Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående handel med brännved och annat virke i löst mått, m. m

1924-01-05 · 37 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:191, Med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående handel med brännved och annat virke i löst mått, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kund!. Maj:ta proposition Nr 191.

I

Nr 191.

Kungl. Mcij:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med vissa bestämmelser angående handel med brännved och

annat virke i löst mått, m. m.; given Stockholms slott den 14

mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över fmansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels

antaga bilagda förslag till förordning med vissa bestämmelser angående

handel med brännved och annat virke i löst mått, dels ock bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

därjämte hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Förslag

till

förordning med vissa bestämmelser angående handel med brännved och

annat virke i löst mått.

Härigenom förordnas som följer:

1 %.

1 mom. I denna förordning förstås med

brännved: virke, som upphuggits för användning till bränsle;

småved: brännved i sågat och hugget skick, färdig till förbrukning för

hushållsändamål;

löst mått: rymdinnehållet av virke, upplagt i trave, välta, hög eller annorledes,

vid uppmätning utan frånräknande av vid uppläggningen uppkomna

tomrum;

travat mått: rymdinnehållet av virke i löst mått, då virket mätes, upplagt

och ordnat genom travning eller stapling;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 152 höft. (Nr 191.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

stjälpt mått: rymdinnehållet av virke i löst mått, då virket mätes, utan

ordning kastat eller vräkt i hög eller i mätnings- eller transportredskap.

2 mom. Denna förordning äger icke avseende å brännved, som framställts

av grenar, toppar, rötter, stubbar eller avfall.

2 §.

Vid försäljning i löst mått av brännved må myckenheten icke angivas i

stjälpt mått, med mindre köpare det påfordrar.

Evad försäljning avser ved i travat eller i stjälpt mått, må vedens myckenhet

icke angivas i andra enheter än kubikmeter och delar av kubikmeter;

dock att vid försäljning av småved i travat mått myckenheten skall angivas

i hektoliter och delar av hektoliter.

Avser försäljning småved, skall myckenheten angivas i vedens rymd vid

uppmätning efter det veden sågats och huggits.

3 §.

Småved må icke försäljas i annan längd än en fjärdedels meter och annan

brännved icke i andra längder än hela mångfalder av en fjärdedels meter, allt

såvida icke köpare för särskilt fall påfordrar leverans av ved av angiven

annan längd.

4 §.

Säljare, som överträder i 2 eller 3 § given bestämmelse, straffas med

böter från och med tio till och med ettusen kronor, där ej gärningen är i

allmänna strafflagen belagd med straff.

5 §.

Av böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfaller en tredjedel

åklagaren och återstoden kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande,

skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

6 §.

Vad ovan stadgas i 2 § samt i 4 § rörande straff för överträdelse av förstnämnda

paragraf skall i tillämpliga delar äga giltighet jämväl i fråga om

försäljning i löst mått av annat virke än brännved; dock icke där virket

upphuggits huvudsakligen för förbrukning utom riket.

Vad ovan stadgas i 3 § angående längden å saluhållen småved samt i

4 § rörande straff för överträdelse av nämnda stadgande skall äga motsvarande

tillämpning, då annat virke än brännved säljes färdigt till förbrukning

såsom bränsle för hushållsändamål.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

3

Utdrag ao protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den ld mars 192d.

N ärvarande:

»Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeeerg, Beskow. Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, anför efter gemensam

beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen:

Gällande bestämmelser om mått och vikt återfinnas huvudsakligen i förordningen

i ämnet av den 9 oktober 1885 järnte därtill anslutna specialförfattningar

och av mynt- och justeringsverket utfärdade tillämpningsbestämmelser.

Nämnda förordning, däri äro meddelade föreskrifter om måttenheter

och mätningsredskap beträffande längd, yta, volym och vikt, innehåller

dels bestämmelser av sådan natur, att de av ålder ansetts kräva riksdagens

bifall, dels ock stadganden, som utfärdas av Kungl. Maj:t ensam.

Med skrivelse den 26 juni 1918 ingav mynt- och justeringsverket till

finansdepartementet förslag till nya författningar angående mått och vikt,

vilka förslag i flera avseenden inneburo en genomgripande förändring av den

gällande lagstiftningen på området. Mera av formella grunder föreslogs därvid

först en uppdelning av bestämmelserna i berörda hänseende på tre särskilda

författningar, av vilka en skulle beslutas av Kungl. Maj:t och riksdagen

gemensamt, eu utfärdas av Kungl. Maj:t och den tredje beslutas av mynt- och

justeringsverket. I samband med denna uppdelning föreslogs emellertid, att

gränserna för Kungl. Maj:ts och myntverkets befogenhet skulle utvidgas.

Därjämte inneburo förslagen inom ramen för det område, som regleras av

torenämnda förordning, ett flertal sakliga ändringar, delvis av stor praktisk

betydelse. Mest framträdande i förslagen var emellertid den utvidgning,

desamma innefattade, till områden, som för närvarande icke finnas behandlade

i svensk lagstiftning, nämligen framför allt dels fastställande av definitioner

å och storleken av måttenheter för ett flertal olika slag av elektriska,

dynamiska och optiska mätningar, dels ock kontroll över mätapparater för

leverans av gas, vatten och elektricitet. Därjämte förordades samtliga — alltså

även redan lagfästa — måttenheters sammanförande till ett enhetligt system,

baserat på vetenskapliga grunder (»meter-ton-sekund-systemet»). I de delar,

i vilka förslagen sålunda inneburo eu nyreglering, byggde de huvudsakligen

på i Frankrike framlagda lagstiftningsförslag.

över mynt- och justeringsverkets berörda förslag inhämtades yttranden

från ett flertal myndigheter och enskilda sammanslutningar. I ett stort antal

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

av de i anledning härav inkomna yttrandena hemställdes, att förslagen måtte

underkastas en överarbetning av vetenskapsmän och teknici samt även

av representanter för handeln. Sedan myntverket — som i anledning av

yttrandenas innehåll självt verkställt eu revision i vissa avseenden av de

tidigare förslagen — med åberopande av vad sålunda förekommit hemställt

hos Kungl. Maj:t om att verket för överarbetning av förslagen måtte erhålla

biträde av sakkunniga personer, uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den

24 februari 1922 åt myntverket att verkställa den överarbetning av ifrågavarande

förslag, som kunde föranledas av över desamma avgivna yttranden

eller eljest ansåges erforderlig. Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades

samma dag sakkunniga personer, med vilka verket skulle i ärendet

överlägga.

Samtidigt med mynt- och justeringsverkets förslag förelåg ett på annan

väg framkommet författningsutkast, berörande viss del av de ämnen, som

behandlats av myntverket. Sedan vid internationell kongress år 1908 i

Londcn för elektriska enheter och elektriska normalmått, vid vilken konferens

Sverige var representerat av professorn S. Arrhenius, fattats beslut bland annat

om vissa vetenskapligt bestämda elektriska grundenheter och om s. k. internationella

enheter, som skulle representera de förra enheterna och tillräckligt

överensstämma med dem för att kunna antagas som grund för elektriska mätningar

och för lagstiftning, ingavs nämligen av professor Arrhenius förslag,

att Kungl. Maj:t måtte uti kommande lag eller stadga angående elektriska

anläggningar intaga närmare angivna bestämmelser i enlighet med besluten

på sagda samt tidigare hållna elektriska kongresser. Över detta förslag inhämtades

yttrande från kommerskollegium, som den 6 april 1916 med förord

överlämnade ett av kollegii elektriska inspektörer upprättat förslag till lag

om elektriska måttenheter. Efter det ytterligare utlåtanden i frågan inhämtats,

överlämnades handlingarna i ärendet till myntverket för att tagas

i övervägande vid fullgörandet av förberörda överarbetningsuppdrag.

Av min företrädare i ämbetet yttrades vid behandling i statsrådet den

14 mars 1922 av förslag till Kungl. Maj:ts proposition (nr 175) angående

viss ändring i gällande bestämmelser om vågar, att visserligen med hänsyn

till ämnets omfattning proposition till riksdagen i anledning av myntverkets

förslag syntes icke kunna medhinnas till nämnda års riksdag, men att

avsikten vore, att frågan skulle föreläggas riksdagen snarast möjligt efter det

ärendet blivit slutligen berett.

Emellertid har, sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 24 november 1922

förklarat, att myntverkets berörda uppdrag skulle upphöra senast den 28

februari 1923, myntverket i skrivelse den 26 i sistnämnda månad anmält, att

uppdraget icke kunnat slutföras, samt därvid överlämnat handlingarna i

ärendet ävensom i vissa avseenden reviderat korrekturexemplar av myntverkets

tidigare förslag samt yttrande i speciella punkter av de tillkallade

sakkunniga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:tu proposition Nr 191.

Med det läge, vari ärendet sålunda befann sig, var det uppenbart, att proposition

i ämnet icke kunde föreläggas 1923 års riksdag. I stället igångsattes

inom finansdepartementet med biträde av enligt Kungl. Ma.j:ts bemyndigande

tillkallad sakkunnig arbete i och för slutförande av överarbetningen

av myntverkets förslag samt beredning av omförmälda förslag till

lag om elektriska måttenheter. Avsikten var därvid, att frågan skulle kunna

i hela sin vidd föreläggas innevarande års riksdag. Vid nämnda arbete visade

sig emellertid ytterligare utredning erforderlig i olika avseenden, framför

allt angående internationella förhållanden. Det utröntes därvid, att på

ett antal punkter enhetlighet icke råder i uppfattningen mellan de större

kulturländerna, utan att åsikterna gå isär om den vetenskapliga grundval,

varpå ett enhetligt system, omfattande enheter för alla slags mätningar,

bör uppbyggas. De franska förslag, vilka, såsom förut nämnts, lågo till

grund för myntverkets ursprungliga förslag, hava visserligen, ehuru först

efter väsentliga ändringar, lett till lagstiftning i Frankrike, men i övrigt

har det franska systemet endast i ett par mindre stater blivit genomfört.

På liera håll hava i stället anförts starka tvivel på att principerna för den

franska lagstiftningen i alla punkter vore sådana, att de kunde tänkas få internationellt

erkännande. Ej heller besluten på omförmälda konferens i London

hava hittills mera allmänt lett till lagstiftning i olika länder.

Mått- och viktlagstiftningens historia i vårt land visar, att man på detta

område tidigare ansett sig böra framgå med varsamhet och först sedan eu

nyhet mera allmänt genomförts i utlandet införliva den med svensk rätt.

Vid nyss angivna förhållanden synes mig en liknande försiktighet vara att

förorda i fråga om de väsentliga nyheter, som innehållas i myntverkets förslag.

Liknande synpunkter hava framförts i åtskilliga av de över myntverkets

förslag avgivna yttrandena. På många håll har därjämte yrkats en

genomgående omarbetning av förslagen, förbunden med prövning av den

vetenskapliga grundvalen för den franska lagstiftningen. Det praktiska behovet

av ett lagfästande av de nya måttenheterna lärer för övrigt icke vara

så överhängande, att icke med frågans avgörande kan anstå, till dess större

klarhet vunnits om dess internationella läge och förutsättningarna i övrigt för

dess lösning, något som torde vara att vänta inom icke alltför lång tid. Vad

särskilt angår den föreslagna kontrollen över gas-, vatten- och elektricitetsmätare,

skulle en dylik kontroll icke kunna anordnas utan sådana kostnader

för ena eller andra parten, som näppeligen för närvarande kunna anses betingade

av läget och utvecklingen på området.

På nu anförda skäl har jag ansett, att med genomförande av myntverkets

förslag, i vad angår sådan utvidgning av lagstiftningen till nya områden,

varom nyss nämnts, bör tills vidare anstå. Vid sådant förhållande har jag

funnit, att jämväl den omfattande förändring av lagstiftningens uppdelning

på författningar av olika natur, som innehålles i myntverkets förslag, lämpligen

bör uppskjutas, liksom även den genomgående revisionen i sak av det

redan för närvarande reglerade området.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Ordnande av

handeln med

brännved och

annat virne

Gällande beitämmelser.

Emellertid föreligga vissa speciella frågor, vilka synas vara av beskaffenhet

att icke kunna undanskjutas, till dess att en sådan nyreglering kan

komma till stånd, och beträffande vilka alltså enligt mitt förmenande förslag

böra, i den mån riksdagens medverkan erfordras, föreläggas innevarande

års riksdag. Vad nu anförts gäller framför allt frågan om ordnande av

vedhandeln. Visserligen torde därjämte i vissa särskilda, av nämnda fråga

oberoende punkter ändring i 1885 års förordning om mått och vikt icke

lämpligen kunna uppskjutas, men i dessa punkter synes Kungl. Maj:t kunna

meddela erforderliga bestämmelser. Jag anhåller alltså att nu få anmäla

frågan om föreläggande av proposition till riksdagen med förslag allenast i

nyss åsyftade, speciella hänseende.

Erfarenheten om de omständigheter, vilka göra eu reglering i någon form i

fråga om handeln med ved, avsedd till bränsle — i det följande benämnd

brännved — i hög grad önskvärd, är så allmän, att jag icke lärer behöva

mycket uppehålla mig vid desamma. Jag vill endast erinra om att under

den gemensamma beteckningen »famn» innefattas ett mycket stort antal

olika mått av vitt skild storlek, att i handeln förekomma ett flertal längder

så väl å den osågade veden — kastveden — som å veden i sågat och

hugget skick — vilken ved lämpligen synes kunna kallas småved — utan

att i allmänhet skillnad göres beträffande olika vedlängder, att i mycket stor

utsträckning förekommer, att ved säljes efter säck eller annan enhet, vars

storlek är helt obestämd och i praktiken i stor utsträckning varierar, samt

att, även då metersystemets enheter användas, med viss måttenhet, exempelvis

en kubikmeter, ved menas än den myckenhet ved, som, uppmätt i ohugget

skick, upptager en rymd av en kubikmeter, än den vedmängd, som vid uppmätning

av veden i travat skick, sedan den sågats och huggits, upptager

samma rymd, och än den myckenhet ved, som, då den utan travning eller

annan ordning stjälpes eller eljest kastas i ett kubikmetermått (stjälpt mått),

fyller detta, därvid myckenheten ved i fast mått, d. v. s. med frånräknande

av tomrum, i de tre särskilda fallen är helt olika.

