Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående transitering av införselförbjudna varor m. m

1924-03-07 · 24 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:176, Med förslag till förordning angående transitering av införselförbjudna varor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

1

Kr 176.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående transitering av införselförbjudna varor m. m.; given

Stockholms slott den 7 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över fmansärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

K. j. Beskow.

Bihang lill riksdagens protokoll 19‘!4

I sand. lits höft. tNr lits./

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Förslag

till

förordning angående träns!tering ar införselförbjndna varor in. in.

Härigenom förordnas som följer:

1 i

Vara, som enligt stadgande i särskild författning ej får till riket införas

eller får dit införas endast av vissa personer eller sammanslutningar eller

efter särskilt tillstånd av myndighet eller under vissa villkor, må, där ej

Kung!. Maj:t annorlunda förordnar, utan hinder av dylikt stadgande såsom

omedelbar transitförsändelse eller eljest under tullverkets kontroll befordras

eller för återutförsel uppläggas å nederlag eller transitupplag.

Har förbud mot införsel eller inskränkning i införselrätten stadgats med

hänsyn till allmän hälsovård eller allmän säkerhet eller såsom försiktighetsmått

mot djur- eller växtsjukdomar eller till förekommande av

missbruk av spritdrycker och andra alkoholhaltiga varor, vilka kunna

användas såsom berusningsmedel, skall det i första stycket lämnade medgivandet

till transitering m. m. icke gälla, med mindre Kungl. Maj:t därom

förordnar.

2 *.

Skall vara, varom i 1 § sägs, genom tullverkets försorg försäljas å auktion

och har icke genom särskild författning stadgats, huru med varan skall i

sådant fall förfaras, skall försäljningen ske under iakttagande i tillämpliga

delar av de bestämmelser, som gälla rörande införsel av vara av dylikt slag,

eller ock under förbehåll, att godset återutföres. Kan försäljningen icke

sålunda äga rum, skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj:t, efter

anmälan av generaltullstyrelsen, förordnar, varvid varan må, därest försäljningen

skolat ske för ägarens räkning, förklaras förbruten till kronan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Knuff/. Maj:ts proposition Nr 176.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Tryggeh, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmboth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för kommunikationsdepartementet anför chefen för finansdepartementet,

statsrådet Beskow, följande:

På initiativ av Nationernas förbunds generalförsamling hölls under år

3921 i Barcelona en allmän konferens rörande kommunikations- och transiteringsfrågor.

Nästan alla stater, tillhörande Nationernas förbund, voro

representerade vid nämnda konferens. Vid konferensen framlades, bland

annat, förslag till konvention och stadga rörande transiteringsfrihet (Convention

et Statut sur la Liberté du Transito

Sedan utrikesdepartementet från generalsekreteraren för Nationernas

förbund mottagit officiella handlingar rörande konferensens beslut beträffande

bland annat omförmälda förslag till konvention och stadga, överlämnades

desamma till kommunikationsdepartementet för att understå!

las Kungl. Maj:ts prövning.

Efter hörande av medicinalstyrelsen, generaltullstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

kommerskollegium, vattenfallsstyrelsen och generalpoststyrelsen

godkände Kungl. Maj:t den 4 november 1921 för Sveriges del, bland annat,

de i förenämnda handlingar intagna överenskommelser, och förordnade

Kungl. Maj:t samma dag, att ärendet skulle för fortsatt behandling överlämnas

till utrikesdepartementet.

Efter det ifrågavarande konvention och stadga rörande transiteringsfrihet,

som i eu från utrikesdepartementet erhållen översättning

torde få såsom bilaga A fogas vid dagens statsrådsprotokoll, i

november 1921 undertecknats i Geneve för Sveriges del under förbehåll

av ratifikation, anhöll utrikesdepartementet i skrivelse den 2 februari

1922 till chefen för kommunikationsdepartementet om upplysning

rörande departementschefens ställning till frågan om ratificering av de

vid Barcelona-konferensen beslutade överenskommelserna.

Med anledning härav anmodades generaltullstyrelsen att till kommunikationsdepartementet

inkomma med yttrande, vilket skulle innefatta

jämväl förslag, i vad på generaltullstyrelsens verksamhetsområde an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Generaltull
styrelsen.

4 Kung!. Maj:ts proposition Nr 176.

komme, till de bestämmelser, som av vederbörande överenskommelsers

ikraftträdande kunde betingas.

Sedan generaltullstyrelsen den 1 november 1922 avgivit dylikt yttrande,

har detta, dä de däri berörda spörsmål om transitering närmast borde upptagas

till beredning inom finansdepartementet, överlämnats till sistnämnda

departement.

Med nyssberörda yttrande har generaltullstyrelsen överlämnat en av

styrelsen upprättad förteckning över de författningar, som innehålla särskilda

bestämmelser med avseende å införsel av vissa varor; och anför styrelsen

i nämnda skrivelse följande:

»De meddelade förbuden att införa vissa slags varor hava givits mer eller

mindre begränsad omfattning. Till en början är införsel av vissa varuslag

överhuvud förbjuden. Exempel härpå erbjuda bestämmelserna i § 77 i förordningen

om explosiva varor den 19 november 1897 (nr 102) samt kungörelsen

angående förbud tills vidare mot införsel till riket av krusbärsplantor

och friska krusbär den 22 september 1905 (nr 53). Beträffande åtskilliga

varuslag åter är införsel från vissa länder förbjuden. Detta gäller enligt

ett flertal författningar, som avse att förekomma smittsamma sjukdomars

införande i riket. Vidare få vissa slags varor icke till riket införas, med

mindre särskilda villkor iakttagas vid införseln. Exempel härpå erbjuda,

förutom åtskilliga av nyssnämnda författningar, förordningen angående

kontroll å tillverkningen av margarin och margarinost ävensom konstister

den 13 oktober 1905 (nr 59) och förordningen angående kontroll vid införsel

till riket av köttvaror och djurfett den 30 september 1921 (nr 581). Beträffande

vissa varuslag är införselrätten så till vida villkorlig, att varan icke

må införas utan tillstånd av viss myndighet. Sålunda erfordras t. ex. jämlikt

kungl. kungörelse den 27 september 1922 (nr 474) för införsel av skjutvapen

och ammunition tillstånd av chefen för socialdepartementet. Slutligen

må vissa slags varor införas endast av vissa personer eller sammanslutningar.

Sådana bestämmelser äro meddelade i § 6 i apoteksvarustadgan

den 14 november 1913 (nr 308), § 2 i giftstadgan den 7 december 1906 (nr

114), 10 § i förordningen angående försäljning av rusdrycker den 14 juni

1917 (nr 340), 3 § i förordningen angående handel med skattefri sprit den

1 juli 1918 (nr 508), 6 § i förordningen angående vissa alkoholhaltiga preparat

den 1 juli 1918 (nr 564), § 1 i förordningen angående införselmonopol

jämte fastställande av högsta pris å socker den 24 mars 1921 (nr 121) samt

2 och 6 §§ i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i

riket den 15 december 1914 (nr 436).

T några nyare författningar, som avse att förhindra, att varor av vissa

slag tillföras den inhemska marknaden, har i stället för förbud mot »införsel»

stadgats förbud mot varans utlämnande från tullverket. Dessa författningar

äro förordningen angående förbud mot förtyngning av vissa

lädersorter m. in. den 11 april 1919 (nr 139) och förordningen angående förbud

mot användning av papp och konstläder i skodon den 9 maj 1919 (nr

219). Hinder för transitförsändning eller uppläggning å tullupplag av i

nyssnämnda författningar avsedda varor lärer därför icke föreligga.

Genom kungl. kungörelse den 18 mars 1921 (nr 92) är förbud meddelat

mot införsel av vissa slags frön utan tillstånd av lantbruksstyrelsen. I

denna kungörelse torde emellertid införselbegreppet få anses vara närmare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 176.

.)

bestämt sålunda, att i författningen avsedd vara icke må från tullverket

utlämnas, varför kungörelsen icke synes avse att förhindra omedelbar

transitförsändning eller uppläggning å tullupplag av ifrågavarande slags

frön. Enahanda är förhållandet med kungl. kungörelsen angående förbud

tills vidare mot införsel till riket av rakborstar, tillverkade i eller exporterade

från Japan, den 16 april 1920 (nr 155) och kungl. kungörelsen angående

bestämmelser att iakttagas vid införsel av potatis den 12 september

1921 (nr 532).

Enligt kungl. kungörelser den 5 februari 1909 (nr 8) och den 4 april 1910

(nr 27) må vidare utländskt frö av vissa slag icke införas, med mindre

fröet är inneslutet i på visst sätt märkta säckar och innan detsamma genom

vederbörande tullmyndighets försorg undergått behandling med

eosinlösning. Då emellertid av bestämmelserna i nyssnämnda författningar

torde framgå, att införselförbudet avser förbud mot varans utlämnande

till ägarens disposition, synes ej heller något hinder möta för transitförsändning

eller uppläggning å tullupplag av ifrågavarande slags frö,

även om nyssberörda villkor för införseln icke uppfyllts.

I § 78 i förordningen angående explosiva varor den 19 november 1897 (nr

102) har i vissa fall meddelats förbud för tullmyndigheten att utlämna

explosiv vara, med mindre emottagaren styrker sin behörighet att innehava

det ifrågavarande partiet. Hinder för annan att transitförsända i

nyssnämnda paragraf avsedda explosiva varor synes därför icke föreligga,

och i § 112 inom. 1 tullstadgan är transitförsändning av explosiva varor uttryckligen

medgiven. Däremot må enligt § 62 inom. 2 och § 89 mom. 2 tullstadgan

explosiva varor icke uppläggas å nederlag eller transitupplag.

