Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 42 § i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad m. m

1924-03-21 · 21 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:205, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 42 § i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 205.

1

Nr 205.

Kungl. Majds proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 1 kap. 42 § i lagen den 12 maj 1917 om

fastighetsbildning i stad m. m.; given Stockholms slott den 21

mars 1924.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 42 § i lagen den 12 maj 1917 om

fastighetsbildning i stad, förslag till lag om ändrad lydelse av lagen den

12 maj 1917 om tillägg till lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring samt förslag till lag om ändrad lydelse

av 21 § i nämnda lag den 27 juni 1896.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1924.

1 samt.

166 höft. (Nr 205.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 42 § i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 42 § i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade

lydelse:

42 §.

Är — — —- lov.

Framställning — — — hörd.

Sedan — — — området.

Finnes stadsplan för område, varom i första stycket förmäles, tills vidare

icke böra upprättas, men prövas behov av särskilda föreskrifter med avseende

å byggnadsverksamhetens ordnande inom området föreligga, må

Konungen meddela sådana föreskrifter. Framställning om meddelande

av dylika föreskrifter göres av Konungens befallningskavande eller av

ägare av jord inom området. Innan föreskrifter, varom nu är sagt, meddelas,

skola kommunalfullmäktige i orten eller, där sådana ej finnas,

kommunalstämman, så ock ägare av jord inom området, där han ej själv

gjort framställning, varom ovan sägs, ävensom befolkningen därstädes

genom Konungens befallningshavandes försorg erhålla tillfälle att yttra

sig i ärendet.

Denna lag skall träda i kraft dagen efter den då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 205.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av lagen den 12 maj 1917 (nr 274) om tillägg till lagen

den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöudring.

Härigenom förordnas, att lagen den 12 maj 1917 om tillägg till lagen

den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring

skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 i

I fråga — — — ordförande.

2 $.

Har Konungen jämlikt 1 kap. 42 § första stycket i lagen om fastighetsbildning

i stad eller motsvarande äldre bestämmelse förordnat, att statsplan

för visst område skall upprättas, må ägostyckning inom det område

icke ske på sådant sätt, att markens ändamålsenliga bebyggande

försvåras.

Lag samma vare beträffande ägostyckning inom område, i fråga om

vilket Konungen jämlikt sista stycket av förenämnda paragraf meddelat

särskilda föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande,

och skall härjämte i fråga om ägostyckning inom sådant område vad i

5 kap. 8 § andra stycket i lagen om fastighetsbildning i stad finnes stadgat

äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling. Lagen

äger tillämpning jämväl beträffande ägostyckning, vartill förordnande

meddelats den 20 mars 1924 eller därefter före den nya lagens ikraftträdande,

samt ägostyckning, som avses i 3 § i lagen den 27 juni 1896 om

hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring, där avtalet om överlåtelsen

skett under sistnämnda tid, allt så vida ej fastställelse å förrättningen

meddelats innan den nya lagen trätt i kraft.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 21 § i lagen den 27 juni 1896 (nr 11 s. 1) om hemmansklyrning,

ägostyckning och jordavsöndring.

Härigenom förordnas, att 21 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring, sådant detta lagrum lyder

enligt lag den 12 maj 1917 (nr 273), skall i nedan angivna del erhålla följande

ändrade lydelse:

21 i

Jordområde — — — bestämt.

Avhandling — — — avsöndringen.

Innan — — — inhämtas.

I fråga — — — befallningshavande.

Har Konungen jämlikt 1 kap. 42 § första stycket i lagen om fastighetsbildning

i stad eller motsvarande äldre bestämmelse förordnat, att

stadsplan för visst område skall upprättas, må avsöndring inom det område

icke ske på sådant sätt, att markens ändamålsenliga bebyggande försvåras.

Lag samma vare beträffande avsöndring inom område, i fråga

om vilket Konungen jämlikt sista stycket av förenämnda paragraf meddelat

särskilda föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande,

och skall härjämte i fråga om avsöndring inom sådant område

vad i 5 kap. 8 § andra stycket i lagen om fastighetsbildning i stad finnes

stadgat äga motsvarande tillämpning.

önskar — — — kartan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling. Lagen

äger tillämpning jämväl beträffande avsöndring, som skett den 20 mars

1924 eller därefter före den nya lagens ikraftträdande, dock ej där fastställelse

å avsöndringen meddelats innan den nya lagen trätt i kraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 14 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygg ek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, AVohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Ekeberg anför:

Uti en till Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län ingiven

skrivelse har länsarkitekten E. Stentor® anfört bland annat:

Nyskapandet av samhällen har i våra dagar tagit en förut oanad omfattning.

Enbart i Stockholms närmaste omgivningar är för närvarande

under utveckling ej mindre än ett femtiotal sådana. Efterfrågan å byggnadsplatser

på landet, särskilt i närheten av större städer, har blivit oerhört

stor, till synes huvudsakligen beroende av en strävan hos stora befolkningslager

att ernå rymligare, sundare och billigare bostäder än som

inom staden erbjudas. Härom är endast gott att säga. Men denna livliga

efterfrågan har föranlett uppkomsten av en mängd markstyckningsföretag,

vilka icke äga förmåga eller intresse att ordna samhällsbyggandet

på ett tillfredsställande sätt.

Nu gällande lagstiftning är mycket omfattande, detaljerad och sträng

i fråga om reglerande av samhällen, som redan fått den mognad, att de

åtminstone äga municipalsamhälles karaktär. För utvecklingen dessförinnan

saknas effektiva lagföreskrifter. Samhällena växa fram i frihet,

flerstädes planlöst och fult. I det följande skall detta närmare belysas.

Köpet av ett stycke mark i och för bebyggande inom område, där samhällsbildning

pågår, är väl ett affärsavtal mellan markförsäljaren och

köparen, varav bägge, såsom vanligt vid affärer, torde få taga konsekvenserna.

Men det innebär även ett led i samhällsutvecklingen och rör därmed

flera än nämnda parter; strängt taget alla de inom området bosatta.

