Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen m. m

1924-01-12 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:19, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

1

Nr 19.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 71 § i lagen den 26 november 1920 om

val till riksdagen m. m ; given Stockholms slott den 12

januari 1924.

Med åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t

härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 26 november 1920 om val

till riksdagen; samt

2) lag om ändrad lydelse av § 1 i lagen den 30 juni 1920 om rätt för

vissa väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa

kommunala val samt om behandlingen av valsedelsförsändelse.

GUSTAF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 16 höft. (AV 19.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

F ö r s 1 a g

till

Lag

om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om

val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 71 § i lagen den 26 november 1920 om val till

riksdagen skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

Väljare — — — — — rum.

Hindret-----stadgas.

Den rätt nu är sagd tillkommer:

1) den som utövar militärtjänst;

2) den som utövar sjömansyrket eller såsom deltagare för egen eller annans

räkning i fiske i öppen sjö eller i annan egenskap tillhör besättning eller

annan personal å fartyg;

3) den som tillhör personalen vid svensk beskickning eller svenskt konsulat;
4)

den som tillhör personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt järnvägsföretag

eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet.

Rätt att, efter vad ovan sägs, avgiva valsedel genom försändelse omedelbart

till Konungens befallningshavande tillkommer jämväl äkta maka till

den som tillhör personalen vid svensk beskickning eller svenskt konsulat,

där vid tiden för försändelsens anordnande kan tagas för visst, att hinder

för hennes personliga inställelse vid valförrättningen möter på grund därav,

att hon är bosatt å makens tjänsteort.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr W.

3

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 1 i lagen den 30 juni 1920 (nr 392) om rätt för

vissa väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid

vissa kommunala val samt om behandling av valsedelsförsändelse.

Härigenom förordnas, att § 1 i lagen den SO juni 1920 om rätt för vissa

väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala

val samt om behandling av valsedelsförsändelse skall i nedan angivna

delar erhålla följande ändrade lydelse:

Vid-----rum.

Hindret-----stadgas.

Den rätt nu är sagd tillkommer:

l:o) den som utövar militärt]äost;

2:o) den som utövar sjömansyrket eller såsom deltagare för egen eller

annans räkning i fiske i öppen sjö eller i annan egenskap tillhör besättning

eller annan personal å fartyg;

3:o) den som tillhör personalen vid svensk beskickning eller svenskt konsulat;
4:o)

den som tillhör personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt järnvägsföretag

eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet.

Rätt att, efter vad ovan sägs, utan inställelse inför valförrättare avgiva

valsedel genom försändelse tillkommer jämväl äkta maka till den som tillhör

personalen vid svensk beskickning eller svenskt konsulat, där vid tiden

för försändelsens anordnande kan tagas för visst, att hinder för hennes personliga

inställelse vid valförrättningen möter på grund därav, att hon är

bosatt å makens tjänsteort.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Framställning

från

Kungl.

Maj. ts minister

i

Paris.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 januari 1924.

Närvarande: statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks

von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Lubeck, Clason. Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg:

I skrivelse den 11 oktober 1922 till ministern för utrikes ärendena har

Kungl. Maj:ts minister i Paris, greve A. Ehrensvärd, anfört följande:

»Enligt lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen 71 § må, i den

ordning, i 72—74 §§ av samma lag föreskrives, väljare, tillhörande vissa

yrkes- eller tjänstegrupper, avgiva valsedel genom försändelse omedelbart till

Konungens befallningshavande; dock att sådan rätt ej må utövas i annat

fall än då, enligt vad vid tiden för försändelsens anordnande kan tagas för

visst, hinder för väljarens personliga inställelse vid valförrättningen möter

på grund därav, att yrkets eller tjänstens utövning betingar hans vistande

utom valdistriktet den dag, då valet äger rum. Den sålunda omförmälda

rätt tillkommer:

1) den som utövar militärtjänst,

2) den som utövar sjömansyrket eller såsom deltagare för egen eller annans

räkning i fiske i öppen sjö eller i annan egenskap tillhör besättning eller

annan personal å fartyg,

3) den som tillhör personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt järnvägsföretag

eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet.

