Angående tillämpning, i vad angår kronoegendomar, av föreslagen lag om återköpsrätt till fast egendom
1924-03-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:202, Angående tillämpning, i vad angår kronoegendomar, av föreslagen lag om återköpsrätt till fast egendom
Dokumentets text
Kungl. Maj:ta proposition Nr 202.
1
Nr 202.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående tillämpning, i vad
angår kronoegendomar, av föreslagen lag om återköpsrätt till
fast egendom; given Stockholms slott den 19 mars 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
David Pettersson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 19 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pettersson:
Kungl Maj:t har tidigare denna dag, på föredragning av chefen för justitiedepartementet,
beslutat avlåtande till riksdagen av proposition angående
förslag till lag om återköpsrätt till fast egendom m. m.
I anslutning härtill anhåller jag nu att för Kungl. Maj:t få anmäla
frågan om den administrativa tillämpningen, i vad angår försäljning av
kronans jordbruksdomäner och skogsegendomar, av det sålunda föreslagna
återköpsrättsinstitutet.
Det ifrågavarande lagförslaget innebär i huvudsak följande.
bihang till riksdagens protokoll 192i. 1 sand. 16.1 höft. (Nr 202.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
Vid försäljning'' av fastighet, som tillhör kronan, kommun eller municipalsamhälle
eller eljest är i allmän ägo, skall det stå säljaren fritt att i
köpehandlingen, i samband med villkor om skyldighet för fastighetens
innehavare att använda densamma för visst ändamål eller ock underlåta
viss användning, göra förbehåll om rätt för säljaren att köpa fastigheten
åter (återköpsrätt). Till säkerhet för återköpsrättens bestånd kan inteckning
meddelas. I samband med återköpsrätt avtalat villkor angående fastighetens
användning gäller, i den mån återköpsrätten heror av villkoret,
för samma tid som återköpsrätten. Genom avtal mellan ägaren av fastigheten
och återköpsrättens innehavare kan, om vederbörande rättsägare
det medgiva, berörda villkor ändras. I visst fall kan domstol förordna, att
återköpsrätten skall avlösas. Återköpsrätt må utövas 1) om i samband med
återköpsrätten avtalat villkor angående fastighetens användning varder
åsidosatt och vad i sådant hänseende förekommit icke finnes vara av ringa
betydenhet; 2) om fastigheten vanvårdas, så att ändamål, för vilket densamma
enligt sådant villkor skall användas, uppenbarligen äventyras;
3) om fastigheten på grund av ändrade förhållanden befinnes uppenbart
olämplig att användas enligt i samband med återköpsrätten avtalat villkor;
4) om fastighetens ägare instämt talan om återköpsrättens avlösning;
5) om fastighetens ägare skriftligen hembjudit fastigheten eller del därav
till återköp; eller G) om, utan att sådant hembud ägt rum eller sedan mera
än två år förflutit från det liembudet skedde, fastigheten helt eller delvis
överlåtes åt någon, som ej äger lott i fastigheten och ej är ägarens make,
skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, adoptivbarn, syskon eller syskons
avkomling. Återköp skall omfatta allt vad enligt lag är att hänföra
till fastigheten vid den tid, då återköpsrätten göres gällande. Har fastigheten
delats, må dock återköpsrätten göras gällande särskilt för varje
fastighet. Den, som vill göra gällande återköpsrätt, har att instämma
fastighetens ägare till vederbörande underrätt. Beträffande frågan, huruvida
återköp må äga rum, skall rätten så snart ske kan giva beslut, som
i händelse av missnöje kan särskilt överklagas. Parterna kunna efter målets
anhängiggörande under vissa förutsättningar träffa överenskommelse
rörande löseskillingen för fastigheten. Om dylik överenskommelse ej träffas,
skall för fastigheten erläggas en i penningar på en gång utgående löseskilling
motsvarande fastighetens fulla värde efter viss värdering. Därvid
skall bland annat antagas, att varje ägare av fastigheten är bunden av
återköpsrätten och det i samband därmed avtalade villkor angående fastighetens
användning. Skall löseskilling bestämmas genom värdering, tillsättes
en återköpsnämnd, om vars sammansättning gäller i tillämpliga
delar vad om expropriationsnämnd är stadgat. Rätten fastställer i sitt
slutliga utslag löseskillingen samt meddelar erforderliga bestämmelser
angående fastighetens tillträde och löseskillingens erläggande. Då rättens
utslag vunnit laga kraft och löseskillingen, där så skall ske, nedsatts hos
länsstyrelsen, övergår fastigheten å återköparen, fri från andra fordringar
än dem, som påvila densamma med bättre rätt än återköpsrätten.
