsett att framhålla, såväl att dessa åligganden, sådana de i instruktionen preciserats,

vore av en synnerligen omfattande och maktpåliggande beskaffenhet,

som ock att det arbete, som inom revisionen utfördes till fullgörande av berörda

åligganden, bedreves med en hög grad av intensitet, på samma gång det syntes

vara organiserat i sådana former, som gjorde granskningsmaskineriet ägnat att

fungera med efter förhållandena minsta möjliga tungroddhet. Det vore med utgångspunkt

härifrån samt under förutsättningen, att nu icke borde ske någon

genomgripande omläggning av revisionsinstitutet, som de sakkunniga upptagit

frågan, i vilken utsträckning revisionstiden borde förlängas. De sakkunniga

hade följaktligen vid bedömandet av denna fråga funnit sig sakna anledning

att kombinera densamma med förslag till förenklingar i revisorernas arbetsmetoder,

liksom de sakkunniga även uteslutit den eljest nära till hands liggande

tanken på att, exempelvis genom revisorernas befriande från vissa delar av deras

granskningsskyldighet, minska behovet av en tidsförlängning.

Vidkommande frågan om förenklingar i arbetsmetoderna, hava dock de sakkunniga

något berört en sida i revisionsarbetet, såsom ägande särskild betydelse

för frågan om utökning av revisionstiden, nämligen inspektionsresorna.

Nyttan och lämpligheten av dessa resor hade vid flera tillfällen under olika tider

av revisionens tillvaro blivit ifrågasatta, och det hade icke saknats förespråkaie

för den meningen, att inspektionsbesöken utom huvudstaden borde såsom mindre

behövliga, om icke helt avskaffas, så dock avsevärt inskränkas. Obestridligt

vore ju, att de inkräktade på det egentliga granskningsarbetet ävensom medförde

ganska avsevärda kostnader.

Enligt de sakkunnigas mening skulle det emellertid medföra ett allvarligt försvagande

av revisionens effektivitet, om en förändring i antydd riktning komme

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^9.

till stånd. Besöken hos de olika statliga inrättningar, vilkas förvaltning det

ålåge revisorerna att granska, utgjorde säkerligen det bästa medlet att få ett

levande personligt intryck av det sätt, varpå dessa inrättningar vårdade de allmänna

angelägenheter, som vore dem anförtrodda. Om härvid den invändningen

skulle göras, att besöken dock aldrig kunde lämna tillfälle till en ingående undersökning

utan såsom regel vore av kort varaktighet och inspektionen i följd

härav av en flyktig natur, så kunde med fog därtill genmälas, att detta åtminstone

icke utgjorde något skäl till en inskränkning av inspektionsresorna och

att för övrigt en detaljgranskning icke torde utgöra dessa resors syfte. Enligt

de sakkunnigas förmenande måste detaljgranskningen enligt sakens natur ske

genom efterforskningar i räkenskaper och protokoll, där vederbörande institutions

förvaltningsåtgärder återspeglades. Men såsom ett gott underlag för omdömet

om förvaltningen och resultaten på det hela’ vore de vid resorna gjorda

iakttagelserna synnerligen värdefulla. Härtill kunde läggas, att i många fall,

såsom när det gällde byggnadsföretag, järnvägsanläggningar m. m., en undersökning

på platsen vore nära nog oundgänglig, om revisorerna skulle kunna bilda

sig en klar föreställning om företagets beskaffenhet. Såsom ytterligare en viktig

sida av inspektionsresornas betydelse borde slutligen framhållas, hurusom

eventualiteten av ett besök från statsrevisorernas sida givetvis på vederbörande

myndigheter verkade såsom en eggelse till oklanderlig pliktutövning.

Långt ifrån alltså att finna statsrevisorernas inspektionsverksamhet onyttig

eller mindre behövlig hava de sakkunniga ansett, att en inskränkning av densamma,

skulle vara till obestridlig skada för revisionsarbetet. De sakkunniga

hava i anslutning härtill uttalat, att en utökning av den åt statsrevisionen

anslagna tiden under inga förhållanden borde understiga den av resorna

förorsakade tidsförlusten, som genomsnittligt torde kunna uppskattas till tre

veckor.

