Sök i Ratio Lex

Med förslug till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, m. ra

1924-03-14 · 69 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:204, Med förslug till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, m. ra

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

K linål. Maj:ts proposition Nr 204.

I

Nr 204.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslug till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, m. ra.;

given Stockholms slott den 14 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober

1910 (nr 117) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering; och

2) förordning om ändrad lydelse av § 11 i förordningen den 6 augusti 1894

(nr 61) angående mantalsskrivning.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskotv.

Förslå g

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

(nr 117) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att 13 § 1 mom., 14 och 16 §§, 29 § 2 och 3 inom.,

30 §, 31 § 1 mom., 36 §, 47 § 1 och 2 mom. samt 54 § 3 och 7 mom. i

förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering ävensom det vid förordningen fogade formulär nr 1 skola i

nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 192A. 1 samt. 165 höft. (Nr 204.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

13 §.

1 mom. Deklarationer, som avgivas utan anmaning,.skola utom i de

fall, varom stadgas i tredje stycket, avlämnas antingen--— äga rum.

Enahanda gäller i fråga om avlämnande av de upplysningar, som enligt

8 § 2 mom. meddelas.

Deklarationer, som på grund av 14 § andra och tredje styckena avgivas

senare än den 15 februari, ävensom upplysningar enligt 8 § 2 mom., som

meddelas senare än nämnda dag, skola avlämnas direkt till ordföranden i

taxeringsnämnden.

14 §.

Deklaration på grund av 2 § 1 mom. skall vara avlämnad senast den

15 februari.

Skall deklaration jämlikt 3 § sista stycket omfatta räkenskapsår, som

går till ända efter den 15 februari, eller möter eljest för den, som enligt

lag — — — hinder att avlämna deklaration inom den 15 februari,

skall senast samma dag skriftlig anmälan därom göras bos ordföranden i

taxeringsnämnden, varefter deklarationen skall avlämnas så fort ske kan

och i varje fall senast den 31 mars.

Undantagsvis må, i händelse av synnerliga skäl, annan uppgiftspliktig,

som därom gör framställning, kunna av taxeringsnämndens ordförande

medgivas anstånd med avlämnande av deklaration. I dylikt fall skall

deklarationen avlämnas så fort ske kan och senast den 15 mars.

Uppgift, som enligt 11 § skall avgivas utan anmaning, skall vara avlämnad

senast den 15 februari; dock må vanligt handelsbolag — — —

skall avgivas.

Deklaration och annan uppgift — — — uppgiftens avlämnande till

den 31 mars, därest den — — — till ända.

16 i

Har uppgiftspliktig — — — utöva beskattningsrätt.

Vad i 14 § är stadgat om tid för fullgörande av uppgiftsskyldighet skall

gälla även om uppgift enligt denna paragraf.

Dylik uppgift, som avgives utan anmaning, skall avlämnas antingen

direkt till vederbörande taxeringsnämnds ordförande — — — skall ske;

dock må uppgiften, därest anstånd ined densammas avgivande åtnjutits,

avlämnas allenast till taxeringsnämndens ordförande.

Stadgandena i 15 § skola i tillämpliga delar gälla även beträffande

uppgift, som i denna paragraf avses.

29 $.

2 mom. Före januari månads utgång skola till taxeringsnämndens ordförande

avlämnas, på landet av kommunalstämmans ordförande och i stad,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204. 3

utom Stockholm, genom magistratens försorg, de i 36 § 2 mom. tredje

stycket, 36 § 3 mom. och 47 § 3 mom. omförmälda avskrifterna av taxeringslängder

och prövningsnämndens särskilda längder för nästföregående år.

I stad med magistrat, utom Stockholm, är vederbörande tjänsteman berättigad

— — — till taxeringsnämndens ordförande.

3 mom. Till taxeringsnämndens ordförande skall å landet häradsskrivaren

och i stad, utom Stockholm, vederbörande tjänsteman avlämna

dels samtidigt med mantalslängden tryckta blanketter till inkomstlängden

dels ock senast den 25 mars, vid hot av tre kronor för varje Överskjutande

dag, på mantalslängden grundade fastighetslängder, upptagande

— — — skattskyldig för fastighet, innehavaren.

30 §.

Taxeringsnämndernas sammanträden — — — biträde.

Taxeringsnämnderna i länen böra hava avslutat sina arbeten, vad angår

taxeringen av fast egendom, senast den 30 april och i övrigt senast

den 15 maj. I Stockholm böra taxeringsnämndernas arbeten vara avslutade

senast den 15 juni.

31 §.

1 mom. Taxeringsnämnds ordförande — — — följande åligganden:

a) att — — — upplysningar;

b) att---ankomma; och åligger det därjämte ordföranden att, därest

deklaration på grund av 2 § 1 mom. eller uppgift enligt 16 § första och

fjärde styckena avlämnats efter den 15 februari, å densamma göra anteckning

om, när avlämnandet skett och huruvida anstånd jämlikt 14 och

16 §§ åtnjutits eller icke;

c) att — — — pensionsförsäkring.

36 §.

1 mom. Taxeringsnämndens ordförande har att på landet till häradsskrivaren

och i stad till vederbörande tjänsteman överlämna de upprättade

taxeringslängderna, behörigen summerade, jämte mantalslängden

och taxeringsnämndens protokoll; skolande fastighetslängderna vara avlämnade

senast den 5 maj och övriga handlingar senast den 20 maj.

Inom sistnämnda tid skall — — — eller icke.

2 mom. I fögderi skall häradsskrivaren ofördröjligen efter mottagandet

av taxeringslängderna för nedan angivna ändamål låta avskriva längderna

i två exemplar.

Senast den 15 juni skall häradsskrivaren, vid bot av tre kronor för

varje överskjutande dag, till Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet insända

den ena avskriften av taxeringslängderna jämte mantalslängderna

och taxeringsnämndernas protokoll.

Den andra avskriften av taxeringslängderna, i vad de angå varje särskild

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

kommun, skall jämväl senast den 15 juni av häradsskrivaren, likaledes vid

bot av tre kronor för varje överskjutande dag, tillställas vederbörande kommunalstämmas

ordförande, vilken det åligger att under viss bestämd och

vederbörligen kungjord tid, som icke må understiga fjorton dagar, på lämpligt

och därvid även tillkännagivet ställe hålla avskriften de skattskyldiga

till hända. Avskriften bör sedermera av ordföranden förvaras för att, på

sätt i 29 § stadgas, överlämnas till ordföranden i påföljande årets taxeringsnämnd.

Vad i detta stycke stadgas om kommunalstämmas ordförande, skall,

såvitt angår till fögderiet hörande stad, gälla stadsstyrelsen.

3 mom. I stad med magistrat skall vederbörande tjänsteman ofördröjligen

efter mottagandet av taxeringslängderna låta verkställa en avskrift

av nämnda längder.

Denna avskrift skall jämte mantalslängden och taxeringsnämndens protokoll

senast den 15 juni genom magistratens försorg insändas till Kungl.

Maj:ts befallningshavande i länet. Vid underlåtenhet härutinnan är den

tjänsteman, vilkens försumlighet föranlett inträffat dröjsmål, förfallen till

böter av tre kronor för varje dag, varmed den bestämda tiden överskrides.

Huvudskriften av taxeringslängderna skall genom magistratens försorg

hållas de skattskyldiga till hända i samma ordning, som i 2 mom. tredje

stycket stadgas.

4 mom. Sedan jämlikt 20 § 1 mom. i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

blivit bestämt, med vilken procent av grundbeloppen skatten

skall under året utgå, har på landet häradsskrivaren och i stad vederbörande

tjänsteman att ofördröjligen uträkna och i huvudskriften till taxeringslängderna

införa de avgifter, som på grund av taxeringsnämndernas beslut skola

påföras, varvid i särskilda kolumner skola införas den skatt, som skall erläggas

jämlikt 19 § 1 mom. i nyssnämnda förordning, och den skatt, som

skall erläggas jämlikt 19 § 2 mom. i samma förordning.

Tillika åligger det nämnda tjänstemän att genom granskning av taxeringslängderna

efterforska möjligen förelupen misskrivning eller annan oriktig

anteckning och till kronans ombud hos prövningsnämnden så fort ske kan

skriftligen framställa de anmärkningar, vartill granskningen givit anledning

Senast den 15 juli skall för varje fögderi och stad sammandrag av taxeringslängderna

insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet, på

landet omedelbart av vederbörande häradsskrivare och i stad genom magistratens

försorg. Vid underlåtenhet härutinnan är den tjänsteman, vilkens

försumlighet föranlett inträffat dröjsmål, förfallen till böter av tre kronor

för varje dag, varmed den bestämda tiden överskrides.

5 mom. Efter uppbördens avslutande och senast den 16 december skall

huvudskriften av taxeringslängderna insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länet, på landet omedelbart av häradsskrivaren och i stad genom

magistratens försorg.

6 mom. Vad i denna paragraf är stadgat äger icke tillämpning å Stockholms

stad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

5

47 *.

1 mom. Alla prövningsnämndens beslut skola----bör ske. Taxering,

som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit fastställd

annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall dels för varje prövningsnämndens

sammanträde upptagas i särskild längd, däruti de protokollsparagrafer,

som innehålla dylika beslut, böra angivas, och dels antecknas,

vad angår Stockholm, i vederbörande taxeringslängd samt beträffande länen

såväl uti den avskrift av vederbörande taxeringslängd, som jämlikt stadgandena

i 36 § 2 mom. andra stycket och 3 mom. andra stycket inkommit

till Kungl. Maj:ts befallningshavande, som ock i huvudskriften till samma

längd, sedan denna jämlikt föreskriften i 36 § 5 mom. dit inkommit. Vederbörande

protokollsförande åligger att med sin underskrift såväl å den särskilda

längden som i Stockholm å taxeringslängden och i länen å de båda

ovannämnda exemplaren av taxeringslängderna vitsorda enligt prövningsnämndens

beslut införda förändringar eller gjorda tillägg.

2 mom. De hos prövningsnämnden — — — verkställande.

Efter uppbördens avslutande och senast den 16 december skola samma

längder återställas till Kungl. Maj:ts befallningshavande av vederbörande

häradsskrivare och magistrat.

De i 36 § 2 mom. andra stycket och 3 mom. andra stycket omförmälda

avskrifterna av taxeringslängderna skola för varje fögderi och stad inom en

vecka, efter det huvudskriften av samma längder jämlikt 36 §. 5 mom. inkommit

till Kungl. Maj:ts befallningshavande, genom befallningshavandens

försorg återställas till vederbörande häradsskrivare och magistrat.

De i 36 § 1 mom. —--där förvaras.

54

3 mom. Kommun, som — — — böra angivas.

Det åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande att senast den 20 juli varje

är — — — av statsmedel gottgjord.

7 mom. Häradsskrivare äga att för de avskrifter, som det enligt 36 §

2 mom. åligger dem att upprätta, undfå ersättning med en krona arket.

Denna förordning träder i kraft:

vad angår 29 § 2 mom., 36 § 2, 3, 4, 5 och 6 inom., 47 § 1 och 2 mom.

samt 54 § 3 och 7 mom. dagen efter den, då förordningen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

samt i övrigt den 1 januari 1925.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Kanal. Maj:ts proposition Nr 204.

Formulär nr 1.

(Detta ark avskiljes vid blankettens

ifyllande och medföljer ej

deklarationen vid avlä mnandet.)

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

Deklaration skall för eu var — — — ej sammanfaller med kalenderår,

räkenskapsåret närmast före den 1 mars det löpande året,---belöper

å varje delägare.

Deklaration, som skall avgivas utan anmaning, ävensom uppgift, som ovan

omförmäles, skall vara avlämnad senast den 15 februari. Skall deklaration

avse räkenskapsår, som går till ända efter sistnämnda dag men före den 1

mars det löpande året, eller möter eljest för den, som enligt lag är skyldig

föra liandelsböcker eller som är delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag

eller rederi, hinder att avlämna deklaration inom den 15 februari, må

den uppgiftspliktige åtnjuta anstånd med deklarationens avlämnande. Härför

erfordras emellertid, att anmälan om förhållandet senast den 15 februari

skriftligen göres hos ordföranden i taxeringsnämnden. Deklarationen skall

därefter avlämnas så fort ske kan och i varje fall senast den 31 mars. Detsamma

gäller om uppgift, som ovan omförmäles.

Skulle undantagsvis för annan uppgiftspliktig än nyss nämnts på grund

av särskilda omständigheter möta hinder att avlämna deklaration inom den

15 februari, må han, efter framställning hos taxeringsnämndens ordförande,

kunna erhålla anstånd, i händelse synnerliga skäl prövas föreligga. Bifalles

framställningen, skall deklarationen avlämnas så fort ske kan och senast den

15 mars.

I andra fall än nu nämnts må anstånd med avgivande av deklaration icke

åtnjutas.

Avlämnas ej---påföljd av böter.

Deklaration eller ovan omförmäld uppgift---äga rum. Därest an
stånd

med avgivande av deklaration åtnjutits, må dock deklarationen avlämnas

eller insändas allenast till ordföranden direkt.

Verk eller bolag — — — förvaltningsberättelse.

Har någon, som är skyldig — — — beträffande deklaration. Uppgift,

som omförmäles i detta stycke, skall avlämnas eller insändas på den uppgiftspliktiges

eget äventyr i betalt brev med allmänna posten antingen direkt

till vederbörande taxeringsnämnds ordförande eller ock i Stockholm till överståthållarämbetet

och i övriga orter till Kungl. Maj ds befallningshavande i

det län, magistraten i den stad eller landsfiskalen i det distrikt, där taxeringen

i fråga skall ske; dock må uppgiften, därest anstånd med dess avgivande

åtnjutits, avlämnas eller insändas allenast till ordföranden direkt.

Har någon i deklaration eller annan uppgift eller upplysning — — —.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

F i) r s 1 a g

till

förordning om ändrad lydelse av § 11 i förordningen den (i augusti 1894

(nr 61) angående mantalsskrivning.

Härigenom förordnas, att § 11 i förordningen den 6 augusti 1894 angående

mantalsskrivning skall hava följande ändrade lydelse.

§ 11.

Mantalslängden jämte därtill hörande bilagor samt det vid mantalsskrivningen

hållna protokoll skola, vid hot av tre kronor för varje dag, som därmed

fördröjes, senast den 9 februari av mantalsskrivningsförrättaren avlämnas

till vederbörande pastor. Prövas i fråga om visst distrikt mantalsskrivningens

vidlyftighet medföra hinder för mantalslängdens avlämnande å föreskriven

tid, må Kungl. Maj:ts befallningsliavande, efter framställning av

mantalsskrivningsförrättaren, medgiva anstånd med mantalslängdens avlämnande,

dock icke längre än till den 23 februari.

Vederbörande pastor har att med församlingsboken jämföra mantalslängden

och därvid särskilt uppmärksamma, huruvida person, för vilken i längden

gjorts anteckning, att han ej är i församlingen kyrkoskriven, numera avlämnat

flyttningsbetyg, eller huruvida rörande person, som uttagit flyttningsbetyg

under föregående år till annan församling, från pastor därstädes eller

på annat tillförlitligt sätt efter avsändandet av den i § 10 mom. 1 omförmälda

förteckning erhållits underrättelse, att han dit inflyttat före föregående

års utgång. De vid granskningen förekomna anmärkningar skola upptagas å

förteckning, som bifogas mantalslängden; och skall denna med tillhörande

handlingar inom tio dagar efter det densamma avlämnats till pastor, av denne

återställas till mantalsskrivningsförrättaren.

Sedan i anledning — — — överstrykas.

Inom tio dagar efter det mantalslängden av pastor återställts till mantalsskrivningsförrättaren,

skall längden i justerat skick avlämnas till ordföranden

i taxeringsnämnden.

Under den tid — — — och magistraterna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kunf/l. Maj:ts proposition Nr 204.

J nådning.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott, den

14 mars 1924.

Närvarande: cv''.''

Statsministern Trygger. ministern för utrikes ärendena friherre Mabks vok

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Beskow, anför:

När 1920 års riksdag på sin tid, i skrivelse nr 444, anmälde sina Beslut

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kommunalskattelag

in. in., anfördes såsom skäl att ej antaga nämnda förslag, bland

annat, att de brister, som vidlådde taxeringsförfarandet, i all synnerhet

utgjorde ett vägande skäl mot att då skrida till en definitiv ny kommunalskattelagstiftning.

Ett förbättrat taxeringsförfarande borde vara förutsättningen

för en slutlig kommunal skattereform.

I vissa avseenden har därefter taxeringsväsendet undergått förändringar.

Nya grunder för fastighetstaxeringen hava efter beslut vid 1921 års riksdag

tillämpats från och med år 1922. Förändrad organisation av prövningsnämnderna

har beslutats av 1922 års riksdag, då jämväl vissa andra ändringar

i taxeringsförordningen hava genomförts, avseende bland annat

snabbare avgörande av besvär rörande dubbeltaxeringar, felaktigheter beträffande

uträknandet av beskattningsbara belopp, misskrivningar m. m.

Enligt erhållna meddelanden hava de sålunda vidtagna ändringarna länt

taxeringsarbetet till båtnad.

Med dessa åtgärder har taxeringsorganisationen i det hela emellertid

icke undergått en så genomgripande reformering, som 1920 års riksdagtorde

hava avsett.

Angående detta spörsmål framhöll jag vid anmälan den 27 maj 1921

för Kungl. Maj:t av frågan om upptagande av utredningsarbetet angående

kommunalskattefrågan i allmänhet, att frågan om taxeringsväsendets

organisation givetvis borde, när förslaget till grunder för kommunalbeskattningen

framlades för riksdagen, befinna sig i ett sådant skick, att förutsättningarna

för eu riktig och praktisk tillämpning av de nya beskattningsgrunderna

kunde anses föreligga. Denna i sig viktiga fråga, vars

lösning i ej ringa mån vore beroende av själva beskattningsgrunderna,

ansåg jag böra anstå till dess kommunalskattekommitténs arbete kommit

i det läge, att med visshet kunde förutses, efter vilka linjer dess förslag

i huvudsak skulle komma att utformas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 204.

9

Den 27 juli 1923 anmäldes i statsrådet frågan om upptagande av utredningsarbetet

rörande taxeringsväsendets omorganisation och angav

föredraganden därvid vissa riktlinjer för detta arbete, vilket borde vara

avslutat i så god tid, att, efter vederbörliga remisser, proposition i ämnet

skulle kunna framläggas för 1925 års riksdag. Vid detta utredningsarbete,

som syntes böra anförtros åt två för ändamålet tillkallade sakkunniga

personer, borde jämväl beaktas tvenne spörsmål, vilka skyndsamt

tarvade lösning. Härom anförde föredraganden följande:

»Med den nu genomförda omläggningen av statens budgetår hava framträtt

ett par önskemål, som i detta sammanhang torde böra uppmärksammas. Ett

viktigt motiv för denna omläggning har varit önskvärdheten att kunna vid

budgetens uppgörande med någorlunda stor tillförlitlighet beräkna inkomstoch

förmögenhetsskatten för budgetåret. En av varje riksdags sista åtgärder

är att bestämma det procenttal, som skall uttagas av inkomst- och

förmögenhetsskattens grundbelopp. En tillfredsställande grundval för ett

sådant beslut förefinnes emellertid ej utan en, såvitt möjligt, noggrann kännedom

om årets taxeringar. För närvarande är före tiden för riksdagens

avslutning endast en synnerligen approximativ uppskattning av dessas resultat

möjlig. Kunde det åstadkommas, att taxeringsnämndernas arbeten avslutades

ett par veckor tidigare än vad nu är fallet, skulle detta innebära en

vinst av stor betydelse för inkomstberäkningarna och därmed för statens

finansväsende i allmänhet. Fördenskull synes det böra tagas under övervägande,

i vad mån en framflyttning av tiden för taxeringsnämndernas arbete

vore möjlig.

Den omständigheten, att procenttalet för årets inkomst- och förmögenhetsskatt,

såsom nyss blivit antytt, bestämmes först under löpande året i stället

för, såsom tidigare, föregående året, har haft till följd svårigheter för debiteringsarbetet,

vilka år 1923 visat sig överkomliga men som under andra

förhållanden torde kunna föranleda en verklig bristning av detta arbete.

Redan till nästa års riksdag torde böra framläggas förslag i syfte att undanröja

detta missförhållande. Det synes mig lämpligast, att sådant förslag utarbetas

i nu förevarande sammanhang men under sådana formel1, att proposition

i ämnet skall kunna föreligga vid början av 1924 års riksdag.»

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande har jag därefter tillkallat

borgmästaren P. E. Gamstorp och länsassessorn F. A. I. Lundevall att

såsom sakkunniga inom finansdepartementet biträda med utredningsarbetet

rörande taxeringsväsendets omorganisation.

Uti en till mig överlämnad skrivelse den 20 oktober 1923 hava de sak- Redan vidkunniga

behandlat frågan om ett tidigare avslutande av taxeringsnämn- ta3en AtSarddernas

arbete inom länen och därvid anfört:

»Vid den tidpunkt, då 1923 års riksdag hade att fatta beslut om procenttalet

för inkomst- och förmögenhetsskatten under budgetåret 1923—1924,

förelåg resultatet av taxeringsnämndernas arbete icke i sådant skick, att

detsamma kunde bilda en nöjaktig grundval för riksdagens beslut, utan

detta måste grundas å en ungefärlig uppskattning av taxeringsresultatet.

Vid övervägande av orsakerna till detta otillfredsställande förhållande hava

de sakkunniga funnit, att detsamma i viss mån berott på ett eftersättande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Debitera gsnrb^tet.

Kanal. Maj:ts proposition Nr 204.

av förefintlig författningsbestämmelse därom, att taxeringsnämnderna i länen

höra hava avslutat sitt arbete senast den 15 maj. Eftersättandet av denna

bestämmelse torde i många fall hava föranletts därav, att arbetet i taxeringsnämnderna

icke påbörjats på tidigast möjliga tidpunkt och icke från

början bedrivits med tillräcklig kraft.

Det kan emellertid anses vara tvivel underkastat, huruvida och i vad

män taxeringsnämnderna i länen äro i stånd att ställa sig det gällande

stadgandet om tiden för taxeringsarbetets avslutande till efterrättelse. Förrän

närmare kännedom om taxeringsnämndernas möjlighet härutinnan vunnits,

lärer definitiv ståndpunkt icke böra tagas till frågan om ändring av tiden

för taxeringsarbetet i ändamål att frambringa taxeringsresultatet å tidigare

tidpunkt än för närvarande. De sakkunniga hava därför funnit önskligt,

att genom eu erinran till taxeringsnämnderna om den berörda tidsbestämmelsen

och övervakning av densammas efterföljd erfarenhet vinnes om,

huruvida taxeringsresultatet nästa år kan föreligga å fastställd tid. Den

härutinnan vunna erfarenheten blir av betydelse för de sakkunnigas utredningsarbete

jämväl i andra hänseenden än det nu ifrågavarande.

Påbörjandet av taxeringsnämndernas arbete och därmed möjligheten för

dem att avsluta detsamma inom fastställd tid är i viss män beroende på

tiden, när mantalslängd^! kommer dem tillhanda. Otvivelaktigt vore det

till fördel, om häradsskrivarna och vederbörande tjänstemän i städerna

kunde fullgöra den dem åvilande skyldigheten att senast den 25 mars avlämna

mantalslängden till taxeringsnämndernas ordförande icke oväsentligt

tidigare än å sistnämnda dag. De sakkunniga finna det vara av intresse,

att under nästa års taxering erfarenhet vinnes jämväl om den tidpunkt!

inom vilken mantalslängdens avlämnande tidigast kan äga rum.

På grund av vad nu anförts hemställa de sakkunniga vördsamt, att länsstyrelserna

måtte anmodas att på lämpligt sätt sörja för att dels häradsskrivarna

och vederbörande tjänstemän i städerna, i den mån det är dem

möjligt, avlämna mantalslängderna till taxeringsnämndernas ordförande före

den 25 mars, dels och taxeringsnämnderna påbörja sitt arbete på tidigast

möjliga tidpunkt samt från början driva det med tillräcklig kraft i ändamål

att kunna, utan intrång å arbetets grundlighet, avsluta detsamma till den

15 maj.»

Den 8 november 1923 har jag låtit utgå anmodan till samtliga länsstyrelser

i enlighet med vad de sakkunniga hemställt.

De sakkunniga hava därefter med skrivelse den 22 december 1923 överlämnat

yttrande och förslag till förordning om ändring i vissa delar av

förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering i syfte att genom förändrad ordning för debiteringsarbetet i

länen undvika de svårigheter för debiteringsarbetet, som framträtt såsom

följd av omläggningen av statens budgetår, över detta förslag hava utlåtanden

avgivits av överstathallarämbetet och samtliga länsstvrelser, kammarrätten,

liksräkenskapsverket, styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening,

föieningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän, styrelsen för

Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundets styrelse.

Huvudsyftet med förslaget är att bereda vederbörande debiteringsförrättare

erforderlig tid för avgiftspåföringens verkställande, vare sig riksdagens be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20i. 1J

slut rörande det procenttal, som skall uttagas av inkomst- och förmögenhetsskattens

grundbelopp, fattas tidigt eller sent, men förslaget avser hven att

möjliggöra ett tidigare påbörjande av det betydelsefulla granskningsarbete,

som ankommer på kronoombudet hos prövningsnämnden till båtnad för en

grundligare och mindre forcerad granskning.

Enligt vad de sakkunniga framhållit är uppnåendet av dessa syftemål i

viss mån beroende på den tid, inom vilken taxeringsnämndernas arbeten

avslutas. Under de senaste åren har det på många håll inom länen inträffat,

att taxeringsnämnderna icke ställt sig till efterrättelse författningsbestämmelsen

om att deras arbete skall vara avslutat senast den 15 maj.

I den mån detta berott på långsam arbetstakt, torde den i cirkulärskrivelsen

den 8 november 1923 riktade anmodan till länsstyrelserna få

anses vara tillräcklig och alltså ytterligare åtgärder icke vara erforderliga till

förebyggande av arbetets försening av sådan orsak. Det bar emellertid av

verkställda undersökningar framgått, att förseningen av taxeringsarbetet till

väsentlig del föranletts jämväl av ökning av arbetsbördan. Enär en hårdare

pressning av taxeringsnämnderna i ändamål att förmå dem att iakttaga

tiden för arbetets avslutande utan att samtidigt på något sätt underlätta

arbetet kan befaras leda till en försämring av taxeringsresultatet, bar det

ansetts icke böra stanna vid berörda anmodan, utan hava de sakkunniga till

behandling upptagit frågan om åtgärder i syfte att bereda taxeringsnämnderna

möjlighet att utan allt för stark forcering av arbetet medhinna

detta inom nu gällande tid.

Däremot har med spörsmålet om taxeringsarbetets avslutande redan i

början av maj befunnits böra anstå tills vidare för att upptagas i samband

med frågan om taxeringsväsendets organisation.

