Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning

1924-03-14 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:186, Med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

1

Nr 186.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923

om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas

i sammanhang med pressjästberedning; given Stockholms

slott den 14 mars 1924.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning angående fortsatt tillämpning

av förordningen den 17 maj 1923 (nr 115) om begränsning av den myckenhet

brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Förslag

till

förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj

1923 (ur 115) om begränsning av den myckenhet brännvin, som må

framställas i sammanhang med pressjästberedning.

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1923 om begränsning

av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning,

vilken förordning upphör att gälla den 30 september 1924,

skall äga fortsatt tillämpning efter nämnda dag till och med den 30

september 1925.

Hilumti till riksdagens protokoll I92''t. 1 sand. IV/ höft. INr ISli.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slätt

den 14 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygg ek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot.

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, anför:

Med proposition nr 188 till 1923 års riksdag framlades förslag till förordning

om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas

i sammanhang med pressjästberedning. Nämnda proposition var närmast

föranledd av en skrivelse från kontrollstyrelsen den 29 december 1922

med hemställan om avlåtande av proposition till riksdagen med förslag

till sådana ändringar i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

av brännvin, att för de fabriker, där brännvin framställdes i sammanhang

med pressjästberedning, skulle fastställas ett visst högsta utbyte av

brännvin i förhållande till den tillverkade kvantiteten jäst. Utbytestalen

föreslog kontrollstyrelsen skola för jästbrännerierna i allmänhet fastställas till

högst 75 liter brännvin av normalstyrka per 100 kilogram ren jäst, men vid

de brännerier, som under hela tillverkningsåret använde enbart melass jämte

jästnäringsmedel, till 110 liter brännvin av normalstyrka per 100 kilogram

ren jäst.

Över kontrollstyrelsens framställning infordrades utlåtande från kommerskollegium,

varjämte vissa för frågan intresserade företag eller sammanslutningar

bereddes tillfälle avgiva yttranden. Kommerskollegium förklarade sig

icke kunna förorda ett omedelbart antagande av kontrollstyrelsens förslag,

vilket syntes böra underkastas förnyad utredning och prövning. Till stöd

härför anförde kommerskollegium, bland annat, att kravet från det allmännas

sida å en reduktion av jästsprittillverkningen icke nödvändigtvis behövde

föranleda, att de enskilda jästfabrikanterna ålades att alla hålla lika låga

utbytestal, utan åtminstone tills vidare kunde tillgodoses genom minskning

av jästindustriens sammanlagda tillverkningskvantitet av brännvin. Över

kommerskollegii utlåtande samt övriga i ärendet inkomna yttranden anbefalldes

kontrollstyrelsen sedermera att avgiva förnyat utlåtande. Kontrollstyrelsen

vidhöll därvid sin principiella ståndpunkt i frågan men förklarade sig

samtidigt icke hava något att erinra mot fastställandet av ett gemensamt utbytestal,

vare sig spannmål eller melass användes som inmäskningsämne, varvid

detta utbytestal kunde sättas till 80 liter brännvin av normalstyrka för

varje 100 kilogram tillverkad jäst.

Vid anmälan i statsrådet av detta ärende framhöll dåvarande chefen

för finansdepartementet, att det vore obestridligt, att den av kontrollstyrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr IMG. Ii

väckta frågan vore av den betydelse, att den påkallade statsmakternas uppmärksamhet.

Brännvinskonsumtionen i Sverige hade på grund av kända

förhållanden under de senaste åren minskats i avsevärd grad, och produktionen

hade som följd därav måst i motsvarande utsträckning inskränkas.

De kvantiteter brännvin, som tillverkades vid de egentliga lantbruksbrännerierna

i södra Sverige, uppginge icke till mer än hälften eller tredjedelen av

vad som tillverkades före kriget. Sulfitspritfabrikerna hade också vissa

svårigheter att vinna avsättning för sin tillverkning. Samtidigt hade emellertid

de svenska jästfabrikerna såväl absolut taget som i förhållande till den

tillverkade kvantiteten jäst i ej ringa grad ökat sin produktion av brännvin,

utan att detta vore betingat av nya tillverkningsmetoder. Under sådana

omständigheter finge vägande skäl anses föreligga att söka få till stånd eu

begränsning av jästspritproduktionen. Det finge därvid anses vara riktigast,

att statsmakterna själva fattade beslut om en så viktig reglering av näringslivet