Frågan om ordnande av vedhandeln gäller vid nu angivna förhållanden

närmast spörsmålet om åstadkommande av reda beträffande de vid sådan

handel använda måttenheterna och de vid vedens uppmätning nyttjade redskapen.

I dessa avseenden finnas för närvarande icke andra bestämmelser

än följande. Enligt 1885 års förordning om mått och vikt få vid handel

eller eljest, då varor skola avlämnas eller mottagas efter mått eller vikt,

icke — utom i visst undantagsfall — nyttjas andra redskap för mätning

eller vågning än sådana, som blivit i vederbörlig ordning justerade. Endast

redskap för mätning enligt metersystemet kunna bliva justerade — även här

dock med visst undantag, vartill jag återkommer i det följande. I fråga om

mått för uppmätning av ved föreskrives i 19 § av nämnda förordning,

att för sådan mätning må justeras särskilda vedmått, nämligen ramar med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 191.

7

1 meters längd och 1 meters höjd, med 2 meters längd och 1 meters höjd

samt med 2.5 meters längd och 1.6 meters höjd. Redskap av dylik beskaffenhet

medgiva ju endast mätning av ett ytmått, och kubikinnehållet

av den däri uppmätta veden blir följaktligen olika, allt efter vedens längd;

det är alltså tydligen endast då veden har en längd av jämnt 1 meter eller

mångfalder därav, som mätning i ramar av den angivna storleken ger till

resultat en rymd av hela kubikmeter. Då, såsom nyss antytts, ett flertal andra

längder å veden än 1 meter användas i handeln, medgavs under kristiden

för viss begränsad tid, att jämväl ramar av andra mått än de nyssnämnda

Unge justeras, nämligen sådana, att vid uppmätning däri av ved av vissa

andra längder än 1 meter erhölles eu myckenhet, utgörande hela kubikmeter.

Dessa bestämmelser äro emellertid numera icke längre gällande. — Vid sidan

av justerade mätningsredskap kunna enligt 1885 års förordning finnas s. k.

förvarings- och transportredskap. Möjlighet finnes nämligen att få redskap,

vilka icke äro av sådan beskaffenhet, att de kunna justeras, uppmätta av

myntverket eller justerare. Efter sådan uppmätning, vilken icke sker med

samma noggrannhet, som är föreskriven ifråga om mätningsredskap, förses

redskapet med stämplar, som beteckna, att undersökning skett, och angiva den

befunna rymden och vilka i övrigt äro av samma utseende som de stämplar, vilka

åsättas vid justering av mätningsredskap. Dylika redskap få icke vid handel

användas för mätning och vägning i teknisk mening, och de äga icke laga vitsord.

Förutsättning för att uppmätning av förvarings- och transportredskap skall

kunna få ske är enligt 1885 års förordning, att redskapet till sin form skall

tydligt skilja sig från mätningsredskap samt att rymden skall kunna uppmätas

med vatten. I båda dessa avseenden gjordes emellertid genom kungörelse

den 8 juni 1921 (nr 311) undantag beträffande vissa för transport

av ved avsedda transportkärl. I nämnda kungörelse stadgas nämligen, att

för transport av ved avsedda rektangulära transportkärl av beskaffenhet att

icke kunna såsom målkärl justeras eller nyttjas må, utan hinder av att deras

form icke tydligt skiljer sig från formen för målkärl eller att de äro så inrättade,

att de icke kunna uppmätas med vatten, tills vidare och intill dess

Kungl. Maj:t annorledes bestämmer, av justerare uppmätas och stämplas, därvid

rymden må å kärlen utsättas i kubikmeter.

Jämväl i visst annat avseende har beträffande trävarurörelse undantag

gjorts från de allmänna bestämmelserna. I överensstämmelse med ett riksdagens

beslut har nämligen år 1914 till 54 § i 1885 års förordning gjorts ett

tillägg av innehåll, att vid virkeshandel och trävarurörelse tillsvidare må

användas mätningsredskap, som äro justerade efter annat måttsystem än det

metriska, i enlighet med vad därom vore särskilt stadgat. Sådant stadgande

har meddelats beträffande de danska och engelska, på fot grundade måttsystemen.

De sålunda återgivna bestämmelserna hade emellertid visat sig icke på Proposition

något sätt vara tillfyllest för åstadkommande av reda inom och kontroll Sr 191S
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition Nr 191.

Riksdagsskrivelse

år 1918.

över handeln med ved. För åstadkommande av bättre förhållanden härutinnan

föreläde Kungl. Makt år 1918 riksdagen proposition (nr 152)

med förslag till förordning angående längden å saluhållen ved. I överensstämmelse

med tillstyrkande utlåtanden från ett flertal myndigheter, däribland

domänstyrelsen, som inhämtat yttrande från överjägmästarna inom riket,

föreslogs i sagda proposition ett stadgande av innehåll, att, då försäljning av

ved, som icke framställts av grenar, rötter, stubbar eller sågavfall, skedde

efter mått av viss längd och höjd, veden, därest icke annorlunda avtalats,

skulle hava en längd av 1 meter eller genom sågning vara delad så, att

den hade en längd av ''/2, Vs» 1U eller 1/5 meter, överträdelse av sålunda

given bestämmelse skulle straffas med böter från och med 10 till och med

1,000 kronor, där ej gärningen vore i allmänna strafflagen belagd med straff.

Till stöd för detta förslag anförde föredragande departementschefen i

huvudsak följande. Ett ordnande av vedmätningsfrågan syntes vara eu

trängande nödvändighet. Den otaliga mängden olika »famnar» hade i hög

grad försvårat uppgörelser för köp och försäljning av ved samt givit anledning

till missförstånd och förvecklingar till nackdel ej blott för skogsägarna

och dem, som yrkesmässigt handlade med ved, utan även för den stora allmänheten.

Det avsedda ändamålet syntes lättast kunna vinnas genom eu

allmän föreskrift, att veden skulle hava viss bestämd längd. Den förebragta

utredningen syntes tydligt ådagalägga, att för kastved eu längd av eu meter

vore lämpligast. De praktiska olägenheter, som möjligen kunde åberopas

som skäl mot en sådan längd, syntes vara av ganska ringa betydelse gent

emot de avsevärda fördelar, som skulle vinnas därigenom att vedmåttets

ytmått omedelbart angåve siffran å motsvarande rymdmått. De ifrågasatta

åtgärderna borde emellertid icke begränsas till att gälla endast kastveden

utan utsträckas till att avse även sådan ved, som sågades i kortare längder.

Omförmälda förslag vann emellertid icke riksdagens bifall. I sin skrivelse

(nr 369) i anledning av propositionen anförde riksdagen, att riksdagen väl

funne förslagets syfte beaktansvärt och liölle före, att bestämmelser i förslagets

riktning vore av behovet oundgängligen påkallade, men att det

förefölle riksdagen, som om det med förslaget avsedda ändamålet ej skulle

uppnås genom de föreslagna bestämmelserna. På vissa närmare angivna

skäl förklarade sig riksdagen anse, att endast ett samtidigt stadgande, att

kubikmetern skulle användas som enhet vid afl handel med brännved, skulle

kunna bringa reda i rådande virrvarr på området. Efter att hava hänvisat

till olika uttalanden i samma riktning och anfört, att önskemålen inom

skogskretsar om sakens ordnande i den förordade riktningen syntes vara

sällsynt enhälliga, fortsatte riksdagen:

»Stadgandet om kubikmetern som rymdenhet vid vedförsäljning borde

vidare, enligt vad av sakkunnig uppgivits, endast gälla, om veden är så

travad, att rymden kan utrönas genom mätning av travens höjd och bredd

samt vedlängden, d. v. s. mätning i s. k. löst mått. Den föreslagna be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Majrts proposition Nr 191.

y

stämmelsen, utt stadgandet gäller vedförsäljning ''efter mått av viss längd

och höjd’, synes nämligen jämväl inbegripa till exempel den på vissa trakter

brukliga försäljningen i ''klipp'' eller ''res'' av 1 meters höjd och 3 meters

vedlängd. Volymbestämning torde i dylikt fall vara omöjlig, innan veden

hopkörts, varjämte en-meters vedlängd är absolut olämplig. Vidare skulle,

så snart ej särskilt avtal träffats mellan kontrahenterna, nu föreslagen formulering

sålunda hindra handel med dylik ved, liksom också med den av

bränslekommissionen i stor utsträckning använda 3-metersveden, upplagd

och uppmätt i vältor. Mångfalder av meter och halva meter synas riksdagen

under alla förhållanden böra tillåtas.

Undantag från hållande av vissa bestämda vedlängder har föreslagits bland

annat för av sågavfall framställd ved. Från sakkunnigt håll har man ansett

samma medgivande böra lämnas även för ved av skogsavfall, t. ex.

av s. k. lumphugg, som för röta eller andra fel avskures å timmer, tills

frisk ved anträffas. Att här kapa på vissa längder körnare niimligen endast

att medföra onödiga förluster. Detta förhållande gällde även t. ex. justerändar

vid propskapning nr. in., och syntes lämplig formulering nås, om

ordet ''sågavfall'' utbyttes mot endast ''avfall''. Ordet ''sågning'' borde vidare

lämpligen ersättas med ''kapning'', då många andra delningsverktyg än såg

vore användbara.

Det nu föreliggande förslaget avser endast ved till bränsle. Det torde

visserligen kunna ifrågasättas, att likartade bestämmelser böra genomföras

även för andra virkessortiment, men har riksdagen nu ej ansett sig böra

framställa förslag i sådan riktning, i synnerhet som olägenheterna för den

stora allmänheten här äro mindre framträdande.»

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde riksdagen i sin

skrivelse, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, om och i vilken

omfattning kubikmetermåttet skulle kunna läggas till grund vid försäljning

av brännved, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Utan samband med den av riksdagen sålunda framställda begäran om

utredning har från Kungl. Maj:ts sida visst initiativ tagits i förevarande fråga.

Genom beslut den 20 februari 1920 bemyndigade nämligen Kungl. Maj:t

chefen för finansdepartementet att tillkalla en sakkunnig person för att inom

nämnda departement verkställa vissa förberedande utredningar rörande förhållandena

inom detaljhandeln med ved samt avgiva de förslag, vartill utredningarna

kunde föranleda. Uppdraget skulle fullgöras i enlighet med

de av föredragande departementschefen vid ärendets behandling i statsrådet

angivna riktlinjer, och yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet i

sådant hänseende i huvudsak följande:

»Att förhållandena inom detaljhandeln med ved för närvarande äro i hög

grad otillfredsställande, därom torde, åtminstone inom konsumentkretsar,

icke råda mer än en mening. Veden säljes ju ofta säckvis, därvid priset

Departemental

chef sy förande

den 20

februari 1920.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Sko g st axetingssakkunnigas

förslag.

beräknas per säck, men då inga som helst bestämmelser finnas vare sig

rörande säckarnas storlek eller rörande vedens längd o. d., är det, såsom ju

också de av ingenjören Bergman verkställda kontrollmätningarna giva vid

handen, uppenbart, att högst betydande variationer måste komma att föreligga

mellan de vedkvantiteter, som i det ena och det andra fallet erhållas

vid inköp av en säck ved. Såväl i dagspressen som eljest hava också klagomål

oupphörligen framförts över att vid inköp av ved i säckar konsumenterna

icke erhållit full valuta för den erlagda betalningen antingen

därigenom att för små säckar kommit till användning eller därigenom att

säckarna icke varit ordentligt fyllda.

Under sådana omständigheter och då under krisåren bränsleutgifterna

kommit att intaga en allt mer framträdande plats i den enskildes hushållsbudget,

måste det enligt min mening anses synnerligen önskvärt, att en

sakkunnig och opartisk undersökning av förhållandena inom detaljhandeln

med ved snarast möjligt kommer till stånd, ägnad att i fall av behov läggas

till grund för normerande bestämmelser i ämnet. En dylik undersökning,

vilken tills vidare synes mig böra givas mera förberedande natur, torde

böra inledas med kontroll- och provmätningar för att få utrönt, i vad mån

undermål vid vedförsäljning mera allmänt förekommer, och i övrigt främst

inriktas på utfinnandet av de lämpligaste anordningar, som i lagstiftningsväg

kunna träffas till konsumenternas skyddande mot här förut berörda

missförhållanden. I sådant avseende torde bl. a. böra tagas under övervägande,

huruvida föreskrifter må kunna utfärdas rörande viss storlek å

de säckar, i vilka veden levereras, rörande längden å den hushållsved, som

föres i handeln, rörande tillhandahållandet av kontrollmått o. d. Vid undersökningen

torde emellertid också de bränsleekonomiska synpunkterna

böra skänkas vederbörligt beaktande. Sålunda lärer böra undersökas, vilken

vedlängd, som i hushållsbruk kan anses giva den bästa värmeeffekten, ävensom

det utbyte av en viss mängd kastved, som erhålles vid uppsägning i olika

längder. I övrigt torde det få ankomma på chefen för finansdepartementet

att för utredningen meddela de närmare direktiv, som kunna befinnas erforderliga.

»

I anledning av nämnda bemyndigande tillkallades ingenjören Gustaf

Bergman såsom sakkunnig, och har Bergman efter verkställd utredning avgivit

ett betänkande i frågan, vilket sedermera överlämnats till ingenjörsvetenskapsakademien.

Betänkandet har av akademien lagts till grund för

fortsatta undersökningar samt tagits i betraktande vid avgivande av det

yttrande i frågan, som jag torde få i det följande återgiva.

Den av 1918 års riksdag begärda utredningen uppdrogs åt de för anordnande

av skogsavverkningsstatistik och taxering av Sveriges samtliga

skogar tillkallade sakkunniga (skog staxering ssakkunniga), och dessa sakkunniga

hava den 16 januari 1924 till chefen för jordbruksdepartementet ingivit

betänkande med utredning och förslag i ämnet. Denna utredning har sedermera

på grund av det nära samband, frågan äger dels med det på handläggning

inom finansdepartementet beroende ärendet angående helt ny lagstiftning

angående mått och vikt, dels ock med åtskilliga av de föreslagna

åtgärdernas genomförande föranledda ändringar i gällande förordning om

mått och vikt, överlämnats till behandling inom sistnämnda departement.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 191.

11

I sitt berörda betänkande — vilket torde få såsom bilaga (bil. A) fogas vid

dagens statsrådsprotokoll — hava de sakkunniga såsom en sammanfattning

av vad i betänkandet anförts tillstyrkt lagstiftning, omfattande

följande huvudpunkter, nämligen:

1) Då virke, avsett för förbrukning inom landet, skall avlämnas eller

mottagas efter mätning i löst mått, skall mängden angivas i kubikmeter.

