Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av ett mellan Sverige och de Socialistiska Sovjetrepublikernas Union avslutet handelsavtal

1924-03-15 · 26 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:199, Angående godkännande av ett mellan Sverige och de Socialistiska Sovjetrepublikernas Union avslutet handelsavtal

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

1

Nr 199.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av

ett mellan Sverige och de Socialistiska Sovjetrepublikernas

Union avslutet handelsavtal; given Stockholm.s slott den 19

mars 1924.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över handelsärenden

och över utrikesdepartementsärenden för den 15 mars 1924 samt

över handelsärenden för denna dag ävensom med överlämnande av ett den

15 samma mars, under förbehåll av riksdagens godkännande, mellan Sverige

och de Socialistiska Sovjetrepublikernas Union avslutet handelsavtal, som

bildar ett oskiljaktigt helt, i vars bestämmelser någon förändring icke kan

äga ram, vill Kungl. Maj:t härmed äska riksdagens godkännande av berörda

avtal.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Nils Wohlin.

Bihang till riksdagens protokoll 1924.

1 samt

ISO höft. (Nr 199./

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

(Autentisk text.)

Commerciäl Agreement between Sweden

and the Union of the Socialist

Soviet Republics.

The Royal Swedish Government

and the Government of the Union

of the Socialist Soviet Republics —

herein-after referred to as the Union

Government — being hoth desirous

to safeguard and develop the commercial

relations between their countries,

have decided to enter into the

following Commerciäl Agreement.

Artide I.

Both parties agree by every means

to facilitate trade between the two

countries, Such trade shall be carried

on in conformity with the legislation

in force in each country.

Trade between the two countries

shall not be subjected to other restrictions

or other or higher duties

than those imposed on the trade with

any other country.

Artide II.

1. For the purpose of förtimring

the commerciäl relations between the

two countries, each party undertakes,

subject to the existing regulations

regarding the admission of foreigners

in the respective country, to grant

admittance to its territory to nationals

of the other party for com
-

(Svensk översättning.)

Handelsavtal mellan Sverige och De

Socialistiska Sovjetrepublikernas

Union.

Kungl. Svenska Regeringen oeh

Regeringen för de Socialistiska

Sovjetrepublikernas Union — i det

följande kallad Unionens regering

vilka båda äro besjälade av

önskan att vidmakthålla och utveckla

de kommersiella förbindelserna

mellan sina länder, hava beslutat

att träffa följande handelsavtal.

Artikel I.

Båda parterna överenskomma att

på allt sätt underlätta handeln mellan

de två länderna. Denna handel

skall äga rum i överensstämmelse

med i vartdera landet gällande lagstiftning.

Handeln mellan de tva

länderna skall icke vara underkastad

andra restriktioner eller andra eller

högre avgifter än dem, som gälla

för handeln med vilket som helst

annat land.

Artikel II.

1. För att befrämja de kommersiella

förbindelserna mellan de båda

länderna förpliktar sig vardera parten

att, i enlighet med i respektive

land gällande bestämmelser angående

tillträde för utlänningar och

under iakttagande av full reciprocitet,

bevilja tillträde till sitt område

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191).

mercial and industrial activities and

for other justiflable purposes under

observance of full reciprocity.

2. Nationals and corporations

(juridical persons) of tke one party

who have been admitted to the

territory of the other for the purpose

of carrying on trade etc. shall

be entitled to enter into any sort

of commercial, credit and financial

transactions in connection with trade

under this Agreement and in accordance

with the laws of the country.

They shall enjoy the same pretention

to person and property as is or may

be granted to nationals or corporations

of any other country.

Furthermore, they shall enjoy all

rights, privileges and facilities that

are or may be granted to nationals

or corporations of any other country,

including the right to compete for

concessions etc., the right to import,

in accordance with this Agreement

and the legislation in force, property

intended for their personal use and

to reexport goods still remaining on

storage åt customhouses.

They shall not be subjected to

any other or higher taxes, duties

or imposts whatsoever than those

imposed on nationals or corporations

of any other country.

3. Nationals and corporations of

each party shall have the right,

subject to observance of the legislation

in force, to appear before the

courts as plaintiff or defendant and

to apply to the authorities of the

other party.

för den andra partens medborgare i

och för utövande av handels- och

näringsverksamhet ävensom för

andra berättigade ändamål.

2. Medborgare och sammanslutningar

(juridiska personer), tillhörande

den ena parten, vilka erhållit

tillträde till den andra partens område

för att därstädes bedriva handel

etc., skola äga rätt att ingå i

alla slags transaktioner av kommersiell,

kredit- och finansiell natur i

samband med handel enligt detta

avtal och i överensstämmelse med

landets lagar. De skola åtnjuta

samma skydd till person och egendom

som medborgare eller sammanslutningar

från varje annat land.

De skola vidare komma i åtnjutande

av alla rättigheter, förmåner

och lättnader, som tillerkänts eller

kunna komma att tillerkännas medborgare

eller sammanslutningar från

vilket som helst annat land, däri

inbegripen rätten att konkurrera om

koncessioner o. d., rätten att, i överensstämmelse

med detta avtal och

gällande lagstiftning, införa egendom,

avsedd för personligt bruk,

och rätten att återutföra varor, som

ännu befinna sig i tullens förvar.

De skola icke vara underkastade

andra eller högre skatter, avgifter

eller pålagor av något slag än dem,

som gälla för medborgare eller sammanslutningar

från vilket som helst

annat land.

3. Medborgare och sammanslutningar

från vartdera landet skola

hava rätt, under iakttagande av gällande

lagstiftning, att uppträda såsom

kärande eller svarande inför

det andra landets domstolar och att

hänvända sig till dess myndigheter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

4. Nationals of each party shall

be exempt by the other party from

all compulsory service whatsoever,

whether civil, naval,military or other

and from any contributions, whether

pecuniary or in kind, imposed as

an equivalent for sueh service.

5. Funds, goods, ships, movable

or immovable property, belonging to

the nationals or corporations of the

one country, lawfully imported into

or acquired in the other country,

shall not be subjected therein —

on the part of the Government or of

any local authority — either to confiscation

or to requisitum, without

full compensation and otherwise

than in accordance with the laws

of the country, these laws being, as

far as concerns the Union, artides

69 and 70 of the Civil Code (puhlished

in the Isvestia VZIK nr 256—

1922) and the Annexes thereto now

in force.

6. The Swedish and the Union

Governments shall not refuse transit

visas to the nationals of the other

party, going via Sweden or the

Union to other countries, subject to

the existing regulations regarding

the transit of foreigners.

Article III.

Disputes originating from eontraets

concluded between one country

or its nationals and corporations

and the other country or its

nationals and corporations shall,

according to the principles of International

law, be hrought before the

proper court of either country

4. Medborgare frän det ena landet

skola inom det andra landet vara

fritagna från all slags tvångstjänst,

vare sig civil, militär, till sjöss eller

av annan art, ävensom från alla i

stället härför utgående pålagor, vare

sig i penningar eller in natura.

5. Penningmedel, varor, fartyg,

fast eller lös egendom, tillhörande

medborgare i det ena landet och lagligen

införda till eller förvärvade i

det andra landet, skola icke därstädes

vara underkastade — från regeringens

eller någon lokal myndighets

sida — vare sig konfiskation eller

rekvisition utan full ersättning och

annorledes än i överensstämmelse

med landets lagar, vilka, vad Unionen

angår, skola utgöras av artiklarna

69 och 70 i civillagen (offentliggjorda

i Isvestia VZIK nr 256—

1922) och de bihang härtill, som

för närvarande äro i kraft.

6. Svenska regeringen respektive

Unionens regering skall icke vägra

visum för genomresa för medborgare,

tillhörande den andra parten, vilka

genom Sverige eller Unionens område

begiva sig till andra länder,

dock med iakttagande av vad angående

utlänningars genomresa är

eller kan bliva stadgat.

