Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete

1924-03-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:171, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:U proposition nr 171.

1

Nr 171.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete; given

Stockholms slott den 19 mars 1924.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen

den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.

Under Hans Maj:ts

min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. Malm.

Bihang till riksdagens protokoll 1924

1 sand.

133 haft. (Nr 171.)

C27 SO 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om

försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 16 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete skall erhålla följande ändrade lydelse:

16 §.

Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och

riksförsäkringsanstaltens verksamhet skall för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten

till statsverket erläggas tilläggsavgift med belopp, motsvarande

fem procent av försäkringsavgiften, beräknad utan hänsyn till avdrag, som

i 11 § omförmäles.

Försäkringsbolag, som i 4 § avses, är ock skyldigt att till statsverket

erlägga bidrag till bestridande av nämnda omkostnader. Bidraget erlägges

för varje räkenskapsår efter årets utgång på tid och sätt, som av Konungen

bestämmes, med belopp, motsvarande tre procent av summan av försäkringsavgifterna,

beräknade utan hänsyn till avdrag, som i 11 § omförmäles, för

de i bolaget under räkenskapsåret tagna försäkringar.

Övriga omkostnader för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

verksamhet bestridas av statsmedel, dock att i fråga om kostnaderna för

förvaltningen av den i 19 § omförmälda fond gäller vad därom särskilt är

stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 171.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 1 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtehberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Malm, följande.

I det vid innevarande års statsverksproposition fogade protokollet över

socialärenden meddelade jag under punkt 2 rörande anslag för upprätthållande

av riksförsäkringsanstaltens verksamhet för budgetåret 1924—1925, att,

sedan anstalten den 7 september 1923 avgivit förslag i detta hänseende, anstalten

i skrivelse den 31 oktober 1923, för åstadkommande av ytterligare

minskning i statsverkets utgifter för anstalten, gjort framställning om sådant

tillägg till det av Kungl. Maj:t den 29 juni 1917 utfärdade reglementet (nr

473) angående förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om

försäkring för olycksfall i arbete omförmälda fond, att omkostnaderna för

förvaltningen av denna fond skulle utgå ur fondens avkastning. Ärendet

var emellertid vid tiden för statsverkspropositionen föredragning icke slutremitterat

och befann sig därför icke i det skick, att förslag till riksdagen

då kunde avlåtas.

I sin nämnda skrivelse har riksförsäkringsanstalten tillika hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att med ifrågavarande fond skulle sammanläggas

den på grund av anstaltens försäkringsverksamliet enligt lagen den

5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete

bildade fonden.

Jag anhåller att nu få för Kungl. Maj:t anmäla dessa båda spörsmål.

Enligt 19 § i 1916 års olycksfallsförsäkringslag skola de till riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen inflytande försäkringsavgifter ingå till en fond,

som förvaltas enligt grunder, vilka bestämmas av Konung och riksdag.

1917 års riksdag har, med bifall till vad Kungl. Maj:t därutinnan föreslagit,

godkänt vissa grunder för förvaltningen av denna fond, vilka finnas intagna

i berörda av Kungl. Maj:t den 29 juni 1917 utfärdade reglemente. Jämlikt

dessa grunder skall förvaltningen av fonden handhavas av riksförsäkringsanstalten.

I behandlingen inom anstalten av frågor om placering av fondens

medel skola deltaga två av Konungen för tre år i sänder förordnade, på det

finansiella området erfarna personer. Därjämte skola i överläggningarna,

men ej i besluten, angående sådana frågor deltaga två av Konungen för tre

Fonden enligt

1916 ärs lag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Fonden enligt

1901 åis lag.

Övriga av riksförsäkringsanstalten

förvaltade

fonder.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

år i sänder förordnade personer, av vilka den ene utses bland de arbetsgivare,

vilkas arbetare äro försäkrade i anstalten, samt den andre bland

nämnda arbetare.

