Med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete
1924-03-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:171, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete
Dokumentets text
Kungl. Maj:U proposition nr 171.
1
Nr 171.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni
1916 om försäkring för olycksfall i arbete; given
Stockholms slott den 19 mars 1924.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen
den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.
Under Hans Maj:ts
min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
G. Malm.
Bihang till riksdagens protokoll 1924
1 sand.
133 haft. (Nr 171.)
C27 SO 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om
försäkring för olycksfall i arbete.
Härigenom förordnas, att 16 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring
för olycksfall i arbete skall erhålla följande ändrade lydelse:
16 §.
Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och
riksförsäkringsanstaltens verksamhet skall för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten
till statsverket erläggas tilläggsavgift med belopp, motsvarande
fem procent av försäkringsavgiften, beräknad utan hänsyn till avdrag, som
i 11 § omförmäles.
Försäkringsbolag, som i 4 § avses, är ock skyldigt att till statsverket
erlägga bidrag till bestridande av nämnda omkostnader. Bidraget erlägges
för varje räkenskapsår efter årets utgång på tid och sätt, som av Konungen
bestämmes, med belopp, motsvarande tre procent av summan av försäkringsavgifterna,
beräknade utan hänsyn till avdrag, som i 11 § omförmäles, för
de i bolaget under räkenskapsåret tagna försäkringar.
Övriga omkostnader för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens
verksamhet bestridas av statsmedel, dock att i fråga om kostnaderna för
förvaltningen av den i 19 § omförmälda fond gäller vad därom särskilt är
stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924.
Kungl. May.ts proposition nr 171.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 1 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtehberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Malm, följande.
I det vid innevarande års statsverksproposition fogade protokollet över
socialärenden meddelade jag under punkt 2 rörande anslag för upprätthållande
av riksförsäkringsanstaltens verksamhet för budgetåret 1924—1925, att,
sedan anstalten den 7 september 1923 avgivit förslag i detta hänseende, anstalten
i skrivelse den 31 oktober 1923, för åstadkommande av ytterligare
minskning i statsverkets utgifter för anstalten, gjort framställning om sådant
tillägg till det av Kungl. Maj:t den 29 juni 1917 utfärdade reglementet (nr
473) angående förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om
försäkring för olycksfall i arbete omförmälda fond, att omkostnaderna för
förvaltningen av denna fond skulle utgå ur fondens avkastning. Ärendet
var emellertid vid tiden för statsverkspropositionen föredragning icke slutremitterat
och befann sig därför icke i det skick, att förslag till riksdagen
då kunde avlåtas.
I sin nämnda skrivelse har riksförsäkringsanstalten tillika hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att med ifrågavarande fond skulle sammanläggas
den på grund av anstaltens försäkringsverksamliet enligt lagen den
5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete
bildade fonden.
Jag anhåller att nu få för Kungl. Maj:t anmäla dessa båda spörsmål.
Enligt 19 § i 1916 års olycksfallsförsäkringslag skola de till riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen inflytande försäkringsavgifter ingå till en fond,
som förvaltas enligt grunder, vilka bestämmas av Konung och riksdag.
1917 års riksdag har, med bifall till vad Kungl. Maj:t därutinnan föreslagit,
godkänt vissa grunder för förvaltningen av denna fond, vilka finnas intagna
i berörda av Kungl. Maj:t den 29 juni 1917 utfärdade reglemente. Jämlikt
dessa grunder skall förvaltningen av fonden handhavas av riksförsäkringsanstalten.
I behandlingen inom anstalten av frågor om placering av fondens
medel skola deltaga två av Konungen för tre år i sänder förordnade, på det
finansiella området erfarna personer. Därjämte skola i överläggningarna,
men ej i besluten, angående sådana frågor deltaga två av Konungen för tre
Fonden enligt
1916 ärs lag.
Fonden enligt
1901 åis lag.