Emellertid kan en dylik förlängning av revisionstiden enligt de sakkunnigas

mening icke anses tillfyllest. Och de sakkunniga hava på följande sätt närmare

angivit de skäl, som ansetts påkalla en förlängning av revisionstiden utöver

vad som motsvarar tidsförlusten för inspektionsresorna:

''För alla dem, som antingen själva innehaft revisorsuppdrag eller av annan

anledning haft att närmare taga befattning med arbetsförhållandena inom statsrevisionen,

torde det vara uppenbart, att trots den synnerligen starka forcering

av arbetet, som därstädes förekommer, det icke är möjligt att med nuvarande

revisionstid kunna medhinna den allsidiga och grundliga granskning av statsförvaltningens

olika grenar, som instruktionen förutsätter och som är den enda,

vilken kan tjäna såsom ett tillfredsställande underlag för riksdagens allmänna

tillsyn över huru av densamma anslagna medel nyttjas. Ett faktiskt förhållande

är, a-tt viktiga delar av förvaltningen icke på länge kunnat ägnas någon

eller i varje fall icke annat än en helt flyktig eller endast partiell undersökning.

Och på de områden, där revisorerna kunnat företaga en mera ingående

granskning, har denna likväl måst inskränka sig till ett påpekande av missförhållanden

i enstaka fall, till ett användande av en stickprovsmetod, som föga

lämpar sig att giva den översiktliga framställning av tillståndet i förvaltningen,

som ursprungligen torde hava avsetts med riksdagens revisorers verksamhet.

Detta har varit ett nödtvång, som alldeles särskilt gjort sig gällande i fråga om

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr JJt9.

9

granskningen av den statliga verksamhet, vartill medel i riksstaten äro anslagna

under »Utgifter för kapitalökning» samt vid revisionen av banko- och riksgäldsverken.

Vad speciellt den sistnämnda angår har densamma, sådana förhållandena

nu äro, icke kunnat bliva annat än av en mera ytlig art och i varje fall icke

helt motsvarat den realprövning av berörda verks skötsel i alla deras olika delar,

som revisorernas instruktion synes förutsätta.’

På grund härav hava de sakkunniga förordat såsom högst nödvändig en utökning

av revisionstiden med den längsta tid, som i omförmälda riksdagsskrivelse

för ändamålet ifrågasatts, eller en månad.

Då de sakkunniga härefter till övervägande upptagit frågan om och i så fall

vilka förändringar i bestämmelserna angående revisionstidens början, som påkallas

av den föreslagna förlängningen av revisionstiden, hava de först avvisat

den anordningen, att revisionsförrättningen fortfarande skulle taga sin början

den 1 oktober och revisionen sålunda icke komma att avslutas förrän den 31 december.

En sådan anordning har nämligen synts de sakkunniga olämplig dels

emedan nödig tid för revisionsberättelsernas tryckning och infordrande av förklaringar

från vederbörande myndigheter samt dessa förklaringars befordrande

till trycket icke komme att stå till buds, dels ock med hänsyn till julhelgens infallande

under revisionstiden. Den nya revisionsmånaden måste sålunda enligt

de sakkunnigas mening förläggas på annat sätt än så, att hela december månad

måste tagas i anspråk. I följd härav bleve en ändring i stadgandet om

revisionsförrättningens begynnande den 1 oktober nödvändig.

I detta avseende hava de sakkunniga övervägt huvudsakligen två olika alternativ,

nämligen antingen att den nya revisionsmånaden skulle förläggas skild

från den nuvarande revisionstiden till augusti månad med uppehåll i revisionsarbetet

under september och förrättningens fortsättande under oktober och november

eller att, såsom i riksdagens förevarande skrivelse närmast ifrågasatts,

flytta tidpunkten för revisionsarbetets början till mitten av september, varigenom

förrättningen komme att avslutas i mitten av december.

Enligt det första alternativet skulle alltså revisionsförrättningen pågå under

tiderna 1—31 augusti och 1 oktober—30 november, och en sådan anordning syntes

de sakkunniga erbjuda åtskilliga fördelar. Arbetet inom revisionen skulle

därvid bedrivas på ungefär följande av de sakkunniga skisserade sätt.

