Sök i Ratio Lex

Angående ratificering för Sveriges del av den i Paris den 9 februari 1920 undertecknade internationella traktaten om Spetsbergen

1924-03-14 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:159, Angående ratificering för Sveriges del av den i Paris den 9 februari 1920 undertecknade internationella traktaten om Spetsbergen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

1

Nr 159.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ratificering för

Sveriges del av den i Paris den 9 februari 1920 undertecknade

internationella traktaten om Spetsbergen; given

Stockholms slott den 14 mars 1924.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

E. Marks von Wurtemberg.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 14 mars 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Ministern för utrikes ärendena anför efter gemensam beredning med statsrådet

och chefen för handelsdepartementet:

»Vid föredragning den 14 januari 1920 täcktes Kungl. Maj:t för Sveriges

del godkänna en i samband med fredsförhandlingarna i Paris upprättad traktat

mellan Amerikas Förenta Stater, Danmark, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna,

Norge, Storbritannien och Sverige angående reglerande av ögruppen

Spetsbergens folkrättsliga status, igenom vilken traktat Norges suveränitet över

nämnda ögrupp erkändes. Sedan numera från norsk sida de åtgärder vidtagits,

vilka utgjorde förutsättningar för traktatens ikraftträdande samt jämväl

flera av signatärmakterna ratificerat traktaten, torde frågan om Sveriges ratifikation

av densamma böra upptagas till avgörande.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 121 höft. (Nr 159.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Som bekant har svensk vetenskaplig forskning sedan länge visat ett betydande

intresse för Spetsbergsögruppen, och svenska vetenskapliga expeditioner

hava därstädes dels företagit gradmätningar dels ock undersökt växt- och djurvärlden,

varjämte geologiska undersökningar därstädes bedrivits.

Svenska ekonomiska intressen knötos vid ögruppen, sedan under början av

1900-talet vissa områden, inom vilka konstaterats förekomsten av väldiga brytbara

kolflötser, ockuperats för svensk räkning. År 1911 bildades ett bolag för

att påbörja rationell brytning av stenkol inom dessa områden, vilka 1916 övertogos

av aktiebolaget Spetsbergens svenska kolfält. Detta bolag rekonstruerades

år 1921 under medverkan från svenska statens sida och ett nytt bolag,

benämnt svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen, bildades, varvid 1,250,000

kronor tecknades och inbetalades av svenska staten. Bolagets aktiekapital

ökades sedermera i januari månad 1922 med 750,000 kronor, vilken aktiepost

likaledes övertogs av staten. Av statsmedel har bolaget därjämte av 1923

års riksdag fått sig beviljat ett lån av 1,500,000 kronor.

Bolagets utomordentliga rika kolfält äro belägna dels vid Braganzabukten

dels ock vid Isfjorden och dess förgreningar, där jämväl ett annat svenskt företag

äger intressen.

Innan jag går att redogöra för den ordning, som är avsedd att införas å Spetsbergen

genom den i Paris den 9 februari 1920 undertecknade traktaten, torde

jag få i korthet beröra Spetsbergsfrågans tidigare skeden.

Spetsbergens ställning i internationellt-rättsligt hänseende har sedan länge

varit föremål för uppmärksamhet och meningsutbyten. Sålunda framställde

under sexton- och sjuttonhundratalen såväl Holland och Danmark som England

och Ryssland anspråk på ögruppen. Småningom började man emellertid

allmänt att betrakta densamma såsom s. k. terra nullius eller herrelöst land,

d. v. s. ett för alla staters undersåtar i lika mån öppet område.

År 1871 blev frågan om ögruppens rättsliga ställning aktuell, i det att en

framställning gjordes till svenska regeringen om vidtagande av erforderliga åtgärder

för beredande av internationellt skydd för en tilltänkt svensk koloni å

ögruppen. Bolagets begäran föranledde regeringen att förfråga sig hos de stater,

som kunde äga intresse i saken, huruvida desamma hade något att invända

mot ögruppens besittningstagande för svensk-norsk räkning. Under det att

samtliga övriga makter icke hade något att häremot erinra, framställde Ryssland

åtskilliga anmärkningar och yrkade på bibehållande av status quo. Med

anledning härav förföll frågan.

Någon olägenhet av att förslaget ej föranledde ett ordnande av Spetsbergens

rättsliga status förspordes ej förrän under början av 1900-talet, då gruvdrift

och kolbrytning å Spetsbergen kommit till stånd, och behovet av rättsligt ordnade

förhållanden å ögruppen alltmer framträdde särskilt med hänsyn därtill,

att tvister uppstått mellan de personer och bolag, som därstädes utövade fångsteller

gruvdriftsverksamhet liksom även mellan nämnda näringsidkare och de

turister, som besökte ögruppen.

I början av år 1907 upptog därför norska regeringen frågan om önskvärdheten

av att genom ett internationellt avtal söka råda bot å omförmälda av så
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

3

väl Norges som andra makters undersåtar överklagade förhållanden och inledde

i dylikt syfte förhandlingar med de makter, som kunde antagas vara intresserade

av frågan, eller Belgien, Danmark, Frankrike, Nederländerna, Ryssland,

Storbritannien, Sverige och Tyskland. Norska regeringen framhöll emellertid

därvid uttryckligen, att dess initiativ icke avsåge att framkalla någon förändring

i ögruppens statsrättsliga ställning som herrelöst och för alla staters undersåtar

lika öppet land.

Samtliga nyssnämnda stater, med undantag av Belgien, som ansåg sig sakna

intressen å Spetsbergen och för den skull avhöll sig från att uttala sig i saken,

förklarade sig villiga att ingå i förhandlingar om det framställda förslaget.

Då norska regeringen förmenade, att det skulle möta svårigheter att utarbeta

ett förslag till överenskommelse i ärendet utan föregående överläggningar mellan

de intresserade regeringarna rörande såväl de allmänna principerna för en

dylik överenskommelse som rörande detaljbestämmelserna, hemställde densamma

i augusti 1908 hos ovannämnda intresserade makter ävensom senare hos

Amerikas Förenta Stater, att vederbörande länders diplomatiska representanter

i Kristiania måtte bemyndigas deltaga i överläggningar med en representant för

norska regeringen i syfte att göra de åtgärder, som borde vidtagas, till föremål

för en detaljerad undersökning och eventuellt utarbeta ett förslag till en internationell

överenskommelse, vilken av norska regeringen skisserades, och som

därefter skulle för godkännande framläggas för respektive regeringar.

Samtliga inbjudna makter förklarade sig villiga att deltaga i den föreslagna

diplomatiska konferensen. Från svensk sida uppställdes dock den förutsättning,

att överläggningarna inskränktes till en detaljerad undersökning av förhållandena

och att ett träffande av bindande avtal skulle bliva föremål för ytterligare

tankeutbyte mellan de respektive regeringarna.

Under våren 1909 mottog svenska regeringen från norska regeringen en utförlig

promemoria, avsedd att tjäna såsom program vid förhandlingarna, och

innefattande en närmare redogörelse för norska regeringens uppfattning rörande

åtgärder, som borde vidtagas för att råda bot å de olägenheter, som uppstått på

grund av att en rättsordning saknades å Spetsbergsögruppen.

Från svensk sida framställdes nu till norska regeringen under hand det förslag,

att frågan om Spetsbergens rättsliga organisation skulle ordnas genom direkta

förhandlingar i främsta rummet mellan de länder, som enligt svenska regeringens

uppfattning vore närmast intresserade av frågan, nämligen Sverige,

Norge och Ryssland. Svenska regeringen fann det oförenligt med ögruppens

karaktär av herrelöst land, att, pa sätt från norsk sida ifrågasatts, någon viss

makt övertoge utövandet av jurisdiktionen å Spetsbergen och framlade därför

ett förslag till uppgörande av en rättsordning för ögruppen, byggd pa principen,

att rättsförhållandena därstädes i den största utsträckning, som vore möjlig,

skulle bedömas enligt lagarna i de intresserade parternas hemland och inför deras

domstolar. I förekommande fall skulle internationella privaträttsliga regler

lända till efterrättelse och endast för sådana tillfällen, då detta på grund

av förhållandena vore uteslutet, skulle särskilda rättsregler utformas och speciella

domstolar inrättas. Vissa mål rörande fast egendom skulle sålunda hand
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!,. Maj:ts proposition nr 159.

läggas av en »blandad domstol» med säte i Tromsö, och bestående av en medlem

från var och en de tre makterna. Regler för jakt och fiske slutligen skulle

fastställas genom internationell överenskommelse.

Det sålunda från svensk sida framställda förslag om förhandsunderhandlingar

mellan Sverige, Norge och Ryssland gjordes till föremål för skriftväxling

mellan respektive länders regeringar, och under försommaren 1910 uppnåddes

enighet om, att en preliminär konferens för frågans behandling skulle hållas i

Kristiania mellan de tre makterna.

Vid denna konferens, som ägde rum den 19 juli till den 11 augusti 1910, utarbetades

ett sistnämnda datum dagtecknat förslag till en mellanfolklig konvention

rörande Spetsbergens internationellt-rättsliga ställning och ordnandet av

förhållandena å ögruppen.

Enligt detta förslag skulle Spetsbergen fortfarande betraktas såsom ett herrelöst

land, vilket varken helt eller delvis skulle kunna underställas någon makts

höghetsrätt. Alla länders medborgare skulle äga fritt tillträde till ögruppen och

i krigstid skulle densamma vara neutralt område. Förslaget innehöll vidare bestämmelser

om tillsättandet av en kommission, bestående av eu svensk, en norsk

och en rysk medlem, som skulle administrera Spetsbergen i enlighet med konventionen.

Därjämte föreslogos regler för organiserandet av en polismyndighet,

om införandet av en rättsordning, om villkoren för privaträttsligt besittningstagande

av jordegendom, om arbetareskydd, bestämmelser om jakt och fiske, finansiella

bestämmelser, bl. a. om fördelningen av de till följd av ögruppens administration

uppkomna kostnader samt stadgande därom, att eventuella tvister

rörande tolkningen av traktaten skulle avgöras genom skiljedom. I det slutprotokoll

vartill förslaget fogades, uttalade de delegerade, att de ämnade till

sina respektive regeringar hemställa, att förslaget genom förmedling av norska

regeringen måtte föreläggas övriga intresserade makters regeringar med anmodan,

att till svenska, norska och ryska regeringarna framlägga sina anmärkningar,

så att sistnämnda regeringar måtte bliva i tillfälle att gemensamt genomgå

dessa. Resultatet av denna granskning skulle därefter delgivas de intresserade

regeringarna före den konferens mellan representanter för samtliga intresserade

makter, som norska regeringen hade för avsikt att sammankalla.

I överensstämmelse härmed överlämnade norska regeringen konventionsförslaget

till de intresserade regeringarna. De anmärkningar, som framställdes mot

detsamma, blevo därefter föremål för behandling å en ny konferens i Kristiania

i januari 1912 mellan delegerade för Sverige, Norge och Ryssland. Under

denna utarbetades ett nytt förslag till konvention, vilket i huvudsak var överensstämmande

med det, som uppgjorts år 1910.

Norska regeringen överlämnade sedermera det nya konventionsförslaget till

de intresserade makterna, som anmodades att till norska, ryska och svenska regeringarna

översända sina eventuella anmärkningar och därvid meddelades från

norsk sida, att man hade för avsikt att inom en snar framtid sammankalla den

slutliga konferensen.

Till följd av åtskilliga omständigheter kom emellertid denna konferens att

äga rum först år 1914. De anmärkningar och förslag, som ingått från makterna,

blevo omedelbart före konferensen föremål för behandling av delegerade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition nr 159.

5

för Sverige, Norge och Byssland. Dessa föreslogo under konferensen en del

ändringar i konventionsutkastet, i avsikt att tillmötesgå vissa framställda erinringar.

Då emellertid någon enighet icke kunde uppnås å konferensen, ajournerades

densamma till den 1 februari 1915.

Med anledning av världskriget återupptogs dock icke konferensarbetet vid

sagda tidpunkt, och spörsmålet om Spetsbergsögruppens rättsliga status kom

därför att bliva vilande.

Vid världskrigets slut återupptogs detsamma emellertid av norska regeringen,

vilken till fredskonferensens president och till stormakterna överlämnade ett

memorandum i frågan med yrkande att Spetsbergsögruppen jämte Björnön

skulle »hänläggas» under Norge.

De allierade och associerade makternas högsta råd beslöt att taga de norska

önskemålen om Spetsbergen under övervägande och tillsatte för ifrågavarande

spörsmåls behandling i juli 1919 en kommission bestående av en brittisk, en

fransk, en amerikansk och en italiensk medlem, vilken jämväl skulle pröva de

anspråk å Spetsbergen, som framställdes från andra makter än Norge.

Svenska regeringen anmodades följaktligen att för kommissionen tillkännagiva

sin ställning till frågan och överlämnade med anledning därav genom sina

delegerade vid fredskonferensen ett memorandum, varuti i första rummet förordades

den lösning av frågan, att Spetsbergsögruppens förvaltning måtte anförtros

åt Norge genom internationellt mandat. De svenska delegerades instruktioner

lämnade likväl även möjlighet öppen för diskussion om villkoren för

ögruppens överlämnande till Norge med suveränitetsrätt, i händelse de allierade

och associerade regeringarna skulle önska på sådant sätt tillmötesgå de norska

önskemålen.

Sedan kommissionen avgivit sitt betänkande, förklarade sig högsta rådet den

25 september 1919 samtycka till att Spetsbergsögruppens rättsliga status skulle

ordnas på grundval av erkännande av Norges fullständiga suveränitet.

Såväl svenska regeringen som övriga intresserade regeringar inbjödos av

franska regeringen att underteckna en traktat om Spetsbergen, som utarbetats

i överensstämmelse med högsta rådets förklaring, och vars innehåll godkänts

av norska regeringen.

Såsom jag redan tillåtit mig erinra, befanns traktaten jämväl kunna från

svensk sida godkännas. Vid ärendets föredragning den 14 januari 1920 anmälde

dåvarande ministern för utrikes ärendena, att traktatstexten för yttrande överlämnats

bl. a. till utrikesdepartementets sakkunnige i folkrätt, samt att denne

såsom allmänt omdöme anfört, att traktatens regler i det hela torde få anses

ägnade att väl tillgodose de å Spetsbergen nu befintliga företagens befogade

intressen och möjliggöra tillkomsten av nya svenska företag, och att traktaten

säkerligen härutinnan icke stode tillbaka för tidigare på terra-nullius-principens

och förvaltningsgemenskapens grund byggda förslag men såtillvida ägde

ett bestämt företräde framför dessa, som den icke i samma mån innebure anledningar

till oupphörliga friktioner. Såsom eget yttrande framhöll ministern,

att i traktatsförslaget den hänsyn på alla viktigare punkter tagits till Sveriges

önskemål och berättigade intressen, att traktaten syntes honom kunna från

svensk sida godkännas. Traktaten undertecknades därefter den 9 februari 1920

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

i Paris av befullmäktigade ombud för Sverige, Amerikas Förenta Stater, Danmark,

Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Norge och Storbritannien.

Jag anhaller nu att fa redogöra för de huvudsakligaste bestämmelserna i

traktaten.