Avser leveransen travad och färdighuggen småved, bör dock hektolitermåttet

utgöra måttenhet.

2) Om utförd mätning av brännved skett i s. k. stjälpt mått, skall detta

särskilt angivas, varför vid saknad av dylik uppgift skall anses, att veden

varit travad.

3) Därest icke annorlunda avtalats, skall till bränsle färdighuggen småved

haya en längd av V4 meter samt kastved en längd, utgörande hela

mångfalder av 1/i meter. Detta stadgande bör dock icke gälla ved, som

framställts av grenar, rötter, stubbar eller avfallsvirke.

4) Behövliga ramar för mätning av 1/l meters småved i hektoliter böra

få justeras samt möjligen också sådana ramar, som giva 1 kubikmeter

vid mätning av 3/4 meters kastved. Förutom hektoliterram bör något

enklare transportredskap i form av säck eller dylikt få godkännas som

hektolitermått vid leverans av travad småved.

De sakkunniga hava vidare anfört, att i fråga om stadgande av viss

längd å brännved en övergångstid, ej understigande tre år, måste anses

nödig, medan stadgande om obligatorisk användning av kubikmetermåttet

syntes kunna utan olägenhet träda i kraft inom avsevärt kortare tid.

Beträffande de skäl, som av de sakkunniga anförts till stöd för deras

berörda förslag, tillåter jag mig att, i den mån desamma icke i det följande

komma att återgivas, hänvisa till omförmälda bilaga till protokollet.

Jag torde i detta sammanhang jämväl få anmäla en av Stockholms vedhandlareförening

ingiven framställning av innehåll, att ved från viss tidpunkt

skulle få säljas endast i längder av 1 meter, och att beteckningen

famn skulle bortfalla samt kubikmetermåttet bliva det enda giltiga vid uppmätning

av ved. Eventuellt har hemställts om utfärdande av lagbestämmelse

allenast därom att all ved skall säljas per kubikmeter.

Över skogstaxeringssakkunnigas berörda förslag ävensom över Stockholms

vedhandlareförenings omförmälda framställning hava utlåtanden inhämtats

från mynt- och justeringsverket, kommerskollegium, domänstyrelsen och

ingenjörsvetenskapsakademien. Därjämte hava Sveriges skogsägareförbund,

Svenska skogsvårdsföreningen, Stockholms vedhandlareförening och i övrigt

vedhandlareorganisationer och enskilda vedhandlare i de olika delarna av

riket beretts tillfälle att avgiva yttrande i ärendet.

Vidare har assistenten vid Tekniska högskolan, civilingenjören Nils V.

Framsläpning

från

Stockholms

vedhandlarefö.

ening.

Avgivna

utlåtanden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Mynt- och

justeringsverket.

Kommers
kollegium,

Domän
styrelsen.

Erlandsson, i egenskap av specialist å förbränningstekniska utredningar och

bland annat för sådant ändamål ofta anlitad av statliga och kommunala

myndigheter, erhållit tillfälle att yttra sig över de sakkunnigas förslag.

Mynt- och justeringsverket hänvisar i sitt utlåtande till ett av verket avgivet

tillstyrkande yttrande i fråga om 1918 års förslag och förklarar, att

verket intet har att erinra mot de sakkunnigas förslag, i vad det avser

fastställande av längden å saluhållen ved ävensom särskilt angivande av

brännved i s. k. stjälpt mått. Verket förklarar sig däremot icke kunna

instämma med de sakkunniga därom att ett säckmått av ett eller annat slagskulle

få godkännas och stämplas som hektolitermått och som transportkärl

för småved. Till vad myntverket anfört i sistnämnda del ävensom rörande

de ändringar i 1885 års förordning, som enligt myntverket skulle föranledas

av bifall till de sakkunnigas förslag, samt angående särskilda

specialbestämmelser anhåller jag att få återkomma i det följande.

Kommerskollegium anför i sitt yttrande, att kollegium, som alltsedan

är 1881 i sin officiella statistik använt kubikmeter såsom måttenhet för

ved, kunde vitsorda de för en ordnad och lojal vedhandel kännbara

olägenheter, som alltjämt vore förenade med de i ärendet påtalade, i allmänhet

tillämpade olika metoderna beträffande varans mätning. Av den

sålunda rådande förvirringen i vedhandeln hade ock kommerskollegium

fått särskild erfarenhet under sitt arbete med de av Kungl. Maj:t påbjudna

vedinventeringarna åren 1916—1918. För sin del ville kommerskollegium

framhålla såsom angeläget, att, till undanröjande av de rådande missförhållandena

å förevarande område, genom en fullständig lagstiftning tydliga

och effektiva föreskrifter åstadkommes. Beträffande dessa föreskrifters

innehåll anslöte sig kommerskollegium till de huvudpunkter, som av de

sakkunniga angivits i sammanfattningen av deras yttrande i ärendet.

Domänstyrelsen har i sitt utlåtande erinrat om att styrelsen år 1917

föreslagit, att brännved måtte vid all handel vara av en längd av 1 meter

eller två, tre, fyra eller fem delar av 1 meter samt mätas i kubikmeter

löst mått. Därjämte har domänstyrelsen anfört, att styrelsen genom cirkulär

till vederbörande överjägmästare och jägmästare år 1919 föreskrivit,

att vid virkesinmätning från de under deras förvaltning stående skogarna

brännved skulle kapas i längd av hela decimeter och försäljas i kubikmeter

löst mått samt att pappersved, som såldes i löst mått, skulle inmätas i

metermått.

Styrelsen fortsätter därefter:

»De nu omförmälda, av styrelsen vidtagna åtgärderna hava givetvis medfört

en viss enhetlighet i fråga om upphuggning och inmätning av särskilt

brännved å de under styrelsens förvaltning stående allmänna skogarna.

I stort sett torde emellertid förhållandena i förevarande avseende alltjämt böra

betecknas såsom i hög grad otillfredsställande och kravet på genomförandet

av en viss standardisering sålunda vara fullt befogat. Ehuru en lagstift
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 191. 13

ning på förevarande område under eu viss övergångstid lärer komma att på

sina håll mötas av betänksamhet, är styrelsen likväl övertygad om önskvärdheten

av att sådan lagstiftning kommer till stånd, enär endast härigenom

ordning och enhetlighet till nytta för såväl säljare som köpare för

framtiden kan åvägabringas.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle, där icke annorlunda avtalats, den

alltjämt i stor utsträckning brukliga vedlängden av (i kvarter eller omkring

9 decimeter avföras ur handeln. Ehuru under krigsåren genom domänstyrelsens

och bränslekommissionens åtgöranden 1-metersveden var allmänt

införd, har sedermera en tendens till återgång till 9-decimetersved gjort sig

gällande, och hava prisen å en kubikmeter av 9-decimetersved i vissa fall

varit högre än å eu kubikmeter av 1-metersved, vilket torde ha sin förklaring

bland annat däri, att upphuggning av 9-decimetersved och uppdelning

av densamma i för eldstäder i allmänhet lämpliga mätt drager något mindre

kostnader än upphuggning och uppdelning av 1-metersved. Trots denna

omständighet anser sig styrelsen böra tillstyrka de sakkunnigas förslag med

hänsyn till de övervägande fördelar samt den ordning och reda på förevarande

område, som synas stå att vinna med ett genomförande därav.»

På grund av vad sålunda anförts har domänstyrelsen uttalat sin anslutning

till de sakkunnigas förslag och tillstyrkt, att detsamma måtte

läggas till grund för snar lagstiftning.

Ingenjörsvetenskapsakademien anför i sitt utlåtande — efter att hava

erinrat om att det behov av standardisering av vedmåtten, som påpekats

av Stockholms vedhandlareförening, vilken i detta sammanhang representerade

mellanhandsintresset, ytterligare understrukits av förutnämnda sakkunniga,

vilka kunde anses representera skogsbrukaren-producenten — i huvudsak

följande:

»För sin del kan ingenjörsvetenskapsakademien — vad den vedförbrukande

allmänhetens intresse beträffar — kraftigt vitsorda, särskilt med stöd

av de undersökningar, som under åren 1920 och 1921 på offentligt uppdrag

utfördes av ingenjören Gustaf Bergman, att ett verkligt behov föreligger av

ett statligt ingripande för reglering av vedförsäljningen i angivet avseende.

Vid nämnda undersökningar visade det sig, att rymdinnehållet av det i

Stockholm för detaljhandel med sågad och huggen ved vanligen använda

måttet en ''säck’ vid 36 uppmätta säckar varierade mellan 0.63 och 0.98

hektoliter med medeltalet omkring 0.8 hektoliter. Detta förhållande är otvivelaktigt

till förfång för köparen, som i allmänhet torde vara av den uppfattningen,

att måttet ifråga rymmer en hektoliter eller åtminstone, att alla

säckar rymma samma vedmängd. Det visade sig vidare, att en mycket stor

del av variationen i måttet härrörde från variationer i vedens längd, beroende

dels på att den ursprungliga famnveden från början var av varierande

längd, (89 och 100 centimeter) dels på att denna ved sågats i olika långa

delar.»

Akademien behandlar härefter frågan om åstadkommande av ett lämpligt

mått för uppmätning av mindre kvantiteter sågad och huggen ved, i vilket

avseende jag anhåller att senare få återkomma till akademiens yttrande, och

anför vidare, att eu viktig förutsättning för användbarheten av ett sådant

vedmått emellertid vore, att vedens längd vore fullt likformig. Det voi’e

Ingenjöra
vetenskaps
akademien
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

nämligen ogörligt att för olika lång ved använda mått av olika omkrets,

emedan detta dels sannolikt skulle orsaka förväxlingar i vedgården, dels göra

den åsyftade kontrollmöjligheten illusorisk. Akademien fortsätter härefter:

»En lagstiftning, som syftar till en standardisering av vedmåtten, måste

alltså först fastställa en standardlängd för veden. Är denna bestämd, möta

sedan inga svårigheter att fastställa ett enhetligt rymdmått.

Det enda sättet att erhålla småved — sågad och huggen ved —- av enhetlig

längd synes vara att fastställa en enda längd för den ursprungliga

veden, kastveden. Dennas längd bör då lämpligen sättas till 1 meter, varigenom

småvedens längd nästan automatiskt blir fjärdedelen härav eller 25

centimeter, vilken liingd är synnerligen lämplig för eldning i vanliga kokspisar,

i det den torde giva minimum av vedkostnad. Genom att använda

ännu kortare ved kan man visserligen enligt akademiens undersökningar

minska åtgången av ved, men ej så mycket att denna minskning uppväger

ökningen i kostnad för det ökade beredningsarbetet. Även för eldning i

kakelugnar lämpar sig 25 centimeters ved förträffligt.

Skulle det ur skogsteknisk synpunkt synas nödvändigt, att även en kortare

kastvedslängd bleve tillåten, bör denna fastställas till 75 centimeter, vilket

tal är en jämn multipel av 25 centimeter. Synnerligen olämplig ur ovan

anförda synpunkter är den nu ofta använda längden av 6 kvarter (89 centimeter).

En standardisering av nu angivet slag möjliggör också fastställandet av

kubikmetern och hektolitern såsom enda lagliga mått för ved, en åtgärd

som akademien anser synnerligen påkallad.»

Akademien har slutligen förklarat sig på nu angivna grunder tillstyrka,

att föreskrift utfärdades om att ved för hushållsändamål icke Ange försäljas

i andra längder än, vad beträffade kastved, 1 meter eller 75 centimeter och,

vad beträffade sågad och huggen ved, 25 centimeter. I fråga om rymdmått

vid försäljning av ved har akademien förklarat sig i huvudsak tillstyrka

det av de sakkunniga framlagda förslaget.

I detta sammanhang torde här böra nämnas, att ingenjören Erlandsson i

avgivet utlåtande förklarat, att vid av honom gjorda eldningar framgått,

att småved i längder av */, meter lämnat bättre ekonomiskt utbyte än ved

i större längder. Att ett än bättre ekonomiskt eldningsresultat skulle medelst

kortare ved kunna ernås i vissa eldstäder, hade ådagalagts, men bleve kostnaden

för eldningen därför icke mindre, då den kortare vedens högre pris

till fullo uppvägde det bättre utnyttjandet av bränslet. Ved om ‘/, meters

längd vore alltså den ur bränsleekonomisk synpunkt mest lämpliga vedsorten.

Skulle denna vedlängd bliva antagen som standard, torde med det

snaraste alla konstruktörer av eldstäder komma att anordna desamma för

denna längd, något som skulle komma att lämna en stor vinst för allmänheten.

För eldning i pannor lämnade kastved i längder om 1 meter det

bästa resultatet.

Sveriges skogsägnreförbund

m. fl. föreningar.

Sveriges skogsägareförbund har i avgivet yttrande vitsordat, att den

redogörelse för rådande, föga tillfredsställande förhållanden på vedmarknaden,

som lämnats av de sakkunniga, vore riktig, och att det förelåge ett

behov av införande av en bättre ordning å detta område. Förbundet har

emellertid vidare anfört, att förbundet icke vore fullt övertygat om att lag
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 191.

15

stiftningsåtgärder vore det enda eller bästa medlet för åstadkommande av

sådan bättre ordning. Därest emellertid lagstiftningsvägen ansåges böra beträdas,

ville förbundet uttala, att de grunder för en författning i ämnet,

som av de sakkunniga föreslagits, vore klokt avvägda och liite sig praktiskt

tillämpas utan olägenheter. Förbundet både dock velat understryka, vad de

sakkunniga framhållit därom att beträffande pappersved mätning i kubikmeter

borde vara obligatorisk endast vid mätning i löst mått; vid mätning

i fast mått borde jämväl andra måttenheter vara tillåtna.

Skogsägareförbundet har tillika förklarat, att då frågan jämväl berörde de

intressen, som representerades av Svenska trävaruexportföreningen, Svenska

cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen, förbundet före avfattandet

av sitt nyss återgivna uttalande inhämtat sagda föreningars mening.

Styrelsen för Svenska skog svår dsf öreningen — vilken förening redan år Svenska

1918 vid årsmöte fattat en resolution av innehåll, att föreningen uttalade skogsvårdssig

tor enhetliga, på metersystemet grundade mätningsmetoder för rundvirke styrelse.