Den ifrågavarande fonden uppgick vid 1923 års utgång till i runt tal

30,000,000 kronor, vartill komma då ännu icke erlagda försäkringsavgifter och

upplupna oguldna räntor.

Innan lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete från

och med ingången av år 1918 trädde i kraft, gällde lagen den 5 juli 1901

om ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete. Ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall, vilket inträffat före den 1 januari 1918, skall bedömas

enligt sistnämnda lag. I 1901 års lag meddelades inga bestämmelser

om förvaltningen av de på grund av försäkringen i riksförsäkringsanstalten

bildade fondmedel. I lagens 26 § stadgades emellertid, att de närmare föreskrifter,

som utöver vad lagen inneliölle erfordrades med avseende på anstaltens

verksamhet, skulle meddelas av Konungen.

Med stöd av vissa på grund härav lämnade föreskrifter förvaltades intill

utgången av 1921 nämnda fondmedel av postsparbanken, som jämväl

hade att verkställa uppbörd av försäkringsavgifter och belopp, som erlades

för förvärvande av livränta, ävensom fullgöra utbetalningar av de utav riksförsäkringsanstalten

beslutade livräntor och andra skadeersättningar. Såsom

ersättning till postsparbanken för dessa bestyr anvisades särskilda årliga

anslag.

I enlighet med förslag till 1921 års riksdag angående ersättning till postverket

för dess bestyr med pensionsutbetalningar m. m. (proposition nr 263)

förordnade emellertid Kungl. Maj:t genom beslut den 31 december 1921, att

från och med den 1 januari 1922 postsparbankens befattning med förvaltning

och utbetalning av medel för riksförsäkringsanstaltens räkning skulle upphöra

och att i stället förvaltningen av den fond, som bildats på grund av 1901

års berörda lag, ävensom de ifrågavarande utbetalningarna enligt lagen skulle

handhavas av anstalten. Därvid skola bestämmelserna i nämnda reglemente

den 29 juni 1917 angående förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda fond i tillämpliga delar

lända till efterrättelse. I behandlingen inom anstalten av frågor om placering

av fondens medel m. m. skola deltaga de två av Konungen förordnade, på det

finansiella området erfarna personer eller suppleanter för dem, vilka enligt

§ 4 mom. 2 av reglementet förordnats att deltaga i behandlingen av frågor

om placering av däri avsedda fondmedel.

Ifrågavarande fond uppgick vid utgången av år 1923 till i runt tal 8,200,000

kronor, vartill komma upplupna oguldna räntor.

I detta sammanhang får jag erinra, att riksförsäkringsanstalten, förutom

förvaltningen av nu omförmälda fonder, omhänderhar även den på grund av

kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100) angående eu särskild för fiskare avsedd

försäkring mot skada till följd av olycksfall och förordningen i samma

ämne den 11 juni 1918 (nr 375) bildade fond, vid 1923 års utgång upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171. • 5

gående till 247,433 kronor 75 öre. Den jämlikt sistnämnda förordning bildade

fonden förvaltas enligt Kungl. Maj:ts beslut den 8 november 1918 av

riksförsäkringsanstalten. Den enligt kungörelsen den 2 oktober 1908 tillkomna

fonden har först genom Kungl. Maj:ts ovanberörda beslut den 31

december 1921 från postsparbanken överflyttats till anstaltens förvaltning

gemensamt med fonden enligt 1918 års nyssnämnda förordning. Därjämte

förvaltar riksförsäkringsanstalten dels fonden för livräntor, inköpta för barn

utom äktenskap jämlikt lagen om dylika barn den 14 juni 1917, vilken fond

vid utgången av 1923 uppgick till 548,445 kronor, dels och den till sin storlek

obetydliga fond, som bildats jämlikt 15 § av kungörelsen den 30 juni

1920 angående särskilda villkor och bestämmelser för livförsäkring å personer,

som erhålla lån ur statens egnahemslånefond.

