Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § och 15 § 4 mom. av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering

1924-03-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:207, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § och 15 § 4 mom. av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 207.

1

N r 207.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 11 § och 15 § 4 mom. av förordningen

den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering; given Stockholms slott den 21 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § och

15 § 4 mom. av förordningen den 28 oktober 1910 (nr 117) om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Bihang iill riksdagens protokoll 1924.

1 samt.

168 höft. (Nr 207.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 207.

F örslag

till

förordning om ändrad lydelse av 11 § och 15 § 4 mom. av förordningen

den 28 oktober 1910 (nr 117) om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att stadgandet i 11 § 2:o d) i förordningen den

28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering

skall upphöra att gälla, samt att till 15 § 4 mom. i samma förordning

skall fogas ett nytt stycke av följande lydelse:

Vad ovan sagts om ämbetsverk eller inrättning gäller även överförmyndare.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 207.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den

21 mars 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Beskow, anför:

Uti en från justitiedepartementets lagbyrå till finansdepartementet

överlämnad promemoria har anförts:

»I förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering finnes i 11 § 2:o d) föreskrivet, att till ledning vid

taxeringen skall av förmyndarkammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap

årligen lämnas uppgift angående sammanlagda beloppet av

varje omyndigs i förmyndarräkning redovisade inkomst nästföi-egående

år och angående värdet av den omyndiges förmögenhet vid utgången av

samma år, därest inkomsten uppgått till minst 100 kronor eller förmögenheten

uppgått till minst 1,200 kronor.

Enligt ett av lagberedningen utarbetat förslag till lag om förmynderskap,

vilket kommer att framläggas för 1924 års riksdag, skall kontrollen

över förmyndarnas förvaltning av de omyndigas egendom handhavas av

nya organ, de s. k. överförmyndarna, vilka skola utses minst en för varje

tingslag och varje stad med egen jurisdiktion. Genom den föreslagna lagen,

vilken är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1925, skulle de nuvarande

granskningsgodemännen upphöra att fungera.

En konsekvens av den nya förmynderskapslagstiftningen blir, att överförmyndarna

skola övertaga den befattning med lämnande av uppgifter

för taxering, som nu åligger gode männen, till den del denna uppgiftsskyldighet

anses fortfarande böra bibehållas.

På grund av åtskilliga omständigheter framstår det såsom ett önskemål,

att andra uppdrag icke åläggas överförmyndarna än sådana, som äro

oundgängligen nödvändiga. Man kan emellertid hysa tvivel, huruvida

ovan angivna skyldighet att lämna uppgifter för taxeringen fyller ett

verkligt ändamål. Förmyndare är själv skyldig deklarera för den omyndige,

och godemännens uppgifter grundas allenast på de räkningar, som

förmyndaren avgiver. Det finnes föga anledning antaga, att en förmyndare,

som i den av honom själv avgivna deklarationen lämnar felaktiga

uppgifter, skulle lämna riktiga uppgifter i sin till godemännen avgivna

årsräkning. Möjligen kan genom godemännens uppgifter vinnas kännedom

om ett eller annat fall, där förmyndare helt underlåter att fullgöra

sin deklarationsskyldighet. Vinsten härav för det allmänna är emellertid

försvinnande liten i jämförelse med den nackdel, som det ur den föreslagna

förmynderskapslagstiftningens synpunkt skulle innebära att betunga

överförmyndarna med ifrågavarande uppgiftsskyldighet.

Frågans

innebörd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 207.

Med anledning härav torde det höra tagas i övervägande, huruvida icke

stadgandet i 11 § 2:o d) av förordningen om taxeringsmyndigheter m. m.

hör upphävas. Därest en sådan ändring i förordningen skall genomföras,

bör den komma till stånd samtidigt med genomförandet av förmynderskapslagstiftningen

och -således förslag därom framläggas vid 1924 års

riksdag i samband med förslag om andra ändringar uti ifrågavarande

förordning.»