Artikel III.

Tvister, uppkomna på grund av

kontrakt mellan det ena landet eller

dess medborgare och sammanslutniDgar

och det andra landet eller dess

medborgare och sammanslutningar,

skola, med iakttagande av den internationella

rättens principer, underställas

behörig domstol i ettdera lan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

unless otherwise decided by the

eontents of the deed or by special

agreement.

Artide IV.

1. Swedish merchaut ships and

tkose of the Union as well as the

cargoes of such ships shall in the

ports of the Union and Sweden

respectively receive in all respects

the same treatment, facilities, privileges

and protection, as are accorded

to the merchant ships of any other

country and their cargoes. This

stipulation refers to all the facilities

in respect of coal and water, berthing,

dry docks, cranes, ware-houses,

repairs and pilotage and generally

all services, appliances and premises

connected witk merchant navigation.

The right of cabotage is however

excepted.

The treatment, protection and

privileges accorded to masters, crews

and passengers of such ships shall

be in no respect inferior to those

accorded to the nationals of any

other country.

2. Duties of any kind and nomination

levied in the ports of one

party on ships belonging to the

other party or its nationals or on

the cargoes of such ships shall

uot exeeed the corresponding duties

levied on the ships of any other

country or their cargoes.

3. Certificates of registry and

other documents of the same kind,

issued by the competent authorities

det, såvida icke genom innehållet i

kontraktet eller särskild överenskommelse

gives anvisning på annat

förfarande.

Artikel IV.

1. Svenska handelsfartyg och

handelsfartyg från Unionen såväJ

som sådana fartygs last skola i

Unionens respektive Sveriges hamnar

i alla avseenden åtnjuta samma

behandling, lättnader, förmåner och

skydd som fartyg från varje annat

land och deras last. Denna bestämmelse

har avseende på alla lättnader

i fråga om kol och vatten, kaj- och

ankarplats, torrdockor, kranar, varumagasin,

reparationer och lotsning

och över huvud alla tjänster, hjälpmedel

och lokaler, vilka stå i samband

med sjöfarten. Rätten till

kustfart är dock undantagen.

Den behandling, det skydd och

de förmåner, som tillerkännas befäl,

besättning och passagerare på sådana

fartyg, skola i intet avseende vara

mindre gynnsamma än den behandling,

det skydd och de förmåner,

som tillerkännas medborgare från

vilket som helst annat land.

2. Avgifter av varje slag och

benämning, vilka i det ena landets

hamnar påläggas fartyg, tillhörande

den andra parten eller dess medborgare,

eller sådana fartygs last,

skola icke överstiga de motsvarande

avgifter, som påläggas fartyg från

vilket som helst annat land eller

deras last.

3. Registreringscertifikat och andra

handlingar av liknande slag,

vilka utfärdats av det ena landets

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mai:ts proposition Nr 199.

of the one country, shall be regarded

by tbe autborities of tbe other

country as proving the nationality

of ships.

Bills of measurement, issued by

tbe one party, shall be recognized

by the other party in accordance

with a special agreement between

the two countries, which shall be

concluded as soon as possible.

Pending the conclusion of such

agreement, both parties undertake

tö recognize, as long as the present

Agreement is in force, the continued

validity of the declaration between

Sweden and Russia of 27th (14th)

June 1907 regarding mutual recognition

of bilis of measurement.

Artide V.

Pree transit of goods from and to

the other country will be permitted

according to the existing regulations

in the respective countries

and under the observance of full

reciprocity. Nothing in this stipulation

shall, however, entitle either

party to claim the benefit of special

transit agreements made by the

other party with any third country.

Artide VI.

Fack party undertakes when requested

to assist to the best of its

ability the Official Representatives

of the other party in linding premises

necessary for living and carrying

on their work.

Artide VII.

Both parties agree to renew, iinmediately

after the entering into

behöriga myndigheter, skola av det

andra landets myndigheter erkännas

såsom bevis angående fartygs nationalitet.

Mätbrev, som utfärdats av den

ena parten, skall erkännas såsom

giltigt av den andra parten i enlighet

med särskilt avtal mellan

de två länderna, vilket skall slutas

snarast möjligt.

I avvaktan på avslutandet av ett

sådant avtal förplikta sig båda parterna

att, så länge detta handelsavtal

är i kraft, erkänna den fortsatta giltigheten

av deklarationen mellan

Sverige och Ryssland den 27 (14)

juni 1907 angående ömsesidigt erkännande

av mätbrev.

Artikel V.

Fri transitering av varor från

och till det andra landet skall vara

tillåten i överensstämmelse med

gällande bestämmelser i respektive

land och under iakttagande av full

reciprocitet. Ingendera parten skall

dock på grund av denna bestämmelse

kunna göra anspråk på att

komma i åtnjutande av sådana speciella

transiteringsförmåner, vilka

av den andra parten medgivits

något tredje land.

Artikel VI.

Vardera parten förpliktar sig att

på begäran efter bästa förmåga bistå

den andra partens officiella representanter

med anskaffande av

nödiga bostads- och arbetslokaler.

Artikel VII.

Båda parterna överenskomma att

—- omedelbart efter detta avtals

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kanal■ Maj.ts proposition Nr J99-

force of Glis Agreernent, regular

posta] and telegrapliic service between

the two countries in conformity

with conditions that may be

agreed upon between the post and

telegraph administrations of the two

countries.

Articlo Vill.

No elaim may be made in view

of the stipulation in this Agreement

on any privilege that the

Swedish Government have accorded

or may accord to Denmark or Norway,

or both these countries, as long

as the same privilege has not been

extended to any other country.

Equally no elaim may be made on

any privilege that the Union Government

have accorded or may accord

to the States bordering on the Union

in Asia, as long as the same privilege

has not been extended to any

other country.

Moreover, neither party may

make any elaim (in virtue of the

artides I, II sec. 2, para. 2 and IV

see. 2 of this Agreernent) to rights,

privileges or facilities that the other

party has accorded or may accord

exclusively to countries which have

recognized the Union Government

de jure before February 15, 1924.

Artide IX.

If either of the parties should

wish to terminate the present Agreeinent,

such party should give six

months’ notice thereof. In the event

of this Agreernent being terminated

ikraftträdande — återupptaga regelbundna

post- och telegrafförbindelser

mellan de båda länderna i överensstämmelse

med de villkor, som

kunna bliva fastställda genom överenskommelse

mellan de båda ländernas

post- och telegrafförvaltningar.

Artikel Vill.

Frän rysk sida skall icke på grund

av bestämmelserna i detta avtal anspråk

kunna göras på förmån, som

svenska regeringen medgivit eller

kan komma att medgiva Danmark

eller Norge eller båda dessa länder,

så länge icke samma förmån medgivits

ytterligare något land.

Icke heller skall från svensk sida

anspråk kunna göras på någon förmån,

som Unionens regering medgivit

eller kan komma att medgiva

de stater, som gränsa till Unionens

område i Asien, så länge icke

samma förmån medgivits ytterligare

något land.

Slutligen skall ingendera parten

kunna (med stöd av artiklarna

I, II mom. 2, andra stycket och IV

mom. 2) göra anspråk på rättigheter,

förmåner eller lättnader, som

den andra parten medgivit eller kan

komma att medgiva uteslutande de

länder, vilka erkänt Unionens regering

de jure före den 15 februari

1924. ..-UU

Artikel IX.

Om endera parten skulle önska

frånträda avtalet, skall tillkännagivande

härom ske sex månader i

förväg. I det fall att detta avtal

upphör att gälla — vare sig på

opaginerad Kontrollera mot PDF

&

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

either by notice or mutual agreement,

the nationals from the one

country shall be allowed to remain

in the country where they have been

residing during a period necessary

for the complete winding up of commercial

transactions and for the

disposal or export of goods belonging

to nationals and corporations

of their country and which have

been imported or acquired according

to this Agreement.

