Sök i Ratio Lex

Angående tillämpning, i vad angår kronoegendomar, av föreslagen lag om återköpsrätt till fast egendom

1924-03-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:202, Angående tillämpning, i vad angår kronoegendomar, av föreslagen lag om återköpsrätt till fast egendom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition Nr 202.

1

Nr 202.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående tillämpning, i vad

angår kronoegendomar, av föreslagen lag om återköpsrätt till

fast egendom; given Stockholms slott den 19 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

David Pettersson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 19 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pettersson:

Kungl Maj:t har tidigare denna dag, på föredragning av chefen för justitiedepartementet,

beslutat avlåtande till riksdagen av proposition angående

förslag till lag om återköpsrätt till fast egendom m. m.

I anslutning härtill anhåller jag nu att för Kungl. Maj:t få anmäla

frågan om den administrativa tillämpningen, i vad angår försäljning av

kronans jordbruksdomäner och skogsegendomar, av det sålunda föreslagna

återköpsrättsinstitutet.

Det ifrågavarande lagförslaget innebär i huvudsak följande.

bihang till riksdagens protokoll 192i. 1 sand. 16.1 höft. (Nr 202.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Vid försäljning'' av fastighet, som tillhör kronan, kommun eller municipalsamhälle

eller eljest är i allmän ägo, skall det stå säljaren fritt att i

köpehandlingen, i samband med villkor om skyldighet för fastighetens

innehavare att använda densamma för visst ändamål eller ock underlåta

viss användning, göra förbehåll om rätt för säljaren att köpa fastigheten

åter (återköpsrätt). Till säkerhet för återköpsrättens bestånd kan inteckning

meddelas. I samband med återköpsrätt avtalat villkor angående fastighetens

användning gäller, i den mån återköpsrätten heror av villkoret,

för samma tid som återköpsrätten. Genom avtal mellan ägaren av fastigheten

och återköpsrättens innehavare kan, om vederbörande rättsägare

det medgiva, berörda villkor ändras. I visst fall kan domstol förordna, att

återköpsrätten skall avlösas. Återköpsrätt må utövas 1) om i samband med

återköpsrätten avtalat villkor angående fastighetens användning varder

åsidosatt och vad i sådant hänseende förekommit icke finnes vara av ringa

betydenhet; 2) om fastigheten vanvårdas, så att ändamål, för vilket densamma

enligt sådant villkor skall användas, uppenbarligen äventyras;

3) om fastigheten på grund av ändrade förhållanden befinnes uppenbart

olämplig att användas enligt i samband med återköpsrätten avtalat villkor;

4) om fastighetens ägare instämt talan om återköpsrättens avlösning;

5) om fastighetens ägare skriftligen hembjudit fastigheten eller del därav

till återköp; eller G) om, utan att sådant hembud ägt rum eller sedan mera

än två år förflutit från det liembudet skedde, fastigheten helt eller delvis

överlåtes åt någon, som ej äger lott i fastigheten och ej är ägarens make,

skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, adoptivbarn, syskon eller syskons

avkomling. Återköp skall omfatta allt vad enligt lag är att hänföra

till fastigheten vid den tid, då återköpsrätten göres gällande. Har fastigheten

delats, må dock återköpsrätten göras gällande särskilt för varje

fastighet. Den, som vill göra gällande återköpsrätt, har att instämma

fastighetens ägare till vederbörande underrätt. Beträffande frågan, huruvida

återköp må äga rum, skall rätten så snart ske kan giva beslut, som

i händelse av missnöje kan särskilt överklagas. Parterna kunna efter målets

anhängiggörande under vissa förutsättningar träffa överenskommelse

rörande löseskillingen för fastigheten. Om dylik överenskommelse ej träffas,

skall för fastigheten erläggas en i penningar på en gång utgående löseskilling

motsvarande fastighetens fulla värde efter viss värdering. Därvid

skall bland annat antagas, att varje ägare av fastigheten är bunden av

återköpsrätten och det i samband därmed avtalade villkor angående fastighetens

användning. Skall löseskilling bestämmas genom värdering, tillsättes

en återköpsnämnd, om vars sammansättning gäller i tillämpliga

delar vad om expropriationsnämnd är stadgat. Rätten fastställer i sitt

slutliga utslag löseskillingen samt meddelar erforderliga bestämmelser

angående fastighetens tillträde och löseskillingens erläggande. Då rättens

utslag vunnit laga kraft och löseskillingen, där så skall ske, nedsatts hos

länsstyrelsen, övergår fastigheten å återköparen, fri från andra fordringar

än dem, som påvila densamma med bättre rätt än återköpsrätten.