Ett samhälle måste byggas efter vissa principer, som samköra med

själva begreppet samhälle. Byggnadsfastiglieterna gruppera sig sålunda

i kvarter på grund av nödvändigheten att bereda utfartsvägar till dem

•alla. Mindre sådana vägar leda till de större och dessa föra trafiken i så

att säga samlad form till allmänna landsvägar eller trafikcentra av olika

slag. Vägarna bilda alltså ett sammanhängande nät av viss organisk beskaffenhet.

Tomterna gruppera sig i mellanrummen till slutna enheter,

kvarteren. I det stora hela bildar samhället sålunda redan i sin planindelning

eu organism.

Det är därför i regel icke likgiltigt var en bygguadsfastighet förlägges

å marken eller huru den där gränssättes. Ty den måste låta sig inordnas i

någon kvartersenhet och får icke rubba sammanhanget i det blivande vägnätet.

Begås felaktighet häruti, kan markförsäljaren helt undandraga sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

''arpåföljd därav, men på ortens befolkning ankommer att med tiden

bekosta genomförandet av de nödvändiga rättelserna. Alltså är varje

tomtförsäljning under pågående samhällsbildning av direkt allmänt intresse

för dem som inom området för densamma bosätta sig.

Men dessa äro i de flesta fall icke i stånd att utöva något nämnvärt inflytande

å markexploatören. I vår nuvarande lagstiftning saknas varje

verklig inskränkning av rätten att stycka jord å landsbygden utanför de

formellt färdigbildade samhällenas krets. En markexploatör får därför

ohejdad av lagar och förordningar stycka sin jord bäst han behagar. Alla

olyckliga följder av misstag och oförstånd eller hänsynslöshet vid markforsaljningen

får, såsom nyss antytts, den å orten inflyttade befolkningen

bära, oaktat den på intet vis är skuld därtill. Häri ligger en påtaglig

orättvisa.

Erfarenheter från samhällsbyggande t i Stockholmstrakten visa, att vad

nu sagts om bristfälligheter icke är någon teoretisk konstruktion utan eu

bister verklighet. Samhällena ha vuxit upp till de mest orediga gyttringar

av byggnadsfastigheter utan spår av organiskt sammanhang i vägnätet

eller eljest i den yttre strukturen. Det är alltför lätt att konstatera

fullständig brist av varje sakkunskap vid dessa samhällens grundande.

Ingen planläggning har förekommit. Tomt vid tomt har sålts, utan annan

riktlinje för markstyckningen än tomternas säljbarhet. Och tillgången

å spekulanter synes, trots alla brister, hava varit nära nog outtömlig.

Uti 1 kap. 42 § lagen om fastighetsbildning i stad föreskrives, att om

större byggnadsverksamhet är att förvänta inom område å landet, där

41 § icke äger tillämpning, d. v. s. där en större sammanträngd befolkning

icke ännu finnes, äger Konungen förordna, att stadsplan för området skall

upprättas. Sedan sådant förordnande meddelats, får nybyggnad ej företagas,

innan stadsplan fastställts. När detta har skett gäller bestämmelsen,

att nybyggnad ej får ske å gallmark. Men varken föreskrifterna i

1 kap. lagen om fastighetsbildning i stad eller byggnadsstadgan bliver gällande.

Sedan 1 juli 1916 är det emellertid möjligt att i samband med stadsplanen

få fastställda särskilda bestämmelser med avseende å byggnadskvarterens

användande. I några fall har Kungl. Maj:t med stöd av 1 kap.

46 § i meranämnda lag även fastställt närmare föreskrifter i fråga om

bebyggandet (byggnadsordning).

Det skulle ju kunna synas, som om härmed redan vore fullt tillfredsställande

sörjt i lagstiftningsväg för reglering av samhällsbildningarnas

utveckling, under tiden till dess municipalsamhälle komme till stånd.

Nyssnämnda komplex av föreskrifter sammanhänger med tillkomsten

av stadsplan för området. Men varken markförsäljaren eller annan kan

tvingas att tillsläppa kostnaden härför. Lagstiftarna förutsatte, att markägaren

i allmänhet av sitt intresse skulle manas därtill, enär han icke får

bebygga område, förrän stadsplan blivit fastställd. Detta antagande har

emellertid visat sig felaktigt.

I lagstiftningen har icke meddelats något hinder för styckning och

försäljning av marken till byggnadsfastigheter under tiden byggnadsförbudet

råder. Jämlikt föreskrift i nyssnämnda paragraf kan dispens från

byggnadsförbudet sökas hos Kungl. Maj:ts befallningshavande. I tanke

att Kungl. Maj:ts befallningshavande ej gärna hindrar byggande av bostadshus,

i all synnerhet ej i dessa tider av bostadsbrist, inköper spekulanten

tomten. På helt kort tid kan sålunda flertalet saluhållna tomter

bliva i god tro förvärvade av bostadsbehövande personer. Underhand
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 205. 7

lingar om lan till byggandet igångsättas, uppgörelser träffas därom och

om leveranser. Under tiden undergår byggnadsansökningen sin prövning,

och när den ligger färdig till beslut torde det i flertalet fall redan

av humanitära skäl vara svårt att neka tillstånd till byggnadsföretaget,

då med vägrat sådant skulle hota tomtköparens ekonomiska ruin och familjens

försättande på bar backe.

Byggnadsförbudet rör i högsta grad tomtköparen. Vad markförsäljaren

däremot angår har han under fullt laga former sålt ett stycke av siu

mark. I vilken ordning och på vad sätt den bebygges influerar ej direkt

å hans affär. Någon verksam påtryckning å honom till åstadkommande

av stadsplan utgör byggnadsförbudet således i regel icke. Detta så mycket

mindre, som enligt vad erfarenheten visar, en stadsplans tillkomst är

synnerligen besvärande för honom.

Upprättande av eu stadsplan efter nutida fordringar kräver mycket arbete

och därför också lång tid. Innan fastställelse erhålles, plägar även

en avsevärd tidsrymd förgå. Att under denna långa väntetid hålla affären

flytande utan tomtförsäljning är förenat med stora svårigheter, för

att icke säga omöjligt i de flesta fall.

Motviljan hos markexploatören mot stadsplan torde dock i än högra

grad bero därpå att denna skulle alltför mycket binda utvecklingslinjerna

på detta tidiga stadium av samhällets liv, då dess framtida gestaltning endast

kan gissningsvis bedömas. Uppenbarligen ligger också fara i att

alltför tidigt fastställa stadsplan för ett område, om vars utveckling man

egentligen ingenting vet.