Motsvarande bestämmelser gälla för kommunala val på grund av bestämmelserna

i lagen den 30 juni 1920 om rätt för vissa väljare att utan inställelse

för valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala val samt om

behandling av valsedelsförsändelse.

Det syfte, som med ifrågavarande lagbestämmelser eftersträvats, är uppenbarligen

att bereda tillfälle till deltagande i politiska val för personer,

vilka på grund av yrke eller tjänst äro förhindrade att inställa sig vid

själva valförrättningen. Lagen medgiver emellertid icke den åsyftade°företrädesrätten

åt alla kategorier av dylika personer. Den förbigår sålunda

sådana röstberättigade svenska medborgare i allmänhet, vilka äro på ett

mera stadigvarande sätt bosatta i utlandet. Jag erkänner, att skäl av såväl

principiell som praktisk art kunna anföras mot ett utsträckande till dylika

personer i allmänhet av de förmåner, varom ovan talats. Däremot synas

mig dylika skäl icke tala emot ett medgivande av den avsedda rättigheten

åt i rikets tjänst å utländsk ort anställda röstberättigade personer, d. v. s.

diplomater och avlönade konsuler. Det synes mig, när den omförmälda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klinål. Maj:t* /iroposition nr 19. •>

rättigheten över huvud medgives vissa valmän, icke vara, väl förenligt med

rättvisa och billighet, att statens tjänstemän, vilka av sin tjänst äro nödsakade

att vara bosatta utomlands, icke medgivas en förmån, som beviljas vissa

andra kategorier av medborgare på grund av skäl, som synas mig i lika hög

grad vara förhanden i fråga om de förstnämnda. Då lagen medgiver rätt till

deltagande i val utan personlig inställelse åt vissa statstjänare, nämligen

personalen vid statens järnvägar, vid postverket, tullverket samt lots- och

fyrväsendet, synes dylik rätt under enahanda förutsättningar jämväl böra

tillkomma den diplomatiska och konsulära personalen, och detta så mycket

mer som dessa av sin tjänst äro stadigvarande hindrade att rösta genom

personlig inställelse. Då lagen vidare föreskriver, att till röstning utan personlig

inställelse berättigad väljare, som vistas utom riket, skall såsom vittne

vid anordnande av valsedelsförsändelse anlita svensk konsul (eller eventuellt

far tygsbefälhavare) uppkommer det enligt min mening orimliga förhållande,

att konsul, som tilläventyrs själv är röstberättigad, väl är skyldig att tillhandagå

annan röstberättigad vid anordnande av valsedelsförsändelse, men

själv icke äger rätt att avgiva sin röst annat än genom personlig inställelse,

varifrån han naturligtvis såsom regel på grund av sin tjänst är förhindrad.

Jag förbiser visserligen icke, att en förändring av gällande bestämmelser

till förmån för i statens tjänst å utrikes ort anställda i praktiken icke skulle

kunna komma samtliga röstberättigade av denna kategori tillgodo, i det att

sådana tjänstemän, som äro anställda å från Sverige mycket avlägsna orter,

t. ex. Ostasien, Australien och Sydamerika, . väl av praktiska skäl skulle

såsom regel vara förhindrade att begagna sig av den medgivna förmanen.

Detta skäl synes dock under motsvarande förhållanden även kunna göras

gällande beträffande sjömän utan att lagen därför stadgat något undantag

för djdika. .

Med anledning av vad jag sålunda anfört får jag vördsamt hemställa,

huruvida icke Eders Excellens kunde finna lämpligt att taga under övervägande

vidtagandet av åtgärder i syfte, att rätt till avgivande av valsedel

utan inställelse vid politiska och kommunala val jämväl matte, medgivas

röstberättigade svenska diplomatiska och konsulära ämbets- och tjänstemän,

vilka av sin tjänst äro förhindrade att iakttaga personlig inställelse.»