Med skrivelse den 26 januari 1924 hava de sakkunniga överlämnat en

i anledning härav utarbetad promemoria med förslag till förordningar om

ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering, om ändrad lydelse av § 11 i förordningen

den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning samt om ändrad

lydelse av § 9 i förordningen den 17 november 1905 angående mantalsskrivning

i Göteborg ävensom förslag till lag om ändrad lydelse av 14 §

i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring. De sålunda överlämnade

förslagen torde tillika med nämnda promemoria få såsom bilagor

fogas till protokollet.

över förslagen hava utlåtanden avgivits av överståthållarämbetet och

samtliga länsstyrelser, magistraten och stadsfullmäktige i Göteborg, styrelsen

för Sveriges häradsskrivareförening, vissa häradsskrivare och mantalsskrivningsförrättare

i stad, föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän,

styrelserna för Svenska landskommunernas förbund och försvenska

stadsförbundet, Stockholms handelskammare, Östergötlands och

Södermanlands handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare,

Taxeringsarbetet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204:.

Ändrad ordning

för debiteringsarbetet.

Ds sakkunniga.

Gotlands handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i

Göteborg, handelskammaren i Karlstad, handelskammaren i Gävle, Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare samt Norrbottens och Västerbottens

handelskammare ävensom kammarrätten och riksräkenskapsverket.

Jag skall nu först behandla frågan om förändrad ordning för debiteringsarbetet.

Såsom en följd av 1921 års riksdagsbeslut, att statens budgetår skall

från och med den 1 juli 1923 omläggas till tiden 1 juli—30 juni, har

20 § 1 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt

genom förordning den 16 februari 1923 erhållit följande

lydelse: »Varje år bestämmes den för alla skattskyldiga enhetliga procent

av de i 19 § 1 och 2 mom. omförmälda grundbeloppen, med vilken inkomst-

och förmögenhetsskatt skall det året utgå.» Stadgandets förutvarande

lydelse innebar, att ifrågavarande procenttal skulle för varje år

bestämmas under året närmast före taxeringsåret.

Enligt vad föredraganden framhållit vid anmälan den 27 juli 1923 avfrågan

om upptagande av utredningsarbetet rörande taxeringsväsendets

omorganisation, kommer den omständigheten, att procenttalet för inkomstoch

förmögenhetsskattens grundbelopp numera bestämmes under taxeringsåret

att, om Särskild åtgärd icke vidtages, vålla svårigheter för debiteringsarbetets

behöriga fullgörande. Riksdagens beslut om årets procenttal

torde nämligen i regel icke hinna kungöras före den 20 maj, då debiteringsarbetet

i länen är avsett att senast taga sin början.

Uti sitt med skrivelse den 20 december 1923 överlämnade yttrande angående

omläggning av debiteringsarbetet anföra de sakkunniga följande:

»Enligt nu gällande bestämmelser böra i länen taxeringsnämnderna

varje år hava avslutat sina förrättningar senast den 15 maj. Inom fem

daga]- därefter skall vederbörande taxeringsnämndsordförande avlämna

dels inkomna deklarationer och övriga skriftliga uppgifter till Kungl.

Maj:ts befallningshavande i länet och dels taxeringslängderna, mantalslängderna

och taxeringsnämndens protokoll, på landet till häradsskrivaren

och i stad till vederbörande tjänsteman. Häradsskrivarna och städernas debiteringsförrättare

hava därefter att ofördröjligen uträkna och i taxeringslängderna

införa den bevillning samt den inkomst- och förmögenhetsskatt,

som till följd av taxeringsnämndernas beslut skall utgå, även

som granska längderna för att efterforska möjligen förekommande missskrivningar

och andra oriktigheter. Uppmärksammas sådana, skall kronans

ombud hos prövningsnämnden därom underrättas. Tillika skall för

varje, kommun på landet häradsskrivaren ombesörja två avskrifter av

taxeringslängderna, varav ena exemplaret är avsett att användas vid debiteringen

i kronouppbördsboken och utförandet av vissa andra häradsskrivarens

åligganden, däribland upprättandet av vägfyrktalslängder. Det

andra exemplaret skall genom vederbörande kommunalstämmas ordförande

hållas tillgängligt för allmänheten under viss tid. I stad verkstäl

les allenast en avskrift av taxeringslängderna, vilken avskrift genom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition Nr 204.

13

magistratens försorg skall framläggas för offentlig granskning och därefter

mä nyttjas vid kronouppbördsbokens upprättande.

Införandet av omförmälda avgifter i taxeringslängderna och verkställandet

av vederbörliga avskrifter skall vara fullgjort till den 20 juni, dä

längderna jämte sammandrag ävensom inantalslängderna och taxeringsnämndernas

protokoll höra vara avlämnade till vederbörande länsstyrelse.

Ä landskontoren underkastas därefter taxeringsnämndernas beslut

granskning av landskamreraren i länet i egenskap av kronans ombud

hos prövningsnämnden.

I Stockholm gälla andra bestämmelser. Taxeringsnämnderna därstädes

böra hava avslutat sina arbeten senast den 15 juni. Avgiftspåföringen

vidtager omedelbart därefter och bör föreligga avslutad till den 15 juli. De

skattskyldiga erhålla del av taxeringsnämndernas beslut genom debetsedlar,

som böra vara dem tillhanda före augusti månads utgång.

I länen underrättas debiteringsförrättarna om de ändringar i taxeringsnämndernas

beslut, som verkställts av prövningsnämnden, genom särskilda

hos denna nämnd förda längder, upptagande jämväl den bevillning

samt den inkomst- och förmögenhetsskatt, som skall utgå enligt prövnings-;

nämndens beslut. Avskrifter av samma längder upprättas för fögderierna

hos länsstyrelsen och för städerna genom vederbörande magistrats försorg

samt hållas tillgängliga för allmänheten i samma ordning, som gäller

för taxeringslängdernas offentliggörande.

Taxeringslängderna och prövningsnämndens förändringslängder ävensom

inantalslängderna med tillhörande handlingar för varje år skola

inom länen före utgången av januari månad påföljande år avlämnas till

länsstyrelsen, som insänder desamma senast den 15 februari till riksräkenskapsverket,

var esf taxeringarna i visst avseende ävensom avgiftspåföringen

granskas enligt föreskrift i 59 § av förordningen den 28 okto-.

ber 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Den tid av en månad, som enligt det ovan anförda är tillmätt för uträknandet

av bevillningen samt inkomst- och förmögenhetsskatten ävensom

för påbjudna avskrifters verkställande, torde i allmänhet hava varit

tillräcklig, icke allenast så länge inkomst- och förmögenhetsskatten var

till sitt belopp bestämd i skatteförordningen utan även, efter införandet,

är 1919 av rörligt procenttal för skatten, så länge detta procenttal bestämdes

före taxeringsårets ingång. I regel kunde nämligen därvid hela

tiden utnyttjas för arbetet i fråga. Annorlunda blev förhållandet inom

länen år 1923, det första efter omläggningen av statens budgetår, då

nämnda procenttal bestämdes under det löpande året. Riksdagen meddelade

sitt beslut om procenttalet i skrivelse den 7 juni. Förordning härom

utfärdades påföljande dag, utkom av trycket den 9 juni och torde hava

varit debiteringsförrättarna till hända någon av dagarna närmast därefter.

Skulle debiteringen av inkomst- och förmögenhetsskatten icke kunnat

påbörjas förrän efter förordningens mottagande, hade mångenstädes

arbetet därmed icke kunnat medhinnas till den 20 juni, i varje fall icke

utan avsevärda svårigheter. I syfte att möjliggöra debiteringsarbetets

igångsättande redan tidigare, än riksdagsbeslutet om procenttalet kunde

väntas föreligga, lät därför finansdepartementet med stöd av upplysningar

från bevillningsutskottet i mitten av maj månad meddela, att med all

sannolikhet samma procenttal skulle komma att av riksdagen beslutas,

som det under nästföregående År gällande. Enligt vad de sakkunniga erfarit,

påbörjade ock de flesta debiteringsförrättare avgiftspåföringen, in
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

nan ännu procenttalet bestämts, och kunde därigenom i regel ställa sig

de bestämda tiderna till efterrättelse, på vissa håll dock allenast efter

stark forcering av arbetet. Emellertid giva inkomna meddelanden vid

handen, att svårigheter för taxeringslängdernas insändande till länsstyrelsen

före den 20 juni på många ställen orsakats jämväl därav, att taxeringsnämnderna

avslutat sina förrättningar långt efter den föreskrivna

tiden.

Inom Stockholms stad torde några olägenheter för debiteringens verkställande

icke hava föranletts därav, att ovanberörda procenttal bestämdes

först i juni månad, enär detsamma ju förelåg känt vid den sedvanliga

tiden för debiteringsarbetets påbörjande.

Man torde hava att räkna med icke allenast att procenttalet för inkomstoch

förmögenhetsskatten i regel icke kan hinna bestämmas före den 20

maj, då debiteringsarbetet i länen enligt nuvarande bestämmelser är avsett

att börja, utan även att taxeringsarbetet, som efter det så kallade

kommunalskatteprovisoriets genomförande avsevärt vuxit i omfattning,

fortfarande kommer att draga lång tid. En lösning av förevarande spörsmål

kan därför icke bliva fullständig, med mindre arbetet hos taxeringsnämnderna

i visst avseende omlägges, så att dess avslutande icke fördröjes

utöver föreskriven tid. De sakkunniga hava undersökt, vilka möjligheter

finnas härför inom ramen för nuvarande taxeringsorgauisation. Såvitt nu

kan bedömas, torde ett förslag i detta avseende kunna av de sakkunniga

framläggas inom den närmaste tiden, vilket dock icke kan vinna tilllämpning

förrän tidigast vid 1925 års taxering. På grund av angelägenheten

av att redan år 1924 hava en tillfredsställande anordning för debiteringsarbetet

genomförd hava de sakkunniga ansett sig böra behandla

detta spörsmål oberoende av slutförandet av utredningarna för nyssberörda

förslag, och hava trott sig så mycket hellre kunna göra detta,

som de funnit en lösning, möjlig att genomföra utan sammanhang med

frågan om ändrad tid för taxeringsnämndernas arbete.

Såsom ovan antytts, är avgiftspåföringen i taxeringslängderna grundläggande

för upprättandet av kronouppbördsböckerna. Granskningen i

riksräkenskapsverket innefattar kontroll över att avgifterna icke upptagits

för lågt. Framläggandet av avskrifter av längderna inom länen

sker i ändamål att bereda allmänheten — i främsta rummet vederbörande

skattskyldiga — tillfälle att granska taxeringarna. Däremot torde allmänhetens

granskning mera sällan avse de uträknade skattebeloppen. Tiden

för anförandet av besvär över avgifternas uträknande är nämligen

icke bunden vid avskrifternas framläggande utan räknas från den dag,

då utskylderna avfordrats vederbörande skattskyldige. Enligt vad som

från flera håll uppgivits har allmänheten merendels mycket litet intresse

för nämnda avskrifter av taxeringslängderna och antalet av dem, som

taga del därav under tiden för framläggandet, är försvinnande litet.

Föreskriften om att avgifterna skola vara införda i taxeringslängderna.

innan dessa insändas till länsstyrelserna, föranledes icke av något behov

för den granskning, som göres å landskontoret av krönoombudet hos prövningsnämnden,

utan torde motiveras därav, att med nuvarande ordning för

prövningsnämndsarbetet tiden mellan den 20 maj och den 20 juni är den

för debiteringsarbetets verkställande lämpligaste.

Då det icke låter sig göra att på förhand fixera den tid, inom vilken in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuugl. Maj:tf, proposition Nr ir>

komst- och förmögenhetsskattens procenttal skall vara bestämt för året

i vidare mån, än att beslutet skall förebrå före det nya budgetårets ingång

den 1 juli, måste debiteringsarbetet anordnas på sådant sätt, att detsamma

kan genomföras utan svårighet, vare sig bestämmandet sker

tidigt eller sent. Det måste jämväl beaktas, att en utsträckning av den

för debiteringen anslagna tiden icke bör medföra olägenhet för kronoom

budets granskning, och debiteringen måste vara avslutad i god tid, innan

debiteringen av landstingsmedel, vägskatt och övriga dylika avgifter skall

äga ruin. För det närvarande plägar påföringen av dessa särskilda medel

börja i september månad. Da det tillika uppfattas såsom önskvärt, att

Kung!. Maj:ts beslut rörande ersättning för taxeringsbestyret enligt 54 §

3 mom. i taxeringsförordningen meddelas om möjligt redan i augusti månad

och detta beslut förutsätter kännedom om inkomst- och förmögenhetsskattesumman

inom hela riket enligt taxeringsnämndernas beslut, följer

härav, att nu ifrågavarande avgiftspåföring bör vara avslutad i god tid

förut.

I tanke, att eu lösning av förevarande spörsmål skulle — åtminstone

provisoriskt — kunna vinnas genom framflyttning av tiden för taxeringslängdernas

avlämnande till länsstyrelserna till den 1 juli, hava de sakkunniga

anhållit om yttrande från samtliga landskamrerare ävensom från

styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening, huruvida eu sålunda utsträckt

tid kunde anses tillräcklig för debiteringsarbetets färdigställande,

och ombådos landskamrerarna att därvid jämväl särskilt angiva, huruvida

en sådan anordning kunde antagas medföra olägenheter för kronoombudets

granskningsarbete.

De flesta landskamrerarna hava icke haft något att erinra mot ett förslag

i sådan riktning, därvid dock några förmält sig förutsätta, att åtminstone

ett mindre antal längder kunde insändas till länsstyrelsen tidigare

än den 1 juji, på det att granskningsarbetet kunde påbörjas före sistnämnda

dag. Andra landskamrerare befara så stora olägenheter av ett

försenat avlämnande av taxeringslängderna, att de ansett sig icke kunna

tillstyrka ett dylikt förslag. Vissa landskamrerare ävensom åtskilliga

häradsskrivare och debiteringsförrättare i stad, vilkas mening inhämtats

genom landskamrerarnas försorg, hava påvisat, att en utsträckning av debiteringstiden

till den 1 juli icke skulle medföra åsyftad lättnad för debiteringsarbetet.

B äradsskrivarna och städernas debiteringsförrättare vore

nämligen under senare delen av juni månad, synnerligast tiden mellan den

20 och den 30 juni, strängt upptagna med upprättandet av röstlängder

för de politiska och kommunala valen och kunde därunder icke nämnvärt

sysselsätta sig med debiteringsarbete.

Uti åtskilliga yttranden hav uppgivits, att minst en månad borde anslås

för debiteringsarbetet och verkställandet av påbjudna avskrifter av

taxeringslängderna, och kunde därför, i händelse beslut om procenttalet

fattades långt fram i juni månad, den ifrågasatta utsträckningen av debiteringstiden

bliva för kort.

Landskamrerarna i Malmöhus och Örebro län hava avgivit yttranden

av sådant intresse, att de torde böra mera utförligt här omnämnas.

Landskamreraren i Malmöhus län befarar avsevärda olägenheter för

kronoombudets granskningsarbete, därest tiden för taxeringslängdemas

avlämnande till länsstyrelserna utsträekes. På grund av arbetets stora

omfattning inom länet vore det önskvärt, att detsamma kunde igångsättas

opaginerad Kontrollera mot PDF

LO

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

sa tidigt som möjligt, och borde därför föreskrift lämnas om längdernas

insändande successivt allt efter som de bleve lediga för ändamålet och

senast inom viss föreskriven dag. Vore det oundgängligen nödvändigt, att

tiden för längdernas avlämnande utsträcktes till den 1 juli, ville han icke

motsätta sig bestämmelse härom, men lian ifrågasatte, om så verkligen

vore fallet. Det vore nämligen icke ofrånkomligt, att avgifterna skulle

införas i taxeringslängdema före deras insändande till länsstyrelsen, utan

syntes det, som om de borde kunna med ledning av taxeringslängdema debiteras

antingen direkt i uppbördsboken eller i den avskrift av taxeringslängderna,

som häradsskrivaren skulle behålla. Om så skedde, behövdes

intet uppskov med taxeringslängdernas insändande.

Jämväl landskamreraren i Örebro län bär framhållit, att en utsträckning

av tiden för taxeringslängdernas avlämnande till den 1 juli skulle

medföra väsentliga olägenheter för granskningsarbetet å landskontoren,

särskilt i de större länen. Den ifrågasatta utsträckningen vore icke helier

behövlig, om debiteringsarbetet ordnades på sätt, som föreslagits av häradsskrivarna

i Karlskoga och Nora fögderier uti ett av dem gemensamt

avgivet yttrande, i hithörande del så lydande:

’En dylik utsträckning synes oss icke medföra någon förbättring, enär

tiden efter den 20 juni är fullt upptagen av arbetet med röstlängderna, som

skola vara utsända senast den SO juni. Någon lindring eller jämnare

fördelning av arbetet å häradsskrivarekontoret torde sålunda knappast

uppstå genom utsträckning av tiden för längdernas avlämnande.

Emellertid synes det oss icke vara nödvändigt, att inkomstskatten införes

i längderna före deras avlämnande till landskontoret och avskrifternas

utsändande till kommunerna. Om uppgift på inkomstskattesumman

är nödvändig, innan uppbördsboken föreligger färdig, torde sådant

lätteligen kunna erhållas därigenom, att man endast påför skattebeloppen

för beskattningsbara belopp över 10,000 kronor samt för bolag och nedsummerar

dessa. Därefter dragas alla beskattningsbara belopp för andra

skattskyldiga än bolag på över 10,000 kronor från slutsumman av samtliga

beskattningsbara belopp för andra än bolag. Å den rest, som då uppstår,

utgår ju skatten utan någon progression, vadan man endast behöver multiplicera

denna rest med för i ar till exempel gällande talet 5.23 och till den

produkt, som då uppstår, lägga sammanlagda skattebeloppen för de till

över 10,000 kronor befintliga beskattningsbara beloppen jämte bolagens

skattebelopp. Då de flesta häradsskrivare numera torde liava försett sig

med räknemaskiner och beskattningsbara belopp över 10,000 kronor äro

jämförelsevis få, blir detta sätt att utfinna skatten ej förenat med något

större besvär. Sedan längderna äro avsända, kan, då avskrifter av dem

finnas å häradsskrivarekontoret, påföring av skattebeloppen sedermera

i lugn äga rum.’

Styrelsen för Sveriges liäradsskrivareförening har icke gjort något särskilt

uttalande över förslaget utan hänvisat till de yttranden, som häradsskrivarna

i de olika fögderierna förväntades komma att avgiva till landskamrerarna,

var och en i sitt län.

De invändningar mot uppslaget om utsträckning av tiden för taxeringslängdernas

avlämnande till den 1 juli, som sålunda framkommit, ådagalägga,

enligt de sakkunnigas mening, att en lösning av frågan icke bör

sökas på denna väg. Icke heller de förslag, som framkommit i yttrandena

från landskamrerarna i Malmöhus och Örebro län, torde oförändrade

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kuiir/L Mai ds proposition Nr 204,

17

kunna genomföras, enär desamma icke inrymma möjlighet för riksräkenskapsverket

att i samband med granskningen av taxeringslängderna genomgå

avgiftspå föringen.

Däremot hålla de sakkunniga före, atl en fullt, tillfredsställande lösning

kan vinnas genom följande anordning.

Omedelbart efter mottagandet av taxeringslängderna från vederbörande

ordförande ombesörjer häradsskrivaren eller stadens debiteringsförrätfare

två avskrifter av längderna. Den ena sändes till länsstyrelsen senast

ilen 15 juni och den andra framlägges för allmänhetens granskning på

sätt nu gäller. Avgiftspåföringen sker såsom hittills i huvudskriften till

taxeringslängderna, men, i motsats till vad nu gäller, efter det avskrifterna

expedierats, och verkställes på lämplig tid, sedan procenttalet för inkomst-

och förmögenhetsskatten blivit känt, utan att dock inkräkta på arbetet

med röstlängdernas upprättande. Därefter upprättas uppbördsbokeni

vanlig ordning med ledning av huvudskriften till taxeringslängderna.

Dessa längder behållas, till dess uppbörden är avslutad, för att vara tillgängliga

vid besvarandet av de förfrågningar från skattskyldiga, som

pläga förekomma vid tiden närmast före och under uppbörden. Därefter

insändas taxeringslängderna till länsstyrelserna för att i sinom tid överlämnas

till riksräkenskapsverket. Avgiftspåföringen i taxeringslängderna

bör vara avslutad till den 15 juli, då sammandrag av längderna, angivande

jämväl avgifternas sammanlagda belopp enligt taxeringsnämndernas

beslut, skall insändas till länsstyrelsen. Senast den 20 juli höra länsstyrelsernas

och överståthåliarämbetets yttrande till Kungl. Maj:t rörande

inkomst- och förmögenhetsskattesumman inom länen, respektive

Stockholms stad, ävensom rörande ersättning för taxeringsbestyret avgivas.

Debiteringsförrättama underrättas om prövningsnämndens beslut

på hittills brukligt sätt. Anteckning om prövningsnämndens ändringar

verkställes dels ofördröjligen i den för nämnden tillgängliga avskriften av

taxeringslängderna, dels ock i huvudskriften, sedan denna efter uppbördens

slut inkommit till länsstyrelsen, och bestyrkes i båda exemplaren av

protokollsföraren hos prövningsnämnden. Avskriften, som bör behållas

hos länsstyrelsen, till dess anteckning om ändringarna skett i huvudskriften

— härför erfordras högst eu vecka —, återställes därefter till vederbörande

liäradsskrivare eller magistrat för att där förvaras.

De sakkunniga hava uppgjort erforderliga författ-ningsförslag för genomförande

av eu sådan anordning som nu sagts.

Genom denna anordning vinnes möjlighet att verkställa debiteringsarbetet

med tillbörligt lugn och kronoombudets granskningsarbete kan påbörjas

minst fem dagar tidigare, än nu låter sig göra. Att för denna

granskning användes en avskrift kan icke gärna betraktas såsom en

olägenhet. Skulle avskriften i ett eller annat avseende vara felaktig,

torde felet omedelbart uppmärksammas vid jämförelse med anteckningarna

å de från taxeringsnämndens ordförande inkomna handlingarna.

Därjämte är mera tilltalande, att kronouppbördsboken upprättas med ledning

av huvudskriften till taxeringslängden, än att så sker med ledning

av en avskrift. Ett fel i denna senare kan nämligen lätteligen föranleda

oriktig anteckning i uppbördsboken, som i regel torde undgå upptäckt.

Därest någon möjligen skulle anse det vara en olägenhet, att avgiftspåföringen

icke bliver föremål för granskning av kronoombudet hos prövningsnämnden

eller av den härför intresserade vid taxeringslängdens

framläggande för allmänheten, må erinras, att sådan granskning icke ens

Uthålla till ril.protokoll 192’i. 1 snml. 1lij höft. (Xr ''PPi.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

med nuvarande anordning är åsyftad och icke heller annat än i sällsynta

undantagsfall torde äga rum. Någon rättsförlust genom borttagande av

denna, sällan utnyttjade granskningsmöjlighet kan icke tänkas drabba

någon. Kiksräkenskapsverket verkställer ju granskning för statens räkning

efter taxeringslängdernas insändande till verket och de skattskyldiga

kunna verkställa sin granskning efter debetsedlarnas mottagande.

Skulle någon önska veta sitt skattebelopp tidigare än debetsedeln blir

tillgänglig, kan detta utan svårighet genomföras med ledning av beskattningsbara

beloppet och med begagnande av tillgängliga skatteberäkningstabeller.

Skyldigheten för debiteringsförrättarna i städerna att verkställa

två avskrifter i stället för en, torde icke få anses särskilt betungande,

då avskrifterna kunna tagas samtidigt medelst skrivmaskin.

För övrigt skulle den nytillkomna avskriften kunna komma till användning

vid den kommunala debiterings- och uppbördslängdens upprättande,

varigenom särskild avskrift för detta ändamål icke behöves.

Den av häradsskrivarna i Karlskoga och Nora fögderier angivna metoden

att utan specifik debitering utfinna inkomst- och förmögenhetsskattesumman

må äga sitt värde till kontrollerande av den specifika debitering,

som under alla förhållanden blir nödvändig, men den kan till

följd av möjligen inträffad felsummering av beskattningsbara beloppen

icke anses fullt betryggande för ändamålet att angiva tillgängliga beloppet

till ersättning för taxeringsbestyret. De sakkunniga hava därför

ansett metoden icke kunna läggas till grund för officiell uppgift om debiteringens

resultat, utan föredraga specifik debitering. I följd härav har

den dag, inom vilken uppgift om inkomst- och förmögenhetsskattens sammanlagda

belopp skall insändas, ansetts böra väljas med tanke på att avgiftspåföringen

då bör vara avslutad och alltså uppgiften kunna bliva

fullt tillförlitlig. Genom framflyttning av tiden för det underdåniga

yttrandet från den 15 till den 20 juli vinnes, dels att vid uppgörande av

förslaget till ersättning för taxeringsbestyret hänsyn kan tagas till de

anförda besvären över taxeringsnämndernas beslut inom länen och dels

att debiteringstiden i Stockholm kan förlängas fem dagar, två uppenbara

fördelar. Utsträckandet av tiden för yttrandets avsändande torde vara

alltför ringa för att hava någon egentlig betydelse i avseende å tiden för

Kungl. Maj:ts beslut.

Någon särskild motivering för förslagets detaljer torde icke behövas.

Blivande författningsändringar böra träda i kraft så tidigt, att de kunna

tillämpas år 1924, alltså senast den 20 maj samma år.»

Det i yttrandet omnämnda förslaget till förordning om ändring i vissa

delar av taxeringsförordningen är av följande lydelse:

“Förslag

till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober

1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att 29 § 2 mom., 36 § 2, 3 och 4 mom., 47 § 1 och

2 mom. samt 54 § 3 och 7 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering skola hava följande

ändrade lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 204. 1!»

29 §.

2 mom. Före januari---de i 36 § 2 moln. tredje och fjärde styckena

samt 47 § 3 mom.---nästföregående år.

36 §.

2 inom. Ofördröjligen efter emottagandet av taxeringslängderna liar pa

landet häradsskrivaren och i stad vederbörande tjänsteman att för nedan

angivna ändamål låta avskriva taxeringslängderna i två exemplar.

Senast den 15 juni skall den ena avskriften av taxeringslängderna jämte

mantalslängderna och taxeringsnämndernas protokoll insändas till

Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet, på landet omedelbart av häradsskrivaren

och i stad genom magistratens försorg. Vid underlåtenhet

härutinnan är den tjänsteman, vilkens försumlighet föranlett inträffat

dröjsmål, förfallen till böter av tre kronor för varje dag, varmed den bestämda

tiden överskrides.

