Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911
1924-03-14 · 21 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:197, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 1!)7,
1
Nr 197.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av stadgan om
skjutsväsendet den 22 juni 1911; given Stockholms
slott den 14 mars 1924.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ändring i vissa delar av stadgan
om skjutsväsendet den 22 juni 1911.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sven Liibeck.
Bihang till riksdagens protokoll 192J,. 1 samt.
158 käft. (Nr 197.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
Förslag
till
Förordning
om ändring i vissa delar av stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911 (nr 63).
Härigenom förordnas, att 2, 5, 6, 12, 13, 15, 17—21, 23—25, 27, 28 och
32 §§, 33 § mom. 1 samt 36, 39—42, 44, 55 och 63 §§ i stadgan om skjutsväsendet
den 22 juni 1911 skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade
lydelse:
2 §.
Om inrättande, flyttning eller indragning av skjutsanstalt eller om förändring
av sådan anstalts egenskap enligt 3 § förordnar Konungens befallningshavande.
Innan sådant förordnande meddelas, skola trafikanter och andra, som
saken kan röra, i ärendet höras vid sammanträde, som efter tillkännagivande i
länskungörelserna och i ortstidning hålles antingen inför Konungens befallningshavande
eller, efter dess bestämmande, inför magistrat eller kronofogde. Där
omständigheterna därtill föranleda, äger Konungens befallningshavande förordna,
att skjutsanstalt skall uppehållas allenast viss del av året.
5 §.
För resandes befordran skola vid skjutsanstalt hållas fullt dugliga hästar
med seltyg samt snygga åkdon och, där så nödigt finnes, ridsadlar, eller, där
båtskjuts äger rum, farkoster till det antal för varje dygn räknat, som Konungens
befallningshavande bestämmer. Där Konungens befallningshavande finner,
att skjutsning bör fullgöras med motorfordon eller med sådant fordon jämte
hästskjuts, skall Konungens befallningshavande därom meddela beslut med angivande
tillika av det antal motorfordon för varje dygn räknat, som skall finnas
att tillgå. Vid meddelandet av föreskrift, varom i första eller andra punkten förmäles,
bör iakttagas, att skjutsåtgången lägges till grund för bestämmandet
av hästarnas, motorfordonens eller farkosternas antal, samt att, där betydligt
olika antal under olika tider av året utgår, bestämmelserna därefter lämpas.
Skjutsdygnet räknas från klockan sex förmiddagen det ena dygnet till samma
tid det andra.
Om tiden för hästars, motorfordons eller farkosters inställande skall Konungens
befallningshavande jämväl meddela föreskrift. Ej ma därvid stadgas, att
häst, motorfordon eller farkost skall inställas genast vid anfordran, eller att
inom kortare tid än en timme efter anfordran skall tillhandahållas större antal
Kungl. Maj:ts proposition nr 107.
3
hästar, motorfordon eller farkoster än det, som under näst föregående år dagligen
i medeltal vid skjutsanstalten utgått.
Skall vid viss skjutsanstalt utgå såväl skjuts efter häst som med motorfordon,
äger den resande bestämma det fortskaffningsmedel, varav han vill begagna
sig, dock att, där naturhinder skäligen kan anses möta mot användande av
motorfordon, skjutsen må utgöras efter häst. Där allenast motorfordon tillhandahålles,
äger under sådana förhållanden den resande icke att påfordra
skjuts.
Är skjuts beställd före den resandes ankomst, skola de hästar, motorfordon
eller farkoster, vilka för skjutsen utlämnas, avräknas å antalet av de hästar,
motorfordon eller farkoster, vilka inom den längsta tiden skola tillhandahållas.
Om olika slag av åkdon efter häst, som skola vid skjutsanstalt vara att tillgå,
och deras beskaffenhet skall gälla vad Konungen vid fastställande av avgift
för begagnande av sådana åkdon bestämmer.
Jämte farkost skall tillhandahållas nödig bemanning; och skall Konungens befallningshavande
meddela föreskrift såväl härom som angående farkostens beskaffenhet
och det högsta antal personer eller största last, som vid varje tillfälle
må med farkosten befordras.
Angående beskaffenheten av för skjutsning använt motorfordon skola, utöver
vad i gällande författning om motorfordon är stadgat, gälla de föreskrifter
Konungens befallningshavande finner erforderligt meddela.
6 §.
Vid skjutsanstalt skola såväl gästgiveri- eller stationshållning, varmed förstås
tillhandahållandet av de i 3 § härovan omförmälda förnödenheter och förmåner,
som skjutsningen gemensamt upplåtas på entreprenad efter ty i V kap.
därom bestämmes. Vid samma skjutsanstalt må skjutsning med olika fortskaffningsmedel
kunna uppdragas åt olika entreprenörer; ägande i sådant fall
Konungens befallningshavande bestämma, med vilkendera skjutsningen gästgiveri-
eller stationshållningen skall vara förenad.
Om-----VII kap.
12 §.
Maximibeloppet av lega, som i allmänhet må uppbäras för skjuts efter häst,
fastställes för varje stad, som ej hör till landsting, samt i övrigt för varje län
eller, där län är fördelat i särskilda landstingsområden, varje sådant område
av Konungens befallningshavande efter hörande av vederbörande stadsfullmäktige
eller landsting eller, där landstinget ej är samlat, antingen dess förvaltningsutskott
eller av landstinget för ändamålet särskilt utsedd nämnd. Beloppet
kan sättas olika för olika delar av samma län samt för olika tider av dygnet.
Maximibeloppet av lega för skjuts med motorfordon utgår i enlighet med den
av vederbörande Konungens befallningshavande jämlikt 28 § i förordningen
den 15 juni 1923 om motorfordon fastställda och till varje tid gällande taxa
för yrkesmässig automobiltrafik, som icke endast avser forsling av gods.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
13 §.
Maximilegan för båtskjuts vid anstalt, där sådan utgöres, bestämmes genom
taxa, som för den anstalt fastställes av Konungens befallningshavande.
15 §.
Åkdonslega för skjuts efter bäst, varunder här förstås jämväl avgift för
sadel och betsel till ridhäst, som av resande begagnas, så ock för sele, när den
resande medför eget åkdon, bestämmes av Konungen.
17 §•
Skjuts utgöres i allmänhet från och till skjutsanstalt. Dock skall skjuts
lämnas även från eller till annat ställe, dit farbar väg finnes, under förutsättning,
att den skjutsande icke därigenom kommer att färdas längre väg än som
motsvarar avståndet från skjutsanstalten, där skjutsen erhållits, till det längst
därifrån belägna ombytesställe, dit skjuts med det vid tillfället begagnade
fortskaffningsmedlet från anstalten utgöres.
Finnes för viss skjutsanstalt något sådant ombytesställe ej angivet, äger
Konungens befallningshavande särskilt för varje slag av fortskaffningsmedel
förordna angående det område, inom vilket skjuts från anstalten skall utgöras.
Där-----hämtningsstället.
Resande, som med skjuts ankommer till stad, vare jämväl berättigad att utan
särskild ersättning med skjutsen färdas till annat ställe inom stadens planlagda
område än därvarande skjutsanstalt. Kan ej härbärge å det uppgivna stället
erhållas, må den resande icke förvägras att, för sökande av härbärge annorstädes,
ytterligare begagna skjutsen mot särskild ersättning, beräknad efter
sjuttiofem öre hästen för varje full halvtimme, som skjuts efter häst för detta
ändamål tages i anspråk, samt för motorfordon efter gällande taxa.
18 §.
Skjuts — — -—--- telefonstation.
Skriftlig-----göres.