som den ifrågasatta, även om på frivillighetens väg en viss begränsning

av jästsprittillverkningen hade åvägabragts. Fastställandet av ett visst

för alla jästfabriker lika utbytestal hade dock från jästfabrikanternas sida

framkallat den invändningen, att det skulle förorsaka omkostnader för ombyggnader

och ändrad apparatur, som åtminstone i viss mån kunde undvikas,

därest allenast den totalkvantitet sprit, som finge tillverkas i samband

med pressjästberedning, maximerades. De skäl, som anförts mot sistnämnda

förfaringssätt, kunde icke anses avgörande. Efter övervägande av de på frågan

inverkande omständigheter fann sig dåvarande departementschefen böra

föreslå, att den högsta kvantitet jästbrännvin, som finge framställas, fastställdes

till 4,500,000 liter av normalstyrka för helt tillverkningsår räknat.

I enlighet med föredragande departementschefens hemställan beslöts därefter

avlåtande till riksdagen av förberörda proposition nr 188. Propositionen

godkändes i oförändrat skick av riksdagen, varefter den 17 maj 1923

förordning i ämnet utfärdades (nr 115). Förordningen trädde i kraft den 1

oktober 1923 och skulle upphöra att gälla den 30 september 1924.

Under erinran om att nämnda förordnings giltighetstid utginge den 30

september 1924, anmodade jag den 20 februari 1924 kommerskollegium och

kontrollstyrelsen att gemensamt avgiva och skyndsamt inkomma med förslag

till de bestämmelser i ämnet, som borde gälla efter sistnämnda tidpunkt. Till

ämbetsverken överlämnades samtidigt vissa till Kungl. Maj:t ingivna yttranden

över kontrollstyrelsens den 19 december 1922 avgivna betänkande

med förslag till förordning angående tillverkning av brännvin, nämligen från

lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen i Kristianstads län, aktiebolaget Vin- ocli

spritcentralen, Svenska sockerfabriksaktiebolaget, Sveriges bränneriidkareförening

u. p. a., Svenska jästfabriksaktiebolaget, Bageriidkarnas jästaktiebolag,

styrelsen för Uppsala ångkvarns aktiebolag, ävensom från ägaren av Kungsqvarns

jäst- och spritfabrik. 1 19 § av nämnda förslag både nämligen kontrollstyrelsen

upptagit liknande bestämmelser, som de kontrollstyrelsen i dess

förut berörda skrivelse den 29 december 1922 föreslagit skola införas i nu

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Kallande brännvinstillverkningsförordning. Sedermera hava till ämbetsverken

överlämnats framställningar i ärendet från aktiebolaget Bästa i Gävle, Malmö

jästfabrik och Jästfabriksaktiebolaget Kärnan i Hälsingborg att tagas i övervägande

vid fullgörande av det åt ämbetsverken lämnade uppdraget.

Innan jag övergår till att redogöra för det förslag, som av ämbetsverken

framlagts, vill jag i korthet angiva de synpunkter, som kommit till uttryck

i de till ämbetsverken till övervägande överlämnade yttrandena.

Länsstyrelsen i Kristianstads lön framhåller, bland annat, att det syntes

länsstyrelsen icke saknas skäl för än ytterligare begränsning av brännvinstillverkningen

vid jästfabrikerna än vad kontrollstyrelsen i 19 § av förslaget

till ny brännvinstillverkningsförordning föreslagit.

Aktiebolaget Vin- och spritcentralen har ingen erinran att framställa

mot det av kontrollstyrelsen i december 1922 framlagda förslaget om jästbrännvinstillverkningens

begränsning. Enär jästbrännvinet vore av lägre

kvalitet än potatisråbrännvinet och vid rening medförde högre kostnader,

vore det för konsumtionen ett viktigt intresse, att denna brännvinstillverkning

hölles inom skäliga gränser.

Sveriges bränneriidkareförening hemställer om ytterligare begränsning av

utbytestalen för jästbrännvin utöver den av kontrollstyrelsen i december 1922

föreslagna under framhållande av att detta yrkande vore så mycket mera

beaktansvärt, som det visat sig, att jästfabrikation numera kunde med fördel

äga rum utan samband med brännvinstillverkning.