Den andra avskriften av taxeringslängderna, i vad de angå varje särskild

kommun på landet, skall jämväl senast den 15 juni av häradsskrivaren,

vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag, tillställas vederbörande

kommunalstämmas ordförande, vilken det åligger att under viss

bestämd och vederbörligen kungjord tid, som icke må understiga fjorton

dagar, på lämpligt och därvid även tillkännagivet ställe hålla avskriften

de skattskyldiga till hända. Avskriften bör sedermera av ordföranden

förvaras för att, på sätt i 29 § stadgas, överlämnas till ordföranden i påföljande

årets taxeringsnämnd.

I samma ordning skall i stad den andra avskriften av taxeringslängderna

för varje särskilt taxeringsdistrikt genom magistratens försorg hållas de

skattskyldiga till hända och påföljande år överlämnas till vederbörande

ordförande i det årets taxeringsnämnder.

3 mom. Sedan jämlikt 20 § 1 mom. i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

blivit bestämt, efter vilket procenttal skatten skall under

året utgå, har på landet häradsskrivaren och i stad vederbörande tjänsteman

att ofördröjligen uträkna och i huvudskriften till taxeringslängderna

införa de avgifter, som på grund av taxeringsnämndernas beslut skola påföras,

varvid i särskilda kolumner skola införas den skatt, som skall erläggas

jämlikt 19 § 1 mom. i nyssnämnda förordning, och den skatt, som

skall erläggas jämlikt 19 § 2 mom. i samma förordning.

Tillika åligger det nämnda tjänstemän att genom granskning av taxeringslängderna

efterforska möjligen förelupen misskrivning eller annan

oriktig anteckning och till kronans ombud hos prövningsnämnden så fort

ske kan skriftligen framställa de anmärkningar, vartill granskningen givit

anledning.

Senast den 15 juli skall för varje fögderi och stad sammandrag av taxeringslängderna

insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet, på

landet omedelbart av vederbörande häradsskrivare och i stad genom

magistratens försorg. Vid underlåtenhet härutinnan är den tjänsteman,

vilkens försumlighet föranlett inträffat dröjsmål, förfallen till böter av

tre kronor för varje dag, varmed den bestämda tiden överskrides.

4 mom. Efter uppbördens avslutande och senast den 16 december skall

huvudskriften av taxeringslängderna insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länet, på landet omedelbart av häradsskrivaren och i stad

genom magistratens försorg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

47 §.

Utlåtanden

över förslaget

rörande debiterings

arbetet.

Departements•

chefen.

1 mom. Alla prövningsnämndens beslut skola — ---bör ske. Taxe
ring,

som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit

fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas såväl

uti den avskrift av vederbörande taxeringslängd, som jämlikt stadgandet

1 36 § 2 mom. andra stycket inkommit till Kungl. Maj:ts befallningsha
vande,

som ock i huvudskriften till samma längd, sedan denna jämlikt

föreskriften i 36 § 4 mom. dit inkommit, och skall jämväl för varje prövningsnämndens

sammanträde--— med sin underskrift å såväl båda de

nämnda exemplaren av taxeringslängderna som---tillägg.

2 mom. De bos prövningsnämnden---verkställande.

Efter uppbördens avslutande och senast den 16 december skola samme

längder återställas till Kungl. Maj:ts befallningshavande av vederbörande

häradsskrivare och magistrat.

Den i 36 § 2 mom. andra stycket omförmälda avskriften av taxeringslängderna

skall för varje fögderi och stad inom en vecka, efter det huvudskriften

av samma längder jämlikt 36 § 4 mom. inkommit till Kungl.

Maj:ts befallningshavande, genom befallningshavandens försorg återställas

till vederbörande häradsskrivare och magistrat för att där förvaras.

De i 36 § 1 mom. omförmälda avskrifterna —--föregående året

skola kvarstanna i förvar hos Kung!. Maj:ts befallningshavande.

54 §.

3 mom. Kommun, som---angivas.

Det åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande att senast den 20 juli

varje år---av statsmedel gottgjord.

7 mom. Häradsskrivare äga att för de avskrifter, som det enligt 36 §

2 inom. första stycket åligger dem att upprätta, undfå ersättning med

en krona arket.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enlig!

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

>

Samtliga över förslaget hörda myndigheter och korporationer hava i allt

väsentligt lämnat detsamma utan erinran, därvid emellertid länsstyrelsen i

Östergötlands län ifrågasätter lämpligheten av att, innan grundlinjerna för

en ny organisation av taxeringsväsendet äro uppdragna, vidtaga förändringar

i författningar, som givetvis i sammanhang med den nya organisationens

genomförande behöva i det stora hela underkastas en genomgripande bearbetning.

I enlighet med den åsikt, som av föredraganden uttalats vid anmälan

inför Kungl. Maj:t den 27 juli 1923 av frågan om upptagande av utredningsarbetet

för taxeringsväsendets omorganisation, håller även jag före,

att de olägenheter i fråga om debiteringsarbetet, som framträtt såsom följd

av den förut omnämnda ändringen av 20 § 1 mom. i förordningen om inkomst-

och förmögenhetsskatt, böra om möjligt undanröjas redan vid 1924

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 204

21

ars riksdag. Dä det av de sakkunniga i sådant avseende framlagda förslaget

i stort sett synes kunna läggas till grund för framställning till riksdagen,

har jag låtit underkasta detsamma bearbetning för iakttagande av

de erinringar mot förslaget, som ansetts böra beaktas. Såsom jag senare

torde få närmare utveckla, har jag även ansett frågan om åtgärder till

förebyggande av försening av taxeringsnämndernas arbete böra föreläggas

innevarande års riksdag. De sakkunnigas förslag i detta ämne har jämväl

överarbetats i syfte bland annat att sammanföra de båda förslagen till ändring

i taxeringsförordningen till ett författningsförslag.

Då jag nu går att redogöra för det förslag, som enligt min uppfattningbör

framläggas för riksdagen, skall jag först behandla de delar, som avse

debiteringsarbetet och vad därmed sammanhänger, samt därvid efter paragrafföljden

i det remitterade förslaget rörande debiteringsarbetet behandla

de ändringar, som ansetts böra vidtagas i de sakkunnigas förslag.

29 § 2 mom.

De sakkunniga hava föreslagit sådan ändring av detta moment, att dels

hänvisningen till 36 § 4 mom. förändrats att gälla motsvarande delar av

36 § i den av de sakkunniga föreslagna lydelsen och dels momentets andra

stycke, som med de sakkunnigas förslag rörande 36 § icke längre vore erforderligt,

uteslutits.

Såsom jag vid behandlingen av 36 § kommer att anföra, anser jag i fråga

om städer med magistrat, utom Stockholm, allenast en avskrift av taxeringslängderna

behövlig och har låtit 36 § undergå därav föranledd omredigering.

Den i förevarande moment förekommande hänvisningen till vissa delar av

36 § bör i motsvarande grad förändras, varjämte momentets hittillsvarande

andra stycke bör bibehållas i vad detsamma avser rätt för debiteringsförrättare

i stad med magistrat att under viss tid få till låns bekomma den

avskrift av fastighetstaxeringslängden, som av magistraten skall överlämnas

till taxeringsnämndens ordförande. Momentet har omarbetats i enlighet

härmed.

36 §.

De sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av denna paragraf innebär

huvudsakligen, att icke allenast i fögderierna utan även i städer med magistrat,

utom Stockholm, häradsskrivaren och vederbörande tjänsteman i stad

skola ombesörja två avskrifter av taxeringslängderna, att dessa avskrifter

skola upprättas omedelbart efter längdernas mottagande från taxeringsnämndernas

ordförande och senast den 15 juni expedieras, den ena avskriften

till länsstyrelsen för att å landskontoret granskas av kronoombudet

hos prövningsnämnden och den andra avskriften till vederbörande myndighet

för att framläggas för offentlig granskning, att avgiftspåföringen skall

verkställas allenast i huvudskriften av taxeringslängderna, vilka skola av

debiteringsförrättaren behållas, till dess uppbörden avslutats, och därefter

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 204.

insändas till länsstyrelsen, samt att sammandrag av taxeringslängderna inom

länen skall av vederbörande debiteringsförrättare eller magistrat insändas

till länsstyrelsen senast den 15 juli i stället för såsom hittills före den 20 juni.

Uti några av de avgivna yttrandena hava uttalats vissa betänkligheter

mot förslaget, att avskrifterna av taxeringslängderna icke längre skola

innehålla uppgift om de uträknade utskyldsbeloppen, väl icke så mycket ur

de skattskyldigas synpunkt som av andra skäl. Så anför exempelvis länsstyrelsen

i Uppsala län, att för taxeringen till B-skatt för bolag erforderlig

uppgift om de för föregående år påförda kronoutskylderna icke kan vinnas

ur den tillgängliga avskriften av det föregående årets taxeringslängd samt

att längdföraren hos prövningsnämnden icke blir i tillfälle att i prövningsnämndens

särskilda längder införa den enligt taxeringsnämndernas beslut

utgående bevillningen samt inkomst- och förmögenhetsskatten.

Hell emot må erinras, att kännedom om de uträknade utskyldsbeloppen

i och föi taxeringen till B-skatt kan utan nämnvärd omgång vinnas antingen

direkt ur uppbördsböckerna eller genom uträkning av utskyldsbeloppen,

i män så erfordras med användande av den skatteberäkningstabell,

som föi ifrågavarande år kommit till användning. Införandet i prövningsnämndens

särskilda längder av de enligt taxeringsnämndernas beslut utgående

utskyldsbeloppen torde liava betydelse huvudsakligen för angivandet

av den sammanlagda ökning eller minskning av utskyldsbeloppen, som

blivit följden av prövningsnämndens beslut. Då upplysning härom även

framgent torde vara av intresse, synes det mig böra ingå i längdförarens

åligganden att efter uträkning för varje särskilt fall införa utskyldsbeloppen

enligt taxeringsnämndernas beslut, liksom det åligger honom att införa de

avgifter, som skola utgå enligt prövningsnämndens beslut. Uttryckligt

stadgande härom torde icke vara erforderligt, då av gällande formulär till

prövningsnämndens längder framgår, att de debiterade beloppen enligt taxeringsnämndernas

beslut skola införas. Den ökning av arbetet, som härav

blir en följd, torde vara alltför obetydlig för att föranleda en annan anordning.

Mot förslaget att kronoombudet hos prövningsnämnden skall verkställa

sin granskning med ledning av en avskrift i stället för huvudskriften av

taxeringslängderna har av länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands

län invänts, att erfarenheten givit vid handen, att felaktigheter i avskrifterna

även med noggrann kollationering äro svåra att undvika. Denna

invändning anser jag icke förtjäna avseende. Det synes mig tvärtom

betänkligare att, om felaktigheter i avskrifterna verkligen äro så svåra

att undvika, grunda uppläggandet av uppbördsboken på en avskrift, till

vilken länsstyrelserna hysa så ringa tilltro, och torde de sakkunnigas

förslag att låta huvudskriften direkt ligga till grund för uppbördsboken

under angivna förhållanden innebära en fördel framför nuvarande anordning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*23

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 204.

llti vissa utlåtanden, däribland det av riksräkenskapsverket avgivna,

framhållen såsom en olägenhet av de sakkunnigas förslag, att kronoom

budet hos prövningsnämnden icke skulle bliva i tillfälle genomgå avgifts

påföringen före prövningsnämndens sammanträde, men har samtidigt ut*

talats, att denna olägenhet torde vara av underordnad betydelse i jämförelse

med de fördelar i andra avseenden, såsom bland annat i fråga om

utsträckningen av tiden för kronoomhudets granskning, som förslaget

innebure. I vissa utlåtanden har därjämte anförts, att den utsträckta tiden

för debiteringens verkställande torde bereda debiteringsförrättarna större

möjlighet att undvika fel vid debiteringen, enär arbetet efter den föreslagna

ordningen icke skulle behöva forceras på samma sätt som förut.

Jag hyser inga betänkligheter mot borttagande av nu föreliggande möjlighet

till kronoombudens granskning av själva avgiftspåföringen före

prövningsnämndernas sammanträden, men förutsätter därvid, att krono*

ombuden skola låta sig angeläget vara att granska icke blott de taxerade

beloppen utan även de beskattningsbara beloppen.

Med avseende å städer med magistrat, utom Stockholm, har jag på

grund av erinringar, bland annat från länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län, mot förslaget att ålägga städernas debiteringsförrättare att

upprätta ytterligare en avskrift av taxeringslängderna utöver den avskrift,

som hittills skolat verkställas, ansett angeläget att söka finna en anordning,

varigenom denna andra avskrift skulle undvikas. Detta synes möjligt

genom att man låter de skattskyldiga taga del av huvudskriften av taxeringslängderna

i stället för såsom nu en avskrift. Den avskrift, som enligt

nuvarande anordning avses för de skattskyldigas granskning, kan i stället

användas för granskning av kronoombudet hos prövningsnämnden. Någon

nämnvärd olägenhet torde icke kunna befaras därav, att debiteringsförrättaren

under någon tid kommer att avvara huvudskriften, synnerligast

som genom lämpliga anstalter denna tid torde kunna nedbringas till eu

obetydlighet. Jag har låtit omarbeta förevarande paragraf i enlighet härmed.

Med denna anordning torde någon åtgärd icke erfordras med anledning

av framställning från mantalsko mmissar ien i Göteborg om undantagsbestämmelser

för staden i sådant avseende, att någon avskrift av taxeringslängderna

för staden icke skulle behöva insändas till länsstyrelsen, men

att i stället huvudskriften till längderna skulle efter verkställd avgiftspåföring

dit insändas före den 15 juli.

I övrigt hava endast vissa redaktionella förändringar vidtagits i paragrafens

avfattning.

Riksräkenskapsverket har erinrat, att i förevarande paragraf borde bibehållas

nu gällande stadgande om att med mantalslängderna skola till länsstyrelsen

insändas även de till samma längder hörande handlingar. Dessa

handlingar torde emellertid icke behövas för den på kronoombudet hos

prövningsnämnden ankommande granskningen av taxeringarna. Jag har

därför ansett berörda erinran icke böra föranleda ändring i förslaget.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kunol. Maj:ts proposition Nr 204.

47 och 54 §§.

Dessa paragrafer hava omarbetats till överensstämmelse med den av migförordade

nya lydelsen av 36 §, varjämte i anledning av erinringar från

överståthållarämbetet och riksräkenskapsverket smärre redaktionella förändringar

i 47 § vidtagits.

I likhet med de sakkunniga anser jag önskvärt, att den föreslagna ändrade

ordningen för debiteringsarbetet kan tillämpas redan innevarande år.

förebyggande Jag ska11 nu behandIa fråSan om åtgärder till förebyggande av förav

försening sening av taxeringsnämndernas arbete.

av taxeringsnämndernas

„ , . . .

arbete. De sakkunniga hava i sm med skrivelse den 26 januari 1924 överläminneborden

nade promemoria framhållit, att taxeringsnämndernas arbetsbörda under

™unni’as senaste åren avsevärt vuxit, beroende huvudsakligen på ökning av antalet

fardag. deklarationer och övriga taxeringsuppgifter samt på de nya författningsbestämmelser,

som under senare tid tillkommit. Enär det måste anses

vara av vikt för ett gott taxeringsarbete, att de därmed sysselsatta organen

ägde erforderlig tid till sitt förfogande, och då det icke lämpligen kunde

ifrågakomma att låta taxeringsnämndernas arbete inom länen fortgå efter

den nu föreskrivna tiden för dess avslutande, nämligen den 15 maj, samt

möjligheten att genom organisatoriska åtgärder minska nämndernas arbetsbörda

icke kunde bedömas förrän efter slutförandet av de sakkunnigas

utredningsuppdrag rörande taxeringsväsendets omorganisation, bara de

sakkunniga förordat, att taxeringsnämnderna skulle beredas möjlighet att

börja sitt arbete på en tidigare tidpunkt, än för närvarande kunde ske.

Det av de sakkunniga i sådant ändamål framlagda förslaget innefattar

huvudsakligen, att deklarationer enligt 2 § 1 mom. i taxeringsförordningen

skola vara avlämnade senast den 15 februari (nu före den 1 mars), att

sådana uppgiftspliktiga, vilkas räkenskapsår tilländagå!- under tiden från

den 15 februari till månadens utgång, ävensom de, som enligt lag äro

pliktiga föra handelsböcker, bolag m. fl. äga att efter anmälan om hinder

att avlämna deklaration inom den 15 februari åtnjuta anstånd till senast

den 31 mars (nu före den 15 april), att annan uppgiftsskyldig må undantagsvis,

i händelse synnerliga skäl prövas föreligga, av taxeringsnämndens

ordförande erhålla anstånd efter därom gjord ansökan till senast den 15

mars (motsvarande stadgande saknas för närvarande), att uppgifter, som

enligt 11 § i taxeringsförordningen skola avgivas utan anmaning, skola

vara avlämnade senast den 15 februari (nu före den 1 mars), samt att

mantalslängden skall på landet och i stad utom Stockholm och Göteborg

vara avlämnad till taxeringsnämndens ordförande senast den 1 mars eller

i fråga om svårskött distrikt efter medgivande av länsstyrelsen senast

den 15 mars (nu för alla distrikt senast den 25 mars), för vilket syftemåls

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition Nr 204.

25

vinnande de för längdens avlämnande till pastor för granskning och för

längdens återställande av denne no gällande tiderna i motsvarande mån

ändrats.

De sakkunniga hava jämväl föreslagit sådan ändring av den för staden

Göteborg gällande särskilda mantalsskrivningsförordningen, att mantalsskrivningen

därstädes skall vara avslutad senast den 1 mars (nu senast

den 15 mars).

Uti 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring hava de sakkunniga

föreslagit sådan ändring, att tiden för pensionsförteckningens avlämnande

till taxeringsnämndens ordförande icke längre göres beroende av tiden för

mantalslängdens avlämnande i de särskilda fallen, utan bestämmes lika

för alla distrikt till »senast den 25 mars».

Uti de flesta av de avgivna utlåtandena har de sakkunnigas uppfattning utlåtanden

om behovet av åtgärder till förebyggande av försening av taxeringsarbetet°“^a^re*/a«-

bekräftats. byggande av

Länsstyrelserna hava i allmänhet yttrat sig i tillstyrkande riktning, taxering!''-1

Vissa av dem hava dock framställt erinringar mot olika delar av förslaget. arhetet.

Länsstyrelserna i Uppsala, Kristianstads, Malmöhus, Värmlands, Västmanlands,

Kopparbergs och Gävleborgs län hava icke haft något att erinra

mot ifrågavarande förslag.

Överståthållarämbetet, som yttrat sig allenast om förslaget rörande

ändring i taxeringsförordningen, anför, att ur allmänhetens synpunkt

knappast någon befogad erinran torde kunna göras mot förslaget om den

allmänna deklarationstidens avkortning till den 15 februari, men att svårighet

helt visst skulle komma att möta för åtskilliga aktiebolag och andra

större näringsidkare att avgiva deklaration med tillhörande handlingar

före mars månads utgång. Taxeringsarbetet i Stockholm skulle emellertid

på grund av taxeringskon törens befattning med den kommunala utskyldsdebiteringen

och den tid, då inantalslängden bleve tillgänglig för taxeringskontoren,

knappast vinna något som helst på en förkortning av den

allmänna deklarationstiden, men vore det eu viss fördel, om de bokföringsskyldiga

kunde i större utsträckning än hittills medhinna fullgörandet av

sin deklarationsskyldighet inom den föreslagna tiden.

Länsstyrelsen i Stockholms lön, som vitsordar de av de sakkunniga påpekade

olägenheterna med de ofta inträffande förseningarna i taxeringsarbetet,

förordar i huvudsak förslaget om ändrad tid för deklarationsskyldighetens

fullgörande med viss erinran i fråga om rätten till anstånd efter

ansökan samt har icke något att erinra mot förslaget om ändrad tid för

mantalslängdens avlämnande. Däremot ställer sig länsstyrelsen tveksam

om lämpligheten av förslaget att fastighetstaxeringslängderna skola

vara avlämnade av taxeringsnämndens ordförande femton dagar tidigare

än inkomsttaxeringslängderna och förmenar, att ett genomförande av de

sakkunnigas förslag rörande ändrad ordning för inkomst- och förmögen^

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

hetsskattens debitering’ kommer att bereda vederbörande debiteringsförrättare

sådan lättnad i arbetet, att ett tidigare avlämnande av fastighetslängderna

icke ur denne tjänstemans synpunkt kan anses påkallat. Länsstyrelsen

hemställer därför, att fastighetslängderna skola avlämnas senast

den 20 maj.

Länsstyrelsen i Södermanlands lön har icke någon väsentlig erinran mot

förslaget, men hemställer om utsträckning av den tid, inom vilken i särskilda

fall anstånd med deklarations avgivande må på ansökning medgivas,

från den 15 mars till den 31 mars.

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter lämpligheten av att företaga

ändringar i stadgandena om taxeringsförfarandet, innan utredningsarbetet

rörande taxeringsväsendets omorganisation avslutats. Att de föreslagna

åtgärderna komme att leda till åsyftat resultat, vore icke alldeles gi

vet, men däremot vore tämligen påtagligt, att vissa olägenheter kunde vållas

därav. Länsstyrelsen, som framställer vissa erinringar beträffande deklarationstiden,

förordar slutligen en föreskrift därom, att taxeringsnämndernas

arbete, utom vad angår Stockholms stad, ovillkorligen skall vara

avslutat senast den 30 april och att taxeringsliandlingarna skola vara avlämnade

till vederbörande taxeringsförrättare inom fem dagar därefter,

samt förmenar anledning finnas för antagande, att eu sådan föreskrift

skall kunna efterlevas, därest taxeringsnämndernas ordförande i början

eller förra hälften av mars månad erhålla tillgång till mantalslängden

och den huvudsakliga delen av det väsentliga uppgiftsmaterialet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har mot förslaget om ändring i taxeringsförordningen

icke haft erinran att göra annat än i tvenne detaljfrågor.

Beträffande den föreslagna ändringen i mantalsskrivningsför

ordningen vill länsstyrelsen med hänsyn till vissa betänkligheter, som

framförts av några häradsskrivare i länet, hemställa, att tiden, inom vilken

mantalslängden skall avlämnas till pastor, fastställes till den 14 februari

och att för distrikt, där särskilda förhållanden därtill föranleda,

anstånd må av länsstyrelsen beviljas, dock ej längre än till februari må

nads utgång. Skulle genom en sådan ändring taxeringsarbetet för visst di

strikt bliva något försenat, syntes detta knappt medföra någon olägenhet,

då i allt fall häradsskrivarens arbete med längdernas avskrivande måste ske

successivt och det tillika för den på kronoombudet hos prövningsnämnden

ankommande granskningen icke erfordrades, att alla längder inkomma

samtidigt, utan vore tillräckligt, att längder inom den 15 juni inkomma

till så stort antal, att de för granskningen tillgängliga arbetskrafterna

omedelbart kunde få full sysselsättning.

Länsstyrelsen i Kronobergs lön har icke haft annat att erinra än att

den föreslagna tiden för mantalslängdens avlämnande till taxeringsnämn

dens ordförande svårligen kan, så länge prästerskapets granskning av

mantalslängderna måste bibehållas, inskränkas mer än till den 10 mars,

under förutsättning dels att tiden för prästerskapets granskning något

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

27

avknappas och dels att länsstyrelsen må under vissa förhållanden med

giva utsträckning av tiden.

Länsstyrelsen i Kalmar län, som anser det synnerligen önskligt, att taxeringsnämnderna

måtte erhålla längre tid till fullgörande av sitt maktpåliggande

och ofta mycket omfattande arbete, håller för antagligt, att de

föreslagna åtgärderna skola leda till att även i de större och besvärligare

taxeringsdistrikten taxeringsnämnderna hinna utan forcering avsluta

sina arbeten inom föreskriven tid. Enär förslaget om förkortning av tiden

för avgivande av deklarationer och uppgifter enligt 11 § i taxeringsförordningen

syntes kunna genomföras utan mera avsevärda olägenheter för

de uppgiftspliktiga, ville länsstyrelsen tillstyrka förslaget om ändring av

taxeringsförordningen. Jämväl förslaget om ändring av § 11 i mantalsskrivningsförordningen

har tillstyrkts av länsstyrelsen, som därvid framhållit,

att förslaget visserligen medförde nödvändigheten för vederbörande

mantalsskrivningsförrättare att redan före mantalslängdens överlämnande

till taxeringsnämndens ordförande ombesörja det dublettexemplar

av mantalslängden, som skall förvaras å häradsskrivarekontoret, men att

den omläggning av arbetet, som tilläventyrs härav förorsakas, icke torde

medföra oövervinnerlig svårighet. Mot förslaget till ändring av 14 § i

lagen om allmän pensionsförsäkring har länsstyrelsen intet att erinra.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser inga nämnvärda olägenheter böra

möta genom de föreslagna avkortningarna i deklarationstiderna och, även

om förslaget beträffande mantalslängdens avlämnande kunde medföra en del

olägenheter, syntes dessa likväl icke vara av den omfattning, att de

borde utgöra hinder för förslagets genomförande. Mot den ifrågasatta

bestämmelsen om fastighetstaxeringens avslutande före april månads utgång

har länsstyrelsen erinrat, att härav kunde föranledas uppdelning av

arbetet inom taxeringsnämnd på liera sammanträden, än eljest vore nödigt.

Länsstyrelsen i Blekinge lön finner förslaget om ändrade tider för

deklarationers avlämnande innebära en stor förbättring av hittills gällande

bestämmelser, men uttalar önskvärdheten av att enskilda skattskyldiga,

som äro skyldiga föra handelsböcker och vilkas räkenskapsår tilländagår

senast den 1 februari, må erhålla anstånd till den 31 mars endast*

efter medgivande av taxeringsnämndsordföranden, enär i det övervägande

antalet fall, där anstånd för det närvarande begagnas efter blott anmälan

om hinder, utan att detta styrkes, sådant anstånd är obehövligt. Ehuru

vissa betänkligheter mot förslaget om avknappning av tiden för mantalslängdens

avlämnande yppats hos vissa av länsstyrelsen hörda mantalsskrivningsförrättare,

har länsstyrelsen intet att erinra häremot, enär den

föreslagna bestämmelsen om anstånd beträffande svårskött distrikt synes

tillräcklig.

Länsstyrelsen i Hallands län anser förslaget om inskränkning av tiden

för avlämnandet av deklarationer och andra uppgifter till den 15 februari

vara ägnat att bereda taxeringsnämnderna möjlighet att börja sitt arbete

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

ungefär fjorton dagar tidigare än nu är fallet och, enär denna förkortning

av deklarationstiden synes icke kunna innebära någon mera betydande olägenhet

för deklaranterna, tillstyrker länsstyrelsen dess genomförande.