Det bär därför också i praktiken visat sig att stadsplan enligt 42 § tillkommer

först på ett relativt långt framskridet stadium av samhällsutvecklingen.

På sätt som nu sagts har det kommit sig att oaktat lagstiftningen tydligen

avsett en reglering och kontroll av begynnande samhällsbyggande,

detta dock i flertalet fall fortgått utan effektiv tillsyn under en mycket

viktig period, då själva kärnan av samhället danades. Att detta förhållande

varit olyckligt har ovan framhållits.

Största skulden faller på den fria jordstyckningens konto, den därnäst

på felaktigheten i att ovillkorligen förbinda byggnadsföreskrifters

utfärdande med tillkomsten av en stadsplan, vilken senare på ifrågavarande

samhälleliga utvecklingsstadium i många fall är till mera besvär

än nytta och i allmänhet icke kan med de medel lagen anvisar framtvingas.

I slutet av skrivelsen framhåller Stenfors vidare, att mer effektiva bestämmelser

på ifrågavarande område syntes nödvändiga, att detta jämväl

beaktats i föreliggande förslag till nya jorddelnings- och stadsplane

lagar, men att emellertid i avbidan på dessa förslags genomförande provisoriska

lagstiftningsåtgärder syntes böra vidtagas. Stenfors har till - lika avgivit förslag till bestämmelser i ämnet.

Med underdånig skrivelse den 14 december 1923 har Kungl. Maj:ts befallningshavan.

de

fallningshavanden vitsordat förekomsten av de av Stenfors påpekade

olägenheterna. Länsstyrelsen framhåller i sin skrivelse, hurusom det

uppenbarligen är av vikt att vid ägostyckning eller jordavsöndring inom

område, där större byggnadsverksamhet är att förvänta, hänsyn tages

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kunffl. Maj:ts proposition Nr 205.

därtill, att områdets framtida ändamålsenliga bebyggande icke försvåras,

varjämte länsstyrelsen vidare anför:

Länsstyrelsen anser det vara önskvärt att en lagstiftning i sådant

syfte kommer till stånd. Under de två senare åren bar länsstyrelsen,

då den haft att handlägga ansökningar om fastställelse å avsöndringar

och handlingarna synas giva vid handen att fråga är om framtida samhällsbildning,

sökt att genom länsarkitekten i länet på underhandlingens

väg åvägabringa utläggande av de olika avsöndrade områdena på ett sätt,

som främjade ett ändamålsenligt bebyggande av området och tillgodose

trafikmöjligheterna inom detsamma. Länsstyrelsens bemödanden att

sålunda på underhandlingens väg nå detta önskemål har visserligen oftast

krönts med framgång, men med nuvarande brist på lagstiftning i ämnet

kan en sådan utgång icke alltid påräknas.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har länsstyrelsen hemställt

om vidtagande av de ifrågasatta lagstiftningsåtgärderna, därvid länsstyrelsen

jämväl föreslagit vissa redaktionella jämkningar i de av Stenfors

utarbetade författningsförslagen. Beträffande de föreslagna bestämmelserna

anför länsstyrelsen:

De nu framlagda lagförslagen hava erhållit en så allmän avfattning

att de kunna anpassa sig efter de särskilda förhållanden, som i ett givet

fall må föreligga. De torde böra betraktas såsom provisoriska och i sinom

1id avlösas av mera utformade föreskrifter, sedan vid tillämpningen av

de provisoriska erfarenhet på området vunnits.

Vidare har egnahemsföreningamas i Stockholmstrakten central förening

u. p. a. i en till Konungen ställd, den 18 december 1923 dagtecknad skrift

i underdånighet hemställt om vidtagande av lagstiftningsåtgärder till

fistadkömmande av ordnade förhållanden vid bildandet av nya samhällen.

1 nämnda skrift anför föreningen bl. a.:

Erfarenheterna från vår förenings verksamhetsområde i Stockholmstrakten

ge vid handen, att de senaste åren, till följd av i huvudstaden rådande

bostadsbrist och höga hyror, en för varje år allt mer ökad ström

av egnahemsbyggare sökt sig ut till landsbygden i Stockholms närhet.

Då man för smålägenheter säkerligen får räkna med höga hyror de närmaste

åren, och önskan att med bostaden sammanbinda ett stycke jord

är så allmänt utbredd bland befolkningen, som nu är fallet, kan man

räkna med en fortsatt kraftig samhällsutveckling i här antydd riktning.

Denna begärlighet på jord för egna hem har åstadkommit, att en helt

ny kategori av tomt försäljare uppstått, vilka sakna egentliga förutsättningar

för det åtagna värvet. Under det att de mera välkända tomtbolagen

känt ett visst ansvar mot de samhällen de skapat och åtminstone

tillfredsställt de mest elementära kraven i detta hänseende, ha de flesta

på senare tid uppkomna tomtförsäljarnas enda intresse gått ut på att göra

en snabb och vinstgivande affär. Följden har också blivit att eu hel del

nya egnahemssamhällen uppstått där ej ens vägar till de försålda och bebyggda

tomterna finnas, än mindre har frågan om dessa vägars överlåtande

till samhället ordnats.

Kommer så härtill att även å de mest olämpliga, vattensjuka områden,

utan föregående dränering tomter säljas och bebyggas, så blir följden

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl- Maj:tv proposition Nr 205. 9

den, att det försummade sent omsider, under betydligt förstorade uppoffringar,

måste tillrättaläggas för kostnader, som i många fall överstiga

tomtköparnas förmåga. Självklart är att även sanitära vådor äro förenade

med detta sätt att bygga samhällen.

Enligt vårt förmenande kan inte nuvarande laglöshet på detta område

fortgå längre, utan måste ett snabbt inskridande göras fortast möjligt såvida

inte ovärderliga förluster skola drabba dessa nya delar av samhället.

Till följd av särskilda nadiga remisser hava underdåniga utlåtanden i

förevarande ärende avgivits av byggnadsstyrelsen och lantmäteristyrelsen.