Lagen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1925.

Jag vill vidare erinra om, att enligt § 77 i regeringsformen Kungl.

Maj:t icke må utan riksdagens samtycke genom försäljning eller på annat

sätt avhända kronan dess jordbruksdomäner och skogsegendomar. Emellertid

bar riksdagen genom särskilda beslut (R. skr. nr 63/1874, nr 66/1879,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202. 3

in- 35/1885, nr 7/1887 B, nr 17/1888, nr 77/1891 och nr 74/1902) bemyndigat

Kungl. Maj:t att utan riksdagens vidare hörande försälja vissa kronoegendomar.

Berörda riksdagsbeslut, vilka tillsammans reglera Kungl. Maj:ts

nuvarande befogenhet att förordna om kronomarks försäljning, hava av

Kungl. Maj:t delgivits vederbörande myndigheter genom brev den 29 maj

1874, den (i juni 1879, den 29 maj 1885, den 27 juni 1887, den 18 maj 1888,

den 29 maj 1891 och den 23 maj 1902.

I enlighet med nyssnämnda riksdagsbeslut ankommer det på Kungl.

Maj:t att, efter omständigheterna i varje fall, förordna, huruvida egendom

eller område bör för kronan bibehållas eller till större eller mindre del

försäljas, beträffande

a) sådan under domänstyrelsens förvaltning ställd och för statsverkets

räkning utarrenderad egendom, vilken i arrende lämnar högst 600 kronor,

b) sådan kronoegendom, som ej varit för statsverkets räkning utarrenderad

men som uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning finnes

vara av sådan beskaffenhet, att för densamma icke kan påräknas högre

arrende än 600 kronor, samt

c) till inköpt skogsegendom hörande område, som utan olägenhet för

skogsskötseln anses kunna avyttras och uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattningen

finnes vara sådant, att för detsamma icke kan påräknas

högre arrende än 600 kronor.

Beträffande sättet för dylik försäljning gälla vissa av riksdagen eller

enligt dess bemyndigande av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Försäljningen

skall ske antingen enligt gällande grunder för upplåtande av

egnahemslägenheter från kronoegendomar eller ock i den ordning och under

de villkor, som angivas i nyss nämnda brev den 29 maj 1874.

Nu gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från

kronoegendomar äro antagna av riksdagen (R. skr. nr 133/1913, nr 325/1919

och nr 182/1923) samt återfinnas i kungörelsen nr 271/1913 med däri genom

kungörelserna nr 728/1919 och nr 131/1923 gjorda ändringar. Därjämte

har Kungl. Maj:t i särskilda brev till domänstyrelsen meddelat detaljbestämmelser.

Jämlikt nyssnämnda grunder äger Kungl. Maj:t att från de

här ovan under a) och c) angivna egendomar och områden, vilka med avseende

å föreliggande omständigheter befinnas lämpliga att helt eller delvis

användas till bildande av egnahemslägenheter (jordbruks- eller bostadslägenheter),

till mindre bemedlade eller obemedlade personer under

äganderätt upplåta lotter av begränsad storlek under för köparna förmånliga

villkor i fråga om köpeskillingens gäldande och förräntning.

I vissa fall kan försäljning enligt nu nämnda grunder ske även till annan

än mindre bemedlad eller obemedlad person, nämligen till enskild, som

äger bostadshus å vederbörande lägenhet, eller till vissa egnahemsaktiebolag

eller -föreningar. Upplåtelser under tomträtt kunna ske efter Kung).

Maj:ts beprövande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Försäljning enligt brevet den 29 maj 1874 innebär, att fastigheten skall,

under iakttagande av de föreskrifter, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt

meddela, på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas under villkor

att köpare, som sådant åstundan skall äga att, efter därom vid auktionen

gjord anmälan, inbetala köpeskillingen under loppet av sex år med en

sjättedel årligen samt att högsta anbudets antaglighet skall underställas

Kungl. Maj:ts prövning.

Där fråga är att upplåta egnahemslägenlieter från de här ovan under b)

nämnda egendomar ävensom då fråga om kronomarks försäljning eljest

måste underställas riksdagens prövning, meddelar riksdagen för varje fall

beslut rörande försäljningssättet. Oftast angives därvid endast, att försäljningen

skall ske enligt gällande grunder för egnahemsupplåtelser eller

enligt brevet den 29 maj 1874.