.Vid beställning skola uppgivas den resandes fullständiga namn, titel eller
yrke och hemort ävensom det antal hästar, motorfordon eller farkoster, som
påfordras, tid och ort för skjutsens tillhandahållande samt namnet å det ställe,
till vilket skjutsen skall utgöras. Avser beställningen skjuts, som skall tillhandahållas
vid särskilt hämtningsställe, skola vid beställningen jämväl uppgivas
den resandes födelseort samt, därest den resande är utlänning, den resandes
nationalitet och födelsetid.
Har-----tillhanda.
19 §.
Entreprenör skall vara skyldig att under högst två timmar från den för skjutsens
tillhandahållande bestämda tid låta skjuts avvakta, att resan anträdes eller
skjutsbeställningen återkallas. För varje full fjärdedels timme, som av den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 107.
b
sålunda stadgade väntningstiden förflyter efter det skjutsen å utsatt tid varit
att tillgå, skall entreprenören vara berättigad att i väntningspenningar av den
resande erhålla tjugufem öre för varje häst och femtio öre för motorfordon, där
ej den för färd med sådant fordon gällande taxa annorledes bestämmer.
20 §.
Entreprenör — —---skick.
Varder resande till följd därav att honom lämnats oduglig häst eller genom
å motorfordon uppkommet fel förhindrad att med erhållen skjuts fortsätta resan,
skall skjutsaren vara honom behjälplig att genom beting anskaffa annan
skjuts.
21 §•
Återkallar resande skjutsbeställning senare än en timme innan skjutsen skall
lämnas, skall entreprenören vara berättigad att av den resande för besvär och
tidspillan erhålla ersättning med en krona för varje häst eller, om beställningen
avsett skjuts med motorfordon, två kronor, där ej särskild bestämmelse i
sådant avseende meddelats i den för färd med sådant fordon gällande taxa.
Tillhandahålles betingad skjuts vid särskilt hämtningsställe utan att sedermera
av den resande begagnas, äge entreprenören att för färden dit åtnjuta lega
i förhållande till våglängden däremellan och skjutsanstalten, från vilken skjutsen
utgått, dock, där skjutsen skett efter häst, minst en krona för varje häst.
Utöver-----utgå.
23 §.
Åkdon må ej, med mindre entreprenören det medgiver, belastas med större
tyngd av resande och resgods än, vid färd efter en häst, etthundrasextio eller, där
skjutsaren ej å åkdonet färdas, tvåhundrafyrtio kilogram, och vid färd efter
två hästar eller med motorfordon fyrahundra eller, där skjutsaren ej å åkdonet
färdas, fyrahundraåttio kilogram. Utgör resgods, som å åkdonet medföres, ej
mer än tio kilogram för varje häst eller tjugu kilogram å motorfordon, varde
det gods härvid ej beräknat.
Därest tyngden av resande och resgods överstiger, vid färd efter en häst,
etthundratrettio eller, där skjutsaren ej färdas å åkdonet, tvåhundratio kilogram
samt vid färd efter två hästar eller med motorfordon trehundrafyrtio eller, om
skjutsaren ej färdas å åkdonet, fyrahundratjugu kilogram, förhöjes skjutslegan
med femtio procent.
Motorfordon må ej under några förhållanden belastas med större antal personer
än det, för vilket fordonet enligt besiktningsinstrumentet är avsett, eller
eljest med större tyngd än däremot kan anses svara. Tillika skall iakttagas,
att fordonet icke lastas så tungt, att dess framförande å väg, som vid skjutsningen
skall begagnas, kommer att stå i strid med i sådant avseende gällande
föreskrifter.
Person-----vikt.
På--—--kilogram.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
24 §.
För-----hästar.
Till skjutsare för skjuts efter häst må ej användas person under aderton år,
om ej den resande det medgiver; ej heller någon, som eljest uppenbarligen är
för ändamålet olämplig eller oduglig.
Till förare av motorfordon må ej användas annan än den, som, enligt vad
därom särskilt är stadgat, äger behörighet att vid yrkesmässig trafik tjänstgöra
i sådan egenskap.
25 §.
Resande med skjuts efter häst vare berättigad att använda eget lämpligt
åkdon.
27 §.
Skjuts intill en halv mil betalas såsom för en halv mil. Vid skjuts utöver
eu halv mil beräknas betalningen efter den tillryggalagda väglängden, dock
att som full tiondedels mil räknas överskjutande del av sådan. Har uti gällande
taxa för yrkesmässig trafik med motorfordon meddelats härifrån avvikande bestämmelser,
lände det beträffande skjuts med motorfordon till efterrättelse.
28 §.
Resande med skjuts efter häst äge icke att fordra skyndsammare fortkomst
än efter en och en fjärdedels timme på milen och, där avståndet mellan två
skjutsanstalter överstiger 25 kilometer, efter en och en halv timme på milen.
Är avstandet mellan skjutsanstalterna större än nu sagts, eller är vägen av
svårare beskaffenhet eller av backar i hög grad besvärad, ankomme på Konungens
befallningshavande att för sådant skjutshåll bestämma ställe, varest entreprenören
må vara berättigad att låta hästen vila, och jämväl fastställa lämplig
tid härför, dock ej över en timme.
Under---—-----beräkningsgrund.
32 §.
Dagboken, som bör bestå av erforderligt antal blad, uppdelade i särskilda
kolumner för de anteckningar, vilka böra däri införas, skall å första sidan innehålla
uppgift å
de särskilda skjutsanstalter, till vilka skjuts från anstalten utgöres, därest
bestämmelse i sådant avseende meddelats, ävensom väglängden till dessa ställen
eller ock det område, inom vilket skjuts från anstalten utgöres;
den lega, som bör erläggas för resa till en var av ovan berörda skjutsanstalter,
samt uppgift å bestämd lega för mil räknat;
det antal hästar, motorfordon eller farkoster, som vid skjutsanstalten skall för
de resande tillhandahållas, samt
de tider, inom vilka skjuts efter tillsägelse skall inställas.
Riktigheten-----bestyrkes.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
i
33 §.
Mom. 1. Gästgivare eller stationsföreståndare åligger tillse, att då resande
ankommer till skjutsanstalt för att därstädes betinga sig härbärge eller taga
skjuts, den resande i dagboken antecknar sitt fullständiga namn, titel eller yrke
samt födelseort och hemort ävensom dagen, då han ankommit till skjutsanstalten.
Gästgivare eller stationsföreståndare åligger vidare tillse, att den resande,
innan han lämnar skjutsanstalten, i dagboken antecknar dagen, da resan ägt
rum, den ort, varifrån resan företages, och den, till vilken resan ställes, ävensom,
där resan anträdes med skjuts, det antal hästar eller motorfordon, som
begagnas.
Är —• --— — sig.
36 §.
För varje skjutsanstalt skall i stad magistraten samt på landet kronobetjäningen
öva särskild tillsyn å, att ordning och skick äro vid anstalten radande,
samt att gästgivare eller stationsföreståndare, ävensom entreprenör, där sådan
finnes, behörigen fullgöra sina skyldigheter. Utgöres skjutsningen helt eller
till någon del med motorfordon, skall särskild uppmärksamhet ägnas åt att
dessa fordon äro så beskaffade, som i ämnet gällande författningar föreskriva,
att de blivit i behörig ordning besiktigade och godkända för yrkesmässig trafik
samt att de såsom förare använda personer innehava behörigt tillstånd och äro
för uppgiften lämpliga.
Å------dagboken.
Förekommer--- ----avlåtas.
39 §.
För------bestämmes.