Jämväl ifråga om dessa fonder har av Kungl. Maj:t föreskrivits, att bestämmelserna

i reglementet den 29 juni 1917 angående förvaltningen av den

i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda

fond skola i tillämpliga delar, med visst undantag, lända till efterrättelse.

I samband med antagandet år 1917 av grunder för förvaltningen av berörda

i 1916 års otycksfallsförsäkringslag omförmälda fond godkände riksdagen

jämväl arvodes- och omkostnadsstat för förvaltningen av fonden att

gälla tills vidare från och med 1918 samt medgav, att däri upptagna belopp

finge utgå av förslagsanslag, som å extra stat anvisades för upprätthållande

av riksförsäkringsanstaltens verksamhet.

Den sålunda godkända arvodes- och omkostnadsstaten var av följande

lydelse:

arvode till två särskilda ledamöter i riksförsäkrings
-

anstalten ä 1,500 kronor............................................. kr. 3,000: —

arvode till två rådgivande personer ä 1,000 kronor ... » 2,000: —

ersättning till suppleanter, särskilt anlitade sakkunniga

personer och annat biträde, värdering i anledning

av fastighetsbelåning, förvaring av fondens

värdehandlingar, tryckningskostnader, resekostnader

och andra expenser, förslagsvis ................................ » 6,500: —

Summa kronor 11,500: —

För år 1922 höjdes förenämnda post å 6,500 kronor till 9,100 kronor i

anledning av ny lönereglering för den tjänsteman i förutvarande första lönegraden

(aktuarie) och det kvinnliga biträde, som närmast omhänderhava

fondgöromålen. För första halvåret 1923 anvisades därefter för förvaltningen

av fonden i fråga tillhopa 7,050 kronor, motsvarande ett årsbelopp av 14,100

kronor.

Sedan jämlikt Kungl. Maj:ts ovan omförmälda beslut den 31 december

1921 riksförsäkringsanstalten övertagit förvaltningen av de fonder, som bildats

på grund av lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd

Omko8tnadermi

för riksförsäkringsanstaltens

fondförvaltning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammanslagning

av fonden

enligt

1901 års lag

med fonden

enligt 1916

års lag.

Riksförsäk
ringsan
stalten.

Kungl. May.ts proposition nr 171.

av olycksfall i arbete samt kungörelsen den 2 oktober 1908 angående en

särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall,

upptogs i anstaltens stat för budgetåret 1923 — 1924 — i stället för såsom

förut för »omkostnader för förvaltningen av den i 19 § av lagen om försäkring

för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 omförmälda fond» — för

»omkostnader för förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens fonder» förslagsvis

17,000 kronor. Den sålunda verkställda höjningen av det förut utgående

anslaget med 2,900 kronor betingades dels av anstaltens ökade arbete på

grund av övertagande redan från 1922 års ingång av förvaltningen av nyssnämnda

båda fonder, dels ock av ökade förvaringsavgifter för deponerade

värdehandlingar.

I sin ovan omförmälda skrivelse den 7 september 1923 med förslag rörande

extra anslag för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet under

budgetåret 1924—1925 har anstalten hemställt, att nämnda belopp, 17,000

kronor, för förvaltningen av anstaltens fonder måtte något höjas. Anstalten

har därvid erinrat, att förvaringsavgiften för i riksbanken förvarade

värdehandlingar växer i mån av fondernas ökning, i det att den utgår med 10

öre för varje påbörjat 1,000-tal kronor av värdehandlingarnas belopp. Underförstå

halvåret 1923 hade sålunda, enligt vad anstalten meddelat, utbetalats

3,345 kronor, och under budgetåret 1924—1925 hade avgiften beräknats komma

att uppgå till omkring 4,000 kronor. Med anledning härav och med

hänsyn därtill, att den extra aktuarie, som närmast handhar fondgöromålen,

under budgetåret bleve berättigad till uppflyttning i löneklass, har anstalten

föreslagit, att omkostnaderna för fondförvaltningen måtte upptagas till

18,500 kronor. Utgifterna för denna anslagspost hava därvid beräknats

komma att fördela sig på följande sätt:

arvoden till sakkunniga och rådgivare ..