— har nu i avgivet yttrande anfört, att styrelsen funne, att en lagstiftning

i angivet syfte skulle vara synnerligen lämplig och bringa reda i handeln

med vissa virkesprodukter, främst kastveden. Särskilt beträffande denna

rådde vid försäljning fullständigt kaotiska förhållanden. Att erhålla någon

större förbättring i dessa utan eu lagstiftning i frågan torde få anses som

fullständigt uteslutet. Styrelsen vore därför beredd att på det livligaste

tillstyrka förslaget som grund för lagstiftning i ämnet.

Stockholms vedhandlareförening har i avgivet yttrande förklarat, att Stockholms

föreningen på det livligaste ville instämma i de sakkunnigas förslag. Där- vedhandiarejämte

har föreningen i fråga om storleken av målkärl för mätning av ved ,öieninsi

stjälpt mått uttryckt visst önskemål, och torde jag få återkomma därtill

i det följande.

Göteborgs kol- och koksdetaljörers förening har efter sammanträde med Göteborgs koi
-

medlemmar

håll:

i föreningen gjort ett uttalande av i huvudsak följande inne
-

och koksdetaljörers

förening.

»Föreningen instämmer uti de sakkunnigas förslag därom, att, då virke

för förbrukning inom landet försäljes i löst mått, mängden bör angivas i

kubikmeter. Vidkommande småved anser föreningen, att försäljning av

dylik ved bör ske antingen så, att kastveden uppmätes i ram om 1 kubikmeter,

sågas, hugges och överlämnas därefter till köparen, oavsett huru stort

hektoliterantalet blir, eller så, att småveden säljes i s. k. stjälpt mått per

hektoliter. Försäljning av travad, färdighuggen småved förekommer icke i

dessa trakter.

Försäljningen i stjälpt mått anser föreningen medverka till förebyggande

av illojal konkurrens, enär försäljning av travad ved mycket ofta ger anledning

till bättre eller sämre travning, vilket är från köparens sida mycket

svårt att kontrollera.

Vid försäljning av småved i stjälpt mått användas här i trakten uteslutande

flätade enekorgar av 1 hektoliters rymd, försedda med ståltråds
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Yttranden av

vedhandlare.

Andra yttranden.

inlägg för förebyggande av uttänjning. Föreningen anser enligt vunnen

erfarenhet dylik korg såsom ett ojämförligt bättre mått än säcken från både

säljarens och köparens sida, i det att bl. a. korgen är lättare för säljaren

att fylla och för köparen att kontrollera; och får föreningen för sin del förorda,

att dylik hektoliterskorg fastställes såsom det enhetliga rymdmåttet

härvidlag.

Föreningen instämmer med de sakkunniga däruti, att, därest icke annorlunda

avtalats, till bränsle färdighuggen småved må hava en längd av 1/i

meter och kastved en längd, utgörande hela mångfalder av ''/i meter.

Men härutöver får föreningen dock framhålla önskvärdheten av att småved

jämväl finge sågas av kastved om 90 centimeters längd. Inom denna

trakt av Sverige har nämligen i mycket hög grad införts s. k. sparkokare,

särskilt inom den mindre burgna delen av befolkningen. Till denna bränslespis

ävensom till flera av de här mest brukliga järnspisarna är 25 centimeters

småved allt för lång, utan får till dessa spisar användas småved

om 18—19 centimeter, d. v. s. om ''/,-del av 90 centimeters kastveden. 1 meters

kastveden kan härvid icke ifrågakomma, varemot jämväl /, meters kastveden

läte sig därtill användas medelst 3-sågning eller sålunda i 4 bitar.»

I övrigt hava yttranden inkommit från vedhandlare i Gotlands, Kristianstads,

Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens län. Så gott som samstämmigt uttalas i dessa

yttranden anslutning till skogstaxeringssakkunnigas förslag. Enstaka undantag

förekomma dock, och i vissa av de i huvudsak tillstyrkande utlåtandena

förekomma reservationer och tilläggsförslag i enstaka punkter. Sålunda

yrka två vedhandlare i Kristianstad, att bestämmelserna även måtte omfatta

avfallsved. Fyra vedhandlare i Mariestad yrka, att kastveden måtte försäljas

i s. k. trealnarsfamn och längden därå bestämmas till sex kvarter eller 89

centimeter. I yttranden från Karlstad hemställes, att för mätning av småved

i stjälpt mått måtte få justeras lådor på två hektoliter, samt att jämväl

90 centimeters kastved måtte få förekomma. Sistnämnda yrkande göres

jämväl av en handlande i Arvika. Av en handlande i Filipstad hemställes

å andra sidan, att endast 1 meters kastved måtte få förekomma, samt

att småveden alltid skulle säljas i travat mått. Från Falun anföres, att

därstädes sedan år 1918 för uppmätning av småved allmänt brukades en

ram med 25 centimeters vedlängd, rymmande en hektoliter, varjämte framhålles,

att ännu lämpligare än denna ram syntes vara en buntningsapparat,

medelst vilken eu myckenhet om 1 hektoliter ved efter uppmätning i

hektoliterram liopbuntades med en grov järntråd. Av vedhandlare i Gävle

och Sundsvall tillstyrkes, att småved icke måtte få säljas annat än i stjälpt

mått.

Från övriga län, där vedhandlare beretts tillfälle att avgiva yttrande i

frågan, hava sådana yttranden icke inkommit.

I vissa län hava däremot yttranden avgivits av andra än vedhandlare.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har överlämnat yttrande från överjägmästaren

i västra distriktet, i vilket yttrande i huvudsak uttalats anslutning till

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr JM.

de sakkunnigas förslag men avstyrkts, att bestämmelser utfärdades angående

pappersvedens försäljning efter metermätt. Det förekomme nämligen ofta,

att pappersved eventuellt vore avsedd att försäljas till utlandet såsom props,

och för sådant ändamål vore det erforderligt, att virket vore apterat efter

engelska fot. — Från magistraterna i städerna i Värmlands län hava jämväl

inkommit tillstyrkande utlåtanden.

Redan tidigare under mitt anförande har jag framhållit önskvärdheten av

att statsmakterna sökte i lagstiftningsväg åstadkomma större reda och ordning

på vedhandelns område. Samma åsikt har uttalats ej mindre av 1918

års riksdag än även av min företrädare i ämbetet i hans nyss återgivna

yttrande i statsrådet den 20 februari 1920. Den sålunda uttryckta uppfattningen

har på det livligaste bekräftats av skogstaxeringssakkunnigas utredning

och de över samma sakkunnigas utlåtande avgivna yttrandena, för

vilka jag nu redogjort. I dessa har också allmänt och kraftigt uttryckts

önskemål om en snar lagstiftning i anslutning till de sakkunnigas förslag,

och jämväl i de särskilda punkterna har detta förslag bland de hörda myndigheterna

och korporationerna i huvudsak vunnit allmän anslutning. Även

enligt mitt förmenande är förslaget väl avvägt med hänsyn såväl till den allmänna

samfärdselns krav på ordning och säkerhet som till bränsleekonomiska

synpunkter, och jag anser, att förslaget lämpligen bör läggas till grund för

proposition till riksdagen i ämnet. Jag torde emellertid böra, särskilt i anledning

av vad som anförts i vissa avgivna utlåtanden, något beröra de

olika punkterna i förslaget.

Fastställande av viss längd å saluhållen ved föreslogs, som förut nämnts,

redan i 1918 års proposition i frågan, och tanken därå vann då riksdagens

understöd. De sakkunnigas förslag äger emellertid enligt mitt förmenande beträffande

kastveden ett avsevärt företräde framför nyssnämnda förslag, däruti

att det bereder möjlighet till vedens sågning såväl i 75 centimeters som

i 1 meters längder och därigenom tar hänsyn till de invändningar, vilka

tidigare framställts därom att beträffande vissa slag av ved 1 meter vore

ett alltför stort mått. Att märka är även, att enligt förslaget jämväl andra

längder å kastveden skola få levereras, då avtal därom träffats.

Också i fråga om den s. k. småveden innebär de sakkunnigas förslag en förbättring,

genom den förenkling, det måste medföra, att erhålla blott en normallängd,

25 centimeter eller en fjärdedels meter, å småveden i stället för det flertal

längder, som år 1918 föreslogos. Från skilda sakkunniga håll har också vitsordats,

att sagda vedläng l är den för hushållsändamål ekonomiskt lämpligaste.

Såsom de sakkunniga anfört, låter det sig visserligen ej göra att

stadga 25 centimeterslängden såsom obligatorisk; då denna längd är förstör för

användning för vissa speciella ändamål, måste nämligen, såsom i det nyss återgivna

yttrandet från Göteborg yrkats, möjlighet finnas att, om en köpare

önskar det, leverera ved av mindre längder. Det får dock anses innebära

en stor trygghet för den allmänna rörelsen, att en säljare vid straffpåföljd

Bihang till riksdagens protokoll 19ZA. 1 samt. /;>? höft. (Nr 191.) 2

Departe
ments
chefen.

Längden å

saluhållen

ved.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Definitioner.

Måttenheter

vid försäljning

av ved.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

blir skyldig att, om ej annat uttryckligen begäres, leverera småveden i längd

av en fjärdedels meter. Genom en bestämmelse av sådant innehåll får även

privaträttsligt en stark presumtion anses uppstå för att ett visst avtal om

köp av ved avsett sådan av nyssnämnda längd. I de fall, då försäljning

avser ved av annan längd än en fjärdedels meter, bör vedens längd alltid uppgivas.

Kontrollen över att olovliga vedlängder icke användas torde lättast

kunna försiggå på det sättet, att då, som vanligt torde bliva, ved sålts

i hektoliterram såsom 1 hektoliter, man förvissar sig om att veden håller

25 centimeter i längd.

Såsom av de sakkunniga anförts, råder å förevarande område stor förvirring

beträffande innebörden av olika beteckningar. Det måste därför

anses vara av stor betydelse, att ordning och trygghet beredas jämväl i

detta hänseende. För sådant ändamål synas de vanligast förekommande

beteckningarna böra uttryckligen definieras i den blivande författningen i

ämnet, i förhoppning att de sålunda fastslagna benämningarna skola vinna

allmän burskap i rörelsen. Som löst mått synes därvid, enligt vad jag

från sakkunnigt håll inhämtat, böra betecknas virkes rymdinnehåll vid uppmätning,

utan att vid virkets uppläggning uppkomna tomrum frånräknas.

Vedens rymdinnehåll i travat eller staplat skick lärer böra betecknas travat

mått, och rymdinnehållet, då virke mätes, sådant det fallit vid stjälpning

eller kastning, stjälpt mått.

En huvudpunkt i de sakkunnigas förslag är, jämte fastställande av normallängder

för veden, föreskriften om att ved endast får säljas efter metersystemets

rymdenheter. Den av de sakkunniga i anledning av förberörda

riksdagsskrivelse i detta hänseende verkställda utredningen synes mig, sedd

i sammanhang med de däröver avgivna yttrandena, giva vid handen, att

det är praktiskt möjligt att tillmötesgå det av 1918 års riksdag uttalade

önskemålet, att kubikmetermåttet måtte lagligen fastslås såsom grundläggande

för vedhandeln. Sant är visserligen, att benämningen »famn» såsom

beteckning för än den ena, än den andra vedmängden är så rotfast i det allmänna

medvetandet, att det torde möta vissa svårigheter att få densamma ur

bruk, men dylika svårigheter lära icke böra avhålla från en lösning av frågan,

som från alla sakkunniga och intresserade håll betecknas såsom möjlig att

småningom genomföra och såsom varande den enda riktiga. Vad sålunda

anförts äger motsvarande giltighet beträffande den omfattande användningen

av beteckningarna säck, korg, mått m. fl. för att vid vedinköp angiva

myckenheten. Även i detta hänseende lärer det på sina håll kunna visa

sig ganska svårt att förmå allmänheten att vänja sig vid försäljning efter

hektoliter, och, såsom i visst fall skall kunna förekomma, efter tiondels kubikmeter.

Utredningen synes mig emellertid hava givit vid handen, att jämväl

i detta avseende ett fastslående av metersystemets måttenheter såsom obligatoriska

är den enda möjligheten att råda hot på det nuvarande oefterrätt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 191. 1.9

lighetstillständet. Däremot kan det icke synas lämpligt att, såsom på sina

håll ifrågasatts, förbjuda leverans av ved i siickar och dylikt. Det torde

vara tillräckligt, att en leverantör är skyldig att sälja efter hektoliter och

kubikmeter och får ansvara för att säckarna innehålla den myckenhet i

nämnda mått, som han uppgivit.

Under övervägande har varit en mindre långt gående åtgärd, nämligen

att fortfarande tillåta beteckningarna famn och säck m. 11. men lagfästa dem

såsom lovliga blott för visst kubikinnehåll. En dylik utväg synes emellertid

knappast vara att tillråda, då man därigenom endast riskerar att ytterligare

öka antalet »famnar» och »säckar», utan att någon motsvarande fördel vinnes.

Emellertid är det tydligen icke tillfyllest, att man fastslår de enheter, i

vilka myckenheten av saluhållen ved skall angivas. Såsom förut anförts,

kunna dessa enheter vara uttryck för eu kubikmassa av mycket olika storlek,

allt efter det skick, vari veden uppmätes. De sakkunniga hava föreslagit,

att denna olägenhet skulle avhjälpas därigenom att en säljare alltid skulle

vara skyldig angiva, om viss försäljning avsett ved i travat eller i stjälpt

mått. Av flera skäl anser jag i likhet med de sakkunniga, att det icke

är lämpligt att, såsom ifrågasatts, förbjuda försäljning av ved i stjälpt

mått. För skapande av reda synes det mig emellertid icke vara tillräckligt

med den av de sakkunniga föreslagna föreskriften, vars iakttagande alltid

lätt skulle komma att försummas. Vad som är av vikt synes vara, att

det före leveransen blir klart mellan parterna, vilket slags mått deras avtal

avser. Härtill bör, liksom beträffande vedlängderna, sluta sig eu presumtion

för att endera måttet avses. Då försäljning i travat mått torde vara den

vanligaste, bör det alltså vara presumtion för att visst köp avsett detta mått.