Auktion utlyses av Konungens befallningshavande genom tillkännagivande
i länskungörelserna och i åtminstone en av ortens tidningar, ordinarie auktion
minst en månad och ny auktion minst fjorton dagar före auktions dagen. Därvid
skall för den anstalt, auktionen avser, jämväl meddelas uppgift å de bestämda
entreprenadvillkoren, så ock å antalet hästar och skjutsar med motorfordon, som
under sistförflutna tre år, där anstalten så länge ägt bestånd, i medeltal vid
densamma utgått. Tillkännagivande, som nyss är sagt, skall ock innehålla
meddelande, att förseglade skriftliga anbud, vilka före eller vid auktionen inkomma
till auktionsförrättaren, jämväl komma att upptagas till prövning.
Där —----tillfälle.
Auktion — -— ---orten.
Vid -----anbud.
Efter-----befallningshavande.
40 §.
I början av det år, med vilket den löpande entreprenadperioden inom
länet går till ända, skall Konungens befallningshavande efter vederbörande
magistraters och länsmäns hörande taga under omprövning, huruvida för nå
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
ö Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
gon eller några skjutsanstalter inom länet någon förändring av de stadgade entreprenadvillkoren
må vara behövlig, samt, i den mån anledning därtill förekomni
er, meddela beslut om sådan ändring.
Härefter-----länet.
41 §•
Vid ordinarie auktion skall den skjutsning, varom fråga är, jämte därtill
hörande gastgiveri- eller stationshållning utropas emot rättighet att av de resande
i skjutslega uppbära, där fråga är om skjuts efter häst, den för orten fastställda
maximilega, och där fråga är om skjuts med motorfordon, vad till varje
gaS av ^en for 1.änet Sällan(le, av Konungens befallningshavande fastställda
taxa, allt utan villkor av bidrag.
Avgives icke vare sig muntligt eller skriftligt anbud därå, skall utrop anställas
med villkor av bidrag jämte rättighet att uppbära nämnda maximilega eller
i fastställd taxa bestämd avgift.
42 §.
Nu —--------fullgörande.
Lägsta legan för skjuts med motorfordon bestämmes genom underbud i visst
procenttal under fastställd kilometeravgift i den inom länet gällande taxan.
'' ;er sedermera höjning av denna taxa, åligger entreprenören att alltjämt skjutsa
tor pris med samma procenttal understigande den nya taxan. Sker sänkning
av den allmänna taxan, inverkar detta icke på entreprenörens rätt, såvida ej
sänkningen understiger hans ursprungliga bud, då han är skyldig ställa sig
sänkningen till efterrättelse.
Är vid det eller de godkända anbuden fäst förbehåll om entreprenadbidrag,
skall auktionsprotokoll för det ändamål, som avses i 44 §, av Konungens befallningshavande
överlämnas, för skjutsanstalt i stad, som ej deltager i landsting,
till stadsfullmäktige och för annan skjutsanstalt till årets lagtima landsting
för det län eller landstingsområde, där skjutsanstalten är belägen.
44 §.
Stadsfullmäktige — — — — — anvisas.
I-----beslutas.
Därjämte åligger det landstinget att bestämma, huru anstalt i avbidan på
nästa lagtima landstings beslut, varom i 56 § andra stycket sägs, skall uppehållas
för det fall, att entreprenad vid anstalten icke kan åvägabringas eller
av landstinget fattat beslut om anstaltens indragning icke vinner fastställelse.
55 §.
För län eller landstingsområde skall distriktets andel i bidragen utgå av
landstmgsmedel och av landstinget halvårsvis tillställas vederbörande entreprenörer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
9
63 §.
Önskar entreprenör i avseende å antal hästar och åkdon eller farkoster, som
skola vid skjutsanstalt tillhandahållas, ändring i vad entreprenadkontrakt i
sådant avseende innehåller, äger, på framställning av entreprenör, Konungens
befallningshavande därom besluta.
Av Konungens befallningshavande jämlikt gällande författning utfärdat reglemente
för yrkesmässig automobiltrafik skall, även om däri intagna föreskrifter
skulle strida mot bestämmelserna i III kap. i denna stadga, gälla även i avseende
å skjuts med motorfordon, som utgöres enligt denna stadga.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
Utdrag av protokollet över kommunikationsårenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 14 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lubeck:
Den genomgripande förändring i samfärdselmöjligheterna, som automobiltrafikens
snabba utveckling under senare år medfört, har visat sig vara av stor
betydelse särskilt för de trakter, som ännu sakna bekväma järnvägsförbindelser.
Under det man å vissa orter tidigare för längre resor var så gott som uteslutande
hänvisad till skjuts efter häst, erbjuder nu automobilen en snabb, bekväm och
jämförelsevis billig förbindelse. Då nu gällande stadga om skjutsväsendet av
den 22 juni 1911 utgår från skjuts efter häst som det normala fortskaffningsmedlet
vid landsvägsresor och dess bestämmelser så gott som uteslutande äro
avpassade därefter, är det ej ägnat att väcka förvåning, ätt skjutsstadgans bestämmelser,
oaktat jämförelsevis kort tid förflutit från deras tillkomst, visat
sig vara i behov av vissa jämkningar. Sålunda föreligga åtskilliga framställningar
och förslag, avseende ändring i skjutsstadgan, vilka jag nu ber att få
upptaga till behandling.
Det betydelsefullaste av dessa förslag innefattas i en av sakkunniga för maskinell
vägtrafik den 7 maj 1923 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse,
däri de sakkunniga till fullgörande av dem lämnat uppdrag avgivit ett av motivering
åtföljt förslag till vissa ändringar i skjutsstadgan, åsyftande att såvitt
angår skjutsväsendet jämställa motorfordon med hästskjuts.
Infordrade yttranden över berörda förslag hava avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ävensom samtliga länsstyrelser och landsting samt städer,
som ej deltaga i landsting.
Vidare föreligga två framställningar, den ena av landstinget i Västernorrlands
län den 25 november 1919 och den andra av landstinget i Västerbottens län den
4 oktober 1921, båda huvudsakligen avseende ändringar i förfarandet vid åvägabringandet
av skjutsentreprenader.
Över dessa framställningar hava yttranden avgivits av samtliga länsstyrelser
och landsting samt städer, vilka ej deltaga i landsting.
Slutligen har riksdagen i skrivelse den 25 maj 1923, nr 218, hemställt om för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 197. 11
enkling av sättet för uppbörd av landstingsområdenas bidrag till skjutsentreprenaderna.
över riksdagens skrivelse hava yttranden avgivits av riksräkenskapsverket
ävensom av samtliga länsstyrelser och landsting samt städer, som ej i landsting
deltaga.
Innan de föreliggande framställningarna upptagas till närmare behandling,
torde jag få lämna en kortfattad redogörelse för skjutsväsendets nuvarande organisation
och för de senaste årens erfarenheter vid tillämpningen av gällande bestämmelser.
Inom varje län skola finnas skjutsanstalter till resandes befordran till det antal
och på de platser, som bestämmas av länsstyrelsen efter vederbörandes hörande
och i samverkan med vederbörande landsting. Vid skjutsanstalt skola
hållas fullt dugliga hästar med seltyg samt snygga åkdon, och, där så nödigt
finnes, ridsadlar, eller, där båtskjuts äger rum, farkoster till det antal för varje
dygn räknat, som länsstyrelsen bestämmer. Ersättning för skjuts lämnas dels
såsom skjutslega och dels i form av åkdonslega, vartill kan komma en del särskilda
avgifter såsom väntningspenningar och hämtningspenningar m. m. Åkdon
och persedlar, som böra vid rikets skjutsanstalter tillhandahållas, bestämmas
av Konungen, som samtidigt fastställer åkdonslegan. Senaste bestämmelse i
detta ämne innefattas i cirkuläret den 21 mars 1879 samt i kungörelsen den 31
december 1917. Nämnda författningar avse ej andra åkdon och persedlar än
sådana, som kunde ifrågakomma år 1879, eller åkdon efter häst (vagn eller
släde), sadel, betsel och sele. Maximibeloppet av skjutslega fastställes av Konungen
för varje län för sig på förslag av länsstyrelsen och landsting eller stadsfullmäktige.