Övriga av riksförsäkringsanstalten
förvaltade
fonder.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
år i sänder förordnade personer, av vilka den ene utses bland de arbetsgivare,
vilkas arbetare äro försäkrade i anstalten, samt den andre bland
nämnda arbetare.
Den ifrågavarande fonden uppgick vid 1923 års utgång till i runt tal
30,000,000 kronor, vartill komma då ännu icke erlagda försäkringsavgifter och
upplupna oguldna räntor.
Innan lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete från
och med ingången av år 1918 trädde i kraft, gällde lagen den 5 juli 1901
om ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete. Ersättningsanspråk,
som grundas på olycksfall, vilket inträffat före den 1 januari 1918, skall bedömas
enligt sistnämnda lag. I 1901 års lag meddelades inga bestämmelser
om förvaltningen av de på grund av försäkringen i riksförsäkringsanstalten
bildade fondmedel. I lagens 26 § stadgades emellertid, att de närmare föreskrifter,
som utöver vad lagen inneliölle erfordrades med avseende på anstaltens
verksamhet, skulle meddelas av Konungen.
Med stöd av vissa på grund härav lämnade föreskrifter förvaltades intill
utgången av 1921 nämnda fondmedel av postsparbanken, som jämväl
hade att verkställa uppbörd av försäkringsavgifter och belopp, som erlades
för förvärvande av livränta, ävensom fullgöra utbetalningar av de utav riksförsäkringsanstalten
beslutade livräntor och andra skadeersättningar. Såsom
ersättning till postsparbanken för dessa bestyr anvisades särskilda årliga
anslag.
I enlighet med förslag till 1921 års riksdag angående ersättning till postverket
för dess bestyr med pensionsutbetalningar m. m. (proposition nr 263)
förordnade emellertid Kungl. Maj:t genom beslut den 31 december 1921, att
från och med den 1 januari 1922 postsparbankens befattning med förvaltning
och utbetalning av medel för riksförsäkringsanstaltens räkning skulle upphöra
och att i stället förvaltningen av den fond, som bildats på grund av 1901
års berörda lag, ävensom de ifrågavarande utbetalningarna enligt lagen skulle
handhavas av anstalten. Därvid skola bestämmelserna i nämnda reglemente
den 29 juni 1917 angående förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni
1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda fond i tillämpliga delar
lända till efterrättelse. I behandlingen inom anstalten av frågor om placering
av fondens medel m. m. skola deltaga de två av Konungen förordnade, på det
finansiella området erfarna personer eller suppleanter för dem, vilka enligt
§ 4 mom. 2 av reglementet förordnats att deltaga i behandlingen av frågor
om placering av däri avsedda fondmedel.
Ifrågavarande fond uppgick vid utgången av år 1923 till i runt tal 8,200,000
kronor, vartill komma upplupna oguldna räntor.
I detta sammanhang får jag erinra, att riksförsäkringsanstalten, förutom
förvaltningen av nu omförmälda fonder, omhänderhar även den på grund av
kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100) angående eu särskild för fiskare avsedd
försäkring mot skada till följd av olycksfall och förordningen i samma
ämne den 11 juni 1918 (nr 375) bildade fond, vid 1923 års utgång upp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 171. • 5
gående till 247,433 kronor 75 öre. Den jämlikt sistnämnda förordning bildade
fonden förvaltas enligt Kungl. Maj:ts beslut den 8 november 1918 av
riksförsäkringsanstalten. Den enligt kungörelsen den 2 oktober 1908 tillkomna
fonden har först genom Kungl. Maj:ts ovanberörda beslut den 31
december 1921 från postsparbanken överflyttats till anstaltens förvaltning
gemensamt med fonden enligt 1918 års nyssnämnda förordning. Därjämte
förvaltar riksförsäkringsanstalten dels fonden för livräntor, inköpta för barn
utom äktenskap jämlikt lagen om dylika barn den 14 juni 1917, vilken fond
vid utgången av 1923 uppgick till 548,445 kronor, dels och den till sin storlek
obetydliga fond, som bildats jämlikt 15 § av kungörelsen den 30 juni
1920 angående särskilda villkor och bestämmelser för livförsäkring å personer,
som erhålla lån ur statens egnahemslånefond.