För nu angivna ändamål synes erfordras en bestämmelse, att en säljare skall

vara underkastad ansvar, om han, utan att sådant påfordrats av köparen,

angiver vedens myckenhet i stjälpt mått. Då, såsom de sakkunniga anfört,

en viss vedmängd i travat mått upptager ungefär en tiondel mindre kubikinnehåll,

när den uppmätes, efter det den blivit sågad och huggen, än vid

uppmätning i travat skick dessförinnan, lärer, utöver vad sålunda anförts,

erfordras en föreskrift av innehåll, att vid försäljning av viss myckenhet

sågad och huggen ved i travat mått myckenhetsangivelsen skall avse rymden

vid vedens uppmätning, efter det den sågats och huggits. I motsatt

fall finns ju icke möjlighet för en köpare att kontrollera, att han bekommit

all den inköpta veden, även om uppmätningen varit riktig. En

annan sak är, att det naturligen alltid måste stå en person fritt att köpa

viss myckenhet osågad ved och samtidigt träffa avtal med säljaren om

vedens sågning och huggning. Hinder kommer sålunda icke i fortsättningen

att möta för en, efter inkomna yttranden att döma, i vissa delar av

landet rätt allmän sedvänja i sådan riktning. Nyss åsyftade föreskrift skulle

alltså få betydelse blott för de fall, då det icke är klart, vad parternas avsikt

varit.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Annat virke

in brännved.

Hittills har jag endast behandlat frågan om ordnande av handeln med

ved, avsedd till bränsle. Av de sakkunnigas betänkande framgår emellertid,

att de utvidgat sitt förslag, i vad angår obligatorisk uppmätning efter metersystemets

rymdenheter, till att avse även annat slags virke, dock endast då

virket säljes i löst mått och är avsett för förbrukning inom landet. För

exportvaror skulle de förut återgivna bestämmelserna i 1914 års kungörelse

om rätt till användande av andra mätningsredskap — och följaktligen andra

måttenheter — än metriska alltjämt äga tillämpning. Att märka är för

övrigt, att förslaget blott avser försäljning, ej aptering och dylikt, efter

metersystemets enheter för rymd; längden skulle ej vara bunden vid hela

och fjärdedels meter. De intresserade enskilda sammanslutningarna hava

icke haft något att erinra mot en bestämmelse av det innehåll, som nyss

angivits. Då det lärer förekomma, att virke, upphugget till pappersved för

förbrukning inom landet, sedermera säljes till bränsle, synes vidare en sådan

utvidgning av lagstiftningen vara en konsekvens av ordnandet av handeln

med brännved. Även i övrigt skulle en dylik utvidgning otvivelaktigt i

många avseenden vara till stort gagn, och jag har därför ansett bestämmelse

i sådant hänseende böra upptagas i förslaget. Emellertid förekommer även,

att virke, som varit avsett att exporteras och som upphuggits och uppmätts

exempelvis efter engelska fot, inom landet försäljes efter detta mått för

bränsleändamål. Då det tydligen icke bör läggas hinder i vägen för dylik

försäljning, lärer man följaktligen böra bestämma undantaget från lagstiftningen

så, att det innefattar allt virke, som upphuggits huvudsakligen för

förbrukning utom riket. Av motsvarande skäl bör tydligen brännved definieras

såsom virke, vilket upphuggits för att användas till bränsle.

Man torde dock kunna och böra gå ett steg längre, nämligen till

viss reglering av längden även å annat virke än brännved. Enligt vad

jag från sakkunnigt håll inhämtat, förekommer ej sällan — och särskilt

när virke, avsett att inom landet förbrukas såsom pappersved, upphugges

i samband med avverkning efter utländskt mått av exportvirke — att av

praktiska skäl jämväl pappersveden upphugges efter det utländska måttet.

Det kan då visserligen ej synas lämpligt att lägga hinder i vägen för

dylikt bruk genom att förbjuda virkets försäljning inom landet såsom

kastved i de längder, vari virket upphuggits, eller i jämna delar därav.

Jag erinrar om att i varje fall bestämmelsen om skyldighet att sälja efter

kubikmeter gäller även för det här avsedda fallet. Men då dylikt virke

säljes sågat och hugget, i sådant skick att det är färdigt till förbrukning

såsom bränsle för kushållsändamål, lärer det utan obillighet

kunna fordras, att bestämmelsen om 1/rmfderslä.ngder iakttages. Skulle

ej föreskrift i sådant avseende meddelas, vore mycket förlorat av den

trygghet, man genom de här behandlade förslagen velat bereda den, som

köper ved i småkvantiteter. Enligt min mening bör fördenskull stadgandet

om längden å saluhållen småved äga motsvarande giltighet i nu avsedda

fall. Jag vill påminna om, att vid sågningen eventuellt uppkom
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition Nr IM.

21

mande ändstycken komma att kunna säljas som avfallsvirke och möjligen,

om överenskommelse därom träffats, även som hushållsbränsle. — Vad

nu anförts om längden å pappersved in. in., då den säljes färdig till förbrukning

såsom bränsle för hushållsändamål, synes i lika grad böra gälla,

då, såsom också lärer förekomma, virke, som ursprungligen varit avsett

att exporteras, sedermera säljes inom riket till bränsle.

Vad slutligen angår tiden för ikraftträdandet av den förordade lagstiftningen,

torde, då i en del fall virke ej försäljes förrän under tredje året efter

avverkningen, en övergångstid av tre år vara erforderlig i fråga om bestämmelserna

angående bestämda längder å veden. Då enhetlighet beträffande

vedlängderna lärer vara en förutsättning för att man skall kunna kräva

obligatoriskt användande inom vedhandeln av metersystemets rymdenheter

och iakttagande av övriga nu ifrågasatta bestämmelser, torde för lagstiftningen

i dess helhet lämpligen böra stadgas en övergångstid av samma längd.

I enlighet med de av mig nu angivna grunderna har inom finansdepartementet

utarbetats folkslag till förordning med vissa bestämmelser angående

handel med brännved och annat virke i löst mått.

Jämte de bestämmelser, som lämpligen hava sin plats i en dylik förordning,

erfordras emellertid i sammanhang därmed vissa jämkningar i de

förhållanden, som regleras genom 1885 års förordning om mått och vikt.

Ett av mynt- och justeringsverket avgivet förslag till- dylika bestämmelser

torde få såsom bilaga (bil. B) fogas vid dagens statsrådsprotokoll. Vissa av

de föreslagna ändringarna äro av den natur, att riksdagens medgivande lärer

erfordras till desamma, nämligen dels angående justering av mätningsredskap

för mätning av mindre kvantiteter småved i travat mått samt

för mätning av kastved av 75 centimeters längd och dels angående justering

av redskap för uppmätning av småved i stjälpt mått, i samband

varmed lämpligen synes böra vidtagas viss omläggning av gällande bestämmelser

om stämpling av förvarings- och transportkärl.

Vad först angår redskap, avsedda för mätning av travad småved i mindre

kvantiteter — för större kvantiteter kunna lämpligen de nu befintliga 1-, 2- och

4-kvadratmetersramarna användas — fordras tydligen på grund av föreskrifterna

om försäljning av småved efter hektoliter, att justerade redskap för

uppmätning av dylika kvantiteter ställas till förfogande. Behov finnes

framför allt av ramar av sådana dimensioner, att däri inlagd ved av 25

centimeters längd utgör eu hektoliter, varjämte möjligen böra åstadkommas

ramar, avsedda för 2 och 8 hektoliter. Å dylika ramar bör sättas en stämpel,

utvisande kubikinnehållet av däri staplad 25 centimeters ved. möjligen

också innehållet av ved av vissa andra längder.

De sakkunniga hava ifrågasatt, att vid sidan av dylika ramar något

enklare transportredskap i form av säck eller dylikt skulle få godkännas

såsom hektolitermått vid leverans av travad småved. Mynt- och justerings
-

1 kraftträdande.

Ändringar i

förordningen

om mått ock

vikt.

Nya rammått.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

verket har i sitt förslag förklarat sig icke kunna instämma med de sakkunniga

i denna del; vilket utseende man än gåve åt en säck och huru

man än bestämde dimensionerna för densamma, komme den alltid att utgöra

en mer eller mindre obestämhar rymd, lätt att ändra och på grund av

materialets ringa hållbarhet snart avvikande från den rätta. Även ingenjörsvetenskapsakademien

har ansett, att en åtgärd, sådan som den ifrågasatta,

ej torde behöva tillgripas. Såsom resultat av ett mellan akademien och

Stockholms vedhandlareförening företaget samarbete i syfte att utarbeta ett

kombinerat mått- och transportkärl för sågad och huggen ved i småposter

— vid vilket arbete man även tillgodogjort sig de av ingenjören Gustaf

Bergman under omförmälda utredningsarbete vunna erfarenheterna — hade

framkommit en fullt användbar typ, avsedd för 25 centimeter lång ved,

nämligen en rektangulär träram med en bredd av 43 centimeter och en

höjd av 93 centimeter samt alltså rymmande en hektoliter dylik ved. Träramen

skulle vara kraftigt järnbeslagen i hörnen och försedd med ett längs

ena långsidan fästat omhölje av säckväv, vilket genom en enkel snörning

skulle kunna svepas omkring veden för att kvarhålla densamma i måttet.

Veden skulle transporteras i måttet till köparen, vilken då bleve i tillfälle

att kontrollera uppmätningen. Genom provning i vedgårdar och försök

med transport av ved hade ådagalagts, att användningen av detta vedmått ej behövde

förorsaka någon fördyring av arbetet med vedens inlastning och transport.

Väl får det anses önskvärt, att, innan det av ingenjörsvetenskapsakademien

sålunda föreslagna mätningsredskapet fastslås såsom ägande laga vitsord,

vissa närmare undersökningar verkställas angående dess lämplighet i olika

avseenden och i olika delar av landet samt om merkostnaden för dess begagnande,

på sätt som förutsatts, vid varje leverans av ved i hektoliter.

Sådana undersökningar hava med hänsyn till den sena tidpunkten för ingivandet

av de sakkunnigas betänkande och yttrandena däröver ej nu medhunnits.

Möjligen kan också det föreslagna redskapet genom experiment

ytterligare förbättras. Emellertid är det min förhoppning, att den anvisade

vägen skall visa sig framkomlig, och jag har därför ej ansett nödigt framlägga

något förslag angående justering av sådant särskilt redskap, som av de

sakkunniga förordats. Erforderliga bestämmelser för genomförande av ingenjörsvetenskapsakademiens

förslag kunna meddelas av Kungl. Maj:t, respektive

mynt- och justeringsverket, och proposition till ett annat års riksdag erfordras

således ej på grund av det uppskov i viss detalj, som sålunda förordas.

Det bör blott tillses, att bland de rammått, som fastställas, medtages ett

mått av de av akademien förordade dimensionerna, något som också av

mynt- och justeringsverket föreslagits.

I fråga om ramar, avsedda för mätning av kastved, har myntverket föreslagit,

att de nu justerbara ramarna, som äro avsedda för mätning av 1,

2 och 4 kubikmeter ved av 1 meters längd, skulle kompletteras med ramar,

avsedda för mätning av 1 och 2 kubikmeter 75-centimeters ved. De sakkunniga

hade stannat vid att påpeka behovet av en ram för uppmätning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ proposition Nr 191. -‘i

liv 1 kubikmeter 75 centimeters ved, därvid de tydligen ansett, att nu

befintliga ramar skulle användas, ramen för 2 kubikmeter för mätning

av lVj kubikmeter 75 centimeters ved och ramen för 4 kubikmeter för

mätning av 3 kubikmeter dylik ved. Behov av ramar för mätning av hela

kubikmeter ved om 75 centimeter kommer naturligen att förefinnas, men

mot myntverkets förslag kan anmärkas, att det icke kan vara lämpligt, att

ett alltför stort antal ramar skola förekomma, då därav lätt kan föranledas förväxling

pa grund av den ringa skillnaden i storlek mellan olika ramar. Vid

sådant förhållande synes kunna ifrågasättas, huruvida det icke voro möjligt

att tillåta sådan konstruktion på ramarna, att deras övre vertikala

bom gjordes höj- och sänkbar, så att viss ram med en höjd av bommen angåve

måttet för 1 kubikmeter 1-metersved och med en annan höjd samma volym

av 75-centimeters ved. Om dylik anordning vidtoges, skulle det nuvarande

antalet ramar för kastved icke behöva ökas. Denna fråga bör dock närmare

undersökas, innan bestämmelser i ämnet utfärdas.

Beträffande formen för meddelande av bestämmelser om beskaffenheten av

och måtten å de rammått, som sålunda kunna bliva erforderliga för ordnande

av vedhandeln enligt de sakkunnigas förslag, tillåter jag mig att erinra

om att Kungl. Maj:t genom proposition (nr 175) till 1922 års riksdag, vilken

proposition av riksdagen bifölls, föreslog riksdagen förklara, att det måtte

ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, vilka slag av vågar, som skulle

kunna justeras såsom lagliga vägningsredskap, samt att Kungl. Maj:t genom

proposition (nr 169) till 1923 års riksdag, vilken proposition jämväl vunnit

riksdagens bifall, föreslagit riksdagen förklara, att det måtte ankomma på

Kungl. Maj:t att bestämma de storheter, för vilka längdmått, målkärl och

vikter skulle kunna justeras såsom lagliga redskap för mätning och vågning.

Såsom skäl för sistnämnda förslag anfördes av föredragande departementschefen,

bland annat, att det vid flera tillfällen visat sig, att den praktiska

utvecklingen på jämförelsevis kort tid lett till användning i stor utsträckning

av mätnings- och vägningsredskap för myckenheter, som ej angåves

i förordningen om mätt och vikt. Att för varje gång ett behov av

justering av dylika nya redskap kunde inställa sig och justering utan fara

för åsidosättande av grundprinciperna i nämnda förordning skulle kunna

tillåtas, inhämta riksdagens medgivande, syntes innebära en onödig och kostsam

omgång.