Lagen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1925.
Jag vill vidare erinra om, att enligt § 77 i regeringsformen Kungl.
Maj:t icke må utan riksdagens samtycke genom försäljning eller på annat
sätt avhända kronan dess jordbruksdomäner och skogsegendomar. Emellertid
bar riksdagen genom särskilda beslut (R. skr. nr 63/1874, nr 66/1879,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202. 3
in- 35/1885, nr 7/1887 B, nr 17/1888, nr 77/1891 och nr 74/1902) bemyndigat
Kungl. Maj:t att utan riksdagens vidare hörande försälja vissa kronoegendomar.
Berörda riksdagsbeslut, vilka tillsammans reglera Kungl. Maj:ts
nuvarande befogenhet att förordna om kronomarks försäljning, hava av
Kungl. Maj:t delgivits vederbörande myndigheter genom brev den 29 maj
1874, den (i juni 1879, den 29 maj 1885, den 27 juni 1887, den 18 maj 1888,
den 29 maj 1891 och den 23 maj 1902.
I enlighet med nyssnämnda riksdagsbeslut ankommer det på Kungl.
Maj:t att, efter omständigheterna i varje fall, förordna, huruvida egendom
eller område bör för kronan bibehållas eller till större eller mindre del
försäljas, beträffande
a) sådan under domänstyrelsens förvaltning ställd och för statsverkets
räkning utarrenderad egendom, vilken i arrende lämnar högst 600 kronor,
b) sådan kronoegendom, som ej varit för statsverkets räkning utarrenderad
men som uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning finnes
vara av sådan beskaffenhet, att för densamma icke kan påräknas högre
arrende än 600 kronor, samt
c) till inköpt skogsegendom hörande område, som utan olägenhet för
skogsskötseln anses kunna avyttras och uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattningen
finnes vara sådant, att för detsamma icke kan påräknas
högre arrende än 600 kronor.
Beträffande sättet för dylik försäljning gälla vissa av riksdagen eller
enligt dess bemyndigande av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Försäljningen
skall ske antingen enligt gällande grunder för upplåtande av
egnahemslägenheter från kronoegendomar eller ock i den ordning och under
de villkor, som angivas i nyss nämnda brev den 29 maj 1874.
Nu gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från
kronoegendomar äro antagna av riksdagen (R. skr. nr 133/1913, nr 325/1919
och nr 182/1923) samt återfinnas i kungörelsen nr 271/1913 med däri genom
kungörelserna nr 728/1919 och nr 131/1923 gjorda ändringar. Därjämte
har Kungl. Maj:t i särskilda brev till domänstyrelsen meddelat detaljbestämmelser.
Jämlikt nyssnämnda grunder äger Kungl. Maj:t att från de
här ovan under a) och c) angivna egendomar och områden, vilka med avseende
å föreliggande omständigheter befinnas lämpliga att helt eller delvis
användas till bildande av egnahemslägenheter (jordbruks- eller bostadslägenheter),
till mindre bemedlade eller obemedlade personer under
äganderätt upplåta lotter av begränsad storlek under för köparna förmånliga
villkor i fråga om köpeskillingens gäldande och förräntning.
I vissa fall kan försäljning enligt nu nämnda grunder ske även till annan
än mindre bemedlad eller obemedlad person, nämligen till enskild, som
äger bostadshus å vederbörande lägenhet, eller till vissa egnahemsaktiebolag
eller -föreningar. Upplåtelser under tomträtt kunna ske efter Kung).
Maj:ts beprövande.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
Försäljning enligt brevet den 29 maj 1874 innebär, att fastigheten skall,
under iakttagande av de föreskrifter, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt
meddela, på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas under villkor
att köpare, som sådant åstundan skall äga att, efter därom vid auktionen
gjord anmälan, inbetala köpeskillingen under loppet av sex år med en
sjättedel årligen samt att högsta anbudets antaglighet skall underställas
Kungl. Maj:ts prövning.
Där fråga är att upplåta egnahemslägenlieter från de här ovan under b)
nämnda egendomar ävensom då fråga om kronomarks försäljning eljest
måste underställas riksdagens prövning, meddelar riksdagen för varje fall
beslut rörande försäljningssättet. Oftast angives därvid endast, att försäljningen
skall ske enligt gällande grunder för egnahemsupplåtelser eller
enligt brevet den 29 maj 1874.