Jämväl ifråga om dessa fonder har av Kungl. Maj:t föreskrivits, att bestämmelserna
i reglementet den 29 juni 1917 angående förvaltningen av den
i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda
fond skola i tillämpliga delar, med visst undantag, lända till efterrättelse.
I samband med antagandet år 1917 av grunder för förvaltningen av berörda
i 1916 års otycksfallsförsäkringslag omförmälda fond godkände riksdagen
jämväl arvodes- och omkostnadsstat för förvaltningen av fonden att
gälla tills vidare från och med 1918 samt medgav, att däri upptagna belopp
finge utgå av förslagsanslag, som å extra stat anvisades för upprätthållande
av riksförsäkringsanstaltens verksamhet.
Den sålunda godkända arvodes- och omkostnadsstaten var av följande
lydelse:
arvode till två särskilda ledamöter i riksförsäkrings
-
anstalten ä 1,500 kronor............................................. kr. 3,000: —
arvode till två rådgivande personer ä 1,000 kronor ... » 2,000: —
ersättning till suppleanter, särskilt anlitade sakkunniga
personer och annat biträde, värdering i anledning
av fastighetsbelåning, förvaring av fondens
värdehandlingar, tryckningskostnader, resekostnader
och andra expenser, förslagsvis ................................ » 6,500: —
Summa kronor 11,500: —
För år 1922 höjdes förenämnda post å 6,500 kronor till 9,100 kronor i
anledning av ny lönereglering för den tjänsteman i förutvarande första lönegraden
(aktuarie) och det kvinnliga biträde, som närmast omhänderhava
fondgöromålen. För första halvåret 1923 anvisades därefter för förvaltningen
av fonden i fråga tillhopa 7,050 kronor, motsvarande ett årsbelopp av 14,100
kronor.
Sedan jämlikt Kungl. Maj:ts ovan omförmälda beslut den 31 december
1921 riksförsäkringsanstalten övertagit förvaltningen av de fonder, som bildats
på grund av lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd
Omko8tnadermi
för riksförsäkringsanstaltens
fondförvaltning.
6
Sammanslagning
av fonden
enligt
1901 års lag
med fonden
enligt 1916
års lag.
Riksförsäk
ringsan
stalten.
Kungl. May.ts proposition nr 171.
av olycksfall i arbete samt kungörelsen den 2 oktober 1908 angående en
särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall,
upptogs i anstaltens stat för budgetåret 1923 — 1924 — i stället för såsom
förut för »omkostnader för förvaltningen av den i 19 § av lagen om försäkring
för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 omförmälda fond» — för
»omkostnader för förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens fonder» förslagsvis
17,000 kronor. Den sålunda verkställda höjningen av det förut utgående
anslaget med 2,900 kronor betingades dels av anstaltens ökade arbete på
grund av övertagande redan från 1922 års ingång av förvaltningen av nyssnämnda
båda fonder, dels ock av ökade förvaringsavgifter för deponerade
värdehandlingar.
I sin ovan omförmälda skrivelse den 7 september 1923 med förslag rörande
extra anslag för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet under
budgetåret 1924—1925 har anstalten hemställt, att nämnda belopp, 17,000
kronor, för förvaltningen av anstaltens fonder måtte något höjas. Anstalten
har därvid erinrat, att förvaringsavgiften för i riksbanken förvarade
värdehandlingar växer i mån av fondernas ökning, i det att den utgår med 10
öre för varje påbörjat 1,000-tal kronor av värdehandlingarnas belopp. Underförstå
halvåret 1923 hade sålunda, enligt vad anstalten meddelat, utbetalats
3,345 kronor, och under budgetåret 1924—1925 hade avgiften beräknats komma
att uppgå till omkring 4,000 kronor. Med anledning härav och med
hänsyn därtill, att den extra aktuarie, som närmast handhar fondgöromålen,
under budgetåret bleve berättigad till uppflyttning i löneklass, har anstalten
föreslagit, att omkostnaderna för fondförvaltningen måtte upptagas till
18,500 kronor. Utgifterna för denna anslagspost hava därvid beräknats
komma att fördela sig på följande sätt:
arvoden till sakkunniga och rådgivare ..