Denna framställning har av ministern för utrikes ärendena överlämnats Ämbetsskritill

chefen för justitiedepartementet med en ämbetsskrivelse, dagtecknad den

20 november 1922, däri anförts följande: för utrikes

»För så vitt jag kunnat finna, har frågan om rätt för diplomatiska och ,uen eita''

konsulära tjänstemän att utan personlig inställelse deltaga i offentliga val

icke vid införandet av ovannämnda bestämmelser varit på tal och är anledningen

härtill måhända att söka i den omständigheten, att vid den utredning,

som ligger till grund för berörda lagstiftning, hänsyn uteslutande synes

hava tagits till yrken eller tjänstegrupper av någon mera betydande

storlek. Det förefaller emellertid, som om billigheten i .särskild grad fordrade,

att personer, som på grund av anställning i rikets tjänst stadigvarande

vore förhindrade att genom personlig inställelse vid valförrättningen utöva

sin ifrågavarande rätt, tillerkändes samma förmån, som medgivits i åberopade

lagar omnämnda yrkes- och tjänstegrupper. Det torde för övrigt

kunna anföras, att det antal personer, om vilka när skulle vara fråga, därest

härvid inräknas såväl diplomatiska och lönade konsulära tjänstemän i egentlig

mening som specialattachéer och kanslipersonal samt i fråga om gifta

tjänstemän även deras hustrur — beträffande vilka senare liknande förhållanden

torde få anses gälla — uppgår till omkring 200 personer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departe
ments
chefen.

Kungl. May.ts proposition nr 10.

Jag vill därjämte nämna, att liknande framställningar, som den nu från

ministern i Paris inkomna, tidigare vid ett flertal tillfällen under hand framförts

till utrikesdepartementet.

Med åberopande av ovan anförda omständigheter får jag sålunda hemställa,

att herr statsrådet, i vad angår gällande bestämmelser om val till

riksdagen, ville taga under övervägande, huruvida åtgärder böra vidtagas

för genomförande av erforderliga lagändringar i syfte att diplomatiska och

konsulära tjänstemän i den omfattning, som ovan nämnts, ävensom sådana

tjänstemäns hustrur måtte tillerkännas rätt att utan personlig inställelse

deltaga i nu berörda val, därest de av sin tjänst eller beträffande hustru

till sådan tjänsteman på grund av vistelse å mannens tjänstgöringsort äro

förhindrade att iakttaga dylik inställelse.»

I skrivelse till Kungl. Maj:t hemställde 1908 års riksdag om utredning,

huruvida och under vilka villkor undantag skulle kunna göras från den i

§ 24 riksdagsordningen givna bestämmelsen, att rösträtt ej må utövas av

annan valberättigad än den, som vid valtillfälle personligen sig infinner.

Sedan en omfattande utredning i ämnet blivit på Kungl. Maj:ts föranstaltande

verkställd, upptogs frågan till behandling i kungl. proposition (nr 354)

till 1919 års lagtima riksdag. I anslutning till vissa i propositionen innefattade

förslag till grundlagsändringar bifogades ett förslag till lag om rätt

för vissa väljare att. utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid

val till riksdagens andra kammare, vilket sistnämnda förslag var avsett att

senare i samband med definitivt antagande av omförmälda förslag till grundlagsändringar

föreläggas riksdagen. Första särskilda utskottet, till vars förberedande

behandling propositionen överlämnats, ansåg, att formligt beslut

rörande det i lagförslaget avsedda spörsmålet borde fattas redan vid den då

samlade riksdagen och att ifrågavarande bestämmelser borde inrymmas i den

vallag, som skulle träda i kraft efter grundlagsändringarnas definitiva genomförande.

Riksdagen biträdde denna uppfattning (jfr skrivelse nr 268), och

i enlighet härmed infördes i den sedermera den 26 november 1920 utfärdade

lagen om val till riksdagen under 71—75 §§ de nuvarande bestämmelserna

»om rätt för väljare att i vissa fall ingiva valsedel omedelbart

till Konungens befallningshavande». Motsvarande föreskrifter i fråga om

kommunala val tillkommo genom lagen den 30 juni 1920 om rätt för vissa

väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala

val samt om behandling av valsedelsförsändelse.