Byggnadsstyrelsen erinrar i sitt yttrande, att styrelsen upprepade

gånger i annat sammanhang berört de av Stenfors i hans ovan omförmälda

skrivelse påpekade missförhållandena. Styrelsen framhåller sålunda,

bl. a., hurusom styrelsen i underdånig skrivelse den 4 januari 1922

hemställt om åstadkommande snarast möjligt av sådan ändring i gällande

bestämmelser om jordavsöndring, att där avsöndring ägde rum inom område,

beträffande vilket Kungl. Maj:t jämlikt 1 kap. 42 § i lagen om

fastighetsbildning i stad förordnat, att stadsplan för detsamma skulle

upprättas, vad i 5 kap. 8 § första och tredje styckena av samma, lag funnes

föreskrivet skulle äga motsvarande tillämpning. Byggnadsstyrelsen

anför vidare:

Då, enligt vad byggnadsstyrelsen tror sig veta, framläggandet av såväl

förslag till ny lag om delning av jord å landet in. in., som även förslag

till ny stadsplanelag och ny byggnadsstadga framskjutits, men å

andra sidan nyanläggandet av samhällen i första rummet i samband med

egnahemsbyggande tagit eu förut oanad omfattning, och utvecklingen på

detta område synbarligen går allt hastigare, i många fall efter långt ifrån

lyckliga riktlinjer, varigenom olägenheterna av bristande lagstiftning i

berörda avseende blivit alltmera i ögonen fallande, har byggnadsstyrelsen, i

stark känsla av att det uppenbarligen ligger fara i ytterligare dröjsmål

med erforderliga lagåtgärder, ansett sig böra på det livligaste understödja

länsstyrelsens förevarande framställning om partiella lagändringar

av provisorisk natur.

Med hänsyn till den av styrelsen ovan påpekade, i hög grad ofördelaktiga

utvecklingen av förhållandena på ifrågavarande område finner styrelsen

en lagändring i den mindre omfattning, som styrelsen föreslagit i

ovanberörda underdåniga skrivelse den 4 januari 1922, numera ej vara

tillfyllest. Styrelsen vill därför tillstyrka ändringar i den riktning, som

avses i länsstyrelsens förevarande framställning, varigenom fastighetsbildningen

och i viss mån även byggnadsverksamheten på icke blott de

planlagda landsområdena utan även på övrig landsbygd, där samhällsbildning

pågår, bleve underkastad kontroll.

I detta sammanhang anser .jag mig böra meddela, att byggnadsstyrelsens

förenämnda underdåniga framställning av den 4 januari 1922 på

grund av nådig remiss varit föremål för utlåtande av lantmäteristyrelsen,

vilken jämväl inhämtat yttrande i ärendet från överlantmätarna i riket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

It)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

Bland dessa tjänstemän hava olika meningar kommit till synes i fråga

om nj tf an och behovet av den av byggnadsstyrelsen föreslagna lagändringen.

Från åtskilliga håll har sålunda gjorts gällande, att skäl saknades

att upptaga den av byggnadsstyrelsen väckta frågan till särskild behandling,

enär densamma lämpligen borde vinna sin lösning i samband

med den på dagordningen stående revisionen av jorddelningslagstiftningen

i allmänhet. Till denna ståndpunkt anslöt sig lantmäteristyrelsen,

vilken tillika hänvisade till ett av styrelsen den 26 maj 1922 till rikets

lantmätare utfärdat »cirkulär med vissa anvisningar beträffande jorddelningsförrättningar,

som avse bildandet av fastigheter för byggnadsändamål

m. m.». Byggnadsstyrelsen har sedermera, under hänvisning till det

av styl elsen avgivna utlåtande beträffande förberörda framställning av

länsstyrelsen i Stockholms län, hemställt, att vad styrelsen i sin skrivelse

den 4 januari 1922 anfört icke måtte till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd

föranleda.

Lantmäteristyrelsen anför i sitt utlåtande beträffande nu ifrågavarande

ärende bl. a.:

De förslag till lagändringar, som i länsstyrelsens nu föreliggande underdåniga

. framställning förordas, avse att utsträcka tillämpligheten av de

föreskrifter, som nu gälla för jorddelning inom samhälle, där byggnadsstadgan

för rikets städer är gällande, även till sådana områden å landet,

för vilka Konungen jämlikt 1 kap. 42 § fastighetsbildningslagen förordnat,

att stadsplan skall upprättas. Därjämte skulle genom förslaget även möjlighet

beredas, att utan förordnande angående stadsplans upprättande vid

behov särskilda föreskrifter för bebyggande skulle kunna utfärdas för

viss ort å landet, varvid även för dylik ort sådana föreskrifter skulle gälla,

att jorddelning icke finge verkställas på sådant sätt, att markens ändamålsenliga

bebyggande försvåras.

TTti undeidanigt utlåtande den 26 maj 1922 över ett av byggnadsstyrelsen

i underdånig skrivelse den 4 januari 1922 framställt förslag att, utan avvaktan

på revideringen av byggnadsväsendets lagar i deras helhet eller

lagarna i övrigt om jorddelning å landet, viss ändring måtte åstadkommas

i nu gällande lag om jordavsöndring, har lantmäteristyrelsen bl. a.

uttalat, att styrelsen givetvis vore enig med byggnadsstyrelsen i fråga om

behovet av åtgärder för att få bättre förhållanden till stånd beträffande

fastighetsbildning för byggnadsändamål och blivande samhällsbildning.

Lantmäteristyrelsen höll dock före, att tillräckliga skäl icke förelåge att

då utbryta det av byggnadsstyrelsen väckta spörsmålet från på dagordningen

stående frågor om revision av jorddelningslagstiftningen jämte

fastighetsbildningslagen. Styrelsen trodde sig desto hellre böra intaga

denna ståndpunkt, som byggnadsstyrelsens förslag i jämförelsevis ringa

grad synts styrelsen ägnat att avhjälpa förefintliga missförhållanden,

under det att lantmäteristyrelsen hoppades, att i avvaktan på en fullständig

lagstiftning på ifrågavarande område, syftet med byggnadsstyrelsens

framställning kornrne att i långt större utsträckning vinnas genom

den cirkulärskrivelse till rikets lantmätare, som lantmäteristyrelsen

samma dag utlåtande! avgavs utfärdat med vissa anvisningar beträffande

jorddelningsförrättningar, som avse bildandet av fastigheter

för byggnadsändamål in. in.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuuijl. Maj ris pi o position Nr 205.