......................... kr. 5,000: —
ersättning till suppleanter .......................
........................ » 150: —
ersättning till en tjänsteman och ett kvinnligt biträde » 8,616: —
förvaring av värdehandlingar....................
........................ » 4,000: —
bindning, tryckning, värdering in. m.....
......................... » 700: —
Summa kronor 18,466: —
eller i avrundat tal 18,500 kronor.
Körande den ovanberörda frågan om sammanslagning av den i 19 § av
1916 års olycksfallsförsäkringslag omförmälda fond med den på grund av
riksförsäkringsanstaltens försäkringsverksamliet enligt lagen den 5 juli 1901
om ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete bildade fond anför
anstalten i sin ifrågavarande framställning den 31 oktober 1923 följande.
Riksförsäkringsanstaltens verksamhet på grund av 1901 års olycksfallsersättningslag
fortgår alltjämt i viss omfattning. Den väsentligaste ännu kvarstående
uppgiften, tillhörande denna verksamhet, är utbetalning av tidigare
beviljade livräntor till c:a 6,000 ^räntetagare. Fortfarande förekommer dock
då och då beviljande av nya livräntor. Då denna sistnämnda uppgift inom
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
en jämförelsevis nära framtid kommer att helt upphöra, synes man hava
anledning att i bokföringsavseende sammanslå denna fond med olycksfallsförsäkringsfonden.
Det tinnes knappast någon anledning att vidare hålla
dem åtskilda. Riksförsäkringsaiistaltens nuvarande olycksfallsförsäkringsverksamhet
är ju en direkt fortsättning av försäkringsverksamheten enligt
1901 års lag, ehuru i större omfattning. Fonden enligt den förra lagen är
ju, liksom den nya olycksfallsförsäkringsfonden, bildad genom arbetsgivares
försäkringsavgifter; och till en del äro arbetsgivarna desamma i avseende å
båda fonderna. De ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som bedrevo verksamhet
enligt 1901 års lag, hava redan företagit sammanslagning av de gamla
och de nya fonderna, varemot försäkringsinspektionen icke hatt något att
erinra.
Genom sammanslagning av de båda fonderna skulle förenkling i arbetet
med bokföringen vinnas.
Sedermera har anstalten den 23 januari 1924 inkommit med en promemoria,
däri anstalten anfört följande:
Enligt 13 § i 1901 års lag skall krav om ersättning, vid äventyr av talans
förlust, genom stämning eller genom påkallande av skiljeavtals tillämpning
mot anstalten anhängiggöra inom tre år, räknat från olycksfallet, eller, där
fråga är om ersättning i anledning av dödsfall, från det döden inträdde. Enligt
4 § skall, om olycksfallet inom två år medfört döden, viss ersättning
utgivas. Uppenbarligen kunde alltså numera icke någon skyldighet för anstalten
föreligga att utgiva ersättning i annat fall, än att krav i föreskriven
ordning tidigare framställts. Några dylika krav, vilka icke av domstol eller
av skiljemän slutligen behandlats, förelåge ej. Däremot hade under år 1923
i ett fall förekommit, att anstalten, där sjukhjälp tidigare utgått, funnit sig
böra bifalla gjord framställning om invaliditetslivränta. Ett och annat liknande
fall kunde även framdeles tänkas förekomma, men de torde bliva rätt
sällsynta.