De sålunda anförda skälen synas äga motsvarande giltighet i fråga om

justering av ramar, avsedda för mätning av ved. Att nu förelägga riksdagen

förslag till godkännande av de nya rammått, som kunna föranledas av

det föreslagna ordnandet av vedhandeln, synes mindre lämpligt även ur den

synpunkten, att det icke är uteslutet, att vid den nya lagstiftningens tillämpning

i praktiken det kan visa sig nödvändigt att medgiva justering av

nya storlekar av ramar. Jag anser fördenskull, att i nu förevarande hänseende

Kungl. Maj:t lämpligen bör föreslå riksdagen förklara, att det må

ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma de storheter, för vilka rammått må

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

kunna justeras såsom lagliga mätningsredskap för mätning av ved i travat

mått.

sktpnififr1"ved 1 fråga om mått tör ved 1 stjälpt matt gäller för närvarande endast föreBtjälpt

mått. nämnda kungörelse av den 3 juni 1921 angående justering av vissa för transport

av ved avsedda transportkärl. Med stöd av denna kungörelse hava såsom

förvarings- och transportkärl stämplats dels vissa burar, avsedda att i vedgårdarna

användas vid uppmätning av ved i stjälpt mått, dels ock för transport

av ved i sådant mått avsedda kärror av rätvinklig form, rymmande 2

kubikmeter. Därjämte förekommer emellertid i stor utsträckning transport i

såväl stämplade kärror av annan form som i ostämplade kärror. Erfarenheten

har visat, att åtskilliga av de sålunda använda redskapen icke i praktiken

lämna den kvantitet ved, som de uppgivas rymma, beroende bland annat på

att redskapens form ofta medför, att vid vedens istjälpning orimligt stora

tomrum uppstå. De enda transportredskap, som lämna nödig säkerhet,

synas vara nyssnämnda rätvinkliga kärror, och ett önskemål är därför, att

sådana transportredskap så mycket som möjligt komma till användning.

Oavsett detta synes kravet på att även ved i stjälpt mått skall säljas efter

kubikmeter medföra, att tillgång beredes till justerade mått, avsedda för

mätning av dylik ved. Det nyss avsedda förfaringssättet, att för dylikt

ändamål använda burar, vilka endast äro stämplade och därför icke äga

laga vitsord, måste anses oegentligt. Frågan angående beredande av ökad

användning av nyssnämnda kärror synes då lämpligast lösas på det sätt,

att bland de mått, som alltså böra få justeras för dylik mätning, upptages

ett mått om två kubikmeter av dimensioner, vilka äro lämpliga såsom mått

för sådana kärror. Dessa skulle sålunda kunna få justeras, och endast uppmätning

i sådana men ej i andra kärror skulle medföra laga verkan. —

Vad angår de storlekar, i vilka mått för nu avsedda ändamål böra få

justeras, bar av utredningen framgått, att mindre mått än en kubikmeter

icke böra få ifrågakomma, då de erhålla så små dimensioner, att vid vedens

istjälpning alltför stora tomrum uppstå. Stockholms vedhandlareförening

framhåller, att även ett mått på 1 kubikmeter är alltför litet, och riktigt

är, att den vedmängd, som fyller två dylika mått, icke fullständigt fyller

ett mått å 2 kubikmeter. Skillnaden är emellertid obetydlig, och då ett mått

på 1 kubikmeter knappast lärer kunna undvaras, synes man vara nödsakad

bortse från anförda förhållande.

Beträffande den nu berörda frågan om de storheter, i vilka målkärl, avsedda för

ved i stjälpt mått, skola få justeras, synes böra gälla detsamma, som nyss anförts

om sättet för fastställande av storleken på rammått. Riksdagens medgivande

synes därför böra begäras allenast därtill att mått, avsedda för nyss nämnt

ändamål, må kunna justeras, samt till att Kungl. Maj:t må få bestämma de

storheter, i vilka dylika mått skola kunna justeras. Beträffande den närmare beskaffenheten

av dylika mått lärer det tillkomma Kungl. Maj:t att bestämma;

jag vill här endast erinra om att mynt- och justeringsverket förutsatt, att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 191. 25

mätten skola kunna vara förfärdigade av järnband eller träspjälor och att

deras uppmätning skall få ske med längdmått. Å måtten bör angivas, att

justeringen endast avser mätning av ved i stjiilpt mätt.

1. detta sammanhang vill jag framhålla, att vad sålunda föreslagits icke

skulle komma att utgöra hinder för den, enligt förut återgivet yttrande, i

Göteborg brukliga försäljningen i korgar av ved i stjälpt mått. Följden av

den föreslagna lagstiftningen skulle endast bliva, att säljaren av en dylik

korg med ved finge ansvara för att innehållet utgjorde viss del, exempelvis

en tiondel, av eu kubikmeter ved, d. v. s. för att tio dylika korgar

ved tillsammans fyllde ett kubikmetermått.

Jag erinrade i början av mitt anförande om skillnaden enligt 1885 års Ändring av

förordning mellan mätnings- och vägningsredskap, å ena sidan, och förvarings-

och transportkärl, å andra sidan, och framhöll, att sistnämnda slags stämpling av

redskap efter undersökning åsättas i huvudsak lika stämplar som de förra, ''”"nspoftred''''

alltså även kronomärke, och att den skillnaden dem emellan, att de senare skap.

ej få stämplas, med mindre de till formen avvika från de förra, i fråga

om redskap, avsedda för ved, i viss mån upphävts genom 1921 års förberörda

kungörelse. Det skulle här föra för långt att historiskt utreda upprinnelsen

till sagda bestämmelser; här må blott anföras, att anledningen till olikheterna

i bestämmelserna tydligen varit den olika utgångspunkten för undersökningen

i de båda fallen: beträffande mätningsredskap skall undersökas, huruvida

kärlets storlek överensstämmer med det därå angivna måttet, varom icke, så

godkännes ej redskapet, medan i fråga om förvarings- och transportkärl den

verkliga rymden utrönes och redskapet stämplas, oavsett hur stor rymden

är. Jämväl beträffande sistnämnda slags redskap var undersökningen ursprungligen

en justering och kallades med detta namn, och det var då naturligt,

att kronomärke åsattes dessa redskap. Redan vid antagandet av

1855 års lagstiftning om mått och vikt, vilken i uppställning och i många

fall även till innehåll ligger till grund för ännu gällande författning,

rådde enighet mellan Kungl. Maj: t och riksdagen samt vetenskapsakademien

om att, så som bestämmelserna om förvaringskärl utformats och på det

att dessa kärl ej skulle kunna anses som målkärl, förvaringskärlen ej

borde förses med kronomärke, men av någon anledning kom bestämmelse

om åsättande av sådant märke ändock att inflyta i lagstiftningen. I denna

punkt har lagstiftningen sedan förblivit oförändrad, något som i vissa fall medfört

olägenheter på grund av sammanblandning med justering av målkärl.

Det har dock icke medfört verkliga nackdelar, förrän i samma mån som man

börjat medgiva stämpling av förvaringsredskap, oaktat de ej till formen skilja

sig från målkärl. Med hänsyn till den sålunda lämnade redogörelsen synes

hinder icke möta mot att nu vidtaga den förändringen, att vid stämpling av

förvarings- och transportkärl kronomärke ej skall åsättas. Genom en sådan

förändring, vilken nu av myntverket föreslagits, vinnes på enklaste sätt det

förut omtalade ändamålet, att de rätvinkliga vedkärrorna, vilka skulle få

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

justeras som målkärl för mätning av ved i stjälpt mått, komme att tydligt

skilja sig från andra transportredskap. Jag vill erinra om att i myntverkets

förberörda förslag av år 1918 till ny lagstiftning om mått och vikt,

däri stämpling av förvarings- och transportredskap ersatts med ett nytt

institut, märkning, myntverket föreslagit, att vid dylik märkning kronomärke

ej skulle åsättas. På nu anförda skäl anser jag, att riksdagens medgivande

bör inhämtas till ändring i här åsyftad riktning av 1885 års förordning.

I de nu ej berörda hänseenden, uti vilka myntverket i sitt till statsrådsprotokollet

fogade förslag hemställt om ändring i samband med vedhandelns ordnande,

synes nämnda förslag vara av beskaffenhet att kunna av Kungl.

Maj:t avgöras, och jag saknar alltså anledning att i detta sammanhang ingå

på frågan därom.

Föredraganden uppläser härefter ett inom finansdepartementet utarbetat

förslag till förordning med vissa bestämmelser angående handel med brännved

och annat virke i löst mått samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i

proposition till riksdagen föreslå riksdagen att

l:o) antaga härvid fogade förslag till förordning med vissa bestämmelser

angående handel med brännved och annat virke i löst mått;

2:o) besluta,

a) att såsom lagliga redskap för mätning av ved i stjälpt mått må justeras

rymdmått av minst 1 kubikmeters rymd, och

b) att vid stämpling av förvarings- och transportredskap kronomärke icke

vidare skall åsättas;

3:o) förklara,

a) att det må ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma de storheter, för

vilka rammått må kunna justeras som lagliga redskap för mätning av ved i

travat mått, och

b) att det må ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma de storheter, dock

minst 1 kubikmeter, för vilka rymdmått må kunna justeras som lagliga redskap

för mätning av ved i stjälpt mått.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla och förordnar, att proposition av den

lydelse, bil. litt.... vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

s. 27 Kontrollera mot PDF

K un f/l. Maj: In proposition Nr IM.

27

Bilaga A.

Till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet.

Sedan Kungl. Maj:t genom proposition nr 152 föreslagit 1918 års riksdag

antagandet av en förordning, att saluhållen ved skulle hålla en

längd av 1 meter eller vara delad i längder utgörande Va, Vs, V» eller Vs

meter, vilket förslag riksdagen förklarade sig icke kunna bifalla utan

anhöll om ny utredning jämte förslag till riksdagen om och i vilken

omfattning kubikmetermåttet må kunna läggas till grund vid försäljning

av brännved, har genom nådig remiss ärendet hänskjutits till de sakkunniga

för anordnande av skogsavverkningsstatistik och taxering av

Sveriges samtliga skogar och få de sakkunniga på grund härav vördsamt

anföra följande.

De av Kungl. Maj:t och riksdagen berörda olägenheterna vid handeln

med brännved göra sig i huvudsak gällande på två, i viss mån skiljaktiga

punkter, nämligen dels vid saluhållande av sågad och huggen ved,

färdig för eldning i kakelugnar och spisar, vilket sortiment lämpligen

kan kallas »småved», dels ock vid handel med den grövre och längre

s. k. »kastveden », ur vilken småveden i regeln framställes.

Vid försök att åstadkomma en lösning av nu rådande virrvarr torde

man böra betrakta frågan från dessa dubbla synpunkter och därvid

lämpligen utgå från småveden, som i städer och större samhällen utgör

en betydande handelsvara, i det att snart sagt hela den mindre burgna

delen av befolkningen inköper sitt vedbebov i denna form. Som bevis på

frågans aktualitet för speciellt större samhällen må anföras, att begäran

om vedhandelns ordnande till Kungl. Maj:t ingivits av bl. a. Stockholms

stadsfullmäktige, Stockholms städs livsmedelsnämnd och Stockholms

vedhandlareförening, vilka samtliga betonat det osäkerhetstillstånd,

som för närvarande råder beträffande handeln med småved.

Småved.

Det beklagliga osäkerlietstillståndet inom städernas vedhandel med

småved beror enligt sakkunnigas mening dels därpå, att ofta ingen verklig

mätning äger rum utan användes som saluenliet det obestämda eller

snarare mångtydiga transportmåttet »en säck», dels ock därpå att vid försäljning

efter verkligen uppmätt kubikmått flera sorters olika travning

eller läggning av veden förekommer, varigenom även fullt laggilla mått

bliva missvisande, detta desto mer som åtminstone i Stockholm med omnejd

en fullkomligt felaktig terminologi under senare åren börjat komma

till användning inom vedhandeln.

Vad då först själva mätningsförfarandet beträffar kan detta försiggå

efter i huvudsak tre olika metoder, vilka för ett och samma vedparti

giva väsentligt olika resultat. Dels kan nämligen själva kastveden staplas

och mätas i eu enligt 1885 års förordning justerad ram, innan försåg - ning till småved äger rum, dels kan också själva småveden travas och

mätas antingen med längdmått eller i någon sorts hektoliterram, vilken

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kanyl. Muj:ts proposition Nr 191.

dock icke ännu är officiellt godkänd, och dels kan småveden slutligen

kastas eller stjälpas titan ordning i transportkärror, vilka enligt förordning

den 3 juni 1921 l’å kontrolleras och godkännas av justerare och torde

vanliga rymden av sådan kärra vara två eller stundom eu kubikmeter.

. kubikmeter småved har sålunda den trefaldiga betydelsen av antingen

en kvantitet småved, som kan framställas ur en kubikmeter i ram

travad kastved, dels ock en kubikmeter småved, travad och uppmätt efter

huggningen samt dels slutligen ett rymdmått av 1 kubikmeter, fyllt med

utan ordning inkastad småved, vilken senare mätningsmetod lämpligen

går undet namnet »stjälpt matt». Att den i dessa tre mått ingående

vedkvantiteten ingalunda är lika, ligger i öppen dag och speciellt håller

det stjälpta måttet en väsentligt mindre vedmassa än båda de travade

måtten. Då de sakkunniga haft speciell anledning att syssla med dessa

frågor vid de undersökningar av fastmassehalten hos olika virkessortiment,

vilka framlagts i ett betänkande den 28 februari 1923 angående »Vid

virkesmätning erforderliga relationstal», må det ur denna undersökning

anföras, att de sakkunniga funno fastmassehalten hos småhuggen stamved

mätt i stjälpt matt utgöra 40 a 43 procent, dock något varierande med

måttkärlets väggyta, medan däremot travad, ordinär kastved i allmänhet

befanns hålla 60 a 6a procent last mått. Dessa siffror giva vid handen, att

man ordinärt kan påräkna omkring l''A kubikmeter stjälpmätt småved ur

1 kubikmeter travad kastved. Till liknande resultat ledde en undersökning,

som av Norra och Mellersta Sveriges Ångpanneförening under kristiden

utfördes för Stockholms stads vedbyrås räkning. Resultaten sammanfattades

på följande sätt (se Teknisk Tidskrift, veckouppl., häfte 19,

1920):

1) att 1 kubikmeter staplad kastved motsvarar styvt 1.5 kubikmeter löst

kastad, sågad och huggen ved;

2) att 1 kubikmeter kastved motsvarar 9 staplade hektoliter sågad och

huggen ved;

3) att 1 kubikmeter sågad, huggen och löst kastad ved motsvarar knappt

6 hektoliter staplad (dylik'''' ved.