The period thus being allowed for

the winding up of affairs may, however,

not exceed six months af ter the

termination of the Agreement.

Article X.

The present Agreement shall be

ratified by His Majesty the Ring of

Sweden, subject to the consent of

the Riksdag, and by the Union Central

Executive Committee.

The ratiflcations of the Agreement

shall be exchanged åt Stockholm,

within 8 weeks from the day

of the signature, and the Agreement

shall enter into force on the day of

the exchange of ratiflcations.

Done in duplicate åt Stockholm,

March 15th, 1924.

Eliel Löfgren. Val. Ossinsky.

(I- S.) (L. S.)

grund av uppsägning eller ömsesidig

överenskommelse — skola medborgare

från vartdera landet äga

kvarstanna i det land, där de varit

bosatta, under den tid, som är nödvändig

för det fullständiga avvecklandet

av handelstransaktionerna

samt för avyttrande eller utförsel

av sådana varor, som tillhöra medborgare

eller sammanslutningar

från deras eget land och som införts

eller förvärvats i enlighet med

detta avtal.

Denna frist för affärers avvecklande

må dock icke överstiga sex

månader, räknat från avtalets upphörande.

Artikel X.

Detta avtal skall ratificeras avHans

Maj:t Konungen av Sverige,

under förutsättning av riksdagens

bifall, och av Unionens centrala

exekutiva kommitté.

Ratifikationshandlingarna till avtalet

skola utväxlas i Stockholm

inom åtta veckor från dagen för

undertecknandet, och avtalet skall

träda i kraft den dag, ratifikationshandlingarna

utväxlas.

Upprättat i tvenne exemplar i

Stockholm den 15 mars 1924.

Eliel Löfgren. Val. Ossinsky.

(I- s.) ([.. S.)

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 199.

9

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans KungL

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 15 mars 1924.

N ärvarande:

Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför cbefen

för handelsdepartementet, statsrådet Wohlin:

I början av år 1920 utsände den ryska sovjetregeringen folkkommissarien

Krassin för att i utlandet söka träffa avtal angående återupptagande av de

avbrutna handelsförbindelserna mellan Ryssland och övriga länder. Det första

avtal av detta slag, som herr Krassin lyckades få till stånd, ingicks med

Sverige i maj 1920. Avtalet slöts icke direkt mellan regeringarna utan

mellan de ryska kooperativa föreningarnas centralorgan Centrosojus och

Sveriges allmänna exportförening och hade sålunda icke karaktären av ett

officiellt handelsavtal. Regeringarna medverkade emellertid till avtalets ingående.

Enligt avtalet skulle vardera parten äga att till det andra landet utsända

en handelsdelegation, bestående av högst 15 medlemmar, vilka skulle åtnjuta

för handelsverksamheten erforderlig post- och telegraffrihet. I ett antal paragrafer

fastställdes därefter de övriga villkor, varunder dessa delegationer skulle få

utöva sin verksamhet och handeln mellan de två länderna äga rum. Från

svensk sida framhölls uttryckligen, att avtalet i intet avseende finge anses

prejudicera regeringens förhållande till ryska rådsregeringen, liksom icke

heller svenska statens eller svenska undersåtars fordringar eller skadeståndsanspråk

å Ryssland.

Våren 1921 följdes detta avtal av överenskommelser mellan sovjetregeringen

samt England och Tyskland, vilka överenskommelser voro byggda

efter mönster av det svenska avtalet, men skilde sig därifrån bland annat i

det hänseendet, att de voro slutna direkt av vederbörande regeringar. Härigenom

hade sovjetregeringen uppnått ett erkännande de facto av England

och Tyskland och sökte nu vinna detsamma även i andra länder, däribland

Sverige. I sådant syfte hemställde sovjetregeringen under sommaren 1921

genom chefen för ryska handelsdelegationen i Stockholm hos svenska regeringen»

att förhandlingar om ett officiellt avtal måtte upptagas, och förklarade, att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

ett sådant avtal numera från rysk sida betraktades som en förutsättning för

de kommersiella förbindelsernas fortbestånd. Sovjetregeringen hade nämligen

för avsikt att koncentrera sina beställningar i utlandet på sådana länder,

med vilka officiella avtal slutits, varvid man helst såge, att avtalen ginge ut

på ett erkännande de jure av sovjetregeringen. Dessutom anförde man från

rysk sida ännu ett skäl, varför man önskade med Sverige upptaga förhandlingar

om ett nytt avtal. För att sovjetregeringen skulle kunna i större utsträckning

verkställa inköp av varor i Sverige vore det nödvändigt, att den

erhölle kredit i någon form. Enskilda svenska firmor kunde emellertid icke

lämna kredit i erforderlig omfattning, och man hoppades därför, att svenska

staten skulle finna möjlighet härtill. Avtalsförhandlingarna borde sålunda

taga sikte på en uppgörelse också i detta avseende.

A svensk sida förklarade man sig villig att upptaga förhandlingar om ett

officiellt handelsavtal. De viktigaste svenska önskemålen i avseende å Ryssland

voro vid denna tid dels att erhålla garanti för att sovjetregeringen

skulle lämna ersättning för de förluster, som svenska staten och enskilda

svenska medborgare lidit till följd av den ryska revolutionen, dels att de

beställningar på varor, som man beräknade, att sovjetregeringen skulle göra i

utlandet, i största möjliga utsträckning bleve placerade i Sverige. Man tänkte

■sig alltså på båda sidor möjligheten av ett ganska vittomfattande avtal, och

när förhandlingarna hösten 1921 upptogos i Stockholm, rörde de sig till en

början om alla de nu nämnda frågorna.

Emellertid visade det sig snart nog under förhandlingarnas lopp, att man

i de viktigaste punkterna icke kunde komma till samförstånd. I ersättningsfrågan

ville man å rysk sida icke uttryckligen påtaga sig någon betalningsskyldighet,

och redan till följd härav ansåg man å svensk sida i dåvarande

läge ett erkännande de jure icke böra komma ifråga. Beträffande kreditfrågan

framlades olika förslag, men förhandlingarna strandade jämväl på

denna punkt. Det återstod då att försöka få till stånd ett allmänt handelsavtal

av ungefär samma typ som de avtal, Ryssland träffat med en del andra

länder. Efter förhandlingar enligt denna linje undertecknades i mars 1922

ett sådant avtal, vars ikraftträdande dock gjordes beroende av att det bleve

godkänt av svenska riksdagen.

Avtalsförslaget var i stort sett byggt efter samma grunder som det engelskryska

avtalet, dock med vissa betydande olikheter. De viktigaste av dessa sammanhängde

med att handeln mellan länderna icke begränsades på sådant sätt,

att endast en fåtalig delegation från vartdera landet erhölle inresetillstånd till

den andra partens område. Enligt förslaget skulle medborgare från vardera

parten utan angiven begränsning till antalet, men under iakttagande av

gällande regler för inresetillstånd, få inkomma till det andra landet för att

där driva handel och annan näringsverksamhet. För handeln mellan de

två länderna skulle icke uppställas ogynnsammare villkor än för handeln

med andra länder. Bägge parterna garanterade medborgare från det andra

landet samma säkerhet till person och egendom som andra utlänningar samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 191).

frihet från nationalisering och rekvisition annorledes iin mot skälig ersättning,

ävensom befrielse från alla slag av tvängstjänst. Eu officiell representant

med erforderlig personal från vartdera landet skulle mottagas i det andra

landet och där åtnjuta i avtalet bestämda rättigheter, varigenom hans ställning

komme att närma sig den, vilken representanter för de jure erkända

länder intogo. Den ryska officiella representanten skulle i Sverige betraktas

som den enda representanten för ryska riket med alla härav följande konsekvenser.