I § 1 ovannämnda förordning den 24 mars 1921 (nr 121) har förklarats,

att införselförbudet för socker icke skall utgöra hinder för att upplägga

socker å nederlag eller transitupplag för återutförsel eller förflyttning till

annat tullupplag eller att omedelbart transitförsända sådan vara, och av

2 § i förutberörda förordning angående kontroll vid införsel till riket av

köttvaror och djurfett den 30 september 1921 (nr 581) framgår, att förbudet

mot införsel utan iakttagande av vissa villkor icke avser transitförsändning.

I § 1 i kungl. kungörelsen den 2 oktober 1920 (nr 660) är stadgat förbud

mot utlämnande från tullverket av skrot av vissa slag utan medgivande

av sprängämnesinspektionen, vilket förbud emellertid uttryckligen förklarats

gälla jämväl transitförsändning.

Jämväl i kungl. kungörelsen angående förbud mot införsel till riket av

levande höns, gäss, ankor, kalkoner och duvor från land eller del därav,

som förklarats smittat av smittsam mai- och klövsjuka den 11 oktober

1920 (nr 671), är närmare angivet vad med införsel avses.»

Efter att hava framhållit, hurusom i det stora flertalet författningar angående

införselförbud begreppet införsel icke närmare bestämts, bär generaltullstyrelsen

i berörda yttrande, såvitt angår ifrågavarande spörsmål,

vidare anfört, att styrelsen för sin del ansåge, att transitering av till införsel

förbjuden vara i allmänhet bord;; vägras allenast under de omständigheter,

som angåves i första stycket av artikeln 5 i förberörda Convention

e( Statut sur la Liberté du Transit, nämligen då införselförbudet för varan

meddelats av sanitära skid eller med hänsyn till allmän säkerhet eller till

förekommande av smittsamma sjukdomar å djur eller växter. Styrelsen

yttrar härefter:

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kung/,. Muj.ts proposition År 176.

6

>Dc flesta av nu gällande införselförbud torde hava tillkommit av någon

av nyss omförmälda anledningar, och det ligger också i sakens natur, att vidarebefordran

från gränsorten av varan i dylika fall i allmänhet icke må

förekomma.

Emellertid torde enligt generaltullstyrelsens mening jämväl i fråga om

varor, som må till riket införas endast av vissa personer eller sammanslutningar,

införselförbudet ur tullverkets synpunkt böra, i den mån icke i

vederbörande författning annat är uttryckligen stadgat, anses innefatta

hinder för annan ej blott att förtulla sådan vara, vare sig direkt eller från

nederlag eller transitupplag, utan även att omedelbart transitförsända

varan samt att upplägga varan å något av nyssnämnda upplag, även om

varan upplägges för återutförsel. Enligt ordalydelsen av § 62 i tullstadgan

lärer nämligen gods, som är upplagt på nederlag, icke kunna anses

annorlunda än såsom till riket infört. Detsamma gäller exempelvis på

grund av § 90 i tullstadgan i fråga om gods, som upplägges på transitupplag.

Jämväl de i tullstadgan förekommande bestämmelserna rörande

»återutförsel» av nederlags- eller transitupplagsgods tala för nu ifrågavarande

tolkning. Vad ytterligare och särskilt beträffar gods, som är avsett

att omedelbart transitlörsändas, torde samma tolkning betingas dels av bestämmelse

i § 112 mom. 2 tullstadgan, att till omedelbar transitförsändning

angivet gods skall i så gott som samtliga avseenden behandlas såsom och

anses likställt med transitupplagsgods, dels oek därav att transitgodset,

därest detsamma icke avsänts inom viss tid, helt övergår till transitupplagsgods

pa grund av föreskrift i mom. 3 av nyssnämnda § 112 i tullstadgan.

1 förordningen den 24 mars 1921 (nr 121) har vidare, såsom ovan

nämnts, från in för sel monopolet a socker uttryckligen un dan tagits införsel

för uppläggning under angivna förutsättningar a vissa tullager

samt för omedelbar transitförsändning. Enahanda var förhållandet beträffande

införsel av vissa slag av spannmål enligt den numera upphävda

förordningen den 21 augusti 1919 (nr 547). ! fråga om övriga varuslag,

för vilka införselrätten är tillförsäkrad allenast vissa personer eller

sammanslutningar, finnas numera ej sådana undantag för en de! förmer

av införsel, som, på sätt ovan nämnts, under senare tid ansetts böra lämnas

beträffande socker och vissa slag av spannmål. Tidigare innehöll

emellertid lagstiftningen rörande brännvin eu lättnad i införselmonopolet

å sådan vara. I 26 § av förordningen den it juni 1905 angående försäljning

av brännvin, sadant detta författningsrum lydde enligt förordning

den 10 november 4916 (nr 459) var nämligen föreskrivet, att även

annan än enligt förordningen i allmänhet införselberättigad finge, om

han hos kontrollstyrelsen styrkt sig utöva partihandel med brännvin,

mot företeende av kontrollstyrelsens bevis härom upplägga brännvin å

tullnederlag eller transitupplag ävensom omedelbart (rån si t försända sådan

vara.

Ehuru de omständigheter, som här ovan anförts, torde giva stöd för

en sådan tolkning av begreppet införsel, att även i fråga om sådana slags

varor, som fa införas endast av vissa personer eller sammanslutningar,

begränsningen i införselrätten skulle avse, förutom införtullning, även

uppläggning å tullupplag och omedelbar transitförsändning, kan emellertid

ifrågasättas, huruvida beträffande sagda varuslag, en dylik bestämning

av begreppet införsel varit åsyftad och är av förhållandena

betingad. De bestämmelser, som inskränka rätten att införa sagda slags

varor, lära nämligen avse att förhindra, att varorna från tullverket ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ta proposition Nr 176.

lämnas till andra än särskilda kvalificerade personer. Endast i fråga

om de varor, för vilka införselförbud stadgats av någon av de anledningar,

som angivits i artikel 5 i ovan berörda konvention om fri transitering,

synas såsom ovan nämnts sakliga skäl föreligga att upprätthålla

ifrågavarande tolkning av begreppet införsel.

Det är styrelsen bekant, att den tolkning, som styrelsen pa ovan angivna

grunder funnit sig nödsakad att vid fråga om begränsad införselrätt

för varor giva åt begreppet införsel, särskilt under senare tid vållat

icke oväsentliga olägenheter för trafiken. Detta har varit fallet till och

med för den som varit införselberättigad. Där varan inkommit till och

måst lossas i annan ort än den, dit den införselberättigade haft sin verksamhet

förlagd, har denne nämligen författningsenligt varit nödsakad

att för att få varan sig tillsänd eller tills vidare lagrad i ankomstorten befullmäktiga

sitt ombud därstädes att i den införselberättigades namn

ombesörja tullklareringen av varan samt i regel tillika tillställa ombudet

av tullmyndigheten i orten fordrade handlingar, bestyrkande varuägarens

rätt till införsel till rike! av varuslag, varom vore fråga. När

olika varupartier inkommit ungefär samtidigt över flera gränsorter, hava

olägenheterna naturligen blivit ännu kännbarare. För annan än införselberättigad

hava förhållandena gestaltat sig sa, att han icke blott rönt

avbräck i sina egna transitoaffärer på utlandet utan icke ens ägt att

sitsom ombud för utländsk firma ombesörja omedelbar befordran genom

landet av det ifrågavarande godset eller någon kortare tid lagra detsamma

under tullverkets vård i avvaktan på lämplig exportlägenhet.

Vissa härav uppkomna betydande olägenheter, vad angår särskilt befordran

av tobak och tobaksvaror in. in., hava på sin tid påvisats av

Stockholms speditörsförening i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift, varöver

generaltullstyrelsen den 7 juni 1916 avgivit infordrat----utlå
tande.

Oavsett huruvida ovanberörda konvention för Sveriges del ratificeras

eller ej, anser styrelsen det därför vara angeläget, att icke transithandeln

genom besvärande ordningsföreskrifter hämmas, där sådant e.j är

av något allmänt intresse oundgängligen betingat. Att något dylikt intresse

skulle äventyras genom ett frigivande av denna handel i fråga om

varor, för vilka införselrätten är på ovanberört sätt begränsad, saknar

styrelsen anledning att antaga. Givetvis måste dock därvid förutsättas,

all varorna komma att föras genom landet under den tullkontroll, som eu

omedelbar transitförsändning eller förflyttning mellan och återutförsel

från tullupplag innehure. Av icke mindre vikt och synnerligen rimligt

synes det styrelsen vara, att icke importen av ifrågakomma varor genom

i n 1b reel berättigad, bosatt å med tullkammare försedd plats, som

icke är gränsort, besväras av särskilda formaliteter för varornas försändning

i o förtull åt skick till bostadsorten.