Länsstyrelsen förmäler sig vidare tillmäta förslaget till ändringar i mantalsskrivningsförordningen

stor vikt och tillstyrker såväl detta som ock

förslaget till ändring i pensionsförsäkringslagen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vitsordar de av de sakkunniga

anmärkta förhållandena beträffande taxeringsarbetets försenande och anser

de sakkunnigas förslag att bereda taxeringsnämnderna längre tid för

arbetet ägnat att undanrödja olägenheterna av förseningen. Ett mindre

forcerat arbete skulle säkerligen även hava ett gott inflytande å själva

arbetsresultatet. Den föreslagna inskränkningen av deklarationstiden för

andra än bokföringspliktiga till den 15 februari och för dem, som äro

skyldiga föra handelsböcker, till den 31 mars, torde, anser länsstyrelsen,

för det stora flertalet deklarationsskyldiga icke medföra någon olägenhet.

Emellertid gåve erfarenheten vid handen, att de allra flesta skattskyldiga,

vilka kunna erhålla anstånd, i största möjliga utsträckning utnyttja anståndstiden

utan att tillräckliga skäl därtill alltid föreligga. Det vore därför

befogat att avkorta anståndstiden till den 15 mars med rätt för taxeringsnämndens

ordförande att i trängande fall efter särskild prövning

medgiva ytterligare anstånd till den 31 mars eller beträffande vissa grupper

skattskyldiga, såsom försäkringsbolag, företag med verksamhet i utlandet

o. d., i fall av behov ända till den 15 april. I övrigt föranledde förslaget

om ändring i taxeringsförordningen icke någon erinran. — Ehuru

länsstyrelsen befarar, att det skall visa sig omöjligt eller åtminstone förenat

med stora svårigheter för häradsskrivarna att till den 9 februari

kunna avlämna mantalslängderna till pastor och att därför undantagsbestämmelsen

om uppskov till den 23 februari kommer att för ett stort

antal distrikt bliva regel, vill länsstyrelsen, enär erfarenheterna från

andra län gå i annan riktning, likväl icke motsätta sig förslaget om ändring

i mantalsskrivningsförordningen. — Den föreslagna redaktionella

ändringen av 14 § i lagen om allmän pensionsförsäkring har icke givit

anledning till erinran av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner förslaget vara ägnat att förekomma

den hittills kännbara olägenheten av taxeringsarbetets försening

hos taxeringsnämnderna utan att äventyra arbetets noggrannhet och resultatets

riktighet samt därjämte vara av beskaffenhet att praktiskt kunna

genomföras.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser någon förkortning av deklarationstiden

icke böra ifrågakomma, enär en sådan skulle försvåra fullgörandet

av deklarationsskyldigheten och minska deklarationernas tillförlitlighet.

Länsstyrelsen håller ock före, att, om taxeringsmyndigheterna

på ett tidigt stadium påbörjade taxeringsarbetet, så snart en såsom arbetsmaterial

tillräcklig del av uppgifterna ingått, i stället för att såsom nu i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t# proposition Nr xtH.

•2!)

allmänhet torde vara fallet avvakta ingången av samtliga uppgifter, och

successivt fortsatte arbetet, detta i allt fall bolde kunna vara avslutat

inom i förslaget angiven tid. Förslaget om rätt att i särskilt fall erhålla

anstånd efter ansökning hos taxeringsnämndens ordförande syntes värt

beaktande. Beträffande förslaget i övrigt hade länsstyrelsen icke funnit

anledning till erinran.

Landskamreraren har anmält avvikande mening under uttalande, att de

föreslagna ändringarna syntes väl ägnade att motverka förseningar i

taxeringsarbetet och i övrigt möjliggöra ett tidigare avslutande av det

samma, vadan han ansåge förslagen böra tillstyrkas.

Länsstyrelsen i Örebro län, som håller före, att de föreslagna ändringarna

beträffande tiden för avlämnande av deklarationer och andra taxeringsuppgifter

icke skola vålla de uppgiftsskyldiga någon olägenhet och att

förslagen om tidigare avlämnande av mantalslängder och fastighetslängder

kunna genomföras, tillstyrker de sakkunnigas förslag utan annan

ändring, än att den föreslagna rätten om anstånd med deklarations avgivande

efter medgivande av taxeringsnämndens ordförande i händelse av

synnerliga skäl bör utgå, varjämte stadgandet om rätt till anstånd för

bokföringsskyldiga anses böra i visst avseende omformuleras.

Länsstyrelsen i Vösternorrlancls län har icke haft annan erinran mot

förslaget, än att till 14 § tredje stycket av taxeringsförordningen borde

göras det tillägg, att ordförande ägde rätt att undantagsvis, i händelse av

synnerliga skäl och därest avslutandet av taxeringsnämndens arbeten därigenom

icke fördröjdes, medgiva anstånd med avlämnandet av sådan deklaration,

som i 14 § andra stycket omförmäles, till senast den 15 april.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser i fråga om deklarationstiden, att

anstånd efter prövning av taxeringsnämndens ordförande möjligen bör

medgivas ända till den 1 april. Beträffande tiden för mantalslängdens

avlämnande anför länsstyrelsen, att det givetvis är angeläget, att mantalslängden

så tidigt som möjligt överlämnas till taxeringsnämndens ordförande.

Då det dock kan befaras, att det i många fall kommer att möta

svårighet för längdens avlämnande till pastor redan den 9 februari, ifrågasätter

länsstyrelsen, om icke mantalsskrivningsförrättningarna borde få

taga sin början redan den 1 november. I övrigt har länsstyrelsen icke haft

något att erinra.

Länsstyrelsen i Västerbottens län finner i likhet med de sakkunniga

högeligen nödvändigt, att åtgärder så långt möjligt vidtagas för att taxeringsnämnderna

må kunna avsluta sina arbeten tidigare än för närva

rande. Under senare år och med nuvarande för taxeringsarbetet gällande

bestämmelser hade det inom länet varit rätt så vanligt, att taxeringsnämndernas

arbeten avslutats långt efter den i lag föreskrivna tiden. Även prövningsnämndens

arbete hade särskilt vid första tillämpningen av nya skattelagar

men även eljest måst utsträckas över den anslagna tiden. Länsstyrelsen,

som framhåller önskvärdheten av förenklingars vidtagande vid

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

utarbetandet av förslag till ny taxeringsförordning, har mot de sakkunnigas

förslag till ändring av taxeringsförordningen icke haft annan erinran

än att, om överhuvud en förkortad deklarationstid anses böra komma

till stånd, denna åtgärd bör konsekvent genomföras utan medgivande

av den särskilda rätt till anstånd efter prövning av taxeringsnämndens

ordförande, som föreslagits. Ehuru länsstyrelsen ställt sig något tveksam,

huruvida det kan bliva möjligt för häradsskrivare och mantalsskrivningsförrättare

i stad att medhinna mantalslängdens färdigställande till den 1

mars, har länsstyrelsen icke velat framställa någon erinran mot förslaget

i denna del, enär samtliga i länet hörda häradsskrivare och magistrater

icke i huvudsak haft något att invända mot detsamma och då i vissa fall

anstånd till den 15 mars kan medgivas i händelse av behov för visst distrikt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser de föreslagna ändringarna vara

väl ägnade att befordra det med dem avsedda syftemålet och, då några

praktiska olägenheter av de förkortade tiderna för mantalslängdens avlämnande

till taxeringsmyndigheterna eller för deklarationernas avgivande

ej torde vara att befara, tillstyrker länsstyrelsen förslagen härutinnan.

Enär det synes vara av vikt, att pensionsförteckningen är taxeringsnämnden

tillhanda åtminstone andra veckan i mars, när sammanträdena

borde kunna börja, och då någon svårighet att hava förteckningen

färdig vid denna tidpunkt icke torde föreligga, ifrågasätter länsstyrelsen

sådan ändring av 14 § i lagen om allmän pensionsförsäkring, att förteckningen

bör avlämnas exempelvis senast den 8 mars.

Magistraten och stadsfullmäktige i Göteborg åberopa följande av mantalskommissarien

Otto Graffman avgivna yttrande:

»Under de senare åren hava taxeringsnämnderna här i staden i regel

icke avslutat sina arbeten inom den i taxeringsförordningen därför bestämda

tiden. Orsaken härtill är att söka uteslutande i den omständigheten,

att taxeringsarbetet försvårats och ökats i sådan omfattning, att det

icke varit möjligt att med nuvarande organisation av taxeringsväsendet

utföra arbetet inom den tid, som för ändamålet stått till buds. Även inom

landet i övrigt torde förhållandet hava varit i stort sett enahanda.

Det dröjsmål med taxeringsarbetets färdigställande, som sålunda ägt

rum, har såsom påvisats medfört olägenheter, vilkas undanrödjande befunnits

nödvändigt. I likhet med de sakkunniga håller jag före, att så

icke lämpligen kan ske utan genom att för taxeringsarbetet anvisa längre

tid än den nuvarande, vilket åter påkallar, att det material, å vilket taxeringen

skall grundas, ställes till taxeringsnämndernas förfogande tidigare

än för närvarande. Detta innebär, att såväl de uppgifter, vilka skola avlämnas

för skattskyldigs egen eller för annans taxering, som ock mantalslängden

och stommen till förteckning över avgifterna för den allmänna

pensionsförsäkringen måste vara för taxeringsnämnderna tillgängliga

tidigare än nu är fallet.

Enligt de sakkunnigas förslag till lydelse av 14 § taxeringsförordningen

skall deklaration på grund av 2 § 1 mom. taxeringsförordningen vara av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 204.

:n

lämnad senast den IT) februari i stället för, såsom nu är stadgat, före den

1 mars. Omfattar deklaration jämlikt 3 § sista stycket räkenskapsår, som

går till ända efter den 15 februari, eller möter eljest för den, som enligt

lag är skyldig att föra liandelsböcker, eller för delägare i vanligt handelsbolag,

kommanditbolag eller rederi hinder att avlämna deklaration inom

den 15 februari, skall senast samma (lag skriftlig anmälan därom göras

hos ordföranden i taxeringsnämnden, varefter deklarationen skall avlämnas

så fort ske kan och i varje fall senast den 31 mars (för närvarande

före den 15 april). Oen ifrågasatta inskränkningen av deklarationstiden

omfattar alltså en halv månad. I stort sett torde ändringen icke komma

att för de deklarationsskyldiga, som här äro i fråga, medföra mera avsevärda

olägenheter. Visserligen kan det antagas, att för vissa av dem,

exempelvis försäkringsbolag och representanter för utländska firmor,

skola uppkomma svårigheter, vilka måhända icke låta sig lösas utan genom

ändring eller omläggning i bokföringssättet, men då antalet dylika

deklarationsskyldiga torde vara relativt litet och den föreslagna ändringen

är nödvändig för tillgodoseende av ett viktigt allmänt (statligt

såväl som kommunalt) intresse, synes tvekan om dess genomförande icke

böra råda. Jag anser mig därför böra tillstyrka de sakkunnigas förslagtill

lydelse av första och andra styckena i 14 § taxeringsförordningen, dock

med den anmärkning, att det torde hava varit lyckligare, om den nuvarande

avfattningen bibehållits utan andra ändringar, än som betingats

av de nya tidsgränserna. Därigenom skulle det hava klarare framstått,

att den deklarationsskyldige i och med ingivandet av uppskovsanmälan

inom därför stadgad tid äger rätt att njuta anstånd med deklarationens

avlämnande. För undvikande av missförstånd från de skattskyldigas sida

hade det måhända också varit lämpligt att i 14 § andra stycket efter orden:

''som går till ända efter den 15 februari’ tillagts: ’men före den 1 mars’.

De sakkunniga hava jämväl föreslagit införande i 14 § taxeringsförordningen

av ett nytt stadgande, i syfte att därigenom bereda andra uppgiftspliktiga

än de här förut nämnda möjlighet att erhålla anstånd med avlämnande

av deklaration. Såsom förutsättning härför stadgas, att framställning

göres hos taxeringsnämndens ordförande, som undantagsvis må,

i händelse av synnerliga skäl, medgiva anstånd, och skall, där sådant

medgivande lämnats, deklarationen avlämnas så fort ske kan och senast

den 15 mars.

Till grund för förslaget anföres i motiven att, även om det kan antagas,

att i regel särskild svårighet icke möter för de flesta uppgiftsskyldiga att

avlämna deklaration den 15 februari, oöverkomliga hinder härför dock

kunna möta, vilka kräva en utsträckning av deklarationstiden.

Enligt min mening har erfarenheten hittills icke givit vid handen, att

för icke bokföringsskyldiga skulle förefinnas behov av utsträckt deklarationstid.

Anses den nuvarande deklarationstiden för de bokföringsskyldiga

kunna utan väsentliga olägenheter inskränkas, så bör väl detsamma gälla

även beträffande de icke bokföringsskyldiga. Härmed vill jag emellertid

icke bestrida riktigheten av de sakkunnigas påstående, att oöverkomliga

hinder kunna uppstå för uppgiftspliktig att i rätt tid avlämna deklaration,

men håller före, att förhållandet redan genom nuvarande bestämmelser

vunnit behörigt beaktande. De hinder, som de sakkunniga här åsyfta,

torde i allt väsentligt sammanfalla med vad enligt 18 § taxeringsförordningen

må anses såsom giltig ursäkt för underlåtenhet att inom föreskriven

tid avlämna uppgift. Åt detta begrepp har nämligen hittills tillämpad

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2U4.

praxis som bekant givit eu rätt vidsträckt och för de skattskyldig^ förmånlig

tolkning.

I sin praktiska tillämpning skalle det föreslagna stadgandet understundom

komma att ställa beskattningsmyndiglieterna inför nästan olösliga

uppgifter. Så skulle exempelvis bliva förhållandet, om den uppgiftsskyldige

vore mantalsskriven inom en kommun men dreve rörelse eller utövade

yrke, därför han icke vore bokföringsskyldig, inom annan kommun. Han

skulle i detta fall vara pliktig att söka anstånd hos taxeringsnämndens

ordförande å vardera orten. Bifölles ansökningen av den ene ordföranden

men avsloges av den andre och förmådde den uppgiftspliktige icke att

å ort, där hans ansökan avslagits, i rätt tid ingiva deklaration, skulle han

å det senare stället hava förlorat rätten till talan mot taxeringsnämndens

beslut men icke å det förra, ehuru det i båda fallen gällde en och samma

inkomst.

I händelse de sakkunniga skulle avse andra hinder än de, som bära hänföras

till giltig ursäkt för underlåtenhet att avlämna deklaration, och anses

det behövligt att för de uppgiftsskyldiga, vilka därav kunna drabbas, utsträcka

deklarationstiden, så böra dessa uppgiftspliktiga exakt karaktäriseras

och åt dem inrymmas rätt till anstånd under samma tid och lika villkor,

som gälla för de bokföringsskyldiga. Att för olika kategorier uppgiftsskyldiga

stadga skilda tider och olika villkor för anstånds erhållande

är ur praktisk synpunkt icke lämpligt och kan lätt föranleda misstag från

de uppgiftspliktigas sida och tvekan hos beskattningsmyndiglieterna i förekommande

gränsfall, huruvida den uppgiftsskyldige skall hänföras till

den ena eller den andra kategorien.

Slutligen anser jag mig böra framhålla, att det icke torde kunna anses

vare sig formellt eller sakligt riktigt att till prövning och avgörande av

taxeringsnämndens ordförande överlämna fråga, av vilkens utgång skatt

skyldigs rätt till talan mot taxeringsnämndens beslut kan bliva beroende.

Mot de föreslagna ändringarna i eller tilläggen till 13 §, 14 § tredje och

fjärde styckena samt 16, 29, 30, 31 och 36 §§ taxeringsförordningen synes

intet vara att erinra.

I överensstämmelse med vad jag här ovan anfört beträffande utsträckt

deklarationstid för vissa andra uppgiftspliktiga än de i 14 § andra stycket

omnämnda, anser jag, att det i förslaget till anvisningar för deklarationsblankettens

ifyllande införda tredje stycket bör utgå.

Beträffande ändringarna i 9 § av mantalsskrivningsförordningen för

Göteborg samt i 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring har jag intet

att erinra. De däri omförmälda handlingarna hava nämligen, sedan tiden

för mantalsskrivningen här i staden ändrats till likhet med övriga riket,

årligen kunnat tillhandahållas å de av de sakkunniga nu föreslagna tiderna.

Vad slutligen angår de ifrågasatta ändringarna i den allmänna mantalsskrivningsförordningen,

så beröra dessa icke förhållandena här i staden

och torde för den skull icke påkalla något yttrande från min sida.»

Styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening, som uti en den 20 november

1923 till de sakkunniga avlåten skrivelse såsom lämpliga åtgärder för

åstadkommande av att taxeringsnämndernas arbete påbörjas och avslutas

tidigare, än nu är vanligt, förordat bland annat — förutom ett tidigare

avlämnande av mantalslängden — att den i 14 § taxeringsförordningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 204.

bestämda tiden för deklarationers avlämnande ändras till den 15 februari

och att framför allt do i 11 § samma förordning omnämnda uppgifterna

skola avlämnas sä tidigt som möjligt och ej senare iin den 15 februari,

yttrar över det avgivna förslaget:

Da de flesta av taxeringssakkunniga föreslagna ändringar äro i över

ensstämmelse med de uttalanden, häradsskrivarföreningens styrelse fram

fört uti sitt till taxeringssakkunniga avlåtna yttrande i ärendet, har sty

relsen icke anledning att i dessa avseenden göra några erinringar. Endast

beträffande den tid, inom vilken mantalslängderna enligt sakkunnigas

förslag skola av häradsskrivaren avlämnas till taxeringsnämndens ordförande,

ställer sig styrelsen något tveksam. I regel torde nog inga större

svårigheter möta i berörda hänseende, men hava eu del kolleger med i

mantalsskrivningshänseende särskilt besvärliga fögderier uttalat starka

bekymmer att även med åtnjutande av den föreslagna respittiden hinna

avlämna mantalslängderna å utsatt tid. Därest emellertid taxeringssakkunnigas

förslag i berörda hänseende icke av Eders Kungl. Maj:t anses

böra frångås, vill styrelsen framhålla nödvändigheten av ett tillägg i

mantalsskrivningsförordningen, avseende att begränsa tiden för meddelandens

avsändande mellan mantalsskrivningsförrättarna. Hittills hava

nämligen eu del mantalsskrivningsförrättare, företrädesvis i Stockholms

stad, ända till i februari och mars uppskjutit avsändandet av dylika meddelanden,

ett förfarande, som för de mantalsskrivningsförrättare i landsorten,

som därav berörts, medfört stora besvär och framför allt högst väsentligt

försenat mantalslängdernas kompletterande. Ett tillägg i mantalsskrivningsförordningen

i berörda syfte har styrelsen tänkt sig böra

erhålla ungefär följande lydelse:

''Meddelanden mellan mantalsskrivningsförrättare angående mantalsskrivning

av icke kyrkskrivna personer eller andra mantalsskrivningen

rörande angelägenheter böra expedieras så fort ske kan efter mantalsskrivningen

och senast inom januari månads utgång.’»

Vissa häradsskrivare och mantalsskrivningsförrättare i stad, vilkas yttranden

infordrats av vederbörande länsstyrelser, hava uttalat betänkligheter

beträffande genomförbarheten av de sakkunnigas förslag ifråga om tiden

för mantalslängdens avlämnande till pastor för granskning och till stöd

härför åberopat bland annat arbetsbördans omfattning, särskilt i distrikt

med rörlig befolkning, svårighet att medhinna upprättandet av det exemplar

av mantalslängden, som skall kvarstanna å häradsskrivarekontoret,

ävensom den i häradsskrivareföreningens yttrande berörda omständigheten,

att meddelanden från andra mantalsskrivningsdistrikt rörande

flyttningar o. d. plägat avlåtas vid sen tidpunkt. Åtskilliga andra mantalsskrivningsförrättare,

bland vilka må nämnas samtliga häradsskrivare

i Kopparbergs och Västerbottens län, hava däremot förklarat hinder icke

böra möta för genomförande av de sakkunnigas förslag; vissa av dem med

dela jämväl, att mantalslängderna redan hittills på många ställen kunnat

tillhandahållas taxeringsnämnderna före februari månads utgång.

Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän anför, att

den föreslagna förkortningen av tiden för mantalslängdens upp
Kiö

höft. (yr to''1.) :s

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

rättande och kompletterande, som närmast synes avpassad efter landsbygdens

förhållanden, för städernas vidkommande är alltför kraftig, enär

hänsyn måste tagas icke allenast till den större rörligheten av städernas

befolkning utan även till de övriga åligganden, som städernas mantalsskrivningsförrättare,

tillika redogörare för kronans upphörd, hava att ombesörja

jämsides med mantalsskrivningsarbetet. Föreningen föreslår, att

den tid, inom vilken mantalslängden regelmässigt skall vara avlämnad till

pastor för granskning, bestämmes olika för landet och för stad, där magistrat

finnes, nämligen senast den 9 februari för landet och den 20 februari

för stad, ävensom att tiden för längdens kompletterande efter återkomsten

från pastor bestämmes för stad med magistrat till allenast fem dagar. Föreningen

framhåller därjämte, att önskemålet om tidigare avlämnande av

mantalslängd till taxeringsnämndens ordförande icke gör sig gällande

med samma styrka i stad, där magistrat finnes, som å andra håll, enär

praxis torde vara, att mantalsskrivningsförrättaren i sådan stad jämväl

ombesörjer uppläggandet av taxeringslängd och förty städernas taxeringsnämnder

icke skulle hava någon egentlig fördel av att erhålla mantalslängden

tidigare till sig överlämnad.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund yttrar: Den intensitet

i taxeringsarbetet, som på grund av skärpning av skattelagarna i

avsikt att få fram den verkliga beskattningsbara inkomsten numera kali

anses äga rum, medför förvisso för vinnande av ett tillförlitligt arbetsresultat,

att eu längre tid, än vad tidigare varit fallet, bör ställas till

taxeringsnämndens förfogande. Det synes vara av intresse för såväl de

enskilda som kommunerna och staten, att taxeringsarbetet ej på grund

av för knapp tid måste göras mer summariskt än eljest och som följd

härav ej bliva tillfredsställande. Då det visat sig, att nödig tid för taxeringen

ej kan vinnas genom utsträckning av den tid, inom vilken taxeringsarbetet

skall vara avslutat, återstår knappast något annat än att låta

taxeringsarbetet börja tidigare. Den av de sakkunniga föreslagna deklarationstiden

anser styrelsen sig emellertid icke kunna utan en viss tvekan

tillstyrka. För enskilda inkomsttagare med fasta löner eller mer direkta

inkomster torde icke föreligga några egentliga svårigheter att avlämna

deklaration å ifrågasatt tid, varemot för lantbrukare i allmänhet och

mindre näringsidkare, vilka icke ii ro skyldiga föra handelsböcker, tiden

till den 15 februari är rätt kort. Pressas deklarationstiden alltför hårt,

kan bliva nödvändigt för sistnämnda kategorier skattskyldiga att lägga

om sitt räkenskapsår, så att detta utgår efter den 1 mars. Den föreslagna

rätten till anstånd med deklarations avgivande för icke bokföringsskyldiga

bör enligt styrelsens mening icke göras beroende på prövning av

taxeringsnämndens ordförande utan för avsedda fall vara ovillkorlig efter

anmälan om föreliggande hinder. Ur landskommunernas synpunkt finnes

intet att erinra mot ändring av tiden för avlämnande av uppgift enligt

kungörelsen den 3 november 1922 till ledning för statens, landstings, kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

nr»

muns och annan menighets taxering till bevillning, sa att denna tid

bringas i överensstämmelse med don av de sakkunniga föreslagna allmänna

deklarationstiden. Emot förslagets övriga delar vore intet ali

erinra.

Svenska stadsförbundets styrelse tiar, da förslaget om deklarationstidens

förkortning ansetts icke beröra kommunernas intressen och då den föreslagna

omläggningen av liden för mantalslängdens avlämnande huvudsakligen

är av teknisk natur, avstått från att yttra sig vidare över förslaget.

Av de handelskammare, som avgivit yttrande, är det endast Gotlands

handelskammare, som lämnat förslaget utan erinran.

Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handelskammare, Handelskammaren

i Göteborg, Handelskammaren i Karlstad samt Väster norr - lands och Jämtlands läns handelskammare hava intet att erinra mot förslaget

om förkortning av deklarationstiden för andra än bokföringspliktiga

näringsidkare, bolag in. fl., varemot för de bokföringspliktiga och

med dem jämställda den nuvarande deklarationstiden anses böra bibehållas

utan ändring. Skånes handelskammare gör därvid uttalandet, att

även för sistnämnda grupp förslaget visserligen är tekniskt möjligt att

utföra, men likväl förenat med så betydande olägenheter för många näringsidkare,

att någon ändring för dessa i fråga om deklarationstiden

icke bör ifrågakomma.

Handelskammaren i Gävle, som anser vissa betänkligheter möta mot

den för flertalet skattskyldiga föreslagna deklarationstiden, avstyrker förslaget

om tidens tillbakaflyttande till den 15 februari, men har intet att

erinra mot att deklarationstiden för bokföringspliktiga ävensom för sådana

skattskyldiga, vilkas räkenskapsår utgår efter den 15 februari, bestämmes

att tilländagå den 31 mars.

Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare

samt Norrbottens och Västerbottens handelskammare avstyrka

förslaget om ändrad deklarationstid för samtliga uppgiftspliktiga.

Skälen härför äro i huvudsak desamma och torde det vara tillfyllest att

återgiva vad Stockholms handelskammare anfört:

»På sätt här nedan närmare utvecklas, torde det praktiska värdet av

den nu föreslagna reformen kunna anses tämligen ringa. Däremot synes

det obestridligt, att den för åtskilliga skattskyldiga och icke minst för

närlingslivets utövare skulle lända till kännbart ohägn och men.

Många företag inom skilda verksamhetsområden ha redan nu stora

svårigheter att fullgöra sin deklaration inom den härför medgivna anståndstiden,

som dock sträcker sig intill den 15 april. Dessa svårigheter

visa sig i synnerlig grad kännbara under depressionstider, sådana

som den förevarande, då många särskilda faktorer måste — ej sällan i

samråd med kreditgivande banker — tagas under omprövning, innan

de värden kunna fastställas, som skola ligga till grund för ett slutgiltigt

bokslut. För företag, vilka hava utländska dotterbolag eller eljest äro intresserade

i utländsk förvärvsverksamhet, torde dessutom särskild svå
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

righet möta att inom kortare tid än den nyss angivna, fullgöra sin deklarationsskyldighet.

Från representanter för försäkringsväsendet har slutligen

inför handelskammaren framhållits, att de flesta företag inom

branschen endast med svårighet hinna avgiva sina deklarationer inom den

nu medgivna anståndstiden och att en förkortning av densamma vore för

deras vidkommande otänkbar.

Sedan deklaration ingivits, står det visserligen vederbörande Öppet att

göra kompletteringar till densamma, men en dylik deklaration, vilken

får en uteslutande formell karaktär, torde vara av föga värde för taxeringsmyndigheterna,

då den ej kan tagas till utgångspunkt för en reell

handläggning från deras sida.