Augusti månad skulle huvudsakligen användas till inspektionsresor och inspektionsbesök

i övrigt. Någon räkenskapsgranskning torde det vid denna tid på

året knappast kunna bliva fråga om, då till augusti månad några avslutade

räkenskaper väl i allmänhet icke förelåge, åtminstone ej vad beträffade de institutioner,

vilkas räkenskapsår numera omfattar tiden 1 juli—30 juni, d. v. s.

samtliga myndigheter utom de s. k. affärsdrivande verken. Efter nödiga förberedelser

skulle alltså den längre inspektionsresan anträdas omkring den 4

augusti och avslutas omkring den 18. Härefter skulle under de närmast följande

dagarna hållas diskussionsplena rörande denna resa, till avdelningarna hänskjutas

uppkommande frågor för närmare utredning och plan uppgöras för den

kortare resan. Denna skulle under sådana omständigheter kunna företagas

omkring den 22 augusti och vara avslutad omkring den 27, varefter återstående

tid skulle användas till nya diskussionssammanträden och igångsättande av de

ytterligare utredningar, som kunde påkallas. Åtskilliga inspektionsbesök vid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts ‘proposition nr 149.

i Stockholm belägna verk och inrättningar torde jämväl kunna företagas under

de dagar av månaden, då revisorerna vistades å revisionsorten. Under mellantiden,

september månad, borde kanslipersonalen kunna fullfölja och slutföra en

god del av utredningsarbetet ävensom eventuellt uppgöra preliminära förslag i

åtskilliga ämnen. Ett dylikt arrangemang skulle innebära en betydande vinst,

då härigenom till revisorernas sammanträde den 1 oktober det i hög grad tidsödande

insamlandet av erforderliga uppgifter och upplysningar i frågor, som av

revisorerna upptagits, kunde i avsevärd mån vara undangjort. Revisionstiden

oktober—november skulle sedermera kunna mera ostört användas för det egentliga

granskningarbetet och för en mindre forcerad prövning av förekommande

ärenden än nu vore fallet.

Inspektionsresornas förläggande huvudsakligen till augusti månad skulle innebära

en given fördel även ur den synpunkten, att resorna, särskilt de som

berörde landets nordligare delar, komme att äga rum under gynnsammare klimatiska

förhållanden än nu ofta skedde.

Ehuru således åtskilliga omständigheter talade till förmån för detta alternativ,

kunde mot densamma anföras vissa skäl, som gjort, att de sakkunniga efter närmare

övervägande funnit sig böra avstå från att förorda detsamma.

Revisionsförrättningens anordnande på detta sätt skulle komma att medföra

ökade kostnader dels för revisorernas resor från hemorten till Stockholm och åter,

dels för kanslipersonalens avlönande. Då kansliet under september skulle vara

i arbete, om än icke så regelbundet som under pågående revisionsförrättning,

måste rimligen någon ersättning härför åt detsamma beräknas. Visserligen

skulle kunna tänkas genomförandet av detta alternativ utan anordningen med

kansliarbetets fortsättande under september, men alternativet skulle enligt de

sakkunnigas mening förlora mycket i värde, därest ett dylikt avkopplande av

allt arbete under september ägde rum. Emellertid syntes den kostnadsökning,

ett förverkligande av ifrågavarande alternativ skulle medföra, icke komma att

ställa sig särskilt betydande.

Vidare kunde mot detta alternativ invändas, att ett avbrott i revisionsförrättningen

på en månad givetvis skulle i viss mån förrycka kontinuiteten i arbetet

och förflyktiga intrycken av de under inspektionsbesöken gjorda iakttagelserna.

Det starkaste skälet mot det första alternativet läge emellertid däri, att arbetsförhållandena

inom jordbruket skulle göra en vistelse i huvudstaden eller i varje

fall en frånvaro från hemmet under augusti månad mindre lämplig för jordbruksnäringens

utövare. Enligt vad de sakkunniga trott sig finna, skulle ett förslag

med sådan innebörd mötas av föga sympati från denna närings representanter

inom riksdagen. Och då ju jordbrukarna städse hade bildat och jämväl i fortsättningen

måste komma att bilda ett värdefullt inslag i revisionen, syntes man

icke böra ifrågasätta en anordning med avseende å revisionens arbetstid, som

för de flesta av dem skulle innebära avsevärda olägenheter.