I 1

Lantmäteristyrelsen finner sin sålunda angivna ståndpunkt fortfarande

äga sitt berättigande och numera kanske än mer är att beakta, då frågan

om ny jorddelningslagstiftning ryckt närmare sin lösning. Lantmäteristyrelsen

vill emellertid på intet sätt förneka önskvärdheten av att under

nuvarande förhållanden med livlig byggnadsverksamhet inom förorterna

till städerna de synpunkter, som av länsarkitekten Stenfors framhållits i

ämnet, på allt sätt befrämjas vid jorddelningen, men synes det styrelsen,

att på frivillighetens väg och under samverkan mellan ä ena sidan länsstyrelserna

och länsarkitekterna, ä andra sidan lantmäteriets ledning och

tjänstemän ett jämförelsevis tillfredsställande resultat bör kunna vinnas

under övergångstiden till dess den nya jorddelningslagstiftningen för landet

träder i kraft. Styrelsen finner en bekräftelse på denna sin åsikt i

det uttalande, som gjorts uti länsstyrelsens i Stockholms bill här ifrågavarande

framställning, att länsstyrelsens bemödanden att på underhandlingens

väg nå de önskemål, som eftersträvats i berörda hänseende, oftast

krönts med framgång.

Lantmäteristyrelsen får vidare framhålla, att enligt styrelsens uppfattning

med de föreslagna lagbestämmelserna icke skulle vinnas de syftemål,

som avsetts, om ock desamma i viss män kunde verka i rätt riktning.

Man torde nämligen kunna utgå från att, innan förordnande utfärdas om

stadsplans upprättande eller om särskilda byggnadsbestämmelsers tilllämpning,

en tydlig ansats till samhällsbildning måste hava visat sig, då

eljest vederbörande länsstyrelse eller länsarkitekt knappast torde fått

uppmärksamheten riktad på förhållandet. Dessförinnan kan emellertid

en markexploatör redan hava låtit verkställa ägostyckning för försäljning

av byggnadstomter eller för samma ändamål försålt områden, som

avsöndras, och fastighetsbildningen är sålunda redan ett faktum. Därest

denna då icke är verkställd under hänsynstagande till berättigade krav

på en lämplig samhällsbildning, blir följden antingen, att efter skedda försäljningar

samhället småningom växer fram enligt den olämpliga planen,

eller ock att stadsplan förklaras skola upprättas för området och sålunda

en ny plan kommer till stånd, vilken mer eller mindre kommer att strida

mot den redan befintliga fastighetsbildningen. Då med nuvarande lagstiftning

icke kan förhindras, att exploatören försäljer mark enligt den

förut verkställda ägostyckningen, kommer trots de föreslagna lagändringarna

samma förhållanden att inträffa, som enligt vad länsarkitekten

Stenfors i sin skrivelse framhållit nu ofta är fallet, nämligen att av rent

humanitära skäl gent emot köparna av dylika styckningslotter eller lägenheter

man ej kan förhindra bebyggandet enligt den olämpliga styckningsplanen.

Lantmäteristyrelsen håller därför före, att enda möjligheten att råda

bot på missförhållandena är att genom lagbestämmelser förhindra den ur

samhällsbildningssyupunkt olämpliga jorddelningen på ett tidigare stadium

än vad förslaget avser. Detta kan emellertid icke ske, utan att

inskränkning stadgas i den fria jorddelningen, så snart fråga är om exploatering

av mark för byggnadsändamål. Beträffande ägostyckning

skulle detta kunna ske genom fordran på att styckningsplan skall uppgöras

och prövas, innan förordnande utfärdas för lantmätare att verk

ställa ägostyckningen. I fråga om avsöndring är däremot svårare att

finna en lösning, då här förordnande icke erfordras.

En möjligen framkomlig väg skulle kunna vara, att, då fråga är om

fastighet, beträffande vilken anledning förefinnes antaga, att ett större

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

antal avsöndringar därifrån kommer att ske, kartan över fastigheten

med plan för exploateringen på anmodan av länsstyrelsen skall av ägaren

överlämnas till lantmäterikontoret. Härigenom skulle eu prövning av

planen kunna verkställas, innan åtminstone något större antal fastigheter

hunnit uppkomma. Därest önskvärd ändring i planen icke på friv

illighetens väg kunde vinnas, skulle länsstyrelsen då hava möjlighet att

hos Kungl. Maj:t gorå framställning om förordnande, att stadsplan skall

upprättas för området i fråga. Uti underdånig skrivelse den 30 januari

1915 har lantmäteristyrelsen framlagt förslag till ändrad lydelse av bl. a.

21 och 29 §§ i lagen om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,

upptagande jämväl bestämmelser i nyssnämnda riktning, men uteslötos

dessa i den lagändring, som skedde i samband med tillkomsten av

fastighetsbildningslagen.

Uti föreliggande förslag till lag om delning av jord å landet avses emellertid,

att såväl ägostyckning som avsöndring skall ersättas med en ny

delningsform, avstyckning. Då avstyckning skall verkställas såsom en

lantmäteriförrättning, torde här möjlighet kunna finnas, att vinna erforderlig

kontroll på att ej olämpliga styckningar för byggnadsändamål

komma till stånd. I sådana fall, då upplåtelseavtal ej föreligger, synes,

då fråga är om avskiljande för bostadsändamål av nya fastigheter, plan

för avstyckningarnas verkställande alltid böra föreligga och prövas, innan

avstyckning får ske. Detta har även beaktats i det nya förslaget

till lag om delning av jord å landet, där föreskrift härom införts i 19 kap.

