Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om fastighetstaxering åren 1925 och 1926, m. m

1924-03-01 · 20 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:165, Med förslag till förordning om fastighetstaxering åren 1925 och 1926, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om fastighetstaxering åren 1925 och 1926, m. m.; given Stockholms

slott den 7 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

dels förordning om fastighetstaxering åren 1925 och 1926;

dels förordning om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder

för åren 1925 och 1926 in. m.;

dels ock förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 29 juni

1921 (nr 411) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt

skattetyngda landskommuner.

Under Hans Maj ds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut'':

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

JUhang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 127 höft. (Nr 165.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

Förslag
till
förordning

om fastighetstaxering åren 1925 oeh 192Ö.

Härigenom förordnas som följer:

Den taxering av fast egendom, som skall äga rum aren 1925 och 192Ö,

skall verkställas i den ordning, som i förordningen den 28 oktober 1910 om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering finnes stadgad, och skola

därvid i stället för de i förordningen nämnda dag om bevillning av fast

egendom samt av inkomst meddelade föreskrifter följande särskilda bestämmelser

lända till efterrättelse.

^ §•

De taxeringsvärden, som blivit åsätta vid 1922 års allmänna fastighetstaxering

eller som sedermera blivit fastställda i stället för dessa värden, skola

oförändrade gälla, dock att nya taxeringsvärden skola åsättas, därest sådana

ändrade förhållanden inträffat,

att en taxeringsenhet skall uppdelas i liera taxeringsenheter eller flera

taxeringsenheter skola sammanslås till en,

att fast egendoms värde genom eldsvåda, vattenflöde eller av annan dylik

anledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning sa

nedgått, att förändringen föranleder en minskning av taxeringsvärdet med

minst en femtedel,

eller att fast egendoms värde på grund av ny-, till- eller ombyggnad sa

förhöjts, att ny-, till- eller ombyggnaden föranleder en ökning av taxeringsvärdet

med minst en femtedel.

Har i fastighets taxeringsvärde inräknats värdet av egendom, som allenast

på grund av registrering enligt lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser

om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till

elektrisk kraft in. m. ansetts höra till fastigheten, må ock nytt taxeringsvärde

åsättas.

3 §•

Vid asättande av nya taxeringsvärden enligt 2 § skola de i förordningen

om allmän fastighetstaxering år 1922 meddelade föreskrifter lända till efterrättelse,

dock med iakttagande därav, att i fastighets taxeringsvärde ej skall

inräknas värdet av egendom, som allenast på grund av registrering enligt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

lagen den 22 juni 1920 ansetts höra till fastigheten. Taxeringen skall verkställas

med hänsyn till det allmänna prisläge, som legat till grund för 1922

års taxering.

Förslag

till

förordning om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskjlder

för åren 1925 och 1926 m. m.

Härigenom förordnas,

att kommunal progressivskatt skall utgöras för vart och ett av åren 1925

och 1926, därvid de bestämmelser, som meddelats i förordningen den 19

november 1920 (nr 761) om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924,

med den ändrade lydelse 4 § i nämnda förordning erhållit genom förordningen

den 24 februari 1922 (nr 65), skola hava motsvarande tillämpning;

att för utgörande av vart och ett av 1925 och 1926 års allmänna utskylder

till kommuner, församlingar och skoldistrikt skola — utan hinder

av vad i förordningarna den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet

och i stad, förordningen den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm,

förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd, ävensom förordningen den 20 november 1863 om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm stadgas — de särskilda grunder,

som angivas i förordningen den 19 november 1920 (nr 762) angående särskilda

grunder för utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder

m. in., hava motsvarande tillämpning, dock att debiterings- och

uppbördslängd å landet må kunna uppgöras, förutom enligt det formulär,

som i 5 § av sistnämnda förordning omförmäles, i anslutning till bifogade

formulär, vilket jämväl må kunna komma till användning i stad;

samt att för beräkning av utlagor, som skola utgå i förhållande till 1925

och 1926 års taxering till bevillning för inkomst eller efter de för utgörande

av kommunalutskylder stadgade grunder, de bestämmelser, vilka meddelats

i förordningen den 19 november 1920 (nr 763) angående beräkning av utlagor,

som skola utgå i förhållande till 1921—1924 års taxering till bevillning

för inkomst eller efter de för utgörande av kommunalutskylder stadgade

grunder, skola hava motsvarande tillämpning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!-. Maj:ts proposition Nr 165.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 29 juui 1921

(nr 411) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt

skattetyngda landskommuner.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 29 juni 1921 angående

understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner

skall hava följande ändrade lydelse:

1 *.

Landskommun, som är av skatt synnerligt betungad, må kunna under

de villkor och i den utsträckning, här nedan stadgas, efter ansökning tilldelas

understöd av utjämningsandelen av den kommunala progressivskatt,

som, enligt vad därom är särskilt stadgat, skall utgöras för åren 1921—

1926.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Formulär Ht t. B. Bilaga till förordningen om särskilda

grunder för utgörande av kommunalul
-

- - . ......... - • ~ - - .......... ...... - , ..... skulder för åren 1935 och 1926 m. m.

DEBITERINGS- och UPPBÖRDSLÄNGD

Å

KOMMUNALUTSKYLDER

I

SOCKEN

FÖR ÅR 19

UTSKYLDER PÅFÖRAS:

ENLIGT lKOMMUNALSTÄMMANSl

1 Ikomm. fullmäktiges!

BESLUT DEN

19

MED

KYRKOSTÄMMANS

DEN

19

... „

..

DEN

19

»* ,,

DEN

19

SUMMA

„ VEDERBÖRLIGA BESLUT MED PROGRESSIVSKATTENS HELA KOMMUNANDEL (

PROGRESSIVSKATTENS KOMMUNANDELS FÖRDELNING: DEN BORGERLIGA KOMMUNEN

KYRKAN ......................

SKOLAN ........................

KR. PR 100 KRONORS INKOMST TILL BORGERLIGA KOMMUNEN.

.. 100 „ KYRKAN.

„ ,.100 „ „ „ SKOLAN.