Även för många enskilda skattskyldiga, vilkas deklarationer äro i ett

eller annat avseende beroende av ett företags bokslut, torde en tillbaka

flyttning av deklarationstiden medföra olägenheter. Detta gäller i synnerhet

i fråga om deklaration av tantiéme etc. I sådant hänseende får handelskammaren

särskilt påpeka eu bristande överensstämmelse mellan olika

bestämmelser i det föreliggande förslaget. En skattskyldig av nu ifrågavarande

kategori kan enligt detsamma ej erhålla anstånd längre tid än

senast till den 15 mars, under de! att anståndstiden för det företag, av

vars bokslut hans tantiéme är beroende, utlöper först den 31 i samma

månad.

Så pass avsevärda nackdelar äro följaktligen förenade med det av de

sakkunniga föreslagna förfarandet, att de torde högst väsentligt överväga

de fördelar, som måhända skulle kunna ernås. Enligt handelskammarens

förmenande synes nämligen den ifrågasatta förkortningen av deklarationstiden

med en tidrymd av endast 14 dagar icke. kunna bliva av

avgörande betydelse med hänsyn till möjligheten att ernå ett tidigare avslutande

av taxeringsnämndernas arbete. I fråga om alla former av

mänsklig verksamhet torde rent psykologiskt sett förefinnas en viss benägenhet

att icke definitivt slutföra ett arbete, förrän detta framstår såsom

nödvändigt. Vad nu sagts, har tillämpning ej blott å de skattskyldiga,

utan torde även i sin män gälla i fråga om arbetet med taxe

ringarnas verkställande, helst som detsamma fullgöres genom medborgerliga

uppdrag vid sidan av vederbörandes ordinarie verksamhet. För att

en förskjutning här skulle få en avgörande praktisk inverkan torde den

böra omfatta en avsevärt längre tidrymd, än vad de sakkunniga åsyftat.

Detta kan emellertid ur andra synpunkter icke ifrågasättas.

Det enda skäl av verkligt bärande betydelse, som åberopats till stöd

för den föreslagna reformen, synes vara det, att därigenom möjlighet

skulle beredas riksdagen att grunda sitt årligen återkommande beslut om

inkomst- och förmögenhetsskattens procenttal å kännedomen om ett verkligt

taxeringsresultat i stället för endast å sannolikhetsberäkningar. I

enlighet med vad ovan anförts torde emellertid taxeringsnämndernas arbete

ej komma att nämnvärt påskyndas av eu reform, vilken i sådant hänseende

äger en så ringa praktisk räckvidd som den föreslagna. Härtill

kommer, att taxeringsresultaten för ett så pass viktigt område som Stockholms

stad under alla förhållanden icke skulle hinna föreligga före riksdagens

avslutande, varför densamma finge härutinnan alltjämt räkna med

approximativa siffror.

Det föreligger enligt handelskammarens uppfattning så mycket

mindre skäl att nu driva fram en ändrad lagstiftning på området, som

utredning pågår om omläggning av taxeringsväsendet i dess helhet och

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ls proposition Nr 204. 37

en dylik omläggning torde bliva nödvändig, därest, vilket är att förmoda,

spörsmålet om reformering av den kommunala skattskyldigheten och om

eventuellt införande av eu särskild näringsskatt i en näraliggande fram

tid får sin slutgiltiga lösning. Det nu remitterade ärendet synes därför

lämpligen böra företagas till omprövning i ett sammanhang med nyssnämnda

frågor. Att dessförinnan på området genomföra ändringar av

den karaktär, som av de sakkunniga föreslagits, torde icke vara av omständigheterna

påkallat.

Enär det påtagliga resultatet av den föreslagna reformen följaktligen

synes tämligen ringa, men densamma däremot obestridligen skulle för

näringslivet medföra olägenhet och ohägn, får Stockholms handelskammare

sålunda för sin del bestämt avstyrka det remitterade förslaget.

Om emellertid reformer skola överhuvudtaget vidtagas på området, till

låter sig handelskammaren att fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

på en omständighet, som är ägnad att för åtskilliga uppgiftsskyldiga

medföra en i hög grad onödig omgång. Enligt § 14 st. 2 av förordningen

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering kunna de grupper

av uppgiftsskyldiga, vilka där omförmälas, åtnjuta det anstånd med deklarations

avgivande till den 15 april, vilket här ovan i annat sammanhang

berörts. Eu förutsättning för tillgodonjutandet av ett dylikt an

stånd är dock, att skriftlig anmälan om hinder för deklarations avlämnande

göres hos ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd. För

stora företag, vilka äro skattskyldiga inom många kommuner, medför

denna bestämmelse ett icke ringa besvär, då nämligen företaget vid avlåtandet

av dylik anmälan dessförinnan måste göra sig underrättad om

vederbörande ordförandes namn och adress, för att erhålla säkerhet för

att densamma verkligen kommer honom tillhanda. Inför handelskammaren

har exempelvis uppgivits, att ett härvarande större företag är

skattskyldig! i närmare ett 100-tal skilda kommuner, belägna inom 7 olika

län. Ännu större torde besväret gestalta sig för våra större enskilda

järnvägsföretag. Det torde ligga i öppen dag, att nu berörda procedur här

medför ett mångskriveri, vilket saklöst skulle kunna bortfalla. Hithörande

bestämmelse synes därför lämpligen böra undergå ändring i sådan

riktning, att det för åtnjutande av anstånd är tillfyllest, att anmälan om

hinder göres hos Eders Kung], Maj:ts befall ningsha van de i det län, där

skattskyldighet äger rum. Åtminstone borde genom postverkets föranstaltande

den anordningen kunna genomföras, att dylika anmälningar

finge adresseras allenast till vederbörande taxeringsnämnds ordförande

inom respektive socken utan närmare angivande av vare sig dennes namn

eller speciella bostadsadress. Det skulle i så fall åligga vederbörande

posttjänsteman att tillse, att sådana skrivelser komma adressaten tillhanda.

»

Kammarrätten yttrar:

»I skrivelse den 20 oktober 1923 till statsrådet och chefen för finansdepartementet

hava nyssnämnda sakkunniga hemställt, att länsstyrelserna

måtte anmodas att på lämpligt sätt sörja för ett om möjligt tidigare

avslutande av mantalsskrivnings- och taxeringsarbetet i länen. Eftersättandet

av bestämmelsen, att taxeringsnämnderna i länen borde hava

avslutat sitt arbete senast den 15 maj, ansåge de sakkunniga i många fall

hava föranletts därav, att arbetet icke påbörjats på tidigast möjliga tid
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Punkt och icke från början bedrivits med tillräcklig kraft. Det kunde

emellertid anses vara tvivel underkastat, huruvida och i vad mån taxeringsnämnderna

i länen vore i stånd att ställa sig stadgandet om tiden för

taxeringsarbetets avslutande till efterrättelse. Förrän närmare kännedom

om taxeringsnämndernas möjlighet därutinnan vunnits, borde definitiv

ståndpunkt icke tagas till frågan om ändring av tiden för taxeringsarbetet

i ändamål att frambringa taxeringsresultatet å tidigare tidpunkt.

De sakkunniga hade därför funnit ensidigt, att genom eu erinran till taxeringsnämnderna

om den berörda tidsbestämmelsen och övervakning av

densammas efterföljd erfarenhet vunnes om, huruvida taxeringsresultatet

3924 kunde föreligga å fastställd tid.

Samtidigt framhöllo de sakkunniga vikten a v att mantalslängden, som

senast den 25 mars .skall avlämnas till taxeringsnämndernas ordförande,

kunde avlämnas tidigare, och funno det vara av intresse, att under 1924

års taxering erfarenhet vunnes jämväl om den tidpunkt, inom vilken mantalsiängdens

avlämnande tidigast kunde äga rum.

I enlighet med de sakkunnigas hemställan hava genom departementschefens

cirkulär den 8 november 1923 länsstyrelserna anmodats att på

lämpligt sätt sörja för att dels häradsskrivarna och vederbörande tjänstemän

i städerna, i den mån det vore dem möjligt, avlämnade mantalslängderna

till taxeringsnämndernas ordförande före den 25 mars, dels ock

taxeringsnämnderna komme att påbörja sitt arbete på tidigast möjliga tidpunkt

samt från början dreve det med tillräcklig kraft i ändamål att

kunna avsluta detsamma till den 15 maj.

Departementschefen har alltså i likhet med de sakkunniga velat, innan

några reformer tillgrepes, undersöka möjligheten att redan inom ramen

för gällande bestämmelser ernå taxeringsarbetets avslutande i rätt tid.

Utan att avvakta resultatet av denna undersökning hava emellertid i

det nu remitterade förslaget de sakkunniga förordat omedelbara författningsändringar

i ovan angivna syfte.

Dessa ändringar avse huvudsakligen dels förkortning av de skattskyldigas

rådrum för deklarationernas avgivande och dels ändrade tidsbestämmelser

för mantalslängdens behandling, så att densamma skulle bliva

tidigare tillgänglig för taxeringsarbetet.

Nu ligger i sakens natur att, om direkta åtgärder skulle befinnas erforderliga

för ändamålet, även andra medel erbjuda sig, då det gäller

att säkerställa taxeringsarbetets avslutande i behörig tid. De sakkunniga

hava själva antytt sådana möjligheter. Ett sätt vore, säga de sakkunniga,

att minska arbetsbördan genom att befria taxeringsnämnderna från vissa

av deras nuvarande åligganden eller genom att i något hänseende förenkla

arbetet. Ett annat sätt vore att till taxeringsordförandenas biträde

anställa särskilda arbetskrafter. Vidare kunde det ifrågakomma,

att minska taxeringsdistriktens omfång och undvika att utse samma person

till ordförande i två eller flera taxeringsnämnder.

Enligt kammarrättens mening, upprepade gånger uttalad i annat sammanhang,

kan något bestående resultat icke vinnas, med mindre själva

skatteförfattningarna förenklas. I övrigt är ju tydligt, att flera av de

ovan angivna medlen, helst då i lämplig samverkan, kunna befinnas nyttiga.

Huruvida därjämte bör ifrågakomma förkortning av deklarationstiden,

blir en prövningsfråga.

Däremot får kammarrätten, oavsett värdet av sistberörda utväg i och

för sig, ifrågasätta lämpligheten av en förhandsreform i denna detalj.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Matris proposition Nr 204. 39

Det synes kammarrätten riktigast att avvakta ej blott, såsom de sakkunniga

själva synas hava tidigare ansett, erfarenheterna från innevarande

ars taxeringsår bete utan ock resultatet av de sakkunnigas fortsatta

arbete på taxeringsväsendets reformerande. Då de sakkunnigas förslag

härutinnan torde vara att förvänta inom den närmare framtiden, synas

goda skäl tala för att uppskjuta frågan om deklarationstidens förkortande,

tills densamma kan bliva bedömd såsom en ingående del i det

fullständiga reformförslaget. Måhända skall det dä visa sig, att ändamålet

kan vinnas utan tillgripande av det nu föreslagna medlet.

Det torde nämligen vara klart, att innan åtgärder vidtagas, ägnade

att valla de skattskyldiga olägenheter, sorgfälligt bör undersökas, om ej

ett tillfredsställande resultat kan nas genom förenklingar i taxeringsapparaten

och ett effektivare arbete hos taxeringsorganen och andra i

taxering sarbetet och förarbetena därtill engagerade myndigheter.

I överensstämmelse med denna sin uppfattning håller kammarrätten

ock före, att om i allt fall något anses böra omedelbart åtgöras, det

bör tagas i övervägande, om ej för närvarande vore tillfyllest, att mantalslängden

bleve tillgänglig för taxeringsnämndsordförandena på föreslagen

tid, den 1 mars, eller samtidigt med huvudmassan av deklarationer

och uppgifter för andras taxering. Här ligger otvivelaktigt det remitterade

förslagets praktiska tyngdpunkt, och anses detta utan alltför

hård pressning av vederbörande funktionärer kunna genomföras, torde

det väsentliga av vad som med det remitterade förslaget åsyftas, bliva

uppnått.

Av mindre betydelse för sagda syfte äro otvivelaktigt den föreslagna

begränsningen av deklarationstiden och därmed sammanhängande ändringar.

Givetvis skulle ju något kunna vinnas även därmed, men detta

skulle knappast uppväga de olägenheter, som i många fall skulle tillskyndas

vederbörande deklaranter. De sakkunnigas undersökning av

denna sida av frågan synes skäligen ofullständig. Ett uttryck för de

skattskyldigas och närmast de bokföringsskyldigas bland dem synpunkter

på frågan äro de yttranden i ämnet, som avgivits av flertalet handelskamrar

i riket, särskilt Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare,

och av vilka yttranden kammarrätten under hand tagit del.

Även för andra skattskyldiga, exempelvis jordbrukarna, skulle en förkortning

av deklarationstiden helt visst vålla svårigheter, som icke

skulle vara undanröjda genom den föreslagna på taxeringsnämndsordförandens

godtycke beroende möjligheten av anstånd. Vad särskilt jordbrukarna

beträffar, skulle följden kunna bliva eu ökad övergång till deklaration

efter räkenskapsår.

Förbises bör ej heller, att frågan är ej blott taxeringsteknisk, den har

också en psykologisk sida. De med åren alltmera invecklade skatteförfattningarna

med därav följande bryderi för deklaranterna hava icke varit

ägnade att göra deklarationsförfarandet populärt bland de skattskyldiga.

Skulle man nu utan starka skäl avkorta deras tidsfrist för den redan

besvärliga deklarationspliktens fullgörande, skulle det givetvis alstra

ökat missnöje, vilket icke innebure någon ökad garanti lör samvetsgranna

deklarationer.

Kammarrätten får alltså i frågans förevarande läge avstyrka det remitterade

förslaget, i vad angår deklarationstidens förkortande och vall

därmed sammanhänger. Däremot har kammarrätten för sin del ej något

att erinra mot de föreslagna åtgärderna för mantalslängd**!» skyndsam
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 204.

mare tillhandahållande åt taxeringsnämndsordfö randen. Under alla förhållanden

lärer det vara tydligt, att, om hinder skulle finnas möta härför,

en förkortning av deklarationstiden såsom ensam reform skulle vara

utan nämnvärd nytta.»

Riksräkenskapsverket anför:

»Då arbetet hos taxeringsnämnderna under de senaste åren avsevärt

vuxit, beroende huvudsakligen på ökning i antalet deklarationer och övriga

taxeringsuppgifter samt på de nya författningsbestämmelser, som

under senare tid tillkommit, men någon ändring i fråga om tiden för taxeringsnämndernas

arbete i samband med omförmälda avsevärda ökning av

arbetets omfattning icke genomförts, har, enligt vad de sakkunniga framhålla,

följden blivit, att svårigheter för arbetets medhinnande inom föreskriven

tid uppstått.

De av de sakkunniga nu framlagda förslagen till ändring av omförmälda

författningar äro åtföljda av en promemoria, däri redogöres för de

åtgärder, som kunna tänkas vidtagna till förebyggande av taxeringsarbetets

försening. De lämpligaste åtgärderna i sådant syfte hava befunnits

vara de, som avses med de här framlagda förslagen. Förut hava de sakkunniga

jämväl framlagt förslag rörande omläggning av debiteringsarbetet,

åsyftande att bereda vederbörande debiteringsförrättare erforderlig

tid för avgiftspåföringens verkställande, vilka förslag av riksräkenskapsverket

i förut avgivet underdånigt utlåtande i huvudsak tillstyrkts. Uppnåendet

av sistnämnda syfte äventyras emellertid, därest arbetet hos taxeringsnämnderna

fördröjes utöver föreskriven tid för dess avslutande. De

nu framlagda förslagen ha därför intresse jämväl för debiteringsarbetets

vidkommande.

Förslagen avse förkortning, dels av tiden för avgivande av deklaration

ävensom andra uppgifter till ledning för taxeringen, dels ock av tiden för

mantalslängdernas avlämnande.

_ Efter övervägande av de olika utvägar, som framstodo såsom möjliga

till lättande av taxeringsnämndernas arbetsbörda, hava de sakkunniga

slutligen stannat vid den möjlighet därtill, som vunnes därigenom, att deklarationerna

komme taxeringsnämnderna tillhanda tidigare än för närvarande,

och hava de sakkunniga till det ändamålet föreslagit fastställandet

av deklarationstiden till den 15 februari, med rättighet såsom för närvarande

för vissa skattskyldiga att vinna anstånd med deklarationens avgivande

till viss senare tidpunkt. Här är man givetvis inne på rätt väg,

när det gäller att vinna ytterligare tid för arbetet med taxeringen. Skäl

synes emellertid finnas för att än mera avknappa tiden för deklarationernas

avlämnande, helst såsom av vissa landskamrerare föreslagits till den

1 februari. Riksräkenskapsverket hyser nämligen den bestämda uppfattningen

att för de skattskyldige, som ej idka rörelse, tiden för deklarationens

avlämnande utan alltför stor olägenhet kunde bestämmas till utgången

av januari månad. Härigenom skulle vinnas eu välbehövlig utökning

av tiden icke blott för taxeringsarbetet utan även för arbetet med

kronoutskyldernas debitering och uppbörd, för vilka arbeten tiden nu är

ganska knapp. Riksräkenskapsverket förutsätter härvidlag, att skatteförfattningarna

få så tolkas, att med ränta å i sparbank eller å sparkasseräkning

innestående kapital avses uppburen ränta under den tid deklarationen

omfattar eller ränta, som banken under denna tid gottskrivit den

skattskyldige. De sakkunniga förbinda emellertid deklarationstidens för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

It

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''204.

kortning med eu nytillkommen bestämmelse därom, att annan uppgiftspliktig

än sådan, som redan åtnjuter ovillkorlig rätt till anstånd med avlämnande

av deklaration, skulle äga rätt till sådant anstånd i händelse av

hinder, som är grundat å verkliga skäl. Eu sådan bestämmelse framstår

för riksräkenskapsverket såsom eu nödvändig förutsättning; för en förkortning

av deklarationstiden. Däremot hyser ämbetsverket vissa betänkligheter

mot de sakkunnigas förslag att i detta hänseende tillägga taxeringsnämndsordföranden

rätt att ensam pröva hindrets giltighet. Den

uppgiftspliktige, som äskat anstånd med deklarationens avgivande men

förvägrats sådant och icke inom föreskriven tid deklarerat, har därmed

förlorat sin rätt att få de av honom till äventyrs anförda besvär upptagna

till saklig prövning utan möjlighet att vinna rättelse i en eventuellt felaktig

taxering. Detta synes riksräkenskapsverket från rättssäkerhetens

synpunkt mindre tillfredsställande. Bestämmelsen i fråga torde alltså böra

kompletteras med en föreskrift, att frågan, huruvida anstånd med deklarationens

avgivande bort beviljas, i fall där sådant anstånd vägrats, bör av

prövningsnämnden ävensom övriga besvärsinstanser upptagas till prövning

— att målet alltså i nämnda fall icke må förklaras desert. Därest

bestämmelser av sådant innehåll icke skulle anses bliva alltför betungande

för taxeringsmyndigheterna, torde de vara väl motiverade och ur deklaranternas

synpunkt av stort intresse.

Skulle detta ämbetsverkets förslag vinna nådigt bifall, framstår såsom

nödvändigt till följd av stadgandet i 18 § 7 inom. av taxeringsförordningen

införandet av föreskrift därom, att framställning om anstånd hör ske

skriftligen ävensom ordförandens beslut på samma sätt meddelas.

I detta sammanhang anser sig ämbetsverket böra framhålla, att det

skulle bidraga till enhetlighet och reda, därest sådan ändring jämväl företoges

i kungörelsen den 3 november 1922 angående avlämnande av uppgift

till ledning vid statens, landstings, kommuns och annan menighets taxering

till bevillning, att tiden för dessa uppgifters avlämnande bleve densamma

som för övriga taxeringsuppgifter.

I fråga om deklarationerna får riksräkenskapsverket slutligen uttala

den meningen, att det säkerligen skulle vara av stor betydelse för alla de

myndigheter, som ha att syssla med taxeringsarbetet, därest eu sådan

ordning kunde åstadkommas, att alla inkommande deklarationer och uppgifter

kunde av vederbörande påtecknas ankomstdatum. Härigenom skulle

någon tvekan, huruvida eu deklaration eller uppgift inkommit i rätt tid

eller ej, icke vidare kunna uppstå. Om stämpel användes, torde detta arbete

icke bliva oöverkomligt, även om hänsyn tages till att deklarationernas

och uppgifternas antal numera är ganska betydande.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit rörande deklaration och avgivande

av andra uppgifter till ledning för taxeringen har icke givit riksräkenskapsverket

anledning till erinran.

För att bereda taxeringsnämnderna tillgång till mantalslängden så tidigt

som möjligt efter deklarationstidens utgång har framlagts förslag

till ändring av mantalsskrivningsförordningen med bestämmelse om annan

tid för längdens avlämnande än den nu stadgade, och har den 1 mars

av de sakkunniga ansetts som den lämpligaste tidpunkt, inom vilken den

justerade mantalslängden borde vara avlämnad till taxeringsnämndens

ordförande. I frågan har yttrande inhämtats från styrelsen för Sveriges

häradsskrivarförening och landskamrerarna i länen. Nämnda styrelse har

ansett, att den 10 mars borde fastställas såsom sista dagen för mantals
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

I • epartemenl sehefen.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

längdens avlämnande. Landskamrerarna däremot hava i frågan intagit

skiftande ståndpunkter. Ehuruväl endast ett fåtal sträckt sig därhän att

föreslå den 1 mars såsom lämplig termin, hava likväl de sakkunniga kommit

till den övertygelsen, att en bestämmelse om längdens avlämnande i

regel den 1 mars till taxeringsnämndens ordförande icke borde väcka betänkligheter,

särskilt om samtidigt stadgande meddelades om rätt för

Konungens befallningshavande att beträffande särskilt svårskötta mantalsskrivningsdistrikt

bevilja anstånd med längdens avlämnande, och hava

följaktligen framlagt förslag i sådant hänseende. Riksräkenskapsverket

kan för sin del icke finna hinder föreligga till genomförande av en sådan

anordning. För städerna Stockholm och Göteborg hava hittills särskilda

bestämmelser uti ifrågavarande hänseende varit gällande. För Göteborg

skulle enligt de sakkunnigas förslag hädanefter gälla samma bestämmelser

som för riket i övrigt, endast för Stockholm skulle av särskilda skäl

anstå med ändring av där gällande terminer för längdernas avlämnande.

Ej heller härvid har riksräkenskapsverket något att erinra.

I övrigt har riksräkenskapsverket icke något att i ärendet erinra.»

Enighet synes, praktiskt taget, råda därom, att åtgärder till förhindrande

av ett försenat avslutande av taxeringsnämndernas arbete inom länen äro

behövliga. Men åsikterna gå i sär i fråga om lämpligheten av att företaga sådana

åtgärder redan nu, innan utredningen rörande taxeringsväsendets

omorganisation föreligger avslutad, ävensom beträffande frågan, huruvida

det är erforderligt att, därest tiden för mantalslängdens avlämnande bestämmes

till den 1 mars, jämväl ändra tiden för deklarationsskyldighetens

fullgörande.

Jag anser det nödvändigt att omedelbart skrida till åtgärder till förebyggande

av sådan försening i taxeringsarbetet, som under de senaste åren

inträffat, och åberopar huvudsakligen följande skål. För statsregleringens

uppgörande är det av vikt, att riksdagen i god tid erhåller en, så vitt möjligt,

noggrann kännedom om det löpande årets taxeringar. Under de närmaste

åren torde det på grund av allmänt kända förhållanden vara synnerligen

vanskligt att på förhand uppgöra beräkningar rörande utfallet av taxeringarna,

och det är därför angeläget att i sådant avseende söka nedbringa

ovisshetsmomentet så långt sig göra låter, detta så mycket hellre som det

på grund av det alltjämt stora medelsbehovet är av stor betydelse, att inkomst-

och förmögenhetsskatten i budgeten upptages med det belopp, den

verkligen kommer att giva. Ytterligare bör beaktas, att, enligt vad jag den

7 mars 1924 anmält för Kungl. Maj:t, det är uteslutet, att kommunalskattefrågan

och därmed även frågan om taxeringsväsendets omorganisation kan

föreläggas riksdagen tidigare än år 1926. Ett uppskov med undanröjandet av

anledningarna till taxeringsarbetets försenande till den tidpunkt, då taxeringsorganisationen

skall omgestaltas, synes mig icke tillrådligt. Under de år,

som förflyta till dess, komme nämligen även andra olägenheter än de, som

beröra statsregleringen, att framträda såsom följd av de nuvarande förhållandena.

Jag tänker därvid i första hand på de värden, som spillas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 2o4. bi

bort genom att beskattningsmyndiglieterna icke huva tillräcklig tid till

sitt förfogande för eu effektiv granskning av deklarationerna och övriga

taxeringsuppgifter.

Vid övervägande av de åtgärder, som omedelbart kunna vidtagas till förhindrande

av försening uti taxeringsnämndernas arbete, är man, huvudsakligen

av skäl som anförts av de sakkunniga, hänvisad till att söka bereda

nämnderna tillfälle att börja arbetet på en tidigare tidpunkt än nu

kan ske. Såsom jag senare ämnar utveckla, bör det icke möta väsentliga

svårigheter att genom ändring av mantalsskrivningsförordningen säkerställa

tillgång till mantalslängden för taxeringsnämnderna i regel redan

den 1 mars och i varje fall inom den 15 mars. Huruvida det därjämte, såsom

de sakkunniga anse, erfordras, att de för taxeringsarbetet grundläggande

deklarationerna och uppgifterna avlämnas tidigare än nu gäller, klen

fråga, varpå jag omedelbart skall ingå.

Av de inkomna yttrandena framgår, att av de myndigheter, som stå i

omedelbar beröring med taxeringsnämndernas arbete inom länen, endast

länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalat sig mot en förkortning av deklarationstiden,

men betydelsen av detta uttalande försvagas därav, att

landskamreraren i länet velat tillstyrka förslaget om deklarationstidens

förkortning. Även andra myndigheter hava, vissa med avvikelse

beträffande eu eller annan detaljfråga, anslutit sig till samma

förslag. Häremot stå huvudsakligen flertalet handelskammare, vilka anse

förslaget vålla de uppgiftspliktiga stor olägenhet, samt kammarrätten, som

anser det icke vara genom den förebragta utredningen övertygande ådagalagt,

att en avkortning av deklarationstiden enligt de sakkunnigas förslag

för det närvarande är oundgängligen nödvändig.