I sin 1 artikel innehaller den bestämmelse därom, att de fördragsslutande

parterna under de i traktaten angivna villkor erkänna Norges fulla och uteslutande

suveränitet över Spetsbergsögruppen, vars utsträckning i artikeln närmare

angives.

Artikel 2 reglerar frågan om rätt till jakt och fiske å Spetsbergen. Dylik

rätt skall i princip och med full likställdhet medgivas alla de fördragsslutande

parternas undersåtar.

Artikel 3 innehåller bestämmelser om fritt tillträde till ögruppen och omgivande

vatten för alla de fördragsslutande parternas undersåtar, vilka bl. a.

skola äga rätt att jämlikt denna artikel och artikel 7 på grundval av full likställighet

utöva alla slag av handels- och industriell verksamhet, gruvdrift och

sjöfart. Det stadgas särskilt, att norska undersåtar icke skola i något hänseende

beviljas en gynnsammare behandling än övriga fördragsslutande parters

undersåtar.

Artiklarna 4 och 5 innehålla bestämmelser rörande trådlös telegraf å Spetsbergen

samt angående upprättandet därstädes av en internationell meteorologisk

station.

Enligt artikel 6 erkännas de av någon bland de fördragsslutande parternas

undersåtar redan verkställda ockupationer i princip såsom giltiga. För avgörande

i det enskilda fallet och särskilt ifråga om tvistiga ockupationer, hänvisar artikeln

till en vid traktaten fogad bilaga, vilken fastställer ett förfarande för opartisk

granskning inom viss angiven tid av de anspråk på områden inom Spetsbergsögruppen,

vilka framställts före dagen för traktatens undertecknande.

Kostnaderna för detta förfarande skola gäldas av vederbörande enskilda intressenter

i proportion till storleken av deras anspråk.

Artikeln 8 är en av de centrala bestämmelserna i traktaten. Den innehåller

ett åtagande från Norges sida att för Spetsbergsögruppen utfärda en bergverksordning.

I artikeln stadgas särskilt, att inga skatter eller avgifter må påläggas

intressenterna utöver vad som erfordras för ögruppens behov och angivas vissa

maximisatser för den exportavgift, som må påläggas mineralier. Med anledning

av uttalanden från ansvarigt norskt håll anser jag mig kunna bestämt

utgå ifrån att Norge vid införandet och utövandet av en administration på

Spetsbergen utvecklar största möjliga sparsamhet och icke ökar kostnaderna

för densamma genom några åtgärder, som ej äro nödvändiga, samt att beskattningen

på Spetsbergen med all sannolikhet städse kommer att följa de allmänna

skatteprinciper, som gälla i Norge.

Artikel 9 fastslår ett förbud mot ögruppens befästande.

Enligt artikel 10 skall konventionen träda i kraft beträffande artikel 8, så

snart alla signatärmakter ratificerat densamma, i övrigt samtidigt med nyss

nämnda bergverksordning.

Artikel 10 öppnar vidare, i avvaktan på traktatens tillträdande av en av de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

7

fördragsslutande parterna erkänd regering i Ryssland, en särskild möjlighet

för ryska undersåtar att tillvarataga sina intressen å Spetsbergen. Artikeln

innehåller i övrigt bestämmelser om traktatens ratificering och tillträdande av

andra stater efter ratificerandet.

Vad beträffar frågan om Norges åtagande att utarbeta nyssnämnda bergverksordning,

tillställde norska regeringen i slutet av september 1921 traktatens

signatärmakter ett förslag till sådan med hemställan, att eventuella anmärkningar

mot detsamma måtte delgivas norska regeringen. Genom förslaget ifråga

tillförsäkrades de fördragsslutande parternas undersåtar, däri inbegripet

Norges, en fullt likställd och opartisk behandling vid nyttjandet av deras anläggningar

å ögruppen. Förslaget, som var byggt på inmutningssystemet innehöll

även särskilda bestämmelser om bergverksdriften och om arbetareskydd.

Sedan förslaget underkastats sakkunnig granskning, förklarade Kungl. Maj:t

vid föredragning den 2 december 1921 anledning icke föreligga att för Sveriges

del framställa anmärkningar mot detsamma. Även övriga regeringar lämnade

förslaget utan anmärkning med undantag av den nederländska, som påyrkade

vissa ändringar. Sedan genom förhandlingar mellan nederländska och norska

regeringen enighet uppnåtts om dessa ändringar, hemställde i slutet av år 1922

norske utrikesministern genom Kungl. Maj :ts minister i Kristiania, att svenska

regeringen måtte godkänna de överenskomna ändringarna, varvid han samtidigt

meddelade, att vissa formella jämkningar gjorts i förslagets franska text. Sedan

samtliga ändringsförslag granskats av sakkunniga och därvid befunnits

från svensk sida icke giva anledning till erinran, förklarade Kungl. Maj :t vid

föredragning den 13 januari 1923, att anledning icke förelåge att för Sveriges

del framställa någon anmärkning mot den mellan norska och nederländska regeringarna

träffade överenskommelsen om ändring i förslaget till bergverksordning

för Spetsbergen eller mot de formella jämkningar, som vidtagits i förslagets

franska text.

Icke heller övriga signatärmakter hava framställt några anmärkningar mot

de överenskomna ändringarna, och har enighet sålunda uppnåtts om en bergverksordning,

vilken i norsk originaltext torde få fogas till protokollet över

detta ärende (litt. C).

Enligt ingångna meddelanden hava hittills Danmark, Nederländerna och Storbritannien

ratificerat traktaten om Spetsbergen, varjämte norska regeringen

inför stortinget framlagt propositioner dels om traktatens ratificerande för Norges

del, dels om en lag för Spetsbergen, innehållande stadganden om förvaltnings-

och rättsförhållandena å ögruppen, dels om en lag om inkomst- och förmögenhetsskatt

samt dels om en lag om utförselavgifter å mineralier och bergarter.

I propositionen till stortinget om traktatens ratificering meddelas, att bergverksordningen

kommer att utfärdas genom en kunglig resolution och att dagen

för dess ikraftträdande kommer att fastställas genom lag.

Från norsk sida har man ansett sig böra i någon form försäkra sig om Rådsrysslands

anslutning till traktaten för att undvika de svårigheter, som med

hänsyn till förefintligheten av ryska claims liksom till en protest mot traktatens

och bergverksordningens ikraftträdande, som rådsregeringen i början av år

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Eungl. Maj:ts proposition nr 159.

1923 avgivit till norska regeringen eljest kunde förväntas. Frågan har numera

etter förhandlingar lösts på det sätt, att sovjetregeringen omedelbart efter

det Norge de jure erkänt densamma meddelade norska regeringen genom sin

befullmäktigade representant i Kristiania, att Sovjetryssland erkänner Norges

suveränitet över Spetsbergen, inbegripet Björnön, och följaktligen för framtiden

icke kommer att göra några invändningar mot traktaten eller bergverksordningen.

Att Sverige saknar all anledning att framställa invändningar mot

Rysslands anslutning till traktaten synes uppenbart.»

H err ministern anför vidare: »Under de omständigheter, som i det föregående

angivits, torde tidpunkten nu vara inne att träffa ett avgörande huruvida traktaten

jämväl för Sveriges del skall ratificeras. För min del hyser jag icke

någon tvekan om lämpligheten av att så sker. Såsom jag redan tillåtit mig att

framhålla vid erinran om det yttrande som på sin tid av mig i min dåvarande

egenskap av utrikesdepartementets sakkunnige i folkrätt avgavs hade jag efter

prövning av traktatens bestämmelser kommit till den uppfattning, att desamma

i det hela torde få anses ägnade att väl tillgodose de å Spetsbergen redan befintliga

företagens befogade intressen och möjliggöra tillkomsten av nya svenska

företag och att traktaten säkerligen härutinnan icke stode tillbaka för tidigare

på andra grunder byggda förslag till ordnande av förhållandena å Spetsbergen,

men i visst avseende ägde ett bestämt företräde framför dessa. Den

uppfattning, varåt jag i ifrågavarande yttrande gav uttryck, har jag icke heller

sedermera funnit anledning frångå. Det synes mig ej minst för Sverige

vara ett önskemål av betydande vikt att en slutgiltig lösning av Spetsbergsfrågan

utan dröjsmål kommer till stånd, allrahelst svenskt kapital under

de senaste åren i ökad utsträckning insatts i företag på ögruppen, vilkas framtida

utveckling ett definitivt reglerande av Spetsbergens ställning i överensstämmelse

med den föreliggande traktaten i avsevärd mån skulle bidraga att

trygga. Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att traktaten för Sveriges del

ratificeras, och torde, med hänsyn till bestämmelserna i § 12 regeringsformen,

riksdagens samtycke böra härtill inhämtas.»

Med anledning av vad sålunda anförts hemställer ministern,, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att samtycka till att den mellan Sverige, Amerikas

Förenta Stater, Danmark, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Norge och

Storbritannien i Paris den 9 februari 1920 undertecknade och vid protokollet

över detta ärende i fransk och engelsk originaltext samt svensk översättning

under litt. A och B fogade traktaten om Spetsbergen för Sveriges del ratificeras.

____

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Herbert Bosson Ribbing.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

9

Bilaga A.

T r a i t e

conceruant le Spitsberg signé å Paris le 9 fe''vrier 1920.

Le Président des Etats-Unis d’Amerique,

Sa Majesté le Roi de Grande-Bretagne

et d’Irlande et des territoires

Britanniques au dela des mers, Empereur

des Indes, Sa Majesté le Roi de

Danemark, le Président de la République

Franpaise, Sa Majesté le Roi d’Italie,

Sa Majesté 1’Empereur du Japon,

Sa Majesté le Roi de Norvége, Sa Majesté

la Reine des Pays-Bas, Sa Majesté le

Roi de Suéde,

Désireux, en reconnaissant la souveraineté

de la Norvége sur 1’arcliipel

du Spitsberg, y compris l’ile aux Ours,

de voir ees régions pourvues d’un régime

équitable propre å en assurer la mise

en valeur et l’utilisation pacifique,

Ont désigné pour leurs plénipotentiaires

respectifs en vue de conclure un

Traité ä cet effet:

Le Président des États-Unis d’Amérique:
M.

Hugb Campbell W a 1- 1 a c e, Ambassadeurextraordinaire et

plénipotentiaire des Etats-Unis d’Amérique

å Paris;

Sa Majesté le Roi de Gr ande-Bretagne

et d’Irlande et des Territoires Britanniques

au dela des mers, Empereur des

Indes:

Le Tres Honorable Comte de

Derby, K. G., G. C. V. O., C. B.

Ambassadeur extraordinaire et plénipotentiaire

de S. M. Britannique, å

Paris;

Et,

The President of The United States

of America; His Majesty the Ring of

Great Britain and Ireland and of the

British Dominions beyond the Seas,

Emperor of India; His Majesty the Ring

of Denmark; the President of the French

Republic; His Majesty the Ring of Italy;

His Majesty the Emperor of Japan; His

Majesty the Ring of Norway; Her Majesty

the Queen of the Netherlands; His

Majesty the Ring of Sweden,

Desirous, while recognising the sovereignty

of Norway over the Archipelago

of Spitsbergen, including Bear Island,

of seeing these territories provided with

an equitable régime, in order to assure

their development and paceful utilisation,

Have appointed as their respective

Plenipotentiaries with a view to concluding

a Treaty to this effect:

The President of the United States of

America:

Mr. Hugh Campbell Wal1

a c e, Ambassadör Extraordinary

and Plenipotentiary of the United

States of America åt Paris;

His Majesty the Ring of Great Britain

and Ireland and of the British Dominions

beyond the Seas, Emperor of

India:

The Right Honourable the Earl

of Derby, R. G., G. C. V. O.,

C. B., His Ambassadör Extraordinary

and Plenipotentiary åt Paris;

And

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung! Maj:ts proposition nr 159.

pour le Dominion du Canada:

L’Honorable Sir George H a 1 s e y

P e r 1 e y, K. C. M. G., Haut Commissaire

du Canada dans le RoyaumeUni;
pour

le Commonwealth d’Australie:

Le Tres Honorable Andrew Fisher,

Haut Commissaire de TAustralie dans

le Royaume-Uni;

pour le Dominion de la Nouvelle-Zelände:

Le Tres Honorable Sir Thomas

Mac K e n z i e, K. C. M. G., Haut

Commissaire de la Nouvelle-Zélande

dans le Royaume-Uni;

pour V Union Sud-Africaine:

M. Reginald Andrew B 1 a n k e nb

e r g, O. B. E., faisant fonction

de Haut Commissaire de TUnion

Sud-Africaine dans le Royaume-Uni;

pour VInde:

Le Tres Honorable Comte de D e rb

y, K. G., G. C. V. O., C. B.;

Sa Majesté le Roi de Danemarlc:

M. Herman Anker Bernhoft,

Envoyé extraordinaire et Ministre

Plénipotentiaire de S. M. le Roi de

Danemark å Paris;

Le President de la République Frangaise:

M. Alexandre Milleran d, President

du Conseil, Ministre des Affaires

étrangéres;

Sa Majesté le Roi d’Italie:

L’Honorable Maggiorino F e r r ar

i s, Sénateur du Royaume;

Sa Majesté VEmpereur du Japon:

M. K. M a t s u i, Ambassadeur

extraordinaire et Plénipotentiaire de

S. M. TEmpereur du Japon å Paris;
Sa

Majesté le Roi de Norvége:

M. le Baron de Wedel Jarlsb

e r g, Envoyé extraordinaire et

Ministre Plénipotentiaire de S. M. le

Roi de Norvége å Paris;

för the Dominion of Canada:

The Right Honourable Sir George

H a 1 s e y P e r 1 e y, K. C. M. G.,

High Commissioner for Canada in the

United Kingdom;

for the Commonwealth of Australia:

The Right Honourable Andrew

F i s h e r, High Commissioner for

Australia in the United Kingdom;

for the Dominion of New Zealand:

The Right Honourable Sir Thomas

Mac Kenzie, K. C. M. G., High

Commissioner för New Zealand in the

United Kingdom;

for the Union of South Africa:

Mr. Reginald Andrew B 1 a n k e nb

e r g, O. B. E., Acting High Commissioner

for South Africa in the

United Kingdom;

for India:

The Right Honourable the Earl of

Derby, K. G., G. C. V. O., C. B.;

His Majesty the Ring of Den mark:

Mr. Herman Anker Bernhoft,

Envoy Extraordinary and Minister

Plenipotentiary of H. M. the Ring

of D enmark åt Paris;

The President of the French Republic:

Mr. Alexandre M i 11 e r a n d, President

of the Council, Minister for

Foreign Affairs;

His Majesty the Ring of Italy:

The Honourable Maggiorino Ferrari

s, Senator of the Kingdom;

Ris Majesty the Emperor of Japan:

Mr. K. M a t s u i, Ambassadör

Extraordinary and Plenipotentiary

of H. M. the Emperor of Japan åt

Paris;

Ris Majesty the Ring of Norway:

Baron Wedel Jarlsberg,

Envoy Extraordinary and Minister

Plenipotentiary of H. M. the Ring

of Norway åt Paris;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

11

Sa Majesté la Reine des Pays-Bas:

M. John Loudon, Envoyé extraordinaire

et Ministre Plénipotentiaire

de S. M. la Reine des Pays-Bas

å Paris;

Sa Majesté le Roi de Suéde:

M. le Comte J.-J.-A. E h r ensvär

d, Envoyé extraordinaire et

Ministre plénipotentiaire de S. M. le

le Roi de Suéde a Paris;

Lesquels, apres avoir échangé leurs

pleins pouvoirs, reconnus en bonne et

due forme, sont convenus des stipulation

ci-aprés:

Article premier.