I ärendet hava utlåtanden avgivits av 1923 års taxeringssakkunniga och

kammarrätten.

Taxerings- Taxeringssakkunniga hava anfört följande:

sakkunniga.

»Intill år 1903 verkställdes den årligen skeende taxeringen till bevillning

av skattskyldigas inkomst huvudsakligen utan att taxeringsmyndigheterna

erhållit av vare sig de skattskyldiga själva eller andra, vilka

horde äga kännedom om deras inkomster, några uppgifter till ledning

för taxeringen. De fall, då uppgiftsskyldighet förelåg, voro endast ett fåtal.

Härutinnan skedde en förändring, då genom förordningen den 21 juli

1902 om inkomstskatt från och med år 1903 i skattesystemet infördes en

ny jämsides med bevillningen utgående direkt skatt, inkomstskatt. Samtidigt

härmed stadgades nämligen en allmän deklarationsplikt eller skyldighet

att avgiva uppgifter till ledning för egen taxering och därjämte

ålades det vissa myndigheter och personer att avlämna uppgifter till ledning

för andras taxering. Bland de då tillkomna stadgandena förekommer

också bestämmelse om skyldighet för förmyndarkammare eller godemän

för tillsyn å förmynderskap att avlämna uppgift angående sammanlagda

beloppet av varje omyndigs inkomst av kapital för nästföregående

år, för så vitt den uppgått till minst 500 kronor.

Inkomstskatten blev från och med år 1911 kombinerad med en förmögenhetsskatt

enligt grunder, som angivas i förordningen den 28 oktober 1910

om inkomst- och förmögenhetsskatt, och stadgades därvid, bland annat,

att skattskyldig skulle taxeras för hemmavarande omyndigt barns förmögenhet,

så framt icke barnet självt borde taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Uppgiftsskyldigheten för förmyndarkammare och godemän

för tillsyn å förmynderskap blev samtidigt genom förordningen om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering utsträckt att avse

sammanlagda beloppet av varje omyndigs i förmyndarräkning redovisade

inkomst nästföregående år, såvitt detsamma uppgått till minst 500 kronor,

och värdet av den omyndiges förmögenhet vid utgången av samma

år, så framt värdet då uppgått till minst 6,000 kronor.

Genom beslut vid 1919 års riksdag, därom förordning utfärdades den

31 oktober 1919, infördes i 1910 års förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt

den s. k. familjebeskattningen av innebörd, bland annat, att

skattskyldig, som hade hemmavarande eller av honom helt eller delvis

underhållna barn under 21 år, skulle, därest icke barnen själva borde taxeras

till inkomst- och förmögenhetsskatt, taxeras jämväl för sådana barns

inkomst och förmögenhet. Förslag till berörda ändringar hade utarbetats

av särskilt tillkallade sakkunniga, de s. k. inkomstskattesakkunniga. som

i samma förslag hemställt om ändring även beträffande förmyndarkammares

och granskningsgodemäns uppgiftsplikt och anfördes angående förslaget

i sistnämnda del följande: ’Det synes erforderligt att i samband

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kanal. Maj:ts proposition Nr 207.

med införande av den anordningen, att skattskyldig skall taxeras för

hemmavarande eller av honom underhållna barns inkomst och förmögenhet,

utsträcka uppgiftsplikten för förmyndarkammarn eller godemän för

tillsyn ä förmynderskap i fråga om inkomst eller förmögenhet, som lillkommer

omyndig. Man torde dock kunna inskränka sig till att fordra dylika

uppgifter, därest den omyndiges inkomst uppgått till minst 100 kronor

eller hans förmögenhet till minst 1,200 kronor, detta för att bespara

ifrågavarande myndigheter besväret att avlämna uppgifter angående inkomster

och förmögenheter, vilka praktiskt taget sakna betydelse i skattcavseende.

’ Den av inkomstskattesakkunniga sålunda ifrågasatta ändringen

i 11 § 2:o d) av taxeringsförordningen blev, såsom i nyss återgivna

anförande förutsatts, genomförd i samband med införande''! av familjebeskattningen.