För egen del tillmäter jag den enstämmiga meningen hos kronoombuden

hos länens prövningsnämnder i fråga om den allmänna deklarationstiden

stor betydelse. Jag tror ock, att det stora flertalet uppgiftsskyldiga

utan kännbar olägenhet är i stånd att avlämna deklarationer

och andra taxeringsuppgifter inom den 15 februari lika väl

som inom månadens utgång. Att för åtskilliga av dem erfordras något

längre tid för ändamålet är otvivelaktigt. De sakkunnigas förslag om rätt

till anstånd i vissa fall, varom jag skall yttra mig något mera vid redogörelsen

för förslaget till ändring av 14 § i taxeringsförordningen, åsyftar

att tillgodose detta behov. Det synes föreligga goda skäl för uppfattningen,

att fördelarna för det allmänna av en förlängd tidrymd för taxeringsnämndernas

arbeten i stort sett väga tyngre än de olägenheter för de

uppgiftspliktiga, som äro förknippade med en förkortning av deklarationstiden.

Behovet av ökad tidrymd för taxeringsnämndernas arbeten gör sig icke

gällande med samma styrka inom Stockholm som för landet i övrigt. Det

kan dock icke gärna ifrågakomma att göra några särbestämmelser för

Tidigare

deklarationstid

.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Speciell

motivering.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Stockholm beträffande deklarationstiden. Man torde ock få förutsätta, att

taxeringsnämnderna därstädes, om de erhålla den förlängda tid, som förslaget

avser att bereda dem, skola begagna densamma till fromma för taxeringsarhetet.

Kammarrätten har ifrågasatt lämpligheten av att genomföra förslaget

beträffande deklarationstiden, innan resultatet av utredningsarbetet rörande

taxeringsväsendets omläggning föreligger. Häremot vill jag framhålla,

att, huru den nya organisationen än må te sig, det likväl synes

sannolikt, att taxeringsmyndigheterna på grund av de ökade krav, som

kunna förmodas bliva eu följd av de nya grunderna för den kommunala

beskattningen, väl komma att behöva den ytterligare tid, ifrågavarande

förslag avser att bereda taxeringsnämnderna. Det finnes sålunda ingen

anledning att befara, att den åtgärd, som nu föreslås, skall inom en kort

tidrymd bliva obehövlig, utan man kan snarare utgå från, att, därest

steget icke nu tages, detsamma skall bliva ofrånkomligt, om icke förr, när

frågan om den nya taxeringsorganisationen skall avgöras.

På grund härav får jag förorda, att frågan om deklarationstidens förkortande

förelägges riksdagen.

Jag skall nu, såvitt angår frågan om förebyggande av försening i taxeringsnämndernas

arbete, övergå till redogörelsen för detaljerna i det

förelag till förordning om ändring av taxeringsförordningen, som jag förordar

till framläggande för riksdagen.

13 § 1 mom.

Beträffande detta moment hänvisar jag till de sakkunnigas motivering.

Av skäl, som jag strax skall nämna, anser jag de sakkunnigas förslag till

ändrad lydelse av 14 § böra antagas utan annan förändring, än som avser

den i 11 § 2:o d) omförmälda uppgift av förmyndarkammare och gode

män för tillsyn å förmynderskap. Härav följer, att den i förslaget till 13 §.

upptagna hänvisningen till 14 § bör bibehållas. Någon annan ändring av

förslaget beträffande förevarande moment har icke i något yttrande varit

ifrågasatt.

14 §.

Denna paragraf, som innehåller stadganden om tid för fullgörande av

uppgiftsskyldighet i andra fall, än då fråga är om bevillningstaxering å

ort, där taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt icke skall äga rum,

har blivit föremål för åtskilliga erinringar. De som avse den regelmässiga

deklarationstiden, enligt förslaget »senast den 15 februari», hava av mig

tidigare behandlats. Förslaget att begränsa anståndstiden för de bokföringspliktiga

och med dem jämställda till den 31 mars har rönt gensagor,

särskilt från representanterna för näringslivet. Därvid har man

i synnerhet åberopat svårigheterna för vi ssa företag att till denna

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majrts proposition Nr 204.

tid hinna färdigställa bokslut och avgiva deklaration. Enligt min uppfattning

iiro betänkligheterna mot förslaget icke tillräckligt väl grundade.

Det långt övervägande flertalet av de bokföringsskyldiga kunna helt visst,

om det verkligen befinnes nödvändigt, ställa sig den föreslagna bestämmelsen

till efterrättelse. De enstaka företag inom bokförlags- och försäkringsbranscherna.

med liera, som tilläventyrs på grund av särskilda förhållanden

icke kunna få sin vinstberäkning färdig inom ifrågavarande tidrymd,

torde i regel icke vara nämnvärt betjänta med ett uppskov av ytterligare

fjorton dagar, utan torde behöva icke oväsentligt längre tid. Det har ifrågasatts

att för dylika särskilda fall bereda taxeringsnämndens ordförande

rätt att, i den mån så befinnes erforderligt och med slutförandet av taxeringsnämndens

arbete förenligt, efter ansökning medgiva utsträckt anstånd.

Detta förslag kan jag icke förorda, enär jag befarar, att detsamma

skall leda till missbruk på grund av svårigheten för ordföranden att, när

det gäller bokföring, som måhända kan vara rätt omfattande, bedöma,

om det uppgivna hindret för vinstberäkningens färdigställande inom

mars månads utgång verkligen är oöverkomligt. Enär taxeringsnämnderna

äro i behov av rundlig tid för granskning av näringsidkares deklarationer

till följd av mängden av de handlingar, som skola genomgås, och

den stora betydelsen av dessa taxeringsföremål, är jag icke benägen för eu

åtgärd, som kan befaras verka menligt för arbetsresultatet. Den utväg,

de sakkunniga anvisat ifrågavarande särskilda företag, nämligen att inom

mars månads utgång avlämna ofullständig deklaration och sedermera

komplettera densamma, torde vara den enda framkomliga. I 18 § 7 mom.

av taxeringsförordningen stadgas, att, om giltig ursäkt för underlåtenhet

att behörigen fullgöra uppgiftsskyldighet kan visas, i samma paragraf stadgad

påföljd — däribland förlust av besvärsrätt — icke skall äga rum. Genom

detta stadgande torde vara tillräckligt sörjt för att någon menlig påföljd

icke skall drabba den, som verkligen kan visa giltig anledning till

att vinstresultatet icke framlagts inom den bestämda tiden.

Länsstyrelsen i Örebro län har gjort gällande, att den i paragrafens

andra stycke förekommande bestämmelsen rörande anståndsrätt för den,

vilkens räkenskapsår utgår under tiden mellan den 15 februari och den 1

mars, skulle vara obehövlig. Med anledning härav får jag framhålla, att

så icke är fallet, enär med bestämmelsen åsyftas icke allenast den, som enligt

lag är pliktig föra handelsböcker, utan även den, som, ehuru icke bokföringspliktig,

likväl för böcker med räkenskapsår tilländagående under

nämnda tidrymd. För sådan uppgiftspliktig föreligger alltid behov av

uppskov med deklarationens avgivande och det är därför nödvändigt att

tillerkänna honom rätt härtill efter anmälan om förhållandet.

Det i 14 § tredje stycket upptagna stadgandet om anstånd i andra

fall, än nyss nämnts, därest synnerliga skäl för uppskov kunna

påvisas, avser i första hand sådana, vilka ehuru icke därtill skyldiga

likväl fört böcker, som till följd av verksamhetens omfattning icke

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204

kunnat avslutas i tillräcklig: tid för deklarations färdigställande inom den

15 februari. Även andra fall kunna tänkas, då en utsträckt deklarationstid

på grund av särskilt vägande skäl kan behövas, ehuru den åberopade

omständigheten icke är av den beskaffenhet, att 18 § 7 mom. är tillämpligt.

För sådana fall synes lämpligt låta på ordförandens prövning bero, om

anstånd kan medgivas utan olägenhet för taxeringsarbetets behöriga fortgång.

Jag anser det emellertid angeläget betona, att stadgandet icke får

givas vidsträckt tolkning, utan anstånd bör medgivas enligt ordalydelsen

allenast undantagsvis, i händelse synnerliga skäl prövas föreligga.

Farhågorna att en taxeringsordförande skall av godtycke vägra anstånd,

då sådant med riktig prövning borde medgivas, anser jag ogrundade. Skulle

anstånd hava vägrats i sådant fall, att det uppgivna hindret jämlikt 18 §

7 mom. är att anse såsom giltig ursäkt för underlåtenhet att i rätt tid avgiva

deklaration, kan givetvis ordförandens vägran icke medföra besvärsrättens

förlust.

De framställda erinringarna mot stadgandet anser jag därför icke förtjäna

avseende och finner det heller icke lämpligt att medgiva utsträckning

av den särskilda anståndstiden till den 31 mars.

Att, såsom bland andra Stockholms handelskammare påyrkat, ändra deklarationstiden

för löntagare med tantiéme till överensstämmelse med vad

som avses gälla för näringsidkare med bokföring, finner jag icke tillrådligt.

Sådan deklarationsskyldig torde såsom hittills böra avgiva deklaration

inom den allmänna deklarationstiden med de uppgifter, som då kunna

lämnas, samt därefter komplettera deklarationen med avseende å tantiémen,

sedan denna blivit till beloppet känd.

Det i de sakkunnigas förslag till förevarande paragraf upptagna stadgandet

om särskild tid för avlämnande av uppgift från förmyndarkammare

och gode män för tillsyn å förmynderskap om vissa omyndigas inkomst

och förmögenhet har jag låtit utgå. Jag har nämligen för avsikt

att i särskilt ärende föreslå berörda uppgiftsskyldighets borttagande i samband

med genomförandet av den lagstiftning om förmynderskap, varom

proposition redan avlåtits till riksdagen. Samtidigt ämnar jag föreslå införande

av ett stadgande i förordningens 15 § av innehåll, att vad däri stadgas

om skyldighet för ämbetsverk och inrättning att efter anmaning lämna

för taxering erforderlig uppgift skall gälla även de i den ifrågasatta förmynderskapslagen

om förmälda överförmyndare.

16 §.

Rörande denna paragraf, som upptages i enlighet med de sakkunnigas

förslag, nöjer jag mig med att hänvisa till den därför anförda motiveringen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204. 47

29 § 3 mom.

Ändringen av detta moment har föreslagits av de sakkunniga såsom eu

följd av den ändring rörande tiden för mantalslängdens avlämnande, som

nu föreslås till antagande.

30 § och 3(i § 1 inom.

Dessa författningsrum äro i full överensstämmelse med de sakkunnigas

förslag. Tillräcklig anledning att frångå den av de sakkunniga föreslagna

tiden för avslutandet av taxeringsnämndernas bestyr med fastighetstaxeringen

i länen, såsom från vissa håll ifrågasatts, anser jag icke föreligga.

31 § 1 mom.

Enär riksräkenskapsverkets förslag om åläggande för vederbörande att

alltid å inkommande taxeringshandlingar anteckna ankomstdatum torde

avsevärt tynga särskilt taxeringsnämndernas ordförande utan motsvarande

nytta, kan jag icke biträda samma förslag. Däremot anser jag vad

de sakkunniga föreslagit under detta moment lämpligt och har därför upptagit

momentet enligt den av de sakkunniga föreslagna lydelsen.

Anvisningarna för deklarationsblankettens ifyllande synas vara lämpligt

avfattade i de sakkunnigas förslag och upptagas i överensstämmelse

med detsamma.

I vissa utlåtanden har förordats, att den för statens, landstings, kommuns

och annan menighets uppgiftsskyldighet genom kungörelsen den 3

november 1922 bestämda tiden bringas i överensstämmelse med den allmänna

deklarationstiden, sådan denna nu föreslagits. Lika med de sakkunniga

anser jag något praktiskt behov av en avkortad tid för dessa myndigheter

för det närvarande icke föreligga. Jag är därför icke benägen

att nu förorda ändring i nämnda kungörelse utan anser spörsmålet härom

böra uppskjutas för att behandlas i samband med frågan om taxeringsväsendets

omgestaltning.

Det av Stockholms handelskammare framställda önskemålet om ändrade

bestämmelser för åtnjutande av anstånd i vissa fall med fullgörande av

uppgiftsskyldighet enligt 16 § i taxeringsförordningen berör frågan om

ändrade bestämmelser rörande taxering av samma företag inom ett flertal

kommuner. Denna fråga är beroende på utredning av nämnda sakkunniga.

Vid sådant förhållande torde någon särskild åtgärd i den åsyftade

riktningen icke i detta sammanhang böra föreslås.

Jag skall nu övergå till behandlingen av de sakkunnigas övriga förslag,

därvid början göres med förslaget till ändrad lydelse av § 11 i mantalsskrivningsförordningen.

Särskilda

fpörsvwJ.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Mantals
längdtns
avlämnande.

Fastors

granskning.

Av de inkomna yttrandena framgår, att väsentliga svårigheter icke böra

möta för genomförande av de sakkunnigas förslag rörande tiden för mantalslängdens

avlämnande. I de fall, då till följd av särskilda förhållanden

mantalslängden icke kan avlämnas till taxeringsnämndens ordförande

inom den 1 mars, torde uppskov till den 15 mars enligt de sakkunnigas förslag

vara fullt tillräckligt under förutsättning, att mantalsskrivningsförrättaren,

som sig bör, inriktar sitt arbete på att få fram mantalslängden

så tidigt som möjligt. Något särskilt stadgande för städerna i den riktning,

föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän ifrågasatt, anser

jag icke behövligt. I det stora flertalet mindre och medelstora städer

torde någon nämnvärd svårighet att medhinna mantalsskrivningsarbetet

till den 1 mars icke föreligga. Skulle för någon av dem eller för de större

städerna verkligt hinder att avlämna mantalslängden inom februari månads

utgång möta, bör givetvis uppskov, enligt vad därom föreslagits,

kunna erhållas efter ansökning hos länsstyrelsen.

Det av styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening uttalade önskemålet

om begränsning av tiden för meddelanden mellan mantalsskrivningsförrättare

i vissa mantalsskrivningen rörande frågor torde kunna

tillgodoses utan beslut av riksdagen. Jag har därför icke funnit skäl

att i detta sammanhang vidtaga komplettering av de sakkunnigas förslag

till ändrad lydelse av § 11 i mantalsskrivningsförordningen med något

stadgande i den av häradsskrivareföreningen föreslagna riktningen.

I samma paragraf av mantalsskrivningsförordningen meddelas föreskrift

jämväl om vad pastor har att iakttaga vid granskning av mantalslängden.

Härom stadgas: »---pastor---har att med för
samlingsboken

jämföra mantalslängden och därvid uppmärksamma, huruvida

person, för vilken i längden gjorts anteckning, att han ej är i

församlingen kyrkoskriven, numera avlämnat flyttningsbetyg. De vid

granskningen förekomna anmärkningar skola upptagas å förteckning, som

bifogas mantalslängden;----.»

Enligt vad riksdagens justitieombudsman uti skrivelse den 10 mars 1924

för Kungl. Maj:t anmält har styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening

hos justitieombudsmannen gjort framställning om avlåtande till Kungl.

Maj:t av förslag till vissa ändringar av mantalsskrivningsförordningen,

innefattande bland annat åläggande för vederbörande pastor att underrätta

mantalsskrivningsförrättaren om verkställd inflyttning i annan församling,

som skett före det sistförflutna årets utgång men som hos samme

pastor anmälts först efter avsändandet under januari månad av den i § 10

mom. 1 av mantalsskrivningsförordningen omförmälda särskilda förteckning.

Över den av häradsskrivareföreningens styrelse gjorda framställningen

hade kammarrätten avgivit utlåtande till .justitieombudsmannen

och därvid anfört, att redan med nuvarande avfattning av § 11 i mantalsskrivningsförordningen

det ålåge pastor att vid granskning av mantals
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

4!)

längden anmärka bland annat, om rörande viss där upptagen person, som

utflyttat före föregående års utgång, från pastor i annan församling, efter

det tilläggsförteckningen avsänts, underrättelse ankommit, att personen i

fråga dit inflyttat. Skulle emellertid ett förtydligande anses erforderligt,

syntes det ligga närmast till hands, att till förebyggande av dubbel mantalsskrivning

i § 11 mantalsskrivningsförordningen infördes ett stadgande,

innefattande en erinran till pastor om hans skyldighet i nu berörda avseende,

av exempelvis följande lydelse: Mantalslängden---avlämnat

flyttningsbetyg eller huruvida rörande person, som uttagit flyttningsbetyg

under föregående år till annan församling, från pastor därstädes

eller på annat tillförlitligt sätt underrättelse, att han dit inflyttat

före föregående års utgång, erhållits efter avsändande av den i § 10

mom. 1 omförmälda förteckning.

Enär det synes mig lämpligt att förtydliga § 11 i mantalsskrivningsförordningen

uti förevarande hänseende, har jag uti det av de sakkunniga

framlagda förslaget till förordning om ändrad lydelse av samma paragraf

låtit inarbeta den av kammarrätten föreslagna texten med viss redaktionell

förändring.

Jag förordar, att författningsförslaget i den lydelse, detta härigenom''

erhållit, förelägges riksdagen för antagande.

Därest riksdagen bifaller förslaget om ändring av § 11 i mantalsskrivningsförordningen,

kommer jag att senare för Kungl. Maj:t anmäla

frågan om ändring av § 9 i den för Göteborg gällande särskilda mantalsskrivningsförordningen.

För denna frågas avgörande är nämligen riksdagens

medverkan icke erforderlig.

Vid bifall till förslaget om ändrad tid för mantalslängdens avlämnande

erfordras, såsom de sakkunniga framhållit, upplösning av det samband,

som nu förefinnes mellan mantalslängdens avlämnande och avlämnandet

av den i 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring omförmälda

förteckningen över de i mantalslängden upptagna personer, som vid

årets början uppnått 15 men icke 66 år. Enligt de sakkunnigas uppfattning

innebär det ingen olägenhet, om avlämnandet av nämnda förteckning bibehålies

vid den tidpunkt, som nu gäller, nämligen den 25 mars. De sakkunnigas

förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen om allmän

pensionsförsäkring är upprättat i enlighet härmed och innebär alltså endast

en redaktionell förändring. Detta lagförslag torde komma att för

Kungl. Maj:t anmälas av chefen för socialdepartementet.

Departementschefen uppläser härefter de av honom till antagande framlagda

förslagen till

1) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober

1910 (nr 117) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering och

Bihang till riksdagens protokoll 192i. I samt. 16''t höft. (Nr 20’i.)

Oöteborg.

Pensions för.

teckningens

avlämnande.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

2) förordning om ändrad lydelse av § 11 i förordningen den 6 augusti

1894 (nr 61) angående mantalsskrivning

samt hemställer, att desamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla och förordnar, att proposition av den

lydelse, bil. litt .... vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1923 års taxeringssakkunniga.

Bilaga

till Kungl. Maj:ts proposition

Nr 204 vid 1924 års riksdag

Förslag

till

Förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att 13 § 1 mom., 14 och 16 §§, 29 § 3 mom., 30 §,

31 § 1 mom. och 36 § 1 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering ävensom det vid samma

förordning fogade formulär nr 1 skola i nedan angivna delar hava följande

ändrade lydelse.

13 %.

1 mom. Deklarationer, som avgivas utan anmaning, skola utom i de fall,

varom stadgas i tredje stycket, avlämnas antingen — — — meddelas.

Deklarationer, som på grund av 14 § andra och tredje styckena avgivas

senare än den 15 februari, och upplysningar enligt 8 § 2 mom., som meddelas

senare än nämnda dag, skola avlämnas direkt till ordföranden i taxeringsnämnden.

14 %.

Deklaration på grund av 2 § 1 mom. skall vara avlämnad senast den 15

februari.

Skall deklaration jämlikt 3 § sista stycket omfatta räkenskapsår, som går

till ända efter den 15 februari, eller möter eljest för den, som enligt lag —

— — hinder att avlämna deklaration inom den 15 februari, skall senast

samma dag skriftlig anmälan därom göras hos ordföranden i taxeringsnämnden,

varefter deklarationen skall avlämnas så fort ske kan och i varje fall

senast den 31 mars.

Undantagsvis må, i händelse av synnerliga skäl, annan uppgiftspliktig,

som därom gör framställning, kunna av taxeringsnämndens ordförande medgivas

anstånd med avlämnande av deklaration. I dylikt fall skall deklarationen

avlämnas så fort ske kan och senast den 15 mars.

Uppgift, som avses i 11 § 2:o d) skall vara avlämnad före februari månads

utgång. Annan uppgift, som enligt 11 § skall avgivas utan anmaning, skall

vara avlämnad senast den 15 februari; dock må vanligt handelsbolag--—

skall avgivas.

Deklaration och annan uppgift — — — uppgiftens avlämnande till den

31 mars, därest den — — — till ända.

16 §.

Har uppgiftspliktig----utöva beskattningsrätt.

Vad i 14 § är stadgat om tid för fullgörande av uppgiftsskyldighet skall

gälla även om uppgift enligt denna paragraf.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt 165 höft. (Nr 204.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Dylik uppgift, som avgives utan anmaning, skall avlämnas antingen direkt

till vederbörande taxeringsnämnds ordförande — — — skall ske; dock må

uppgiften, därest anstånd med densammas avgivande åtnjutits, avlämnar

allenast till taxeringsnämndens ordförande.

Stadgandena i 15 § skola i tillämpliga delar gälla även beträffande uppgift,

som i denna paragraf avses.

29 §.

3 mom. Till taxeringsnämndens ordförande skall å landet häradsskrivaren

och i stad, utom Stockholm, vederbörande tjänsteman avlämna dels samtidigt

med mantalslängden tryckta blanketter till inkomstlängden dels oek

senast den 25 mars, vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag, på

mantalslängden grundade fastighetslängder, upptagande —--innehavaren.

30 §.

Taxeringsnämndernas sammanträden — — — biträde.

Taxeringsnämnderna i länen böra hava avslutat sina arbeten, vad angår

taxeringen av fast egendom, senast den 30 april och i övrigt senast den 15

maj. I Stockholm böra taxeringsnämndernas arbeten vara avslutade senast

den 15 juni.

31 $.

1 mom. Taxeringsnämnds ordförande — — — följande åligganden:

a) att — — — upplysningar;

b) att — — — ankomma; och åligger det därjämte ordföranden att, därest

deklaration på grund av 2 § 1 mom. eller uppgift enligt 16 § första och

fjärde styckena avlämnats efter den 15 februari, å densamma göra anteckning

om, när avlämnandet skett och huruvida anstånd jämlikt 14 och 16 §4

åtnjutits eller icke;

c) att — — — pensionsförsäkring.

36 $.

1 mom. Taxeringsnämndens ordförande har att på landet till häradsskrivaren

och i stad till vederbörande tjänsteman överlämna de upprättade

taxeringslängderna, behörigen summerade, jämte mantalslängden och taxeringsnämndens

protokoll; skolande fastighetslängderna vara avlämnade senast

den 5 maj och övriga handlingar senast den 20 maj.

Inom sistnämnda tid skall — — — eller icke.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Formulär nr 1.

(Detta ark avskiljts vid blankettens

ifyllande och medföljer ej deklarationen

vid avlämnandet.)

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

Deklaration skall för en var — — — ej sammanfaller med kalenderår,

räkenskapsåret närmast före den 1 mars det löpande året, — — — belöper

å varje delägare.

Deklaration, som skall avgivas utan anmaning, ävensom uppgift, som ovan

omförmäles, skall vara avlämnad senast den 15 februari. Skall deklaration

avse räkenskapsår, som går till ända efter sistnämnda dag men före den 1

mars det löpande året, eller möter eljest för den, som enligt lag är skyldig

föra handelsböcker eller som är delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag

eller rederi, hinder att avlämna deklaration inom den 15 februari, må

den uppgiftspliktige åtnjuta anstånd med deklarationens avlämnande. Härför

erfordras emellertid, att anmälan om förhållandet senast den 15 februari

skriftligen göres hos ordföranden i taxeringsnämnden. Deklarationen skall

därefter avlämnas så fort ske kan och i varje fall senast den 31 mars. Detsamma

gäller om uppgift, som ovan omförmäles.

Skulle undantagsvis för annan uppgiftspliktig, än nyss nämnts, på grund

av särskilda omständigheter möta hinder att avlämna deklaration inom den

15 februari, må han, efter framställning hos taxeringsnämndens ordförande,

kunna erhålla anstånd, i händelse synnerliga skäl prövas föreligga. Bifalles

framställningen, skall deklarationen avlämnas så fort ske kan och senast den

15 mars.

I andra fall än nu nämnts må anstånd med avgivande av deklaration icke

åtnjutas.

Avlämnas ej — — — påföljd av böter.

Deklaration eller ovan omförmäld uppgift — — — äga rum. Därest anstånd

med avgivande av deklaration åtnjutits, må dock deklarationen avlämnas

eller insändas allenast till ordföranden direkt.

Verk eller bolag — — — förvaltningsberättelse.

Har någon, som är skyldig — — — beträffande deklaration. Uppgift,

som omförmäles i detta stycke, skall avlämnas eller insändas på den uppgiftspliktiges

eget äventyr i betalt brev med allmänna posten antingen direkt

till vederbörande taxeringsnämnds ordförande eller ock i Stockholm till överståthållarämbetet

och i övriga orter till Kungl. Maj:ts befallningshavande i

det län, magistraten i den stad eller landsfiskalen i det distrikt, där taxeringen

i fråga skall ske; dock må uppgiften, därest anstånd med dess avgivande

åtnjutits, avlämnas eller insändas allenast till ordföranden direkt.

Har någon i deklaration eller annan uppgift eller upplysning — — —.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 11 i förordningen den (> augusti 1894 angående

mantalsskrivning.

Härigenom förordnas, att § 11 i förordningen den 6 augusti 1894 angående

mantalsskrivning skall hava följande ändrade lydelse.

§ 11.

Mantalslängden jämte därtill hörande bilagor---fördröjes, senast den

9 februari av mantalsskrivningsförrättaren avlämnas till vederbörande pastor.

Prövas i fråga om visst distrikt mantalsskrivningens vidlyftighet medföra

hinder för mantalslängdens avlämnande å föreskriven tid, må Kungl. Maj:ts

befallningshavande, efter framställning av mantalsskrivningsförrättaren, medgiva

anstånd med mantalslängdens avlämnande, dock icke längre än till den

23 februari.

Vederbörande pastor har att med församlingsboken---bifogas mantals
längden;

och skall denna med tillhörande handlingar inom tio dagar efter

det densamma avlämnats till pastor, av denne återställas till mantalsskrivningsförrättaren.

Sedan i anledning---överstrykas.

Inom tio dagar efter det mantalslängden av pastor återställts till mantals-’

skrivningsförrättaren, skall längden i justerat skick avlämnas till ordföranden

i taxeringsnämnden.

Under den tid — — — och magistraterna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 9 i förordningen den 17 november 1905 angående

mantalsskrivning i Göteborg.

Härigenom förordna», att § 9 i förordningen den 17 november 1905 angående

mantalsskrivning i Göteborg skall hava följande ändrade lydelse.

§ 9.