Enligt omförmälda, av Kungl. Maj:t vid 1919 års lagtima riksdag framlagda

lagförslag skulle rätten att avgiva valsedel utan inställelse inför valförrättare

tillkomma den, som vore hindrad att personligen inställa sig vid

valförrättningen »på grund av nödvändigt uppehåll utom valdistriktet antingen

för utövande av militärtjänst, från vilken han icke för deltagande i

valet kunnat erhålla befrielse, eller för utövande av sådant yrke eller sådan

allmän tjänst, som regelmässigt medför vistande utom valdistriktet». I sitt

anförande till statsrådsprotokollet yttrade chefen för justitiedepartementet

bl. a.: »Det principiellt riktiga i kravet på rätt för vissa grupper av väljare

att rösta utan personlig inställelse vid valtillfället torde icke kunna bestri
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.tx proposition nr 10.

das. Tillerkänner staten medborgarna politisk rösträtt, synes det vara ett

fullt berättigat krav, att, för den händelse icke därigenom tillgodoseendet

av andra oavvisliga önskemål äventyras, vallagstiftningen i övrigt göres sådan,

att den gör det möjligt för den ena medborgargruppen likaväl som för

den andra att också verkligen utöva sin rösträtt. Visar det sig, att det

undantagslösa kravet på personlig inställelse vid valtillfället kommer att för

dem innebära en faktisk, mer eller mindre konstant suspension av rösträttens

utövande, torde lagstiftaren vara förpliktad tillse, huruvida icke från

sagda allmänna regel skulle kunna medgivas undantag, varigenom den omnämnda

motsägelsen mellan den medgivna rätten och möjligheten att utöva

densamma bleve i större eller mindre mån hävd.» Efter redogörelse för olika

sätt att anordna röstning utan personlig inställelse vid valet och efter att

hava i sådant hänseende förordat röstningsformen insändande av valsedel

övergick departementschefen till frågan om den föreslagna reformens tilllämpningsområde.

Detta borde enligt departementschefens mening begränsas

till att avse endast sådana valmän, som genom yrkes- eller tjänsteförpliktelser

regelmässigt hindrades från att inställa sig vid valtillfället, samt, i

viss ordning, även äkta makar. Beträffande den förra kategorien hade man

att välja mellan att såsom tillbörlig uteblivningsgrund anse »laga förfall»

eller ock endast sådant hinder, som härflöte av yrke eller tjänst. Inom det

senare alternativet, vilket av departementschefen förordades, hade man att

skilja mellan två olika sätt för frågans lösning. Det ena vore att låta

undantagandet gälla särskilt uppräknade yrkesgrupper. Departementschefen

yttrade härom: »Har man blott bestämt sig för vilka yrkes- och tjänstegrupper,

som skola erhålla rätten i fråga, erbjuder den rent formella utformningen

av lagparagrafen ingen särskild svårighet. Men det besvärliga är

just utskiljandet av de medborgargrupper, som framför andra kunna anses

böra komma i åtnjutande av rätten. Det blir lätteligen godtyckligt, och

denna godtycklighet kan av andra medborgargrupper tagas till intäkt för

berättigade klagomål. Den andra utvägen blir en formulering med hänsyn till

reformens räckvidd, som icke är på sagda sätt enumerativ, utan som medgiver

principiellt åt alla valmän, vilka på grund av yrke eller tjänst äro förhindrade

att deltaga i valakten, rätt att insända röstsedel — en abstrakt, generell

formulering sålunda. Härmed häves den berättigade förebråelse för godtycklighet,

som begränsningen till endast vissa angivna yrkesgrupper framkallar.

Anordningen blir mera konsekvent.»