Les Hautes Parties Contractantes

sont d’accord pour reconnaitre, dans les

conditions stipulées par le présent

Traité, la pleine et entiére souverainité

de la Norvége sur 1’archipel du Spitsberg

comprenant, avec l’ile aux Ours

ou Beeren-Eiland, toutes les iles situées

entre les 10° et 35° de longitude Est de

Greenwich et entre les 74° et 81° de latitude

Nord, notamment: le Spitsberg

Occidental, la terre du Nord-Est, l’ile

de Barents, l’ile d’Edge, les iles Wiche,

l’ile d’Espérance ou Hopen-Eiland et la

terre du Prince-Charles, ensemble les

iles, ilots et rochers qui en dépendent

(Voir la carte annexée).

Article 2.

Les navires et ressortissants de toutes

les Hautes Parties Contractantes seront

également admis a 1’exercice du droit

de péche et de chassé dans les régions

visées å 1’article ler et leurs eaux territoriales.

Il appartiendra å la Norvége de maintenir,

prendre ou édicter les mesures

propres a assurer la conservation et, s’il

y a lieu, la reconstitution de la faune

et de la Bore dans lesdites régions et

leurs eaux territoriales, étant entendu

que ees mesures devront toujours étre

également applicables aux ressortissants

de toutes les Hautes Parties Contractantes,

sans exemptions, priviléges et

faveurs queleonques, direets ou indireets,

au profit de l’une queleonque

d’entre elles.

Her Majesty the Queen of the Netherlands:

Mr. John Loudon, Envoy Exstraordinary

and Minister Plenipotentiary

of H. M. the Queen of the Netherlands

åt Paris;

His Majesty The Ring of Sweden:

Count J.-J.-A. Ehrensvärd,

Envoy Extraordinary and Minister

Plenipotentiary of H. M. the Ring of

Sweden åt Paris;

Who, having communicated their full

powers, found in good and due form,

ha ve agreed as follows:

Artide 1.

The High Contracting Parties undertake

to recognise, subject to the stipulation

of the present Treaty, the full and

absolute sovereignty of Norway over

the Archipelago of Spitsbergen, comprising,

with Bear Island or BeerenEiland,

all the islands situated between

10° and 35° longitude East of Greenwich

and between 74° and 81° latitude

North, especially West Spitsbergen,

North-East Land, Barents Island, Edge

Island, Wiche Islands, Hope Island or

Hopen-Eiland, and Prince Charles Foreland,

together with all islands great or

small and rocks appertaining thereto

(see annexed map).

Artide 2.

Ships and nationals of all the High

Contracting Parties shall enjoy equally

the rights of fishing and hunting in the

territories specified in Article 1 and in

their territorial waters.

Norway shall be free to maintain,

take or decree suitable measures to ensure

the preservation and, if necessary

the re-constitution of the fauna and

flora of the said regions, and their territorial

waters; it being clearly understood

that these measures shall always

be applicable equally to the nationals

of all the High Contracting Parties

without any exemption, privilege or

favour whatsoever, direct or indirect,

to the advantage of any one of them.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majrts proposition nr 159.

Les occupants dont les droits seront

reconnus selon les termes des articles

6 et 7 jouiront du droit exclusif de

chassé sur leurs fonds de terre: T å

proximité des habitations, des maisons,

des magasins, des usines, des installations

aménagées aux fins de Texploitation

du fonds de terre, dans les conditions

fixées par les réglements de la

police locale; 2° dans un rayon de 10

kilométres autour du siége principal des

entreprises ou exploitations; et dans les

deux cas sous réserve de 1’observation

des réglements édictés par le Gouvernement

norvégien dans les conditions

énoncées au présent article.

Article 3.

Les ressortissants de toutes les Hautes

Parties Contractantes auront une égale

liberté d’accés et de relåche pour quelque

cause et objet que ce soit, dans les

eaux, fjords et ports des régions visées

a 1’article lor; ils pourront s’y livrer,

sans aucune entrave, sous réserve de

1’observation des lois et réglements

locaux, a toutes opérations maritimes,

industrielles, miniéres et commerciales

sur un pied de parfaite égalité.

Ils seront admis dans les mémes conditions

d’égalité å 1’excercice et å Texploitation

de toutes entreprises maritimes,

industrielles, miniéres ou commerciales,

tant a terre que dans les eaux

territoriales, sans qu’aucun monopole,

å aucun égard et pour quelque entreprise

que ce soit, puisse étre établi.

Nonobstant les régles qui seraient en

vigueur en Norvége relativement au

cabotage, les navires des Hautes Parties

Contractantes en provenance ou a

destination des régions visées å 1’article

premier auront le droit de relåcher, tant

å l’aller qu’au retour, dans les ports

norvégiens, pour embarquer ou débarquer

des voyageurs ou des marchandises

en provenance ou å destination desdites

régions, ou pour toute autre cause.

Il est entendu qu’å tous égards, et notamment

en tout ce qui concerne 1’exportation,

1’importation et le transit, les

ressortissants de toutes les Hautes Parties

Contractantes, leurs navires et leurs

Occupiers of land whose rights have

been recognised in accordance with the

terms of Articles 6 and 7 will enjoy the

exclusive right of hunting on their own

land: (1) in the neighbourhood of their

habitations, houses, stores, factories

and installations, constructed for the

purpose of developing their property,

under conditions laid down by the local

police regulations; (2) within a radius

. of 10 kilometers round the headquarters

of their place of business or works; and

in both cases, subject always to the

observance of regulations made by the

Norwegian Government in accordance

with the conditions laid down in the

present Article.

Artide 3.

The nationals of all the High Contracting

Parties shall have equal liberty

of access and entry for any reason or

object whatever to the waters, fjords

and ports of the territories specified in

Article 1; subject to the observance of

local laws and regulations, they may

carry on there without impediment all

maritime, industrial, mining and commercial

operations on a footing of absolute

equality.

They shall be admitted under the same

conditions of equality to the exercise

and practice of all maritime, industrial,

mining or commercial enterprises

both on land and in the territorial waters

and no monopoly shall be established

on any account or for any enterprise

whatever.

Notwithstanding any rules relating to

coasting trade which may be in force in

Norway, ships of the High Contracting

Parties going to or Corning from the

territories specified in Article 1 shall

have the right to put into Norwegian

ports on their outward or homeward

voyage for the purpose of taking on board

or disembarking passengers or cargo

going to or Corning from the said territories,

or for any other purpose.

It is agreed that in every respect and

especially with regard to exports, imports

and transit traffic, the nationals

of all the High Contracting Parties,

their ships and goods shall not be

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition nr 159.

13

marchandises, ne seront soumis å aucune

charge ni restriction quelconque, qui ne

sera pas appliquée aux ressortissants,

aux navires ou aux marchandises, jouissant

en Norvége du traitement de la

nation la plus favorisée, les ressortissants

norvégiens, leurs navires et leurs

marchandises étant dans ce but assimilés

å ceux des autres Hautes Parties

Contractantes, et ne jouissant d’un

traitement plus favorable å aucun égard.

^exportation de toutes marchandises

destinées au territoire d’une quelconque

des Puissances contractantes ne

devra étre frappée d’aucune charge ni

restriction qui puissent étre différentes

ou plus onéreuses que celles prévues å

1’exportation de marchandises de la

méme espece å destination du territoire

d’une autre Puissance contractante (y

compris la Norvége) ou de tout autre

pays.

Article 4.

Toute station publique de télégraphie

sans fil établie ou a établir, avec l’autorisation

ou par les soins du Gouvernement

norvégien, dans les regions visées

a 1’article ler, devra toujours étre ouverte

sur un pied de parfaite égalité

aux Communications des navires de tous

pavillons et des ressortissants des Hautes

Parties Contractantes dans les conditions

prévues par la Convention radiotélégraphique

du 5 juillet 1912 ou de la

Convention internationale qui serait

conclue pour étre substituée ä celle-ci.

Sous réserve des obligations internationales

résultant d’un état de guerre,

les propriétaires d’un bien-fonds pourront

toujours établir et utiliser pour

leurs propres affaires des installations

de télégraphie sans fil, qui auront la

liberté de communiquer pour affaires

privées avec des stations fixes ou mobiles,

y compris les stations établies

sur les navires et les aéronefs.

subject to any charges or restrictions

whatever which are not home by the

nationals, ships or goods which enjoy

in Norway the treatment of the most

favoured nation; Norwegian nationals,

ships or goods being for this purpose

assimilated to those of the other High

Contracting Parties, and not treated

more favourably in any respect.

No charge or restriction shall be imposed

on the exportation of any goods

to the territories of any of the Contracting

Powers other or more onerous than

on the exportation of similar goods to

the territory of any other Contracting

Power (including Norway) or to any

other destination.

Artide 4.

All public wireless telegraphy stations

established or to be established by,

or with the autorisation of, the Norwegian

Government within the territories

referred to in Article 1 shall always be

open on a footing of absolute equality

to Communications from ships of all

flags and from nationals of the High

Qontracting Parties, under the conditions

laid down in the Wireless Telegraphy

Convention of July 5, 1912, or

in the subsequent International Convention

which may be concluded to

replace it.

Subject to international obligations

arising out of a state of war, owners of

landed property shall always be åt liberty

to establish and use for their own purposes

wireless telegraphy installations,

which shall be free to communicate on

private business with fixed or moving

wireless stations, including those on

board ships and aircraft.

Artide 5. Artide 5.

Les Hautes Parties Contractantes re- The High Contracting Parties recogconnaissent

l’utilité d’établir dans les nise the utility of establishing an interrégions

visées å 1’article premier une national meteorological station in the

station internationale de météorologie, territories specified in Article 1, the

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Eungl. Maj:ts proposition nr 159.

d’ont 1’organisation fera l’objet d’une

Convention ultérieure.

Il sera pourvu également par voie de

convention aux conditions dans lesquelles

les recherches d’ordre scientifique

pourront étre effectuées dans lesdites

regions.

Article 6.

Sous réserve des dispositions du present

article, les droits acquis appartenant

aux ressortissants des Hautes

Parties Contractantes seront reconnus

valables.

Les réclamations relativement aux

droits résultant de prises de possession

ou d’occupation antérieures å la signatur

du present Traité seront réglées

d’aprés les dispositions de 1’Annexe

ci-j ointe, qui aura méme force et valeur

que le présent Traité.

Artide 7.

Dans les régions visées å Tarticle ler,

la Norvége s’engage å accorder ä tous les

ressortissants des Hautes Parties Contractantes,

en ce qui concerne les modes

d’acquisition, la jouissance et l’exercice

du droit de propreté, y compris les

droits miniers, un traitement basé sur

une parfaite égalité et conforme aux

stipulations du présent Traité.

Il ne pourra étre effectué d’expropriation

que pour cause d’utilité publique et

contre le versement d’une juste indemnité.

Artide 8.

La Norvége s’engage å pouvoir les

régions visées å Tarticle ler d’un régime

minier qui, notamment au point de vue

des impöts, taxes ou redevances de

toute nature, des conditions générales et

particuliéres du travail, devra exclure

tous priviléges, monopoles ou faveurs

tant au profit de 1’Etat qu’au profit des

ressortissants d’une des Hautes Parties

Contractantes, y compris la Norvége, et

assurer au personnel salarié de toute

catégorie les garanties de salaire et

de protection nécessaires å leur bienétre

pbysique, moral et intellectuel.

Les impöts, taxes et droits qui seront

pergus devront étre exclusivement con
-

organisation of which shall form the

subject of a subsequent Convention.

Conventions shall also be concluded

laying down the conditions under which

scientific investigations may be conduct - ed in the said territories.

Artide 6.

Subject to the provisions of the present

Article, acquired rights of nationals

of the High Contracting Parties shall

be recognised.

Claims arising from taking possession

or from occupation of land before the

signature of the present Treaty shall be

dealt with in accordance with the Annex

hereto, which will have the same force

and effect as the present Treaty.

Artide 7.

With regard to methods of acquisition,

enjoyment and exercise of the

right of ownership of property, including

mineral rights, in the territories specified

in Article 1, Norway undertakes

to grant to all nationals of the High

Contracting Parties treatment based

on complete equality and in conformity

with the stipulations of the present

Treaty.

Expropriation may be resorted to

only on grounds of public utility and

on payment of proper compensation.

Artide 8.

Norway undertakes to provide for the

territories specified in Article 1 mining

regulations which, especially from the

point of view of imposts, taxes or charges

of any kind, and of general or particular

labour conditions, shall exclude

all privileges, monopolies or favours

for the benefit of the State or of the

nationals of any one of the High Contracting

Parties, including Norway, and

shall guarantee to the paid staff of all

categories the remuneration and protection

necessary for their physical,

moral and intellectual welfare.

Taxes, dues and duties levied shall be

devoted exclusively to the said territo
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 159.

15

sacrés auxdites régions et ne pourront

étre établis que dans la mesure ou ils

seront justifiés par leur objet.

En ce qui concerne spécialement l’exportation

des minerais, le Gouvernement

norvégien aura la faculté d’établir une

taxe å 1’exportation; toutefois cette taxe

ne pourra étre supérieure atp. 100 de

valeur maxima des minerais exportés

jusqu’å concurrence de 100,000 tonnes,

et au-dessus de cette quantité la taxe

suivra une proportion décroissante. La

valeur sera déterminée a la fin de saison

navigable en calculant le prix moyen

franco-bord.

Trois mois avant la date prévue pour

sa mise en vigeur, le profet de régime

minier devra étre communiqué par le

Gouvernement norvégien aux autres

Puissances contractantes. Si, dans ce

délai, une ou plusieurs desdites Puissances

proposaient d’apporter des modifications

å cette réglementation avant

qu’elle soit appliquée, ees propositions

seraient communiquées par le Gouvernement

norvégien aux autres Puissances

contractantes, pour étre soumises å

1’examen et å la décision d’une Commission

composée d’un representant de

chacune desdites Puissances. Cette Commission

sera réunie par le Gouvernement

norvégien et devra statuer dans un

délai de trois mois å dater de sa réunion.

Ses décisions seront prises å la majorité

des voix.

Article 9.

Sous réserve des droits et devoirs pouvant

résulter pour la Norvége de son

adhésion å la Société des Nations, la

Norvége s’engage a ne créer et å ne laisser

s’établir aucune base navale dans les

régions visées å 1’article ler, å ne construire

aucune fortification dans lesdites

régions, qui ne devront jamais étre

utilisées dans un but de guerre.

Article 10.

En attendant que la reconnaissance

par les Hautes Parties Contractantes

d’un Gouvernement nisse permette å la

Russie d’adhérer au présent Traité, les

nationaux et sociétés russes jouiront

ries and shall not exceed wbat is required

for tbe object in view.