1. Mantalslängd^! skall senast den 1 mars vara avslutad och undertecknad

av vederbörande mantalsskrivare. Med undertecknandet skall längden anses

justerad.

2. ---.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av It § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

skall hava följande ändrade lydelse.

14 §.

Sedan mantalslängden — — — göres härom. Förteckningen tillställes

taxeringsnämndens ordförande senast den 25 mars.

Sedan förteckningen — — — meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1925.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Taxerings■

nära rider

> as arbetsbörda.

Gällande

bestäm
melser.

(i

V. P. M.

angående åtgärder till förebyggande av taxeringsarbetets försening.

Under de senaste åren har arbetet hos taxeringsnämnderna avsevärt vuxit

i omfattning, beroende huvudsakligen på de nya författningsbestämmelser,

som under denna tid tillkommit. År 1919 sänktes inkomstgränsen för deklara

tionsplikten från 800 kronor till 600 kronor, varigenom antalet deklarationer

tilltagit, samt infördes i fråga om statsbeskattningen den princip om skattefria

avdrag, ortsavdrag och familjeavdrag, som fortfarande gäller och som år

1920 utsträcktes att omfatta även bevillningstaxeringen. Utfinnandet av de

beskattningsbara beloppen efter den nya principen har allmänt ansetts draga

längre tid än med det förut använda systemet. Sistnämnda år fastställdes

nya formulär för deklaration över inkomst av fast egendom samt av rörelse

eller yrke, vilka föranlett en mera tidskrävande granskning än förut. Slutligen

må nämnas, att genom de år 1920 antagna förändrade bestämmelserna

om den kommunala skattskyldigheten, det s. k. kommunalskatteprovisoriet,

nya åligganden för taxeringsnämnderna tillkommit, såsom i fråga om taxering

till kommunal progressivskatt.

Att i siffror angiva arbetsbördans ökning låter sig svårligen göra i annat

hänseende än beträffande antalet i taxeringslängderna införda skattskyldiga

och antalet avlämnade deklarationer. Härom hänvisas till bilagda sammanställning

för åren 1919—1923, upprättad på grundval av de uppgifter, som

årligen lämnats till Kungl. Maj:t uti överståthållarämbetets och länsstyrelsernas

yttranden angående ersättning för taxeringsbestyret.

Av denna sammanställning framgår, att såväl antalet skattskyldiga som

antalet avlämnade deklarationer avsevärt stigit. Stegringen skulle hava framträtt

än tydligare, om jämförelse kunnat göras med några år längre tillbaka,

men motsvarande uppgifter finnas icke samlade för tidigare år än 1919.

Enär någon ändring i fråga om tiden för arbetet hos taxeringsnämnderna

icke genomförts i samband med omförmälda avsevärda ökning av arbetets

omfattning, har följden blivit, att svårigheter för arbetets medhinnande inom

föreskriven tid uppstått, Dessa svårigheter hava gjort sig gällande särskilt

inom länen.

Enligt gällande bestämmelser skola deklarationer, uppgifter till ledning för

annans taxering samt uppgifter till ledning för egen bevillningstaxering å

ort, där taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt icke skall ske, avlämnas

före februari månads utgång, med rätt likväl för den, som enligt lag är skyldig

föra liandelsböcker, så ock för delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag

eller rederi att, efter anmälan om hinder för avlämnande inom nämnda

tid av uppgift till ledning för egen taxering, därmed dröja längst till den 14

april. Taxeringsnämndens förrättningar böra vara avslutade inom länen

senast den 15 maj och i Stockholm senast den 15 juni. Inom länen må taxeringsnämndens

ordförande använda högst fem dagar efter sista sammanträdet

för efterarbete, såsom numrering av de inkomna uppgifterna, avsändande av

underrättelser om avvikelse från deklaration o. d., och böra förty taxerings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

längderna i länen vara avlämnade senast den ‘20 maj till vederbörande debi

teringsförrättare, som därefter påför avgifter i taxeringslängderna oeli verk

s till ler avskrifter av samma längder att användas för offentligt framläggande

och för upprättande av kronouppbördsboken. Före den 20 påföljande juni

skola, vad länen angår, längderna avlämnas till vederbörande länsstyrelse för

att granskas av kronoombudet hos prövningsnämnden.

Under de senaste åren hava taxeringsnämnderna i åtskilliga taxeringsdistrikt qvicke

hunnit avsluta sina arbeten inom ovan nämnda tid. Det har till och

med inträffat, att därmed dröjt ända fram i juli manad. aröeM.

Såsom de sakkunniga framhållit uti sin med skrivelse den 22 december

1.923 till chefen för finansdepartementet överlämnade promemoria angående

viss ändring av ordningen för inkomst- och förmögenhetsskattens debitering,

har såvitt länen angår en dylik försening av taxeringsnämndernas arbete

inverkat ogynnsamt på debiteringsförrättarnas göromål med debitering av

avgifterna i taxeringslängderna och påbjudna avskrifters verkställande samt

medfört, att taxeringslängderna på liera håll icke kunnat, såsom ske bort,

avlämnas till länsstyrelserna före den 20 juni. Härigenom hava olägenheter

för granskningsarbetet hos länsstyrelserna uppkommit. I nämnda promemoria

framlägges förslag till ändring av, bland annat, ovan angivna bestämmelser

rörande avlämnande av taxeringslängderna till länsstyrelserna. Förslaget,

som icke har avseende å Stockholm, innefattar, att avskrifter av taxeringslängderna

skola upprättas i två exemplar och expedieras senast den 15 juni,

ena exemplaret till länsstyrelsen och andra exemplaret till den myndighet,

som ombesörjer avskriftens framläggande för allmänheten, samt att huvudskriften

av taxeringslängden skall kvarstanna hos debiteringsförrättaren för

avgiftspåföringens verkställande och uppbördsbokens upprättande. Huvudsyftet

med detta förslag är att bereda vederbörande debiteringsförrättare erforderlig

tid för avgiftspåföringens verkställande, men förslaget möjliggör även etl

tidigare påbörjande av det betydelsefulla granskningsarbete, som ankommer

på kronoombudet hos prövningsnämnden, till båtnad för en grundligare och

mindre forcerad granskning. Uppnåendet av dessa syftemål äventyras, därest

arbetet hos taxeringsnämnderna fördröjes utöver föreskriven tid för dess avslutande.

Ett försenat avslutande av taxeringsnämndernas arbete är till men jämväl

för de skattskyldiga, enär därigenom tiden för uppsättandet av besvär över

taxeringsnämndernas beslut avknappas, samt kan därjämte medföra kännbar

olägenhet, synnerligast om förseningen är allmän, för statsregleringens uppgörande.

Fn av varje riksdags sista åtgärder är att bestämma det procenttal.

som skall uttagas av inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp.

Därest taxeringsresultatet för det löpande året icke föreligger känt i någon

större omfattning vid tiden för procenttalets fastställande, nödgas man grunda

beslutet härom allenast på eu uppskattning, mer eller mindre tillförlitlig,

allt efter som uppgifter om taxeringsresultatet stått att vinna. År 1923 inträffade

det oek, att de uppgifter om taxeringsresultatet i länen, som efter

anmodan från finansdepartementet insändes dit i mitten av maj, voro långt

ifrån fullständiga. Åtskilliga uppgifter voro grundade allenast på sannolikhetsberäkningar,

vilkas värde icke kunde bedömas. Från många distrikt

kunde inga som helst uppgifter erhållas. Det torde vara uppenbart, att, såsom

föredragande departementschefen anfört till statsrådsprotokollet den 27 juli

1923, det skulle innebära en vinst av stor betydelse för inkomstberäkningarna

och därmed för statens finansväsende i allmänhet, om taxeringsnämndernas

arbeten avslutades ett par veckor tidigare än vad nu är fallet, ty härigenom

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

skulle kunna beredas möjlighet för riksdagen att grunda sitt beslut om inkomst-

och förmögenhetsskattens procenttal å kännedom om taxeringsresul tåtel

i stället för å mer eller mindre riktiga sannolikhetsberäkningar. En sådan

tidigare avslutning av taxeringsarbetet skulle vara till fördel även så till

vida, att därigenom skulle kunna beredas tillfälle till någon omläggning av

tiden för kronouppbörden, därom särskilt på senare tiden önskemål allt oftare

och bestämdare framställts.

aande av Beträffande åtskilliga taxeringsnämnder torde omlormälda försening av

f»mening. ai''betet i viss män hava haft sin grund däri, att arbetet icke igångsatts å

tidigast möjliga tidpunkt eller drivits med tillräcklig fart. I de allra flesta

tall hava dock utan tvivel förseningarna mest berott på storleken av taxeringsnämndernas

arbetsbörda.

I ändamål att i görligaste mån förebygga försening av taxeringsarbetet av

den förra orsaken bär Kungl. Maj:t den 8 november 1923, efter framställning

från de sakkunniga, låtit från finansdepartementet utgå anmodan till

samtliga länsstyrelser att sörja för att taxeringsnämnderna inom länen påbörja

sitt arbete å tidigast möjliga tidpunkt samt redan från början bedriva det

med tillräcklig kraft. Man kan hoppas, att därigenom någon förbättring

skall vinnas. Däremot kvarstå de svårigheter, som hava sin grund uti arbetsbördans

storlek, och dessa påfordra andra och mera genomgripande åtgärder.

De sakkunniga hava ansett sig böra upptaga frågan härom till behandling

utan att avvakta slutförandet av utredningarna rörande omorganisation av

taxeringsväsendet, och hava föranletts därtill icke allenast av önskan att

snarast möjligt undanröja de olägenheter, som framträda såsom följd av ett

försenat avslutande av taxeringsarbetet, utan även av det förhållandet, att

den forcering av arbetet, som på många håll måst äga rum, för att arbetet

skulle medhinnas inom något så när rimlig tid, äventyrar granskningens

grundlighet och resultatets riktighet. Det kan också befaras, att åtskilliga

av de mest arbetstyngda taxeringsordförandena tröttna på arbetet och avgå,

därest icke ändring till det bättre kan åstadkommas på ett eller annat sätt.

De åtgärder, som påkallas, böra följaktligen gå ut på att bereda taxeringsnämnderna

möjlighet att utan forcering av arbetet medhinna detsamma till

den för arbetets avslutande nu föreskrivna tidpunkten. I och för bestämmandet

av procenttalet för inkomst- och förmögenhetsskatten skulle det visserligen

vara önskvärt att i detta sammanhang förlägga tidpunkten för arbetets

avslutande något tidigare, än vad nu är föreskrivet. Härmed torde emellertid

böra tills vidare anstå, enär för dylik ändring skulle erfordras omläggning

av taxeringsorganisationen. Det förefaller ock, som om man, åtminstone

för någon kortare tid, skulle kunna reda sig beträffande statens inkomstberäkning,

därest taxeringsresultatet föreligger känt för hela riket utom

Stockholm vid mitten av maj månad.

\ id övervägande av vilka åtgärder, som kunna erfordras till förebyggande

av försening i taxeringsarbetet, yppa sig olika möjligheter.

Höj lig a Ett sätt vore att minska arbetsbördan genom att befria taxeringsnämnderna

Åtgärder från vissa av deras nuvarande åligganden eller genom att i något hänseende

förenkla arbetet. Ett annat sätt vore att till taxeringsordförandenas biträde

anställa särskilda arbetskrafter. Vidare kan det ifrågakomma, att minska

taxeringsdistriktens omfång och undvika att utse samma person till ordförande

i två eller flera taxeringsnämnder. Slutligen kan tillfälle beredas

nämnderna att börja sitt arbete på tidigare tidpunkt, än för närvarande gäller.

opaginerad Kontrollera mot PDF

II

Vad törst angår möjligheterna att minska arbetsbördan för taxeringsnämn- Smältning

derna i allmänhet och att förstärka deras arbetskrafter, hava de sakkunniga a°1“r^‘Ut

upptagit dessa spörsmål till behandling i samband med pågående utredning

för omläggning av taxeringsviisendet, men på utredningens nuvarande ståndpunkt

är det för tidigt att uttala någon bestämd mening härutinnan. De

sakkunniga anse sig därför icke böra i detta sammanhang framställa något

förslag för att icke föranleda åtgärder, om vilkas lämplighet i händelse av

en förändrad taxeringsorganisation man icke för närvarande vågar göra något

uttalande. Under utredningsarbetet hur emellertid blivit tydligt att, huru

den nya organisationen än kommer att te sig, taxeringsmyndigheterna i första

instansen under alla förhållanden, för att nå ett gott resultat av sitt arbete,

iiro i behov av all den tid, som kan ställas till deras disposition.

Bestämmandet av taxeringsdistriktens omfång ankommer enligt 24 § i Minskning

taxeringsförordningen på överståthållarämbetet och länsstyrelserna. Frågan av. taxe;

härom har vid ett tillfälle varit föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. l™Men»

Sålunda har Kungl. Maj:t genom cirkulärskrivelse den 25 juni 1917 erinrat omfång.

nämnda myndigheter därom, att ett gott resultat av taxeringsarbetet bland

annat och särskilt vore beroende av att taxeringsdistrikten icke vore alltför

omfattande. Till följd härav blevo på åtskilliga håll taxeringsdistrikten minskade

till omfånget och länsstyrelserna hava, enligt vad de sakkunniga erfarit,

även senare genom uppdelning av distrikt och andra åtgärder sökt fördela

taxeringsgöromålen på flera händer. Det är vanskligt att utan kännedom

om förhållandena i varje särskilt fall yttra sig om, huruvida eu ytterligare

minskning av distriktens omfång lämpligen låter sig göra. Det vill

dock synas, som om på vissa håll skäl förefinnas för åtgärder i sådan riktning.

Emellertid må å andra sidan framhållas, att en ytterligare uppdelning,

särskilt om densamma får någon mera avsevärd omfattning, torde stöta på

betydande svårigheter. Därav följer nämligen omedelbart nödvändigheten

att finna nya personer villiga och lämpliga att åtaga sig uppdrag såsom ordförande

i taxeringsnämnd. Det torde vara en känd sak, att en riktig och

rättvis taxering är i hög grad beroende på ordförandena i taxeringsnämnderna

och att deras utväljande därför är synnerligen maktpåliggande samt vidare

att kårens rekrytering städse varit förenad med svårigheter. Ordföranden

måste sökas inom en ganska begränsad krets, enär det, särskilt med den utveckling

skatteförfattningarna fått de senare åren, kräves, att han äger god

författningskunskap eller förmåga att förskaffa sig sådan. Vidare bör han

hava tillfälle att även med åsidosättande av egna angelägenheter ägna ett betydande

arbete åt taxeringen. Det är icke nödvändigt, att ordföranden på

förhand besitter särskild kännedom om taxeringsdistriktet, men förefinnes sådan

kännedom, innebär detta en given fördel. De svårigheter, som för närvarande

föreligga att med dessa utgångspunkter finna de rätta personerna, skulle

med eu utökning av antalet taxeringsdistrikt göra sig än starkare gällande.

Härtill kommer, att en långt driven uppdelning i distrikt kunde medföra

olägenheter, som skulle motverka syftet med uppdelningen. I detta avseende

kunna nämnas dels svårighet att vid utväljandet av ledamöter i taxeringsnämnden

få de olika grupperna skattskyldiga inom distriktet lämpligen företrädda

i nämnden i enlighet med vad 25 § i taxeringsförordningen förutsätter,

och dels möjlighet för något särskilt orts- eller klassintresse att ensidigt

inverka särskilt i värderingsfrågor med ty åtföljande eller av andra

grunder framträdande ojämnhet i taxeringen. De sakkunniga förmena därför,

att det icke lämpligen låtit sig göra att uppdela taxeringsdistrikten i eu

sådan utsträckning, som skulle erfordras för att man, utan vidtagande av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

andra åtgärder, skulle vinna att taxeringsarbetet, utan att dess grundlighet

eftersattes, avslutas inom avsedd tid.

ifsricort- Återstår då möjligheten att bereda taxeringsnämnderna tillfälle att börja

ZkLZ sitt arbete. På tidigare tidpunkt än vad nu är fallet. Det främsta och avtionstiden.

görande villkoret härför är, att deklarationerna komma taxeringsnämnden

till hända tidigare än för närvarande. Om detta villkor uppfylles, gäller det

därefter, huruvida uppgifter till ledning för annans taxering kunna vara

tillgängliga vid samma tidpunkt, till vilken deklarationernas avlämnande

fastställes, och slutligen huruvida mantalslängden kan tillhandahållas taxeringsnämnden

inom en för taxeringsarbetets fortgång lämpligt avvägd tid

därefter.

Vid avgörande av, huruvida en förkortning av deklarationstiden bör ifrågakomma,

har man att väga mot varandra fördelarna för det allmänna av en

längre tidrymd för taxeringsnämndernas arbeten och olägenheterna för de

skattskyldiga av en minskning i den tid, som står dem till buds för uppsättandet

av deklarationer. De antydda fördelarna för det allmänna hava

redan förut framhållits. Vad angår olägenheterna för de skattskyldiga, torde

dessa framträda med olika styrka, beroende på den eller de förvärvskällor,

varur inkomsten härflyter.

Gäller det inkomst av tjänst eller arbetsanställning, bör den skattskyldige

omedelbart vid utgången av det år, deklarationen avser, kunna genom en

enkel summering av vad han uppburit vinna kännedom om beloppet av

dylika inkomster. Den tid, som i förevarande fall är nödvändig för deklarationens

uppsättande, är mycket kort.

Vad därefter angår inkomst av kapital, kan någon nämnvärd deklarations

tid icke erfordras i fråga om utdelningar från bolag eller föreningar och ej

heller beträffande räntor å kapital för den händelse varken kapitalbeloppet

eller räntesatsen undergått nämnvärda förändringar under årets lopp. Har

däremot kapitalet stått inne å bankräkning, där insättningar och uttagningar

ägt rum allt som oftast eller räntesatsen växlat, torde det som regel icke

vara möjligt för den skattskyldige att själv beräkna räntan exakt, utan det

vanliga lärer väl då vara, att han för deklarationens iordningställande avvaktar

bankens ränteuträkning. Det lärer emellertid kunna antagas, att ett

räntebesked erhålles eller kan erhållas i regel omkring den 15 januari och i

varje fall före januari månads utgång.

Beträffande inkomst av rörelse eller yrke är att märka bestämmelsen om

utsträckt deklarationstid för dem, som enligt lag äro skyldiga föra handelsböcker,

samt för delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi,

därest hinder möter för dem att avlämna deklaration i rätt tid och anmälan

om hindret göres. För eu dylik bestämmelse föreligga starkare skäl än förut,

därest den allmänna deklarationstiden förkortas. Efter borträknande av dem,

som på grund av detta stadgande äga åtnjuta anstånd, återstå endast sådana

näringsidkare, vilkas rörelse eller yrke varit av mindre omfattning. För eu

sammanräkning av det gångna årets inkomster och utgifter eller eventuellt

för inventerings verkställande lärer det för dessa näringsidkares del icke

kunna erfordras nämnvärd tid.

Detsamma torde slutligen kunna antagas för jordbrukarnas och andra fastighetsägares

del. Vad deklarationen skall innehålla avser de affärer, som äro

avslutade under det gångna året, och en redogörelse för dem borde kunna

uppställas inom ganska kort tid efter årets utgång. Endast i ett avseende

synes egentligen något förbehåll härutinnan kunna göras och detta gäller

vissa utgiftsposter, nämligen sådana inköp hos handlande eller sådana arbeten

opaginerad Kontrollera mot PDF

M

av hantverkare, som iöras i årsräkning eller beträffande vilka exakt upplys

ning eljest vinnes först genom avräkning med handlanden eller hantverkaren.

Dylika avräkningar lära emellertid i regel hållas före januari månads utgång

eller kunna i varje fall hållas inom nämnda tid.

De sakkunniga hava alltså kommit till den uppfattningen, att deklarationstiden

kan till fördel för det allmänna och utan något nämnvärt betungande

av de skattskyldiga förkortas och att denna förkortning lämpligen kan omfatta

en tidrymd av ungefär två veckor. För att också vinna kännedom om

meningen härutinnan bland taxeringsmännen, hava de sakkunniga till rikets

tandskamrerare och uppbördskamreraren i Stockholm framställt förfrågan,

huruvida det kunde anses lämpligt och genomförbart att fastställa deklarationstiden

till den 15 februari och härå erhållit ett enstämmigt jakande svar,

med tillägg av flera landskamrerare, att det icke torde möta några betänkligheter

att bestämma deklarationstiden redan till den 1 februari. Uppbördskamreraren

i Stockholm har vid överläggning, som de sakkunniga haft med

honom, framhållit, att eu förkortning av deklarationstiden möjligen icke

medför samma nytta för taxeringsarbetet i Stockholm som beträffande landet

i övrigt, särskilt av den anledningen, att taxeringskontoren ännu under

senare hälften av februari äro åtminstone delvis sysselsatta med det kommunala

uppbördsarbetet. Samtidigt meddelade emellertid uppbördskamreraren,

att nämnda arbete kan komma att bringas till avslutning tidigare och att

så redan sker på vissa håll, samt förmenade därjämte, att om en förkortning

av deklarationstiden för landet i övrigt anses gagnelig, det icke kan ifrågasättas

några särbestämmelser för Stockholm.

Även om det kan antagas i regel icke möta särskild svårighet för de flesta

skattskyldiga att avlämna deklaration den 15 februari, kunna dock härför

möta hinder, som äro oöverkomliga, och för dylika fall måste finnas möjlighet

öppen till en utsträckning av deklarationstiden. De sakkunniga hava vidrört

den redan befintliga bestämmelsen om anstånd för vissa skattskyldiga och

återkomma till densamma jämväl här nedan. Emellertid torde det även fölövriga

skattskyldigas del kunna anses rimligt, att den ifrågasatta förkortningen

av deklarationstiden förbindes med en generell bestämmelse om rätt

till anstånd i händelse av hinder, som är grundat å verkliga skäl. Hindrets

giltighet bör prövas av taxeringsnämndens ordförande, efter det den skattskyldige

hos honom gjort framställning om anstånd, och det torde till fromma

för taxeringsnämndens arbete få förutsättas, att anstånd ifrågakomma!'' endast

undantagsvis. Då dessa skattskyldiga enligt nu gällande bestämmelser måste

avlämna deklaration före den 1 mars, kan det synas, som om i fall, då anstånd

enligt de nu ifrågasatta bestämmelserna beviljas, anståndstidens utgång bort

bestämmas till den sista februari. Emellertid lära i de åsyftade fallen en

utsträckning till den 15 mars ibland vara nödig för de skattskyldiga och eu

bestämmelse därom icke medföra nämnvärd olägenhet för taxeringsnämndernas

arbeten.

Den nu gällande anståndstiden för dem, som enligt lag äro skyldiga föra

handelsböcker, samt för. delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag och

rederi utgår den 14 april. Den har tidigare varit bestämd till den 30 april,

men blev år 1913 begränsad till den 14 i samma månad. Såsom skäl för

denna begränsning anfördes huvudsakligen önskvärdheten av att förhindra det

försenande av taxeringsarbetet, som dittills näppeligen kunnat förekommas utan

eu forcering, varigenom granskningens noggrannhet och därmed taxeringsresultatets

riktighet uppenbarligen äventyrades. Även om den begränsning

av anståndstiden, som sålunda företogs för beredande av längre arbetstid åt

Anstånd i

vissa fält.

Bokför

ing sskyldiga

m. fl.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Räkenskapsår,

som utgår

under

senare

hälften av

februari.

taxeringsnämnderna, under dåvarande förhållanden kunde anses tillräcklig,

hava sedan dess omständigheter inträffat, som skäligen böra föranleda ytterligare

begränsning. De ifrågavarande uppgiftspliktiga hava efter år 1913

ökat betydligt i antal. De äro numera pliktiga att förete utdrag av sina

handelsböcker, varigenom kontrolleringen av deras deklarationer blivit avsevärt

mera tidsödande än förut. Härtill har också bidragit de fullständigare deklarationsformulär,

som numera gälla. Allt detta jämte också den omständigheten,

att arbetet med granskningen av dessa skattskyldigas deklarationer tynges av

de samtidigt med nämnda granskningsarbete pågående taxeringssammanträdena,

gör det ur taxeringsnämndernas synpunkt önskligt, att anståndstiden slutar

något tidigare än hittills. De landskamrerare, som yttrat sig i denna fråga,

hava förordat en begränsning av anståndstiden med 14 dagar eller mera!

Uppbördskamreraren i Stockholm har uttalat betänkligheter, dock endast vad

angår vissa bolag, för vilka det redan nu är svårt eller i enstaka fall omöjligt

att avlämna delarationen före den 15 april. De särskilda förhållanden, vara

svårigheterna för de åsyftade bolagen grunda sig, torde emellertid, enligt de

sakkunnigas mening, icke få lägga hinder i vägen för en önskvärd begränsning

av anståndstiden. Den utvägen står ju alltid dessa skattskyldiga öppen

att i deklarationen meddela de upplysningar, som vid deklarationens avlämnande

äro tillgängliga, och att senare komplettera sina uppgifter. Vad angår

Övriga skattskyldiga, som för närvarande äro berättigade till anstånd till den

14 april, torde den ifrågasatta begränsningen av denna anståndstid icke mottagas

med ogillande av den, vilkas affärer eller bokföring hava den största

omfattningen, ty dessa hava i regel träffat sådana anstalter för sin bokföring,

att de väl äro i stånd att avsluta sina räkenskaper och upprätta deklaration

inom sålunda avkortad tid. Däremot torde invändningar mot en sådan begränsning

vara att motse från dem, som, ehuru de skulle kunna deklarera

på eu mycket tidig tidpunkt, icke komma sig före att bearbeta det för deklarationen

nödvändiga materialet, förrän skyldigheten att avgiva deklarationen

står för dörren. Det förefaller, som om man icke vore skyldig dessa u.ppgiftspliktiga

särskild hänsyn. Den allmänna uppfattningen bland taxeringsmän

torde vara, att anståndsrätten av mer eller mindre giltig anledning hittills

utnyttjats i en omfattning, som icke i någon mån motsvarar ett verkligt

behov och som verkat förryckande på taxeringsarbetet.