„ „ 100 „ „ „ PRÄSTERSK. AVLÖNING ENL. LAGEN D. 9 DEC. 1910

KR. PR 100 KR:S INKOMST SAMT ÖRE FÖR MAN OCH ÖRE FÖR KVINNA

TILL SKOLAN.

% AV KOMMUNANDELEN).

% AV TAXERAT BELOPP.

Bihang till riksdagens protokoll 192''i ■ I sand. 127 höft. (Nr 165.)

.1530. Still in 1924, Tsaac Mareng'' Boktr.-A.-B,

opaginerad Kontrollera mot PDF

FOL..

DEBITERINGS- OCH UPPBÖRDSLÄNGD Å KOMMUNALUTSKYLDER

Nr

Den skattskyl

d i g e s

namn och yrke eller titel

-

bostad

Fastigheter

Antal

mantals
skrivna
personer
-

Kvin
nor
-

Taxeringsvärde

å jord- I .

bruksfas
tighet

I fastighet

i

Beräknad inkomst

i av fast egen-:

av jord- |av annan | dom, kapital i

bruksfas- | fastighet och arbete, [

tighet i 5o/ft ! beskattå

6% ! ‘ ningsbart

, _belopp 1

Summa

Den kommunala

progressivskattens

kommunandel
-

{Den kommunala

,''progressivI

skattens

j utjämIningsandel
-

Tillgäng- ; Tillgäng

ligt belopp ligt belopp

7

8

9

10

11

12

18

14

15

16

17

18

19

..................

20

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

U t s k

y 1 d e r

Progressiv- skatt ........%

av kommun- andelen

T. borg. komm.

„ kyrkan

„ skolan

Åbevilln.-pl.

inkomst

Till borg.

komm.

„ kyrkan

„ skolan

„ prästersk.

Personlig

avgift

till skolan

Summa

utskyld er

Fördelning se första sidan

SOCKEN FÖR ÅR 19

Inbetalningar och restantier

lista uppbörden

2:dra uppbörden

3:dje uppbörden

Progressiv-

skattens

kommun-

andel

Kommu- nal ut- skyl der

Rest

Kommu-

nalut-

skylder

Rest

Kommu- nala t- skylder

Rest

Avkort-

ningar

Progressivskattens utjämningsandel

Debiterat

belopp

enl. k. m:ts

beslut

.........°/o

Kontant

vid

uppbörd

Rest

Avkort
ningar
-

Anmärk
ningar
-

.1.....

|......•

I i

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

opaginerad Kontrollera mot PDF

Formulär till debetsedel.

Bilaga till förordningen om särskilda

grunder för utgörande av kommunalutskylder

för åren 1925 och 1926 m. m.

DEBETSEDEL

Bad

å kommunalutskylder i

socken för år 19

KREDIT

Kontant d..................

Kvitteras:

■ 19......

Kontant d..................

Kvitteras:

.. 19.......

Kontant d..................

Kvitteras:

- 19......

Kronor

Inbetalningar

DEBET

Beräknad inkomst

av jordbruksfastighet å 6 % av

taxeringsvärdet ............... kr.

av annan fastighet å 5 % av

taxeringsvärdet ............... „

Beskattningsbar inkomst

av fast egendom, kapital och

arbete............................ „

Summa inkomst kr.

Uttaxering pr 100 kris inkomst

till den borgerliga kommunen å kr.....

* kyrkan ........................ å „ ....

„ skolan ........................ å „ ...

„ prästerskapets avlöning... å „ ....

.............................. it .

Summa uttaxering kr..............

Personlig avgift till skolan å ......... öre för

man och ......... öre för kvinna

man (män) kvinna (kvinnor)

Progressivskatt

( hela kommunandelen

t .......% av

Kommunalutskylder kronor

}-

Utskylder

Kommunala progressivskattens utjämningsandel utgör i sin helhet ........................... kr.............öre. Det

är på Kungl. Maj:ts beslut beroende, huru stor procent av sagda andel, som skall uttagas; och kommer

särskild debetsedel å Eder påförda skatteutjämningsmedel att sedermera tillställas Eder.

På kommunalnämndens vägnar:

Uppbörd hålles .............................................

.................. den ..........................................

år 19 kl.............. m.

» » ...............................................

................. den ...........................................

år 19 kl.............. in-

................ den. ..........................................

&r 19.............. kl.............. m.

Bihang till riksdagens protokoll 192b.

1 sand. 127 haft. (Nr 165.)

3530. Marcus'' Boktr. 1924.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj.ts proposition Nr 165.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majd

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Ldbeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, kommunikations-,

ecklesiastik- och jordbruksdepartementen anför chefen för finansdepartementet,

statsrådet Beskow:

År 1920 framlade Kungl. Maj:t i särskilda propositioner till riksdagen

förslag till kommunalskattelag jämte åtskilliga därmed sammanhängande

författningar (prop. nr 191, 216, 222—225, 227, 357, 358 och 400).

Dessa propositioner jämte vissa inom kamrarna i anledning av desamma

väckta motioner hänvisades av riksdagen till ett särskilt utskott. Med åberopande

av den i detta utskotts utlåtande lämnade motiveringen anmälde

sedermera riksdagen i skrivelse den 18 juni 1920, nr 444, sina beslut i anledning

av nämnda propositioner och motioner. Dessa beslut inneburo, att

riksdagen — som funnit sig icke kunna bifalla Kungl. Maj:ts förslag till

kommunalskattelag — i avvaktan på en fullständig kommunalskattereform

såsom ett provisorium i kommunalskattefrågan antagit vissa förslag till författningar,

nämligen

1. förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober

1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst;

2. förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober

1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt;

3. förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober

1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering;

4. förordning om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924;

5. förordning angående särskilda grunder för utgörande av 1921 1924

års allmänna kommunalutskylder m. m.; samt

6. förordning angående beräkning av utlagor, som skola utgå i förhållande

till 1921—1924 års taxering till bevillning för inkomst eller efter de för

utgörande av kommunalutskylder stadgade grunder.