Under angivna förhållanden har det andra alternativet, revisionstidens förläggande

från mitten av september till mitten av december, för de sakkunniga

framstått såsom den lämpligaste utvägen till frågans lösning. I avseende härå

hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Till mitten av september månad syntes i flertalet fall de olika verkens räkenskaper

komma att föreligga avslutade; i varje fall torde alltid till sagda tid
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr l-k-9.

11

punkt tillräckligt räkenskapsmaterial för granskningsarbetets jämna bedrivande

redan från början stå till förfogande.

Vid revisionsförrättningens början i mitten av september månad syntes någon

kollision med landstingens sammanträden ej behöva förekomma, då landstingen,

som toge sin begynnelse den första helgfria måndagen i september, i regel torde

vara avslutade på sex dagar d. v. s. senast den 12 september. Skulle i något

enstaka fall jämlikt därom lämnad föreskrift i landstingsförordningen en utsträckning

av landstingets sammanträdestid ske med ytterligare högst fyra dagar,

kunde detta uppenbarligen icke medföra någon svårighet med hänsyn till

revisionsarbetet, då hinder att deltaga däri av sådan orsak givetvis endast kunde

komma att beröra en eller annan av revisorerna och äga bestånd allenast några

dagar.

I den mån gällande stadganden och föreskrifter rörande politiska och kommunala

vals hållande kunde innebära svårigheter för revisionsförrättningens

begynnande i mitten av september, neutraliserades berörda svårigheter till en viss

grad redan genom den nu medgivna rätten för väljare, som är gift, att genom

make utöva sin rösträtt, varjämte i yttersta nödfall en utsträckning av rätten

till s. k. valsedelsförsändelse skulle kunna tänkas ske till väljare, vilken innehade

uppdrag såsom en av riksdagens revisorer. De sakkunniga hölle dock

före, att möjligheten att av nu berörda anledning några allvarligare olägenheter

för revisionens behöriga gång skulle komma att yppa sig vore skäligen ringa.

De sakkunniga hade ej heller i övrigt funnit några förhållanden, som kunde

göra, att det andra alternativet för revisionstidens förläggning måste betecknas

Såsom i något avseende olämpligt. De sakkunniga förordade därför, att tiden

för revisionens början bestämdes till den 16 september eller första dagen av september

månads senare hälft.

Kevisionsförrättningen skulle alltså enligt de sakkunnigas förslag komma att

pågå under tiden 16 september—15 december.

Beträffande en sådan förskjutning av tidpunkten för avslutandet av revisionsarbetet

skulle visserligen den tid, som stode till buds för tryckningen av berättelserna

och införskaffande av myndigheternas förklaringar, minskas med en

halv månad. Följden härav syntes bliva, att berättelserna och förklaringarna

kunde föreligga färdiga först vid en senare tidpunkt under riksdagen. Så

både även med nuvarande ordning ofta varit fallet. Det förefölle de sakkunniga

även vara av mindre vikt, om revisionsberättelserna icke kunde utdelas

omedelbart vid kamrarnas första sammanträden. Däremot syntes önskvärt, att

innehållet i berättelserna förelåge officiellt tillgängligt, då behandlingen inom

vederbörande utskott av Kungl. Maj:ts budgetförslag toge sin början, enär de

resultat, till vilka revisorerna vid sin granskning av förvaltningens olika grenar

kommit, uppenbarligen kunde få stor betydelse för utskottens ställning till

sagda förslag. Det egentliga utskottsarbetet torde i regel icke begynna före

den 15 januari, och till denna tidpunkt syntes berättelserna kunna föreligga

färdigtryckta, förutsatt att tryckningsarbetet ordnades på ett praktiskt sätt

och i möjligaste mån forcerades.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr Ut9.

Departe- Bland förslagen att åstadkomma större effektivitet hos statsrevisionen ligger

chefen. S^vetvis det närmast till hands, som åsyftar en utsträckning av tiden för revisionsförrättningen.

Behovet av en sådan åtgärd är uppenbart, då man betänker

aen stärka utvecklingen av de statliga förvaltningsuppgifterna under det halvsekel,

som förflutit, sedan statsrevisionen erhöll sin nuvarande organisation.