Ett genomförande av de lättnader i lagstiftningen, som ovan åsyftas,

komme för övrigt att innebära ett fullföljande av den princip, som fått

uttryck i § 16 mom. 3 av förordningen den 16 juli 1919 (nr 448) om ändrad

lydelse av vissa paragrafer i förordningen om frihamn den 15 novem

ber 1907. Nämnda moment stadgar nämligen, att, där i särskild författning

förskrives, att införsel till riket av visst varuslag må verkställas

endast av vissa närmare angivna personer eller samfällighet^-, sådan

föreskrift icke skall, för så vitt ej i författningen annorlunda uttryckligen

stadgas, utgöra binder för annan att föranstalta om införsel i fri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

s Kanyl. Maj:in proposition Nr 176.

hamn av vara, smil i författningen avses, dock att i fråga om vara. som

avses il i förordningen den 14 .inni 1917 angående försäljning av rus
ly(t

eiA,sk°|a gälla särskilda föreskrifter. Dessa senare återfinnas, vad

Stockholms frihamn, i § 26 av det den 28 september 1919 faststallda

reglemente för samma frihamn (nr 628) och beträffande Göteborgs

frihamn av § 26 i den 1 augusti 1922 fastställt reglemente (nr 443).

dessa paragrafer må visserligen i allmänhet endast den, som är berättigad

till införsel av berörda drycker, upplägga sådana i frihamnen

men aven annan införa dryckerna dit för återutförsel i till kolli och beskaffenhet

oförändrat skick sjöledes till utrikes ort eller annan svensk

frihamn. Att enskildas återutförsel från frihamnen av rusdrycker således

får försiggå allenast sjöledes har sin grund i den omständigheten,

att utförsel landvägen komine att i tullhänseende förutsätta jämväl intorsel

till tullinlandet från frihamnen, eu åtgärd, vilken enligt ovanberorda

§ 16 mom. 3 i frihamusförordningen skall beträffande varor, som

icke ma inforas av en var, likställas med införsel från utrikes ort till

riket.

Då. vid bestämmande av införselrätten till frihamn rusdrycker givits

eu särställning, synes detta hava skett huvudsakligen i syfte att kunna

utan förhindrande av den direkta transiteringen till utlandet, även beträffande

den utom tullområdet fallande del av riket upprätthålla statskontroll

a förvaringen, tillverkningen, beredningen och förtäringen av

spritdrycker och viner. En dylik särställning lärer näppeligen erfordras

vid fråga om medgivande för envar att upplägga rusdrycker å nederlag

eller transitupplag, där godset författningsenligt under hela upplagstiden

skall stå under tullverkets omedelbara kontroll och ej må bliva

föremål för någon som helst bearbetning eller förädling.

Beträffande därefter de slags varor, som må till riket införas allenast

under iakttagande av vissa villkor, så utgöras dessa varuslag till största

delen av sådana, för vilka förbud mot införsel från vissa länder stadgats

till förekommande av smittsamma sjukdomars införande, t. ex. ull, oberedda

hudar och skinn, oljekakor och kli i begagnade säckar samt lump

Endast beträffande några få varuslag, för vilka villkorligt införselförbud

gäller, torde förbudet hava sin grund i andra omständigheter än dem,

under vilka transitering genom landet skulle enligt förevarande konvention

få vägras. Vad angår vissa slag av frö samt potatis gäller, på sätt

ovan antytts, villkorligt införselförbud, men av avfattningen av vederbörande

författningar synes framgå, att införselförbudet icke avser förbud

mot transitering, utan allenast förbud mot varans utlämnande utan

iakttagande av föreskrivna villkor till vederbörandes disposition. Däremot

lärer av samma skäl som här ovan anförts i fråga om de slags

varor, som må införas allenast av vissa personer eller sammanslutningar,

bestämmelserna i kungl. förordningen den 13 oktober 1905 (nr 59) med

ändringar genom kungl. kungörelsen den 15 oktober 1909 (nr 123) och den

18 oktober 1921 (nr 582) om förbud mot in- och utförsel av margarin och

margarinost och konstister utan tillsats av viss mängd sesamolja eller

potatisstärkelse icke kunna tolkas annorlunda än att förbudet innefattar

jämväl förbud mot transitering. I ett särskilt fall har enligt jordbruksdepartementets

ämbetsskrivelse den 12 november 1920 i anledning av ansökning

av aktiebolaget Olson & Wright---Kungl. Maj:t även an
sett

dispens från ifrågavarande bestämmelser nödvändig för transitering

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. 9

genom landet av ett parti margarin. Även beträffande de varor, för vilka

särskilt villkor för införsel stadgats av andra anledningar än de uti

ifrågavarande konvention angivna, torde dock sakliga skäl icke föreligga

för att förhindra transitering genom landet med eller utan uppläggning

å tullupplag.

Därest, i enlighet med vad liär ovan ifrågasatts, transiteringsrätt medgives

för åtskilliga varuslag, för vilka enligt generaltullstyrelsens mening

sådan rätt nu icke förefinnes, uppstår emellertid i vissa fall fråga, huru

med varan skall förfaras, om densamma upplagts å tullupplag eller jämlikt

§ 112 mom. 3 tullstadgan erhållit karaktär av transitupplagsgods, men

icke inom i § 86 respektive § 109 tullstadgan föreskriven tid återutförts

och förty skall försäljas å tullauktion. Beträffande rusdrycker finnas bestämmelser

för det fall att varan skall försäljas å tullauktion meddelade

i 90 § i förordningen angående försäljning av rusdrycker den 14 juni

1917 (nr 340). Liknande bestämmelser äro meddelade, beträffande denaturerad

sprit i 3 § i kungl. kungörelsen den 18 december 1918 (nr 990), beträffande

alkoholhaltiga preparat i 2 § i kungl. kungörelsen den 18 december

1918 (nr 991) samt beträffande tobak och tobaksvaror m. m. i 6 §

i kungl. kungörelsen den 26 februari 1915 (nr 75). Beträffande giftiga

ämnen och apoteksvaror finnas i § 44 p. 2 giftstadgan den 7 december

1906 (nr 114) och § 20 mom. 2 apoteksvarustadgan den 14 november 1913

(nr 308) bestämmelser meddelade för det fall, att beslagtagen vara dömts

förbruten. Emellertid kunna enligt styrelsens åsikt jämväl giftiga ämnen

och apoteksvaror tänkas bliva förfallna till försäljning å tullauktion

dels jämlikt § 32 mom. 3 tullstadgan dels ock, enär enligt tullstadgan

transitgods och transitupplagsgods icke av tullverket undersökes, innan

godset förtullas, jämlikt ovannämnda § 109 tullstadgan. Omständigheterna

kunna nämligen vara sådana, att skäl till anställande av åtal för olaga

införsel icke föreligger eller domstol ogillar anställt åtal och förty frigiver

varan. För sistnämnda två fall saknas bestämmelser. Likaså saknas

bestämmelser för det fall, att margarin, margarinost och konstister, som

icke må till riket införas, skall enligt tullstadgan försäljas å tullauktion.

Vad angår varor, som endast må införas av vissa därtill berättigade, torde

försäljning å tullauktion kunna ske under iakttagande i tillämpliga delar

av gällande bestämmelser rörande införsel av den vara, som är i fråga,

alltså under villkor, att den, som inropar varan, är berättigad att införa

vara av if rågakommande slag. Vad åter angår vara, som må

införas endast under vissa villkor, torde åtminstone i vissa fall försäljning

även kunna ske under iakttagande i tillämpliga delar av de för

införsel av varan gällande bestämmelser. Emellertid torde det kunna inträffa,

att auktion på nyss angivna sätt icke kan förrättas. I dylika fall

synes varan böra utbjudas på tullauktion under förbehåll, att varan skall

återutföras. Kan försäljning ej heller på sistnämnda sätt komma till

stånd, något som torde mera sällan inträffa, synes med varan böra, såsom

gäller i fråga om socker enligt ovannämnda förordning den 24 mars 1921,

förfaras på sätt Kungl. Maj:t i varje särskilt fall förordnar, därvid varan

i det fall att försäljningen skolat ske för varuägarens läkning bör kunna

förklaras förbruten till kronan.

Såsom sammanfattning av vad här ovan yttrats, tär styrelsen anföra,

att en ratifikation för Sveriges del av ifrågavarande konvention om fri

transitering enligt styrelsens mening påkallar utfärdande av bestäm
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

meteor i syfte att möjliggöra transitering med eller utan uppläggning ä

tullupplag av dels vissa varor, som må införas endast av vissa personeleller

sammanslutningar, dels ock varor, som må införas endast under

iakttagande av vissa villkor, därest grunden till villkoret är annan än

någon av de i artikel 5 i konventionen angivna omständigheter, att, även

om konventionen icke ratificeras, nyssnämnda bestämmelser äro ur andra

synpunkter önskvärda, samt att bestämmelserna i berörda artikel 5 i konventionen

lämpligen kunna tagas till utgångspunkt för bestämmelser angående

transitering av varor, för vilkas införsel till riket särskilda bestämmelse)-

äro meddelade.

Därest bestämmelser i förevarande avseende böra utfärdas, uppkommer

fråga, huruvida de särskilda författningar, som innehålla föreskrifter

om begränsad införselrätt beträffande vissa varuslag, böra ändras eller

om icke bestämmelserna skulle kunna meddelas genom en gemensam författning.