Vidare medgav riksdagen i sin förenämnda skrivelse, att det av riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 maj 1908, nr 190, lämnade medgivande

om ersättning i vissa fall av allmänna medel åt till svenska kyrkan

hörande församlingar på grund av lindring för främmande trosbekännare

vid utgörande av vissa avgifter, som belöpte å inkomst av kapital eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

arbete, Unge gälla även för det fall, att skattelindr in garna avsäge avgifter

för inkomst av fast egendom, kapital eller arbete.

Slutligen anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes, med beaktande av

de synpunkter, som i det särskilda utskottets utlåtande i olika avseenden

framhållits,

A. föranstalta om förnyad, skyndsam och allsidig prövning av frågan om

en reformerad kommunalskattelagstiftning samt för riksdagen snarast möjligt

framlägga det förslag, vartill denna prövning kunde föi-anleda;

B. föranstalta om särskild och skyndsam, förnyad utredning av frågan om

den kommunala beskattningen av skog med aktgivande å ena sidan på kommunernas

behov av säkra och stadigvarande skattekällor, a andra sidan av

angelägenheten att främja ett uthålligt skogsbruk, varvid borde tagas i övervägande,

huruvida och i vad mån den kommunala skogsbeskattningen kunde

ske i form av en fastighetsskatt grundad på skogsmarkens värde jämte inkomstskatt

eller skogsaccis i sammanhang med skogens avverkning, samt

för riksdagen snarast möjligt framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda;

C. föranstalta om skyndsam utredning angående ändrade grunder för dels

beskattningsnämndernas organisation och taxeringsförfarandet, dels uppskattning

av fast egendoms värde, avsedda att binda till efterrättelse vid den

allmänna fastighetstaxering, som enligt utskottets mening borde verkställas

under år 1922, samt för 1921 års riksdag flarn bigga det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda;

D. föranstalta om skyndsam utredning om ordnande av frågan om skattskyldigs

rätt till avdrag från de på grundval av bevillningstaxerad inkomst

av fast egendom påförda utskylder till den borgerliga och kyrkliga kommunen

för belopp, motsvarande erlagd skogsaccis, samt för 1921 års riksdag

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda; samt

E. föranstalta om förnyad utredning av frågan om beskattning av moderoch

dotterföretag, med särskild hänsyn till beskattning av utländska dotterföretag

i Sverige samt den kommunala beskattningen av moder- och dotterföretag,

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda.

De av riksdagen antagna författningsförslagen godkändes av Kungl. Maj:t,

och vederbörliga författningar utfärdades den 19 november 1920 (Sv. förf.

saml. nr 758—763).

Riksdagens förenämnda skrivelse, såvitt den avsåg den under punkt A

begärda utredningen, upptogs till behandling inför Kungl. Maj:t den

27 maj 1921, och tillsattes därvid en kommitté med uppdrag att verkställa

förnyad, allsidig prövning av frågan om en reformerad kommunalskattelagstiftning

och avgiva förslag till en sådan lagstiftning så tidigt, att

proposition i ämnet kunde föreläggas 1924 års riksdag (1921 års kommunal

skattekommitté).

Frågan om igångsättande av de under B och C omförmälda utred
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165. 7

uingarna anmäldes inför Kungl. Maj:t den 25 september 1920, varvid

Kungl. Maj:t beslöt utse en kommitté med uppdrag att, i anslutning till

vad riksdagen därom anfört, verkställa dels utredning av frågan om den

kommunala beskattningen av skog och dels utredning angående ändrade

grunder för uppskattning av fast egendoms värde, avsedda att lända till

efterrättelse vid allmän fastighetstaxering år 1922, ävensom att till Kungl.

Maj:t avgiva det förslag, vartill utredningarna kunde föranleda (1920 års

skogsbeskattningskommitté).

Kungl. Maj:t bemyndigade därjämte nämnda dag chefen för finansdepartementet

att tillkalla vissa sakkunniga att i anslutning till vad riksdagen i ämnet

anfört inom finansdepartementet verkställa utredning och avgiva förslag angående

ändrade grunder för beskattningsnämndernas organisation och taxeringsförfaramlet,

avsedda att lända till efterrättelse vid allmän fastighetstaxering

år 1922.

Sedan skogsbeskattningskommittén avgivit förslag till förordning om

allmän fastighetstaxering år 1922 med därtill hörande anvisningar och instruktion

för värdesättning ä skogsmark och växande skog, lädes detta till

grund för Kungl. Maj:ts proposition i ämnet, som förelädes riksdagen år

1921 (nr 214). Förslaget biträddes i huvudsak av riksdagen, som emellertid

i sin skrivelse (nr 346) härom till Kungl. Maj:t — med erinran, att

Kungl. Maj:ts förslag icke innehölle några bestämmelser om förfaringssättet

vid de fastighetstaxeringar, som normalt skulle äga rum åren 1923 och 1924,

under vilka år ju eljest provisoriet i kommunalskattefrågan beräknats äga

bestånd — anmälde, att riksdagen därjämte antagit förslag till förordning

om fastighetstaxering åren 1923 och 1924. De av riksdagen antagna båda

förslagen till förordningar godkändes av Kungl. Maj:t, och författningar i

ämnet utfärdades den 7 juli 1921 (nr 381 och 383).

Ett av förenämnda sakkunniga avlämnat betänkande med förslag till förordning

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering

år 1922 lades likaledes till grund för proposition till riksdagen år

1921 (nr 215). Förslaget biträddes i huvudsak av riksdagen, och vederbörlig

förordning utfärdades den 7 juli 1921 (nr 382).

Slutligen hava jämlikt Kungl. Maj:ts den 27 juli 1923 åt chefen för finansdepartementet

givna bemyndigande två sakkunniga tillkallats att inom

departementet verkställa utredning angående omorganisation av taxeringsväsendet

och uppgöra de författningsförslag, som kunde föranledas av sagda

utredningsarbete (1923 års taxeringssakkunniga).