Skjutslegans storlek inom maximigränsen bestämmes genom
skjutsningens utbjudande på entreprenad.
Bestämmelserna i skjutsstadgans kap. V »Om åstadkommande av entreprenad»
utgå helt från förutsättningen, att skjutsningen utgöres efter häst. Gällande
resereglemente saknar också bestämmelser för ersättning för resa med motorfordon.
Emellertid innehåller 63 § i skjutsstadgan en bestämmelse, varigenom
man velat möjliggöra en av motorfordonens tillkomst betingad förändring. Bestämmelsen
i fråga har emellertid icke medfört önskvärd användning av motorfordon
vid skjutsningen.
Kan vid skjutsanstalt skjuts ej betingas för den av Konungen fastställda
maximilegan skall, under vissa förutsättningar, till skjutsanstalten utgå av
entreprenören betingat och av landsting fastställt entreprenadbidrag. Av entreprenadbidrag
betalas i allmänhet hälften av staten och hälften av vederbörande
landstingsdistrikt, men kan under vissa omständigheter än större del falla på
statsverket.
Under kristiden stego dessa entreprenadbidrag till högst betydande belopp.
Bet mötte över allt svårigheter att vid de utsatta entreprenadauktionerna erhålla
rimliga anbud. Enligt uppgift från riksräkenskapsverket hava under åren
1920 och 1921 av statsmedel utgått bidrag till skjutsentreprenader med respektive
794,525 och 805,581 kronor. Under år 1922 och första halvåret 1923 ut
-
12
Kung!,. Maj:ts proposition nr 197.
Sakkunniga
f5r maskinell
vägtrafik.
gjorde belastningen av det ordinarie förslagsanslaget för bidrag till skjutsentreprenader
i runt tal respektive 710,000 och 365,000 kronor. Under antagande
att från landstingskommunerna utgått lika stort bidrag som från statsverket —
vilket med hänsyn till bestämmelserna i 52 § skjutsstadgan ej är alldeles visst
— skulle sammanlagda kostnadsbeloppet för skjutsentreprenadbidragen hava
utgjort år 1920 1,589,050 kronor och år 1921 1,611,162 kronor. Enligt utdragen
ur rikshuvudboken utgjorde statens utgifter för skjutsentreprenaderna
år 1910 268,106 kronor och år 1911 269,726 kronor; och skulle sålunda, med
samma antagande som ovan, det sammanlagda beloppet utgivet för samma
ändamål, hava varit år 1910 536,213 kronor och år 1911 539,453 kronor.
överallt i riket vidtogs såsom motvikt emot den angivna stegringen i entreprenadavgifterna
indragning av skjutsanstalter i stort antal. Anordnandet av de
gamla skjutsanstalterna, av vilka manga Voro kända såsom sådana sedan århundraden,
hade skett enligt den principen, att rikets skjutsanstalter skulle utgöra
ett enda sammanhängande nät, inom vilket man från varje skjutsanstalt
kunde erhålla skjuts till vissa angivna inom lagom skjutshåll belägna liknande
anstalter. Eu nödgades man göra ganska betydliga luckor i detta uråldriga system,
då det befanns allt för dyrbart.
\ id anmälan av sitt beslut om anslag till bidrag till skjutsentreprenader framhöll
också 1923 års riksdag önskvärdheten av, att det toges under övervägande,
huruvida icke en minskad belastning av ifrågavarande anslag kunde åstadkommas
genom indragning av vissa skjutsanstalter.
I samband med infordrande av utlåtande över ovan nämnda av sakkunniga för
maskinell vägtrafik avgivna förslag anbefallde Kung!. Maj:t den 1 juni 1923
länsstyrelserna att inkomma med redogörelse dels för antalet befintliga skjutsanstalter
inom vederbörande län, dels ock för de åtgärder, som från och med
ingången av år 1922 och intill tiden för avgivandet av det infordrade utlåtandet
kunde hava vidtagits samt, efter eventuellt genomförande av en ändrad lagstiftning
i ämnet eller eljest, ansåges kunna ytterligare vidtagas i syfte att
för länet nedbringa antalet dylika anstalter.
De från länsstyrelserna sålunda infordrade uppgifterna, vilka skulle avlämnas
före den 15 oktober 1923, hava sammanställts i en tabell, vilken återfinnes
å nästföljande sida.
De på senare tid framträdande svårigheterna att för rimlig kostnad åvägabringa
erforderliga skjutsentreprenader, skulle enligt de sakkunniga för maskinell
vägtrafik bäst kunna undvikas genom att, i långt större utsträckning än
nu sker, använda motorfordon för skjutsningen. De sakkunniga hava i sådant
avseende anfört:
»Den maskinella vägtrafiken erbjuder ofantliga fördelar för skjutsväsendet
huvudsakligen genom fordonens snabbhet och därav för den resande åtföljande
tidsvinsten och bekvämligheten och, da tid är pengar, kan säkerligen mycket
sparas genom användning av motorfordonen i skjutsväsendets tjänst. Detta
medför dessutom den stora fördelen, att, då skjutsanstalter med motorfordon
kunna behärska ett mycket större område än vad som varit möjligt med användning
av hästar, så kunna maskorna i skjutsnätet göras väsentligt vidare än hitintills.
Om med hästskjuts 3 mils avstånd får anses som stort, så kan man med
Kungl. Maj:ts proposition nr 107.
13
Antal
skjutsan-
stalter.
Proviso- riskt in- dragna
anstalter.
Beslutade
indrag-
ningar.
Av lands- tinget
föresiagna
indrag- ningar.
Fråga
uppstått
om indrag- ning.
Ytterli- gare in- draga.
efter re- formen.
Stockholms län.........
44
21
14
_
Uppsala län..........
18
3
1 3
4
—
3
Södermanlands län.......
39
5
2 19
—
—
2 1
Östergötlands län........
33
—
6
—
3 12
— |
Jönköpings län .........
31
—
—
—
—
10
Kronobergs län.........
54
12
1 7
7
—
— 1
Kalmar län4..........
53
17
—
—
6
—
Gotlands län..........
24
—
—
—
1
14
Blekinge län..........
12
—
—
—
—
—
Kristianstads län........
37
29
—
—
1 29
—
Malmöhus län.........
34
—
8
—
—
—
Hallands län..........
32
1
—
—
—
—
Göteborgs och Bohus län ....
107
11
87
—
—
—
Alvsborgs län .........
72
19
2 46
—
—
—
Skaraborgs län .........
—
—
—
—
—
—
Värmlands län.........
116
27
—
—
—
—
Örebro län..........
—
—
—
—
—
—
Västmanlands län.......
11
—
8
—
—
—
Kopparbergs län........
43
—
—
—
—
—
Gävleborgs län.........
42
—
8
—
—
7
Västernorrlands län.......
83
—
5
—
—
—
Jämtlands län.........
106
—
—
—
—
—
Västerbottens län5.......
124
9
—
—
1 6
—
Norrbottens län........
92
—
-
--
—
—
1 nu provisoriskt indragna.
2 häri inräknat de provisoriskt indragna.
3 rörande dessa har avtal ännu ej träffats; i den män avtal ej kunna träffas, torde indragningar ske.