Enligt nu gällande bestämmelser skall skattskyldigheten i de fall, då räkenskapsår

icke sammanfaller med kalenderår, omfatta det räkenskapsår, som

gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker. Går räkenskapsåret

tillända under januari och februari månader, skall alltså deklaration

avgivas samt taxering ske och skatten betalas under det kalenderår, då räkenskapsåret

går till ända. Utgår räkenskapsåret på eu senare dag, skall deklarationen,

taxeringen och skattebetalningen äga rum först under nästföljande

kalenderår. Gränsen är sålunda satt vid den regelrätta tiden för avlämnandet

av deklaration. Ändras nu deklarationstiden till den 15 februari medför

detta, att någon anordning måste vidtagas för de skattskyldiga, vilkas räkenskapsår

utgå under senare hälften av nämnda månad. Det har då legat

närmast till hands att överföra dem till den kategori skattskyldiga, vilkas

räkenskapsår utgår efter den sista februari. Detta torde emellertid icke innebära

en god lösning, särskilt med hänsyn till svårigheten att undgå den med

en sådan anordning förknippade olägenheten och orättvisan, att dessa skattskyldiga

vid genomförandet av en dylik ändring skulle få sin skattskyldighet

framflyttad ett år och således undslippa skattskyldighet det är, då ändringen

skulle tillämpas första gången. Vid övervägande har det befunnits, att någon

opaginerad Kontrollera mot PDF

ändring av deklarationsplikten för dessa skattskyldiga icke torde v''ara erforderlig,

därest för dem samma deklarationstid bestämmes som för bokförings

pliktiga, vilka äro berättigade till anstånd. Dessa senare måste för tillgodo

njutande av anståndsrätten anmäla föreliggande hinder inom utgången av

den regelrätta deklarationstiden, och det hlir särskilt ur ordningssynpunkt

nödvändigt att tillämpa samma regel även för dem, vilkas räkenskapsår ut

går under sista delen av februari månad. Även om deklarationstiden för

dem härigenom blir något kortare än för övriga deklarationsskyldiga, får del

dock anses vara i sin ordning, att de själva bära denna följd av räkenskapsårets

förläggning. Måhända skulle denna förläggning kunna tänkas vara

beroende på särskilda förhållanden inom viss rörelse eller visst yrke och sålunda

grundad i rörelsens eller i yrkets egen natur. Några upplysningar,

som peka i dylik riktning, hava emellertid icke vunnits. De ifrågavarande

skattskyldiga synas vara ett synnerligen ringa antal.

Enligt 14 §. i dess gällande lydelse må deklaration, med vars avgivande

anstånd åtnjutits, icke avlämna till annan än taxeringsnämndens ordförande.

Den i 13 § 1 mom. stadgade möjligheten för den deklarationspliktige att för

deklarationens avlämnande välja mellan ordföranden och andra myndigheter

föreligger således icke i händelse av anstånd. Enahanda regler få enligt

sista stycket i 16 § antagas gälla uppgifter enligt denna paragraf, ehuru stadgandets

formulering kan giva anledning till någon tvekan. Undantaget från

valfrihet i de angivna fallen är ägnat att borteliminera möjligheten av någon

tidsförlust genom de ifrågavarande handlingarnas översändande från den

mottagande myndigheten till taxeringsnämndens ordförande. Detsamma torde

alltså bibehållas men flyttas till 13 § 1 mom., där bestämmelsen om plats

för deklarations avlämnande eljest finnes. I sammanhanhang härmed torde

reglerna om plats för avlämnande av upplysningar enligt 8 § 2 mom. bringas

i full överensstämmelse med vad i detta avseende gäller för deklaration, och

ovannämnda stadgande i 16 § förtydligas.

De föreslagna ändringarna i deklarationstiden torde icke behöva medföra

någon ändring i kungörelsen den 3 november 1922 angående avlämnande av

uppgift till ledning vid statens, landstings, kommuns och annan menighets

taxering till bevillning, enligt vilken föreskriven uppgift skall vara avlämnad

före den 1 mars eller, om hinder möter att avlämna uppgift beträffande

rörelse och skriftlig anmälan om hindret göres, senast den 14 april. Dessa

uppgifter utgöra ett fåtal i förhållande till hela det uppgiftsmaterial, som

blir föremål för taxeringsnämndernas granskningsarbete, och ett bibehållande

av de angivna tiderna för deras avlämnande lärer icke ensamt för sig inverka

å taxeringsnämndernas möjlighet att avsluta sina arbeten i lagstadgad

ordning.

Om nu deklarationerna regelrätt kommit taxeringsnämndens ordförande

tillhanda den 15 februari, är det, för att granskningsarbetet skall

med någon fördel kunna påbörjas, erforderligt, att jämväl de uppgifter,

som enligt 11 § i taxeringsförordningen skola avlämnas till ledning för

annans taxering, äro för ordföranden tillgängliga vid samma tidpunkt.

Också i denna punkt hava de sakkunniga framställt förfrågan till landskamrerarna

i länen och uppbördskamreraren i Stockholm, huruvida en bestämmelse

i denna riktning anses möjlig och genomförbar. I svaren härå

har allmänt uttalats, att hinder härför icke bör möta. De sakkunnigas

egen uppfattning i denna punkt överensstämmer alldeles med den mening,

sålunda uttalats.

Plåt» för

deklarations

av

hivande.

Deklarationstid

för staten

m. f..

Uppgifter

enligt 11 §

taxeringsför

ordningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Härvid måste emellertid göras undantag för vissa uppgiftsskyldiga,

nämligen förmyndarekammare och godemän för tillsyn av förmynderskap,

vilka enligt 11 § 2:o d) hava att lämna uppgifter angående vissa omyndigas

inkomst och förmögenhet. Till grund för dessa uppgifter skall läggas

förmyndarnas redovisning i förmyndarräkningarna. Då dessa enligt

stadgande i 6 § av lagen den 18 april 1884 angående tillsyn å förmyndares

förvaltning av omyndigs egendom ieke behöva avlämnas förrän den 14

februari, torde det vara nödvändigt att, för beredande av lämpligt rådrum

åt ifrågavarande uppgiftsskyldiga, bibehålla den hittills gällande tiden,

den sista februari, för skyldighetens fullgörande.

påteck- Enligt 18 § i taxeringsförordningen går skattskyldig förlustig rätten

ning ^ att överklaga taxering, bland annat, då han underlåtit att inom stadgad

tioner i ^ fullgöra sill deklarationsplikt eller sin uppgiftsskyldighet enligt 16 §.

vista full. förhållandet, att viss deklaration eller uppgift enligt 16 § inkommit

rfter den stadgade tidens utgång, är emellertid icke enbart avgörande för

frågan, huruvida talcrätten förlorats. Även om nämnda förhållande föreligger,

lian talerätten vara bevarad, i ty att den skattskyldige åtnjutit anstånd

enligt 14 §. Ofta händer det i besvärsmål, att vederbörande deklaration

enligt uppgift uppenbarligen kommit in efter stadgad tid, men av

handlingarna kan icke tillräcklig upplysning vinnas för bedömande av frågan

om talerätten det oaktat är bevarad. Visserligen skall enligt 31 § c)

ordföranden göra anteckning därom i vederbörlig längd och meddela krouans

ombud lios prövningsnämnden särskild förteckning å de försumliga.

Erfarenheten har emellertid visat, att dessa anteckningar ofta lämna åtskilligt

övrigt att önska i fråga om fullständighet och att samma är förhållandet

med förteckningarna. Anledningen härtill torde i allmänhet

vara den, att ordföranden vid längdens förande eller förteckningens uppgörande

är i saknad av erforderlig visshet om, huru det förhåller sig med

de omständigheter, som inverka på frågan om talerättens förlust. Eu

förbättring härutinnan kan otvivelaktigt vinnas med ett stadgande om

skyldighet för ordföranden att ä handlingar, som ingivas efter den 15 februari,

anteckna dagen för ingivandet och de omständigheter, som äro

avgörande för, huruvida talerätten kvarstår eller icke. Dessa påskrifter

giva därefter vid längdföringen ledning för anteckningarna i längden beträffande

talerättens förlust och därmed också för den särskilda förteckning,

som skall uppgöras. Med hänsyn därtill, att talerättens förlust

endast sällan har sin grund i försummelse att efterkomma anmaning, utan

i regel beror på eftersättande av deklarationsplikt eller skyldighet att

avlämna uppgift till ledning för bevillningstaxeringen, har det synts vara

tillräckligt, om de åsyftade påskrifterna verkställas å deklarationer och

bevillningsuppgifter, som skola avgivas utan anmaning, medan i övriga

säkerligen sällsynta fall, då fråga om talerättens förlust uppstår, det hittills

brukade systemet får anses tillfyllest.

I sammanhang med de förslag till ändringar i taxeringsförordningen,

varom hittills förmälts, hava de sakkunniga uppgjort förslag om skyldighet

för taxeringsnämnderna i länen att avsluta sitt arbete i fråga om

laxering av fast egendom på en tidigare tidpunkt än hittills. T denna

fråga hänvisas till vad som anföres å sid. 18.

MantaU- Därefter gäller det att bereda taxeringsnämnderna tillgång till mantalslängden

längden så tidigt som möjligt efter deklarationstidens utgång.

och dess

betydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Enligt mantalsskrivningsförordningen, som emellertid icke gäller för

Stockholm och Göteborg, skall manfalslängden, efter förrättningar för dess

uppläggande inom mantalsskrivningsdistrikten före nyår, vara av hiiradsskrivarna

och i städer med magistrat av vederbörande tjänstemän före

den 5 mars avlämnad till pastor för granskning. I samma förordning

stadgas vidare, att pastor skall senast den 15 mars återställa längden till

mantalsskrivningsförriittaren för verkställande av rättelser och tillägg i

anledning av pastors vid granskningen gjorda erinringar, samt att längden

därefter skall i justerat skick avlämnas till ordföranden i taxeringsnämnden

senast den 25 mars. Innan ordföranden erhållit mantalslängd^!,

kan han icke; utföra något arbete av värde med de inkomna deklarationerna

och uppgifterna, utan måste dittills inskränka sig till en preliminär sortering.

Först sedan mantalslängden inkommit, kan, efter en definitiv sortering

och därpå följande infordrande av felande deklarationer för åtminstone

någon del av taxeringsdistriktet, början göras med det verkliga

taxeringsarbetet. Det är alltså givet, att i regel en del av den för taxeringsnämnderna

anslagna tiden går förlorad genom nödvändigheten att

avvakta mantalslängden. Endast i särskilt stora taxeringsdistrikt kali det

möjligen inträffa, att redan grovsorteringen av deklarationer och andra

uppgifter någorlunda utfyller den tid, som nu förflyter mellan deklarationernas

och uppgifternas avlämnande samt rnnntalslängdcns tillhandahållande.

Frågan blir då, huruvida möjlighet kan föreligga för mantalslängdens

avlämnande tidigare än den 25 mars. De sakkunniga hava härom inhämtat

yttrande från styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening och landskamrerarna.

Häradsskrivareföreningens styrelse har ansett eu ändring

möjlig därhän, att mantalslängdens avlämnande fastställes till den 10

mars, under förutsättning att Kung]. Maj:ts befallningshavande må bevilja

anstånd till den 25 mars för stor och svårskött socken.

Ehuru med en dylik anordning åtskillig fördel skulle vinnas, kan dock

enligt de sakkunnigas mening en ändring icke anses fullt tillfredsställande,

med mindre mantalslängden föreligger i regel omkring den 1 mars och i

särskilt besvärliga distrikt den 15 mars.

Landskamrerarna intaga i frågan olika ståndpunkter. De torde alla hava

hört häradsskrivarna i sina län, ehuru det i en de! fall icke uttryckligen

säges, många bifoga från liäradsslcrivarna inkomna yttranden. Från fyra

län har något uttalande icke gjorts. Landskamrerarna i Jönköpings län,

Göteborgs och Bohus län samt Gävleborgs län avråda från någon ändring

i den ifrågasatta riktningen. Samtliga övriga landskamrerare anse en

dylik ändring lämplig. Hur omfattande ändringen bör vara, anges icke

av landskamrerarna i Kronobergs län och i Örebro län. De övriga landskamrerarna

fördela sig å följande alternativ: Västerbottens län den 15

mars, Uppsala, Hallands, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens

län den 10 mars, Stockholms län något tidigare än den 10 mars

Kristianstads och Skaraborgs län den 5 mars samt Blekinge, Malmöhus,

Älvsborgs, Värmlands och Västernorrlands län den 1 mars. Endast landskamreraren

i Stockholms län ifrågasätter möjlighet till anstånd beträffande

socknar, där mantalsskrivningen är särskilt betungande.

De sakkunniga hava sig bekant, och det framgår till yttermera visso av

flera häradsskrivares genom landskamrerarna inkomna yttranden, att

mantalslängderna på åtskilliga håll, ibland för hela fögderier, äro färdiga

och jämväl avlämnade till taxeringsnämndernas ordförande tidigare än

Yttrande

av hä>adsskrivareför

eningen.

Yttranden

av lands•

kamrtrar~

na.

Kortare

tid för

mantalslängdens

avlämnan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fastighetslängdei

na och

pensionsför

teckning

o rna.

Man t al slängdens

komplettering.

mantalsskrivningsförordningen stadgar. Det hav också upplysts, att i

vissa fall pastor, som för granskning fått mantalslängden långt före den

5 mars, behållit densamma till den lagstadgade dagen för dess återställande,

ehuru möjlighet förelegat att inom det antal dagar, som förordningen

förutsätter för granskningen, återlämna längden i granskat skick.

Det fall kan också antagas hava inträffat, att mantalsskrivningsförrättare,

som kunnat å tidigare dag avlämna längden till taxeringsnämndens

ordförande, avvaktat inträdandet av den därför bestämda tiden.

På grund av vad sålunda förekommit och sedan de sakkunniga jämväl

haft överläggning med en styrelseledamot i häradsskrivareföreningen, hava

de sakkunniga kommit till den övertygelsen, att en bestämmelse om längdens

avlämnande till taxeringsnämndens ordförande den 1 mars icke i

regel bör väcka betänkligheter. Särskilt torde detta vara förhållandet,

därest samtidigt stadgande meddelas om rätt för Kungl. Maj:ts befallningshavande

att beträffande svårare socknar bevilja anstånd. Det är

ju visserligen givet, att ju tidigare dag, som bestämmes såsom den regelrätta

för mantalslängdens avlämnande, desto flera ansökningar om anstånd

kunna förmodas inkomma och bliva bifallna. Emellertid torde de

socknar, där svårigheterna med mantalsskrivningen lägga hinder i vägen

för längdens färdigställande till den 1 mars, vara få i jämförelse med dem,

från vilka längden kan väntas vara färdig å nämnda dag. Och även om

anstånd i någon nämnvärd utsträckning kan visa sig erforderligt, därest

mantalslängdens färdigställande bestämmes till den 1 mars, torde dock.

med hänsyn till fortgången av taxeringsarbetet, detta alternativ vara att

föredraga framför något av de övriga.

Vid en författningsändring i denna riktning kan till arbetets underlättande

verkställas en upplösning av det samband, som för närvarande;

föreligger mellan mantalslängdens avlämnande och avslutandet av vissa

andra arbeten. Enligt 29 § 3 mom. taxeringsförordningen skall häradsskrivaren

eller vederbörande tjänsteman i stad senast den 25 mars avlämna

på mantalsliingden grundade fastighetslängder och enligt 14 § i

lagen om allmän pensionsförsäkring skall mantalsskrivningsförrättaren

samtidigt med mantal slängden tillställa taxeringsnämndens ordförande

en särskild förteckning över de i mantalsliingden upptagna personer, som

vid årets början uppnått 15 men icke 6(5 års ålder. För taxeringsarbetets

fortgång är det icke nödvändigt, att fastighetslängderna och pensionsförteekningarna

åtfölja mantalsliingden, utan därest den senare avlämnas

den 1 mars, innebär det ingen olägenhet, om avlämnandet av de nämnda

längderna och förteckningarna bibehålies vid den tid, som för närvarande

gäller, alltså den 25 mars. Då i följd härav den i 29 § 3 mom. taxeringsförordningen

intagna bestämmelsen om fastighetslängdernas avlämnande

den 25 mars bibehålies, men bestämmelsen i samma lagrum om avlämnandet

av blanketter till in kem stlängden fortfarande måste hänföras till

tiden för mantalslängdens avlämnande, följer härav, att lagrummets lydelse

måste undergå eu häremot svarande jämkning.

Enligt 1 § 2 inom. i mantalsskrivningsförordningen kan, i händelse häradsskrivaren

på grund av fögderiets utsträckning eller folkmängd prövas

icke kunna inom föreskriven tid medhinna mantalsskrivningen inom fögderiets

samtliga distrikt, Kungl. Majits befallningshavande förordna landsfiskal

eller annan lämplig person att verkställa själva mantalsskrivningsförrättningen

i ett eller flera distrikt. Genom tillämpningen av denna bestämmelse

är alltså möjlighet redan öppen att bereda lättnad åt härads
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

skrivare, som med den föreslagna förkortningen av tiden för arbetet pa

mantalslängden skalle bliva särskilt betungad, i ty att han genom befrielse

från förrättningen pa stället i ett eller annat distinkt kan erhålla tillfälle

att desto mera Signa sig åt längdarbetet på kontoret.

Såsom tidigare framgått, torde en fördel vara att vinna för fortgången

av arbetet med mantalslängd^, därest de tider, som fastställas för pastors

granskning av längden och mantalsskrivningsförrättarens justering av

densamma, bestämmes till ett visst antal dagar, förslagsvis såsom för

närvarande tio för vardera. För att mantalslängden skall kunna vara

justerad till den 1 mars, erfordras alltså, att den lämnas till pastor för

granskning senast den t) februari.

Det har förut påpekats, att den nu förordade förkortningen av tiden för

arbetet på mantalslängden bör förbindas med möjligheten av visst anstånd

för mantalsskrivningsförrättare i särskilt betungade distrikt. Det

synes de sakkunniga, som om en anståndstid av den omfattning, häradsskrivareföreningens

styrelse förutsätter, skulle verka förryckande på taxeringsarbetet.

Visserligen kunna i dylika fall taxeringsnämnderna hava

sysselsättning med sorteringen av deklarationer och andra uppgifter under

ganska mycket längre tid än i mindre distrikt, men mer än en månad för

dylikt arbete torde icke kunna ifrågasättas. Det är också att märka, åt!

ända till år 1919 var den lagstadgade tiden för mantalslängdens färdigställande

den 20 mars. Den ändring, som då vidtogs, motiverades huvudsakligen

därav, att häradsskrivaren behövde längre tid än de 5 dagarna,

som ligga mellan den 15 och den 20 mars, för längdens justerande. Med

den anordning de sakkunniga ovan skisserat, får häradsskrivaren, även

om längden skall föreligga den 15 mars, till sitt förfogande tio dagar. Då

därjämte av alla de landskamrerare, som förordat ett stadgande om mantalslängdens

slutförande den 15 mars eller dessförinnan, endast en överhuvudtaget

ifrågasatt något anstånd för särskilt besvärliga distrikt, synes

möjligheten av ett anstånd för dylika distrikt till den 15 mars innefatta

en lösning, som i de åsyftade fallen torde kunna anses tillfredsställande.

Enligt de för Stockholm och Göteborg gällande särskilda mantalsskrivningsförordningarna

skola mantalslängderna vara avslutade i Stockholm

före den 10 mars och i Göteborg senast den 15 mars. Emellertid har det

upplysts, att i Stockholm åtskilliga längder pläga vara avslutade redan

kort efter den 1 mars, och att i Göteborg längderna merendels äro färdiga

före februari månads utgång. Såväl uppbördskamreraren i Stockholm

som mantalskommissaricn i Göteborg hava ansett hinder icke föreligga

för stadgande därom, att längderna skola vara avslutade senast den 1

mars. De sakkunniga finna ett dylikt stadgande önskligt dels för vinnande

av likformighet i detta avseende inom hela riket och dels för beredande

åt taxeringsnämnderna av tillfälle att fullt utnyttja den föreslagna förkortningen

av deklarationstiden. Sedan kännedom emellertid vunnits

därom, att en av stadsfullmäktige i Stockholm tillsatt kommitté under

hösten 1923 framlagt ett förslag till ändrade bestämmelser om mantalsskrivningens

verkställande, har det synts de sakkunniga, som om frågan

om ändrad tid för mantals]ängdernas avslutande i Stockholm borde uppskjutas,

tills visshet erhållits om, i vad mån de nya anordningar, vilka

kunna bliva en följd av kommittéförslaget, medgiva en dylik ändring. Ett

sådant uppskov medför visserligen, att i Stockholm förkortningen av deklarationstiden

tills vidare icke bereder taxeringsnämnderna den lättnad,

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 165 höft. (1Sr 204.)

År,stånd.

Stockholm

och

Göteborg.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Fastig
hetstaxe
ringen.

som därmed avsetts, men av vad tidigare anförts framgår också, att svårigheterna

för taxeringsnämnderna att i laga tid medhinna sitt arbete

icke i Stockholm haft samma omfattning som beträffande landet i övrigt.

Vad åter Göteborg angår, hava de sakkunniga föreslagit ändring av stadgandet

om tiden för mantalsskrivningens avslutande.

Styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening har i sitt förut omtalade

yttrande anfört, att om taxeringsärbetet genom ändringar i taxeringstorordningen

och andra åtgärder kunde avslutas tidigare, taxeringsnämndernas

ordförande borde åläggas att avlämna sina längder tidigare till

vederbörande häradsskrivare, inkcmstlängderna den 15 maj och fasti"- hetslängderna den 25 april. Till grund för detta förslag ligger tydligen

en önskan att kunna påbörja debiteringsarbetet tidigare än hittills och få

det mera fördelat. Vad angår inkomstlängderna torde den föreslagna

ändringen icke kunna för häradsskrivarna innebära någon fördel att räkna

med, särskilt som arbetet med debiteringen av inkomst- och förmögenhetsskatten

icke kan påbörjas, förrän årets procenttal blivit bestämt och detta

i regel torde dröja utöver den nu gällande tiden för längdernas avlämnande.

Annat är däremot förhållandet med fastighetslängderna, då dessa

1 o . ola upptaga annan skatt än bevillning samt dennas uträkning och

påföring kan börja omedelbart. Det resultat, häradsskrivareföreningens

styrelse vill nå med det gjorda förslaget, bör visserligen bliva i huvudsak

vunnet, därest de sakkunnigas med skrivelse den 22 december 1923

till chefen för finansdepartementet överlämnade förslag om debiteringstidens

utsträckande till den 15 juli blir bragt i tillämpning. Möjligen kan

dock någon ytterligare fördel i den önskade riktningen vara att vinna,

om fastighetslängderna avlämnas från taxeringsnämndernas ordförande

tidigare än hittills. Den föreslagna tiden för avlämnandet, den 25 april,

synes emellertid innebära en alltför stark uppknäppning av den nu gällande

tiden. I taxeringsdistrikt med samhällen, som befinna sig i stark utveckling

eller där omfattande byggnadsverksamhet pågår, lärer ofta arbetet

med taxeringen av sådana fastigheter, som nytillkommit eller undergått

förändring, taga så lång tid i anspråk, att det i många fall kan visa sig

vara förenat med svårigheter för taxeringsnämnden att ställa sig till efterrättelse

ett stadgande av nyssnämnt innehåll. Bestämmes däremot tiden

för fastighet slängdernas avlämnande till den 5 mai, torde någon olägenhet

för taxeringsärbetet icke vara att befara. En dylik bestämmelse bör —

vid det förhållande att taxeringsnämndens ordförande liksom hittills måste

disponera någon tid för efterarbete — medföra ett stadgande därom, att

taxeringsnämnderna skola hava avslutat sina arbeten, vad angår taxeringen

av fast egendom, senast den 30 april. De sakkunniga framlägga därför

förslag i enlighet med vad nu sagts, vilket förslag emellertid icke har

avseende å Stockholm, där behov av motsvarande bestämmelser icke framträtt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Län

Antalet

inkomsttaxeringslängderna införda

akattskyldiga

Antalet avlämnade deklarationer

1919

1920

1921

1922

1923

1919

1920

1921

1922

1923

Stockholms stad

186,415

223,219

243,516

233,974

234,740

126,396

157,742

174,998

183,698

188,263

Stockholms......

89,774

92,800

104,520

110,579

110,935

52,431

54,281

68,780

72,810

75,795

Uppsala .........

43,859

50,214

53,102

52,448

52,156

18,342

21,773

28,166

35,067

36,109

Södermanlands..

65,382

69,606

73,253

72,179

71,307

29,686

38,081

43,485

47,809

48,894

Östergötlands ...

86,500

109,200

117,000

115,006

112,330

42,700

53,900

64,800

72,072

71,300

Jönköpings......

61,581

74,514

80,957

76,437

78,330

37,300

46,840

55,530

56,422

54,954

Kronobergs......

37,326

48,876

51,749

49,346

49,463

14,116

18,137

24,453

27,014

27,064

Kalmar............

54,726

63,319

86,660

65,408

65,170

24,500

28,822

36,822

39,511

38,635

Gotlands .........

12,159

15,236

16,083

14,683

14,426

5,602

7,787

9,328

10,002

9,991

Blekinge .........

33,928

45,117

49,069

47,320

47,476

15,472

22,217

24,722

25,333

25,454

Kristianstads ■ ■ ■

70,343

83,368

87,276

81,870

78,733

28,623

37,134

47,368

52,286

54,048

Malmöhus

—

—

—

211,324

223,210

—

—

—

157,921

163,907

Hallands .........

36,474

46,287

52,535

50,937

52,265

15,579

18,815

22,480

25,373

25,832

Göteborgs och

Bohus .........

138,543

163,456

175,220

174,674

173,487

68,606

84,100

103,187

113,488

117,796

Älvsborgs.........

73,009

91,312

101,083

106,899

108,862

29,379

37,291

49,791

53,797

49,791

Skaraborgs ......

64,778

77,745

85,506

79,343

83,223

30,168

39,090

54,973

45,066

44,712

Värmlands ......

70,011

82,417

89,710

81,537

78,960

35,955

45,685

56,674

60,724

59,184

Örebro...........

71,296

77,671

86,492

86,220

85,538

33,573

49,182

52,312

59,416

60,633

Västmanlands...

54,010

63,323

65,777

61,563

57,901

27,474

34,655

42,258

45,381

47,504

Kopparbergs •..

73,100

81,657

83,300

81,503

70,962

33,551

41,676

50,992

56,084

56,127

Gävleborgs ......

81,988

94,857

99,092

93,793

93,132

36,344

46,567

52,326

57,462

57,741

Västernorrlands

77,071

101,984

97,351

100,616

89,358

21,551

—

—

—

44,967

Jämtlands ......

34,457

38,319

40,507

39,010

36,929

8,555

11,353

14,126

15,217

14,919

Västerbottens ...

45,609

49,685

53,985

50,282

49,402

27,400

30,000

—

37,500

33,873

Norrbottens......

44,496

49,405

51,789

50,824

47,093

17,599

21,281

24,239

27,086

27,907

Anm. Frän Malmöhus län hava åren 1919—1921 lämnats uppgifter allenast avseende landsbygden,

vadan desamma här uteslutits. Uppgifter om antalet deklarationer inom Västernorrlands

län åren 1920—1922 och inom Västerbottens län år 1921 hava icke medtagits, enär i de härom

avlämnade meddelandena medtagits antalet uppgifter enligt 11 § taxeringsförordningen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:151 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om ta s. 1 i texten
  2. 2LU 1924:23 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring del s. 2 i texten
  3. BevU 1924:36 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndig s. 1 i texten