Med anledning av den under punkt D i riksdagens förenämnda skrivelse

begärda utredningen framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 246 till 1921 års

riksdag förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 11 oktober 1912 om

skogsaccis och om virkestaxering. I skrivelse den 21 juni 1921, nr 417,

anmälde riksdagen, att riksdagen icke kunnat bifalla propositionen till den

del densamma innehölle förslag med anledning av riksdagens nu ifrågavarande

begäran om utredning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

För att verkställa den av riksdagen begärda, under punkt E oraförmälda

utredningen tillkallades den 3 december 1920 av dåvarande chefen för finansdepartementet

en sakkunnig, vilken den 5 december 1921 avgivit en P. M.

i frågan. Detta spörsmål torde komma att göras till föremål för fortsatt

beredning inom departementet.

I förordningen den 19 november 1920 om kommunal progressivskatt för

åren 1921—1924 (Sv. förf. saml. nr 761) föreskrevs, att av progressivskattens

grundbelopp tjugofem procent (utjämningsandelen) skulle i den utsträckning

och i enlighet med de föreskrifter, som särskilt stadgades, uttagas för användning

till utjämning av skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter

emellan. Några grunder för denna skatteutjämning antog emellertid

icke 1920 års riksdag. I proposition nr 202 till 1921 års riksdag framlade

emellertid Kungl. Maj:t förslag till förordning angående understöd av

skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner. Förslaget

blev av riksdagen i huvudsak antaget, och författning i ämnet utfärdades

den 29 juni 1921 (nr 411).

Slutligen må här anmärkas, att under åren 1921—1923 vidtagits åtskilliga

ändringar i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, förordningen om

bevillning av fast egendom samt av inkomst och föroi''dningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering, för vilka ändringar någon redogörelse

i detta sammanhang icke torde vara erforderlig, ävensom eu ändring

i förordningen om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924, innebärande

— förutom en rent formell omredigering i visst avseende — eu

inskränkning av det antal fall, då kommunandel av kommunal progressiv - skatt skulle fördelas mellan flera kommuner. (Sv. förf. saml. 1922: 65).

1920 års riksdag utgick vid fattandet av sina beslut rörande den s. k.

provisorielagstiftningen från den förutsättningen, att förslag till slutgiltig

lösning av kommunalskattefrågan skulle kunna föreläggas 1924 års riksdag.

Så kan emellertid icke ske.

1921 års kommunalskattekommitté — som i samband med 1920 ars skogsbeskattningskommittés

upphörande den 8 januari 1923 fått övertaga denna

kommittés uppdrag, i den mån det ej fullgjorts — har i den berättelse, som

kommittén i november 1923 till mig avgivit angående sitt arbete under år

1923, meddelat, att kommittén beräknade, att dess arbete, i vad det avsåge

utredningen om primärkommunernas beskattningsrätt och utredningen

om den kommunala beskattningen av skog, skulle vara slutfört under

förra hälften av år 1924. Enligt vad jag sedermera under hand inhämtat

torde nämnda utredningar av kommittén i varje fall ej kunna slutföras

tidigare än under maj månad 1924.

Utredningen av kommunalskattefrågan har sålunda dragit längre tid, än

som från början beräknats. Sedan kommunalskattekommitténs betänkande

— vilket, enligt vad kommittén meddelat, kommer att innehålla tre alternativa

förslag till kommunalskattelag — avgivits, skall detsamma remitteras

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

till vederbörande myndigheter och därefter undergå slutlig behandling i

finansdepartementet. Med hänsyn härtill anser jag det uteslutet att på

den korta tid, som står till buds från betänkandets avgivande till 1925 års

riksdag, bringa denna stora fråga i det skick, att slutgiltigt förslag i ämnet

kan föreläggas nämnda års riksdag, varför frågan först år 1926 torde kunna

bliva föremål för riksdagens prövning. Jag vill i detta sammanhang erinra

därom, att även andra omfattande frågor på skattelagstiftningens och angränsande

områden torde böra upptagas till prövning i samband med nu

nämnda utredning. Sålunda torde i samband med lösandet av frågan om

de allmänna kommunernas beskattningsrätt jämväl specialkommunernas beskattningsrätt

böra ägnas beaktande. Därjämte föreligger såsom slutresultat

av de s. k. 1918 års inkomstskattesakkunnigas arbete förslag till förordning

om inkomst- och förmögenhetsskatt jämte motiv och specialutredningar.

Vidare hava 1923 års taxeringssakkunniga anmält, att deras utredningsarbete

beräknas bliva avslutat under år 1924. Slutligen torde en del andra

med kommunernas finansväsende sammanhängande spörsmål böra beredas

inom finansdepartementet.

Av vad jag nu anfört framgår, att åt den s. k. provisorielagstiftningen

måste givas förlängd giltighet för åren 1925 och 1926; och bör denna utsträckta

giltighet omfatta följande provisoriska författningar, nämligen

1) förordningen den 7 juli 1921 (nr 383) om fastighetstaxering åren 1923

och 1924;

2) förordningen den 19 november 1920 (nr 761) om kommunal progressivskatt

för åren 1921—1924, med den ändrade lydelse 4 § i nämnda förordning

erhållit genom förordningen den 24 februari 1922 (nr 65);

3) förordningen den 19 november 1920 (nr 762) angående särskilda grunder

för utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m.;

4) förordningen den 19 november 1920 (nr 763) angående beräkning av

utlagor, som skola utgå i förhållande till 1921—1924 års taxering till bevillning

för inkomst eller efter de för utgörande av kommunalutskylder stadgade

grunder; samt

5) förordningen den 29 juni 1921 (nr 411) angående understöd av skatteutjämningsmedel

åt synnerligt skattetyngda landskommuner.

Innan jag emellertid går att framlägga förslag till förordningar härom,

har jag att till behandling upptaga tvenne spörsmål, som beröra de av mig

ifrågasatta författningarna.

Det första spörsmålet rör den ifrågasätta förordningen om fastighetstaxering

åren 1925 och 1926 och är föranlett av en den 21 januari 1924 dagteeknad,

till finansdepartementet inkommen framställning från styrelsen för Svenska

landskommunernas förbund, däri styrelsen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte

vidtaga erforderliga åtgärder för undanröjande av de olägenheter, som förorsakades

av den oklarhet, som visat sig råda beträffande frågan, huruvida

elektriska kraftledningar, vilka registrerats enligt lagen den 22 juni 1920

Elektriska

ledningars

taxering såsom

fast

egendom.