Givetvis vore det önskvärt, att varje särskild författning, som

innehåller ovillkorligt eller villkorligt förbud mot införsel av viss vara,

vore så avfattad, att tvekan om vad med införsel avses, i möjligaste man

undanröjdes. Emellertid har icke blott i fråga om transitering tvivel uppkommit

om författningarnas tillämplighet, utan även i andra avseenden

tyda meddelade domstolsutslag på en viss osäkerhet med avseende på

frågan, när olaga införsel skall anses hava ägt rum och förseelse mot

vederbörande författning sålunda skall vara konstituerad. Under det sälunda

i vissa fall överträdelse av införselförbud torde kunna föreligga redan

genom lossning av varan, synes 5 andra fall överträdelse icke kunna anses

vara förhanden, förrän varan av ägaren angives hos tullverket och,

såsom ovan antytts, torde i många fall omständigheterna kunna vara

sådana, att ej ens tullangivningen konstituerar sådan förseelse, som bör

åtalas. En fullständig revision av hithörande författningar anse)- styrelsen.

sig i detta sammanhang emellertid icke böra sätta i fråga, utan bör

enligt styrelsens mening för ovan angivet ändamål kompletterande bestämmelser

utfärdas med utgångspunkt från artikeln 5 i föreliggande

konvention om transitering. Styrelsen har förty låtif utarbeta förslag

till författning i ämnet, vilket förslag härjämte överlämnas; och får styrelsen

i avseende därå ytterligare anföra följande.

Givetvis kan det icke undvikas, att även eu dylik författning, som

skulle komplettera de talrika författningar, sou) innehålla särskilda bestämmelser

om införsel, vid tillämpningen kan bereda tullmyndigheterna

svårigheter och vålla olikformigheter. Det torde- nämligen i vissa fall

kunna bliva föremål för tvekan, huruvida meddelade bestämmelser om

begränsad införselrätt hava sin grund i någon av de omständigheter,

som skulle utgöra giltig anledning att vägra transitering. I sådant fall

lärer emellertid styrelsen kunna genom cirkulär till tull förvaltningarna

giva erforderliga direktiv. Men även om grunden till bestämmelserna

skulle vara t. ex. att förekomma sjukdom, torde det understundom ändock

saknas verkliga skäl att förhindra transitering. I vissa fall lärer nämligen

någon sjukdomsfall icke kunna anses föreligga, innan varan blivit

utlämnad till ägarens disposition och uppackad. Huruvida och i vilka

fall eu vara, vars införsel till riket är förbjuden av sanitära skäl, skulle

kunna få i orubbat emballage transitera landet, lärer det emellertid icke

tillkomma generaltullstyrelsen att yttra sig om. Skulle det vid tillämpning

av en författning av det innehåll, styrelsen nu ifrågasätter, visa

sig, att densamma beträffande vissa varuslag skulle leda till icke avsedda

opaginerad Kontrollera mot PDF

il

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

olägenheter för trafiken, synes ändring böra ske av den särskilda författning,

som innehåller bestämmelser om införsel av det varuslag, varom

är fråga.

Beträffande de införselförbud, som tillkommit med hänsyn till bevarande

av allmän säkerhet, så torde till eu början förbudet mot införsel av

vissa slags explosiva varor fä anses hava tillkommit av nämnda anledning,

varför transitering med eller utan uppläggning å tullupplag av

dessa varor ej skulle få ske. På grund av avfattningen av § 78 i förordningen

angående explosiva varor den 1!) november 1897 (nr 102) synes,

emellertid, såsom ovan antytts, i denna paragraf avsedd explosiv vara

kunna av envar transitförsändas från gränsorten, och skulle det sålunda

först vid tull behandlingen behöva styrkas, att mottagaren vore berättigad

att införa varan. Vidare torde förbudet mot införsel av skjutvapen och

ammunition hava tillkommit av sagda anledning. Enligt Kungl. Maj:ts

kungörelse den 27 september 1922 (nr 474) utgör emellertid sistnämnda

förhud icke hinder för transitförsändning till inrikes ort. Att det genom

kungl. kungörelse den 2 oktober 1920 (nr 660) stadgade förbud mot

införsel av skrot utan tillstånd av sprängamnesinspektionen, vilket förbud

också torde hava tillkommit med hänsyn till bevarande av allmän

säkerhet, uttryckligen förklarats avse jämväl transitförsändning, är här

ovan påpekat.

Enligt tullstadgan § 89 inom. 1 och § 112 sker icke någon undersökning

av transitupplags- eller transitgods före uppläggningen respektive avsändningen.

På grund härav torde det kunna hava inträffat, att införselförbud

underkastat gods, blivit upplagt å transi,tupplag eller omedelbart

transi t försänt. Tullstadgan saknar bestämmelser om rätt för tullmyndighet

att undersöka sådant gods, även om godset misstänkes vara underkastat

införselförbud. Enligt styrelsens mening bör emellertid tydlig föreskrift

om dylik befogenhet finnas i tullstadgan, och ämnar styrelsen i det

förslag till tullstadga, som styrelsen i samband med omorganisationen av

tullverket går att framlägga, intaga bestämmelser i nämnda avseende.

Av de författningar, som styrelsen, enligt vad ovan anförts, finner

höra kompletteras, hava de flesta antagits av riksdagen, varjämte apotek

svara stadgan utfärdats efter del Kungl. Maj:t inhämtat riksdagens

yttrande, och styrelsen utgår från att jämväl den no föreslagna författningen,

såsom innefattande förklaring av bland annat nyssnämnda författningar,

skulle kräva riksdagens medverkan. För den händelse Kungl.

Maj:t skulle biträda denna uppfattning, lärer det vara av vikt, att Kung].

Maj:t, då sådant av omständigheterna kräves, t. ex. vid krig eller krigsfara,

erhåller befogenhet att förbjuda, transitering. Författningsförslaget

är därför avfattat i enlighet härmed.»

Det av generaltullstyrelsen utarbetade förslaget till förordning med

föreskrifter rörande förbud mot införsel eller inskränkning i rätten att

införa vissa varor är av följande lydelse:

>1 §.

År i särskild författning stadgat, att vara av visst slag ma till riket

införas endast av vissa personer eller sammanslutningar eller efter särskilt

tillstånd av myndighet eller under vissa villkor, som avse annat

iin bevarande av allmän säkerhet eller förekommande av smittsamma

sjukdomar bland människor eller djur eller av förödelse bland växter,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tobuksmono

polet och

medicinalstyrelsen.

Ko mmer skollegium.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17 b.

skäll sådant stadgande, för så vitt icke annorlunda är eller varder av

Ivungl. Man:t forordnat, icke utgöra hinder att omedelbart transitförsända

vara som x författningen avses, eller att för återutförsel upplägga varan

a..?ie„..„gJelle^ transito pplag; kunnande varan före återutförseln jämväl

törsändas till annan nederlags- eller transitupplagsplats.

2 §.

Skall vara, varom i 1 § här ovan sägs, enligt tullstadgan föi-säljas å

auktion och har icke genom särskild författning stadgats, huru med Varan.

1 sadant fall förfaras, skall försäljningen ske under iakttagande i

tillämpliga delar av de bestämmelser, som gälla rörande införsel av vara

a.y dy likt sla» eller ock under förbehåll, att godset återutföres. Kan försäljning

icke sålunda äga rum, skall med varan förfaras på sätt Kungl.

Maj:t, efter anmälan av generaltullstyrelsen, förordnar, varvid varan

må, därest försäljningen skolat ske för ägarens räkning, förklaras förbruten

till kronan.»

I anledning av generaltullstyrelsens berörda torfattningsförslag hava

efter remiss yttranden avgivits av styrelsen för aktiebolaget svenska toka

ksinonopolet den 19 mars 1923, av medicinalstyrelsen den 7 april 1923,

av kommerskollegium den 20 april 1923, av lantbruksstyrelsen den 19

juli 1923 och av kontrollstyrelsen den 20 september 1923.

Styrelsen för aktiebolaget Svenska tobaksinonopolet samt medicinal,stvi

elsen hava förklarat sig icke hava något att erinra mot det av generaltullstyrelsen

uppgjorda förslaget till förordning.

Kommerskollegii utlutande, varmed överlämnats yttranden från liandelskamrarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö samt från Sveriges köpmanna

förbund, är, såvitt angår nu föreliggande fråga, av följande

lydelse:

»Kollegium har för sin del genomgått de kollega verksamhetsområde

berörande författningar, som avse förbud mot eller inskränkning i rätten

till införsel av vissa varor, varigenom kollegium sökt utröna, huruvida

de lat‘ nåder beträffande transitering och uppläggning å transitupplag,

som avses med nu föreslagna förordning, vore förenliga med respektive

föi fattningars syften. Såvitt kollegium kunnat finna, är ur denna synpunkt

ej något att erinra mot förslaget.

De inkomna yttrandena ådagalägga stort intresse inom handelskretsar

för upparbetande av den svenska transitotrafiken, på vars utveckling

ställas stora förhoppningar. På grund härav och då den strängt formella

tolkning, generaltullstyrelsen vid fråga om begränsad införselrätt för

varor ansett sig böra giva åt begreppet införsel, medfört olägenheter för

transitohandeln, vars utveckling särkilt under nuvarande tid torde vara

av stor betydelse för landet, anser kollegium de i författningsförslagets

1 § innehållna bestämmelserna synnerligen önskvärda.

I förslagets 2 § stadgas, att, därest försäljning å tullauktionen av importförbjuden

vara icke kan äga rum, med varan skall förfaras på sätt

Kungl. Maj:t, efter anmälan av generaltullstyrelsen, förordnar, varvid

varan må, därest försäljningen skolat ske för ägarens räkning, förklaras

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

13

förbruten till kronan. Köpmannaförbundet har framfört vissa betänkligheter

häremot. Då emellertid bestämmelsen ifråga torde avse endast det

fall, att vara övergivits av ägaren, torde köpmannaförbundets betänkligheter

icke höra föranleda någon ändring i förslaget.

I likhet med generaltullstyrelsen anser kollegium, att ifrågavarande

författning bör komma till stånd, oavsett om i ärendet åberopade internationella

konvention rörande transiteringsfrihet bliver för Sveriges del

ratificerad eller ej.