......................... kr. 5,000: —

ersättning till suppleanter .......................

........................ » 150: —

ersättning till en tjänsteman och ett kvinnligt biträde » 8,616: —

förvaring av värdehandlingar....................

........................ » 4,000: —

bindning, tryckning, värdering in. m.....

......................... » 700: —

Summa kronor 18,466: —

eller i avrundat tal 18,500 kronor.

Körande den ovanberörda frågan om sammanslagning av den i 19 § av

1916 års olycksfallsförsäkringslag omförmälda fond med den på grund av

riksförsäkringsanstaltens försäkringsverksamliet enligt lagen den 5 juli 1901

om ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete bildade fond anför

anstalten i sin ifrågavarande framställning den 31 oktober 1923 följande.

Riksförsäkringsanstaltens verksamhet på grund av 1901 års olycksfallsersättningslag

fortgår alltjämt i viss omfattning. Den väsentligaste ännu kvarstående

uppgiften, tillhörande denna verksamhet, är utbetalning av tidigare

beviljade livräntor till c:a 6,000 ^räntetagare. Fortfarande förekommer dock

då och då beviljande av nya livräntor. Då denna sistnämnda uppgift inom

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

en jämförelsevis nära framtid kommer att helt upphöra, synes man hava

anledning att i bokföringsavseende sammanslå denna fond med olycksfallsförsäkringsfonden.

Det tinnes knappast någon anledning att vidare hålla

dem åtskilda. Riksförsäkringsaiistaltens nuvarande olycksfallsförsäkringsverksamhet

är ju en direkt fortsättning av försäkringsverksamheten enligt

1901 års lag, ehuru i större omfattning. Fonden enligt den förra lagen är

ju, liksom den nya olycksfallsförsäkringsfonden, bildad genom arbetsgivares

försäkringsavgifter; och till en del äro arbetsgivarna desamma i avseende å

båda fonderna. De ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som bedrevo verksamhet

enligt 1901 års lag, hava redan företagit sammanslagning av de gamla

och de nya fonderna, varemot försäkringsinspektionen icke hatt något att

erinra.

Genom sammanslagning av de båda fonderna skulle förenkling i arbetet

med bokföringen vinnas.

Sedermera har anstalten den 23 januari 1924 inkommit med en promemoria,

däri anstalten anfört följande:

Enligt 13 § i 1901 års lag skall krav om ersättning, vid äventyr av talans

förlust, genom stämning eller genom påkallande av skiljeavtals tillämpning

mot anstalten anhängiggöra inom tre år, räknat från olycksfallet, eller, där

fråga är om ersättning i anledning av dödsfall, från det döden inträdde. Enligt

4 § skall, om olycksfallet inom två år medfört döden, viss ersättning

utgivas. Uppenbarligen kunde alltså numera icke någon skyldighet för anstalten

föreligga att utgiva ersättning i annat fall, än att krav i föreskriven

ordning tidigare framställts. Några dylika krav, vilka icke av domstol eller

av skiljemän slutligen behandlats, förelåge ej. Däremot hade under år 1923

i ett fall förekommit, att anstalten, där sjukhjälp tidigare utgått, funnit sig

böra bifalla gjord framställning om invaliditetslivränta. Ett och annat liknande

fall kunde även framdeles tänkas förekomma, men de torde bliva rätt

sällsynta.