Styrelsen försvenska

landskommunernas

förbund.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt

om rätt till elektrisk kraft in. in., skulle på denna grund vid bevillningstaxeringen

räknas såsom fast egendom.

Styrelsen erinrade i sin skrivelse därom, att något uttryckligt stadgande

om vad som skulle anses såsom fast egendom icke förekomma i bevillningsförordningen,

men att till fast egendom i beskattningsavseende emellertid

räknats vad som enligt allmän lag vore att anse såsom fast egendom ävensom

byggnad å annans mark. Av bestämmelserna i lagen den 24 maj 1895

angående vad till fast egendom är att hänföra hade ansetts följa, att kraftledning,

som hörde till fabrik eller dylik byggnad, räknades till fast egendom,

allenast i (ten män ledningen vore framdragen över egen fastighets

område. Genom nyssnämnda lag av den 22 juni 1920 både emellertid stadgats,

att dill'' a fastighet funnes elektrisk station, som tillhörde ägaren av fastigheten,

skulle ägaren tillhörig, med stationen förbunden ledning, jämväl såvitt

den framginge över annan fastighets område, anses höra till den fastighet,

a vilken den elektriska anläggningen vore belägen, därest ledningen i enlighet

med lagens föreskrifter registrerades å nämnda station (huvudstation), ävensom

att vad sålunda vore stadgat skulle tiga motsvarande tillämpning i fråga

om till ledningen ansluten understation jämte därifrån utgående ledningar

och till densamma anslutna understationer och ledningar, i den mån de tillhörde

ägaren av huvudstationen. Dessa bestämmelser innebure, att om a

en huvudstation, belägen i kommunen A, inregistrerades en med nämnda

station förbunden ledning jämte en till ledningen ansluten, i kommunen B

belägen transformatorstation, så skulle civilrättsligt ledningen och den i

kommunen B belägna transformatorstationen höra till den i kommunen A

belägna fastighet, vara huvudstationen vore belägen. Skulle nu detta gälla

även i beskattningsavseende, skulle det bland annat innebära, att transformatorstationen,

vilken förut taxerats såsom fastighet i kommunen B,

härefter skulle taxeras såsom fastighet i kommunen A. Att en fastighet på

detta sätt genom eu enkel registreringsåtgärd skulle kunna överflyttas från

en kommun till eu annan och sedermera återflyttas till den första kommunen

genom registreringens upphävande samt att de olika kommunernas rätt att

beskatta en viss fastighet skulle göras helt beroende av nämnda registreringar

vore emellertid konsekvenser, som från beskattningssynpunkt knappast kunde

godtagas. En dylik överflyttning av en fastighet från eu kommun till en

annan strede jämväl mot den för fastighetstaxeringen grundläggande och i

bevillningsförordningen uttalade principen, att fast egendom skulle taxeras

inom den ort, där egendomen vore belägen.

Emellertid både vid 1922 års allmänna fastighetstaxering fall inträffat,

da ägare av registrerade kraftledningar fått dessa taxerade såsom fast egendom.

Genom denna beskattningsåtgärd hade hos ägarna av kraftanläggningar

alstrats en obenägenhet att lata registrera sina anläggningar, eu obenägenhet

som knappast torde kunna avlägsnas, så länge dessa ägare ansåge sig riskera

att drabbas av en höjd beskattning på grund av registreringen. Den ökade

möjlighet att i kreditsyfte tillgodogöra sig elektriska anläggningar, som

registreringen medförde, hade i synnerhet betydelse för de elektriska distributionsföreningarna

med deras i allmänhet svaga ekonomiska ställning, och

vore det därför med hänsyn till dessa föreningar högeligen önskvärt, att något

åtgjoides i denna fråga. Styrelsen — som antog, att förslag till kommunalskattefrågans

lösning icke komme att föreläggas 1924 års riksdag, samt att

det till följd därav bleve erforderligt att giva den så kallade provisorielag
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 165.

11

stiftningen förlängd giltighet — anhöll därför, att Kungl. Maj:t måtte, vid

avlåtande av proposition till 1924 års riksdag med förslag i berörda avseende,

låta i vederbörlig författning införa uttryckligt stadgande därom, att »till

fast egendom icke skall räknas elektrisk ledning eller annan lös egendom,

som enligt allmän lag skall på grund av registrering anses höra till fast

egendom»; och framhöll styrelsen, att det vore önskligt, att detta stadgande

kunde i motiveringen därtill åtföljas av ett tydligt uttalande om att genom

berörda stadgande icke avsåges att införa något nytt utan allenast att fastslå

vad som redan finge anses gälla.

Över den av styrelsen för Svenska landskommunernas förbund sålunda

gjorda framställningen hava utlåtanden infordrats från kammarrätten och

1921 års kommunalska ttekommitté.

Kammarrätten anför i sitt utlåtande:

Enligt praxis hade till fast egendom i beskattningsavseende ansetts

hänförligt vad som enligt allmän lag vore att anse såsom fast egendom

ävensom därutöver byggnad å annans mark. Med denna praxis, som lagfästs

genom stadgandet i 2 § av förordningen den 7 juli 1921 om allmän

fastighetstaxering år 1922, torde hava överensstämt, att elektrisk ledning

räknats till fast egendom allenast i den män, den vore framdragen över

egen fastighets område. Huruvida härutinnan någon ändring borde anses

hava inträtt genom de i lagen om registrering av elektriska anläggningar

meddelade bestämmelser samt den i samband därmed vidtagna ändring i

lagen angående vad till fast egendom är att hänföra kunde vara föremål

för tvekan. Ä ena sidan kunde framhållas, att, dä begreppet fast egendom

genom omförmälda ändring torde få anses hava blivit i civilrättsligt avseende

utvidgat att för visst fall gälla jämväl elektriska ledningar, som framginge

över annan fastighets område, samt till fast egendom i beskattningsavseende

räknades — utom annat — allt vad enligt 1895 års lag vore att hänföra

till sådan egendom, därav skulle följa, att registrerade ledningar jämväl i

beskattningsavseende ägde fast egendoms karaktär. Ä andra sidan kunde

häremot erinras, att — ehuru i det år 1914 avgivna kommittébetänkande

(sid. 122), som legat till grund för lagen om registrering av elektriska anläggningar