I avseende å ersättningsfrågan innehöll förslaget en bestämmelse,

enligt vilken båda parterna förklarade, att alla anspråk från endera partens

eller dess medborgares sida mot den andra parten i fråga om egendom eller

rättigheter eller i fråga om förpliktelser, som åvilade nuvarande eller föregående

regeringar i respektive land, skulle rättvist regleras i ett kommande

definitivt fördrag eller genom internationell uppgörelse eller på annat sätt,

varom man ömsesidigt kunde överenskomma.

Detta förslag till preliminär handelsöverenskommelse med Ryssland framlades

av Kungl. Maj:t i proposition (nr 96) till 1922 års riksdag för godkännande.

Propositionen blev emellertid icke av riksdagen bifallen.

1 motiveringen för avslaget anfördes, att riksdagen funnit åtskilliga bestämmelser

i avtalet mindre tillfredsställande. En huvudanmärkning var,

att avtalet icke syntes vara ägnat att främja en skälig uppgörelse av de anspråk

på gottgörelse, vilka uppkommit som en följd av de revolutionära

rörelserna i Ryssland och särskilt genom den nuvarande ryska styrelsens

ingripande i fråga om svenska medborgares egendom och förvärvsmöjligheter.

Samtidigt med att riksdagen till följd härav och även av andra skäl fann

det framlagda förslaget oantagligt, betonades emellertid från alla partier

inom riksdagen, att en tillfredsställande uppgörelse med Ryssland vore önskvärd

och att man följaktligen förväntade, att regeringen även i fortsättningen

skulle göra vad på den ankomme för att få till stånd ett avtal, som vore till

fördel för båda parterna.

Detta riksdagens beslut fattades i maj 1922. I korthet ma erinras om det

läge, vari den ryska frågan i sin helhet då befann sig.

Konferensen i Genua hade nyss hållits. Där hade för första gängen

officiella ombud för sovjetregeringen sammanträffat med ombud för de

flesta andra europeiska regeringar. Konferensen hade emellertid ådagalagt

den rådande motsättningen mellan rysk och västeuropeisk rättsuppfattning.

Av flertalet regeringar hade framlagts förslag att upptaga skadeståndsfrågan

till behandling, men dessa förslag hade från rysk sida besvarats med ett

tillkännagivande, att sovjetregeringen icke ansåge sig skyldig att fullgöra

förpliktelser, som tidigare ryska regeringar ådragit sig. Någon gottgörelse

för de förluster, som utlänningar lidit i Ryssland, ville sovjetregeringen

icke lämna. Den vore emellertid beredd att låta de tidigare utländska innehavarna

av egendom i Ryssland ånyo komma i besittning därav i form av

koncessioner, på villkor som för varje fall skulle bestämmas genom överens
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

kommelse mellan sovjetregeringen och koncessionstagaren. I övrigt skulle

tidigare ryska regeringars förbindelser eventuellt i någon omfattning erkännas

i utbyte mot medgivanden från andra länders sida, särskilt mot det att Ryssland

erhölle kredit till på förband fastställda belopp. Denna ryska ståndpunkt

kunde icke godtagas av övriga makter, och konferensen upplöstes

utan annat resultat än att man beslöt sammanträffa till en ny konferens i

Haag några veckor senare.

Det var under tiden mellan dessa två konferenser, i Genua och i Haag.

som riksdagens förberörda beslut fattades. Genuakonferensen hade ådagalagt

sovjetregeringens ovillighet att tillmötesgå de skadeståndsanspråk från utlandet,

vilkas godkännande i Västeuropa ansågs som en förutsättning för att tillfredsställande

förbindelser med Ryssland skulle kunna komma till stånd. Om den

västeuropeiska ståndpunkten under sådana förhållanden skulle kunna genomdrivas,

var det tydligen nödvändigt, att alla intresserade länder uppträdde

på en gemensam front. Det hade då, inför den stundande Haagkonferensen,

lätt kunnat framstå som ett utslag av bristande solidaritet, om Sverige just vid

denna tidpunkt tagit ett så betydande steg till närmande mot Ryssland, som

ett godkännande av det framlagda avtalsförslaget, med dess vittgående koncessioner

åt den ryska ståndpunkten, skulle hava inneburit. Utan tvivel inverkade

denna omständighet på den ställning, som riksdagen intog till avtalsförslaget.

Emellertid infriades ej heller de förhoppningar, som hysts på ett gott resultat

av Haagkonferensen. Sovjetregeringen intog vid nämnda konferens

samma ståndpunkt som i Genua, och de övriga länderna ansågo sig lika

litet nu som då kunna godtaga denna ståndpunkt. Konferensen slutade sålunda

utan att någon uppgörelse kommit till stånd, och man både därefter

att utgå från att ordnandet av de olika ländernas mellanhavanden med

Ryssland måste ske genom överenskommelser mellan sistnämnda land och

varje annat land för sig.

Såsom förut antytts, förelågo redan vid denna tidpunkt flera avtal mellan

Ryssland och andra länder. De nya stater, som framgått ur det tidigare

ryska riket, ävensom Turkiet, hade i fredstraktaterna erkänt sovjetregeringen

de jure. Men bortsett från dessa stater hade endast ett europeiskt

land lämnat dylikt erkännande, nämligen Tyskland, som under Genuakonferensen

slutit det bekanta Rapallo-fördraget med Sovjetryssland. Provisoriska

handelsavtal, innebärande ett erkännande de facto av sovjetregeringen,

förelågo däremot med flera länder, bland vilka de viktigaste voro

England, Italien, Norge, Tjeckos]ovakiet och Österrike. Slutligen gällde

fortfarande det s. k. Krassin-avtalet med Sverige.

I enlighet med de förväntningar, varåt riksdagen, pa sätt förut nämnts,

givit uttryck, upptog den svenska regeringen så gott som omedelbart efter

Haagkonferensens slut arbetet på att finna en utgångspunkt för nya avtalsförhandlingar.

Bland annat igångsattes sålunda inom handelsdepartementet en bearbet
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kandi. Maj:ts proposition Nr 1!)!).

13

ning av det material, aom genom den s. k. ryska utredningskommissionen

sammanbragts rörande svenska medborgares och iöretags ersättningsan

språk på Ryssland. Denna bearbetning var synnerligen omlattande och

avslutades törst under eitex-sommaren 1923.

På hösten år 1922 föreslogs från rysk sida avslutandet av ett provisoriskt

arrangemang mellan de båda länderna för underlättande av handelsförbindelserna

i avvaktan på en mera definitiv överenskommelse. Till

svar härpå avlät dåvarande ministern för utrikes ärendena i december

1922 en nota, vari svenska regeringen bland annat begärde att få till Ryssland

sända några sina ombud för att genom dessa bilda sig en mening om

förhållandena i Ryssland och om möjligheterna att uppnå ett avgörande

av olika svävande frågor. 1 noten meddelades vidare, att, därest det ifrågasatta

besöket i Ryssland bleve tillfredsställande i avseende på utsikterna

till en rättvis överenskommelse i ersättningsfrågan och andra i

samband därmed stående frågor, svenska regeringen vore villig att öppna

officiella förhandlingar i Stockholm med representanter, utsedda av den

ryska sovjetregeringen, beträffande ersättningsfrågan och andra förut

diskuterade oavgjorda spörsmål.

Genom beslut den 2 februari 1923 uppdrog Kungl. Maj:t härefter åt f.

statsrådet, advokaten Eliel Löfgren och generalkonsuln J. Sachs att företaga

en resa till Ryssland för nyssnämnda ändamål. De sålunda utsedda

rapportörerna vistades i Ryssland under större delen av februari

månad och avlämnade vid sin återkomst till chefen för handelsdepartementet

en omfattande reseberättelse, vari de bland annat föreslogo, att

man skulle söka få till stånd en överenskommelse om ömsesidigt upprättande

av officiella representationer i de båda länderna.