Upplåtelser av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna, därvid
kolonist beredes avtalsenlig rätt att under vissa förutsättningar förvärva
kolonat med äganderätt, grunda sig på särskilda riksdagsbeslut rörande
ett vart till dylika upplåtelser avsett område.
Vad nu angår frågan om återköpsrättsinstitutets tillämpning har domänstyrelsen,
efter anmodan, med skrivelse den 28 februari 1924 avgivit
yttrande angående de bestämmelser, som omedelbart erfordras för tillämpning
i vad angår kronans jordbruksdomäner och skogsegendomar från
och med den 1 januari 1925 av förberörda förslag till lag om återköpsrätt
till fast egendom.
Domänstyrelsen har däri anfört i huvudsak följande.
I skärskådande torde böra tagas, vilka olika ändamål för fastighetens
användning, som kunde tänkas bliva fastställda i samband med förbehållet
om återköpsrätt. Dessa ändamål kunde tydligen vara av mångfaldig
art och att angiva dem alla torde ej låta sig göra. Vissa huvudgrupper
av villkor, som kunde komma att förknippas med upplåtelser av ifrågavarande
slag mötte det däremot ej svårighet att uppställa, och ville styrelsen
för sin del uppdela dem i tre huvudgrupper, nämligen upplåtelser,
som avsåge
1) jordbruk, större eller mindre,
2) bostad,
3) annan särskild angiven användning.
Huru ställde sig nu frågan om eventuell tillämpning av återköpsrättsinstitutet
vid dessa särskilda huvudgrupper eller, med andra ord, var vore
statens intresse av att såld fastighet användes i enlighet med visst ändamål
starkast? Utan tvivel i fråga om jordbruksfastigheter, med hänsyn
till både storleken av den areal, som kronan årligen försålde för bildande
av jordbrukshemman och lägenheter, och de uppoffringar kronan
iklädde sig särskilt för bildande av de mindre jordbruken. Även borde
här komma i betraktande, att kronan i de fall, där det vore fråga om
bostadslägenheter å orter med eu större sammanträngd befolkning, genom
anlitande av tomträttsinstitutet kunde bevara karaktären hos de upplåtna
lägenheterna och bereda sig förmåner av inträffande värdestegring.
Starka skäl syntes styrelsen tala för, att vid de upplåtelser med ägande
-
K unfjl. Maj.ts proposition Nr 202.
5
rätt av köttmat å kronopark^- inom Norrland och Dalarna, som kunde
komma att äga rum, förbehåll gjordes om rätt till återköp för kronan.
Angelägenheten av att redan på ett tidigt stadium av försäljningsfrågornas
behandling kunna bilda sig en åsikt om, vilket försäljningssätt, som
skulle vinna tillämpning, gjorde sig särskilt gällande beträffande dem, som
i första hand värdesatte till försäljning avsedd fastighet. Vid de förrättningar
för egendoms uppskattning till försäljning eller förnyad utarrendering,
som ägde rum innan utarrenderad kronoegendom bleve arrendeledig
eller eljest efter vederbörande myndighets förordnande, skulle för
varje till försäljning föreslaget hemman eller lägenhet upptagas särskilda
försäljnings- och arrende värden. Såsom i motiven till lagförslaget anfördes,
vore det emellertid att förvänta, att ett förbehåll om återköpsrätt och
ett i samband därmed stipulerat villkor angående fastighetens användning
komme att inverka på köpeskillingens storlek i nedpressande riktning. Särskilt
torde detta bliva fallet till en början, innan det ingått i det allmänna
medvetandet, att återköpsförfarandet jämförelsevis sällan komme att tilllämpas.
Nyssberörda föreskrift, att för varje till försäljning föreslagen
fastighet skulle upptagas särskilda försäljnings- och arrendevärden, syntes
under sådana förhållanden böra fullständigas med ett stadgande att, där
det ej kunde anses uteslutet att vid försäljningen komme att fästas villkor
om rätt att återköpa fastigheten, densamma borde saluvärderas ej blott på
vanligt sätt utan jämväl med hänsyn tagen till det värde, fastigheten
kunde anses äga, om vid dess försäljning förbehåll gjordes om rätt för säljaren
att återköpa fastigheten.
Vidare syntes det styrelsen lämpligt, att i alla de fall, där försäljning
skedde å auktion och bestämmelse meddelats om rätt till återköp, auktion
finge äga rum ej blott med förbehåll om dylik rätt utan även utan sådant
förbehåll, så att klarhet kunde vinnas om graden av den uppoffring, kronan
finge vidkännas för de förmåner, återköpsrätten kunde innebära.