med mera, kommittén under uttalande av den uppfattningen, att ägaren

av en å viss fastighet belägen elektrisk huvudstation icke borde genom å annan

fastighet belägna ledningars hänförande till huvudstationen åsamkas ökad

beskattning, men att detta enligt då gällande skattelagstiftning bleve fallet,

uttalat önskvärdheten av att sådan lagändring vidtoges, att till en fastighet

hörande ledningar ej komme att inräknas i fastighetens taxeringsvärde —

dock icke vare sig i den proposition (nr 298 till 1920 års riksdag), som

föregick sistnämnda lag, eller i vederbörande utskottsutlåtande eller riksdagsskrivelse

frågan om registrerade ledningars ställning i beskattningsavseende

varit föremål för behandling. Härav skulle möjligen kunna dragas

den slutsatsen, att man icke ansett bestämmelserna i lagen om registrering

av elektriska anläggningar samt det till 1895 års lag gjorda tilllägg

böra medföra någon ändring i hittills i ämnet gällande beskattningsprincip.

Därest emellertid, med hänsyn till nämnda bestämmelser, registrerade

elektriska ledningar numera .skulle betraktas såsom fast egendom i

beskattningsavseende, vilket syntes följa av ordalydelsen i vederbörliga för

fattningsrum, uppstäda, såsom styrelsen för Svenska landskommunernas för
-

Xnfordrade

utlåtanden.

Kammarrätten

.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts proposition Nr 165.

hund framhölle, en påtaglig oegentlighet beträffande beskattningsorten, sä

tillvida som ledningarna komme att tagas till beskattning å den ort, där

huvudstationen vore belägen, oavsett om ledningarna vore där belägna eller

ej. Ett sådant förfarande strede mot stadgandet i 7 § bevillningsförordningen,

enligt vilket fast egendom skulle taxeras inom den ort, där egendomen

vore belägen. Denna princip, som väl Ange betecknas såsom orubblig,

hade jämväl funnit uttryck i 5 § av 1921 års förordning om allmän fastighetstaxering

år 1922 jämte till nämnda paragraf hörande anvisningar. Kammarrätten

ville emellertid i detta sammanhang betona, att förevarande

spörsmål vore en lagtolkningsfråga, som veterligen ännu icke varit föremål

för beskattningsdomstolarnas prövning.

Då tveksamhet kunde råda beträffande den rätta tolkningen av i förevarande

ämne gällande bestämmelser samt besked härom från den högsta

beskattningsdomstolen icke torde vara att under den närmare tiden förvänta,

syntes det, med hänsyn till de av styrelsen anförda omständigheter,

vara önskvärt, att sagda tveksamhet snarast möjligt bleve undanröjd. Kammarrätten

tillstyrkte därför, att åtgärd vidtoges i det av styrelsen angivna

syfte och kunde detta lämpligen ske därigenom, att i den proposition med

förslag till förordning om fastighetstaxering år 1925, som Ange antagas

komma att föreläggas 1924 års riksdag, infördes ett tillägg till 2 § av 1921

års fastighetstaxeringsförordning av sådant innehåll, att enbart den omständigheten,

att elektrisk ledning med därtill ansluten understation registrerats

enligt 1920 års lag om registrering av elektriska anläggningar med

mera, icke skulle medföra, att sådan ledning ocli station skulle i beskattningsavseende

hänföras till fast egendom.

Kommunal Kommunalskattekommittéii anför i sitt utlåtande: inom kommittén före
»kattekom-

läge utarbetade tre alternativa förslag till kommunalskattelag. Samtliga

mittén. dessa förslag utginge därifrån, att ifråga om elektriska ledningar och för elektrisk

drift avsedda maskiner och redskap den omständigheten, att dessa

varit föremål för registrering enligt förutnämnda lag av den 22 juni 1920,

ej skulle inverka å frågan, huruvida de skulle i beskattningsavseende

hänföras till fast eller lös egendom. Då kommittén sålunda icke hade

något att i sak erinra mot den av styrelsen för Svenska landskommunernas

förbund gjorda framställningen, samt det med hänsyn till de olägenheter,

som av styrelsen framhållits, syntes önskvärt, att den tveksamhet, som

kunde rada i fråga om tolkningen av nu i ämnet gällande bestämmelser,

snarast bleve undanröjd, tillstyrkte kommittén, att i den förordning, som

kunde komma att utfärdas om fastighetstaxering år 1925 (eventuellt även

1926), infördes ett stadgande av den innebörd, att med fast egendom skulle

förstås vad enligt allmän lag vore att hänföra till sådan egendom, så ock

byggnad, ändå att den enligt allmän lag ej vore liänförlig till fast egendom,

dock att registrering enligt lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser

om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk

kraft in. in. icke skulle föranleda därtill, att sålunda registrerad egendom

allenast på denna grund i beskattningsavseende hänfördes till fast.

egendom.

Departement! För egen del finner jag det obilligt, att den omständigheten, att ett

ehefen. elektriskt ledningsnät registreras — vilket torde motiveras uteslutande med

hänsyn till ägarens kreditbehov — skall för denne medföra en ogynnsammare

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts proposition Nr 165.

ställning i beskattningsavseende. I likhet med kammarrätten och kommunalskattekommittén

anser jag därför, att den tveksamhet, som kan råda om

betydelsen i beskattningsavseende av registrering enligt berörda lag den 22

juni 1920, snarast bör undanröjas. Till förverkligande av nu angivna syfte

hava — såsom framgår av det förut sagda — såväl kammarrätten som

kommunalskattekommittén avgivit förslag till lagstadgande.

Kammarrätten och kommunalskattekommittén hava däremot icke till behandling

upptagit frågan, huruvida den omständigheten, att registrerade elektriska

ledningar blivit taxerade såsom fast egendom, bör utgöra skäl för omtaxering.