De jästfabrikanter, vid vilkas fabriker sprit tillverkas, framställa ur olika

synpunkter invändningar mot kontrollstyrelsens nu berörda förslag. Sa

låga utbytestal som de av kontrollstyrelsen föreslagna vore i allmänhet icke

tillräckliga för de fabriker, vid vilka tillämpades allmänt kända metoder för

jästtillverkningen. Vissa patenterade metoder funnes visserligen, som medförde

mindre spritutbyte, men det syntes egendomligt, om genom lag fastsloges,

att de svenska jästfabrikerna hade skyldighet att med vederbörande

patenthavare träffa avtal om användande mot licensavgift av deras metoder

vid äventyr att antingen nedlägga sin fabrikation eller ock låta den del av

råvaran, som överginge till sprit, rinna bort. Ett införande av dessa metoder

krävde ock betydande ombyggnader och avsevärt förändrad apparatur. Alla

jästfabriker kunde ej heller förskaffa sig tillgång till dessa patenterade metoder.

Under alla förhållanden vore av tekniska skäl jämkningar i det framlagda

förslaget erforderliga.

Aktiebolaget Bästa i Gävle hemställer i tvenne skrifter, att Kungl. Maj:t

måtte förordna, att brännvinsbränning vid jästfabrik icke vidare må tillåtas.

Jästfabrikationstekniken hade numera så förbättrats, att högst väsentligt

större jästutbyten än tidigare vunnes, och den i jästvattnet kvarvarande

alkoholmängden bleve vid riktigt förfarande så ringa, att det ej lönade sig

att utvinna densamma. Någon som helst anledning att uppskjuta genom

förandet av förbud mot bränn vinsframställning vid jästfabriker eller att endast

minska den tillåtna brännvinskvantiteten förefunnes icke. Visserligen hade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 186. 5

Svenska jästfabriksaktiebolaget sökt göra gällande, att omläggande av fabrikationen

efter moderna principer skulle kräva stora kostnader, men dels läge

däri en betydande överdrift, dels hade bolaget under en följd av år kunnat

inhösta sådana vinster, att det utan svårighet kunnat modernisera sina anläggningar.

Malmö jästfabrik, S. Bärling, hemställer, att Kungl. Maj:t vid förnyat

framläggande av förordningen om begränsning av jästsprittillverkningen

ville beakta, att 1 och 2 §§ i förordningen finge den lydelse, att all jästbrännvinstillverkning

bleve förbjuden, eller, om Kungl. Maj:t ej skulle

finna tillräckligt starka skäl därtill föreligga, formulera paragraferna

så, att ett visst antal liter, exempelvis 60 liter per 100 kilogram jäst, fastställdes

och alla jästfabriker, icke blott jästsammanslutningens, finge rätt att

bedriva jästtillverkning.

Jästfabriksaktiebolaget Kärnan i Hälsingborg anhåller, att vid den utredning,

som skulle företagas angående jästfabrikernas sprittillverkning, hänsyn

måtte tagas till att med den utveckling, som jästtillverkningen tagit, sprittillverkningen

vore helt och hållet att betrakta som en biprodukt, som kunde

helt bortelimineras, samt att i Sverige funnes två jästfabriker, Aktiebolaget

Bästa i Gävle och Jästfabriksaktiebolaget Kärnan i Hälsingborg, vilka tillverkade

pressjäst utan samband med sprittillverkning, och att de andra jästfabrikerna

genom sitt monopol å sprittillverkning, om spritpriset skulle avsevärt

höjas, hade konkurrensmedel, som omöjliggjorde all sund konkurrens.

Om det icke skulle befinnas'' skäligt att borttaga sprittillverkningen vid

jästfabrikerna, borde sprittillverkningen sättas i viss proportion till jästtillverkningen,

så att i varje fall ej mer än 10 liter sprit av normalstyrka

finge tillverkas per 100 kilogram tillverkad jäst.

Sveriges kemiska industrikontor erinrar i ett till kommerskollegium efter

remiss avgivet yttrande om att det i skrivelse till kommerskollegium den 19

januari 1923 hade på det bestämdaste avstyrkt kontrollstyrelsens i skrivelse

den 29 december 1922 framlagda förslag om begränsning av jästsprittillverkningen.