Upplåtelser av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna, därvid

kolonist beredes avtalsenlig rätt att under vissa förutsättningar förvärva

kolonat med äganderätt, grunda sig på särskilda riksdagsbeslut rörande

ett vart till dylika upplåtelser avsett område.

Vad nu angår frågan om återköpsrättsinstitutets tillämpning har domänstyrelsen,

efter anmodan, med skrivelse den 28 februari 1924 avgivit

yttrande angående de bestämmelser, som omedelbart erfordras för tillämpning

i vad angår kronans jordbruksdomäner och skogsegendomar från

och med den 1 januari 1925 av förberörda förslag till lag om återköpsrätt

till fast egendom.

Domänstyrelsen har däri anfört i huvudsak följande.

I skärskådande torde böra tagas, vilka olika ändamål för fastighetens

användning, som kunde tänkas bliva fastställda i samband med förbehållet

om återköpsrätt. Dessa ändamål kunde tydligen vara av mångfaldig

art och att angiva dem alla torde ej låta sig göra. Vissa huvudgrupper

av villkor, som kunde komma att förknippas med upplåtelser av ifrågavarande

slag mötte det däremot ej svårighet att uppställa, och ville styrelsen

för sin del uppdela dem i tre huvudgrupper, nämligen upplåtelser,

som avsåge

1) jordbruk, större eller mindre,

2) bostad,

3) annan särskild angiven användning.

Huru ställde sig nu frågan om eventuell tillämpning av återköpsrättsinstitutet

vid dessa särskilda huvudgrupper eller, med andra ord, var vore

statens intresse av att såld fastighet användes i enlighet med visst ändamål

starkast? Utan tvivel i fråga om jordbruksfastigheter, med hänsyn

till både storleken av den areal, som kronan årligen försålde för bildande

av jordbrukshemman och lägenheter, och de uppoffringar kronan

iklädde sig särskilt för bildande av de mindre jordbruken. Även borde

här komma i betraktande, att kronan i de fall, där det vore fråga om

bostadslägenheter å orter med eu större sammanträngd befolkning, genom

anlitande av tomträttsinstitutet kunde bevara karaktären hos de upplåtna

lägenheterna och bereda sig förmåner av inträffande värdestegring.

Starka skäl syntes styrelsen tala för, att vid de upplåtelser med ägande
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

K unfjl. Maj.ts proposition Nr 202.

5

rätt av köttmat å kronopark^- inom Norrland och Dalarna, som kunde

komma att äga rum, förbehåll gjordes om rätt till återköp för kronan.

Angelägenheten av att redan på ett tidigt stadium av försäljningsfrågornas

behandling kunna bilda sig en åsikt om, vilket försäljningssätt, som

skulle vinna tillämpning, gjorde sig särskilt gällande beträffande dem, som

i första hand värdesatte till försäljning avsedd fastighet. Vid de förrättningar

för egendoms uppskattning till försäljning eller förnyad utarrendering,

som ägde rum innan utarrenderad kronoegendom bleve arrendeledig

eller eljest efter vederbörande myndighets förordnande, skulle för

varje till försäljning föreslaget hemman eller lägenhet upptagas särskilda

försäljnings- och arrende värden. Såsom i motiven till lagförslaget anfördes,

vore det emellertid att förvänta, att ett förbehåll om återköpsrätt och

ett i samband därmed stipulerat villkor angående fastighetens användning

komme att inverka på köpeskillingens storlek i nedpressande riktning. Särskilt

torde detta bliva fallet till en början, innan det ingått i det allmänna

medvetandet, att återköpsförfarandet jämförelsevis sällan komme att tilllämpas.

Nyssberörda föreskrift, att för varje till försäljning föreslagen

fastighet skulle upptagas särskilda försäljnings- och arrendevärden, syntes

under sådana förhållanden böra fullständigas med ett stadgande att, där

det ej kunde anses uteslutet att vid försäljningen komme att fästas villkor

om rätt att återköpa fastigheten, densamma borde saluvärderas ej blott på

vanligt sätt utan jämväl med hänsyn tagen till det värde, fastigheten

kunde anses äga, om vid dess försäljning förbehåll gjordes om rätt för säljaren

att återköpa fastigheten.

Vidare syntes det styrelsen lämpligt, att i alla de fall, där försäljning

skedde å auktion och bestämmelse meddelats om rätt till återköp, auktion

finge äga rum ej blott med förbehåll om dylik rätt utan även utan sådant

förbehåll, så att klarhet kunde vinnas om graden av den uppoffring, kronan

finge vidkännas för de förmåner, återköpsrätten kunde innebära.