So far, particularly, as tbe exportation

of minerals is concerned, the

Norwegian Government sball have tbe

rigbt to levy an export duty which sball

not exceed 1 % of tbe maximum value

of tbe minerals exported up to 100,000

tons, and beyond that quantity tbe

duty will be proportionately diminisbed.

Tbe value sball be fixed åt tbe end of tbe

navigation season by calculating tbe

average free on board price obtained.

Tbree montbs before tbe date fixed

for their Corning into force, tbe draft

mining regulations sball be communicated

by tbe Norwegian Government to

tbe otber Contracting Powers. If during

tbis period one or more of tbe said

Powers propose to modify tbese regulations

before tbey are applied, sucb

proposals sball be communicated by

tbe Norwegian Government to tbe otber

Contracting Powers in order tbat they

may be submitted to examination and

tbe decision of a Commission composed

of one representative of eacb of tbe

said Powers. Tbis Commission sball

meet åt tbe invitation of tbe Norwegian

Government and shall come to a decision

witbin a period of tbree months from

tbe date of its first meeting. Its decisions

sball be taken by a majority.

Artide 9.

Subject to tbe rigbts and duties resulting

from tbe admission of Norway to tbe

League of Nations, Norway undertakes

not to ereate nor to alow the establishment

of any naval base in tbe territories

specified in Article 1 and not to construet

any fortification in tbe said

territories, wbicb may never be used for

warlike purposes.

Artide 10.

Until tbe recognition by tbe Higb

Contracting Parties of a Russian Government

shall permit Russia to adbere

to tbe present Treaty, Russian nationals

and companies shall enjoy the same

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

des mémes droits que les ressortissants

des Hautes Parties Contractantes.

Les réclamations qu’ils auraient å

faire valoir dans les régions visées å

1’article ler seront présentées, dans les

conditions stipulées par 1’article 6 et

1’Annexe du présent Traité, par les soins

du Gouvernement danois, qui consent

å préter, dans ce but, ses bons offices.

Le présent Traité, dont les

textes frangais et anglais feront foi, sera

ratifié.

Le dépot des ratifications sera effectué

å Paris, le plus tot qu’il sera possible.

Les Puissances dont le Gouvernement

a son siége hors d’Europe auront la

faculté de se borner å faire connaitre

au Gouvernement de la République

frangaise, par leur représentant diplomatique

ä Paris que leur ratification

a été donnée et, dans ce cas, elles devront

en transmettre 1’instrument aussitot que

faire se pourra.

Le présent Traité entrera en vigueur,

en ce qui concerne les stipulations de

1’article 8, des qu’il aura été ratifié par

cbacune des Puissances signataires, et, å

tous autres égards, en méme temps que

le régime minier prévu audit article.

Les tierces Puissances seront invitées

par le Gouvernement de la République

frangaise å adhérer au présent Traité

dument ratifié. Cette adhésion sera

effectuée par voie de notification adressée

au Gouvernement frangais, å qui il

appartiendra d’en aviser les autres

Parties Contractantes.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires

susnommés ont signé le présent Traité.

Eait ä Paris, le neuf février 1920, en

deux exemplaires, dont un sera remis

au Gouvernement de Sa Majesté le Roi

de Norvége et un restera déposé dans les

arcbives du Gouvernement de la République

frangaise et dont les expé
-

rights as nationals of tbe High Contracting

Parties.

Claims in tbe territories specified in

Article 1 which they may have to put

forward sball be presented under tbe conditions

laid down in tbe present Treaty

(Article 6 and Annex) tbrougb tbe

intermediary of tbe Danish Government,

who declare tbeir willingness to

lend tbeir good offices for tbis purpose.

Tbe present Treaty, of

wbicb tbe Frencb and Englisb texts

are botb autbentic, sball be ratified.

Ratifications sball be deposited åt

Paris as soon as possible.

Powers of wbicb the seat of tbe Government

is outside Europé may confine

tbeir action to informing tbe Government

of tbe Frencb Republic, tbrougb

tbeir diplomatic representative åt Paris,

tbat tbeir ratification bas been given,

and in tbis case, tbey sball transmit

tbe instrument as soon as possible.

Tbe present Treaty will come into

force, in so far as tbe stipulations of

Article 8 are concerned, from tbe date

of its ratification by ail tbe signatory

Powers; and in all ether respects on tbe

same date as tbe mining regulations

provided for in tbat Article.

Tbird Powers will be invited by tbe

Government of tbe Frencb Republic to

adbere to tbe present Treaty duly

ratified. Tbis adhesion shall be effected

by a communication addressed to tbe

Frencb Government, whicb will undertake

to notify tbe otber Contracting

Parties.

In witness wbereof tbe abovenamed

Plenipotentiaries bave signed tbe present

Treaty.

Done åt Paris, the nintb day of February,

1920, in duplicate, one copy to

be transmitted to tbe Government of

His Majesty tbe Ring of Norway, and

one deposited in tbe arcbives of tbe

Frencb Republic; authenticated copies

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

ditions authentiques seront remises aux will be transmitted to the other Signa

autres Puissances signataires. tory Powers. 6

(L.

S.)

Hugh C. Wall a ce.

(L.

S.)

Derby.

(L.

S.)

George H. Perley.

(L.

S.)

Andrew Fisher.

(L.

S.)

T h. Mackenzie.

(L.

S.)

R. A. Blankenberg.

(L.

S.)

Derby.

(L.

S.)

H. A. B e r n h o f t.

(L.

S.)

A. Milleran d.

(L.

S.)

Maggiorino Ferra:

(L.

S.)

K. M a t s u i.

(L.

S.)

Wedel Jarlsberg.

(L.

S.)

J. Loudon.

(L.

S.)

J. Ehrensvärd.

Annexe.

§ 1.

1° Dans un délai de trois mois å dater

de la mise en vigueur du présent Traité,

toutes les revendications territoriales qui

auraient déjä été formulées auprés des

Gouvernements des diverses Puissances

antérieurement å la signature du présent

Traité devront étre notifiées par le

Gouvernement du réclamant å un Commissaire

chargé d’examiner ees revendications.

Ce Commissaire sera un juge

ou un jurisconsulte de nationalité danoise

possedant les qualités nécessaires et

désigné par le Gouvernement danois.

2° Cette notification devra comprendre

une délimitation exaete de Tétendue

du terrain revendiqué, et étre accompagnée

d’une carte, qui sera établie a

1’échelle d’au moins 1/1,000,000, et sur

laquelle sera indiqué clairement le

terrain revendiqué.

3° La notification devra étre accompagnée

du dépöt de la somme d’un penny

(1 d.) par aere (40 ares) de terrain revendiqué,

pour couvrir les frais occasionnés

par 1’examen des revendications.

4° Le Commissaire pourra requérir

des réclamants la produetion de tous

autres documents, aetes ou informations

qu’il jugerait nécessaires.

Bihang till riksdagens protokoll 19911,.

Annex.

1.

(1) Within three months from the

commg into force of the present Treaty,

notification of all claims to land which

had been made to any Government before

the signature of the present Treaty

must be sent by the Government of the

claimant to a Commissioner charged

to examine such claims. The Commissioner

will be a judge or jurisconsult of

Danish nationality possessing the necessär

qualifications for the task, and

shall be nominated by the Danish

Government.

(2) The notification must inelude a

precise delimitation of the land claimed

and be accompanied by a map on a scale

of not less than 1/1,000,000 on which

the land claimed is clearly marked.

(3) The notification must be accompanied

by the deposit of a sum of one

penny for each nere (40 ares) of land

claimed, to defray the expenses of the

examination of the claims.

(4) The Commissioner will be entitled

to require from the claimants any

further documents or information which

he may consider necessary.

samt. 121 Käft. (Nr 159.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mai ds proposition nr 159.

5° Le Commissaire examinera les revendications

ainsi notifiées. A cette

fin, il pourra recourir ä telle assistance

technique qu’il jugerait nécessaire et, le

cas échéant, faire procéder å une enquete

sur place.

6° La rémunération du Commissaire

sera fixée d’un commun accord par le

Gouvernement danois et les autres Gouvernements

intéressés. Le Commissaire

fixera lui-méme la rémunération des

adjoints qu’il jugera nécessaire d’employer.

7° Apres examen des réclamations, le

Commissaire préparera un rapport indiquant

avec précision les réclamations

qui, d’aprés lui, doivent étre immédiatement

reconnues fondées et celles qui,

par suite de contestation ou pour toute

autre cause, devraient, å son avis, étre

soumises a 1’arbitrage comme il est dit

ci-aprés. Des copies de ce rapport seront

transmises par le Commissaire aux Gouvernements

intéressés.

8° Si le chiffre des sommes déposées

eu vertu de 1’alinéa 3° ne suffit pas å

couvrir les frais occasionnés par l’examen

des revendications, le Commissaire,

si la revendication lui parait fondée,

indiquera immédiatement le supplément

å verser par le réclamant. Le montant

de cette somme sera fixé d’aprés 1’étendue

du terrain sur lequel les titres du

réclamant auront été reconnus justifiés.

Si le montant des sommes déposées en

vertu de 1’alinéa 3° venait ä dépasser

celui desdits frais, le solde en serait

affecté au payement des frais de 1’arbitrage

prévu ci-aprés.

9° Dans un délai de trois mois å dater

du rapport prévu å 1’alinéa 7° du présent

paragraphe, le Gouvernement norvégien

prendra les mesures nécessaires pour

conférer au réclamant dont le Commissaire

aura reconnu la réclamation justifié,

un titre valable lui assurant la propreté

exclusive sur le terrain en question,

d’accord avec les lois et les réglements

qui sont ou seront en vigueur dans

les regions visées å 1’article ler du présent

Traité et sous réserve des réglements

miniers visés å 1’article 8 dudit Traité.

(5) The Commissioner vill examine

the claims so notified. För this purpose

he will be entitled to avail himself of

such expert assistance as he may consider

necessary, and in case of need to

cause investigations to be carried out

on the spot.

(6) The rémunération of the Commissioner

will be fixed by agreement between

the Danish Government and the

other Governments concerned. The

Commissioner will fix the rémunération

of such assistants as he considers it

necessary to employ.

(7) The Commissioner, after examining

the claims, will prepare a report

showing precisely the claims which he

is of opinion should be recognised åt

once and those which, either because

they are disputed or for any other

reason, he is of opinion should be submitted

to arbitration as hereinafter

provided. Copies of this report will be

forwarded by the Commissioner to the

Governments concerned.

(8) If the amount of the sums deposited

in accordance witli clause (3) is

insufficient to cover the expenses of the

examination of the claims, the Commissioner

will, in every case where he is

of opinion that a claim should be recognised,

åt once state what further

sum the claimant should be required to

pay. This sum will be based on the

amount of the land to which the claimant’s

title is recognised.

If the sums deposited in accordance

with clause (3) exceed the expenses of the

examination, the balance will be devoted

to the cost of the arbitration hereinafter

provided for.

(9) Within three months from the

date of the report referred to in clause

(7) of this paragraph, the Norwegian

Government shall take the necessary

steps to confer upon claimants whose

claims have been recognised by the

Commissioner a valid title securing

to them the exclusive property in the

land in question, in accordance with the

laws and regulations in force or to be

enforced in the territories specified in

Article 1 of the present Treaty, and

subject to the mining regulations re
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

19

Toutefois, dans le cas ou un versement

complémentaire serait nécessaire en vertu

1’alinéa 8 ci-dessus, il ne sera délivré

qu’un titre provisoire qui deviendra

definitif des que le réclamant aura

effectué ledit versement dans tel délai

convenable, que pourra fixer le Gouvernement

norvégien.

§ 2.

Les réclamations que, pour une raison

quelconque, le Commissaire, prévu au

paragraphe ler, n’aura pas reconnues

fondées, seront réglées d’aprés les dispositions

suivantes:

1° Dans un délai de trois niois å dater

du rapport prévu a l’alinéa 7 du paragraphe

précédent, chacun des Gouvernements

auxquels ressortissent les réclamants

dont les réclamations n’ont pas

été admises, désignera un arbitre.

Le Commissaire présidera le tribunal

ainsi constitué. Il aura voix prépondérante

en cas de partage. Il désignera un

secrétaire chargé de recevoir les documents

visés å 1’alinéa 2° du présent

paragraphe et de prendre les mesures

nécessaires pour la réunion du tribunal.

2° Dans le délai d’un mois a dater de

la nomination du secrétaire prévu å

1’alinéa 1 °, les réclamants feront parveny

å ce dernier, par 1’intermédiaire de

leurs Gouvernements respectifs, un mémoire

indiquant avec précision leurs

revendications, accompagné de tous

documents et argumentations qu’ils

pourraient désirer faire valoir a l’appui.

3° Dans le délai de deux mois å dater

de la nomination du secrétaire prévu å

1’alinéa 1°, le Tribunal se réunira å Copenhague

å l’effet d’examiner les revendications

qui lui auront été soumises.

4° La langue employée par le Tribunal

sera 1’anglais. Tous documents ou

arguments pourront lui étre présentés

par les parties intéressées dans leur

ferred to in Artide 8 of the present

Treaty.

In the event, however, of a further

payment being required in accordance

with clause (8) of this paragraph, a provisional

title only will be delivered,

which title will become definitive on

payment by the claimant, within such

reasonable period as the Norwegian

Government may fix, of the further

sum required of him.

2.

Claims which for any reason the Commissioner

referred to in clause (1) of the

preceding paragraph has not recognise

as valid will be settled in accordance

with the foliowing provisions:

(1) Within three months from the

date of the report referred to in clause

(7) of the preceding paragraph, each of

the Governments whose nationals have

been found to possess claims which have

not been recognised will appoint an

arbitrator.

The Commissioner will be the President

of the Tribunal so constituted.

In cases of equal division of opinion,

he shall have the deciding vote. He will

nominate a Secretary to receive the

documents referred to in clause (2) of

this paragraph and to make the necessary

arrangements for the meeting

of the Tribunal.

(2) Within one month from the appointment

of the Secretary referred to

in clause (1) the claimants concerned will

send to him through the intermediary

of their respective Governments statements

indicating precisely their claims

and accompanied by such documents

and arguments as they may wish to

submit in support thereof.

(3) Within two months from the

appointment of the Secretary referred

to in clause (1) the Tribunal shall meet

åt Copenhagen for the purpose of dealing

with the claims which have been

submitted to it.

(4) The language of the Tribunal shall

be English. Documents or arguments

may be submitted to it by the interested

parties in their own language,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

propre langue, mais devront étre accompagnés

en tout cas d’une traduction en

anglais.

5° Les réclamants auront le droit, s’ils

en expriment le désir, d’étre entendus

par le Tribunal, soit personnellement,

soit par des conseils, et le Tribunal aura

le droit de demander aux réclamants

toutes explications et tous documents

ou argumentation complémentaires qu’il

jugerait nécessaires.

6° Avant d’entendre la cause, le Tribunal

devra requérir des parties un

dépöt ou une garantie de toute somme

qu’il pourra juger nécessaire pour payer

la part de chaque réclamant dans les

dépenses du Tribunal. Pour en fixer

le montant, le Tribunal se basera principalement

sur Tétendue du terrain

revendiqué. Il pourra aussi demander

aux Parties un complement de dépöt

dans les affaires impliquant des dépenses

spéciales.