Sedan förordningen om dylik begränsning numera någon

Hd praktiskt tillämpats, både det till fullo ådagalagts, att kontorets uttalanden

varit synnerligen välgrundade. Man både erhållit bekräftelse på

att de omläggningar i driften, som vore nödvändiga vid en nedsättning

av spritutbytet i den omfattning, som i gällande förordning stadgades,

vore ekonomiskt mycket betungande, och att det för de kapitalfattigare

företagen för den skull mötte stora svårigheter att genomföra de erforderliga

driftsförändringarna. Med hänsyn till den brist på mineraloljor

och stigande priser på desamma, som snart nog torde göra sig gällande

och som i synnerhet i Sverige måste ha till följd en större, under vissa

förhållanden uteslutande, användning av motorsprit, kunde det icke vara

förenligt med klok förtänksamhet, att möjligheterna till brännvinstillverkning

för framtiden starkt minskades genom restriktiva förordningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

ti Kungl. Muj:ts proposition Nr 18ä.

angående jästsprittillverkning, vilka i och för sig vore orimliga. Industrikontoret

avstyrkte därför bestämt, att förevarande förordning förnyades

att gälla även efter den 30 september innevarande år. Skalle likväl en begränsning

av spritutbytet anses böra komma till stånd, borde utbytestalet

fastställas till 115 liter per 100 kilogram ren jäst, vilket ungefärligen motsvarade

det medelutbyte, som erkölles med de tillverkningsmetoder, vilka

under de senaste åren kommit till användning inom jästfabrikationen. Industrikontoret

framlade dessutom förslag till vissa särskilda bestämmelser

i olika avseenden.

Kommerskollegium och kontrollstyrelsen anföra med överlämnande av

tvenne från Sveriges kemiska industrikontor till kommerskollegium efter remiss

avgivna yttranden, efter att hava lämnat eu redogörelse för vad från olika

håll i ärendet framkommit, för egen del i huvudsak följande:

»Såsom ovan angivits, hava ämbetsverken enats om den ståndpunkten,

att under nuvarande förhållanden det lämpligaste vore att förlänga den

provisoriska förordningen angående begränsning av den myckenhet brännvin,

som ma framställas i sammanhang med pressjästberedning. Ämbetsverken

hava sålunda icke till närmare prövning upptagit de nu framförda

förslagen om fastställande av vissa utbytestal eller om förbud mot jästbrännvinsframställning.

Dä förslag till ny brännvinstillverkningsförordning

torde komma att föreläggas 1925 års riksdag, har det synts riktigast

att intill dess uppskjuta prövningen av ifrågavarande förslag jämte de

Övriga framställningar, som ingivits. Därvid torde det också vara påkallat

att på grund av den senaste tidens erfarenheter ifråga om jästfabrikationsmetodernas

utveckling m. in. låta hela frågan bliva föremål för ytterligare

undersökning och utredning. Ämbetsverken hava på grund av dessa

skål ansett sig icke nu kunna taga ståndpunkt till vare sig de av Sveriges

kemiska industrikontor eller de olika jästfabrikerna framförda förslagen.

Om alltså den nu gällande förordningen i ämnet enligt ämbetsverkens

mening bör förlängas på ytterligare ett år, återstår att undersöka, huruvida

i densamma någon ändring bör göras. I detta avseende hava ämbetsverken

funnit, att den nu fastställda maxim ikvantiteten jästbrännvin,

4,500,000 liter av normalstyrka för helt tillverkningsår, bör kunna nedsättas.

Sedan nämnda kvantitet fastställdes, hava nämligen inträffat följande

omständigheter, vilka synas vara av beskaffenhet att påkalla en nedsättning.

Den ojämförligt största av de gamla jästfabrikerna har delvis

övergått till förändrad framställningsmetod med mycket litet spritutbyte,

och enligt av ämbetsverken inhämtade upplysningar komma vid nämnda

fabrik de nya metoderna att vara i full tillämpning före nästa tillverkningsårs

början. På grund härav kommer den sammanlagda jästbrännvinskvantiteten

vid de gamla jästfabrikerna att högst avsevärt nedgå.