Beträffande frågan, när förbehåll om återköpsrätt bör äga rum, anser jag Departement*.

det principiellt riktigt, att sådant förbehåll, i samband med föreskrivande chefen.

av villkor om fastighets användning, göres vid förekommande upplåtelser

med äganderätt av egnahemslägenheter, såväl för jordbruks- som bostadsändamål,

från kronoegendomar. Dylika upplåtelser verkställas nämligen i

syfte att främja ett viktigt samhällsintresse, och i samband därmed gör

staten icke oväsentliga ekonomiska uppoffringar genom att förmånliga

räntevillkor m. m. beredas köparna.

T fråga om försäljningar, vid vilka de i brevet den 29 maj 1874 stadgade

villkor skola tillämpas, torde visserligen icke lika uppenbara skäl

föreligga för återköpsrättsinstitutets användande som vid upplåtande av

egnahemslägenheter, men jag anser dock, att även vid dessa försäljningar

återköpsrätt bör förbehållas kronan i sådana fall, då fastighet försäljes för

jordbruksändamål eller eljest då visst syfte avses med upplåtelsen. Förutom

att ändamålet med upplåtelsen betryggas, erhåller staten genom ifrågavarande

förbehåll möjlighet att tillgodogöra sig sådan framtida jordvärdestegring,

som hänför sig till annan användning av fastigheten än den

med upplåtelsen avsedda.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Vissa fall kunna emellertid föreligga, då återköpsrättsinstitutet ej

bör vinna tillämpning, såsom exempelvis då jord säljes för att läggas

till annan redan under full äganderätt innehavd fastighet eller då visst

särskilt intresse föreligger för kronan att avyttra fastighet — exempelvis

av dålig beskaffenhet och illa belägen — men svårigheter kunna uppkomma

att få försäljning till stånd i händelse full äganderätt ej beredes

köparen ävensom eljest då en försäljning under återköpsrätt skulle bliva

för kronan oförmånlig.

Lika med domänstyrelsen anser jag, att då upplåtelse förekommer av

kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna med rätt för kolonist att

under äganderätt förvärva kolonatet, kronan bör i upplåtelsehandlingen

förbehålla sig återköpsrätt.

Vidkommande slutligen övriga möjligen förekommande försäljningar

torde i tillämpliga delar böra gälla vad jag anfört i fråga om upplåtelser

jämlikt brevet den 29 maj 1874.

Vad angår de ekonomiska verkningarna för kronan av återköpsrättsinstitutets

begagnande torde någon säker uppskattning härutinnan icke kunna

göras på förhand. Sannolikt är väl, att, då fastighet försäljes med förbehåll

om återköpsrätt, man i allmänhet torde få räkna med eu något lägre

köpeskilling än vid försäljning under full äganderätt, men å andra sidan

torde kunna sägas, att denna prisskillnad kommer att uppvägas därav, att

staten beredes möjlighet att tillgodogöra sig viss andel i framtida värdestegring

av den försålda fastigheten.

Då köpeskillingarna för försålda kronoegendomar tillföras statens domäners

fond, lärer utan vidare vara uppenbart, att vid återköpande från statens

sida av fastighet, som försålts med återköpsrätt, löseskillingen ävensom

andra med återköpet förbundna kostnader böra bestridas ur nämnda

fond.

Vad angår befogenheten att i särskilda fall besluta om tillämpning av

den föreslagna lagen om återköpsrätt torde det böra ankomma på Kungl.

Maj:t att, beträffande försäljning av sådan kronoegendom, som jämlikt riksdagens

medgivande må av Kungl. Maj:t försäljas utan riksdagens vidare

hörande, pröva, huruvida dylik tillämpning skall äga rum. Med hänsyn

till återköpsrättsinstitutets ingripande betydelse synes riksdagens förklaring

härom böra inhämtas. I fråga åter om de försäljningar, som tarva riksdagens

medgivande, torde riksdagen för varje fall böra pröva frågan om

återköpsrättsinstitutets användning.