Såsom anstalten framhållit i sin berörda skrivelse den 31 oktober 1923

skulle genom sammanslagning av de båda fonderna förenkling i bokföringen

vinnas. För närvarande måste för var och en av dessa fonder fullständigt

skilda räkenskaper upprättas, samt för inbetalningar till fonderna och utbetalning

av ersättningar hållas skilda bankräkningar och verkställas särskilda

utanordningar. En förenkling i detta ej oväsentliga arbete syntes i hög

grad önskvärd, enär anstaltens fondförvaltning på grund av den ständiga tillväxten

av olycksfallsförsäkringsfonden enligt 1916 års lag och övriga fonder

givetvis med varje år medförde ökat arbete.

På grund av vad sålunda anförts hemställer anstalten, att Kungl. Maj:t

ville föreslå riksdagen medgiva, att den på grund av anstaltens försäkringsverksamhet

enligt lagen den 5 juli 1901 bildade fonden måtte från och med

den 1 januari 1925 sammanläggas med den i 19 § av lagen om försäkring

för olycksfall i arbete omförmälda fond, varvid sistnämnda fond skulle hava

att ansvara för de förpliktelser, som åvilade den förra fonden.

Statskontoret har i ett den 13 december 1923 avgivet utlåtande i ärendet

icke haft något att erinra mot den ifrågasatta sammanslagningen.

Försäkringsinspektionen har i ett den 9 januari 1924 avgivet utlåtande

förklarat sig tillstyrka sammanslagningen ifråga.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava den 31 januari 1924 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid likaledes tillstyrkt sammanslagningen.

Statskontoret.

Försäkrings
inspektionen.

Fullmäktige

i riksgäldsk

ont or et.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Bestridande

med olycksfallsförsäkringsfondens

medel av omkostnaderna

för dess

förvaltning.

Riks
försäkrings
anstnlten.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

För egen del finner jag mig på grund av vad i ärendet anförts böra tillstyrka

sammanslagningen i fråga från och med den 1 januari 1925. Och

torde jag få återkomma till frågan om avgivande av förslag i sådant syfte

till riksdagen i samband med den förnyade anmälan av frågan om bestridande

med olycksfallsförsäkringsfondens medel av omkostnaderna för dess

förvaltning, vartill, enligt vad jag här nedan skall utveckla, den för sistnämnda

ändamål erforderliga lagändringen torde giva anledning.

Vidkommande därefter frågan om bestridande av omkostnaderna för förvaltningen

av den enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag bildade fonden

— och den med denna eventuellt sammanslagna fonden — anför riksförsäkringsanstalten

i sin ovanberörda skrivelse den 31 oktober 1923 följande.

I samband med antagandet år 1916 av grunder för förvaltningen av pension-sförsäkringsfonden

beslöts, att vissa kostnader för fondens förvaltning,

nämligen arvode till fullmäktige och diverse expenser m. m., skulle bestridas

av fondens medel enligt fastställd stat, vilken i detta sammanhang beräknades

till 20,000 kronor. I proposition till 1923 års riksdag (nr 109) föreslogs,

att även övriga kostnader för fondens förvaltning, nämligen de, som

föranleddes av pensionsstyrelsens befattning med fondärendena, skulle bestridas

av fondens medel. Dessa kostnader beräknades till 50,000 kronor.

Propositionen bifölls av riksdagen; och skulle sistnämnda ersättningsbelopp

årligen ur fonden utbetalas till pensionsstyrelsen i enlighet med av Kung!.

Maj:t därom meddelad bestämmelse. Såsom motiv för överflyttande på fonden

av dess egna förvaltningskostnader anfördes, att pensionsförsäkringsfondens

förvaltning betraktats såsom fullt fristående i förhållande till allmänna

pensionsförsäkringens uppgifter i övrigt och att det därför ansetts

riktigt, att fonden finge betala sina egna förvaltningskostnader. Denna

princip, som av statsmakterna godkänts år 1916 genom att låta fonden

betala vissa omkostnader, ledde till att år 1923 till fonden överflyttades

även de kostnader, som förut undan tagits. Vederbörande departementschef

betonade emellertid starkt vid föredragningen av ovannämnda proposition,

att den föreslagna anordningen icke avsåge eller borde få leda till,

att andra omkostnader bestredes av fondens medel än sådana, som direkt

sammanhängde med själva fondförvaltningen.