Härtill kommer den omständigheten, att på senaste tiden tvenne nya

jästfabriker tillkommit, vilka tillverka jäst utan spritutvinning. Då deras

sammanlagda jästproduktion numera uppgår till en avsevärd del av det

inhemska jästbehovet, kommer sannolikt även av denna anledning jästbrännvinskvantiteten

vid de gamla fabrikerna att nedgå.

Ämbetsverken hava på sålunda angivna skäl funnit, att maximikvantiteten

jästbrännvin torde kunna nedsättas till 4,000,000 liter av normal
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186. 7

styrka för helt tillverkningsår, och få med stöd av vad sålunda anförts

hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen förslag till ny förordning

om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang

med pressjäst beredning, att gälla till och med den 30 september

1925,

samt att 1 § i den nya förordningen må föreslås erhålla följande

lydelse:

’I sammanhang med pressjästberedning må brännvin framställas till

en myckenhet av sammanlagt högst 4,000,000 liter av normalstyrka för

helt tillverkningsår räknat.’

Övriga paragrafer i förordningen torde icke behöva ändras.»

Sedan kommerskollegii och kontrollstyrelsens utlåtande avgivits, har

Bageriidkarnas jästaktiebolag inkommit med en skrift i anledning av de av

aktiebolaget Bästa i Gävle, Malmö jästfabrik samt jästfabriksakiiebolaget

Kärnan i Hälsingborg gjorda framställningar. I detta yttrande bestrides

riktigheten av de synpunkter, som framförts i nyss nämnda tre framställningar.

De patenterade metoder, som medförde mindre spritutbyte, vore nya

och icke prövade tillräckligt länge, för att man skulle kunna bilda sig ett

omdöme om deras värde. Skulle samtliga jästfabriker, som nu existerade,

införa metoder, som gåve störa jästmängder, och likaledes nya fabriker

startas, så insåges lätt, att en krasch på jästmarknaden komme att inträffa.

För Bageriidkarnas jästaktiebolag vore det absolut nödvändigt, att en viss

spritkvantitet — helst 110 liter brännvin per 100 kilogram jäst — även

framdeles finge tillverkas. Bolaget hade icke inköpt nya patent och kunde

icke utan oerhörda kostnader ombygga sin fabrik för dylika metoder.

De förhållanden, som föranledde antagandet av nu gällande förord- Departement

ning om begränsning av jästspritproduktionen, hava icke under den tid, fhefpn~

som förflutit efter dess antagande, undergått någon sådan förändring,

att förordningen numera skulle kunna anses överflödig. Tvärtom finner

jag lika med min företrädare i ämbetet synnerligen vägande skäl föreligga

för eu begränsning av det slag, som i förordningen stadgas. De erfarenheter,

som vunnits under den tid, förordningen tillämpats, hava heller

icke givit vid handen, att den genomförda begränsningen varit ur jästfabrikernas

synpunkt obillig.

Vid genomförandet av begränsningen torde man i huvudsak hava att

välja på tvenne vägar. Antingen kan man, i likhet med vad som stadgas

i nu gällande förordning, maximera den totalkvantitet sprit, som får tillverkas

i samband med pressjästberedning, eller också kan man, såsom

kontrollstyrelsen tidigare föreslagit, föreskriva visst högsta utbyte av

brännvin i förhållande till den tillverkade kvantiteten jäst. Kommerskollegium

och kontrollstyrelsen hava funnit det första alternativet vara att

föredraga, och ämbetsverken förorda ett nytt provisorium på ett år. Såsom

skäl härför anföra de, att, då förslag till ny brännvinstillverkningsförordning

torde komma att föreläggas 1925 års riksdag, det synts riktigast

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

att till dess uppskjuta prövningen av de nu framförda förslagen om fastställande

av vissa utbytestal eller om förbud mot jäst bränn vinsframställning.

Under tiden borde på grund av den senaste tidens erfarenheter beträffande

jästfabrikationsmetodernas utveckling m. m. hela frågan bliva

föremål för ytterligare undersökning och utredning. Även enligt min

mening torde ett slutligt ständpunktstagande i det föreliggande spörsmålet

böra föregås av ytterligare undersökningar och utredningar. Jag finner

det med hänsyn härtill i likhet med ämbetsverken lämpligast med ett nytt

provisorium på ett år, under vilket nu gällande bestämmelser i princip

bibehållas.