Beträffande frågan, när förbehåll om återköpsrätt bör äga rum, anser jag Departement*.
det principiellt riktigt, att sådant förbehåll, i samband med föreskrivande chefen.
av villkor om fastighets användning, göres vid förekommande upplåtelser
med äganderätt av egnahemslägenheter, såväl för jordbruks- som bostadsändamål,
från kronoegendomar. Dylika upplåtelser verkställas nämligen i
syfte att främja ett viktigt samhällsintresse, och i samband därmed gör
staten icke oväsentliga ekonomiska uppoffringar genom att förmånliga
räntevillkor m. m. beredas köparna.
T fråga om försäljningar, vid vilka de i brevet den 29 maj 1874 stadgade
villkor skola tillämpas, torde visserligen icke lika uppenbara skäl
föreligga för återköpsrättsinstitutets användande som vid upplåtande av
egnahemslägenheter, men jag anser dock, att även vid dessa försäljningar
återköpsrätt bör förbehållas kronan i sådana fall, då fastighet försäljes för
jordbruksändamål eller eljest då visst syfte avses med upplåtelsen. Förutom
att ändamålet med upplåtelsen betryggas, erhåller staten genom ifrågavarande
förbehåll möjlighet att tillgodogöra sig sådan framtida jordvärdestegring,
som hänför sig till annan användning av fastigheten än den
med upplåtelsen avsedda.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
Vissa fall kunna emellertid föreligga, då återköpsrättsinstitutet ej
bör vinna tillämpning, såsom exempelvis då jord säljes för att läggas
till annan redan under full äganderätt innehavd fastighet eller då visst
särskilt intresse föreligger för kronan att avyttra fastighet — exempelvis
av dålig beskaffenhet och illa belägen — men svårigheter kunna uppkomma
att få försäljning till stånd i händelse full äganderätt ej beredes
köparen ävensom eljest då en försäljning under återköpsrätt skulle bliva
för kronan oförmånlig.
Lika med domänstyrelsen anser jag, att då upplåtelse förekommer av
kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna med rätt för kolonist att
under äganderätt förvärva kolonatet, kronan bör i upplåtelsehandlingen
förbehålla sig återköpsrätt.
Vidkommande slutligen övriga möjligen förekommande försäljningar
torde i tillämpliga delar böra gälla vad jag anfört i fråga om upplåtelser
jämlikt brevet den 29 maj 1874.
Vad angår de ekonomiska verkningarna för kronan av återköpsrättsinstitutets
begagnande torde någon säker uppskattning härutinnan icke kunna
göras på förhand. Sannolikt är väl, att, då fastighet försäljes med förbehåll
om återköpsrätt, man i allmänhet torde få räkna med eu något lägre
köpeskilling än vid försäljning under full äganderätt, men å andra sidan
torde kunna sägas, att denna prisskillnad kommer att uppvägas därav, att
staten beredes möjlighet att tillgodogöra sig viss andel i framtida värdestegring
av den försålda fastigheten.
Då köpeskillingarna för försålda kronoegendomar tillföras statens domäners
fond, lärer utan vidare vara uppenbart, att vid återköpande från statens
sida av fastighet, som försålts med återköpsrätt, löseskillingen ävensom
andra med återköpet förbundna kostnader böra bestridas ur nämnda
fond.
Vad angår befogenheten att i särskilda fall besluta om tillämpning av
den föreslagna lagen om återköpsrätt torde det böra ankomma på Kungl.
Maj:t att, beträffande försäljning av sådan kronoegendom, som jämlikt riksdagens
medgivande må av Kungl. Maj:t försäljas utan riksdagens vidare
hörande, pröva, huruvida dylik tillämpning skall äga rum. Med hänsyn
till återköpsrättsinstitutets ingripande betydelse synes riksdagens förklaring
härom böra inhämtas. I fråga åter om de försäljningar, som tarva riksdagens
medgivande, torde riksdagen för varje fall böra pröva frågan om
återköpsrättsinstitutets användning.