1 §. Då upplåtelseavtal däremot redan föreligger, lärer det böra åligga

förrätta!ngsmannen att bedöma, huruvida samhällsbildning kan tänkas

inom överskådlig tid komma till stånd inom det område, där avstyckning

avses skola äga rum, samt att, om så är fallet, tydligt angiva detta i

protokollet rörande förrättningen och, om avstyckningen anses motverka

en ur stadsplane- eller byggnadssynpunkt lämplig utveckling å platsen,

vägra verkställa densamma. Möjligen bör även förrättningsmannen tillläggas

befogenhet att påfordra uppgörandet av plan för vidare exploatering

eller ock rätt att uppskjuta förrättningen för att genom länsstyrelsen

få prövat, huruvida plan för bebyggandet bör uppgöras, innan vidare

avstyckning inom visst område får äga rum. Föreskrifter i nu

antydd riktning torde dock knappast böra utfärdas såsom provisorisk

lagstiftning, och finner lantmäteristyrelsen sig icke vara beredd att framlägga

förslag i ämnet utan sammanhang med föreliggande förslag till lag

om delning av jord å landet.

Av vad lantmäteristyrelsen sålunda anfört, torde framgå att en lagstiftning

av den art, som av länsstyrelsen i Stockholms län föreslagits,

troligen skulle komma att bliva gällande endast under helt kort tid, möjligen

endast ett par år, och att densamma icke är tillfyllest för vinnande

av syftet att på ett tidigt stadium i utvecklingen förhindra uppkomsten

av fastigheter, som kunna motverka en ur byggnadssynpunkt planmässig

samhällsbildning. På grund härav finner lantmäteristyrelsen sig

icke kunna tillstyrka förslaget.

Länsarkitekten Stenfot, vilken erhållit tillfälle att taga del av lantmäteristyrelsens

nyssnämnda utlåtande, har därefter inkommit med en

den 23 februari innevarande år dagtecknad underdånig skrivelse i ärendet,

I skrivelsen framhåller Stenfot, att enligt hans uppfattning de av

honom omnämnda missförhållandena icke syntes kunna avhjälpas alle
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr Mö. i:i

näst genom åtgärder pii jorddelningslagstiftningens område utan att, siisom

ock av såväl hans framställning som länsstyrelsens skrivelse framginge,

i första hand erfordrades meddelande av föreskrifter rörande

byggnadsverksamhetens ordnande. Skäl saknades vid sådant förhållande

att uppskjuta vidtagandet av erforderliga åtgärder i avbidan på den nya

jorddelningslagstiftningens genomförande. Sten fors anför vidare:

Att den av länsstyrelsen föreslagna lagstiftningen icke är helt tillfyllest,

såsom lantmäteristyrelsen förmenar, för vinnande av syftet att på ett

tidigt stadium i utvecklingen förhindra uppkomsten av fastigheter, som

kunna motverka en ur byggnadssynpunkt planmässig samhällsbildning,

synes mig icke, även om styrelsens uppfattning vore riktig, vara skäl till

att för närvarande underlåta lagstiftningsåtgärder. Måhända är det

möjligt att finna ännu mera tillfyllestvarande lagstiftning. Frågan huruvida

det ena lagförslaget är mera tillfyllest än det andra torde emellertid

bäst bedömas sedan det någon tid prövats, så mycket mera som erfarenhet

nära nog helt saknas på detta lagområde. Lantmäteristyrelsen har

ju nu icke heller framlagt något motförslag.

Otvivelaktigt vore det av stort värde att vid den blivande stora lagstiftningen

rörande såväl jorddelningar å landet som stadsbyggnadsväsendet

erfarenhet vunnits i hithörande avseenden. Länsstyrelsens lagförslag torde

möjliggöra en rätt mångsidig sådan erfarenhet.

Till min kännedom har i dagarna kommit att intensiv exploatering till

byggnadsfastigheter skall startas å mycket störa områden i Stockholmstrakten.

Den växande konkurrensen mellan markexploatörerna driver

emellertid fram försäljningsmctoder, som mera än förut äro ägnade att

blottställa de sammhälleliga intressena. Det har visat sig att de hänsynslösaste

affärsbedrivarna ej sällan få överhanden över dem som sköta

försäljningen på ett samhälIsmässigt sätt. I brist på lagstiftning bli de

goda företagen överflyglade av de sämre och måste så sakta släppa efter

på de bättre föresatserna. I länet finnas talrika exempel på huru inom

en och samma samhällsbildning kärnan skötes omsorgsfullt av ett exploateringsföretag,

men runt om uppstår tomtjobberi, som föranleder i viss

mån illojal konkurrens samt olämpligt planlagt eller planlöst bebyggande.

Funnes möjlighet att tillämpa likartade föreskrifter å styckningsområdena

skulle sådana missförhållanden icke uppstå eller åtminstone ej

bliva så svårtartade.

Jämväl förenämnda förening har i anledning av lantmäteristyrelsens

utlåtande inkommit med ännu en underdånig skrivelse, däri föreningen

vidhåller sin hemställan om de ifrågasatta lagstiftningsåtgärdernas vidtagande.

Vid övervägande av frågan om vidtagande av åtgärder till förebyggande

av olämplig jorddelning i sådana fall, där jorddelningen utgör ett led i

en begynnande eller fortgående samhällesbildning, torde man böra utgå

från att fullständig trygghet mot missförhållanden av ovan anmärkta art

på ifrågavarande område icke står att vinna. Man torde få nöja sig med

att söka dels så långt möjligt på lagstiftningens väg befordra genomförande

av en sund fastighetsbildning dels ock upplysningsvis genom ve
-

Vep artement

chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 205.

derbö rande förrättningsmän i allmänhetens medvetande inskärpa, att på

sådan jorddelning, som ovan omnämnts, ur allmän synpunkt måste ställas

vissa krav, vilka icke få eftersättas. På den sålunda angivna vägen torde

ej obetydliga resultat stå att vinna. Objektivt påvisbara skäl till ingripande

saknas icke. Att missförhållanden hava rätt och fortfarande råda

beträffande jorddelning för samhällesbildning, särskilt i närheten av de

större städerna i riket, torde av ingen förnekas; åtskilliga företeelser i

trakten av huvudstaden tala här sitt tydliga, språk. Liknande erfarenheter

föreligga jämväl på åtskilliga andra håll inom landet.