7° Le chiffre des bonoraires des arbitres

sera déterminé par mois, et fixé

par les Gouvernements intéressés. Le

Président fixera les appointements du

secrétaire et de toutes autres personnes

employées par le Tribunal.

8° Sous réserve des stipulations de la

présente Annexe, le Tribunal aura plein

pouvoir pour regler sa propre procédure.

9° Dans 1’examen des revendications

le Tribunal devra prendre en considération:
a)

Toutes régles applicables du droit

des gens;

b) les principes généraux de justice et

d’équité;

c) les circonstances suivantes:

1) la date å laquelle le terrain revendiqué

a été occupé pour la

premiére fois par le réclamant

ou ses auteurs;

2) la date å laquelle la revendication

a été notifiée au Gouvernement

du réclamant;

3) la mesure, dans laquelle le réclamant

ou ses auteurs ont développé

et exploité le terrain

revendiqué par le réclamant.

A cet égard, le Tribunal devra

tenir compte des circonstances

ou des entraves qui, par suite

but in tliat case must be accompanied

by an English translation.

(5) The claimants sball be intitled,

if they so desire, to be beard by tbe

Tribunal eitber in person or by counsel,

and tbe Tribunal shall be entitled to

call upon tbe claimants to present sucb

additional explanations, documents or

arguments as it may tbink necessary.

(6) Before tbe hearing of any case

tbe Tribunal sball require from tbe

parties a deposit or security for sucb

sum as it may tbink necessary to cover

tbe sbare of eacb party in tbe expenses

of tbe Tribunal. In fixing tbe amount

of sucb sum tbe Tribunal sball base itself

principal^ on tbe extent of tbe land

claimed. The Tribunal sball also have

power to demand a furtber deposit

from tbe parties in cases wbere special

expense is involved.

(7) Tbe honorarium of tbe arbitrators

shall be calculated per month, and fixed

by tbe Governments concerned. Tbe

salary of tbe Secretary and any otber

persons employed by tbe Tribunal sball

be fixed by tbe President.

(8) Subject to the provisions of tbis

Annex tbe Tribunal shall bave full power

to regulate its own procedure.

(9) In dealing witb tbe claims tbe

Tribunal sball take into consideration:

(a) any applicable rules of International

Law;

(b) tbe general principles of justice

and equity;

(c) tbe following circumstances:

(i) tbe date on wbicb tbe land

claimed was first occupied

by tbe claimant or bis predecessors

in title;

(ii) tbe date on which tbe claim

was notified to tbe Government

of tbe claimant;

(iii) tbe extent to wbicb tbe claimant

or bis predecessors in

title bave developed and

exploited tbe land claimed.

In tbis connection tbe Tribunal

sball take into account

tbe extent to wbicb tbe clai
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

21

de 1’existence de l’état de guerre

de 1914 ä 1919, ont pu empécher

les réclamants de poursuivre

leur réclamation.

] 0° Toutes les dépenses du Tribunal

seront partagées entre les réclamants

dan la proportion fixée par le Tribunal.

Dans le cas ou le montant des sommes

déposées selon les stipulations de 1’alinéa

6° viendrait å dépasser celui des frais du

Tribunal, le solde en serait remboursé

aux personnes dont les réclamations ont

été admises, et cela dans la proportion

jugée équitable par le Tribunal.

11° Les décisions du Tribunal seront

communiquées par ce dernier aux Gouvernements

intéressés, et dans tous les

cas au Gouvcrnement norvégien.

Le Gouvernement norvégien, dans un

délai de trois mois apres qu’il aura refu

une décision, prendra les mesures nécessaires

pour conférer aux réclamants,

dont les revendications auront été

admises par le Tribunal, des titres valables

conformément aux lois et reglemente,

qui sont ou seront en vigueur

dans les régions visées å 1’article ler du

présent Traité, et sous réserve des réglements

miniers, dont il est parlé å 1’article

8 dudit Traité. Toutefois les titres ne

deviendront définitifs que lorsque le

demandeur aura versé sa quote-part des

frais du Tribunal, dans tel délai convenable

que pourra fixer le Gouvernement

norvégien.

§ 3.

Toute réclamation qui n’aura pas été

notifiée au Commissaire conformément

a 1’alinéa ler du paragrapbe lor, ou qui,

n’ayant pas été admis, par lui n’aura

pas été soumise au Tribunal conformément

au paragrapbe 2, sera considerée

comme définitivement éteinte.

mants may have been prevented

from developing tbeir

undertakings by condition

or restrictions resulting from

tbe war of 1914—1919.

(10) All the expenses of tbe Tirbunal

shall be divided among the claimants in

sucb proportion as tbe Tribunal sball decide.

If tbe amount of the sums paid in

accordance with clause (6) is larger than

tbe expenses of tbe Tribunal, tbe balance

sball be returned to tbe parties wbose

claims bave been recognised in sucb

proportion as tbe Tribunal sball think

fit.

(11) Tbe décisions of tbe Tribunal

shall be communicated by it to tbe

Governments concerned, including in

every case tbe Norwegian Government.

Tbe Norwegian Government sball

within tbree montbs from tbe receipt

of each decision take tbe necessary

steps to confer upon tbe claimants

wbose claims bave been recognised by

the Tribunal a valid title to the land

in question, in accordance witb tbe

laws and regulations in force or to be

enforced in tbe territories specified in

Arti de 1, and subject to tbe mining

regulations referred to in Article 8 of

tbe present Treaty. Nevertbeless, tbe

titles so conferred will only become definitive

on tbe payment by tbe claimant

concerned, within sucb reasonable period

as tbe Norwegian Government may fix,

of bis sbare of tbe expenses of tbe Tribunal.

3.

Any claims wbicb are not notified to

the Commissioner in accordance wbitb

clause (1) of paragrapli 1, or whicb not

having been recognised by him are not

submitted to the Tribunal in accordance

witb paragrapb 2, will be finally

extinguished.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Bilaga B.

Amerikas Förenta Staters President; Hans Maj:t Konungen av Storbritannien

och Irland och de Brittiska besittningarna hinsides haven, Kejsare av Indien;

Hans Maj:t Konungen av Danmark; Franska Republikens President; Hans

Maj:t Konungen av Italien; Hans Maj:t Kejsaren av Japan; Hans Maj:t Konungen

av Norge; Hennes Maj:t Drottningen av Nederländerna; Hans Maj:t Konungen

av Sverige,

besjälade av önskan att genom erkännande av Norges överhöghetsrätt över

Spetsbergsögruppen, inbegripet Björnön, se dessa områden ställda under en rättvis

styrelse, ägnad att betrygga deras utveckling och fredliga utnyttjande,

hava i ändamål att avsluta en traktat i dylikt syfte till sina respektive fullmäktige

utsett

Presidenten för Amerikas Förenta Stater:

Amerikas Förenta Staters Ambassadeur extraordinär och plénipotentiaire i

Paris Hugh Campbell Wallace;

Hans Maj :t Konungen av Storbritannien och Irland och de Brittiska besittningarna

hinsides haven, Kejsare av Indien:

Hans Brittiska Majestäts Ambassadeur extraordinär och plénipotentiaire i

Paris, the Right Honourable Earlen av Derby, K. G. G. C. V. O., C. B.;

och för Canada:

Canadas Höge Kommissarie i Det Förenade Konungariket, the Right Honourable

Sir George Halsey Perley, K. C. M. G;

för Australiska Statsförbundet:

Australiens Höge Kommissarie i Det Förenade Konungariket, the Right

Honourable Andrew Fisher;

för Nya Zealand:

Nya Zealands Höge Kommissarie i Det Förenade Konungariket, the Right

Honourable Sir Thomas Mac Kenzie, K. C. M. G;

för Sydafrikanska Unionen:

Sydafrikas fungerande Höge Kommissarie i Det Förenade Konungariket,

Reginald Andrew Blankenberg, O. B. E;

för Indien:

The Right Honourable Earlen av Derby, K. G., G. C. V. O., C. B;

Hans Maj :t Konungen av Danmark:

Hans Maj :t Konungens av Danmark Envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire

i Paris Herman Anker Bernhoft;

Franska Republikens President:

Konseljpresidenten och Utrikesministern Alexandre Millerand;

Hans Maj:t Konungen av Italien:

Senatorn Maggiorino Ferraris;

Hans Maj:t Kejsaren av Japan:

Hans Maj:t Kejsarens av Japan Ambassadeur extraordinaire och plénipotentiaire

i Paris K. Matsui;

Hans Maj:t Konungen av Norge:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 159.

23

Hans Maj:t Konungens av Norge Envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire

i Paris Baron Wedel Jarlsberg;

Hennes Maj:t Drottningen av Nederländerna:

Hennes Maj:t Drottningens av Nederländerna Envoyé extraordinaire och ministre

plénipotentiaire i Paris John Loudon;

Hans Maj:t Konungen av Sverige:

Hans Maj:t Konungens av Sverige Envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire

i Paris Greve J. J. A. Ehrensvärd;

vilka, efter att hava utväxlat sina i god och behörig form befunna fullmakter,

överenskommit om följande bestämmelser.

Artikel 1.

De höga fördragsslutande parterna äro ense, att under de i denna traktat stadgade

villkor, erkänna Norges fulla och oinskränkta suveränitet över Spetsbergsögruppen,

som förutom Björnön eller Beeren-Eiland omfattar alla öar, som äro belägna

mellan 10° och 35° östlig latitud från Greenwich och mellan 74° och 81°

nordlig latitud nämligen: Yästspetsbergen, Nordostlandet, Barents-ö, Edge-ön,

Wicheöarna, Hopp-ön eller Hopen-Eiland och Prins Karls land, tillika med därtill

hörande öar, holmar och skär (se bifogade karta).1

Artikel 2.

Alla de höga fördragsslutande parternas fartyg och medborgare skola utan åtskillnad

hava rätt att idka fiske och jakt inom de i artikel 1 omförmälda områden

och därtill hörande territorialvatten.

Norge skall vara förpliktat vidtaga, upprätthålla eller påbjuda de åtgärder,

som erfordras för att säkerställa bevarandet, eller om så påfordras, återställandet

av djur- och växtvärlden i ovan nämnda områden och deras territorialvatten, dock

så, att dylika åtgärder alltid skola utan åtskillnad tillämpas på alla de höga

fördragsslutande parternas undersåtar, utan några som helst undantag, privilegier

eller förmåner, direkt eller indirekt till fördel för någon av dem.

De ockupanter, vilkas rättigheter erkänts i enlighet med bestämmelserna i artiklarna

6 och 7, skola åtnjuta uteslutande rätt till jakt å sina landområden: 1)

i närheten av bostäder, hus, magasiner, verkstäder och anläggningar, som uppförts

för utnyttjande av området enligt de närmare bestämmelser, som givas i de

lokala polisförordningarna, 2) inom ett område med en radie av 10 kilometer

från företagens eller anläggningarnas huvudsäte — i båda fallen under förutsättning

att de föreskrifter iakttagas, som av norska regeringen utfärdas i enlighet

med bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 3.

Alla de höga fördragsslutande parternas undersåtar skola utan åtskillnad

hava rätt till tillträde och uppehåll, av vilket skäl och för vilket ändamål det än

må vara, i vatten, fjordar och hamnar, som äro belägna inom de i artikel 1

nämnda områden; de skola där obehindrat och under fullkomlig likställdhet äga

rätt att driva all slags sjöfarts-, industri-, gruvdrifts- och handelsverksamhet,

förutsatt att de iakttaga på platsen gällande lagar och förordningar.

Under samma villkor av likställdhet skola de äga rätt att driva och utöva varje

slags sjöfarts-, industri-, gruvdrifts- och handelsverksamhet både till lands och

i territorialvattnen, utan att något monopol i något hänseende må kunna upprättas

för vilket ändamål det än må vara.

1 Ilär ej bifogad.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Oavsett vilka regler, som må tillämpas i Norge med avseende å kustfart, skola

tfrtyg “^hörande någon av de höga fördragsslutande parterna på resa till eller

Uran de områden, som omnämnas i artikel 1, hava rätt att anlöpa norska hamnar

pa saval ut- som hemresan för att taga ombord eller ilandsätta passagerare

eller varor, kommande från eller destinerade till ovan nämnda omåden — eller

lor vilket annat ändamål som helst.

• <Pet ?r överenskommet, att i alla hänseenden och särskilt vad angår utförsel,

införsel eller transitermg, de höga fördragsslutande parternas undersåtar, fartyg

och varor icke skola underkastas någon som helst avgift eller inskränkning, som

icke tillämpa® a medborgare fartyg eller varor, vilka i Norge åtnjuta mest gynnad

nations behandling. Norska undersåtar, deras fartyg eller varor skola i

detta avseende vara jämställda med de övriga höga fördragsslutande parternas,

och skola icke i något avseende åtnjuta en fördelaktigare behandling.

Utförsel av varor destinerade till något av de fördragsslutande parternas område,

ma icke göras till föremål för någon pålaga eller inskränkning, som skulle

vara mer betungande än de, som gälla för utförsel av samma slags varor destinerade

till någon annan fördragsslutande makts område (däribland Norge) eller

till något annat land.

Artikel 4.

\ arje offentlig station för trådlös telegrafi, som redan är upprättad eller kommer

att upprättas inom de i artikel 1 omförmälda områden med norska regeringens

tillstånd eller genom dess försorg, skall städse på grundvalen av fullkomlig

likställdhet vara öppen för meddelanden från fartyg av varje nationalitet

och Iran de höga fördragsslutande parternas undersåtar, enligt de bestämmelser,

som fastställts i konventionen om trådlös telegrafi den 5 juli 1912 eller

1 tv?1 in|;eri)aj^9iIjc^a konvention, vilken kan komma att ersätta densamma.

Med förbehåll för. de internationella förpliktelser, som bliva följden av ett

Krigstillstånd, skola ägare av fastigheter alltid hava rätt att upprätta och för

eget bruk använda anläggningar för trådlös telegrafi, vilka fritt skola kunna

meddela sig i enskilda angelägenheter med fasta eller rörliga stationer, däri inbegripet

stationer ombord å fartyg och luftfarkoster.

Artikel 5.

De höga fördragsslutande parterna äro överens om lämpligheten av att å de i

artikel 1 angivna områden upnrätta en internationell meteorologisk station, vars

oiganisation kominer att bestämmas genom en senare konvention.

Genom särskild konvention skall likaledes fastställas, under vilka villkor vetenskapliga

forskningar inom sagda områden må företagas.

Artikel 6.

f.. de förbehåll, som angivas i denna artikel, skola sådana rättigheter, som

förvärvats av de höga fördragsslutande parternas undersåtar, erkännas som giltiga.

An,s.prå^’ v''^:a uPPstått genom besittningstagande eller ockupation som ägt

. re denna traktats undertecknande, skola regleras enligt bestämmelserna i

härvid fogade bilaga, som skall hava samma kraft och verkan som denna traktat.

Artikel 7.