I fråga om riksförsäkringsanstaltens fondförvaltning ville anstalten erinra, att

denna visserligen icke är på samma sätt fristående som pensionsförsäkringsfondens

förvaltning, utan liandhaves av anstalten själv med biträde av vissa

sakkunniga och representanter för arbetsgivare och arbetare. Men det kan

dock även här göras gällande, att fondens förvaltningskostnader böra utgå

ur dess avkastning, innan den sistnämnda må tagas i anspråk för i reglementet

omnämnda utgifter. Med hänsyn till det jämförelsevis obetydliga

belopp, det här gäller, synas betänkligheter med avseende å fondens förpliktelser

ej böra möta. Men liksom ifråga om pensionsförsäkringsfonden bör

starkt framhållas, att ifrågavarande anordning ej får leda till, att fondens

medel användas till andra omkostnader än sådana, som direkt sammanhänga

med själva fondförvaltningen.

Visserligen hade anstalten i sitt förslag till stat för budgetåret 1924—1925

beräknat eu anslagspost av 18,500 kronor för förvaltningen av anstaltens

samtliga fonder. Med hänsyn till förslaget om sammanläggning med olycksfallsförsäkringsfonden

av den på grund av försäkringen enligt 1901 års lag

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 171. 9

bildade fonden, och då omkostnaderna för övriga fonder vore mycket obetydliga,

syntes det emellertid anstalten lämpligt, att olycksfallsförsäkringsfondens

bidrag till anstaltens omkostnader bestämdes till 18,500 kronor.

Det förslagsanslag, som å extra stat för värjo år beviljades till upprätthållande

av anstaltens verksamhet, syntes i samband därmed böra minskas

med nyssnämnda belopp.

För att ifrågavarande bidrag skall kunna lämnas ur fonden, erfordras

emellertid, framhåller slutligen anstalten, ett tillägg till grunderna för förvaltningen

av ifrågavarande fond och, såvitt anstalten kunde bedöma, även

ändring i 16 § av 1916 års olycksfallsförsäkringslag.

Statskontoret har i sitt ovanberörda utlåtande förklarat sig icke hava något

att erinra emot att statsverket av olycksfallsförsäkringsfondens medel erhåller

ersättning för riksförsäkringsanstaltens kostnader för förvaltningen av ifrågavarande

fond.

Försäkringsinspektionen och fullmäktige i riksgäldskontor hava även tillstyrkt

riksförsäkringsanstaltens förslag.

För min del finner jag mig böra förorda ifrågavarande förslag, varigenom,

i överensstämmelse med vad förut genomförts på pensionsförsäkringens område,

viss besparing vinnes i statsverkets utgifter jämväl för liandhavandet

av olycksfallsförsäkringen.

I enlighet med vad ovan anförts har riksförsäkringsanstalten för budgetåret

1924—1925 beräknat omkostnaderna för förvaltningen av anstaltens

fonder till sammanlagt 18,500 kronor. Häri ingå kostnaderna för förvaltningen

av de förut omförmälda fonderna för fiskarförsäkringen, för livräntor

för barn utom äktenskap och för livförsäkring av personer, som erhålla lån

ur statens egnahemslånefond. För närvarande äro dessa kostnader så obetydliga,

att de knappast låta sig särskilt beräknas. Men i den mån den

verksamhet, ifrågavarande fonder tjäna, kan komma att utvecklas, torde också

kostnaderna för nämnda fonders förvaltning komma att ökas. Därest så blir

fallet, lära dessa kostnader icke böra bäras av de enligt 1901 och 1916 års

omförmälda lagar bildade fonderna, utan av statsverket. Redan av denna

anledning synes det lämpligt, att i staten för anstalten fortfarande upptagas

vissa omkostnader för förvaltningen av anstaltens fonder.