Genom beslut vid 1022 års riksdag verkställdes sådana ändringar i familjebeskattningen,

att densamma bibehölls endast beträffande hemmavarande

omyndigt barns förmögenhet, så framt barnet icke självt skulle

taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, men upphävdes i övrigt. Förordning

härom utfärdades den 3 november 1922. Härigenom skedde alltså

i detta avseende en återgång till bestämmelserna före 1919 års ändringar,

men någon återgång till de tidigare reglerna för förmyndarkammares

och granskningsgodemäns uppgiftsplikt har icke ägt rum.

Såsom i den remitterade promemorian anföres, medför den nya förmynderskapslagstiftningen

i dess föreslagna form, att överförmyndarna böra

övertaga den skyldighet beträffande uppgifter till omyndigas taxering,

som hittills ålegat förmyndarkammare och granskningsgodemän, om och

i den mån denna skyldighet anses böra bibehållas.

Av den redogörelse, som ovan lämnats för tillkomsten av nu gällande

stadganden rörande denna uppgiftsskyldighet, synes i varje fall ett upphävande

av den år 1919 genomförda utvidgningen av uppgiftsskyldigheten

icke kunna möta några som helst betänkligheter, då den beskattningsregel,

vara denna utvidgning grundades, numera bortfallit.

Frågan blir väl då närmast, om den uppgiftsskyldighet, som gällde

före 1919 års ändringar, bör bibehållas eller uppgiftsskyldigheten bör helt

och hållet bortfalla.

De förhållanden, som i den remitterade promemorian åberopats såsom

skäl för det senare av de båda nyssnämnda alternativen, överensstämma

alldeles med de sakkunnigas erfarenhet i förevarande avseende och de sakkunniga

anse dessa förhållanden innebära fullgiltig grund för ett upphävande

av den ifrågavarande uppgiftsskyldigheten.

Emellertid kunna givetvis fall inträffa, då taxeringsmyndigheterna för

en behörig taxering äro i behov av vissa kontrolluppgifter, som överförmyndarna

äro i stånd att lämna ur dem tillhandakomna handlingar. Det

synes därför vara önskligt, att sådan uppgift efter därom framställd begäran

kan bekommas från överförmyndarna, och för överförmyndarna

torde en skyldighet att på begäran av taxeringsmyndighet lämna uppgifter,

som ansetts för taxering erforderliga, icke innebära något betungande.

Enligt 15 § 4 mom. i taxeringsförordningen åvilar liknande skyldighet ämbetsverk

och inrättningar.

De sakkunniga hemställa alltså,

att stadgandet i taxeringsförordningens 11 § 2:o d) upphäves,

att till samma förordnings 15 § 4 mom. fogas ett nytt stycke av följande

innehåll:

Bihami till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 168 höft. (Nr 20''/.)

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 207.

’Vad ovan sagts om ämbetsverk eller inrättning gäller även överförmyndare.

’

samt att dessa ändringar i taxeringsförordningen må genomföraa och

träda i kraft samtidigt med förmynderskapslagstiftningen.»

Kammarrätten har förklarat sig biträda taxeringssakkunnigas hemställan.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning i frågan och har låtit inom departementet

utarbeta ett förslag till förordning om ändring av taxeringsförordningen

i hithörande delar i enlighet härmed.

Genom proposition, nr 53, har Kungl Maj:t förelagt innevarande års

riksdag förut omförmälda förslag till lag om förmynderskap.

Föredragande departementschefen uppläser härefter det inom departementet

utarbetade förslaget till förordning om ändrad lydelse av 11 §

och 15 § 4 mom. av förordningen den 28 oktober 1910 (nr 117) om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering samt hemställer,- att förslaget

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten

bifalla och förordnar, att proposition av

den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Regnér.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:222 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § och 15 § 4 mom. av förordningen den 28 ok a1 i texten
  2. BevU 1924:43 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § och 15 § 4 mom. av förordningen den 28 oktober 1910 o s. 1 i texten