Inför den existerande stora skillnaden speciellt mellan vedmassa i travat

och stjälpt mått, måste det sålunda anses som ett första önskemål, att

en blivande förordning stipulerar skyldighet för säljare av småved att angiva

om mätningen avser travat eller stjälpt mått. Att dylika termer

bliva i lag fastslagna är desto mera nödvändigt som det stjälpta måttet,

vilket tidigare var tämligen okänt inom vedhandeln, under de sista åren

tätt en hastig spridning, varvid dessvärre en alldeles felaktig terminologi

börjat användas. Sålunda kallas det stjälpta måttet, enligt vissa av vedhandlare

i Stockholm med omnejd till förbrukare av ved utsända oöerter,

för »löst mått», vars motsats skulle vara staplad eller travad kastved,

vilken senare mätning ännu felaktigare i cirkulären ifråga kallas för fast

mått. Denna terminologi strider fullkomligt mot urgammalt språkbruk,

som med fast mått avser mätning bit för bit, d. v. s. med uteslutande av

tomrummen i en trave. Av praktiska skäl kan kastved eller småved aldrig

för handelsändamål mätas i fast mått, men väl plägar man kalkylationsvis

med stöd av erfarenhetstal eller s. k. fastmasseprocenter beräkna den

fasta massan i travar eller högar. Då dessutom termen »ved i löst mått»

sedan gammalt närmast leder tanken till sJaplad ved, varjämte i t. ex. resmilor

eu tredje form av löst mått niimligen rest. löst mått förekommer,

så inses, att det nu vid vedhandeln i Stockholmstrakten lancerade förslaget,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 191.

29

att »löst mått» skulle vara liktydigt med stjälpt mått, kraftigt måste tillbakavisas,

såsom ägnat att fullständigt snedvrida vedertagna begrepp.

Ått såsom någon gång framkastats den nyligen påbörjade handeln med

småved i stjälpt mått på grund av missledande handelsbeteckning helt och

hållet borde förbjudas, kunna de sakkunniga sålunda icke lör sin del tillstyrka.

Med officiell mätning av kärrorna och med en på sätt liingre fram

föreslås konstant vedlängd, innebär nämligen mätningsmetoden för ej alltför

små vedpartier dels eu god kontroll för köparen, dels också avsevärt

förbilligade distributionskostnader för säljaren, i det att den dyrbara

mätningen genom stapling undvikes. Ytterligare kan med denna mätningveden

huggas i förlag i störa dösar, från vilka kärrorna direkt och hastigt

kunna lastas, vilken behandling bör kunna nedbringa arbetskostnaden i

vedgårdarna därigenom, att jämn sysselsättning beredes personalen även

då efterfrågan för tilliället är ringa. Att kubikmetern bör vara enhet vid

sådan mätning måste anses självklart, och annan enhet torde ej heller

förekomma, men bör å andra sidan ej mindre målkärl än lägst 1 kubikmeter

tillstädjas, då mindre mått giva alltför otillfredsställande resultat

med stark ökning av tomrummen i måttet.

Förutom detta större stjälpta mått på minst 1 kubikmeter gör sig emellertid

otvivelaktigt ett starkt behov gällande beträffande mätning av sådana

mindre kvantiteter, som levereras hemburna i lägenheterna, vilken

leverans hittills såsom ovan nämnts i regel skett i travat mått, säckvis.

Fördelarna med säcken ligga ju i dess lämplighet för transport och har

trots upprepade försök något annat, lika lämpligt redskap ännu ej kunnat

framställas. Å andra sidan är säcken som mått ytterst otillfredsställande,

då förutom skillnaden i säckstorlek jämväl sättet lör dess fyllande samt

ännu mera begagnandet av olika vedlängd gjort det fullkomligt omöjligt

för den köpande allmänheten att kontrollera erhållen vedmängd. Denna

olägenhet, som huvudsakligen är till men för den mindre burgna delen av

befolkningen, lär, enligt vad de sakkunniga inhämtat, i hög grad utnyttjas

för illojal konkurrens från mindre samvetsgranna vedaffärers sida.

Huruvida detta för allmänheten menliga tillvägagångssätt skall kunna

stävjas utan förbud för leverans per säck skall senare diskuteras. Den

ojämförligt största olägenheten med nu praktiserade försäljningsmetoder

är emellertid enligt de sakkunnigas mening att söka i de många olika längder,

vari småveden framställes, i det att den variabla längden praktiskt

taget omöjliggör varje form av tillfredsställande mätning genom travning

i säck såväl som i ram. Denna variation i småvedens längd beror dels

därpå, att kastveden kapas i olika antal delar (»tvåsågad», »tresågad»,

o. s. v.), dels ock på att den saluförda kastveden själv är av varierande

längd. Sålunda förekommer ungefär lika talrikt dels 1 meters ved, dels

ock 6 kvarters (89 centimeter), 5 kvarters (74 centimeter) samt mera sällsynt

4 lA och 4 kvarters (respektive 67 och 59 centimeter). Vid mera vanlig

delning leda dessa kastvedslängder till följande vanligast förekommande

ungefärliga längder å småveden, nämligen 18, 20, 22, 25, 30 och 33 centi - meter, d. v. s. att minst sex olika ramar behövas i eu vedgård för mätning

av t. ex. 1 hektoliter ved av dessa olika längder. Inlagda i säck

komma likaledes dessa vedlängder att åstadkomma lika många leverans

enheter, även om säckar av samma storlek och fyllda till samma höjd användas.

Det var synbarligen för att råda bot på detta virrvarr, som Kungl. Maj:t

föreslog riksdagen, att kastvedens längd skulle bestämmas till 1 meter,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition Nr 191.

men då samtidigt föreslogs, att den skulle få kapas till småved i jämna

delar av meter nämligen V», Vs, V« och skulle en dylik reform enligt

de sakkunnigas mening endast hava medfört en partiell förbättring i

det att allt fortfarande åtminstone tre längder funnits och tre ramstorlekar

behövts för mätning av 1 hektoliter småved.

Vill man nu, såsom från flera intresserade håll skett, tillmäta handeln

med småved i städerna avgörande betydelse, måste den enda rationella

lösningen vara den, att saluhållen småved skall vara av ensartad

längd. Efter övervägande samt hörande av ett llertal för frågans lösande

intresserade och omdömesgilla personer ha de sakkunniga funnit, att en

standardlängd för småved av K meter bör vara från flertalet synpunkter

lämpligast. Såsom motiv för denna längd kan bland annat anlöras:

att, enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat, eldningsförsök,

verkställda genom ingenjörsvetenskapsakademiens försorg samt av konsulterande

värmeteknikern, civilingenjör N. Erlandsson, ådagalagt, att

längden i fråga i vanliga spisar och eldstäder medför en mycket god

bränsleekonomi och bättre än för något längre ved, som nu stundom användes;
att

den föreslagna längden redan nu är mycket vanligt förekommande,

då den framställes av tvåsågad femkvartersved eller tresågad meterved;

samt

att den, på sätt nedan sägs, väl lämpar sig för aptering ur kastved,

vars längd då bör stipuleras till viss mångfald av småvedens.

Såsom allmänna fördelar med standardlängd å småved kan anföras:

att ramar för verklig mätning av travad småved lätt kunna konstrueras

och justeras på samma sätt, som gällande författningar föreskriva

för kastved och som även av mynt- och justeringsverket föreslagits för småved;
att

jämväl säck fylld med dylik småved utgör en åtminstone mot nu

rådande förhållanden avsevärt förbättrad måttenhet; samt

att vid mätning i stjälpt mått den fasta massan blir mindre variabel,

om längden blir ensartad, alldenstund man funnit att växlande längder

å veden åstadkommer olika stora tomrum i måttet.

Ehuru de sakkunniga icke funnit några verkliga olägenheter, som

kunna tala emot ett stipulerande av dylik standardlängd, måste det anses

nödvändigt tillstädja, att efter särskilt avtal jämväl andra längder än

V* meter få saluföras.

Där mätning av saluförd småved äger rum efter travning, bör givetvis

metersystemet vara obligatoriskt likaväl som för stjälpmåttet. Den

omständigheten, att endast smärre partier ved torde komma att uppläggas

och mätas på detta sätt föranleder lätt den reflexionen, att icke

kubikmetern utan hektolitern bör vara den lämpligaste enheten. Detta

mått skulle jämväl medföra den fördelen, att en till vissa hektoliter angiven

mängd småved kommer att betyda travad ved, medan småved,

såld i kubikmeter, angåve stjälpt mått, vilken terminologi sålunda i hög

grad skulle bidraga att undanrödja förväxlingar angående vedens läggning

och täthet i måttet. Samtidigt erhålles medelst denna utväg en

skillnad från travad kastved, varav 1 kubikmeter enligt förut refererad

undersökning lämnar ungefär 9 hektoliter travad småved, och skulle de

olika måttenheterna jämväl i denna riktning bliva vägledande för varans

beskaffenhet och bränslevärde. Ytterligare kan behöva diskuteras,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition Nr 191.

:si

om saluförd småved, som icke levereras i stjälpmått av minst 1 kubik

meter utan transporteras travad i t. ex. säck, ovillkorligen före inläggande

i säcken skall behöva travas och mätas i t. ex. godkänd ram.

Ehuru onekligen mycket finnes, som talar för verklig mätning i hektoliter,

måste man likväl känna sig tveksam, huruvida lagstadgad sådan

enbart bleve till fördel. Den dubbla travningen, nämligen först i ramen

och sedan i transportredskapet måste nämligen i ej ringa grad verka

fördyrande på distributionen och därmed på varan, vilket måste betraktas

som en olägenhet för konsumenten. Den mest praktiska lösningen

synes därför vara, att ett transportredskap konstrueras, som samtidigt

ger skäligt mått på den däri travade vedmängden. Om ej från inätningssynpunkt

bättre redskap kan framställas, skulle det kunna tänkas,

att säckleverans bibehålies, men att vissa dimensioner föreskrevos för

säcken, varjämte graden av fyllning skulle kunna både vid avsändandet

och framkomsten kontrolleras medelst ett bandmått, lagt runt säcken,

vinkelrätt mot vedens längdriktning, då viss minimiomkrets skulle kunna

stipuleras för att säcken skall anses salugill. Inför de avsevärt förbättrade

kontrollmöjligheter som medfölja dels en standardisering av längden

å småved, dels ock ovan skisserade eller andra liknande tillvägagångssätt

måste de sakkunniga ställa sig tveksamma om lämpligheten av lagstadgad

mätning i justerad ram av i smärre partier levererad småved.

Om säcken sålunda skulle godkännas, framgår av det föregående, att den

endast bör få brukas vid mätning av väl travad men icke av stjälpt ved,

för vilken senare mätning den är av alltför liten storlek samt alltigenom

olämplig.

Kastved.

Om, såsom förut påpekats, de rådande olägenheterna vid handeln med

småved huvudsakligen berört städer och andra samhällen samt den

mindre burgna befolkningen därstädes, så kan däremot påstås, att den

kanske än större oredan i handeln med kastved berör snart sagt varje

medborgare landet runt, Denna oreda på bränslemarknaden, vilken de

sakkunniga berört i sitt betänkande om relationstal vid virkesmätning

(sid. 10), varjämte en av de sakkunniga, professor Tor Jonson, därom

publicerat två uppsatser i tidskriften Skogen (sid. 277, år 1916 och sid.

182, år 1918), består som bekant däruti, att metersystemet aldrig kommit

till användning i vedhandeln utan finnes ända till ett 40-tal mer eller

mindre olagliga famnmått i bruk inom landets olika delar (se även prisreduceringstabell

vid vedköp, utgiven av länsjägmästare W. Dybeck,

som upptager 40 olika mått). Då konsekvenserna av detta oefterrättliga

tillstånd dels äro allmänt kända, dels ock påpekade och tillfullo beaktade

av 1918 års riksdag i dess skrivelse nr 369 till Kungl. Maj:t i denna sak,

kunna de sakkunniga här inskränka sig till förslag om åtgärder till vedhandelns

ändamålsenliga ordnande.

Den första punkten i detta förslag utgör en direkt konsekvens av vad

ovan föreslagits beträffande handeln med småved, nämligen att längden

på saluhållen kastved bör föreskrivas till jämn mångfald av småvedens

standardlängd, här ovan föreslagen till V* meter. Detta stadgande, som

tydligen avlägsnar bl. a. 6-kvartei’sveden ur marknaden, kommer enligt de

sakkunnigas mening att i praktiken leda därhän, att endast två längder

å kastved komma att saluföras, nämligen 1 meter och 3A meter. Båda

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

dessa längder ha inom nuvarande marknad god hävd. Meterveden har

år lör år kommit i allmännare bruk, detta ej minst genom bränslekommissionens

åtgöranden under kristiden och 75-centimoters ved liknar närmast

den förr allmänt använda o-kvartersveden (74.2 centimeter), vilken senare

längd enligt stadganden av år 1784 och 1827 var föreskriven lör saluförd

björkved, därest ej annat överenskommits. Ytterligare kan nämnas, att

den ojämförligt största importen från Finland sker i form av 1 meters

och 5-kvarters ved, vadan stadgande i denna riktning icke skulle verka

hindrande av denna import. Fördelarna med dessa två huvudlängder i

handeln kunna sammanfattas sålunda:

1) Genom delning i 4 respektive 3 delar erhålles ekonomiskt sett mycket

lämplig småved av ensartad längd.

2) \ id inläggning i redan befintliga efter 1885 års förordning krönta

ramar med 1, 2 respektive 4 kvadratmeters yta ger meterveden 1, 2 och 4

kubikmeters rymd, såsom frän början avsågs, medan *A metern i samma

ramar ger de nästan lika goda måtten 3A, IVa och 3 kubikmeter. Möjligen

skulle vid behov en ny ramtyp, som ger 1 kubikmeter vid 3 A meters ved

behöva införas.

3) Skillnaden i längd är sa betydande, att ingen svårighet för köparen

uppstår att med ögonmått avgöra, om 1 eller 3A meters ved utbjudes. De

misstag, som hittills gjorts t. ex. mellan 5- och 6-kvartersved eller ännu

vanligare, då 6-kvartersved (89 centimeter) svikligen försålts som meterved,

vilket i stor utsträckning ägt rum, komma sålunda att försvinna.

4) De betänkligheter, som framförts mot enbart meterved, nämligen att

en del pannor och större ugnar i t. ex. bagerier m. m. skulle vara konstruerade

för något kortare ved än 1 meter, bortfalla om jämväl 3A meters

kastved förekommer i marknaden.