Anser man, att registrering enligt lagen den 22 juni 1920 icke

bör föranleda därtill, att sålunda registrerad egendom allenast på denna

grund taxeras såsom fast egendom, och att uttryckligt stadgande därom

bör införas bland bestämmelserna i en förordning om fastighetstaxering

aren 1925 och 1926, synes det mig, att, där sådan taxering redan skett,

denna omständighet bör medföra rätt till omtaxering. Särskilt anser jag

sådan rätt påkallad med hänsyn till de fall, där ägare av registrerad elektrisk

anläggning kan hava fått det elektriska ledningsnätet taxerat såsom fast

egendom och sedermera underlåtit överklaga denna taxering. Dessa omtaxeringar

torde dock icke bliva många. Enligt vad jag inhämtat hava efter

tillkomsten av 1920 års registreringslag endast omkring 90 anläggningar

registrerats.

Såsom jag nyss nämnt, har jag icke något att i sak erinra emot ett stadgande

i det syfte, som styrelsen för Svenska landskommunernas förbund

föreslagit samt kammarrätten och kommunalskattekommittén förordat. Emellertid

finner jag det riktigare, att åt bestämmelserna i ämnet gives en i

viss mån annan utformning iin den föreslagna. Dels torde sålunda, på sätt

jag nyss antytt, böra stadgas, att, därest vid redan verkställd taxering ledningsnätet

medräknats, omtaxering må äga rum, dels torde ock böra meddelas

en föreskrift, att vid åsättande av nytt taxeringsvärde i detta värde

ej skall inräknas värdet av egendom, som allenast på grund av registrering

ansetts höra till fastigheten.

Det andra spörsmålet, som bör upptagas i samband med frågan om förlängning

av den s. k. provisorielagstiftningen, är föranlett av riksdagens

skrivelse den 30 maj 1923, nr 263, däri riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t

måtte taga under övervägande frågan om meddelande av sådana ändrade

bestämmelser beträffande debiteringen av de allmänna kommunalutskylderna,

att utskylder till den borgerliga kommunen, utskylder till skolan och utskylder

till kyrkan icke behövde för varje skattskyldig påföras med särskilda

belopp, utan kunde debiteras med sammanlagda beloppet, ävensom för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I den motion, som föranledde denna riksdagens skrivelse, framhölls: Enligt

§ 64 i förordningen om kommunalstyrelse på landet skulle debiterings- och

uppbördslängden å kommunalutskylder uppgöras enligt ett författningen

Kommunal

debiteringsochuppbörds

längd m. m

Riksdagen»

skrivelse den

30 maj 1923

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition Nr 165.

bifogat formulär litt. B och med iakttagande i övrigt av vissa i lagrummet

meddelade anvisningar. Motsvarande bestämmelse rörande stad funnes meddelad

i § 64 av förordningen om kommunalstyrelse i stad och innehölle

anvisningar av ungefär enahanda beskaffenhet; men föreskriften om längdens

uppgörande i enlighet med fastställt formulär vore här ersatt med ett stadgande,

att den borde vara inrättad i enlighet med de föreskrifter, som

magistraten meddelade. Bägge dessa lagrum vore sedermera kompletterade

och i viss män ändrade genom 5 §, i förordningen angående särskilda grunder

för utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder in. in.

den 19 november 1920. Enligt denna nya författning skulle ifrågavarande

längd upprättas i överensstämmelse med ett författningen bifogat formulär litt.

B, vilket uppställts med hänsyn till de förändrade beskattningsreglerna och

införande av kommunala progressivskatten. Såväl det ursprungliga, vid

kommunalförordningen fogade formuläret som det nya vore avfattat pa

sådant sätt, att på landsbygden utskyldsbeloppet till den borgerliga kommunen,

till kyrkan och till skolan måste vart för sig uträknas samt i längden

och debetsedeln införas, ity att en särskild kolumn för vart och ett av

dessa skattebelopp funnes i formuläret. I det nya hade därtill kommit

motsvarande tre kolumner för progressivskatten. För stad gällde visserligen

enligt den nya författningen likasom hittills, att debiteringsformerna

icke vore bundna vid särskilt formulär, utan i stället vore i viss mån

beroende på magistratens föreskrifter. Men i densamma hade utsagts, att

längden skulle även i stad upptaga, bland annat, beloppet av den skattskyldige

påförda kommunalutskylder med särskilt aktgifvande på de olika

skatter och övriga avgifter, som däri inginge. Denna bestämmelse, jämförd

med det för landskommunerna gällande formuläret, vore ägnad att även för

städerna framtvinga skattebeloppens uppdelning och påförande på samma

sätt, som för de förra uttryckligen vore föreskrivet. Fn dylik uppdelning syntes

vara alldeles överflödig och för de kommunala debiteringsförrättarna medföra

tre gånger mera arbete, än som av omständigheterna erfordrades. Utan

någon som helst olägenhet torde det kunna ordnas på det sättet, att endast

vid längdens kolumnrubrik »Utskylder» och på motsvarande plats i debetsedlarna

var för sig angåves den borgerliga kommunens, skolans och kyrkans

andel dels i den allmänna kommunalutskylden och dels i progressivskatten,

men att, sedan procentsatserna eller andelarna summerats, ett skattebelopp

för vardera av de två skatteformerna uträknades och debiterades. Därigenom

uppstode givetvis icke något hinder för de influtna skattesummornas uppdelning

och redovisning för de tre nämnda kommunala skattebehoven. Varken

den omständigheten, att den borgerliga och den kyrkliga kommunens territorier

icke alltid sammanfölle, eller det i förordningen om kyrkostämma,

kyrkoråd och skolråd, § 35, meddelade stadgandet om lindring i vissa främmande

trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt dess prästerskap

och betjäning medförde hinder eller svårighet att konsekvent tillämpa

ett dylikt debiteringsförfarande. Då det uppenbarligen vore eu statsmakternas

skyldighet tillse även att kommunerna icke genom olämplig lagstiftning

pålades onödigt arbete med därav följande utgifter, vare sig för avlönande

av tjänstemän eller för ersättning åt de kommunala förtroendemännen, hade

det synts motionären önskligt, att i nu angivna hänseende rättelse snarast

möjligt skedde genom ändring av 5 § i 1920 års förberörda förordning.