De sakkunniga, vilka inom finansdepartementet tillkallats för att verkställa

den av riksdagen begärda utredningen, hava nu förordat en förlängning av revisionstiden

med en månad. De skäl, som de sakkunniga framfört till stöd för

en dylik åtgärd, finner jag övertygande. Jag biträder sålunda de sakkunnigas

berörda förslag.

Den förändring i avseende å revisionsförrättningens begynnelsetid, som betingas

av nämnda utsträckning av revisionstiden, synes, på sätt de sakkunniga

föreslagit, böra så genomföras, att revisionsförrättningen får taga sin början den

16 september eller, om helgdag da inträffar, dagen därefter.

Förlängningen av revisionstiden kräver ändring i § 72 riksdagsordningen; och

hava de sakkunniga framlagt förslag i sådant syfte. Tillika har förslag uppgjorts

beträffande den ändring av § 1 i instruktionen för riksdagens revisorer,

som skulle erfordras för fastställande av ny begynnelsetidpunkt för revisionen.

Den sistnämnda frågan är beroende av den ställning riksdagen slutligen kommer

att intaga till spörsmålet om revisionstidens förlängning, vadan förslag i ämnet

icke nu torde böra föreläggas riksdagen.

(letkävVkOM- ..Jag bei härefter att få med några ord beröra den andra av de i 1922 års förestitntiouellt

nåmnda riksdagsskrivelse omförmälda huvudfrågorna, nämligen sättet för utkrä^nleduingd

''a!lde av konstitutionellt ansvar med anledning av statsrevisionens granskning.

av stats- Beträffande detta spörsmål har riksdagen hänvisat till § 107 tredje stycket

sraSu* regeringsformen och § 39 “• 2 riksdagsordningen samt efter jämförelse av

dessa två grundlagsbud uttalat, att ett utkrävande av konstitutionellt ansvar

på grundval av statsrevisionens granskning icke för det dåvarande vore möjligt.

. § 107 regeringsformen innehåller, som bekant, bestämmelser om den s. k.

politiska ansvarigheten och reglerar de former, under vilka sådan ansvarighet

skall göras gällande. Paragrafens tredje stycke angiver förutsättningarna för

och innebörden av decharge från ansvarighet av denna art.

Sistberörda grundlagsstadgande, som närmast har avseende på den av konstitutionsutskottet

förrättade granskningen av statsrådsprotokollen, har i riksdagsskrivelsen

sammanställts med den speciella granskningshefogenhet med

avseende a statsmedlens handhavande, som enligt § 39 mom. 2 riksdagsordningen

tillerkänts statsutskottet. Sålunda har framhållits, att, när konstitutionsutskottet

granskat ett års statsrådsprotokoll, frågan om den konstitutionella ansvarigheten

beträffande i dessa protokoll omförmälda rådslag vore slutbehandlad,

även om anmärkning icke framställts. Vidare har i fråga om statsutskottets

granskningshefogenhet konstaterats, att den sistnämnda utskott tillkommande

granskningen skedde på grundval av statsrevisorernas berättelse. Då nu

" efter förhallandena vid den tid, da ifrågavarande riksdagsskrivelse beslutades

— statsrevisorernas berättelse avsåge en tidsperiod, beträffande vilken

s. 13 Kontrollera mot PDF

jKungl. Maj:ts proposition nr 149.

13

statsrådsprotokollen redan blivit granskade av • konstitutionsutskottet vid

närmast föregående riksdag, vore det enligt riksdagens mening uppenbart,

att en lucka i bestämmelserna om statsrådsansvarigheten här förelåge:

statsrevisionens och statsutskottets granskning kunde i regel ej leda

till utkrävande av ansvar enligt § 106 eller § 107 regeringsformen, ehuru detta

tydligen vore i grundlagarna åsyftat. Det syntes riksdagen ligga i sakens natur,

att en rättelse, om möjligt, borde vidtagas med avseende på berörda bristande

överensstämmelse mellan olika grundlagsstadganden. Denna rättelse vore ej

blott ur konsekvensens och enhetlighetens synpunkt befogad utan syntes även

av praktiska behov vara påkallad. Det vore att befara, att konstitutionsutskottets