För tillämpningen av återköpsrättsinstitutet vid försäljning av kronoegendomar

erfordras uppenbarligen vissa generella föreskrifter av reglementarisk

natur. Det synes sålunda vara nödigt, att bestämmelser meddelas

angående fastighets saluvärderande i sådana fall, då förbehåll om

återköpsrätt kan komma att knytas till försäljningsvillkoren, rörande beskaffenheten

av de villkor, som böra stadgas med avseende å fastighets

framtida användning och sättet för avgivande av förslag till dylika villkor,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Mai:is proposition Nr 202.

om fastighets utbjudande på auktion i vissa fall såväl med som utan förbehåll

om återköpsrätt, angående sättet för utövande av kontroll över efterlevnaden

av villkor, som nyss sagts, om förfarandet vid återköps rättens utövande

o. s. v. Vissa av de i förevarande avseende erforderliga bestämmelserna

äro av den art, att de kunna utfärdas av Kungl. Maj:t i administrativ

väg. Andra torde äga sådant sammanhang med de av riksdagen

antagna grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar

eller av riksdagen i övrigt meddelade stadganden, att riksdagens medverkan

för deras utfärdande befinnes böra påkallas.

Domänstyrelsen liar i sin ovannämnda skrivelse meddelat, att styrelsen

ej sett sig i stånd att redan nu inkomma med detaljerat förslag rörande de

i nyssberörda hänseende erforderliga bestämmelserna, samt hemställt, att

därmed finge anstå till dess lagförslaget blivit antaget.

Även jag anser, att närmare utredning härutinnan är av nöden, vilken

utredning torde böra ofördröjligen igångsättas efter det förenämnda lagförslag

av riksdagen antagits.

I sammanhang med berörda utredning lärer jämväl böra tagas i övervägande

en socialt betydelsefull fråga om viss ändring i gällande bestämmelser

om försäljning av kronoegendomar i syfte att möjliggöra dylik försäljning

mot vederlag, som helt utgår i form av årlig avgäld. På sätt chefen

för justitiedepartementet framhållit i motiveringen till förenämnda lagförslag,

torde en dylik anordning vara ägnad att verksamt främja det behjärtansvärda

syftet att bereda de mindre bemedlade möjlighet att förvärva egna

jordbruk.

Då det emellertid synes önskvärt, att tillämpningen av en blivande lag

om återköpsrätt beträffande försäljning av kronoegendomar ej helt uppskjutas

till dess resultatet av nu angivna utredningar föreligger, torde Kungl.

Maj:t redan av innevarande års riksdag böra äska förklaring, att, i avbidan

på närmare reglering av berörda tillämpning, det skall ankomma på Kungl.

Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående

angivna riktlinjer, pröva, huruvida vid försäljning av sådan kronoegendom,

som jämlikt riksdagens medgivande må av Kungl. Maj:t avyttras utan

riksdagens vidare hörande, sådan tillämpning skall äga rum. Jämväl i

fråga om sådan försäljning, som av riksdagen redan beslutats eller kan

komma att i år beslutas men som kommer till stånd först efter det återköpslagen

trätt i kraft, kan det i undantagsfall befinnas önskvärt att göra förbehåll

om återköpsrätt. Fördenskull torde av riksdagen böra äskas medgivande

för Kungl. Maj:t att jämväl för sådant fall förordna om tillämpning

av sagda lag.

Vad nu anförts torde även böra gälla kolonatupplåtelser, som av riksdagen

blivit beslutade eller under 1924 komma att beslutas men vid lagens

ikraftträdande ännu ej fullföljts genom vederbörligt upplåtelseavtal.

Därest sådant bemyndigande, som nu föreslagits, lämnas Kungl. Maj:t,

torde därav följa, att Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

som erfordras för tillämpning av berörda lag i enlighet med samma bemyndigande.

Under åberopande av det anförda får jag nu hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att, därest förberörda förslag till lag om

återköpsrätt till fast egendom av riksdagen antages,

dels förklara, att det, i avbidan på närmare reglering av tillämpningen

av nämnda lag med avseende å försäljning av kronoegendomar, må

ankomma på Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med av

mig angivna riktlinjer, pröva, huruvida vid försäljning av sådan kronoegendom,

som jämlikt riksdagens medgivande må av Kungl. Maj:t försäljas

utan riksdagens vidare hörande, sådan tillämpning skall äga rum;

dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att i de fall, där riksdagen

beslutat eller under 1924 kommer att besluta om försäljning av viss kronans

fastighet men dylik försäljning ej kommit till stånd förrän förberörda

lag trätt i kraft, utan hinder av riksdagens i sammanhang med försäljningsbeslutet

meddelade föreskrifter, vid försäljningen göra förbehåll om

återköp jämlikt nämnda lag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten förordna, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Stockholm, Tsaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:273 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående tillämpning, i vad angår kronoegendomar, av föreslagen lag om återköpsrätt till fast e s. 14 i texten
  2. JoU 1924:79 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående tilllämpning, i vad angår kronoegendomar, av föreslagen lag om återköpsrätt till fast egendom. s. 1 i texten