I sin skrivelse i ämnet uttalade riksdagen, att eu reform i den riktning,

motionären avsett, enligt riksdagens mening skulle innebära eu icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

oväsentlig förenkling i det inom kommunerna förekommande debiteringsarbetet

och därigenom medföra beaktansvärda praktiska fördelar. Då riksdagen

likväl icke ansett sig kunna bifalla en omedelbar lagändring i ifrågavarande

riktning, berodde detta i första hand därpå, att den lag, i vilken

ändring skulle vidtagas, vore av provisorisk karaktär och upphörde att gälla

med utgången av år 1924. Det hade synts riksdagen föga tilltalande att i

eu fråga av jämförelsevis underordnad betydelse vidtaga en lagändring, som

sålunda blott under en mycket kort tid bleve tillämplig, låt vara att den

sedermera väl skulle kommit att överflyttas till den lagstiftning angående

den kommunala beskattningen, som vore avsedd att i sinom tid ersätta vad

saväl kommunallagarna som förordningen angående särskilda grunder för utgörande

av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder härom innehölle.

Naturligare vore då, att det av motionären framförda spörsmålet komme i

betraktande i samband med den under utredning varande frågan om denna

lagstiftning.

Över riksdagens ifrågavarande skrivelse har utlåtande infordrats från 1921

ars kommunalskattekommitté, som i huvudsak anfört följande: Kommittén

hade vid behandlingen av ifrågavarande spörsmål funnit de i riksdagens

skrivelse anförda anmärkningarna mot nu gällande formulär för debiterings-

och uppbördslängd samt debetsedel å kommunalutskylder befogade;

och tillstyrkte därför kommittén, att bestämmelserna därom bleve ändrade.

Vid ärendets behandling hade kommittén även inhämtat, att de vid förordningen

den 19 november 1920 angående särskilda grunder för utgörande

av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. in. fogade formulär

till debiterings- och uppbördslängd samt debetsedel i allmänhet icke

1 egat till grund för de längder och debetsedlar, som använts i kommunerna.

I stället hade debiterings- och uppbördslängder samt debetsedlar i enlighet

ined inom Svenska landskommunernas förbund uppgjorda formulär kommit

till användning i över 60 procent av samtliga landskommuner i riket. Kommittén

bilade ett exemplar av dessa formulär; och uttalade kommittén, att

kommittén funnit desamma vara i jämförelse med nu gällande formulär

bättre ägnade att befordra enkelhet och reda i debiterings- och uppbördsförfarandet.

Vid granskningen av de bilagda formulären hade kommittén

emellertid i dessa vidtagit några mindre ändringar, huvudsakligen i syfte

att ytterligare minska arbetet vid kommunalutskyldernas debitering. Härtill

fogade kommittén den upplysningen, att, såvitt för det dåvarande kunde

bedömas, intet av de alternativa förslag till kommunalskattelag, som förelage

inom kommittén, komme att, därest detsamma upphöjdes till lag, utgöra

något hinder för den föreslagna reformen om debitering i ett belopp

av utskylder till kommun, kyrka och skola.

I likhet med riksdagens i dess nyssnämnda skrivelse uttalade mening finger

jag det icke önskvärt att, utöver vad som är oundgängligen erforderligt,

ändra en lagstiftning, som är avsedd att gälla endast en kortare tid. Härtill

kommer, att inom finansdepartementet för närvarande pågår utredning

om ett rationellt ordnande av uppbörden av statsskattemedel, och är det icke

uteslutet, att denna utredning kan komma att utöva inverkan jämväl på

frågan om den kommunala skntteuppbörden. Emellertid synas de anmärk
-

Kommimal
skattekom
niitfén.

Departements
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

ningar, som riktats mot nu gällande formulär till debiterings- och uppbördslängd

samt debetsedel, vägande. I stor utsträckning hava också kommunerna

åsidosatt bestämmelserna om dessa formulär. På grund härav finner jag

mig icke böra föreslå, att förlängd giltighet gives åt dessa bestämmelser i

oförändrat skick. Under sådana förhållanden synes mig en lösning av denna

fråga vara att söka på den vägen, att kommunerna berättigas att under den

tid, för vilken provisorielagstiftningen förlänges, uppgöra debiterings- och

uppbördslängd samt debetsedlar jämväl i anslutning till de av Svenska

landskommunernas förbund uppgjorda och av kommunalskattekommittén

översedda formulären.

Vad slutligen beträffar den form, under vilken den s. k. provisorielagstiftningen

bör givas förlängd giltighet, synes mig lämpligast, att med hänsyn

till de ändrade bestämmelser, som, enligt vad jag ovan anfört, föreslås

böra gälla för fastighetstaxeringen åren 1925 och 1926, en särskild förordning

utfärdas om fastighetstaxering dessa år. Jämväl förordningen angående

understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner

anser jag med hänsyn till dess innehåll böra behandlas särskilt;

och torde denna förordning enklast kunna givas utsträckt giltighet genom

en ändring av dess första paragraf. I fråga om övriga till provisorielagstiftningen

hörande författningar finner jag däremot praktiska skäl tala för,

att åt desamma genom en och samma förordning gives förlängd giltighet.

Föredragande departementschefen uppläser härefter de inom finansdepartementet

utarbetade förslagen till förordning om fastighetstaxering åren 1925

och 1926, till förordning om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder

för åren 1925 och 1926 m. m. samt till förordning om ändrad

lydelse av 1 § i förordningen den 29 juni 1921 (nr 411) angående understöd

av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner och

hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå riksdagen

att antaga nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och förordnar,

att proposition av den lydelse, bil. litt... vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Robert Borgström.

Stockholm, Isaac Mardis’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:266 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fastighetstaxering åren 1925 och 1926, m. m. s. 5 i texten
  2. SU 1924:114 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till förordning om fastighetstaxering åren 1925 och 1926, m. m. s. 7 i texten