Kommerskollegium hemställer om bifall till generaltullstyrelsens föreliggande

förslag.;)

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att ur synpunkten av de

intressen, lantbruksstyrelsen hade att tillvarataga, icke något syntes vara

att erinra mot generaltullstyrelsens förevarande förslag.

Kontrollstyrelsen, som vid sitt yttrande fogat ett från aktiebolaget Vinoch

spritcentralen inhämtat utlåtande, har ansett sig böra begränsa sitt

yttrande till frågan om transitförsändning eller uppläggning å nederlag

eller transitupplag av sådana varor, som falla under kontrollstyrelsens

ämbetsbefattning, nämligen rusdrycker, exportöl, skattefri sprit och

alkoholhaltiga preparat, samt anför följande:

»Sagda varor må, såsom generaltullstyrelsen framhållit, införas till

riket endast av vissa personer eller sammanslutningar eller efter särskilt

tillstånd, och har generaltullstyrelsen uttalat, att författningarna

syntes giva stöd för en sådan tolkning av begreppet införsel, att begränsningen

i införselrätten i fråga om sagda varuslag skulle avse, förutom

införtullning, även uppläggning å tullupplag och omedelbar transitförsändning.

Generaltullstyrelsen anser det emellertid kunna ifrågasättas,

huruvida beträffande nyssnämnda varor en dylik bestämmelse av begreppet

införsel varit åsyftad och är av förhållandena betingad. ’De

bestämmelser, som inskränka rätten att införa sagda slags varor’, anför

generaltullstyrelsen, ’äro nämligen avsedda att förhindra, att varorna

från tullverket utlämnas till andra än särskilt kvalificerade personer.’

Kontrollstyrelsen kan för sin del icke helt dela generaltullstyrelsens

sålunda uttalade mening. Huruvida den av generaltullstyrelsen berörda

bestämningen av begreppet införsel ursprungligen varit åsyftad, må lämnas

därhän. Att däremot denna bestämning är av förhållandena betingad,

torde med de erfarenheter, som vunnits, sedan 1917 års rusdrycksiorsäljningsförordning

trätt i kraft, ej kunna bestridas. De bestämmelser,

som inskränka rätten att införa rusdrycker, exportöl, skattefri sprit och

alkoholhaltiga preparat, torde nämligen avse att förhindra, icke blott

att varorna från tullverket utlämnas till andra än särskilt kvalificerade

personer eller sammanslutningar, utan även att över huvud taget sagda

varor från utlandet inkomma till andra än just dem, som äro berättigade

att införa ifrågavarande varor.

På grund av kända förhållanden har staten under de senaste åren

nödgats vidtaga allt kraftigare åtgärder till förhindrande av smuggling

särskilt av rusdrycker, och innevarande års riksdag har beslutat icke4

allenast vissa anslag till åtgärder i syfte att bekämpa smugglingen utan

även en särskild lag angående förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker

och vin till svenskt territorialvatten (lag den 3 juni 1923. nr 148).

Lantbruks»

styre Isen.

Kontroll

styrelsen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Ku ng/. Ma,):ts proposit ion Nr J r ti.

Bestämmelse» i 1 § av nämnda lag, att spritdrycker och vin icke ma med

aikost av mindre nettodräktighet än 120 ton införas från internationellt

.ier,.utländskt omi‘^de till svenskt territorialvatten, torde svårligen låta

sig förenas med den nu ifrågavarande av generaltullstyrelsen föreslagna

forordningen, enligt vilken transitering av rusdrycker över svenskt område

skulle vara tillåten för vem som helst.

Enligt nu gällande bestämmelser nia införsel av rusdrycker till riket

ske blott av den, som erhållit särskilt tillstånd att driva partihandel med

rusdrycker, ävensom av rusdryeksförsäljningsbolag. För närvarande utövas

sådan partihandel allenast av tre bolag — aktiebolaget Vin- och

spritcentralen, aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o och Karlshamns punschtabriksaktiebolag.

Dessutom har Bror Erik Hertz erhållit tillstånd att i

Göteborg driva partihandel med dansk champagne.

I anledning av ansökningar från åtskilliga speditionsfirmor har kontrollstyrelsen,

efter samråd med generaltullstyrelsen, meddelat vissa speditionsfirmor

tillstånd att idka partihandel med spritdrycker och vin i

och för import och export av dessa varor, dock icke i vidare omfattning

!1" , ’ Gmstadgan omförmälda rätt till uppläggning å transitupplag till

uterut försel ävensom omedelbar transitförsändning till utrikes ort eller

till svensk gränsort för omedelbar transitförsändning därifrån till utrikes

ort. Ifrågavarande tillstånd hava med liänsyn till den säregna beskaffenheten

av den ifrågavarande införseln och på grund av de med denna införsel

ur kontrollsynpunkt förbundna risker meddelats att gälla allenast

tillsvidare och sa länge kontrollstyrelsen ej finner skål återkalla desamma.

Vid sagda begränsade partihandelstillstånd hava knutits vissa villkor,

nämligen att spritdrycker och viner, som äro avsedda för transitering,

icke må försändas med andra fartyg än linjeångfartyg om minst 400

tons draktighet, ävensom att dylika varor icke få försändas till Finland

i andra fall än då finska statens socialministerium står såsom mottagare.

De nyssnämnda inskränkande bestämmelserna fann kontrollsyrelsen erforderligt

att meddela redan ett halvt år efter det att det första tillståndet

av ifrågavarande slag beviljades, och anförde kontrollstyrelsen i eu

den 20 januari 1920 dagtecknad till dåvarande tillståndsinnebavare ställd

skrivelse bland annat följande:

Enligt vad som kommit till kontrollstyrelsens kännedom, har under

senare hälften av sist förflutna år eu jämförelsevis omfattande utförsel av

spritdrycker ägt rum till Östersjöländerna och särskilt till Finland. Oftast

har detta ägt rum med smärre fartyg, motorbåtar. Ifrågavarande export

har agt rum från några av de firmor, som erhållit kontroll styrelsens

tillstånd, att på sätt ovan sagts, transitera spritdrycker och vin genom

Sverige. Då för närvarande rusdrycksförbud råder i Finland och allenast

finska staten äger importera dylika drycker, samt det blivit upplyst

att de transiterade partierna i allmänhet icke varit avsedda för finstatens

rakning, har sålunda försök till insmuggling av spritdrycker

i Finland ägt rum. Jämväl har spritdrycker, angivna för export på Finland,

insmugglats i Sverige.’

Kontrollstyrelsens ifrågavarande åtgärd föranleddes därav, att ras

drycker från transitupplag i Stockholm utförts i mindre fartyg till Finland,

men, innan desamma kommit utom svenskt territorialvatten, upplagts

i Sverige och kommit oberättigad person i Sverige tillhanda.

Såvitt kontrollstyrelsen har sig bekant, hava emellertid inga större

»lägenheter i övrigt för Sveriges del försports av transitering eller upp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 176.

15

läggning u transitupplag av rusdrycker. Detta förhållande har i väsentlig

mån berott därpå, att allenast firmor, som äro måna om sitt anseende,

och som icke vilja medverka till lagöverträdelser, erhållit tillstånd att

driva detta slags rörelse. Ett helt annat läge komme otvivelaktigt att

inträda, om vilka personer eller sammanslutningar som helst skulle, pa

sätt den föreslagna kungörelsen skulle möjliggöra, äga driva dylik slags

rörelse. Rusdrycker skulle nämligen då komma att i icke obetydliga

kvantiteter införas till landet för att transitförsändas genom detsamma,

varefter varorna, när de väl å fartyg kommit över den svenska territorialgränsen,

olovligen skulle kunna återinföras och komma oberättigade personer

tillhanda. Det verkliga syftet med dylik transitering att utgöra ett

led i smuggeltrafiken skulle fördöljas därigenom, att det uppgåves, att

dryckerna vore ställda till viss angiven mottagare i främmande land;

någon effektiv kontroll ifråga om vem som vore den verklige mottagaren

skulle ej av tullverket kunna anordnas.

Det förtjänar också att framhållas, att två stater, vilkas gränser ligga

intill Sverige, äro förbudsländer, nämligen Finland, där totalt rusdrycksförbud

råder, och Norge, där försäljningsförbud i fråga om spritdrycker

är gällande. Orter i Sverige skulle på nyss åsyftat sätt komma att tjänstgöra

som genomgångsstationer för den olovliga rusdrycksinförseln till

dessa länder, något som måste anses såsom förkastligt.

Rusdryckshandeln de olika länderna emellan torde på grund av den särskilda

undantagslagstiftning, som i åtskilliga länder gäller beträffande

försäljning av rusdrycker, få anses intaga en given särställning och icke

underkastas de generella reglerna för varuutbytet. Enligt kontrollstyrelsens

mening träder man därför icke några intressen, till vilka hänsyn

måste tagas, för nära genom att undantaga rusdryckerna från tillämpning

av de vanliga reglerna för handelsutbytet.

Med hänsyn därtill att skattefri sprit och alkoholhaltiga preparat kunna

användas såsom substitut för rusdrycker, synas jämväl dessa varor böra

vara underkastade samma särskilda regler, som gälla för rusdryckshandeln.