Såsom anstalten framhållit i sin berörda skrivelse den 31 oktober 1923
skulle genom sammanslagning av de båda fonderna förenkling i bokföringen
vinnas. För närvarande måste för var och en av dessa fonder fullständigt
skilda räkenskaper upprättas, samt för inbetalningar till fonderna och utbetalning
av ersättningar hållas skilda bankräkningar och verkställas särskilda
utanordningar. En förenkling i detta ej oväsentliga arbete syntes i hög
grad önskvärd, enär anstaltens fondförvaltning på grund av den ständiga tillväxten
av olycksfallsförsäkringsfonden enligt 1916 års lag och övriga fonder
givetvis med varje år medförde ökat arbete.
På grund av vad sålunda anförts hemställer anstalten, att Kungl. Maj:t
ville föreslå riksdagen medgiva, att den på grund av anstaltens försäkringsverksamhet
enligt lagen den 5 juli 1901 bildade fonden måtte från och med
den 1 januari 1925 sammanläggas med den i 19 § av lagen om försäkring
för olycksfall i arbete omförmälda fond, varvid sistnämnda fond skulle hava
att ansvara för de förpliktelser, som åvilade den förra fonden.
Statskontoret har i ett den 13 december 1923 avgivet utlåtande i ärendet
icke haft något att erinra mot den ifrågasatta sammanslagningen.
Försäkringsinspektionen har i ett den 9 januari 1924 avgivet utlåtande
förklarat sig tillstyrka sammanslagningen ifråga.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava den 31 januari 1924 avgivit utlåtande
i ärendet och därvid likaledes tillstyrkt sammanslagningen.
Statskontoret.
Försäkrings
inspektionen.
Fullmäktige
i riksgäldsk
ont or et.
Departements
chefen.
Bestridande
med olycksfallsförsäkringsfondens
medel av omkostnaderna
för dess
förvaltning.
Riks
försäkrings
anstnlten.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
För egen del finner jag mig på grund av vad i ärendet anförts böra tillstyrka
sammanslagningen i fråga från och med den 1 januari 1925. Och
torde jag få återkomma till frågan om avgivande av förslag i sådant syfte
till riksdagen i samband med den förnyade anmälan av frågan om bestridande
med olycksfallsförsäkringsfondens medel av omkostnaderna för dess
förvaltning, vartill, enligt vad jag här nedan skall utveckla, den för sistnämnda
ändamål erforderliga lagändringen torde giva anledning.
Vidkommande därefter frågan om bestridande av omkostnaderna för förvaltningen
av den enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag bildade fonden
— och den med denna eventuellt sammanslagna fonden — anför riksförsäkringsanstalten
i sin ovanberörda skrivelse den 31 oktober 1923 följande.
I samband med antagandet år 1916 av grunder för förvaltningen av pension-sförsäkringsfonden
beslöts, att vissa kostnader för fondens förvaltning,
nämligen arvode till fullmäktige och diverse expenser m. m., skulle bestridas
av fondens medel enligt fastställd stat, vilken i detta sammanhang beräknades
till 20,000 kronor. I proposition till 1923 års riksdag (nr 109) föreslogs,
att även övriga kostnader för fondens förvaltning, nämligen de, som
föranleddes av pensionsstyrelsens befattning med fondärendena, skulle bestridas
av fondens medel. Dessa kostnader beräknades till 50,000 kronor.
Propositionen bifölls av riksdagen; och skulle sistnämnda ersättningsbelopp
årligen ur fonden utbetalas till pensionsstyrelsen i enlighet med av Kung!.
Maj:t därom meddelad bestämmelse. Såsom motiv för överflyttande på fonden
av dess egna förvaltningskostnader anfördes, att pensionsförsäkringsfondens
förvaltning betraktats såsom fullt fristående i förhållande till allmänna
pensionsförsäkringens uppgifter i övrigt och att det därför ansetts
riktigt, att fonden finge betala sina egna förvaltningskostnader. Denna
princip, som av statsmakterna godkänts år 1916 genom att låta fonden
betala vissa omkostnader, ledde till att år 1923 till fonden överflyttades
även de kostnader, som förut undan tagits. Vederbörande departementschef
betonade emellertid starkt vid föredragningen av ovannämnda proposition,
att den föreslagna anordningen icke avsåge eller borde få leda till,
att andra omkostnader bestredes av fondens medel än sådana, som direkt
sammanhängde med själva fondförvaltningen.