Beträffande beloppet av denna anslagspost, som, i enlighet med vad anstalten

föreslagit och de i ärendet hörda myndigheter även förordat, fortfarande

torde böra avse kostnaden för förvaltningen av samtliga omförmälda

fonder, anser jag mig böra anmärka, att, enligt vad anstalten meddelat, visserligen

någon besparing i förvaltningskostnaden vore att förvänta på grund av

den ovan förordade sammanslagningen av den enligt 1901 års olycksfallsersättningslag

bildade fonden med fonden enligt 1916 års lag. Emellertid skulle

sammanslagningen ske först från och med 1925 års ingång. Vid sådant förhållande

och då jag för övrigt icke funnit anledning till erinran mot anstaltens

förslag rörande anslagsposten ifråga, ämnar jag i den proposition, som

Bihang till riksdagens protokoll 1024. 1 sand. 133 käft. (Nr 171.) 027 24 2

Statskontoret.

Försäkringsinspektionen.

Fullmäktige

i riks gälds - kontoret.

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts proposition nr 171.

jag framdeles kommer att föreslå Kung! Maj:t att avlåta till riksdagen angående

äskande av medel för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens

verksamhet under budgetåret 1924—1925, hemställa om anslag till förvaltningen

av anstaltens fonder med ovannämnda av anstalten beräknade belopp,

18,500 kronor.

I anslutning härtill och i överensstämmelse med vad som gäller beträffande

pensionsförsäkringsfonden torde från och med ingången av nästkommande

budgetår från olycksfallsförsäkringsfonden — d. v. s. under senare

halvåret 1924 från den med fonden enligt 1901 års lag ännu icke utökade

fonden enligt 1916 års lag samt därefter från den sammanslagna fonden — utgå

ersättning till statsverket för dess bestridande av kostnaderna för förvaltningen

av denna fond.

Rörande storleken av detta ersättningsbelopp, varmed alltså det årliga

anslaget för upprätthållande av anstaltens verksamhet skulle minskas, har

detsamma av riksförsäkringsanstalten för budgetåret 1924—1925 beräknats

till samma belopp, vartill, enligt vad nyss angivits, förvaltningskostnaden för

samtliga av anstalten förvaltade fonder under budgetåret beräknats eller till

18,500 kronor. Yad riksförsäkringsanstalten härutinnan föreslagit finner jag

mig böra biträda.

I likhet med vad som föreskrivits beträffande pensionsförsäkringsfonden,

torde ifrågavarande ersättningsbelopp av olycksfallsförsäkringsfondens medel

böra efter ingången av juli månad varje budgetår inbetalas till riksförsäkringsanstalten.

Såsom riksförsäkringsanstalten anfört erfordras för genomförande av den

nu föreslagna anordningen ändring i de av riksdagen godkända grunderna

för förvaltningen av den i 19 § olycksfallsförsäkringslagen omförmälda fondDärjämte

torde, såsom också framhållits såväl av riksförsäkringsanstalten

som av statskontoret, ändring erfordras i 16 § olycksfallsförsäkringslagen.

Rörande avlåtande i den förra frågan av förslag till riksdagen torde jag

få återkomma därtill i sammanhang med förnyad anmälan för Kungl. Maj:t

av frågan om berörda lagändring.

Yad denna senare fråga beträffar gäller enligt sista stycket i 16 § olycksfallsförsäkringslagen,

att de omkostnader för riksförsäkringsanstaltens verksamhet,

som ej utgöras av i paragrafens första och andra stycken omförmälda

tilläggsavgifter och bidrag, skola bestridas av statsmedel. Då emellertid

fondens medel ej kunna anses såsom statsmedel, torde till bestämmelserna

i 16 § olycksfallsförsäkringslagen böra fogas ett tillägg av innebörd,

att i fråga om kostnaderna för förvaltningen av den i 19 § av lagen

omförmälda fond gäller vad därom särskilt är stadgat.