Den 10 mars 1923 överlämnade ministern för utrikes ärendena till chefen

för ryska handelsdelegationen i Stockholm herr Kergentzeff ett memorandum,

i vilket svenska regeringen — under fasthållande av de svenska

ersättningsanspråken å Ryssland — förklarade sig villig att träffa ett

avtal efter följande linjer.

1) Vardera regeringen skulle från den andra mottaga en officiell representant,

åtföljd av ett bestämt antal sekreterare och andra medhjälpare.

Sovjetregeringens representant skulle i Sverige betraktas som den enda

representanten för Ryssland, vilket emellertid icke skulle medföra någon

rätt för ryska regeringen att göra anspråk på annan rysk egendom i Sverige

än den, som tillhörde den dåvarande handelsdelegationen i Stockholm.

2) De officiella representanterna skulle hava rätt att utställa och visera

pass och legalisera handlingar. De skulle tillvarataga sina regeringars och

medborgares intressen samt äga rätt att stå i fri förbindelse per post, telegraf

och trådlös telegraf med sin regering och dess organ ävensom att mottaga

och avsända officiella kurirer, som kunde medföra förseglat bagage

intill en vikt av 10 kilogram per vecka.

3) De officiella representanterna och deras personal skulle för sin egen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

dom åtnjuta den immunitet, som enligt folkrätten tillkomme diplomatiska

representanter och deras personal.

4) Å båda sidor skulle man förbinda sig att icke utanför sina egna gränser

understödja eller uppmuntra till propaganda, riktad mot den andra

partens institutioner.

Det ryska svaret på detta memorandum kom att bliva något fördröjt, beroende

på det ombyte av representant i Stockholm för sovjetregeringen,

som vid denna tid ägde rum. Herr Kergentzeff avreste nämligen till

Moskva i mara, medförande det svenska förslaget, och först under därpå

följande juni månad anlände hans efterträdare, herr Ossinsky, till Stockholm.

Den 6 juli tillställde herr Ossinsky dåvarande ministern för utrikes

ärendena en skrivelse, innehållande svar på det svenska memorandum. I

detta svar meddelades, att sovjetregeringen helst skulle önska ett fullständigt

återupptagande av normala förbindelser mellan de två länderna,

vilket i sin fulla omfattning endast kunde uppnås genom att svenska regeringen

erkände den ryska, de jure. 1 andra hand kunde man tänka sig

förbindelserna oi-dnade på grundval av en handelsöverenskommelse av

ungefär samma typ som det av 1922 års riksdag icke godkända avtalsförtorslaget.

Sovjetregeringen ville emellertid icke heller motsätta sig den

nu föreslagna, enligt dess uppfattning, mindre tillfredsställande formen

av en noteväxling, som endast innebure reglering av frågan om representationerna,

I sådant fall önskade man dock vidtaga vissa icke närmare preciserade

ändringar i det från svensk sida framlagda förslaget.

Redan tidigare hade svenska regeringen genom igångsättandet av nya

utredningar fortsatt de påbörjade undersökningarna angående förutsättningarna

för ett praktiskt tillfredsställande avtal med Ryssland. Konferenser

hade hållits med i saken intresserade affärsmän. Dessa konferenser

hade i stort sett ådagalagt, att man på ett mycket växlande sätt

bedömde utsikterna till fruktbärande svensk affärsverksamhet i form av

handel med Ryssland eller ekonomisk verksamhet därstädes. Den »nya

ekonomiska politiken», som införts i Ryssland under år 1921, hade enligt

fleras mening icke i detta avseende medfört någon väsentlig ändring.

Emellertid ansågs i allmänhet, att de i samband med denna politik antagna

nya civil- och strafflagarna lade en något säkrare grund än den förut befintliga

för en traktatsenlig uppgörelse angående rättsliga och andra villkor

för utlänningars vistelse och verksamhet i Ryssland.

För att emellertid vinna ytterligare klarhet rörande den uppfattning,

som i förevarande avseende hystes av vederbörande representanter för dol

svenska näringslivet, och då det av sovjetregeringen lämnade svaret på

svenska regeringens förberörda memorandum syntes öppna möjligheter

till ett snart återupptagande av verkliga avtalsförhandlingar, anmodades

kommerskollegium att verkställa närmare utredning i ämnet samt däri

för egen del avgiva utlåtande. Kollegium inkom den 2 oktober 1923

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199. IT*

med det infordrade utlåtandet och redogjorde därvid för de synpunkter,

som framförts vid inom kollegium hållna konferenser med representanter

för svensk handel, industri och sjöfart. För egen del uttalade kollegium,

att mycket vägande skäl syntes tala för slutandet av ett officiellt avtal

med sovjetregeringen. Till formen skulle ett sådant avtal kunna antingen

ansluta sig till samma typ av handelsavtal som 1922 års förslag

eller endast avse upprättandet av ömsesidiga officiella representationer

eller ock slutligen innebära ett fullständigt erkännande de jure. För

sin del ansåg kollegium ett handelsavtal av förstnämnda slag vara det

närmast till hands liggande och verksammaste medlet för ernående av

sådana mera normala relationer, som ur det svenska näringslivets synpunkter

framstode såsom önskvärda.

Till utlåtandet var fogat ett förslag till handelsavtal, avsett att läggas

till grund vid kommande förhandlingar och byggt på 1922 års avtalsförslag,

men med åtskilliga ändringar, överensstämmande med de önskemål,

som framställts av riksdagen.

De verkställda undersökningarna ävensom de från rysk sida gjorda uttalandena

häntydde sålunda på att tiden vore inne för nya avtalsförhandlingar.

I anledning härav och jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t

den 16 november 1923 uppdrog jag samma dag åt f. statsrådet Löfgren att,

jämte statssekreteraren i handelsdepartementet E. Hennings och chefen

för utrikesdepartementets politiska och handelspolitiska avdelning,

envoyén friherre O. Hamilton, med representanter för ryska sovjetregeringen

föra förhandlingar angående ett preliminärt handelsavtal, varjämte

chefen för svenska handelsdelegationen i Moskva, legationsrådet

C. G. von Heidenstam, erhöll uppdrag att biträda vid förhandlingarna.

Å rysk sida var herr Ossinsky utsedd att föra förhandlingarna, varjämte

det meddelades, att han därvid komme att biträdas av sekreteraren vid

ryska handelsdelegationen i Stockholm A. Simanovsky.

Det första sammanträdet mellan de svenska och ryska delegerade ägde

rum den 20 november, varvid från svensk sida överlämnades ett samma

dag daterat förslag till avtal, utarbetat på grundval av den utredning, som

verkställts av kommerskollegium. Till sin allmänna uppställning anknöt

sig detta förslag sålunda till det vid 1922 års riksdag framlagda avtalsförslaget,

med iakttagande såvitt möjligt av de anmärkningar, som under

riksdagsbehandlingen däremot framställts, ävensom i övrigt med de modifikationer,

vartill den verkställda utredningen och förhållandenas utveckling

i allmänhet givit anledning.

Med utgångspunkt från detta förslag fördes förhandlingarna någon tid

framåt, därvid från båda sidor förutsattes, att desamma skulle avse allenast

ett handelsavtal, innebärande sovjetregeringens erkännande de facto,

Kodan i början yppade sig emellertid meningsskiljaktigheter i några av

de mest betydelsefulla punkterna. Strax efter årsskiftet kammö för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

handlingarna dock att föras in i en ny riktning. Anledningen härtill låg va

sentligen däri, att vissa främmande länder vid denna tidpunkt intogo eu

förändrad hållning gentemot sovjetregeringen, och då innebörden i en

del av de viktigaste avtalsbestämmelser, om vilka man icke kunnat uppnå

enighet, var beroende av Rysslands förhållande till andra länder än Sverige,

kom denna förändring att på ett avgörande sätt påverka förhandlingarna.