I detta sammanhang torde emellertid böra anmärkas att bl. a. domänstyrelsen,

enligt av Sveriges skogsägareförbund föreslagna mätningsregler

under senare år börjat tillämpa huggning av kastved i fulla decimeter,

vilken åtgärd dock närmast är att betrakta såsom ägnad att underlätta

mätning i metermått, men som icke vidtagits på grund av särskild

efterfrågan å dylika längder.

Om sålunda de sakkunniga icke kunnat finna några som helst vägande

betänkligheter mot dessa två väntade huvudlängder å kastved, bör det

dock här liksom för småved anses tillåtet att efter avtal försälja kastved

jämväl i andra längder. Likaså bör ved, som framställts av grenar, rötter,

stubbar eller avfall, vara befriad från bestämmelser om viss längd,

såväl för grövre ved som för småved.

Vad åter den i riksdagens skrivelse berörda mätningen av kastved i

kubikmetermått beträffar, äro de sakkunniga övertygade om, att ett frångående

av nu brukade famnmått icke inom rimlig lid kan genomdrivas på

annan väg än genom lagstiftning. Visserligen skulle genom en förordning

om viss vedlängd eu mängd famnar med 6-kvarters samt vissa andra

mindre vanliga längder försvinna, men säkerligen skulle t. ex. den mängd

olika transportramar, som å järnvägarna användas i och för lastningen,

allt fortfarande fyllas och kallas för järnvägsfamn, varjämte de

gamla famndimensionerna på 6 och 8 fot säkerligen skulle bibehållas.

Man kan sålunda ingalunda hoppas, att de av justeringsverket krönta

ramarna om 1, 2 och 4 kvadratmeter, ensamma skola vara tillräckliga att

genomföra ensartad mätning i kubikmeter, detta desto mindre som endast

en mycket ringa bråkdel av all saluhållen ved bliver mätt i dylik ram.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11)1,

33

Dim ojämförligt mesta kastveden matos nämligen fritt upplagd i trave

medelst längdmått, varvid travens höjd oeh bredd samt vedmängden inätes,

samt volymen uträknas genom multiplikation av yttermåtten.

De sakkunniga vilja därför på det livligaste tillstyrka lagstiftning om,

att vid handel med kastved den mätta volymen ovillkorligen skall angivas

i kubikmeter. Såsom bevis för att de sakkunniga i denna fråga

företräda en mycket utbredd opinion, må bl. a. anföras, att Svenska

skogsvårdsföreningen, inför vilken det nuvarande oefterrättliga tillståndet

framlagts i form av ett föredrag aAr en av de sakkunniga, i eu resolution

den 15 mars 1918 uttalat sig för eu sådan reform, samt att Sveriges

skogsägareförbund, vilket likaledes av de sakkunniga intresserats för

frågan, i samråd med Svenska cellulosa-, pappersbruks-, trämasse- och trävaruexportföreningarna

i sina inmätningsregler för rundvirke (varav ett

exemplar här bifogas som bilaga) förordat kubikmetern som enda måttenhet

för brännved. Ytterligare kan meddelas, att de flesta ordnade

skogsförvaltningar genomfört kubikmetern som brännvedmått, men då

det oaktat reformen ej allmänt kunnat genomföras, torde detta i icke ringa

mån få tillskrivas motstånd från sådant båll, där man illojalt drager

nytta av det nuvarande tillståndet på den vedköpande allmänhetens be

kostnad.

Övriga virkessortiment.

Ehuru den bristande enhetligheten vid virkesmätning varit mest kännbar

inom bränslemarknaden, finnes det dock en mångfald andra områden,

där reformer otvivelaktigt äro önskvärda. De sakkunniga hava redan i

sitt meromnämnda betänkande om virkesmätning berört ett flertal dylika

fall, men vilja det oaktat ej underlåta, att i detta sammanhang återupptaga

en del hithörande spörsmål.

Vad då först mätning av rundvirke i s. k. fast mått beträffar, så finnas

visserligen eu del önskemål om förbättrad mätning jämväl för hithörande

sortiment, men då dessa mätningar, som föga beröra den större

allmänheten, i regel handhavas av de större och mera väl-organiserade

skogsindustrierna eller stundom av direkt organiserade inmätningsföreningar,

vilja de sakkunniga såsom sin mening uttala, att några lagstiftningsåtgärder

åtminstone för närvarande och i detta sammanhang icke

kunna anses vara av nöden för sådant virke. De sortiment, som mätas i

fast mått, äro speciellt sågtimmer samt tändsticksvirke och en del grövre

specialsortiment samt på vissa håll jämväl pappersved. Mycket ofta användes

för dylikt virke den engelska kubikfoten som enhet, vilket mått

jiimlikt kungl. kungörelsen den 31 december 1914 Hr rättsligt tillåten vid

sidan av meter måttet.

Något annorlunda ställa sig förhållanden vid mätning i löst mått, efter

vilken metod förutom kastved jämväl pappersved, props, stubb- och pinnved

samt kolved och diverse smäckrare långved mätes. Utöver vad tidigare

sagts beträffande brännvedens mätning, må påpekas, att jämväl för

övriga sortiment olagliga mått ingalunda äro sällsynta. Speciellt förekomma

sådana vid det viktiga sortimentet pappersved, som i rätt stor utsträckning

säljes per kubikfamn om (i X 6 X 6 fot = 216 kubikfot. Då

avsikten nu är, att förbjuda famnmått inom vedhandeln, kan redan detta

vara nog anledning att utsträcka samma förbud jämväl till pappersveden

och andra till förbrukning inom landet använda sortiment. Ett än viktan;;

till riksdagens protokoll <924. 1 samt. <52 höft. (Sr 191.) :5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

''Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

tigare motiv till ett sådant förbud ligger emellertid i den omständigheten,

att en del massafabriker bedriva en illojal konkurrens på så sätt, att man

alltefter som den egna iördelen kräver, stipulerar olika slags kubikfamnar,

varigenom prislluktuationer m. m. helt eller delvis fördöljes. Så hava

de sakkunniga sig bekant, att samma köpare använda omväxlande svensk

och engelsk kubikfamn, varav den sista är 8.2 procent större än den förra

och på vissa håll mätes travens böjd och bredd i svenska fot, men vedlängden

i danska fot, då en famn uppkommer, som är 5.7 procent större

än den svenska. Ett flertal motiv tala sålunda för kubikmetermåttets genomförande

jämväl för sådant virke och vilja de sakkunniga påpeka, att

ett stort antal massafabriker redan nu enbart köpa sitt virke efter detta

mått, som likaså förordas i förut nämnda mätningsregler. För övrigt

småvirke med undantag av props torde redan nu kubikmetern ha stor användning,

och kunna därför endast fördelar uppstå, om metersystemet

överallt konsekvent genomföres.

Annorlunda ligger emellertid frågan beträffande propsen, som huvudsakligen

exporteras på England och som därför kapas i hela och halva

engelska fot samt merendels säljes per engelsk kubikfamn. För mätningen

finnas numera i exporthamnarna anställda edsvurna propsmätare,

vilkas mätning godtages av såväl köpare som säljare. Att under sådana

omständigheter i lag föreskriva metermätning inom landet på ett dylikt

exportsortiment kan enligt de sakkunnigas mening knappast vara något

allmänt intresse och bör därför såväl detta som övriga för förbrukning

utom landet avsedda sortiment vara befriade från obligatorisk mätning

i metermått. Med detta undantag för exportvirke vilja de sakkunniga

emellertid livligt tillstyrka, att all mätning av virke i löst mått föreskrives

skola ske efter metersystemet, detta oberoende av om det ovan

gjorda förslaget om viss längd på kastveden kommer att godtagas eller

icke.

Sammanfattning.

Såsom en sammanfattning av vad härovan anförts vilja de sakkunniga

sålunda tillstyrka lagstiftning omfattande följande huvudpunkter.

1) Då virke, avsett för förbrukning inom landet, skall avlämnas eller

mottagas efter mätning i löst mått, skall mängden angivas i kubikmeter.

Avser leveransen travad och färdighuggen småved bör dock hektolitern

utgöra måttenhet.

2) Om utförd mätning av brännved skett i s. k. stjälpt mått, skall detta

särskilt angivas, varför vid saknad av dylik uppgift, skall anses att veden

varit travad.

3) Därest icke annorlunda avtalats, skall till bränsle färdighuggen småved

hava eu längd av 1/i meter samt kastved en längd utgörande hela

mångfalder av */« meter. Detta stadgande om längd gäller icke ved, som

framställts av grenar, rötter, stubbar eller avfallsvirke.

4) Behövliga ramar för mätning av 1,U meters småved i hektoliter böra

få justeras samt möjligen också sådana givande 1 kubikmeter vid mätning

av 3/« meters kastved. Förutom hektoliterram bör något enklare

transportredskap i form av säck eller dylikt få godkännas som hektolitermått

vid leverans av travad småved.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ta proposition Nr 191.

I och för realisation av befintliga lager samt spridande av kännedom

om bestämmelserna i en eventuell förordning bör enligt de sakkunnigas

mening i vad som stadgas om viss längd å brännved en övergångstid ej,

understigande tre år anses nödig, medan stadgandet om kubikmetermåttets

användning utan olägenhet torde kunna träda i kraft efter avsevärt

kortare tid.

På grund av de stora värmeekonomiska och därmed nationalekonomiska

konsekvenser som standardisering av längden på små ved kan tänkas medföra,

vilja de sakkunniga hemställa, att förslaget om viss vedlängd underställes

ingenjörsvetenskapsakademien eller andra specialister på detta

område i och för yttrande.

Stockholm den 5 januari 1924.

HENRIK HESSELMAN.

WILH. EKMAN. TOR JONSSON. JOSEF ÖSTLIND.

Rob. Sköld.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Bilaga B.

Förslag

till

Kungl. förordning om ändrad lydelse ar vissa paragrafer i förordningen

om mått och vikt den 9 oktober 1885.

i § 13.

2. Därjämte må justeras för mätning av kol, koks, torv, sand, kalk och

mineralier målkärl på 30, 20, 10 och 5 hektoliter samt för mätning av

småved i stjälpt mått målkärl på 3, 2 och 1 kubikmeter.

§ 14.

1.---.

2.---.

3. ---.

4. De i § 13 mom. 2 nämnda målkärlen skola vara förfärdigade av trä,

järn eller metall och hava rätvinklig form med följande längd, bredd och

höjd, nämligen:

längd

bredd

höjd

de på 3 kubikmeter eller 30

hektoliter..............

2.50

1.00

1.20 meter

eller ..

3.75

1.00

0.80

» » 2 » » 20

» ..............

3.oo

1.00

0.6 6 7 »

eller ..

2.oo

1.00

1.00 »

» » 1 » »10

» ...............

1.00

1.00

1.00 »

» » 5

» ..............

1.00

1.00

0.5 »

De för mätning av småved avsedda målkärlen må även vara förfärdigade

av bandjärn eller spjälor.

§ 16.

1.---.

2. På målkärl av metall skall genom tillverkarens försorg kärlets rymd

fullständigt utsättas på en vid kärl väggen fästad metallplåt; och skall därvid

iakttagas, att orden kubikmeter, hektoliter och liter anbringas utan

förkortning, men för deciliter må nyttjas förkortningen dl.

§ 19.

1. För mätning av ved må justeras ramar med:

2.50

meters

längd

och

1.60

meters

höjd, med en

yta

av

4

kvadratmeter

2.22

»

»

1.20

»

»

» »

»

»

2.664

»

2.00

»

»

»

1.00

»

»

» »

»

»

2.0

1.33

»

»

»

1.00

»

»

» »

»

»

1.33

»

1.00

»

»

»

1.00

»

»

» »

»

»

1.00

»

0.80

»

»

»

0.5 0

»

»

» »

»

0.40

»

0.93

»

»

0.43

»

» »

»

»

0.40

y>

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr Wl.

37

2. Ram skall vara förfärdigad av trä eller järn eller annan styv me

tall; den skall vara rätvinklig och i (ivrigt av sådan konstruktion, som

blivit av mynt- och justeringsverket godkänd.

3. På ram skall genom tillverkarens försorg medelst inbränning å ramen

densammas ytinnehåll i kvadratmeter fullständigt utsättas.

§ 33.

2. målkärl av trä och rätvinkliga målkärl av metall:

a) ---.

b) ---.

c) av rätvinklig form a 30, 20, 10 och 5 hektoliter samt ä 3, 2 och 1

kubikmeter:

kiirlets längd, bredd eller höjd får ej med mer än 5 mm. skilja sig

från rätta storleken.

§ 37.

Jämte de närmare föreskrifter, mynt- och justeringsverket meddelar angående

sättet för justering av mätnings- och vägningsredskap, skall iakttagas,

att undersökning av kubiska och rätvinkliga målkärls rymd sker

medelst längdmått och av alla andra målkärls rymd medelst vatten.

§ 42.

Pörvarings- eller transportkärl, som ej får såsom malkärl justeras eller

nyttjas, må dock av justerare uppmätas och stämplas; skolande jämväl

transportkärlets taravikt, ifall det begå res och lämpligen kan ske, av justerare

bestämmas; allt under följande villkor:

l:o) Kärlet skall hava för ändamålet tillräckligt stark konstruktion och

oföränderlig form samt, om taravikten skall bestämmas, vara även i avseende

å tyngden tillräckligt oföränderligt.

2:o) Är kärlet avsett för torra varor, skall det rymma minst 1 hektoliter,

och för våta varor minst 15 liter; dock att även mindre kärl må

till stämpling godkännas, ifall det har tunnform och fasta bottnar.

§ 43.

1. Uppmätning av förvarings- och transportkärl skall ske medelst

vatten eller, där så kan ske med nöjaktig säkerhet, medelst längdmått.

2. Rymden utsättes å kärl avsedda att rymma 1 kubikmeter och däröver

i kubikmeter och hektoliter eller liter, samt å andra kärl i liter och

deciliter.

3. ----.

$ 44.

1. Justeraredistriktets nummer samt årtal för stämplingen, ävensom de

siffror och bokstäver, vilka angiva kärlets rymd eller taravikt, anbringas

av justeraren, å träkärl medelst inbränning på kärlets utsida och å metallkärl

genom att inslås å en på utsidan fastlödd plåt av bly eller annan

metall.

Hihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 152 höft. (Nr 191.)

I

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:135 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående handel med brännved och annat virke a1 i texten
  2. 2LU 1924:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående handel med brännved och annat virke i löst mått m s. 14 i texten