Vid sådant förhållande återstår att undersöka, om några ändringar

i nu gällande förordning böra vidtagas, eller om förordningen man änd

ringar bör erhålla förlängd giltighet till och med den 30 september 1925.

Den centrala frågan är härvid givetvis, huruvida nuvarande maximikvantitet

om 4,500,000 liter brännvin av normalstyrka, för helt tillverkningsår

räknat, skall bibehållas, eller om några nya omständigheter tillkommit, som

motivera förändring härutinnan. Kommerskollegium och kontrollstyrelseu

hava för sin del kommit till det resultat, att maximikvantiteten bör kunna

nedsättas under den nu fastställda, nämligen till 4,000,000 liter. Den ojämförligt

största av de gamla jästfabrikerna hade nämligen, sedan nyss

nämnda maximikvantitet fastställdes, delvis övergått till förändrad framställningsmetod

med mycket litet spritutbyte, och enligt upplysningar,

som ämbetsverken inhämtat, komme vid nämnda fabrik de nya

metoderna att vara i full tillämpning före nästa tillverkningsårs början.

Därjämte hade på senaste tiden tvenne nya jästfabriker tillkommit,

vilka tillverkade jäst utan spritutvinning. Då deras sammanlagda jästproduktion

uppginge till en avsevärd del av det inhemska jästbehovet,

komme sannolikt även av denna anledning jästbrännvinskvantiteten att

nedgå.

Enligt upplysningar, som jag erhållit, har tillkomsten av de av ämbetsverken

åsyftade jästfabrikerna icke ännu åstadkommit någon minskning

i jästförsäljningen från övriga fabriker. Tvärtom lärer sistnämnda fabri

kers tillverkning av jäst — tillverkningen torde praktiskt taget sammanfalla

med försäljningen — år 1923 hava varit något större än år 1922.

Medan tillverkningen sistnämnda år uppgick till ungefär 5,580.000 kilogram

jäst var den förstnämnda år 5,780,000 kilogram. Härmed är givetvis

ingalunda sagt, att förhållandena framdeles komma att gestalta sig

på samma sätt. I värjo fall torde dock icke den av ämbetsverken anförda

omständigheten kunna anses vara ett verkligt vägande skäl för eu nedsättning

av maximikvantiteten jästbrännvin, förrän utvecklingen bekräftat

riktigheten av det av ämbetsverken gjorda antagandet. Vad det förstnämnda

av ämbetsverken i detta sammanhang omförmälda förhållandet

angår — ombvggnaden av den största av Svenska jästfabriksaktiebolagets

fabriker i svfte att där skulle bedrivas jästtillverkning med ingen eller

ringa spritutvinning — lärer det onekligen giva vid handen, att det för

opaginerad Kontrollera mot PDF

i)

Kungl. Maj:tu proposition Nr 186.

bolaget läte sig gorå att under kommande tillverkningsår anpassa

driften vid sina fabriker efter de förändrade betingelser, som skulle följa

av eu nedsättning av maximikvantiteten jästbrännvin till 4,000,000 liter.

Mot åberopandet av denna omständighet som skäl för en dylik nedsättning

anföres dock från jästfabriksaktiebolagets sida, att den åsyftade ombyggnaden

just verkställts, för att det för bolaget skulle vara möjligt aU

utan en oekonomisk anordning av driften lojalt anpassa sig efter det krav

på begränsning av sprittillverkning i sammanhang med jästberedning, som

tagit sig uttryck i statsmakternas beslut föregående år, men att det icke

vore billigt, att de ekonomiska uppoffringar, som i detta syfte av bolaget

gjorts, åberopades som skäl för än ytterligare inskränkningar i bolagets

brännvinstillverkningsrätt. Det anföres ock från de sprittillverkande

jästfabrikernas sida rörande den ifrågasatta ytterligare begränsningen av

brännvinskvantiteten, att, även om det vore möjligt för Svenska jästfabriksaktiebolaget