Norge förbinder sig att inom de i artikel 1 nämnda områden i fråga om förvärv,

åtnjutande och utövande av äganderätt, däri inbegripet gruvrättigheter

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

25

medgiva de höga fördragsslutande parternas undersåtar en fullkomligt lika behandling

i överensstämmelse med stadgandena i denna traktat.

Expropriation kan endast äga rum för allmännyttiga ändamål och mot skälig

ersättning.

Artikel 8.

Norge förbinder sig att för de i artikel 1 omförmälda områden utfärda en

bergverksordning, vilken särskilt beträffande skatter, pålagor eller avgifter av

alla slag samt allmän och speciell arbetslagstiftning utesluter alla privilegier,

monopol och förmåner till förmån för staten eller för någon de höga fördragsslutande

parternas undersåtar, däri inbegripet Norges, och tillförsäkrar avlönad

personal av varje slag den lön och det skydd, som erfordras för dess fysiska, moraliska

och intellektuella välbefinnande.

Pe skatter, pålagor eller avgifter, som uppbäras skola uteslutande användas

till förmån för de nämnda omadena och kunna endast åläggas i den utsträckning,

vartill deras syfte berättigar.

Vad särskilt angår utförseln av mineralier, äger norska regeringen pålägga

en exportavgift, som dock icke får överstiga 1 % på maximivärdet av de utförda

mineralierna, när fråga är om en myckenhet av intill 100,000 tons, och som därefter

beräknas efter en fallande skala. Värdet skall fastställas vid slutet av

seglationstiden i enlighet med medelpriset för fob-leverans.

Tre månader före den dag, som bestämts för ikraftträdandet, skall förslaget

till bergverksordning av norska regeringen meddelas de övriga fördragsslutande

makterna. Om under nämnda tidrymd en eller flera av sagda makter föreslår

vidtagandet av ändringar i förslaget, innan detsamma bringas till tillämpning,

skola dessa förslag av norska regeringen delgivas övriga, fördragsslutande makter

för att till prövning och beslut underställas en kommission, sammansatt av

er. representant för en var av de nämnda makterna. Denna kommission skall

sammankallas av norska regeringen och skall fatta beslut inom en tidrymd av

tre. månader efter det den sammanträtt. Dess beslut skola fattas med enkel

majoritet.

Artikel 9.

Med förbehåll för de rättigheter och förpliktelser, som kunna uppkomma för

Norge på grund av dess anslutning till Nationernas förbund, förbinder sig Norge

att icke anlägga eller tillåta upprättandet av någon flottbas inom de i artikel 1

omförmälda områden^ samt att icke uppföra någon befästning inom nämnda områden,

vilka aldrig få användas för krigsändamål.

Artikel 10.

Under avvaktan på, att de höga fördragsslutande parternas erkännande av en

rysk regering tillåter Ryssland att ansluta sig till denna traktat, skola ryska

medborgare och bolag åtnjuta samma rättigheter som de höga fördragsslutande

parternas medborgare.

De anspråk, som de må hava att framställa å de i artikel 1 angivna områdena

skola framläggas under de villkor, som bestämmas i artikel 6 och bilagan till

denna traktat genom förmedling av danska regeringen, som förklarar sig villig

att därtill lämna sin medverkan.

Denna traktat, vars franska och engelska texter skola äga vitsord, skall ratificeras.

Ratifikationernas deponerade skall äga rum i Paris snarast möjligt.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

De makter, vilkas regeringar hava sitt säte utom Europa, kunna inskränka

sig till att genom sina diplomatiska representanter i Paris meddela franska republikens

regering, att deras ratifikationer ägt rum, och böra de i så fall snarast

möjligt översända ratifikationsinstrumenten.

I vad beträffar bestämmelserna i artikel 8, skall denna traktat träda i kraft

sedan den blivit ratificerad av samtliga signatärmakter och i alla övriga avseenden

samtidigt med den i sagda artikel omhandlade bergverksordning.

Andra makter än de fördragsslutande skola av franska republikens regering

inbjudas att ansluta sig till denna traktat, sedan densamma vederbörligen ratificerats.

Dylik anslutning skall äga rum genom notifikation till franska regeringen,

vilken det tillkommer att härom underrätta de andra fördragsslutande

parterna.

Till bekräftelse härav hava nedannämnda befullmäktigade undertecknat denna

traktat.

Som skedde i Paris den 9 februari 1920 i två exemplar, av vilka det ena tillställes

Hans Maj :t Konungens av Norge Regering och det andra deponeras i

franska Republikens Regerings arkiv och varav bestyrkta avskrifter skola överlämnas

till övriga signatärmakter.

(L. S.) Hugh C. Wallace.

(L. S.) Derby.

(L. S.) George H. Perley.

(L. S.) Andrew Fischer.

(L. S.) Th. Mac Kenzie.

(L. S.) R. A. Blankenberg.

(L. S.) Derby.

(L. S.) A. Millerand.

(L. S.) Maggiorino Ferraris.

(L. S.) K. Matsui.

(L. S.) Wedel Jarlsberg.

(L. S.) J. Loudon.

(L. S.) A. Ehrensvärd.

Bilaga.

§ I.

1. Inom tre månader från denna traktats ikraftträdande skall notifikation an
gående

alla anspråk å landområden, som inkommit till någon regering före undertecknandet

av denna traktat, av sökandens regering insändas till en kommissarie,

som har i uppdrag att pröva dessa anspråk. Kommissarien skall vara

en domare eller rättslärd av dansk nationalitet, i besittning av erforderliga kvalifikationer,

och utses av danska regeringen. _ _

2. Notifikationen skall innehålla en noggrann gränsbestämning för det landområde,

å vilket anspråk framställes och åtföljas av en karta i en skala av minst

1:1000000, å vilken det landomåde, varå anspråk framställes, skall vara tydligt

utmärkt.

3. Notifikationen skall åtföljas av en avgift av en penny för varje nere (40

ar) av det område, som är föremål för anspråk, till bestridande av omkostnaderna

för prövning av anspråken.

4. Kommissarien skall äga att från de sökande infordra dokument, handlingar

eller upplysningar, som han finner erforderliga.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts proposition nr 159.

27

5. Kommissarien skall *pröva de på detta sätt notificerade anspråk. För sådant

ändamål skall lian äga att anlita den sakkunniga hjälp han kan finna nödvändig

samt att i mån av behov företaga undersökningar å platsen.

6. _ Kommissariens arvode fastställes genom överenskommelse mellan danska

regeringen och övriga intresserade regeringar. Kommissarien fastställer arvode

för de medhjälpare han finner nödigt använda.

7. Sedan kommissarien prövat anspråken, skall han utarbeta en rapport, som

noggrant angiver de anspråk, vilka han anser genast böra godkännas såsom berättigade,

samt de, vilka han, antingen på grund av deras tvistiga beskaffenhet

eller av annan orsak, anser böra underställas skiljedom på sätt nedan säges. Avskrift

av denna rapport skall av kommissarien tillställas de intresserade regeringarna.

8. _ Om det belopp, som deponerats i överensstämmelse med punkt 3 är otillräckligt

för att täcka utgifterna för prövning av anspråken skall kommissarien,

därest han anser anspråket berättigat, genast bestämma vilket ytterligare belopp

den sökande skall förständigas inbetala. Beräkningsgrunden för detta belopp

skall vara storleken av det jordområde, till vilket sökandens rätt har erkänts.

Om de belopp, som deponerats i överensstämmelse med bestämmelserna i punkt

3, överstiga de med prövningen förbundna kostnader, skall överskottet anslås

till kostnaderna för nedan omnämnda skiljedomsförfarande.

9. Inom tre månader från den i punkt 7 omnämnda rapports datum skall norska

regeringen vidtaga nödiga åtgärder för att giva de sökande, vilkas anspråk

godkänts av kommissarien, ett bevis, som tillförsäkrar dem uteslutande äganderätt

till det ifrågavarande området i överensstämmelse med lagar och förordningar,

som gälla eller skola bliva gällande för de i denna traktats artikel 1 angivna

områden och i enlighet med bestämmelserna i den i denna traktats artikel

8 omhandlade bergverksordning.

I händelse emellertid en ytterligare inbetalning påfordras i överensstämmelse

med punkt 8, skall endast provisorisk äganderättshandling utfärdas, vilken

handling bliver slutligt gällande, först då sökanden inom en tidrymd, som bestämmes

av norska regeringen, inbetalt ovannämnda ytterligare belopp.

§ II.

Anspråk, vilka av någon anledning icke godkänts av den i punkt 1 omnämnde

kommissarien, skola avgöras i överensstämmelse med följande bestämmelser.

1. Inom tre månader från den i föregående paragraf mom. 7 omnämnda rapports

datum skall en var av de regeringar, vars medborgare framställt krav som

icke godkänts, utse en skiljedomare.

Kommissarien skall vara ordförande i den sålunda tillsatta domstolen. Vid

lika röstantal har han utslagsröst. Han utser en sekreterare, som har att mottaga

de i punkt 2 omförmälda handlingar samt vidtaga erforderliga åtgärder för

domstolens sammanträdande.

2. Inom en månad efter det den i punkt 1 omnämnda sekreteraren utsetts skola

vederbörande sökande genom sina respektive regeringar tillställa denne en redogörelse

för sina anspråk, vilken bör åtföljas av alla de handlingar och bevis,

som de önska förebringa till stöd för anspråken.

3. Inom två månader efter det den i punkt 1 omförmälda sekreteraren utsetts,

skall domstolen sammanträda i Köpenhamn för att pröva de anspråk, som

underställts densamma.

4. Domstolens språk skall vara engelska. Handlingar och bevismaterial må

av parterna kunna underställas densamma på vederbörandes eget språk, men i

sådant fall skall en engelsk översättning bifogas.

5. Sökandena skola, om de så önska, vara berättigade att muntligen höras

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

av domstolen antingen personligen eller genom ombud, och domstolen äger från

de sökande infordra sådana ytterligare förklaringar och handlingar, samt den

bevisning, som den kan finna nödvändig.

6. Innan ett mål företages till behandling, skall domstolen avfordra parterna

deposition eller annan säkerhet för det belopp, som den finner nödvändigt för

täckandet av varje parts andel i domstolskostnaderna. Vid fastställandet av

sagda belopps storlek skall domstolen främst taga hänsyn till det omtvistade

landområdets areal. Domstolen skall även vara berättigad att av parterna fordra

ställandet av ytterligare säkerhet i sådana fall med vilka särskilda kostnader

äro förbundna.

7. Skiljedomarnas arvode skall beräknas per månad och fastställes av de intresserade

regeringarna. Arvode åt sekreteraren samt andra personer, som anställas

av domstolen, bestämmes av ordföranden.

8. Med förbehåll för bestämmelserna i denna bilaga har domstolen full befogenhet

att själv ordna sättet för förhandlingarna.

9. Vid handläggningen av målen skall domstolen taga i betraktande:

a) alla folkrättsliga regler, som må äga tillämplighet,

b) rättvisans och billighetens allmänna grundsatser,

c) följande omständigheter:

1. datum, då det jordområde, å vilket anspråk framställes, första gången tagits

i besittning av sökanden eller annan, vars anspråk han förvärvat,

2. datum, då anspråket anmäldes för reklamantens regering,

3. den utsträckning i vilken sökanden eller annan, vars anspråk han förvärvat,

utvecklat och bearbetat det landomåde, å vilket anspråk framställes. I detta sammanhang

skall domstolen taga hänsyn till de omständigheter eller inskränkningar,

vilka till följd av krigstillståndet 1914—1919 må hava förhindrat reklamanterna

från att hävda sin anspråk.

10. Alla domstolens omkostnader skola fördelas mellan sökandena i sådant

förhållande, som bestämmes av domstolen. Om de belopp, som inbetalts enligt

punkt 6 skulle överskrida domstolens utgifter, skall överskottet i den proportion,

som domstolen må finna skälig, återbetalas till dem, vilkas krav godkänts.

11. Domstolens beslut skola av densamma delgivas de intresserade regeringarna

för varje fall däri inbegripet norska regeringen.

Norska regeringen skall inom tre månader efter det den erhållit kännedom om

varje beslut vidtaga nödiga åtgärder för att tillställa de sökande bevis om rättslig

åtkomst till det ifrågavarande landområdet i överensstämmelse med de lagar

och förordningar, som gälla eller skola bliva gällande för de områden, som omnämnas

i artikel 1 och i enlighet med den bergverksordning, som om namnes. i

denna traktats artikel 8. Bevis om rättslig åtkomst vinner dock icke definitiv

giltighet, förrän den sökande inbetalt sin andel i domstolens utgifter vilket

skall ske inom en lämplig tidrymd, som fastställes av norska regeringen.

§ in.

De anspråk, vilka icke notificerats kommissarien i enlighet med punkt 1 i

paragraf 1, eller vilka icke godkänts av honom och ej heller underställts domstolen

i överensstämmelse med paragraf 2, skola anses vara slutgiltigt dödade.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

29

Bilaga C.

Utkast

til bergverksordning for Spitsbergen (Svalbard).

Förste kapitel.

Innledende bestemmelser.

§ 1.

Denne bergverksordning gj elder for hele Spitsbergenogruppen (Svalbard), som

foruten Bjornoya omfatter alle oer mellem 10° og 35° lengde ost for Greenwich

og mellem 74° og 81° nordlig bredde, sirlig: Yest-Spitsbergen, Nordostlandet,

Barents’ 0y, Edge-0y, Kong Karls Land, Hopen og Prins Karls Forland, tillikemed

alle de oer, holmer og sk jaer som horer til.

§ 2.

1. Rett til å soke efter og til å erhverve og utnytte naturlige förekomster av

kull, jordoljer og andre mineraler og bergarter som utvinnes gjennem bergverksdrift

tilkommer, under iakttagelse av forskriftene i denne bergverksordning og

på fullstendig like vilkår så vel med hensyn til beskatning som i andre henseender,

foruten den norske stat:

a. Alle undersåtter av de stater som bar ratifisert eller sluttet sig til Spitsbergentraktaten.

b. Selskaper som er hjemmeborende og lovlig stiftet i nogen av de nevnte stater.

Et selskap ansees for hjemmeborende i den stat bvor dets styre har sitt sete.

2. Åt en person eller et selskap opfyller de ber fastsatte betingelser, må på

forlangende av bergmesteren godtgjores ved behörig bevidnelse fra kompetent

myndighet i deres bjemland, og denne myndighets kompetanse må, forsåvidt det

ikke er norsk myndighet, vsere bekreftet av norsk legasjon eller konsulat i vedkommende

land eller av dette lands legasjon eller konsulat i Norge.

3. Tvist om hvorvidt et mineral eller en bergart er av den art som nevnes i

post 1 avgjores med endelig virkning av vedkommende departement efter innstilling

fra bergmesteren.

§ 3.

1. Personer som ikke har bopel eller fast opholdssted i Norge eller på Spitsbergen

(Svalbard), og selskaper hvis styre ikke har sitt sete i Norge eller på Spitsbergen

(Svalbard), må for å kunne erhverve og iitove de i § 2 nevnte rettigheter

ha en i Norge eller på Spitsbergen (Svalbard) fast bosatt fullmektig, hvis navn,

stilling og bosted er anmeldt for bergmesteren, og som er bemyndiget til å representere

dem overfor domstolene og andre myndigheter i alle saker som vedrorer

sökning, utmål eller drift på Spitsbergen (Svalbard).