Det närmare sammanhanget härmed var följande.

Det svenska avtalslörslaget grundade sig på en vidsträckt tillämpning

av principen om behandling såsom mest gynnad nation. Det innehöll sålunda

mestgynnadklausuler i avseende å handel och sjöfart samt i fråga

om enskilda medborgares rättigheter i vartdera landet. Generella undantag

härifrån stadgades endast för de särskilda förmåner, som av Sverige

kunde tillerkännas Norge och Danmark och av sovjetregeringen de nya

stater, som förut ingått i det ryska kejsardömet. A rysk sida uppställdes

däremot det ovillkorliga kravet, att från den mestgynnadnationsrätt,

som medgåves Sverige, skulle undantagas alla lättnader, som av Ryssland

tillerkändes länder, vilka erkänt eller kunde komma att erkänna

sovjetregeringen de jure. Vid förhandlingarnas början var det av

europeiska länder utanför det förra ryska kejsardömets gränser endast

Tyskland och Turkiet, som hade givit sovjetregeringen sådant erkännande.

Möjligheten att andra länder skulle kunna följa deras

exempel förelåg emellertid givetvis redan då och måste å svensk

sida vålla starka betänkligheter mot det ryska förslagets accepterande.

Men den praktiska betydelsen av det ryska förbehållskravet växte med ett

slag avsevärt, då England, sedan regeringsskifte därstädes på nyåret 1924

ägt rum, förklarade sig berett att erkänna sovjetregeringen de jure. Detta

fick till följd, att åtskilliga andra länder visade sig benägna att taga

samma steg, och det såg sålunda ut, som om Sverige, därest det ryska förbehållet

godkändes, skulle löpa risken att inom kort komma i ett sämre

läge i förhållande till Ryssland än ett stort antal andra länder, även om

«tt handelsavtal komme till stånd. I början av februari erhöll sovjetregeringen

det bebådade erkännandet av England ävensom av Italien, och från

flera mindre länder ingingc underrättelser, som visade, att de inom kort

komme att följa dessa stormakters exempel. Härmed blev i själva verket

den hittillsvarande förhandlingsgrunden ohållbar. Å ena sidan måste

nämligen det ifrågasatta avtalet hädanefter för Sverige förlora större

delen av sitt praktiska värde, om däri intoges den från rysk sida fordrade

bestämmelse, enligt vilken Sverige skulle jämställas endast med länder,

som icke erkänt eller komme att erkänna sovjetregeringen de jure. Å

andra sidan måste det givetvis förväntas, att sovjetregeringen med ännu

större bestämdhet skulle fasthålla vid denna sin ståndpunkt, sedan det

numera visat sig möjligt att av åtskilliga länder erhålla ett dylikt erkännande.

Vid sådant förhållande fann man å svensk sida lämpligt, för vinnande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199. 17

av det med handelsavtalet avsedda syltet, att taga under övervägande att

erkänna sovjetregeringen de jure och omlägga handelsavtalsiörhandlingarna

med hänsyn härtill. Därvid hade man tydligen att taga i betraktande,

att frågan om sovjetregeringens erkännande numera kommit

i ett förändrat läge. Det var anmärkningsvärt, att varken England

eller Italien fastliållit vid den tidigare intagna ståndpunkten att

för ett erkännande de jure fordra uppgörelse angående fordringsanspråken.

Härav måste man draga den slutsatsen, att Sverige icke längre,

såsom man tidigare ansett sig kunna befara, genom att erkänna sovjetregeringen

de jure skulle försätta sig i ett ogynnsammare läge än andra

länder vid en kommande uppgörelse i ersättningsfrågan, och sålunda

hade det viktigaste praktiska skälet mot ett dylikt erkännande bortfallit.

Situationen hade i själva verket förändrats därhän, att man numera icke

kunde påräkna annat vederlag för erkännandet, än att anspråken på mestgynnadrätt,

även i fråga om fordringsanspråken, bleve tillgodosedda, och

övervägande praktiska skäl talade alltså för att man omedelbart insloge

på nyss angivna väg. Även de principiella betänkligheter, som kunde hysas

häremot, hade uppenbarligen försvagats, sedan numera, framför allt

genom den på senaste tiden inom Sovjetunionen införda civila lagstiftningen,

de rättsliga förhållandena därstädes erhållit en ur västerländsk

synpunkt mera tillfredsställande gestaltning.

I enlighet med dessa synpunkter meddelades från svensk sida i mitten

av februari, att svenska regeringen vore beredd att förhandla om ett handelsavtal,

baserat på ett erkännande de jure. Man utginge därvid från

att de viktigaste punkterna i avtalet skulle avfattas i huvudsaklig överensstämmelse

med det ursprungliga svenska förslaget. Sålunda skulle

det allmänna undantaget från mestgynnadnationsrätten för Sveriges del

endast avse förmåner, som av Ryssland tillerkändes statei’, vilka ingått i

det forna ryska kejsardömet, och ömsesidig garanti lämnas mot rekvisition

och konfiskation av egendom, tillhörande den andra partens medborgare.

Tillika skulle i samband med avtalet en ömsesidig förklaring avgivas,

enligt vilken alla fordringsanspråk vidhölles och mestgynnadrätt

tillerkändes den andra parten i avseende på dess egna och dess medborgares

fordringar. Däremot kunde tydligen i ett sådant avtal åtskilliga bestämmelser

— nödvändiga så länge intet de-jureerkännande förelåge —

utgå såsom obehövliga, sedan normala förbindelser upptagits. Hit hörde

framför allt de stadgande!!, som hade avseende å representationernas

ställning och rättigheter, i det att dessa frågor givetvis utan särskild

överenskommelse skulle regleras i enlighet med sedvanlig internationell

kutym. Föredroge sovjetregeringen att fullfölja förhandlingarna efter de

dittills följda linjerna, vore man emellertid också beredd därtill. I så fall

kunde det ryska förslaget till förbehåll för länder, som erkänt Ryssland

de ture, likväl accenteras blott med det tillägg, att detta förbehåll endast

skulle gälla, så länge Sverige icke erkänt sovjetregeringen de jure. I

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 160 höft. (Sr 199.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

fråga om bestämmelserna angående rekvisition samt förklaringen rörande

fordringsanspråk^! vidhölle man sin förut intagna ståndpunkt.

På detta svenska förslag avgavs från rysk sida skriftligt svar i ett

den 29 februari dagtecknat memorandum. Häri meddelades till en början,

att sovjetregeringen numera föredroge, att förhandlingarna fördes under

förutsättning av de-jureerkännande. Om ett sådant erkännande gåves,

vore man beredd att i fråga om de viktigaste punkterna i avtalet tillmötesgå

de svenska önskemålen i följande utsträckning.

I ersättningsfrågan vore man villig att avgiva eu förklaring, innebärande,

att vardera parten vidhölle alla fordringsanspråk för egen del och för

sina medborgares vidkommande, samt att dessa fordringar skulle — under i

övrigt likartade förhållanden — åtnjuta lika gynnsam behandling som

motsvarande fordringar från vilket som helst annat lands sida.

Vad anginge uppgörelsen i övrigt skulle rekvisition och konfiskation

icke få förekomma annat än mot full ersättning och icke i annan ordning

än som föreskreves av respektive lands lagar. Dessa lagar skulle

för Sovjetunionens del vara artiklarna 69 och 70 i civillagen samt de bihang

härtill, som för närvarande vore i kraft. Slutligen skulle den allmänna

förbehållsklausulen allenast innefatta länder, som erkänt Ryssland

de jure före den 15 februari 1924, och endast avse speciella förmåner

i fråga om avgifter å handeln mellan Ryssland och dessa länder samt å

sjöfarten ävensom dylika förmåner i samband med näringsverksamhet,

bedriven inom Ryssland.