I fråga om riksförsäkringsanstaltens fondförvaltning ville anstalten erinra, att
denna visserligen icke är på samma sätt fristående som pensionsförsäkringsfondens
förvaltning, utan liandhaves av anstalten själv med biträde av vissa
sakkunniga och representanter för arbetsgivare och arbetare. Men det kan
dock även här göras gällande, att fondens förvaltningskostnader böra utgå
ur dess avkastning, innan den sistnämnda må tagas i anspråk för i reglementet
omnämnda utgifter. Med hänsyn till det jämförelsevis obetydliga
belopp, det här gäller, synas betänkligheter med avseende å fondens förpliktelser
ej böra möta. Men liksom ifråga om pensionsförsäkringsfonden bör
starkt framhållas, att ifrågavarande anordning ej får leda till, att fondens
medel användas till andra omkostnader än sådana, som direkt sammanhänga
med själva fondförvaltningen.
Visserligen hade anstalten i sitt förslag till stat för budgetåret 1924—1925
beräknat eu anslagspost av 18,500 kronor för förvaltningen av anstaltens
samtliga fonder. Med hänsyn till förslaget om sammanläggning med olycksfallsförsäkringsfonden
av den på grund av försäkringen enligt 1901 års lag
Kungl. May.ts proposition nr 171. 9
bildade fonden, och då omkostnaderna för övriga fonder vore mycket obetydliga,
syntes det emellertid anstalten lämpligt, att olycksfallsförsäkringsfondens
bidrag till anstaltens omkostnader bestämdes till 18,500 kronor.
Det förslagsanslag, som å extra stat för värjo år beviljades till upprätthållande
av anstaltens verksamhet, syntes i samband därmed böra minskas
med nyssnämnda belopp.
För att ifrågavarande bidrag skall kunna lämnas ur fonden, erfordras
emellertid, framhåller slutligen anstalten, ett tillägg till grunderna för förvaltningen
av ifrågavarande fond och, såvitt anstalten kunde bedöma, även
ändring i 16 § av 1916 års olycksfallsförsäkringslag.
Statskontoret har i sitt ovanberörda utlåtande förklarat sig icke hava något
att erinra emot att statsverket av olycksfallsförsäkringsfondens medel erhåller
ersättning för riksförsäkringsanstaltens kostnader för förvaltningen av ifrågavarande
fond.
Försäkringsinspektionen och fullmäktige i riksgäldskontor hava även tillstyrkt
riksförsäkringsanstaltens förslag.
För min del finner jag mig böra förorda ifrågavarande förslag, varigenom,
i överensstämmelse med vad förut genomförts på pensionsförsäkringens område,
viss besparing vinnes i statsverkets utgifter jämväl för liandhavandet
av olycksfallsförsäkringen.
I enlighet med vad ovan anförts har riksförsäkringsanstalten för budgetåret
1924—1925 beräknat omkostnaderna för förvaltningen av anstaltens
fonder till sammanlagt 18,500 kronor. Häri ingå kostnaderna för förvaltningen
av de förut omförmälda fonderna för fiskarförsäkringen, för livräntor
för barn utom äktenskap och för livförsäkring av personer, som erhålla lån
ur statens egnahemslånefond. För närvarande äro dessa kostnader så obetydliga,
att de knappast låta sig särskilt beräknas. Men i den mån den
verksamhet, ifrågavarande fonder tjäna, kan komma att utvecklas, torde också
kostnaderna för nämnda fonders förvaltning komma att ökas. Därest så blir
fallet, lära dessa kostnader icke böra bäras av de enligt 1901 och 1916 års
omförmälda lagar bildade fonderna, utan av statsverket. Redan av denna
anledning synes det lämpligt, att i staten för anstalten fortfarande upptagas
vissa omkostnader för förvaltningen av anstaltens fonder.