4 högsta entreprenadbidrag till 22 anstalter bestämt till 300 kr. och om anbud till nämnda bidrag
ej erhålles, skola anstalterna indragas.
6 under sommaren är antalet hästar minskat.
motorfordon lättare behärska orter inom 10 mils avstånd d. v. s. skjutsanstalterna
kunna förläggas på 3 ä 4 gånger så stort avstånd som nu, vilket betyder
att för ett nät av skjutsvägar med skjutsanstalter över en viss yta, ett land
eller en landsdel, tarvas endast en tiondedel så många skjutsanstalter som hitintills.
Detta betyder i sin ordning, att varje skjutsstation får mycket mera att
göra och kan således drivas betydligt lättare som ren affär utan understöd från
det allmänna, således även här en ren besparing. Även pr mil räknat böra motorfordonen
kunna tävla med hästfordonen i prisbillighet. Redan nu använda
sig skjutsanstalterna av motorfordon i avsevärd utsträckning, varför tiden är
inne att vidtaga alla de ändringar i organisation och författningar, som tarvas
för att i vidaste mån tillgodogöra motorfordonen för skjutsväsendets behov.
Skjutsstadgan förutsätter, som ovan nämnts, ej andra fortskaffningsmedel än
medelst häst eller båt och i överensstämmelse härmed upptar ej heller resereglemente!
av den 13 december 1907 ersättning för annan resa — oberäknat resa
med järnväg eller ångbåt. — än ''resa med skjuts’, varmed avses allenast resa
efter häst eller med båt.
Emellertid torde ''resa med skjuts’ numera i stor utsträckning ske ej efter
häst utan med automobil. De sakkunniga hava inhämtat att antalet fall, då
skjutsen utgöres med automobil, är i starkt stigande .och på sina ställen redan
vida överväger antalet skjutsar utgjorda efter häst. Är det fråga om parskjuts,
skjutsas på vissa orter i regel med automobil. Lagstiftningen i ämnet utgår
sålunda från användande av ett visst slags fortskaffningsmedel, medan i verk
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
ligheten ett annat i stor utsträckning begagnas för den med lagstiftningen avsedda
trafiken.»
De sakkunniga framhålla vidare, att intill senare delen av år 1920 icke
någon länsstyrelse i riket begagnat sig av den i skjutsstadgans 63 § öppnade
möjligheten att i viss man bringa skjutsväsendet i överensstämmelse med sättet
för dess faktiska utgörande. Enligt av de sakkunniga inhämtade upplysningar
hade sedermera i åtta fall entreprenör, med stöd av nämnda paragraf, tillåtits
att utbyta någon eller några av entreprenerade hästar emot automobil.
Skjutsväsendets fullständiga avskaffande hava de sakkunniga ansett för närvarande
icke vara möjligt. Härom anföra de sakkunniga:
»Det har framkastats den tanken, att, med den utveckling automobiltrafiken
numera nått och framdeles kan tänkas nå, hela skjutsväsendet, sådant det av ålder
varit organiserat, skulle kunna nedläggas och ersättas med på lämpliga platser
förlagda,, av det allmänna kontrollerade och vid behov av det allmänna stödda
automobilstationer. Den kraftiga indragningen av äldre gästgiverier skulle
visa, att, sa som förhållandet numera utvecklat sig, denna form av skjutsanstalt
vore obehövlig. Det stora antalet på landsbygden, vid järnvägsstationer m. m.,
befintliga små hotell skulle helt kunna fylla det behov, som förut tillgodosågs
genom gästgiverierna. Skjuts efter häst vore så pass sparsamt förekommande,
att de utgifter, som förorsakades av denna skjutsforms uppehållande, måste anses
oskäliga.
o Hur tilltalande en sådan förenkling av landsvägstrafikproblemet än kan synas,
så torde den dock icke, åtminstone, icke i hela dess utsträckning, kunna genomföras.
Inom landet och särskilt inom landets nordliga delar finnas nog ännu
orter, där ett gästgiveri ej kan undvaras. Klimatets hinder för en genomförd
generalisering av automobilskjutsen äro ännu ej övervunna. Det inträffar perioder,
. då man ingenstädes i landet kan komma fram med automobil — åtminstone
.inte med automobil av den kapacitet, som vanligen användes för skjuts.
Vid sådana tillfällen måste t. ex. för läkarebesök och andra resor av motsvarande
vikt finnas tillgång på skjuts efter häst, om ej vid alla skjutsanstalter så dock
vid en del.»
De sakkunniga hava därefter gått in på frågan, huruvida det vore önskvärt
att bereda skjutsning med motorfordon en mera framskjuten plats i lagstiftningen
än nu vore fallet, och hava därvid anfört:
»Vid besvarande av. denna fråga torde genast kunna invändas, att med den
tillgång till yrkesmässigt drivna automobiler, som numera och särskilt under de
senaste åren yppats, någon angelägenhet att särskilt kontraktera om tillgång till
sådant fortskaffningsmedel ej syntes föreligga varken från det allmännas eller
från den trafikerande allmänhetens sida, vilket ju också framginge därav, att
det stadgande i skjutsstadgan, som avsett att förmedla en övergång i sådant avseende
alltifrån skjutsstadgans tillkomst vunnit så ringa tillämpning. Det
kunde emellertid vara av betydelse för den trafikerande allmänheten, att vid
skjutsanstalterna, eller åtminstone vid vissa av dem eller vissa årstider, hava sig
tillförsäkrat ett fortskaffningsmedel, som genom sin snabbhet förkortade de nu
ofta rätt betydande avstånden anstalterna emellan. Det vore visserligen sant,
att tillgången på idkare av yrkesmässig automobiltrafik inom stora delar av
riket vore riklig — kanske alltför riklig. Men detta uteslöte icke, att orter
kunde finnas, där så ej vore förhållandet. Det torde ock ej böra lämnas oanmärkt
att — särskilt på landsbygden -—- många av dessa idkare av yrkesmässig automobiltrafik,
oaktat de säkerhetsföreskrifter automobilförordningen innehölle,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 197. 15
knappast bjöde önskvärd och tillräcklig kontrollerad säkerhet till liv och lem
för den resande. ....
Det tyngst vägande skälet för reformering av skjutsstadgan i angiven riktning
syntes emellertid få sökas i den bristande överensstämmelsen emellan
skjutsstadgan och faktiskt rådande förhållanden. Det skulle ock kunna hända
att detta innefattade mera än en ren principfråga. En reform i riktning emot
automobilens jämställande i skjutshänseende med skjuts efter häst skulle säkerligen,
med den utsträckning, vari yrkesmässig automobiltralik dreves, medföra
eu lättnad i svårigheterna att uppehålla skjutsanstalterna och en motsvarande
nedgång i entreprenadbidragen eller dessas fullständiga avskrivning vid flertalet
anstalter.»
De sakkunniga hava vidare underkastat förut omförmälda bestämmelser i
63 § skjutsstadgan en ingående granskning. De sakkunniga, som funnit bestämmelserna
icke tillfredsställande, hava ansett nödigt anpassa skjutsstadgan
efter kommunikationsväsendets nutida utveckling, så att automobilskjutsen i
skjutsstadgan komme att likställas med skjuts efter häst. Detta skulle innebära,
att för skjuts med automobil skulle fastställas, i likhet med vad sker för
skjuts efter häst, viss maximiskjutslega, att i de av länsstyrelsen kungjorda
entreprenadvillkoren jämväl skulle upptagas skjuts med automobil i den utsträckning,
som ansåges lämpligt för varje olika skjutsanstalt, att, vid utbud
till entreprenad, skjutsanstalt skulle utbjudas jämväl med den skyldighet till hållande
av automobilskjuts, som blivit stipulerad; samt att varje i ordningens och
kontrollens intresse meddelad bestämmelse i skjutsstadgan skulle bliva tillämplig
jämväl å automobilskjuts samt, eventuellt, att sådan skjuts därutöver och
utöver vad automobilförordningen innehåller skulle underkastas viss särskild
kontroll.