Härmed hade det svenska förslaget till förklaring angående fordringsanspråken

accepterats i avseende på innehållet, även om ordalydelsen något

förändrats. Men också i de två övriga ovanherörda frågorna måste det

ryska anbudet betraktas som ett avsevärt närmande till den svenska ståndpunkten,

och detta praktiskt sett i högre grad än vad den formella avfattningen

av det ryska förslaget till avtalsbestämmelser kunde synas giva vid

handen.

I fråga om rekvisitions- och konfiskationsrätten hade man å svensk sida

påyrkat, att egendom, som infördes till eller förvärvades i ettdera landet,

skulle vara helt undantagen härifrån. Syftet härmed var att undvika de

betydande svårigheter för upptagandet av mera stadigvarande kommersiella

förbindelser med Ryssland, som läge i risken för den enskilda affärsmannen

att bliva berövad sin egendom endast på grund av ett mera oberäkneligt

beslut av någon rysk myndighet. Detta osäkerhetstillstånd skulle emellertid»

till en viss grad upphöra, redan om bestämda regler för rekvisitions- och

konfiskationsrättens tillämpning bleve fastställda och kända, och ur denna

synpunkt måste det ryska förslaget anses i viss mån uppfylla de svenska

önskemålen. Härtill kom, att de angivna artiklarna jämte bihang, vilka

i sin nuvarande lydelse skulle vara normerande även för framtiden, på

sådant sätt begränsade rekvisitions- och konfiskationsrätten, att den i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 199.

11)

tegel icke skulle kunna tillämpas på svensk egendom, som infördes till

eller förvärvades i Kyss!and för kommersiella ändamål.

Bibehållandet i viss omläsning av förbehållsklausulen till förmån för

länder, som redan erkänt sovjetregeringen de jure, var den minst tillfredsställande

punkten i det ryska svaret. De europeiska länder utanför

det gamla tsarrikets gränser, varom här var fråga, voro Tyskland, England,

Italien och Turkiet. Emellertid hava, såvitt kunnat utrönas, åtminstone

hittills intet av de nämnda länderna beviljats några sådana speciella

förmåner, som avses i förbehållsklausulen och som kunna anses ur

svensk synpunkt vara av nämnvärd betydelse. Trots den nu omhandlade

klausulen skulle Sverige alltså i varje fall tillsvidare komma i

åtnjutande av fullständig mestgynnadnationsrätt. Detta skulle bland

annat innebära en mycket betydande lättnad i fråga om sjöfartsavgifterna,

som nu av svenska fartyg erläggas till belopp, uppgående till omkring

fem gånger de belopp, vilka fartyg, tillhörande mest gynnad nation,

hava att betala. Det kunde även påräknas, att vissa större stater, som

ännu icke erkänt sovjetregeringen, skulle i samband med ett eventuellt

framtida erkännande lyckas bereda sig undantagslös likställighet med

mest gynnad nation, vilken förmån i sådant fall skulle tillkomma även

Sverige.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden fann man å svensk sida det

ryska svaret i stort sett godtagbart. Förhandlingarna fortsattes på grundval

av detsamma, och enighet har nu uppnåtts om ett handelsavtal, avsett

att undertecknas i samband med att svenska regeringen erkänner sovjetregeringen

de jure och förberörda deklaration om fordringsanspråken utväxlas.

Jag har i det föregående berört några av de viktigaste punkterna i avtalsförslaget.

I avseende å innehållet i övrigt får jag i korthet framhålla

följande.

I första artikeln bestämmes, att handeln mellan de båda länderna skall

äga rum i enlighet med lagstiftningen i respektive land och att den icke

skall vara underkastad andra restriktioner eller högre avgifter än handeln

med vilket som helst annat land.

Enligt andra artikeln skola medborgare från vartdera landet äga tillträde

till det andra landet för att driva handel eller annan näringsverksamhet,

liksom även för andra berättigade syften, dock under iakttagande

av gällande regler i avseende å utlänningars inresetillstånd. Medborgare

från det ena landet, vilka sålunda erhållit tillträde till den andra

partens område, skola där, under iakttagande av landets lagstiftning,

äga rätt att bedriva all slags affärsverksamhet. De skola åtnjuta

obegränsad mestgynnadnationsrätt i fråga om skydd till person

och egendom samt i fråga om skatter och andra avgifter, varjämte de skola

vara fritagna från all tvångstjänst. Vidare skola de komma i åtnjutande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

av alla förmåner och privilegier i övrigt, som må tillerkännas medborgare

från andra länder. Vad nu sagts om enskilda medborgare skall gälla

jämväl i fråga om juridiska personer.

I tredje artikeln bestämmes, att tvister, som uppstå till följd av kontrakt''

mellan de båda parterna eller deras medborgare, skola underställas behörig

domstol i ettdera landet i enlighet med internationell rätt, såvida icke

kontraktet giver anvisning på annan domstol eller särskild överenskommelse

träffas.

I fråga om sjöfart tillerkänna de båda parterna varandra obegränsad

mestgynnadnationsrätt. Härifrån undantages dock kustfart. Fri transitering

av varor i enlighet med gällande bestämmelser medgives ömsesidigt,

dock utan rätt för någondera parten att göra anspråk på särskilda transiteringsförmåner,

som tillerkänts något tredje land.

Den ryska förbehållsklausulen har jag förut omnämnt. Sagda klausul

har emellertid i avtalet givits reciprok giltighet, så att icke hel''er Ryssland

kan göra anspråk på de särskilda förmåner av ovan berörda slag, som

av Sverige må tillerkännas ifrågavarande länder. Vidare har intagits

den skandinaviska förbehållsklausulen i sedvanlig avfattning, varjämte

från rysk sida införts en — för Sveriges vidkommande praktiskt betydelselös

— förbehållsklausul till förmån för de länder i Asien, som gränsa till

Sovjetunionens område.

Avtalet är avsett att gälla tillsvidare, med sex månaders uppsägningstid.

I händelse att avtalet skulle upphöra, äga medborgare från vartdera landet

rätt att kvarstanna i det andra landet för avvecklande av affärer samt

för eventuell utförsel av varor under en tid av ytterligare sex månader.

Avtalet skall ratificeras, å svensk sida under förbehåll av riksdagens

godkännande, samt å rysk sida av Sovjetunionens centrala exekutiva kommitté.

Ratifikationshandlingarna skola utväxlas i Stockholm inom åtta

veckor efter dagen för undertecknandet, varefter avtalet omedelbart träder

i kraft.

Ur avtalet har utbrutits den förut omnämnda deklarationen angående

ömsesidiga rättsanspråk. Anledningen härtill är den, att man ansett

önskvärt, dels att deklarationen skall bliva gällande samtidigt som dejureerkännande

gives, dels att i detta avseende Sveriges likställighet med

mest gynnad nation icke skall, såsom de på handelsavtalet beroende förmånerna,

vara underkastad uppsägning. Då emellertid avtalet, såsom av

det föregående framgår, icke träder i kraft förrän det ratificerats, har

man överenskommit, att deklarationen skall undertecknas för sig samt i

och med undertecknandet äga definitiv giltighet.

Vid avtalets undertecknande är avsett, att sovjetregeringen i särskild

note skall förbinda sig att på begäran omedelbart till svenska regeringen

återställa legationsbyggnaden i Retrograd (Leningrad) med alla däri för

närvarande befintliga inventarier och andra föremål samt att i vanlig diplomatisk

ordning till behandling upptaga vissa andra spörsmål, som under

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kumjl. Maj:ts proposition Nr

förhandlingarna bragts på tal, nämligen frågan om återställandet av den

byggnad i Moskva, där svenska generalkonsulatet varit inrymt, samt om

de svenska fordringarna i anledning av Röda korsets verksamhet under

kriget ävensom de ömsesidiga fordringar, som föreligga till följd av tidigare

post- och telegrafförbindelser.