För tillämpningen av återköpsrättsinstitutet vid försäljning av kronoegendomar
erfordras uppenbarligen vissa generella föreskrifter av reglementarisk
natur. Det synes sålunda vara nödigt, att bestämmelser meddelas
angående fastighets saluvärderande i sådana fall, då förbehåll om
återköpsrätt kan komma att knytas till försäljningsvillkoren, rörande beskaffenheten
av de villkor, som böra stadgas med avseende å fastighets
framtida användning och sättet för avgivande av förslag till dylika villkor,
7
Kungl. Mai:is proposition Nr 202.
om fastighets utbjudande på auktion i vissa fall såväl med som utan förbehåll
om återköpsrätt, angående sättet för utövande av kontroll över efterlevnaden
av villkor, som nyss sagts, om förfarandet vid återköps rättens utövande
o. s. v. Vissa av de i förevarande avseende erforderliga bestämmelserna
äro av den art, att de kunna utfärdas av Kungl. Maj:t i administrativ
väg. Andra torde äga sådant sammanhang med de av riksdagen
antagna grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar
eller av riksdagen i övrigt meddelade stadganden, att riksdagens medverkan
för deras utfärdande befinnes böra påkallas.
Domänstyrelsen liar i sin ovannämnda skrivelse meddelat, att styrelsen
ej sett sig i stånd att redan nu inkomma med detaljerat förslag rörande de
i nyssberörda hänseende erforderliga bestämmelserna, samt hemställt, att
därmed finge anstå till dess lagförslaget blivit antaget.
Även jag anser, att närmare utredning härutinnan är av nöden, vilken
utredning torde böra ofördröjligen igångsättas efter det förenämnda lagförslag
av riksdagen antagits.
I sammanhang med berörda utredning lärer jämväl böra tagas i övervägande
en socialt betydelsefull fråga om viss ändring i gällande bestämmelser
om försäljning av kronoegendomar i syfte att möjliggöra dylik försäljning
mot vederlag, som helt utgår i form av årlig avgäld. På sätt chefen
för justitiedepartementet framhållit i motiveringen till förenämnda lagförslag,
torde en dylik anordning vara ägnad att verksamt främja det behjärtansvärda
syftet att bereda de mindre bemedlade möjlighet att förvärva egna
jordbruk.
Då det emellertid synes önskvärt, att tillämpningen av en blivande lag
om återköpsrätt beträffande försäljning av kronoegendomar ej helt uppskjutas
till dess resultatet av nu angivna utredningar föreligger, torde Kungl.
Maj:t redan av innevarande års riksdag böra äska förklaring, att, i avbidan
på närmare reglering av berörda tillämpning, det skall ankomma på Kungl.
Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående
angivna riktlinjer, pröva, huruvida vid försäljning av sådan kronoegendom,
som jämlikt riksdagens medgivande må av Kungl. Maj:t avyttras utan
riksdagens vidare hörande, sådan tillämpning skall äga rum. Jämväl i
fråga om sådan försäljning, som av riksdagen redan beslutats eller kan
komma att i år beslutas men som kommer till stånd först efter det återköpslagen
trätt i kraft, kan det i undantagsfall befinnas önskvärt att göra förbehåll
om återköpsrätt. Fördenskull torde av riksdagen böra äskas medgivande
för Kungl. Maj:t att jämväl för sådant fall förordna om tillämpning
av sagda lag.
Vad nu anförts torde även böra gälla kolonatupplåtelser, som av riksdagen
blivit beslutade eller under 1924 komma att beslutas men vid lagens
ikraftträdande ännu ej fullföljts genom vederbörligt upplåtelseavtal.
Därest sådant bemyndigande, som nu föreslagits, lämnas Kungl. Maj:t,
torde därav följa, att Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser,
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.
som erfordras för tillämpning av berörda lag i enlighet med samma bemyndigande.
Under åberopande av det anförda får jag nu hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att, därest förberörda förslag till lag om
återköpsrätt till fast egendom av riksdagen antages,
dels förklara, att det, i avbidan på närmare reglering av tillämpningen
av nämnda lag med avseende å försäljning av kronoegendomar, må
ankomma på Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med av
mig angivna riktlinjer, pröva, huruvida vid försäljning av sådan kronoegendom,
som jämlikt riksdagens medgivande må av Kungl. Maj:t försäljas
utan riksdagens vidare hörande, sådan tillämpning skall äga rum;
dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att i de fall, där riksdagen
beslutat eller under 1924 kommer att besluta om försäljning av viss kronans
fastighet men dylik försäljning ej kommit till stånd förrän förberörda
lag trätt i kraft, utan hinder av riksdagens i sammanhang med försäljningsbeslutet
meddelade föreskrifter, vid försäljningen göra förbehåll om
återköp jämlikt nämnda lag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten förordna, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
Stockholm, Tsaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1924:273 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående tillämpning, i vad angår kronoegendomar, av föreslagen lag om återköpsrätt till fast e s. 14 i texten
- JoU 1924:79 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående tilllämpning, i vad angår kronoegendomar, av föreslagen lag om återköpsrätt till fast egendom. s. 1 i texten