Genom de av riksdagen beslutade och genom förordningen den 8 juni

1923 (nr 153) promulgerade ändringarna i rusdrycksförsäljningsförordningen

beträffande partihandelns organisation upphör rätten för kontrollstyrelsen

att meddela tillstånd till bedrivande av partihandel i och för

import och export av rusdrycker. Det liv möjligt, att genom sagda lagändring

vissa olägenheter skulle kunna uppkomma för den fullt legitima

ehuru mycket obetydliga transitotrafiken av dessa drycker. Såsom aktiebolaget

Vin- och spritcentralen i sitt utlåtande framhållit, torde emellertid

inga svårigheter möta för utövare av den legitima transitohandeln

med rusdrycker att vinna sagda aktiebolags medverkan för handelns bedrivande.

Skulle emellertid Kungl. Maj:t finna en sådan anordning icke

vara tillfredsställande för transitohandeln, torde i varje fall transitohandel

med rusdrycker icke i vidare män böra möjliggöras, än att sådan

ändring av rusdrycksförsäljningsförordningens bestämmelser vidtages, atf.

kontrollstyrelsen, liksom nu är fallet, erhåller befogenhet, att meddela

de firmor eller personer, som därtill äro särskilt kvalificerade, tillstånd

att idka transitohandel med rusdrycker.

På grund av vad sålunda anförts, och särskilt med hänsyn till de allvarliga

risker, som äro förbundna med det av generaltullstyrelsen framlagda

förslaget, får kontrollstyrelsen hemställa, att sagda förslag i vad

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts proposition Nr 176.

del avser transitoliandcln med rusdrycker, exportöl, skattefri sprit och

alkoholhaltiga preparat, icke matte föranleda någon Kungl. Markis åtgärd.

»

Med anledning av kontrollstyrelsens berörda yttrande har generaltullstyrelsen

den 28 februari 1924 avgivit infordrat utlåtande.

Generaltullstyrelsen

s utletande

den

29 februari

1924.

Generaltullstyrelsen framhåller i sitt berörda utlåtande till eu början,

att styrelsens författningsförslag ansluter sig till bestämmelserna i artikeln

5 i den vid internationella samfärdselkonferensen i Barcelona år 1921

avslutade överenskommelsen angående fri transitering samt att, då i

nämnda artikel meddelats uttrycklig bestämmelse därom, att överenskommelsen

icke skulle utgöra hinder för vederbörande stater bland an
-

nat att biträda allmänt internationellt avtal, varigenom transitering

av opium och andra farliga droger förbjödes, styrelsen, som vid avgivande

av berörda författningsförslag icke haft tillgång till förarbetena

till överenskommelsen, icke kunde finna annat än att stat, som ratificerade

densamma, icke ägde ensidigt förbjuda transitering av spritvaror,

exportöl, skattefri sprit, alkoholhaltiga preparat och liknande varor, som

kunna användas för berusningsändamål, åtminstone icke med mindre fullständigt

förbud att införa nämnda slags varor genomförts. Därefter anför

styrelsen följande:

»Generaltullstyrelsens ovanberörda förslag innebär sålunda, på sätt kontrollstyrelsen

antytt, att rusdrycker, exportöl, skattefri sprit och alkoholhaltiga

preparat skulle få av en var angivas till omedelbar transitförsändning

eller uppläggning å tullupplag för återutförsel. Generaltullstyrelsen

hade så mycket mindre anledning att motsätta sig transitering av nämnda

slags varor, som transitering över frihamn av desamma redan förut medgivits,

så mycket hellre som den transitering, förslaget avser att medgiva,

skulle komma att ske under fortlöpande kontroll av tull- eller järnvägsmyndighet.

Vidare är att märka, att den, som utan att vara därtill berättigad

inför rusdrycker, skattefri sprit eller alkoholhaltiga preparat, uttryckligen

medgivits rätt att återutföra varan, om densamma behörigen

angivits till tullbehandling. Enahanda rätt torde gälla beträffande exportör

I fråga om skattefri sprit och alkoholhaltiga preparat är ej ens

viss tid, inom vilken återutförseln skall ske, bestämd. Slutligen må rusdrycker

uppläggas å provianteringsfrilager. Transitering av rusdrycker,

skattefri sprit, alkoholhaltiga preparat och exportöl kan därför redan nu

anses vara i viss mån medgiven även över tullhamn, ehuru varorna enligt

den tolkning, generaltullstyrelsen ansett böra givas begreppet införsel,

icke fa med ovannämnda undantag beträffande provianteringsfrilager

uppläggas å tullupplag. Därest, såsom kontrollstyrelsen befarar, ett fullständigt

frigivande av transiteringen av ifrågavarande slags varor skulle

leda till missbruk, kunna, enligt uttrycklig bestämmelse i ovanberörda artikel

5, till förekommande härav särskilda föreskrifter i administrativ ordning

meddelas, t. ex. att transiteringen inom svenskt område skall äga rum

under tullbevakning.

Ehuruväl styrelsens förslag innebär allenast att vem som helst skulle,

för så vitt hinder däremot icke förefinnes enligt tullstadgan eller annan

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

författning, få upplägga ifrågakomna varor å nederlag eller transitupplag

ävensom att omedelbart transitiörsända varorna mellan inrikes orter

eller till utrikes ort — den försändning som äger rum å svenskt territorium.

innan varan inkommit till ort inom Sverige, innefattas icke under

begreppet transitlörsändning enligt tullstadgan — lärer likväl, på sätt

kontrollstyrelsen framhållit, bestämmelserna i den efter avgivande av styrelsens

ovanberörda förslag utfärdade lagen angående förbud i vissa fall

mot införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten den 8

juni 1923 (nr 148) knappast låta sig förena med bestämmelserna i ovannämnda

artikel 5, med mindre sistnämnda bestämmelser givas den innebörden,

att varje fördragsslutande stat skulle äga förbjuda försändning

över sitt territorium, med eller utan uppläggning å tullupplag, av spritvaror

och vin, även om fullständigt förbud mot införsel av sådana varor

icke meddelats. Det genom nämnda lag meddelade förbudet lärer nämligen

icke kunna anses såsom en enligt överenskommelsen tillåten åtgärd

till betryggande av att vara verkligen går i transit.

Bestämmelser i det ämne, som innefattas i berörda lag, äro emellertid

enligt styrelsens mening allt fortfarande, nödvändiga. Enligt vad under

hand inhämtats från utrikesdepartementet, skulle ej heller bestämmelserna

i förevarande överenskommelse utgöra hinder att förbjuda transitering av

de varor, som avses i kontrollstyrelsens yttrande. Någon olovlig införsel

i nämnvärd omfattning av skattefri sprit eller alkoholhaltiga preparat

har, såvitt styrelsen har sig bekant, icke förekommit och synes knappast

vara att befara, varför enligt styrelsens mening något skäl att förbjuda

transitering av dessa slags varor åtminstone för närvarande icke föreligger.

Beträffande rusdrycker och exportöl vill styrelsen däremot icke motsätta

sig, att desamma undantagas från transiteringsrätten.

Därest rusdrycker och exportöl kunna anses inbegripna bland de varor,

beträffande vilkas införsel särskilda inskränkande bestämmelser meddelats

med hänyn till ’santé ou sécurité publiques’ och sålunda icke böra

få transiteras, torde detta böra uttryckligen angivas. Detta synes kunna

ske genom en omredigering av styrelsens förslag. Visserligen lärer knappast

uttrycket ’santé publique’ kunna återgivas på ett sådant sätt, att därvid

tydligt inbegripes syftet med gällande nykterhetslagstiftning. Om

däremot drycker, som kunna användas såsom berusningsmedel, uttryckligen

undantagas från transiteringsrätten, torde några större tillämpningssvårigheter

icke uppkomma.

I enlighet härmed torde 1 § i styrelsens förslag kunna erhålla förslagsvis

följande lydelse:

’Är i särskild författning stadgat, att vara av visst slag må till riket införas

endast av vissa personer eller sammanslutningar eller efter särskilt

tillstånd av myndighet eller under vissa villkor, skall, för såvitt icke annorlunda

är eller varder av Konungen förordna!, sådant stadgande icke,

med mindre inskränkningen i iniörselrätten stadgats med hänsyn till allmän

hälsovård eller allmän säkerhet eller såsom försiktighetsmått mot

djur- och växtsjukdomar eller till förekommande av missbruk av drycker,

som kunna användas såsom berusningsmedel, utgöra hinder att omedelbart

transitförsända vara, som i författningen avses, eller att för aterutförsel

upplägga varan å nederlag eller transitupplag; kunnande varan före

återutförselri jämväl försändas till annan nederlags- eller transitupplags
plats.

’ . • i on i n

Genom meddelande av bestämmelse av nu ifrågasatt innehall skulle

lutning Ull riksdagens protokoll 192). 1 samt. 13S käft. (Nr 170.) ''2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departementscheftn.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

emellertid icke all försändning över svenskt område av rusdrycker och exportöl

bliva förbjuden. För genomförande av ett fullständigt transiteringsiörbud

skulle nämligen dessutom — frånsett rätten att upplägga rusdrycker

å provianteringsfrilager — erfordras ett upphävande av dels

återutförselrätten dels ock rätten att upplägga varorna i frihamn. Då

emellertid kontrollstyrelsen icke ifrågasatt upphävande av nämnda rättigheter,

har styrelsen, som ej försport något missbruk av dessa rättigheter,

ansett sig icke i detta sammanhang böra påkalla desammas upphävande.»