Den uppgörelse, varom enighet sålunda vunnits vid förhandlingarna,

torde i stort sett vara den för Sverige fördelaktigaste, som under förhandenvarande

omständigheter stått att erhålla. Med hänsyn härtill och då

jag anser önskvärt, att en överenskommelse med Sovjetunionen kommer

till stånd, är jag för egen del av den uppfattningen, att ifrågavarande uppgörelse,

innefattande handelsavtal, deklaration angående fordringsanspråken

samt de-jureerkännande av sovjetregeringen, bör av Kungl. Maj:t

godtagas.

När jag hyser denna uppfattning, oaktat någon definitiv uppgörelse angående

fordringsanspråken icke vunnits, är detta i främsta rummet beroende

på den utveckling, som den ryska frågan i dess helhet på senaste tiden

undergått. Särskilt i och med att sovjetregeringen utan någon dylik uppgörelse

erkänts de jure av liera europeiska länder, och däribland flertalet av

stormakterna, har grundvalen för vårt lands förhållande till Sovjetunionen

förändrats. Sverige lärer gentemot sovjetregeringen böra intaga en hållning,

som å ena sidan klart ådagalägger Sveriges uppriktiga önskan att

träda i vänskapliga och ordnade förbindelser med Ryssland, men å andra

sidan icke innebär ett uppgivande av de fordringsanspråk och de krav

på garantier i vissa hänseenden för svenska undersåtar och svensk egendom

i Ryssland, som för svensk rättsuppfattning framstå såsom otvivelaktigt

berättigade. För min del anser jag att den väg, varpå man vid förhandlingarna

slagit in, under rådande betingelser och med fasthållande

av ovanberörda synpunkter på vårt lands ställning till Ryssland, varit

den enda framkomliga. Den föreslagna deklarationen angående ford''dngsanspråken

samt det nu föreliggande förslaget till handelsavtal, enligt vilket

Sverige i huvudsak tillerkännes ställningen såsom mest gvnnad nation

och rätten till rekvisition och konfiskation begränsas till vissa i lag angivna

undantagsfall, finner jag motivera de från svensk sida ifrågasatta

medgivandena.

Efter erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena

att hos Kung], Maj:t göra erforderlig framställning dels i fråga om godkännande

av ovan omfimmälda deklaration angående ömsesidiga rättsanspråk

samt om erkännande de jure av den ryska sovjetregeringen, dels ock

angående undertecknande av de handlingar, som mellan parte-na skulle

utväxlas, uppläser föredragande departementschefen det förslag till handelsavtal

mellan Sverige och de Socialistiska Sovjetrepublikernas Union,

för vars innehåll han ovan redogjort, och hemställer att Kungl. Maj:t

måtte för sin del godkänna detsamma.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KrouprinsenKegenten

bifalla.

Ur protokollet:

J. H. Göransson.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

23

Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 15 mars 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot

Stridsberg, Clason, Wohlin, Pettersson.

Under hänvisning till vad chefen för handelsdepartementet tidigare

denna dag anfört vid föredragning av frågan om avslutande av ett handelsavtal

mellan Sverige och de Socialistiska Sovjetrepublikernas Union,

hemställer ministern för utrikes ärendena, det Kungl. Maj:t täcktes dels

godkänna ett förslag till deklaration mellan Sverige och Unionen angående

ömsesidiga rättsanspråk, avsedd att vara bindande för parterna utan ratifikation,

och vars text finnes såsom bilaga fogad till detta protokoll, dels

ock bemyndiga f. statsrådet, advokaten Eliel Löfgren, att för Sveriges

del underteckna ej mindre berörda deklaration, än även det handelsavtal

med Unionen, vars godkännande Kungl. Maj:t nyss täckts besluta; ävensom

förordna, att vederbörliga fullmakter härtill skulle för advokaten Löfgren

i vanlig ordning utfärdas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i nåder lämna bifall.

Ur protokollet:

Herbert Bosson Ribbing.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

Bilaga.

(Autentisk text.)

Declaration respecting mutual

claims.

The Royal Swedish Government

and the Government of the Union

of Socialist Soviet Republics declare

that either party maintains all its

own claims and those of its nationals

and corporations against the

other party in respect of property

or rights or in respect of obligations

of the existing or former governments

of either party. Neither the

Royal Swedish Government nor the

Government of the Union of Socialist

Soviet Republics do renounce

any of tlieir claims for the payment

of compensation or restitution of

property; the said claims shall not

be subjected — under all other equal

conditions — to a less favorable

treatment than the corresponding

claims of any third country or its

nationals.

Signed without reserve for ratification.

Stockholm March , 1924.

( Översättning.)

Deklaration angående ömsesidiga

rättsanspråk.

Kungl. Svenska Regeringen och

Regeringen för de Socialistiska Sovjetrepublikernas

Union förklara, att

vardera parten vidhåller alla sina

egna och sina medborgares (fysiska

och juridiska personers) rättsanspråk

gentemot den andra parten i fråga

om egendom eller rättigheter eller

i fråga om vardera partens nuvarande

eller föregående regeringars

förpliktelser. Varken Kungl. Svenska

Regeringen eller Regeringen för de

Socialistiska Sovjetrepublikernas

Union avstår från något sitt anspråk

på erhållande av ersättning eller

restitution av egendom. Sagda anspråk

skola icke — under i övrigt

fullt lika förhållanden — underkastas

en mindre gynnsam behandling

än motsvarande anspråk från

vilken som helst tredje stat eller

dess medborgare.

Undertecknad utan förbehåll för

ratifikation. Stockholm den mars

1924.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

25

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 19 mars 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Wohlin, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena:

Den 15 innevarande mars har Kungl. Maj:t på min föredragning beslutat

för sin del godkänna ett förslag till handelsavtal mellan Sverige och de

Socialistiska Sovjetrepublikernas Union, därom enighet uppnåtts vid i ämnet

förda förhandlingar.

Samma dag har Kungl. Maj:t på föredragning av ministern för utrikes

ärendena

dels godkänt ett förslag till deklaration mellan Sverige och Unionen

angående ömsesidiga rättsanspråk, därom enighet likaledes vunnits vid förhandlingarna,

dels ock bemyndigat f. statsrådet Eliel Löfgren att för Sveriges del underteckna

förberörda avtal och deklaration.

Såväl avtalet som deklarationen hava sedermera behörigen undertecknats.

Tillika har från rysk sida till ministern för utrikes ärendena överlämnats

en note, innehållande utfästelse av unionens regering att omedelbart återställa

svenska legationsbyggnaden i Petrograd (Leningrad) med alla däri för närvarande

befintliga inventarier och andra föremål samt jämväl i övrigt av

det innehåll, som i statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 15 innevarande

mars angives.

Härefter har ministern för utrikes ärendena, jämlikt honom av Kungl.

Maj:t förberörda den 15 mars givet bemyndigande, bragt till ryska vederbörandes

kännedom, att Kungl. Maj:t erkände regeringen för de Socialistiska

Sovjetrepublikernas Union, ävensom meddelat, att svenska regeringen vore

av den åsikt, att diplomatiska och konsulära förbindelser mellan de båda

länderna omedelbart borde upprättas.

I anledning av vad sålunda förekommit hemställer jag nu, att Kungl.

Maj:t måtte — med överlämnande av ovannämnda handelsavtal, som bildar

ett oskiljaktigt helt, i vars bestämmelser någon förändring icke kan äga

rum — i proposition äska riksdagens godkännande av avtalet ifråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 160 höft. (Nr 199.)

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1924:24 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24 s. 1 i texten