I enlighet med dessa grunder hava de sakkunniga upprättat sitt ovanberörda
förslag till ändringar i skjutsstadgan.
De sakkunnigas förslag har i de avgivna yttrandena nästan enhälligt tillstyrkts.
Endast två länsstyrelser och ett landsting hava ansett de föreslagna
ändringarna icke vara tillräckligt genomgripande och fördenskull avstyrkt förslagets
antagande. Åtskilliga länsstyrelser och några landsting hava, jämte
det de tillstyrkt bifall till förslaget, tillika framhållit, att skjutsstadgan därutöver
tarvade en fullständig revision, som oavsett det nu föreliggande förslagets
genomförande borde äga rum. Flertalet av hörda myndigheter och korporationer
har dock ansett, att en genomgripande revision av skjutsstadgan icke nu
borde företagas, utan att verkningarna av de föreslagna ändringarnas genomförande
först borde avvaktas.
Den senaste tidens snabba utveckling av automobiltrafiken fortgår alltjämt.
Under sådana omständigheter är det att befara, att en revision av skjutsstadgan,
som genomfördes, innan förhållandena stadgat sig och förrän man kunde överblicka
utvecklingens resultat, inom kort skulle visa sig till ringa nytta, da det
reviderade förslaget hastigt kunde bliva föråldrat. För närvarande synes man
därför böra inskränka sig till att söka såvitt möjligt underlätta ett tillgodogörande
inom skjutsväsendet av de fördelar, som automobiltrafiken ovedersägligen
medför.
Yttranden.
Departe
mentschefen
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
Med denna utgångspunkt har jag funnit det av de sakkunniga för maskinell
vägtrafik avgivna förslaget väl avvägt och ägnat att läggas till grund för lagstiftning.
Med anledning av inkomna yttranden över förslaget och övriga förut
berörda framställningar har jag ansett mig böra ifrågasätta även vissa andra
ändringar än de sakkunniga tänkt sig; och har jag med ledning av det föreliggande
materialet låtit inom kommunikationsdepartementet utarbeta förslag till
förordning om ändring i vissa delar av stadgan om skjutsväsendet. Jag övergår
nu till en kortfattad redogörelse för de viktigaste av de föreslagna ändringarna.
■lockägg. I sitt över de sakkunnigas förslag avgivna utlåtande har länsstyrelsen i
Norrbottens län anfört bland annat följande:
»Där såsom fallet är i Norrbotten automobilskjuts i regel kan ifrågakomma
endast under en del av året och skjutshållningen vintertid sålunda alltjämt är
nanvisad till att betjäna sig av hästar, torde det möjligen komma att visa sig
önskvärt att kunna uppdela entreprenaderna så, att hästskjutshållningen utjudes
iör sig och automobilskjutshallningen för sig. Det låter sig nämligen
mycket väl tänkas, att en person, som har alla förutsättningar för att övertaga
och pa ett tillfredsställande sätt sköta en skjutshållning med hästar, icke har resurser
eller förmåga att övertaga automobilskjutsen, under det att en annan
person pa samma plats tilläventyrs besitter härför nödiga kvalifikationer. Svårigheterna
i ett sådant fall kunna ju visserligen tänkas bliva avhjälpta genom
någon 1 orm av bolagsbildning, men det förefaller sannolikt, att förmånligare entreprenadvillkor
skulle kunna ernås genom särskilda avtal direkt med vederbörande.
Da vid användning av automobil skjutshållen kunna göras avsevärt
längre, skulle det måhända även. visa sig möjligt och lämpligt att under sommarmanaderna
indraga vissa skjutsstationer. Länsstyrelsen anser sig därför
böra ifrågasätta sådan ändring i skjutsstadgan att möjlighet beredes dels att
under en och samma entreprenadp.eriod till olika personer upplåta skjutsningen
med häst och automobilskjutshållningen dels och att anordna skjutsanstalt under
viss del av aret.»
mentschefen. Vad sålunda anförts har jag funnit beaktansvärt. Särskilt för de nordliga
delarna av landet, där automobilen om vintrarna åtminstone icke ännu kan ersätta
hästskjutsen, synes det av länsstyrelsen angivna förfaringssättet kunna
medföra avsevärd fördel. I 2 § synes därför böra införas ett tillägg av innehåll,
att länsstyrelsen äger förordna, att skjutsanstalt skall uppehållas allenast viss
del av året. Det kompletterande stadgandet, att vid samma skjutsanstalt skjutsningen
med olika fortskaffningsmedel kan upplåtas på entreprenad åt olika personer,
synes lämpligen hava sin plats i 6 §. Då emellertid även i sistnämnda fall
allenast en person bör i sista hand ansvara för gästgiveriets eller skjutsstationens
skötsel, torde länsstyrelsen böra vid fastställandet av entreprenadvillkoren
bestämma, med vilkendera skjutsningen gästgiveri- eller stationshåll - ningen skall vara förenad. Givetvis är det möjligt att, om anledning därtill
förekommer, i nyssnämnda hänseende bestämma alternativa entreprenadvillkor,
vilka komma att föranleda särskilda utrop vid entreprenadauktionerna.
° L I 5 § har intagits det grundläggande stadgandet, att länsstyrelsen äger bestämma,
huruvida och i vilken omfattning skjutsning skall utgöras med motorfordon
från viss skjutsanstalt. Klart är dock, att länsstyrelsen icke under lö
-
Kung!. Maj:ts proposition nr 1!)7.
17
pande entreprenadporiod kan framtvinga ändring i det beträffande entreprenörens
skyldigheter bestämmande entreprenadkontraktet, utan att länsstyrelsens
ovan nämnda befogenhet kommer till användning endast vid bestämmandet av
villkoren för ny entreprenad. Givetvis kan länsstyrelsen därjämte liksom nu
under kontraktstiden fastställa av entreprenören begärd eller medgiven ändring
i kontraktet avseende vidgad användning av motorfordon för skjutsning (03 §).
De sakkunniga hava icke framlagt något utarbetat förslag rörande ändring 12, /■>''. 40 och
i sättet för fastställande av maximilegan för hästskjuts men hava framhållit 11
önskvärdheten av ändrade bestämmelser. De sakkunniga hava härom anfört:
»Nu gällande stadganden angående maximilega återfinnas i § 12 av skjutsstadgan.
Legan fastställes av Konungen på förslag av stadsfullmäktige eller
landsting samt K. B. Enligt § 40 av samma stadga skall K. B. under året näst
före det, med vilket den löpande entreprenadperioden går till ända, anordna entreprenadauktioner
för nästkommande entreprenadperiod. Vid dessa auktioner
måste i regel maximilegan för den kommande perioden vara bestämd. Börjar
sålunda, exempelvis, en entreprenadperiod år 1924, så hava entreprenadauktionerna
skolat hållas ar 1922, och alltså skall förslag till maximilega för perioden
med början år 1924 hava avgivits år 1921 av K. B. och det landsting, som sammanträder
samma år, eller sålunda närmare tre år innan det fastställda skjutspriset
skall komma till tillämpning. Detta pris skall, enligt lagen, gälla i regel
fem år eller undantagsvis tre år eller sålunda i åtta eller sex år efter det förslag
upprättades och beslut meddelades. -— Det är ju tydligt, att under en tidsperiod
sådan som den närvarande med alltjämt växlande varu- och arbetspriser en
sådan procedur måste anses vara i många avseenden mindre tillfredsställande.