Beträffande beloppet av denna anslagspost, som, i enlighet med vad anstalten
föreslagit och de i ärendet hörda myndigheter även förordat, fortfarande
torde böra avse kostnaden för förvaltningen av samtliga omförmälda
fonder, anser jag mig böra anmärka, att, enligt vad anstalten meddelat, visserligen
någon besparing i förvaltningskostnaden vore att förvänta på grund av
den ovan förordade sammanslagningen av den enligt 1901 års olycksfallsersättningslag
bildade fonden med fonden enligt 1916 års lag. Emellertid skulle
sammanslagningen ske först från och med 1925 års ingång. Vid sådant förhållande
och då jag för övrigt icke funnit anledning till erinran mot anstaltens
förslag rörande anslagsposten ifråga, ämnar jag i den proposition, som
Bihang till riksdagens protokoll 1024. 1 sand. 133 käft. (Nr 171.) 027 24 2
Statskontoret.
Försäkringsinspektionen.
Fullmäktige
i riks gälds - kontoret.
Departements
chefen.
10
Kung!. Maj:ts proposition nr 171.
jag framdeles kommer att föreslå Kung! Maj:t att avlåta till riksdagen angående
äskande av medel för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens
verksamhet under budgetåret 1924—1925, hemställa om anslag till förvaltningen
av anstaltens fonder med ovannämnda av anstalten beräknade belopp,
18,500 kronor.
I anslutning härtill och i överensstämmelse med vad som gäller beträffande
pensionsförsäkringsfonden torde från och med ingången av nästkommande
budgetår från olycksfallsförsäkringsfonden — d. v. s. under senare
halvåret 1924 från den med fonden enligt 1901 års lag ännu icke utökade
fonden enligt 1916 års lag samt därefter från den sammanslagna fonden — utgå
ersättning till statsverket för dess bestridande av kostnaderna för förvaltningen
av denna fond.
Rörande storleken av detta ersättningsbelopp, varmed alltså det årliga
anslaget för upprätthållande av anstaltens verksamhet skulle minskas, har
detsamma av riksförsäkringsanstalten för budgetåret 1924—1925 beräknats
till samma belopp, vartill, enligt vad nyss angivits, förvaltningskostnaden för
samtliga av anstalten förvaltade fonder under budgetåret beräknats eller till
18,500 kronor. Yad riksförsäkringsanstalten härutinnan föreslagit finner jag
mig böra biträda.
I likhet med vad som föreskrivits beträffande pensionsförsäkringsfonden,
torde ifrågavarande ersättningsbelopp av olycksfallsförsäkringsfondens medel
böra efter ingången av juli månad varje budgetår inbetalas till riksförsäkringsanstalten.
Såsom riksförsäkringsanstalten anfört erfordras för genomförande av den
nu föreslagna anordningen ändring i de av riksdagen godkända grunderna
för förvaltningen av den i 19 § olycksfallsförsäkringslagen omförmälda fondDärjämte
torde, såsom också framhållits såväl av riksförsäkringsanstalten
som av statskontoret, ändring erfordras i 16 § olycksfallsförsäkringslagen.
Rörande avlåtande i den förra frågan av förslag till riksdagen torde jag
få återkomma därtill i sammanhang med förnyad anmälan för Kungl. Maj:t
av frågan om berörda lagändring.
Yad denna senare fråga beträffar gäller enligt sista stycket i 16 § olycksfallsförsäkringslagen,
att de omkostnader för riksförsäkringsanstaltens verksamhet,
som ej utgöras av i paragrafens första och andra stycken omförmälda
tilläggsavgifter och bidrag, skola bestridas av statsmedel. Då emellertid
fondens medel ej kunna anses såsom statsmedel, torde till bestämmelserna
i 16 § olycksfallsförsäkringslagen böra fogas ett tillägg av innebörd,
att i fråga om kostnaderna för förvaltningen av den i 19 § av lagen
omförmälda fond gäller vad därom särskilt är stadgat.