Det särskilda utskottet föreslog, på sätt lagtexten utvisar, att rätten att

rösta genom insändande av valsedel skulle tillkomma allenast vissa särskilt

uppräknade yrkes- och tjänstegrupper. Utskottet anförde härutinnan bl. a.

följande: »Vilkendera av de två nu angivna utvägarna man än väljer, möta

otvivelaktigt vid den ifrågavarande lagstiftningen stora svårigheter. Den

måste enligt utskottets mening nödvändigt få karaktären av försökslagstiftning

i ett vanskligt ämne. Innan man vunnit erfarenhet, huru det medgivna

undantaget från kravet på personlig inställelse vid valet verkar, synes man

böra framgå med stor försiktighet och begränsa sig till allenast sådana

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. May.ts proposition nr 19.

grupper, om vilka det gäller, att för dithörande personer yrkes- eller tjänsteutövningen

plägar utgöra ett alldeles bestämt och oöverkomligt hinder att

personligen infinna sig vid röstningen. Huru stadgandena därvid än formuleras,

måste det visserligen inträffa, att ett visst godtycke kommer att vidlåda

desamma. Men med insikten härom har det synts utskottet följa, att

företräde bör givas åt den läggning av bestämmelserna i ämnet, att lättnaden

i fråga medgives endast åt vissa uppräknade yrkes- och ijänstegrupper.

Lagstiftningens tillämplighetsområde kan då klart avgränsas, och man undviker

den betänkliga olägenheten av en växlande och osäker praxis.» Efter

närmare redogörelse för innebörden av det föreslagna stadgandet fortsatte

utskottet: »Av vad som ovan anförts framgår, att utskottet icke förväntar,

att den sålunda gjorda uppräkningen täcker alla de fall, där visst fog för

medgivande av röstning utan personlig inställelse kan anses förefinnas. Utskottet

är emellertid av den uppfattning, att med vad sålunda föreslås åtminstone

de väsentligaste av de olägenheter, som på sin tid föranledde riksdagen

att göra en framställning hos Kungl. Maj:t i ämnet, skola undanröjas.»

Av vad sålunda förekommit vid införandet i vallagstiftningen av gällande

bestämmelser angående rätt för vissa väljare att utan personlig inställelse

deltaga i val torde framgå, att den ledande principen därvid varit den, att

dylik rätt, så långt möjligt är, bör medgivas varje grupp av medborgare,

vilka på grund av yrkesutövning eller tjänsteförpliktelser äro i regel hindrade

att i den vanliga ordningen avgiva sina röster. Det lärer vara otvivelaktigt,

att sådant hinder knappast för någon grupp av väljare är för handen

i så hög grad som för de tjänstemän, vilka tillhöra personalen vid svenska

beskickningar och konsulat i utlandet. Den faktiska suspension av rösträttens

utövande, om vilken talats i nyss återgivna yttrande av en föregående

departementschef, kommer för dessa personer merendels att gälla hela

deras aktiva tjänstetid. Hindret för personlig inställelse vid valförrättningen

är för dem avgjort av mera konstant natur än för de i den hithörande lagstiftningen