En lagändring i syfte att i görlig män mildra detta missförhållande kunde måhända
finnas befogad. De sakkunniga ställa sig emellertid tvekande inför frågan,
^ om ett förslag i sådant syfte kan anses falla inom gränsen för deras arbetsområde
och ej snarare böra sparas till en möjligen nödig befunnen allmän omarbetning
av skjutsstadgan genom särskild beredning. De sakkunnige hänvisa
till de antydningar i sådan riktning, som gjorts av landstingen i Västernorrlands
och Västerbottens län i deras ovan omförmälda genom vederbörande K. B. år
1921 gjorda underdåniga framställningar angående vissa ändringar i samma
stadga. De sakkunniga vilja emellertid antyda att den långa tiden för ärendets
handläggning kunde förkortas med närmare ett år, om rätten att fastställa
maximilega för skjuts överflyttades på K. B. eventuellt i samråd med landstings
eller stadsfullmäktiges nämnd, deputerade eller särskilda organ för vägväsendet.
K. B:s förslag till landstinget, som, enligt ovan anförda exempel, måst uppgöras
sommaren år 1921, hade under sådana förhållanden kunnat uppskjutas
till våren år 1922 och då avhandlas i samband med de i 40 § av skjutsstadgan
omförmälda förberedelser till entreprenadauktionerna samma år. Att Konungen
förbehållit sig att bestämma maximiskjutslegan torde bero på, dels från äldre
tider, då skjutsningen hade en helt annan betydelse, stammande gammal hävd
grundad i den allmänna principen, att Konungen skall hava att fastställa avgifter
å den allmänna samfärdseln, och dels på statens åtagande att gälda större
eller mindre del av de på maximiskjutslegans storlek i viss mån beroende entreprenadavgifterna.
Emellertid har Konungens bestämmanderätt rörande avgifter
å den allmänna samfärdseln, i vad dessa avse fortskaffande medelst skjuts, genom
bestämmelsen i § 14 av skjutsstadgan fått ett, åtminstone under kristiden, i rätt
stor utsträckning tillämpat undantag. Såsom ett ännu betydelsefullare sådant
undantag torde väl få räknas lagen av den 25 september 1920, varigenom befogenheten
att bestämma taxor för den yrkesmässiga automobiltrafiken lagts helt
Bihang till riksdagens protokoll 192Jf. 1 samt. 158 höft. (Nr 197.) 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
Departe
mentschefen.
i de lokala myndigheternas händer. Statens intresse av att skjutslegan ej sättes
för låg och entreprenadbidragen sålunda höjas torde till full effektivitet kunna
bevakas av K. B. och genom ovan antydda kommunala ombud, vilka därvid
skulle hava ett med statens sammanfallande intresse.»
Beträffande maximilegan för skjuts med motorfordon hava däremot de sakkunniga
föreslagit, att denna skulle utgå efter den av länsstyrelsen enligt gällande
författning fastställda taxan för yrkesmässig automobiltrafik. De sakkunniga
yttra härom:
»Maximilegans likställande med allmänna automobiltaxan skulle medföra, att
spekulanterna vid entreprenadauktionerna icke hade full visshet om den automobiltaxa,
som under entreprenadtiden finge av dem beräknas. Denna olägenhet
anse emellertid de sakkunnige vara av mera teoretisk än praktisk betydelse.
I själva verket bleve det blott en anslutning till de nu faktiskt rådande förhållandena.
Spekulanterna skulle veta att de såsom maximilega hade att räkna
med den av K. B. till varje tid fastställda allmänna automobiltaxa och att de
sålunda ej kunde utan eget åtagande tvingas under denna taxa, vilken, efter vad
erfarenheten ger vid handen, har benägenhet att vara mera en maximi- än en
minimitaxa. Naturligen är det önskvärt att giltighetstiden för den allmänna
taxan sammanfaller med entreprenadperioden, och vederbörande K. B. torde
icke underlåta att sträva därhän. Men taxan behövde ej fastställas förr än
omedelbart före periodens början.»
I flera av de inkomna yttrandena har framhållits önskvärdheten av, att jämväl
maximilegan för hästskjuts fastställes av länsstyrelsen, särskilt ur den synpunkten
att den långa tid, som, enligt vad de sakkunniga framhållit, nu måste
förflyta från legans fastställande och till dess trädande i tillämpning, bör
förkortas.
Det har från olika håll framhållits som en av de betänkligaste bristerna i gällande
bestämmelser om skjutsväsendet, att maximilegan fastställes och entreprenadauktionerna
hållas, långt innan entreprenadperioden börjar, varigenom anpassning
efter växlande konjunkturer i hög grad försvåras. Såsom de sakkunniga
anfört kan en icke oväsentlig förbättring härutinnan vinnas genom att
länsstyrelsen erhåller befogenhet att fastställa maximilegan jämväl för skjutsning
med häst. Då några betänkligheter mot en sådan anordning icke torde
möta, har i 12 § intagits en bestämmelse, att maximilegan för hästskjuts skall
fastställas av länsstyrelsen. Som obligatoriskt hörande av landstinget skulle
kunna fördröja ärendets behandling, har föreslagits, att i landstingets ställe
dess förvaltningsutskott eller ock av landstinget för ändamålet särskilt utsedd
nämnd skall kunna höras. En följd av den föreslagna ändringen av 12 §
blir, att även maximilegan för båtskjuts bör fastställas av länsstyrelsen.
Mot de sakkunnigas förslag, att maximilegan för skjuts med motorfordon
skall utgå enligt den av länsstyrelsen fastställda taxan för yrkesmässig automobiltrafik,
har jag intet att erinra. Då landsting och städer, som icke deltaga i
landsting, hava intresse av att maximilegan icke sättes alltför låg, enär det
kan giva anledning till förhöjning av entreprenadbidragen, synes det skäligt,
att dessa korporationer erhålla tillfälle att yttra sig, innan taxa för yrkesmässig
automobiltrafik av länsstyrelse fastställes. Vid bifall till förevarande
Kungl. Maj:ts proposition nr _Z,97.
19
förslag torde Kungl. Maj:t därför vidtaga ändring i sådan riktning av § 28
mom. 1 i förordningen om motorfordon.
Emellertid har jag för att än mer koncentrera det omständliga förfarandet
vid åvägabringandet av entreprenader funnit nödigt föreslå vissa ändringar
jämväl i 40 och 44 §§. Efter genomförandet av dessa ändringar skulle förfarandet
gestalta sig på följande sätt. Under det sista året av löpande entreprenadperiod
på våren fastställer länsstyrelsen maximilega för skjuts efter häst
eventuellt även taxa för yrkesmässig automobiltrafik. Före maj månads utgång
hållas de ordinarie entreprenadauktionerna. Till det i september månad samma
år sammanträdande landstinget hänskjutas frågor om förhöjning av skjutslegan,
beviljande av entreprenadbidrag och indragning av skjutsanstalt, på sätt i 44 §
närmare förmäles. På hösten efter landstingets sammanträde hållas i mån av
behov auktioner enligt 47 §. För det fall att man ej heller vid sistnämnda auktioner
lyckades åvägabringa entreprenad skulle, om annat ej stadgades, med
hänsyn till innehållet i 56 och 58 §§, förfarandet draga ut ännu ett år, enär
frågorna om vederbörande anstalts uppehållande genom landstingets försorg,
om eventuell förhöjning av skjutslegan och om anstalts indragning skulle
underställas nästkommande landstings prövning. För att undvika en sådan
förlängning av proceduren ssuies till 4-4 § böra göras ett tillägg av innehåll,
att landstinget vid sitt sammanträde under sista året i en entreprenadperiod
är pliktigt att bestämma, huru anstalt, för vilken entreprenadavtal ännu icke
är slutet, skall uppehållas för det fall, att entreprenad enligt 46—48 §§ icke
kan åstadkommas eller länsstyrelsen vägrar fastställelse av landstingets beslut
om indragning av anstalten. Landstingets beslut i frågan kan, såsom på
vissa håll redan nu plägar ske, erhålla den form, att landstinget ställer ett förslagsanslag
till länsstyrelsens förfogande för vederbörande anstalters uppehållande.