Jag har därför låtit utarbeta förslag till ändring av olycksfallsförsäkringslagen
i nu angivna hänseende, över vilket förslag lagrådets yttrande lärer böra
inhämtas.
I detta sammanhang får jag omnämna, att försäkringsinspektionen i sitt
ovan omförmälda utlåtande hemställt, att utredning måtte verkställas om
vilken fondbildning, som för riksförsäkringsanstalten erfordras utöver försäkringsfonden.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava uttalat sin anslutning till detta försäkringsinspektionens
förslag och ansett en dylik utredning böra omfatta
frågan, huruvida och i vilken omfattning sådan fondbildning må erfordras,
ävensom frågan om överlämnande till riksgäldskontoret av viss del av anstalten
tillhörande fondmedel.
Över vad sålunda föreslagits torde riksförsäkringsanstaltens yttrande böra
inhämtas, innan frågan underställes Kungl. Maj:ts prövning.
Slutligen får jag anmäla, att riksförsäkringsanstalten i sin ifrågavarande
skrivelse den 31 oktober 1923 även föreslagit visst tillägg till reglementet angående
förvaltningen av den i 19 § olycksfallsförsäkringslagen omförmälda fond
i syfte att med Kungl. Maj:ts medgivande fondens medel skulle få användas
till förvärvande av fastighet för inrymmande av för anstaltens verksamhet
erforderliga lokaler.
Detta förslag torde emellertid, i anslutning till vad vissa av de i ärendet
hörda myndigheterna därom anfört, för närvarande icke böra föranleda någon
åtgärd.
Departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med vad ovan angivits
avfattat förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni
1916 om försäkring för olycksfall i arbete, vilket förslag finnes såsom bilaga r)
fogat till detta protokoll; och hemställer departementschefen, att lagrådets
utlåtande över nämnda förslag måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen
omförmäler, inhämtas medelst utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Herman Hultkrantz.
*) Bilagan, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade förslaget, är här
utesluten.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd
den 18 mars 1924.
Närvarande:
justi tierådet Sundberg,
regeringsrådet Thulin,
justitierådet Stenberg,
justi tierådet Köersner.
Enligt lagrådet tillhålldakommet utdrag av protokollet över socialärenden,
liållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 7 mars 1924, hade
Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för det ändamål
§ 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över upprättat förslag till lag
om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni 1916 (n:r 235) om försäkring
för olycksfall i arbete.
Förslaget, som linnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen Carl Henrik Julius von Schulzenheim.
Kegeringsrådet Thulin yttrade:
I förevarande paragraf föreskrives, att i fråga om kostnaderna för förvaltningen
av den i 19 § omförmälda fond gäller vad därom särskilt är stadgat,
men lämnas ej föreskrift, om stadgandet skall meddelas av Konungen
i administrativ väg, av Konung och riksdag enligt § 87 regeringsformen
eller av Konung och riksdag utan iakttagande av den i sistnämnda paragraf
angivna lagstiftningsformen. Det sistnämnda torde väl vara avsett
men synes böra i lagen få ett tydligt uttryck. I övrigt har jag intet att
erinra mot förslaget.
Lagrådets övriga ledamöter lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
13
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 19 mars 1924.
N ärvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtehberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Malm, anmäler lagrådets den
18 mars 1924 avgivna utlåtande över det den 7 i samma månad till lagrådet
remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni
1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete, däri lagrådets flertal förklarat
sig lämna förslaget utan anmärkning.
Departementschefen hemställer, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
förordna, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Stålhammar.
3
Bihang till riksdagens protokoll 1924
1 sand. 139 höft. (Nr 171.)
087 84
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- FK 2TU 1924:15 Skrivelse till Konungen angående viss ändring i bestämmelserna om utlämnande av lån till elektriska distributions föreningar. a3 i texten
- Rskr. 1924:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olyck a1 i texten
- 2LU 1924:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete s. 1 i texten