2. Opfylles ikke denne förpliktelse, kan underdommeren på det sted hvor

bergmesteren har sitt kontor efter begjsering av en interessert opnevne en full
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

mektig. Denne kar da samme myndighet som under post 1 nevnt, inntil vedkommende

selv anmelder en annen fullmektig.

§ 4.

1. Skal en henvendelse til norsk myndighet i henhold til denne bergverksordning

skje innen en viss frist, må henvendelsen v före innkommet til vedkommende

myndighet innen fristens utlop.

2. Er en henvendelse ikke avfattet på norsk, kan vedkommende myndighet

forlange en bekreftet oversettelse innsendt innen en fastsatt frist, og hvis dette

forlangende ikke efterkommes, sette henvendelsen ut av betraktning.

§ 5.

1. Den myndighet som efter bergverksordningen er tillagt bergmesteren kan

vedkommende departement i förnöden utstrekning överdra til underordnede

bergtj enestemenn.

2. Disse tjenestemenns avgjorelser kan innbringes for bergmesteren og bergmesterens

avgjorelser for departementet til provelse, forsa vidt avgjorelsene ikke

er truffet under utmålsforretninger, i hvilket tilfelle reglene i § 13 kommer til

anvendelse.

3. Andre underordnede administrative myndigheters avgjorelser i henhold

til bergverksordningen kan hkeledes innbringes for hoiere myndighet til provelse.

§ 6.1

Offentlige tj enestemenn har ikke adgang til å anmelde fund, ta utmål eller

vsere eier av eller parthaver i utmål eller mellemmann ved salget av fund eller

utmål i sine distrikter.

Annet kapitel.

Om sökning og fund.

§ 7.

1. Sökning efter naturlige förekomster av de i § 2 nevnte mineraler og bergarter

kan företas så vel på egen som på annen manns eiendom og på statens grann.

2. Den som vil soke på annen manns eiendom eller på statens grann må ha

sokeseddel fra bergmesteren eller politichefen og plikter på forlangende å forevise

denne.

3. Sokeseddelen gj elder i 2 år fra utstedelsen og gir sokeren rett til å företa

ethvert arbeide som må ansees fornodent eller hensiktsmessig for å opsoke de i

§ 2 nevnte mineraler og bergarter eller for å undersoke allerede gjorte fund, derunder

også sådan drift hvis formål er en forelobig undersokelse av förekomsten

for å bedomme dens drivverdighet.

4. Innenfor annen manns utmål må sökning ikke företas medmindre utmålshaveren

har gitt tillåtelse.

5. Innenfor en avstand av 500 meter fra fabrikk eller industrielt anlegg under

opforelse eller drift, transportanlegg eller kaianlegg samt våningshus, herunder

ikke innbefattet fangsthytter som kun leilighetsvis brukes, må sökning ikke

företas medmindre samtykke er gitt av anleggets eller bygningens eier og bruker.

Heller ikke må sökning företas innenfor en sådan avstand fra offentlig eller videnskapelig

anlegg, kirke eller kirkegård.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159. 31

§ 8.

1. Seker en plikter å erstatte all skade som ved sökningen voldes grunneieren

eller nogen annen.

2. Den som liindrer nogen i lovlig sökning plikter å erstatte det tap som sokeren

bevislig har lidt ved forgjeves reise eller på annen måte.

§ 9.

1. Opdager nogen ved lovlig sökning en naturlig forekomst som inneholder

eller kan antas å inneholde et mineral eller en bergart som nevnt i § 2, erhverver

lian rett til fundet fremfor senere finnere, bvis ban i mervser av to vidner ved

merker i fast fjell eller på annen varig og fyldestgjorende måte i marken synbart

avmerker et fundpunkt og dessuten i en skriftlig anmedelse, senest innen 10 måneder

efteråt fundet er avmerket, underretter bergmesteren beröm.

Anmeldelsen kan også rettsgyldig innen denne frists utlop innleveres til pohticbefen,

som i så fall snarest skal oversende den til bergmesteren.

2. Anmeldelsen skal vsere underskrevet av anmelderen og inneholde:

a. Anmelderens og vidnenes navn, bjemsted og nasjonabtet, samt — i de tilfelle

som er nevnt i § 3 —• navn og adresse på den opnevnte fullmektig.

b. Noiaktig beskrivelse av fundpunktets beliggenbet og merkets art, ledsaget

av kartskisse i målestokk minst 1 :100 000, bvorpå fundpunktet er avlagt.

c. Noiaktig angivelse av tidspunktet da fundet blev avmerket.

d. Oplysning om fundets art med henvisning til en samtidig innlevert prove

av det funne.

e. Henvisning til en vedlagt erklsering fra vidnene om åt fundpunktet er avmerket

i deres nservser og om når og bvorledes avmerkning er föregått.

3. Vil nogen anmelde flere fund, må ban inngi särskilt anmeldelse för bvert

av dem.

4. Er en anmeldelse som ikke opfyller forskriftene i post 2 og 3 innkommet

i rett tid, bevares retten til fundet bvis manglene blir avhjulpet innen en av bergmesteren

fastsatt frist.

5. Bestemmelsene i post 1—4 får tilsvarende anvendelse når nogen vil opta

en forekomst som er falt i det fri, enten den har v sort drevet eller ikke.

§ io.

1. Den rett til et fund som en finner bar erbvervet overensstemmende med § 9

gir barn, foruten rett til å utföre på fundstedet de arbeider som er nevnt i § 7,

post 3, adgang til fremfor senere finnere å kreve utmål over fundpunktet.

2. Retten til fundet faller bort, bvis begjaering om utmål ikke er innkommet

til bergmesteren innen 5 år efteråt fundet blev avmerket, eller bvis nogen annen

innen utlopet av denne frist bar fått utmål over fundpunktet, jfr. § 12, post 2d.

3. Retten til et anmeldt fund kan overdras. Overdragelsen er ikke gyldig

för den er meldt till bergmesteren.

Tredje kapitel.

Om utmål.

§ 11.

1. Utmålsforretning holdes av bergmesteren senest innen 2 år efteråt begjseringen

er innlopet, hvis ikke naturforboldene eller andre omstendigheter gjor det

umulig.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

2 . Om berammelsen utferdiges eu kunngjorelse i den dertil fastsatte offisielle

tidende innen utgången av mars måned det år hvori forretningen skal holdes.

Kunngjorelsen skal inneholde:

a. Rekvirentens navn, hjemsted og nasjonalitet.

b. Angivelse av fundpunktets beliggenbet og den anmeldte tid for avmerkning

av fundet.

c. Tid og sted for forretningen.

d. Opfodring til alle som mener å ba en bedre rett til utmål til å mete og vareta

sitt tarv under forretningen.

Bergmesteren bär dessuten sende avtrykk av kuling]orelsen til dem som kann

antas å vsere interessert i utmålssporsmålet. Åt sådan underretning ikke er sendt

eller ikke er kommet frem til en interessert, er dog uten betjening för adgangen

til å fremme forretningen.

3. För behandlingen av en begjsering om et enkelt utmål betales kr. 500,00.

Hvis en anmelder begjserer flere utmål i samme trakt og på samme tid, eller

hvis flere anmeldere i felleskap begjserer utmål i samme trakt og på samme tid,

betales kr. 200,00 i tillegg for hvert av de ovrige utmål begjseringen omfatter.

De begjserte utmål ansees som liggende i samme trakt, når der mellem de lengst

fra hverandre liggende fundpunkter ikke er större avstand enn 30 km.

Betalingen for de begjserte utmål erlegges til bergmesteren samtidig med åt

utmål begjseres.

§ 12.

1. Under utmålsforretningen avgjor bergmesteren först om rekvirenten har

rett til å få utmål.

2. I bekreftende fall gir han utmål under iakttagelse av folgende forskrifter:

a. Fundpunktet må ligge innenfor utmålets grenser.

b. Hvis flere anmeldte fundpunkter ligger så nser hverandre åt adgangen til

å få utmål for et av fundene er avhengig av hvorledes utmål gis for et annet,

kan den som först har avmerket et fundpunkt velge hvorledes han onsker

utmål. Moter han ikke under utmålsforretningen, bestemmer bergmesteren

hvorledes utmålet for hans fund senere skal gis, hvis han krever utmål.

c. Utmålet gis som flateutmål med kvadratinnhold efter rekvirentens begjsering

og förekomstens natur inntil 1 000 hektar. I regelen skal utmålet gis formen

av en retvinklet firkant, hvis lengde og bredde fastsettes av rekvirenten selv

med den begrensning åt lengden ikke må vsere större enn 4 gånger bredden.

Avvikelser fra den rektangulsere form bor gjores efter begjsering av rekvirenten,

når det tilsies av hensynet til kystlinjens form eller andre naturlige

grsenslinjer og utmålene ikke i nogen retning får en större lengde enn 7 km.

Grensene for flateutmålene regnes lodrett mot dypet.

d. Dekker utmålet flere fundpunkter bortfaller adgangen til å få utmål for de

andre.

3. Forretningen innfores i en autorisert protokoll.

Bergmesteren skal på forlangende levere bekreftet utskrift av protokollen mot

en godtgjorelse av kr. 2,00 pr. ark eller del derav.

4. Når utmål er gitt, skal bergmesteren tilstille rekvirenten et utmålsbrev for

hvert enkelt utmål som under forretningen er tildelt ham.

Kunngjorelse om utferdigelsen offenthggjores i den offisielle tidende.

§ 13.

1. Vil nogen angripe de avgjorelser bergmesteren har truffet under en utmålsf(»retning,

må soksmål vsere Teist innen 6 måneder efteråt kunngjorelse om utferdigelse

av utmålsbrev er offentliggjort i den offisielle tidende, eller hvis forretningen

er nektet fremme, innen 6 måneder efter nektelsen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 150.

33

2. Utmålet er endelig når fristen for soksmål er utlopet uten åt soksmål er reist,

eller når et i rette tid reist soksmål er rettskraftig avgjort, hevet eller avvist.

§ 14.

1. Når utmålsforretningen er blitt endelig, har utmålshaveren erhvervet enerett

til å utvinne alle i § 2 nevnte mineraler og bergarter ved bergverksdrift innenfor

utmålet, under forutsetning av åt han opfyller den förpliktelse til drift som S 15

pålegger ham.

2. Andre mineraler og bergarter har utmålshavaren rett til å bryte ut og

beholde i den utstakning som er nodvendig eller hensiktsmessig for driften. Det

som er utbrutt, men ikke anvendes på denne måte, kan grunneieren råde over.

3. Frivillig og tvungen overdragelse av retten til et utmål og frivillig eller

tvungen stiftelse eller overdragelse av panterett eller andre rettigheter over

utmålet kan med full rettsvirkning hare skje på den måte som gj elder for fast

eiendom.

4. Efter begjsering av utmålshaveren kan bergmesteren dele et utmål ved å

utskille en del av dette som et särskilt utmål. Delingen företas uten utmålsforretning

på stedet. Bestemmelsene i § 12, post 3 og 4, samt § 13 får tilsvarende

anvendelse.

For behandlingen av en begjsering om deling betales kr. 200,00 for hver del som

begjeeres utskilt fra det oprindelige utmål.

§ 15.

1. Når 4 år er forlopet fra Iste oktober året efteråt utmålet blev endelig, er

utmålshaveren forpliktet til å sette i gång bergverksdrift innenfor utmålet i sådan

utstrekning åt der i lopet av hver folgende 5 års periode blir anvendt minst 1 500

dagsverk til bergverksarbeide i utmålet.

2. For et antall av ikke over 25 utmål som helt ligger innenfor en avstand av

ikke over 15 km. fra et av utmålshaveren til bergmesteren opgitt fast punkt,

ansees utmålshaverens arbeidsplikt opfylt, hvis han innenfor ett eller flere av

disse utmål utforer så mange dagsverk som han efter post 1 er forpliktet til å

utföre på de forskjellige utmål tillsammenlagt.

3. Anmeldelse om det antall dagsverk som er utfört hvert driftsår regnet fra

lste oktober det ene år til 30te september det nseste år, inngis til bergmesteren

innen den påfolgende 31te desember.

4. Når ansökning fremkommer til bergmesteren i lopet av en periode, eller

senest 31te desember det år perioden loper ut, kan vedkommende departementet

efter innstilling fra bergmesteren dispensere fra bestemmelsene i post 1 og 2 for

vedkommende periode ved å krita for plikten til drift eller ved å nedsette det antall

dagsverk som utkreves til opfyllelse av plikten.

Vilkårene for sådan dispensasjon er:

a. Åt utmålshaveren godtgjor åt vesentlige hindringer som ikke kan tilregnes

ham, er eller har vrert til hinder för drift, såsom saeregne og förbigående omstendigheter

ved driften eller ved produktenes tilgodogjorelse eller avhendelse,

eller

b. åt utmålshaveren godtgjor åt ett eller flere utmål som onskes satt ut av

betraktning ved beregning av dagsverke^, er nodvendig som reserve for utmål

som lioldes i drift.

§ 16.

1. tiar en utmålshaver ikke opfylt sine förpliktelser efter § 15, post 1 og 2,

og han heller ikke i rett tid har sekt om dispensasjon og får den, fader hans utmål

Bihang Ull riksdagens protokoll 1921f. 1 sand. ]21 höft. (Nr 15g. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj ds proposition nr 159.

i det fri ved utlopet av det påfolgende kalenderår, forsa vidt han ikke i lopet av

dette innhenter det forsomte og dessuten utforer det gjennemsnittlige antall

dagsverk som faller på et år av den nye periode.

2. Er der utfört arbeide tilstrekkelig til å oprettholde retten til ett eller flere

av utmålene, men ikke til alle, avgjor bergmesteren hvilke utmål skal ansees for å

vsere falt i det fri, forsåvidt utmålshaveren ikke selv har truffet et valg og meddelt

dette til bergmesteren innen utlopet av det i post 1 nevnte år.

3. Når et utmål er falt i det fri efter foranstående bestemmelser, kan utmålet

eller nogen del av det ikke på nytt tildeles utmålshaveren eller noget selskap

hvori han innehar aksjemajoriteten, såfremt en annen innehaver av et anmeldt

fund fremsetter begjsering om utmål innenfor det nevnte område for utlopet av

den löpende 5 års periode.

§ 17.

Når utmålsforretningen er blitt endelig, plikter utmålshaveren för hvert utmål

å erlegge en årlig avgift av inntil kr. 500,00. For denne avgift har Staten förste

prioritets panterett i vedkommende utmål og avgiften kan inndrives efter de

regler som blir fastsatt for inndrivelse av skatter av fast eiendom.

2. Hvis der ved tvangsauksjon over utmålet ikke opnåes dekning for skyldige

avgifter, faller utmålet i det fri. Det kan da ikke på nytt tildeles utmålshaveren

eller noget selskap hvori han innehar aksjemajoriteten, medmindre de skyldige

avgifter med pålopne omkostninger först blir betalt og i tilfelle også de avgifter

som vilde ha pålopet i mellemtiden.

§ 18.