nu upptagna yrkes- och tjänstegrupperna. Att märka är, att

den mera allmänt avfattade bestämmelse, vilken av Kungl. Maj:t föreslogs

vid 1919 års lagtima riksdag, torde hava kommit att äga tillämpning jämväl

å ifrågavarande diplomatiska och konsulära befattningshavare, ehuru

dessa i den förslaget åtföljande motiveringen icke särskilt nämnts bland de

närmast åsyftade väljarkategorierna. Då riksdagen i enlighet med vederbörande

utskotts förslag ansåg dessa bestämmelser böra erhålla eu mera

restriktiv formulering, skedde detta, såsom av utskottets uttalande framgår,

med klar uppfattning om att snart nog berättigade önskemål kunde komma

att framföras om bestämmelsernas utsträckande till att gälla även andra

grupper. För min del anser jag, i anslutning till vad som anförts i förenämnda

skrivelser från Kungl. Maj:ts minister i Paris samt dåvarande statsministern

och ministern för utrikes ärendena, rättvisa och billighet kräva,

att den diplomatiska och konsulära personal, vilken på grund av sin verksamhet

i statens tjänst är praktiskt taget fullständigt utesluten från deltagande

i allmänna val, i förevarande avseende likställes med de väljare,

opaginerad Kontrollera mot PDF

y

Kimt/l. Maj:ts proposition nr 10

vilka enligt nuvarande bestämmelser äro i åtnjutande av förmånen att kunna

utöva sin rösträtt genom insändande av valsedel, km lagändring i sådant

syfte torde så mycket mindre kunna möta betänklighet som den utan svårighet

kan anslutas till de bestämmelser i vallagstiftningen, genom vilka den

ifrågavarande formen för rösträttsutövning hos oss blivit införd, och det för

övrigt bär gäller en noga begränsad grupp av väljare. Med hänsyn till de

vägande skål. som enligt min mening kunna åberopas för en dylik åtgärd,

lärer hinder för densamma ej heller böra anses ligga i gruppens relativa fåtalighet.

Då jag. alltså är beredd tillstyrka, att nu nämnda befattningshavare må

bliva delaktiga av förmånen att kunna rösta utan personlig inställelse genom

insändande av valsedel, har jag utgått från att en sådan lagändring tydligen

bör avse icke blott innehavarna av de diplomatiska och konsulära tjänsterna

i egentlig bemärkelse utan samtliga de personer, vilka äro anställda vid beskickning

eller konsulat. Under bestämmelsen skulle således inbegripas även

kansli- och vaktpersonal.

I allt väsentligt jämställda med här avsedda befattningshavare i fråga

om hinder för personlig inställelse vid valförrättning äro deras hustrur.

Härutinnan föreligger eu skillnad mellan denna grupp och de grupper, vilka

äro upptagna i den gällande lagstiftningen i detta hänseende. De till sistnämnda

grupper hörande personerna torde, även när de förutsättas vid tiden

för valförrättning befinna sig utom hemorten, åtminstone i regel icke åtföljas

av sina hustrur. Beträffande den diplomatiska och konsulära personalen

skulle eu lagändring otvivelaktigt vara mindre konsekvent, om den icke

omfattade även hustrurna. Det faktiska hinder för rösträttens utövande,

som ligger i bosättning utomlands, skulle således undantagsvis i fråga

om dem erkännas såsom grund för ett medgivande att deltaga i val utan

personlig inställelse. För min del har jag, med hänsyn till den särställning,

hustrurna till ifrågavarande befattningshavare obestridligen intaga

i förevarande avseende, icke kunnat finna betänklighet vid att på sätt sålunda

föreslås avvika från den eljest i denna lagstiftning genomförda principen,

att befrielse från personlig inställelse skall kunna hänföras till hinder

på grund av yrke eller tjänst.

Uppenbart är, att en lagändring i det nu angivna syftet måste erhålla

sin huvudsakliga och egentliga betydelse i fråga om de politiska valen. För

kommunala angelägenheter torde i allmänhet icke kunna i samma grad förutsättas

ett aktivt intresse hos dessa i utlandet under åratal bosatta personer.

Emellertid sjuias mig övervägande skäl tala för att icke på denna

punkt bryta den likformighet, som hittills upprätthållits i fråga om bestämmelserna

rörande politiska och kommunala val. Jag har fördenskull ansett

ändring böra vidtagas även i lagen den SO juni 1920 om rätt för vissa

väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala

val samt om behandling av valsedelsförsändelse.