Landstingets beslut om eventuellt uppehållande av anstalten skall
blott avse tiden till landstingets nästa sammanträde, enär förhållandena därefter
regleras av 56—58 §§. Den sålunda föreslagna bestämmelsen har sin
förebild i förordningen den 11 juni 1918 (nr 366) med vissa tillfälliga bestämmelser
i fråga om åstadkommande av skjutsentreprenader.
Västerbottens läns landsting har, såsom förut omförmälts, i skrivelse den 439 oc^ 41 §§■
oktober 1921 hemställt, att jämväl förseglade anbud, som före eller vid auktion ning aviandsför
åvägabringande av skjutsentreprenad ingivas till vederbörande auktionsför-^ ängetj
rättare, måtte komma i betraktande vid prövning av entreprenadanbuden.
I de avgivna yttrandena har framställningen allmänt förordats.
Då den ifrågasatta ändringen av gällande bestämmelser synes ägnad att
öka konkurrensen vid entreprenadauktionerna och således att medföra billigare
entreprenadvillkor, torde den böra komma till stånd. I 39 § synes fördenskull
bestämmelse böra införas om att auktionskungörelsen skall innehålla tillkännagivande,
att skriftliga förseglade anbud, vilka före eller vid auktionen inkomma
till auktionsförrättaren, jämväl komma att upptagas till prövning. Tillika har
för tydlighetens skull en redaktionsändring vidtagits i 41 §.
län.
Departe
mentschefen.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
I 42 § andra stycket hava upptagits av de sakkunniga föreslagna bestämmelser
rörande dels sättet för bestämmande vid entreprenadauktion av lägsta legan
för skjuts med motorfordon dels ock den inverkan, som en förändring av länets
taxa för yrkesmässig automobiltrafik, kan medföra på den i entreprenadkontraktet
bestämda skjutslegan. Såsom motivering till den föreslagna bestämmelsen
hava de sakkunniga anfört:
»Vid entreprenadauktionerna till äventyrs tävlande underbud torde böra få ske
med vissa procent i förhållande till i gällande allmän automobiltaxa fastställd
kilometeravgift. Entreprenören kunde sålunda förbinda sig exempelvis till ett
Pris med 5 % understigande den allmänna taxan, vilken förbindelse borde bibehållas
även i förhållande till eventuella förhöjningar av samma taxa, men som
ej borde inverka på entreprenörens rätt vid sänkning av den allmänna taxan intill
hans bud, men väl då sänkningen understege detta bud.
Det torde kunna sättas i fråga, huruvida en sådan tävlan i avseende å lega
för skjuts med motorfordon alls bör få förekomma. Den kan otvivelaktigt leda
till ett komplicerande av det eljest enkla förfarandet. Å. andra sidan kan en
sådan tävlan för K. B. vara av betydelse för kännedom om det pris, vartill skjuts
med motorfordon anses kunna äga rum, en kännedom, som kan innebära en avsevärd
ledning vid avvägande av bestämmelserna i den allmänna automobiltaxan.»
I de avgivna yttrandena har den föreslagna bestämmelsen i allmänhet lämnats
utan anmärkning.
55 §. Enligt 55 § i gällande skjutsstadga skall landstingets andel i bidragen till
skjutsentreprenaderna debiteras de skattskyldiga och indrivas i samband med
kronoutskylderna, varefter länsstyrelsen utbetalar bidragen till vederbörande
entreprenörer.
Vid 1923 års riksdag väcktes inom båda kamrarna motioner (I: 63, 11:23),
däri hemställdes, att ifrågavarande bestämmelser till besparande av överflödigt
arbete och onödiga kostnader måtte ändras därhän, att landstingets bidrag
till skjutsentreprenader komme att utgå av landstingsmedel.
skrivelse6*^ ^ an^e<^n^nS av motionerna anhöll riksdagen i skrivelse den 25 maj 1923,
25/s 1923, nr nr 218, om förenkling av sättet för uppbörd av landstingsområdenas bidrag till
218- skjutsentreprenaderna.
Yttranden. I de avgivna yttrandena hava åtgärder i angivet syfte allmänt tillstyrkts.
Några länsstyrelser ävensom riksräkenskapsverket hava tillika anmärkt, att utbetalningen
av bidragen till vederbörande entreprenörer borde verkställas av
landstinget och ej av länsstyrelsen, enär åtskilligt besvär och omgång därigenom
skulle sparas.
Departe- Såsom i förenämnda motioner anförts medför det nuvarande sättet för uppmentschefen.
|jQr(j av bidrag till skjutsentreprenaderna i onödan både besvär och kostnad. Till
undvikande härav torde nämnda bidrag böra utbetalas direkt av landstingsmedel.
Lika med vissa länsstyrelser och riksräkenskapsverket anser jag, att utbetalningen
av bidragen till entreprenörerna bör verkställas direkt av landstingets
tjänstemän.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107.
21
I skrivelse (len 25 november 1919 har landstinget i Västernorrlands län, till
den åtgärd det kunde föranleda, framhållit två omständigheter, som särskilt
vore ägnade att verka fördyrande på upprätthållandet av skjutshållningen, nämligen
dels borttagandet av håll- och reservskjutsen, vilken åtgärd medfört formlig
trustbildning i fråga om skjutsväsendet och som följd därav mångdubbelt
ökade ersättningskrav, dels ock föreskriften, att godkänd anbudsgivare vid entreprenadauktion
ovillkorligen skall höras, huruvida han önskar övertaga skjutshållningen
mot det lägre bidrag, som ett eventuellt senare inkommet anbud föranlett
landstinget anvisa.
I de avgivna yttrandena har återinförandet av håll- och reservskjutsen allmänt
avstyrkts. Beträffande den av landstinget ifrågasatta ändringen av 46 §
skjutsstadgan hava rått delade meningar.
Lika med flertalet av de hörda myndigheterna och korporationerna finner jag
det icke kunna ifrågakomma att återinföra det år 1911 avskaffade, på jorden
vilande håll- och reservskjutsbesväret. Vad beträffar den föreslagna ändringen
av 46 § skjutsstadgan har jag icke blivit övertygad om, att den skulle vara välbetänkt.
Såsom i åtskilliga yttranden framhållits, skulle nämligen en dylik
ändring måhända få till följd, att konkurrensen vid själva auktionen minskades,
varigenom möjligheten att hålla nere entreprenadbidragen bleve än mindre än
för närvarande. Framställningen torde därför icke böra föranleda vidare åtgärd.
Departementschefen uppläser härefter ovanberörda inom departementet utarbetade
förslag till förordning om ändring i vissa delar av stadgan om skjutsväsendet
den 22 juni 1911 (nr 63) och hemställer, att detsamma måtte genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall och förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Framställning
av
landstinget i
Västernorrlands
län.
Yttranden.
Departe
mentschefen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1924:289 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1 s. 1 i texten
- JoU 1924:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911. s. 1 i texten