Av den utav generaltullstyrelsen i ärendet verkställda utredning framgar,

att i ett flertal författningar meddelats mer eller mindre omfattande

förbud mot införsel till riket av i författningarna angivna varor, utan att

uttrycket »införsel till riket» närmare bestämts. Tydligt är, att åt nyssnämnda

uttryck kan givas en mer eller mindre vidsträckt betydelse. Enligt

generaltullstyrelsens mening innebära förbuden i fråga, där ej i vederbörande

författning annat är uttryckligen stadgat, hinder jämväl för här

avsedda varors transitering med eller utan uppläggande på tullupplag, eu

tolkning, vilken även i visst fall omfattats av Kungl. Maj:t. Genom beslut

den 25 september 1917 bär Kungl. Maj:t funnit en av enskild person

gjord framställning att, utan hinder av det i 2 § av gällande förordning

angående statsrnonopol å tobakstillverkningen i riket meddelade förbud

för enskilda att till riket införa tobak, få genom Sverige transitera dylik

vara icke kunna bifallas.

Lika med de hörda myndigheterna anser jag önskvärt, att de enligt nyss

angivna tolkning gällande transiteringsförbuden varda beträffande vissa

varor upphävda. Ett särskilt skäl att nu taga detta spörsmål i övervägande

utgör tillkomsten av den vid konferensen rörande kommunikations-

och transiteringsfrågor i Barcelona under år 1921 framlagda konvention

och stadga rörande transiteringsfrihet. Utan att de svenska transiteringsbestämmelserna

på vissa punkter ändras kunna ej vinnas de förmåner,

som ett tillträdande för Sveriges del av förenämnda konvention och

stadga avsett att skänka.

Den frågan uppställer sig då, för vilka nu transitförbjudna varor transiteringsfrihet

bör medgivas.

Förenämnda stadgas artikel 5 innehåller de huvudsakliga bestämmelserna

rörande de inskränkningar, som de fördragsslutande staterna under

normala förhållanden må äga vidtaga i den transiteringsfrihet, som de genom

sin anslutning till stadgan förbinda sig att medgiva.

Det framgår av artikeln i fråga, att avtalsslutande stat icke är förpliktad

att medgiva person, vilkens tillträde till dess territorium är förbjudet,

rätt att färdas därigenom liksom ej heller att medgiva transitering av varor,

vilkas införsel är förbjuden av allmänna hälso- eller säkerhetshänsyn

eller såsom försiktighetsmått mot växt- och djursjukdomar. Är införsel

ej helt förbjuden man inskränkning i införselrätten stadgad, torde motsvarande

inskränkning kunna göras i avseende å transiteringen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Det kan givetvis, såsom även av generaltullstyrelsen framhållits, under

vissa omständigheter erbjuda svårigheter att fastställa, huruvida ett utfärdat

införselförbud är föranlett av nämnda hänsyn eller av andra orsaker,

i vilket senare fall alltså transitering av varorna ej får hindras. Vad särskilt

angår spritdrycker och andra alkoholhaltiga varor, vilka kunna användas

såsom berusningsmedel, framgår av de överläggningar å Barcelonakonferensen,

som förekommo i samband med textens fastställande, att

sagda varor tillhöra dem, vilkas transitoförsändning kan förbjudas av allmänna

hälsohänsyn (»pour raison de santé publique»). Beträffande

transiteringsfria varor är att märka, att stadgans artikel 5 mom. 2 giver

vederbörande stat rätt att i fråga om dessa varor — bland dem

nämnas särskilt varor som äro underkastade monopol — vidtaga nödiga

försiktighetsmått för att övervaka, att varorna verkligen transiteras;

likaså kan staten, när det gäller resande, kontrollera att de

äro i tillfälle att avsluta den anträdda resan, vartill kommer att

staterna äga att vidtaga åtgärder för att undvika, att samfärdselleders

och kommunikationsmedels säkerhet äventyras. Framhållas må även,

att i undantagsfall och för en så begränsad tidsperiod som möjligt

avvikelser må ske från stadgans bestämmelser på grund av händelser

av allvarlig art, vilka beröra statens säkerhet eller landets vitala intressen.

De principer i avseende å varors transitering, vilka kommit till uttryck

i förenämnda stadga, synas mig fullt riktiga. Genom ett godkännande

för Sveriges del av nämnda stadga skulle transiteringsfrihet medgivas

för alla varor, vilkas införande ej är förbjudet av allmänna hälso- eller

säkerhetshänsyn eller såsom försiktighetsmått mot djur- eller växtsjukdomar.

Transiteringsfrihet skulle sålunda medgivas för exempelvis tobak.

För min del finner jag önskvärt, att de svenska transiteringsbestämmelserna

bringas i överensstämmelse med de i förenämnda stadga meddelade

föreskrifter.

På sätt generaltullstyrelsen föreslagit, torde detta böra ske genom en allmän

författning, som stadgar, att förekommande införselförbud icke skola

utgöra hinder för transitering. Med transitering böra i förevarande avseende

likställas annan befordran under tullverkets kontroll samt uppläggning

för återutförsel å nederlag eller transitupplag. Undantag från transiteringsfriheten,

där sådana enligt stadgan må förekomma, böra såsom

styrelsen föreslagit, beslutas av Kungl. Maj:t.

Har införselförbud stadgats av allmänna hälso- eller säkerhetshänsyn

eller såsom försiktighetsmått mot djur- eller växtsjukdomar, bör transiteringsfrihet

ej gälla, med mindre Kungl. Maj:t därom förordnar. På sätt

redan nämnts kunna givetvis svårigheter uppkomma vid avgörande av frågan,

huruvida ett utfärdat förbud är föranlett av nämnda orsaker. Detta

skulle möjligen kunna åberopas såsom skäl för att söka åvägabringa transiteringsfrihet

genom att direkt angiva de författningsbestämmelser, vilka

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

icke skulle utgöra hinder för transitering. Emellertid lärer detta av olika

orsaker icke lämpligen låta sig göra. Särskilt vill jag framhålla, att en

författning av antytt innehåll icke skulle innefatta ett allmänt och

principiellt genomförande av de grundsatser, varpå förenämnda stadga

är uppbyggd. Genom att enligt förslaget Kungl. Maj:t i sista hand äger bestämmanderätten

även beträffande transitering av varor, om vilka här är

fråga, synas icke heller några betänkligheter behöva hysas på grund av

svårigheten att tolka förberörda uttryck.

Bland de varor, vilka icke skulle få utan Kungl. Maj:ts förordnande

transiteras, torde i författningen särskilt böra omnämnas spritdrycker och

andra alkoholhaltiga varor, vilka kunna användas såsom berusningsmedel.

Generaltullstyrelsen har i sitt den 28 februari 1924 avgivna yttrande

ifrågasatt bestämmelse, i syfte att skattefri sprit samt alkoholhaltiga preparat

skulle bliva transiteringsfria. Med avseende å vad kontrollstyrelsen

i ärendet anfört har jag funnit mig icke kunna förorda

den av generaltullstyrelsen ifrågasatta bestämmelsen. De av generaltullstyrelsen

avsedda lättnader för sagda varors transitering torde, där behov

härav skulle föreligga, lämpligast kunna ernås med tillhjälp av bestämmelsen

om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om undantag från förekommande

transiteringsförbud.

Det av generaltullstyrelsen med yttrandet den 28 nästlidna februari avgivna

författningsförslaget har inom finansdepartementet undergått omarbetning

huvudsakligen i formellt hänseende. Författningen torde böra

träda i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst berörda, inom

departementet utarbetade förslag till förordning angående transitering

av införselförbjudna varor in. m., hemställer departementschefen, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga nämnda förelag;

dels ock medgiva, att förordningen må träda i kraft å dag som av

Konungen bestämmes.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skall proposition av den lydelse, bil. litt.,

vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Robert Borgström.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

21

Bilaga A.

Stadga rörande transiteringsfrihet

(antagen i Barcelona 1921)

Art. 1.

Personer, resgods och varor ävensom fartyg, båtar, fordon, järnvägsvagnar

och andra trafikredskap skola anses transitera ett område, som

står under en av de fördragsslutande staternas myndighet eller överhöghet,

när färden genom ifrågavarande område — vare sig den försiggår

med eller utan omlastning, med eller utan uppläggning, med eller utan

lossning, med eller utan uppdelning av lasten, med eller utan ändring i

transportsättet — allenast utgör en del av en hel resa, vilken börjar och

är avsedd att avslutas utanför gränserna av den stat, över vars område

transiteringen sker.

Trafik av förevarande art benämnes i denna stadga »transitotrafik».

Art. 2.

Såvida ej annat framgår av denna stadga, skola de åtgärder, som av

de fördragsslutande staterna vidtagas för reglerande och verkställande

av transporter genom områden, som stå under deras myndighet eller

överhöghet, vara ägnade att underlätta den fria transiteringen å de järnoch

vattenvägar, som äro lämpade för internationell transitotrafik. Ingen

skillnad skall göras på grund av personers nationalitet eller fartygs eller

båtars flagga eller på grund av ursprungs-, avsändnings-, införsels-, utförsels-

eller bestämmelseort eller med hänsyn till äganderätten till varorna,

fartygen, båtarna, fordonen, järnvägsvagnarna eller de andra transportredskapen.

I syfte att trygga tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel medgiva

de fördragsslutande staterna transitering genom sina territorialvatten

i överensstämmelse med sedvanliga villkor och inskränkningar.

Art. 3.

A transitotrafiken skola icke några särskilda avgifter läggas på grund

av själva transiteringen (själva in- och utförandet inbegripna). Likväl

kunna vid transitering upptagas avgifter uteslutande avsedda att täcka

administrations- och övervakningskostnader, som transiteringen medför.