Väl kan det ligga nära till hands att, såsom lantmäteristyrelsen förordat,

söka lösa hithörande spörsmål i samband med genomförandet av

den planerade nya jorddelningslagstiftningen. Konstruktionen av det

jorddelningsinstitut, som, därest i ämnet föreliggande lagförslag varder

upphöjt till lag, torde komma till användning vid jorddelning för samhällesbildning,

synes underlätta vidtagandet av i samband med sådan

jorddelning erforderliga kontrollåtgärder. Det är ock min livliga förhoppning,

att förslag till ny lagstiftning om delning av jord å landet skall

kunna framläggas för nästkommande års riksdag. Emellertid lärer, även

om förslaget vinner riksdagens bifall, åtskillig tid förflyta, innan den sålunda

antagna lagen kan tänkas träda i kraft. Åtskilliga administrativa

och instruktionella bestämmelser måste utarbetas i anledning av den nya

lagens stadganden; troligen kan den nya lagstiftningen, även om den

genomföres vid 1925 års riksdag, icke börja tillämpas tidigare än från och

med år 1927. Då enligt mitt förmenande ett snabbt ingripande mot de i förevarande

ärende påtalade missförhållandena är av nöden, anser jag mig

icke böra uraktlåta att föreslå vidtagande av lagstiftningsåtgärder i sådant

syfte, låt vara att de bestämmelser, vilka kunna komma till stånd,

sannolikt erhålla allenast en tämligen kort giltighetstid, åtminstone sådana

de nu formuleras.

Beträffande frågan vilka föreskrifter till förebyggande av omförmälda

missförhållanden böra vidtagas, ansluter jag mig i sak i det stora hela

till vad länsarkitekten Stenfors och länsstyrelsen i Stockholms län därutinnan

föreslagit. Bent lagtekniskt anser jag mig emellertid böra i viss

mån avvika från de framlagda förslagen. För en mindre skiljaktighet i

sak skall jag nedan närmare redogöra.

Såväl länsstyrelsen som Stenfors hava tänkt sig, att till 1 kap. 46 § i

lagen om fastighetsbildning i stad skulle fogas ett stadgande, enligt vilket

Konungen erhölle bemyndigande att jämväl för område å den egentliga

landsbygden meddela förordnande, varom i andra stycket av sistnämnda

paragraf sägs. Då härvid uppenbarligen avses sådant område, varom i

42 § första stycket av nämnda kapitel talas, samt den omförmälda åtgärden

givetvis är avsedd att tillgripas, då av en eller annan anledning förordnande

om upprättande av stadsplan för dylikt område tills vidare ej

anses böra meddelas, synes eu dylik föreskrift lämpligen hava sin plats i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 205. 15

sistnämnda paragraf. Vilken innebörd särskilda föreskrifter med avseende

ä byggnadsverksamhetens ordnande inom visst område praktiskt

taget skola äga, låter sig givetvis icke generellt angivas. Ej sällan lära

emellertid dylika föreskrifter till sin materiella innebörd komma ganska

nära sådan byggnadsplan, som enligt föreliggande förslag till ny stadsplanelag

i vissa fall skall för område å landet upprättas.

Initiativ till åvägabringande av åtgärd, som ovan förordats, synes höra

tillkomma Kungl. Maj:ts befällningsliavande ävensom ägare av jord inom

det område, om vilket fråga är. Vederbörande har sålunda att överväga»

huruvida i det föreliggande fallet initiativ bör tagas för åstadkommande

av stadsplan eller om det måhända är lämpligare att söka utverka särskilda

föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande.

Innan föreskrifter, varom nyss är sagt, meddelas, bör givetvis undersökas,

huru den lokala opinionen ställer sig till frågan. Kommunalfullmäktige,

eller, där sådana ej finnas, kommunalstämman, böra få därom

yttra sig, likaså bör genom länsstyrelsens försorg sammanträde med beiolkningen

inom området hållas samt dess mening i ärendet inhämtas.

Länsstyrelsen och Stenfors hava ansett vissa tillägg böra göras dels till

lagen den 12 maj 1917 om tillägg till 1896 års lag om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring, dels oek till 21 § i sistnämnda lag.

I sak anser jag mig kunna biträda härutinnan föreslagna bestämmelser,

dock med visst undantag. Nämnda bestämmelser avse, bl. a.,

att, där Konungen förordnat om upprättandet av stadsplan för visst område

å landet, vad i 5 kap. 8 § första stycket av lagen om fastighetsbildning

i stad finnes stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande

ägostyckning och jordavsöndring inom området. Innebörden av ett dylikt

stadgande skulle bliva förbud mot verkställande av ägostyckning och

jordavsöndring på det sätt, att därigenom försvårades genomförandet av

stadsplanen, om vars innehåll man emellertid ännu ingenting vet, eller

indelningen i tomter av kvarteren, vilkas läge och utsträckning likaledes

äro okända. En föreskrift av dylikt innehåll lärer svårligen kunna tillmätas

egentlig praktisk betydelse. Däremot torde lämpligen kunna, på

sätt ock föreslagits, stadgas, att, där förordnande meddelats om upprättande

av stadsplan, jorddelning, varom ovan sagts, ej må så verkställas

att markens ändamålsenliga bebyggande försvåras. Detsamma synes böra.

gälla, där Konungen för visst område meddelat särskilda föreskrifter med

avseende å byggnadsverksamhetens ordnande. I detta fall torde man

emellertid höra gå ett steg längre; även om det ej direkt kan påvisas, att

genom ifrågasatt jorddelning markens ändamålsenliga bebyggande försvåras,

lärer delningen icke böra få komma till stånd i händelse föreskrift,

varom ovan talats, därigenom motverkas.

I anslutning till vad ovan anförts har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 42 § i lagen

den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad, förslag till lag om

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

ändrad lydelse av lagen den 12 maj 1917 om tillägg till lagen den 27 juni

1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring samt förslag

till lag om ändrad lydelse av 21 § i nämnda lag den 27 juni 1896.»

Departementschefen uppläser härefter omförmälda tre lagförslag

av den lydelse, bilagor till detta protokoll utvisa, samt hemställer att

för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande

över förslagen måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täckes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall.

Ur protokollet:

N. Cervin.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunpl. Maj:ts proposition Nr 205.

17

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 42 § i lagen den 12 maj 11117 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 42 § i lagen den 12 maj 1917 (nr 269)

om fastighetsbildning i stad skall i nedan angivna del erhålla följande

ändrade lydelse:

42 *.