att, med avsevärda ekonomiska uppoffringar, anpassa

driften för tillverkning av en mindre kvantitet brännvin än den för närvarande

tillåtna, det vore hart när uteslutet, att de smärre fristående företagen

skulle kunna genomföra denna anpassning. För dem bleve det

sannolikt nödvändigt att under den tidigare delen av tillverkningsåret

tillverka hela den kvantitet brännvin, som komme på deras del. Under

senare delen av tillverkningsåret skulle sedermera spriten vid dessa fabri

ker icke kunna tillvaratagas utan få förfaras till ingen nytta. De invändningar,

som nu omformalts, kunna icke frånkännas visst berättigande, men

det förefaller mig, som om tillverkarna framställt de olägenheter, som

skulle följa av en nedsättning sådan som den av ämbetsverken föreslagna,

som mera betydande än de i verkligheten kunna väntas bliva. Den anpassning

av driften, som en nedsättning av maximikvantiteten brännvin skulle

medföra, torde enligt min mening sannolikt kunna genomföras utan allvarligare

ekonomiska eller andra olägenheter för de sprittillverkande jästfabrikerna.

Fn närmare utredning av denna fråga synes mig dock helst

böra föreligga, innan beslut om nedsättning fattas.

Begränsningen av jästsprittillverkningen enligt statsmakternas beslut

förra året föranleddes av det behov av ett reglerande ingripande

i fördelningen av de kvantiteter brännvin, som kunna tillverkas

och avsättas inom landet, mellan de olika producentgrupperna — producenterna

av jordbrukssprit, producenterna av sulfitsprit och producenterna

av jästsprit — vilket under de senaste åren allt tydligare framträtt,

Å ena sidan både nämligen produktionen av jordbrukssprit av

kända skäl måst väsentligt inskränkas, jämfört med förhållandena före

krigsåren, och sulfitspritfabrikerna mötte nära nog oöverstigliga svårigheter

att vinna avsättning för någon större del av sin tillverkning. Å

andra sidan både jäst fabrikerna högst, väsentligt ökat sin produktion såväl

absolut som relativt i förhållande till de tillverkade kvantiteterna

jäst. Om fri konkurrens både rått mellan de olika producentgrupperna,

nihann till riksdagens protokoll /3?b 1 sond. IV/ höft. (Sr ISO) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

.skulle fördelningen mellan dem automatiskt liava reglerat sig pa det ur

nationalekonomiska synpunkter lämpligaste sättet. Nu äro emellertid avsättningsmöjligheterna

för de olika slagen av sprit i viss mån i lag reglerade,

och den ekonomiskt riktiga inställning av produktionen, som under

fri konkurrens inträder utan särskilda åtgärder, försvårad. Den måste

därför ersättas genom eu på lagstiftningens väg framtvingad fördelning.

En närmare undersökning av frågan ur denna synpunkt skulle enligt min

mening troligen giva vid handen, att jästspritfabrikanterna alltjämt intaga

en i förhållande till t. ex. sulfitspritfabrikanterna gynnad ställning.

En ytterligare nedsättning av den kvantitet brännvin, som får tillverkas

i sammanhang med pressjästberedning, skulle med andra ord sannolikt

visa sig befogad.

När jag ändock icke finner mig böra föreslå eu dylik nedsättning, har

detta sin grund däri, att jag, såsom jag tidigare framhållit, för närvarande

endast finner mig kunna förorda ett provisorium på ett år. Statsmakterna

skola därför snart nog ånyo taga ställning till frågan. Det synes

mig vid sådant förhållande vara mindre lämpligt att vidtaga ändringar

av bestämmelser, som gällt allenast ett år. I avvaktan på det definitiva

ställningstagandet nästa år höra också de utredningar företagas, som äro

erforderliga för ett mera allsidigt bedömande såväl av bärigheten av den

nationalekonomiska synpunkt, som jag senast angivit, som av de invändningar

av ekonomisk och driftteknisk art, vilka jästfabrikanterna rest mot

den av ämbetsverken föreslagna nedsättningen av maximikvantiteterna.

Ej heller i övrigt finner jag några ändringar i nu gällande förordning

påkallade.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till förordning

angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923

(nr 115) om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas

i sammanhang med pressjästberedning, och hemställer, att förslaget måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla och förordnar, att proposition av den

lvdelse Hl. )’t+. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

Stockholm, Isaac Marcns’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:224 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tilllämpning av förordningen den 17 maj 1923 om s. 10 i texten
  2. BevU 1924:49 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tilllämpning av förordningen den 17 mai 1923 om begränsning a s. 1 i texten