Enligt gällande bestämmelser skall väljare vid anordnande av valsedelsförsändelse

anlita ojävigt vittne. Vistas väljaren utom riket, skall i regel

JJihang till riksdagens protokoll 1024. 1 samt. Ib höft. (År 10.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 1U.

såsom vittne anlitas svensk konsul. I övrigt äger Kungl. Maj:t i fråga om

viss grupp av väljare förordna, vilka personer ytterligare må kunna anlitas

.såsom vittne. Dylika föreskrifter hava av Kungl. Maj:t utfärdats den 20

maj 1921 genom kungörelse (nr 274) om vittnen vid anordnande i vissa fall

av valsedelsförsändelse vid kommunala val m. m. samt kungörelse (nr 276)

med närmare bestämmelser angående valsedelsförsändelse vid val till riks-''

dagens andra kammare. Om rätten att rösta genom insändande av valsedel

nu utsträckes till personer, anställda vid beskickningar och konsulat, samt

deras hustrur, lärer det bliva erforderligt vidtaga åtgärd för att dessa väljare

icke skola vara uteslutande hänvisade till att såsom vittne anlita svensk

konsul. Beträffande ifrågavarande grupp synes lämpligen kunna föreskrivas,

att utom konsul såsom vittne skall kunna anlitas vid svensk beskickning

eller svenskt konsulat anställd person. Om de lagförslag, jag nu framlägger,

vinna godkännande, torde alltså i administrativ väg böra i nämnda författningar

införas bestämmelser angående vittnen av nyss angivet innehåll.

I detta sammanhang torde böra nämnas, att framställningar inkommit om

utsträckning till ytterligare vissa väljaregrupper av rätten att rösta utan

personlig inställelse. Sålunda hava fullmäktige för samtliga svenska handelsresandeföreningar

hemställt att dylik rätt må tillkomma handelsresande,

och vidare har Sveriges statstjänstemannanämnd anhållit om åtgärd i syfte

att samma rätt skall gälla för varje statstjänsteman, som styrker att häri

pa grund av sin tjänst genom frånvaro utom valdistriktet är hindrad att personligen

infinna sig vid valförrättningen. Beträffande handelsresande må erinras,

att med det förut omnämnda, av Kungl. Maj:t vid 1919 års lagtima riksdag

framlagda lagförslaget avsags att under dess tillämpning inbegripa även gruppen

handelsresande. Det särskilda utskottet upptog emellertid icke denna grupp i

det förslag, som sedermera godkändes av riksdagen. För min del har jag

icke funnit skäl att härutinnan intaga annan ståndpunkt än utskottet, då

ifrågavarande yrkesgrupp näppeligen obetingat framför åtskilliga andra

torde äga anspråk pa att i förevarande hänseende intaga en undantagsställning.

Vad angår den av Sveriges statstjänstemannanämnd gjorda framställningen

lärer det vara uppenbart, att ett bifall till densamma skulle innebära

en principiell förändring av den allmänna regel, på vilken ifrågavarande

lagbestämmelser vila. Såsom jag förut erinrat, förutsattes för rätt att rösta

utan personlig inställelse, att väljaren tillhör en grupp, vars medlemmar

måste antagas vara på grund av yrke eller tjänst regelmässigt förhindrade

att infinna sig vid valet. Berörda framställning avser i motsats härtill, att

rätt till begagnande av detta röstningssätt skulle medgivas även i fall, där

undantagsvis på grund av tjänsteförpliktelser ett hinder för den personliga

inställelsen är för handen. För min del har jag icke ansett mig böra i detta

sammanhang upptaga denna fråga, vilken tydligen äger en större räckvidd

än som omedelbart följer av den omnämnda framställningen. I övrigt må

erinras, att beträffande många av de inom riket bosatta väljare, vilka äro

förhindrade att personligen komma tillstädes vid valet, denna olägenhet kan

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj-.ts proposition nr li>.

undvikas genom utnyttjande av den i lagstiftningen medgivna rätten för

äkta make att avgiva valsedel för andra maken.

I enlighet med vad jag nu anfört har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till lag om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 26 november

1920 (nr 796) om val till riksdagen samt lag om ändrad lydelse av § 1 i

lagen den 30 juni 1920 (nr 392) om rätt för vissa väljare att utan inställelse

inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala val samt om behandling

av valsedelsförsändelse.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag samt hemställer, att desamma

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med! bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. Lindström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

240176

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1924:6 Konstitutionsutskottets ■ utlåtande Nr 6 s. 1 i texten