Foruten i de tillfelle som er nevnt i §§ 16 og 17, faller et utmål i det fri når utmålshaveren

efter å ha betalt skyldige avgifter ved skriftlig erklsering til bergmesteren

frafaller sin rett til utmålet. I dette tilfelle får bestemmelsen i § 16,

post 3, tilsvarende anvendelse.

Fjerde kapitel.

Om forholdet til grunneieren.

§ 19.

1. Eier av grann på hvilken utmål er gitt, har rett til å delta i driften for

inntil en fjerdedel. Vil han benytte sig av denne rett, må han gi utmålshaveren

meddelelse om den brokdel for hvilken han vil delta, innen 1 år efteråt utmålsbrevet

er kunngjort i den offisielle tidende. Han kan da også forlange åt en tilsvarende

del av det utvunne skal förbli på stedet inntil overenskomst om vilkårene

for deltagelse er oprettet.

Er utmål gitt på forskjellige eieres grunn, har de rett til i förening å delta i

driften for inntil en fjerdedel med innbyrdes like fordeling av utgift og inntekt.

Hvis nogen av dem ikke vil, inntrer de andre i hans rett.

2. Når grunneieren eller den til hvem han måtte ha overdradd sin rett har

erklsert å ville delta i driften, skal skriftlig kontrakt oprettes om vilkårene, på

grunnlag av åt grunneieren eller innehaveren av hans rett for den forlangte anpart

plikter å delta i samtlige utgifter ved driften og anlegg for tilgodegjorelse av det

utvunne og med rett til andel i utbyttet, i begge tilfelle fra driftens begynnelse.

Blir partene ikke enig, kan enhver av dem innen 6 måneder efter utlopet av den

i post 1 nevnte frist kreve åt bergmesteren skal fastsette vilkårene. Vil grunn
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

35

eieren ikke vedta bergmesterens avgjorelse, kan han innen 6 måneder efteråt den

er meddelt barn enten överdra sin rett til nogen som vedtar vilkårene, eller tre

tilbake fra enhver deltagelse i driften.

§ 20.

1. Enhver utmålshaver har rett til å kreve utvist av bergmesteren förnöden

grunn til gangstier, veier, jernbaner, sporveier, taugbaner, berghaller, bygninger

over dagen, oplag, kaianlegg og andre anlegg som står i förbindelse med grubedriften.

2. Innenfor de områder som er nevnt i § 7, post 5, kan ikke nogen annen avståelse

kreves enn den som er nodvendig for en utmålshavers drift til gangstier, veier,

jernbaner, sporveier, taugbaner, kraftledninger og kaianlegg. Til erhvervelse

av rådighet over grunn på sådanne steder utkreves i mangel av overenskomst

tillåtelse av bergmesteren. For avgjorelse treffes, skal bergmesteren gi grunneieren

og andre rettighetshavere anledning til å uttale sig. Tillåtelse må ikke gis medmindre

bergmesteren finner åt andres interesser ikke blir vesentlig skadet, og

der skal i fornodent fall settes betingelser til sikring mot sådan skade.

3. For den skade og ulempe som voldes ved avståelser i henhold til post 1 eller

2, kan såvel grunneieren som andre rettighetshavere forlange en erstatning som

i mangel av overenskomst fastsettes ved skjonn.

4. Det som en grunneier efter post 1 eller 2 har avgitt, faller igjen tilbake til

grunnen til full eiendom når bruken er endelig opgitt, eller når utmålet er falt i

det fri.,

Utmålshaveren har en frist av 3 år efter den endelige nedleggelse av driften

til å ryddiggjore grunnen i den utstakning han måtte onske. Det som da ikke er

fjernet tilfaller grunneieren. Har nogen innen den nevnte frist fått nytt utmål

over den nedlagte grube, har dog den tidhgere utmålshaver rett til å överdra til

den nye sine anlegg, bygninger og maskiner.

Femte kapitel.

Om bergverksdriften.

§ 21.

Bestemmelsene i dette kapitel om gruber får tilsvarende anvendelse på dagbrudd

så långt de passer.

§ 22.

1. Driften av enhver grube skal föregå bergmessig.

2. Den eller de menn som skal förestå den tekniske ledelse på stedet må ha

den for stillingen nodvendige fagkunnskap og erfaring.

3. Drift må ikke uten tillåtelse av eier eller bruker åpnes på de steder hvor

sökning efter § 7, post 5, er forbudt. Drift under dagen kan heller ikke finne sted

på disse steder medmindre bergmesteren finner åt driften er av sådan art eller

föregår på en sådan måte åt den ikke kan forårsake synkninger eller på annen

måte kan vsere til skade for de i dagen vserende bygninger eller anlegg. Er vedkommende

bygning eller anlegg opfort efteråt utmålsforretningen er blitt endelig,

er tillåtelse som förän nevnt dog ikke nodvendig.

Forat drift skal kunne åpnes eller finne sted under dagen innenfor den i § 7,

post 5, nevnte avstand fra offentlig eller videnskapelig anlegg, kirke eller kirkegård,

utkreves tillåtelse av Kongen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

4. Ved enhver bedrift som sysselsetter ikke-norske arbeidere skal der vsere

minst én funksjonser som forstår og kan gjore sig förståelig på norsk og i tilfelle

på det fremmede sprog som er almindelig brukt ved gruben.

§ 23.

1. Ved enhver grube skal der, hvis bergmesteren finner det påkrevet, vsere en

protokoll hvori månedlig skal innfores en översikt over driften og alt som inntreffer

av betjening for gruben og leiestedenes forhold.

Av denne protokoll skal der for hvert driftsår innen 31te desember sendes bergmesteren

et utdrag efter et av ham fastsat skjema.

2. Over enhver grube som ikke i sin helhet kan overskues fra dagen, skal der

ennvidere optas et kart som fullstendiggjores eftersom driften skrider frem.

Et eksemplar av kartet skal veere ved gruben og et annet tilstilles bergmesteren.

3. De oplysninger og karter som bergmesteren mottar i henhold til denne

paragraf, skal hare benyttes i offentlig oiemed og må ikke meddeles uvedkommende.

§ 24.

I den utstrekning hvori det kan gjores uten sserlige vanskeligheter og utgifter,

må det under driften sokes undgått å odelegge geologiske og mineralogiske dannelser

eller andre naturforekomster og steder som kan antas å ha videnskapelig

eller historisk betydning.

§ 25.

1. Vil innehaveren midlertidig eller endelig innstille driften i en grube for hvilken

kartoptagning er påbudt, skal han snarest mulig underrette bergmesteren

derom.

2. Den forbygning som er anbragt av hensyn til grubens säkerhet-, må i disse

tilfelle ikke skades eller fjernes uten tillåtelse av bergmesteren.

3. Åpninger i dagen skal fylles eller omgis med försvarlig gjerde.

Sjette kapitel.

Om arbeidervem.

§ 26.

1. De lovbestemmelser om arbeidervern som til enhver tid gj elder for bergverksdrift

i Norge, skal også gjelde for bergverksdrift på Spitsbergen (Svalbard),

men med de endringer og tillempninger som Kongen fastsetter under hensyntagen

til de stedlige forhold.

2. Det som er bestemt om arbeidere i §§ 27—33 skal også gjelde andre som er

ansatt ved bergverksdriften på stedet.

§ 27.

1. Arbeidsgiveren er forpliktet til å skaffe sine arbeidere sundt og försvarlig

husrum og i den utstrekning forholdene tillåter det å sarge for sanitsere innretninger.

Nsermere forskrifter om bebyggelsen og husenes innretning utf er diges av vedkommende

departement. Departementet kan også, når behov föreligger, pålegge

arbeidsgiveren å holde forsamlingslokale og en passende samling av boker i et

sprog som arbeiderne forstår.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts proposition nr 159.

37

2. Arbeidsgiveren er forpliktet til å ha tilstede ved anlegget de fornodne laegemidler,

kirurgiske instrumenter og forbindingssaker.

Naarmere forskrifter heroin utferdiges av vedkommende departement.

3. Departementet kan pålegge arbeidsgiveren å holde et for oiemedet tjenlig

sykehus med isolasjonslokale og fornodent utstyr og betjening, beregnet på et så

stort antall patienter som departementet bestemmer. Når departementet finner

det påkrevet, plikter arbeidsgiveren dessuten å sorge for lsegehjelp på stedet.

§ 28.

1. Arbeidsgiveren er forpliktet til å sorge for åt der på den tid av året da

förbindelsen med utenverdenen kan ventes avbrutt ved isforholdene er tilstede

ved anlegget de beholdninger av proviant, klser og andre livsförnödenheter som

hans arbeidere trenger til minst ett års ophold. Beholdningene fordeles i betryggende

depoter.

Naermere forskrifter til gjennemforelse av disse bestemmelser utferdiges av vedkommende

departement.

2. Politichefen kan i fornodent fall påby eller selv iverksette hjemsendelse av

så mange arbeidere som han finner bydende nodvendig forat beholdningene skal

vaere tilstrekkelig for de gjenvserendes ophold.

Klage har ikke opsettende virkning.

§ 29.

Våben, ammunisjon og sprengstoffer samt alkoholholdige drikker og bedovende

midler kan kun innfores til Spitsbergen (Svalbard) efter regler fastsatt av Kongen

under förnöden hensyntagen, til behovet.

§ 30.

1. Nettooverskuddet av den handel ''med arbeiderne som arbeidsgiveren selv

eller gjennem andre driver eller er interessert i på stedet skal efter revidert årsregnskap

anvendes til almennyttig oiemed for arbeiderne. Anvendelsen fastsettes

av arbeidsgiveren i förening med et av arbeiderne opnevnt utvalg, som i tilfelle

av tvist kan forlange saken förelagt til avgjorelse av politichefen. Ved beregningen

av nettooverskuddet er arbeidsgiveren berettiget til å fratrekke en rimelig rente

av den kapital han har nedlagt til anlegg av handelsbod.

2. Bestemmelsen i post 1 gjelder også hvis arbeidsgiveren har nogen fortjeneste

på sitt underhold av arbeiderne på Spitsbergen (Svalbard).

§ 31.

1. Arbeidsgiveren skal i sykdomstilfelle sorge for pleie av sine arbeidere inntil

de blir helbredet eller iallfall er istand til å bli sendt hjem. Hjemsendelsen skal i

dette tilfelle betales av arbeidsgiveren.

2. Dessuten plikter arbeidsgiveren å yde erstatning for tap av arbeidsfortjeneste

under sykdommen.

3. Kongen fastsetter de naermere regler om plikten til sykepleie og om betingelsene

for og storrelsen av den erstatning som skal betales for tap av arbeidsfortjeneste

under sykdom.

§ 32.

Blir en arbeider under utforelsen av sin virksomhet rammet av en olykke som

ikke skyldes forsett hos den forulykkede, påhviler der arbeidsgiveren, foruten de i

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!,. Maj:ts proposition nr 150.

§31 nevnte förpliktelser, en plikt til å betale den forulykkede, eller i tilfelle av

dödsfall hans efterlatte, slcadeserstatning efter nsermere regler som fastsettes av

Kongen.

§ 33.

1. Arbeidsgi veren skal overfor vedkommende departement gjennem bankgaranti,

försilfring eller på annen måte stille betryggende säkerhet for arbeidernes

fordringer. Sikkerhetsbelopets storrelse fastsettes og den tilbudte säkerhet godkjennes

av departementet.

2. Opfylles ikke plikten til sikkerhetsstillelse, kan departementet fastsette en

tvangsmulkt som påloper inntil forholdet er bragt i orden. Tvangsmulkten inndrives

ved utpantning. Den anvendes som bestemt i § 30.

Syvende kapitel.

Ovorgangsbostemmelser.

§ 34.

1. Personer og selskaper som fremsetter territoriale krav på grunnlag av

besiddelsestagelser eller okkupasjoner som har funnet sted for undertegningen

av Spitsbergentraktaten skal forsåvidt deres krav er notifisiert overensstemmende

med § 1, post 1, i bilaget til nevnte traktat, ha adgang til uten hinder av bestemmelsene

i denne bergverksordning, men også uten åt deri ligger nogen anerkjennelse

av deres krav, å utföre sökning og drive bergverksdrift innenfor de påståtte områder,

så lenge deres krav ikke er fälb bort eller forkastet i henhold til bestemmelsene

i nevnte bilag. I dette tidsrum har ingen annen rett til å företa sökning

eller drive bergverksdrift innenfor de nevnte områder.

2. Bestemmelsene i kapitel 5 og 6 skal også gjelde bergverksdrift som drives

i henhold til post 1 fra lste september året efter åt bergverksordningen er trått i

kraft.

§ 35.

1. De personer og selskaper som i henhold til bestemmelsene i bilaget til Spitsbergentraktaten

blir kjent eiendomsberettiget til et visst område, skal tildeles

så mange utmål som de onsker innenfor grensene av sitt eiendomsområde under

folgende betingelser:

a. åt den besiddelsestagelse eller okkupasjon hvorpå den tilkjente eiendomsrett

grunner sig, fra först av har funnet sted i det oiemed å utnytte området

til bergverksdrift eller senere er efterfulgt av sådan utnyttelse;

b. åt begjsering om utmål inneholdende oplysning om förekomstens art med

hänvisning til en samtidig innlevert prove av det funne og ledsaget av det

fastsatte gebyr fremkommer til bergmesteren innen 10 år efter åt kravsmannens

hjemmelsbrev på eiendommen er utferdiget i henhold til bestemmelsene

i bilaget til Spitsbergentraktaten § 1, post 9, eller § 2, post 11, forutsatt

åt hjemmelsbrevet er eller blir endelig.

Gebyret beregnes med kr. 500,00 for det förste og kr. 200,00 for hvert av de

folgende utmål innenfor grensene av samme eiendom.

I de her omhandlede tilfelle får bestemmelsene i § 11, post 1 og post 3, siste

ledd, samt § 12, post 1, post 2 c, post 3 og 4, tilsvarende anvendelse mens de ovrige

bestemmelser i §§ 9—12 er uten anvendelse.

2. Inntil utlopet av den i post 1 under b nevnte frist og forsåvidt utmålsbegjsering

fremkommer i rett tid inntil utmålsforretningen er blitt endelig, har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

30

den godkjente eier enerett til å företa sökning og drive bergverksdrift innenfor sitt

eiendomsområde. I dette tidsrum kommer bestemmelserne i kap* 5 og 6 til anvendelse.

3. For de utmål som de i post 1 nevnte personer og selskaper erbolder i benböld

til post 1, er de fritatt for den i § 17 nevnte utmåisavgift. Det samme gjelder

for de utmål som de begjaerer i benböld til fund som de bar anmeldt i lopet av de i

post 1 b nevnte 10 år.

Forovrig kommer bestemmelsene i denne bergverksordning i sin helhet til anvendelse

på utmålene.

Slutningsbestemmelse.

§ 36.

Denne bergverksordning trer i kraft fra den tid som bestemmes ved lov.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:162 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 159, angående ratijicering för Sveriges del av den i Paris den 9 februari 1920 undertecknad a1 i texten
  2. KU 1924:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 159, angående ratificering för Sveriges del av den i Paris den 9 februari 1920 undertecknade internatione s. 1 i texten