År---lov.

Framställning----hörd.

Sedan---området.

Finnes stadsplan för område, varom i första stycket förmäles, tills vidare

icke böra upprättas, men prövas behov av särskilda föreskrifter med avseende

å byggnadsverksamhetens ordnande inom området föreligga, må

Konungen meddela sådana föreskrifter. Framställning om meddelande

av dylika föreskrifter göres av Konungens befallningsbavande eller av

ägare av jord inom området. Innan föreskrifter, varom nu är

sagt, meddelas, skola kommunalfullmäktige i orten eller, där sådana ej

finnas, kommunalstämman så ock befolkningen inom området genom Konungens

befallningshavandes försorg erhålla tillfälle att yttra sig i ärendet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1924.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt.

166 höft. (Nr 205)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl, Maj:ts proposition Nr 205.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av lagen den 12 maj 1917 (nr 274) om tillägg till lagen

den 27 juni 1896 om liemmansklyvning, ägostyckniug och jordavsöndring

Härigenom förordnas, att lagen den 12 maj 1917 (nr 274) om tillägg till

lagen den 27 juni 1896 om liemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring

skall erhålla följande ändrade lydelse:

1*.

I fråga---ordförande.

2 *.

Har Konungen jämlikt 1 kap. 42 § första stycket i lagen om fastighetsbildning

i stad eller motsvarande äldre bestämmelse förordnat, att stadsplan

för visst område skall upprättas, må ägostyckning inom det område

icke ske på sådant sätt, att markens ändamålsenliga bebyggande

försvåras.

Lag samma vare beträffande ägostyckning inom område, i fråga om

vilket Konungen jämlikt sista stycket av förenämnda paragraf meddelat

särskilda föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande,

och skall härjämte i fråga om ägostyckning inom sådant område vad i

5 kap. 8 § andra stycket i lagen om fastighetsbildning i stad finnes stadgat

äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924, men gäller ej förrättning, vartill

förordnande meddelats dessförinnan, ej heller beträffande ägostyckning,

som avses i 3 § av lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning

och jordavsöndring, där avtalet om överlåtelsen skett före denna lags

ikraftträdande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 205.

19

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 21 § i lagen den 27 juni 1890 (nr 41) om hemmans

klyvning, ägostyckuing och jordavsöndring.

Härigenom förordnas, att 21 § i lagen den 27 juni 1896 (nr 41) om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring, sådant detta lagrum

lyder enligt lag den 12 maj 1917 (nr 273), skall i nedan angivna del erhålla

följande ändrade lydelse:

21 §.

Jordområde — — — bestämt.

Avhandling---avsöndringen.

Innan---inhämtas.

I fråga---befallningshavande.

Har Konungen jämlikt 1 kap. 42 § första stycket i lagen om fastighetsbildning

i stad eller motsvarande äldre bestämmelse förordnat, att

stadsplan för visst område skall upprättas, må avsöndring inom det område

icke ske på sådant sätt, att markens ändamålsenliga bebyggande

försvåras. Lag samma vare beträffande avsöndring inom område, i fråga

om vilket Konungen jämlikt sista stycket av förenämnda paragraf meddelat

särskilda föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande,

och skall härjämte i fråga om avsöndring inom sådant område vad i

5 kap. 8 § andra stycket i lagen om fastighetsbildning i stad finnes stadgat

äga motsvarande tillämpning.

Önskar---kartan.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1924, men gäller ej beträffande

avsöndring, som skett före sistnämnda dag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj ds lagråd deri 20 mars 1924.

Närvarande:

justitierådet Sundberg,

regeringsrådet Thulin,

justitierådet Stenberg,

justitierådet Köersner.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 14 mars 1924, hade Kungl. Maj:t förordnat, att för det ändamål,

§ 87 regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande skulle inhämtas över

upprättade förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 42 § i lagen den 12

maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad, lag om ändrad lydelse av

lagen den 12 maj 1917 (nr 274) om tillägg till lagen den 27 juni 1896 om

hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring samt lag om ändrad

lydelse av 21 § i''lagen den 27 juni 1896 (nr 41) om hemmansklyvning, ägostyckning

och jordavsöndring.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Bertil Wieselgren.

Följande yttranden avgåvos.

Thulin, Stenberg och Köersner:

I det föreslagna fjärde stycket i 42 § av fastighetsbildningslagen torde

böra inflyta föreskrift, att jordägare, som ej själv är sökande, skall höras

innan byggnadsföreskrifter, varom där sägs, meddelas.

Lagrådet:

Till förebyggande av att de föreslagna lagändringarna under tiden före

lagarnas ikraftträdande eluderas genom överlåtelser för ägostyckning enligt

3 § i lagen den 27 juni 1896 eller avsöndringar torde de föreslagna övergångsbestämmelserna

böra ändras så, att för den nya lagstiftningens

tillämpning å överlåtelser och avsöndringar bestämmes en tidigare dag

än den, då lagarna skola träda i kraft.

I övrigt lämnades de remitterade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

21

Utdrag av protokollet över justitiedepurtementsärenden, hållet inför

Hans Kunglig Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 21 mars 1924.

N ärvarande:

Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Mai.mroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Ekeberg, anmäler lagrådets den 20 mars

1924 givna utlåtande över till lagrådet den 14 i nämnda månad remitterade

förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 42 § i lagen den 12 ma.i

1917 om fastighetsbildning i stad, förslag till lag om ändrad lydelse av

lagen den 12 maj 1917 om tillägg till lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring samt förslag till lag om ändrad

lydelse av 21 § i nämnda lag den 27 juni 1896.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anför departementschefen,

att han med anledning av de av lagrådet eller dess flesta ledamöter gjorda

erinringar låtit vidtaga ändring beträffande förslaget till ändrad lydelse av

1 kap. 42 § i lagen om fastighetsbildning i stad ävensom i de föreslagna

lagarnas promulgationsbestämmelser.

Departementschefen uppläser härefter de sålunda ändrade lagförslagen och

hemställer, att desamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Oskar Adelsohn.

Kilning till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 166 höft. iNr 205.1

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:169 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 42 § i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbild a1 i texten