granskning av statsrådsprotokollen i avseende på statsmedlens användning

och förvaltning måste bliva ofullständig, så länge utskottet saknade

den ledning för sitt omdöme, som av revisorernas berättelse kunde vinnas. Särskilt

vore det för utskottet i många fall förenat med synnerliga svårigheter att,

innan räkenskaperna avslutats och granskats, pröva, huruvida förordnade utbetalningar

av statsmedel överstege beloppet av de anslag, vilka riksdagen i statsregleringen

fastställt. För den skull vore det önskvärt att, såsom också grundlagsstiftarna

avsett, möjlighet gåves att med ledning av statsrevisionens berättelse

upptaga den konstitutionella ansvarsfrågan.

I detta sammanhang torde få framhållas, att omläggningen av budget- och

räkenskapsåret medfört, att beträffande förra delen av kalenderåret statsrevisionens

berättelse numera kan läggas till grund för dechargen, dock med undantag

för de affärsdrivande verken.

Förenämnda sakkunniga hava för sin del uttalat, att förevarande spörsmål

icke kunde lösas annorledes än genom en klyvning av dechargens föremål sålunda,

att frågan om ansvarsfrihet för åtgärder i mål, som avsåges i § 39 2 mom.

riksdagsordningen, skulle slutgiltigt avgöras först vid den riksdag, där revisorernas

berättelse förelåge över det räkenskapsår, under vilket ifrågavarande åtgärder

vidtagits. Detta innebure exempelvis, att för regeringshandlingar, berörande

finansförvaltningen under räkenskapsåret 1 juli 1924—30 juni 1925, dechargefrågan

komme att vara svävande till 1926 års riksdag, under det att med

nuvarande ordning decharge skulle lämnas redan vid 1925 års riksdag vad beträffar

den delen av sagda räkenskapsår, som omfattar tiden 1 juli—31 december

1924. I fråga om de affärsdrivande verken komme dechargen vid 1926 års

riksdag att avse hela kalenderåret 1924; uppskovet med ansvarsfrågans definitiva

avgörande bleve alltså i denna del något längre än beträffande förvaltningen

i övrigt.

Såsom de sakkunniga erinrat, har frågan om betydelsen för dechargen av den Departestatsutskottet

enligt § 39 mom. 2 riksdagsordningen tillkommande gransknin- mentschefen.

gen inom riksdagen långt tidigare vid upprepade tillfällen dryftats och givit

anledning till yrkanden om ändring av hithörande grundlagsbestämmelser. Beträffande

det nu föreliggande förslaget förklara de sakkunniga själva, att den

föreslagna anordningen vore förbunden med allvarliga olägenheter. För min

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr l49.

del är jag icke beredd att nu framlägga något förslag i detta ämne, utan torde

frågan få ytterligare övervägas. Det torde bliva anledning återkomma härtill

i sammanhang med den tredje av de frågor om statsrevisionen, vari riksdagen

begärt utredning, vilken fråga, på sätt jag strax skall angiva, ännu icke är i det

utredda skick, att den kan nu föreläggas riksdagen.

Statlig revi- De sakkunniga hava i sitt betänkande icke framlagt något positivt förslag

8monopolis* beträffande anordnandet av en revision ur statsfinansiell synpunkt av de i meratiska

före- nämnda riksdagsskrivelse avsedda monopolistiska företagen. Det har nämligen

vid den allenast förberedande undersökning av berörda fråga, som de sakkunniga

medhunnit, visat sig, att ett fullständigt och noggrant inträngande i detta spörsmål

kräver avsevärd tid och erbjuder stora svårigheter. Ett tillförlitligt bedömande

av detta ämne förutsätter bland annat ett ingående studium ej endast av

berörda företags nuvarande organisation och verksamhet utan även av åtskilliga

spörsmål av såväl offentligträttslig som privaträttslig natur. Det är mig sålunda

icke möjligt att i detta avseende nu framlägga något förslag.»

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med vad

han sålunda anfört inom justitiedepartementet upprättat förslag till ändrad lydelse

av § 72 riksdagsordningen samt hemställer, att förslaget måtte framläggas

för riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. Cervin.

Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

240945

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1924:29 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 29 s. 1 i texten