Beloppet av alla dessa avgifter bör i möjligaste mån avpassas efter den

utgift, som de avse att täcka, och skall utgå efter de likställighetsgrundsatser,

som angivits i föregående artikel, dock att, på vissa sam färdsleder,

avgifterna kunna nedsättas eller borttagas på grund av olikheter i övervakningskostnader.

Art. 4.

Do fördragsslutande staterna förbinda sig att vid transitering å samfärdsleder,

som drivas eller administreras av staten eller å vilka konces
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

sion meddelats av staten, oavsett avgångs- eller bestämmelseorten, tilllämpa

tariffer, som med hänsyn ej mindre till trafikförhållandena, än

även till den ekonomiska konkurrensen mellan olika samfärdsleder, äro

skäliga, såväl vad beloppen som vad sättet för deras utgående angå. Dessa

tariffer böra bestämmas på sådant sätt, att de i möjligaste mån underlätta

den internationella trafiken. Inga avgifter, lättnader eller inskränkningar

skola göras beroende, direkt eller indirekt, av nationaliteten hos

eller äganderätten till det fartyg eller det andra transportredskap, med

begagnande varav någon del av en resa har ägt eller skall äga rum.

Art. 5.

Ingen av de fördragsslutande staterna förpliktas genom denna stadga

att medgiva transitering av resande, vars tillträde till dess område ej är

medgivet, eller av sådana varor, vilkas införande är förbjudet antingen

av allmänna hälso- eller säkerhetshänsyn eller såsom försiktighetsmått

mot djur- och växtsjukdomar.

En var av de fördragsslutande staterna äger rätt att vidtaga nödiga försiktighetsmått

för att övervaka att personer, resgods och varor — särskilt

sådana, som äro underkastade monopol — fartyg, kåtar, fordon, järnvägsvagnar

och andra transportredskap verkligen gå i transit, ävensom för

att övervaka att resande, som färdas genom landet, äro i stånd att avsluta

sin resa samt för att hindra att samfärdsleders och kommunikationsmedels

säkerhet äventyras.

Intet i denna stadga skall rubba de åtgärder, som envar av de fördragsslutande

staterna är eller kan bliva förpliktad att vidtaga till följd av de

allmänna internationella avtal, vartill dsn har anslutit sig eller i framtiden

kan komma att ansluta sig, i synnerhet sådana, som ingåtts under

Nationernas förbunds hägn, angående transitering, införsel eller utförsel

av vissa slags varor såsom opium eller andra skadliga droger, vapen eller

alster av fiske, eller de allmänna överenskommelser, som åsyfta att avvärja

ingrepp i industriell, litterär eller artistisk äganderätt eller som

hava avseende å missbruk av varumärken, falsk ursprungsbeteckning eller

andra sätt för illojal konkurrens.

Har bogsering blivit monopoliserad på vattenvägar, vilka begagnas för

transitering, skall monopolet så utövas, att det icke länder till hinder för

fartygs transitering.

Art. 6.

Genom bestämmelserna i denna stadga ålägges icke de fördragsslutande

staterna någon ny förpliktelse att medgiva fri transitering för icke fördragsslutande

stats undersåtar eller för dessas resgods eller för sådan stats

flagga, ej heller för varor, fordon, järnvägsvagnar och andra transportredskap,

vilka härröra eller införts från eller utföras eller äro destinerade

till en icke fördragsslutande stat, utom i det fall att giltiga skäl åberopas

för en sådan transitering av någon av de fördragsslutande staterna. Vid

tillämpningen av denna artikel gäller, att varor, som transiteras utan omlastning

under en av de kontraherande staternas flagga, åtnjuta de förmåner,

som tillkomma denna flagga.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Art. 7.

I undantagsfall och för en så begränsad tidsperiod som möjligt må avvikelser

ske från de bestämmelser, som återfinnas i ovanstående artiklar,

genom särskilda eller allmänna åtgärder, som envar av de fördragsslutande

staterna kan se sig nödsakad att vidtaga på grund av händelser av

allvarlig art, vilka beröra statens säkerhet eller landets vitala intressen, varvid

dock skall iakttagas, att grundsatsen om transiteringens frihet skall i

möjligaste mån upprätthållas.

Art. S.

Denna stadga fastställer icke krigförande och neutrala staters rättigheter

och skyldigheter under krigstid. Likväl skall den bestå under krigstid

i den mån, som den är förenlig med dessa skyldigheter och rättigheter.

Art, 9.

Denna stadga ålägger icke de kontraherande staterna förpliktelser, som

strida mot deras rättigheter och skyldigheter i deras egenskap av medlemmar

i Nationernas förbund.

Art. 10.

De avtal, konventioner eller överenskommelser, som före den 1 maj 1921

avslutats mellan de fördragsslutande staterna rörande transiteringsfrågor,

skola icke upphävas genom föreliggande stadgas ikraftträdande.

Med hänsyn till att dessa överenskommelser alltjämt skola bestå, förbinda

sig de fördragsslutande staterna att — vare sig vid överenskommelsernas

utlöpande eller när omständigheterna det medgiva — i de av dessa

överenskommelser, vilka må stå i strid mot bestämmelserna i denna stadga,

vidtaga sådana ändringar, som må vara ägnade att bringa dem i överensstämmelse

med stadgans föreskrifter i den mån detta kan ske av hänsyn

till de geografiska, ekonomiska och tekniska förhållandena i de länder

eller områden, överenskommelserna angå.

De fördragsslutande staterna förplikta sig vidare att i framtiden icke

sluta avtal, konventioner eller överenskommelser, som strida mot denna

stadgas bestämmelser och vilka icke må vara föranledda av geografiska,

ekonomiska och tekniska hänsyn, som berättiga undantagsbestämmelser.

De fördragsslutande staterna kunna vidare avsluta transiteringsavtal,

berörande visst område, i överensstämmelse med grundsatserna i föreliggande

stadga.

Art. 11.

Denna stadga föranleder i ingen mån upphävandet av lättnader, vilka

äro mera vittgående än de, som framgå av dess bestämmelser och vilka

stå i överensstämmelse med dess grundsatser och som angå transiteringstrafiken

å de områden, som stå under en av de fördragsslutande makternas

myndighet eller överhöghet. Ej heller avser den att medföra förbud

att för framtiden medgiva dylika lättnader.

Art. 12.

Jämlikt art. 23 e) i Nationernas förbunds stadga skall envar av de fördragsslutande

staterna, som kan gent emot tillämpningen av någon av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

denna stadgas bestämmelser för hela eller en del av sitt område åberopa

ett ekonomiskt särskilt allvarligt läge, som uppkommit på grund av

härjningar å dess område under kriget 1914—1918, betraktas såsom tillfälligt

fritagen från de förpliktelser, som framgå av sagda bestämmelser,

därvid ock skall iakttagas, att grundsatsen om transiteringens frihet

i möjligaste mån bevaras.

Art. 13.

Alla tvister, som uppstå mellan de fördragsslutande staterna angående

tolkningen eller tillämpningen av denna stadga och som icke biläggas

genom direkt uppgörelse, skola hänskjutas till den fasta internationella

domstolen, såvida icke på grund av en särskild överenskommelse eller

av en allmän skiljedomsklausul tvisten skall genom skiljedom eller på

annat sätt lösas.

Anhängiggörandet skall ske på sätt är föreskrivet i § 40 av Fasta

domstolens reglemente.

I syfte att i möjligaste mån lösa tvister på vänskaplig väg förbinda

sig dock de fördragsslutande staterna att, innan anhängiggörandet sker

och med iakttagande av de rättigheter och befogenheter, som tillkomma

Rådet och Församlingen, underställa alla tvister, i och för utlåtande,

den myndighet, som må vara instiftad av Nationernas förbund såsom ett

rådgivande och tekniskt organ för medlemmar av Nationernas förbund i

vad angår kommunikations- och transiteringsfrågor. I brådskande fall

kan ett förberedande utlåtande föreskriva tillfälliga åtgärder, särskilt i

syfte att bereda den fria transiteringen de lättnader, den åtnjutit innan

den ågärd vidtogs eller den händelse inträffade, som givit upphov till

tvisten.

Art, 14.

I det fall att inom eller omedelbart vid gränserna till vissa av de för-,

dragsslutande staternas områden, zoner eller landsdelar finnas, vilka i

förhållande till nämnda staters hela område hava synnerligen ringa utsträckning

och befolkning och vilka bilda avskilda delar av desamma

eller utgöra besittningar, tillhörande andra huvudländer, och att det å

andra sidan av administrativa skäl är omöjligt att tillämpa denna stadgas

bestämmelser på sagda zoner och landsdelar, skola dessa bestämmelser

därå icke äga tillämpning.

Detsamma gäller i det fall, att en koloni eller besittning äger en gräns,

som är synnerligen långsträckt i förhållande till dess ytvidd, varigenom

övervakning genom tull och polis blir faktiskt omöjlig.

Icke desto mindre skola vederbörande stater i ovan angivna fall tilllämpa

en ordning, som i möjligaste mån tillgodoser denna stadgas grundsatser

och som underlättar transiteringen och samfärdseln.

Art. 15.

Det är överenskommet, att denna stadga icke skall tolkas såsom i något

avseende berörande inbördes rättigheter och skyldigheter mellan områden,

som utgöra delar av samma suveräna stat eller ävo skällda under dess

protektion, vare sig dessa områden var för sig äro eller icke äro medlemmar

av Nationernas förbund.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:105 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående transitering av inför sel förbjudna varor m. ra. s. 2 i texten
  2. BevU 1924:32 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående transitering av införselförbjudna varor m. m. a1 i texten