Jag har därför låtit utarbeta förslag till ändring av olycksfallsförsäkringslagen

i nu angivna hänseende, över vilket förslag lagrådets yttrande lärer böra

inhämtas.

I detta sammanhang får jag omnämna, att försäkringsinspektionen i sitt

ovan omförmälda utlåtande hemställt, att utredning måtte verkställas om

vilken fondbildning, som för riksförsäkringsanstalten erfordras utöver försäkringsfonden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava uttalat sin anslutning till detta försäkringsinspektionens

förslag och ansett en dylik utredning böra omfatta

frågan, huruvida och i vilken omfattning sådan fondbildning må erfordras,

ävensom frågan om överlämnande till riksgäldskontoret av viss del av anstalten

tillhörande fondmedel.

Över vad sålunda föreslagits torde riksförsäkringsanstaltens yttrande böra

inhämtas, innan frågan underställes Kungl. Maj:ts prövning.

Slutligen får jag anmäla, att riksförsäkringsanstalten i sin ifrågavarande

skrivelse den 31 oktober 1923 även föreslagit visst tillägg till reglementet angående

förvaltningen av den i 19 § olycksfallsförsäkringslagen omförmälda fond

i syfte att med Kungl. Maj:ts medgivande fondens medel skulle få användas

till förvärvande av fastighet för inrymmande av för anstaltens verksamhet

erforderliga lokaler.

Detta förslag torde emellertid, i anslutning till vad vissa av de i ärendet

hörda myndigheterna därom anfört, för närvarande icke böra föranleda någon

åtgärd.

Departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med vad ovan angivits

avfattat förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete, vilket förslag finnes såsom bilaga r)

fogat till detta protokoll; och hemställer departementschefen, att lagrådets

utlåtande över nämnda förslag måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen

omförmäler, inhämtas medelst utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

*) Bilagan, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade förslaget, är här

utesluten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd

den 18 mars 1924.

Närvarande:

justi tierådet Sundberg,

regeringsrådet Thulin,

justitierådet Stenberg,

justi tierådet Köersner.

Enligt lagrådet tillhålldakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

liållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 7 mars 1924, hade

Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för det ändamål

§ 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över upprättat förslag till lag

om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni 1916 (n:r 235) om försäkring

för olycksfall i arbete.

Förslaget, som linnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen Carl Henrik Julius von Schulzenheim.

Kegeringsrådet Thulin yttrade:

I förevarande paragraf föreskrives, att i fråga om kostnaderna för förvaltningen

av den i 19 § omförmälda fond gäller vad därom särskilt är stadgat,

men lämnas ej föreskrift, om stadgandet skall meddelas av Konungen

i administrativ väg, av Konung och riksdag enligt § 87 regeringsformen

eller av Konung och riksdag utan iakttagande av den i sistnämnda paragraf

angivna lagstiftningsformen. Det sistnämnda torde väl vara avsett

men synes böra i lagen få ett tydligt uttryck. I övrigt har jag intet att

erinra mot förslaget.

Lagrådets övriga ledamöter lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

13

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 19 mars 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtehberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Malm, anmäler lagrådets den

18 mars 1924 avgivna utlåtande över det den 7 i samma månad till lagrådet

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni

1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete, däri lagrådets flertal förklarat

sig lämna förslaget utan anmärkning.

Departementschefen hemställer, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

förordna, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

3

Bihang till riksdagens protokoll 1924

1 sand. 139 höft. (Nr 171.)

087 84

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. FK 2TU 1924:15 Skrivelse till Konungen angående viss ändring i bestämmelserna om utlämnande av lån till elektriska distributions föreningar. a3 i texten
  2. Rskr. 1924:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olyck a1 i texten
  3. 2LU 1924:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete s. 1 i texten