Sök i Ratio Lex

Angående anläggande av ett statens kraftverk vid Norrforsen i Ume älv

1924-03-19 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:210, Angående anläggande av ett statens kraftverk vid Norrforsen i Ume älv

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr fou).

1

Nr 210.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anläggande av

ett statens kraftverk vid Norrforsen i Ume älv; given

Stockholms slott den 19 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj ds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprin sen-It egen ten i statsrådet

å Stockholms slott den 19 mars 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wertemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför departementschefen,

statsrådet Lubeck:

Sedan riksdagen första gången år 1917 anvisat medel till inköp av vatten- Kronans infall

för att trygga kronans tillgång på vattenkraft, har från och med år 1917 förfor’

gjorts ett flertal inköp av vattenfall, huvudsakligen i mellersta och nedre Norr- sen i

land. Det största av dessa vattenfall är Norr- och Sörforsen, beläget i Ume älv bl me älv15

kilometer uppströms om Umeå. Dessa forsar bilda tillsammans en fallsträcka,

som efter den högsta ifrågakommande uppdämningen blir 58 fallmeter.

Den normala lågvattenmängden utgör 61 kubikmeter i sekunden, och under

nio månader av året är vattenmängden i genomsnitt omkring 115 kubikmeter i

sekunden. Vid en verkningsgrad på turbinerna av 85 procent och vid en verkningsgrad

på de elektriska maskinerna av 92 procent kan således före vatten
Bihang

till riksdagens protokoll 1924- 1 samt. 171 käft. (Nr 210.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:is proposition nr $16.

dragets reglering nr fallet utvinnas vid normal lågvattenmängd en effekt av

omkring 26,000 kilowatt och vid den normala 9-månaders vattenmängden omkring

50,000 kilowatt. Efter fullständig reglering av Ume älv torde man komma

till en normal lågvattenmängd av omkring 200 kubikmeter i sekunden och

därvid skulle ur vattenfallet kunna uttagas omkring 85,000 kilowatt dag och

natt. Vattenfallet är således bland de mest betydande i vårt land och utan tvivel

det största i mellersta Norrland.

Huvuddelen av fallet inköptes från aktiebolaget Umeå vattenfall den 30 november

1917 efter godkännande av Kungl. Maj:t. Köpeskillingen utgjorde

2,000,000 kronor. Denna kan ökas med högst 32,200 kronor, i den mån viss

mark eller fiskerätt tages i bruk eller om kraftstationen blir uppförd på viss

plats. Genom brev den 25 januari 1918 har Kungl. Majrt vidare förordnat, att

från domänstyrelsens till vattenfallsstyrelsens förvaltning skola överflyttas

vissa kronan tillhöriga laxfisken i Ume älv, vilka efter fallets utbyggande icke

kunna användas.

Dessutom har vattenfallsstyrelsen efter Kungl. Maj:ts godkännande för

köpeskillingar om tillhopa 359,300 kronor inköpt vissa i närheten av Norroch

Sörforsen belägna fastigheter med tillhörande vattenrätt, vilka fastigheter

erfordras för ett lämpligt bebyggande av omförmälda vattenfall.

När huvuddelen av fallet år 1917 inköptes av kronan från aktiebolaget Umeå

vattenfall, fanns förutom kronan annan spekulant på vattenfallet, nämligen

Umeå stad, som emellertid på grund av affärens stora räckvidd ifrågasatte att

tillsammans med vissa andra intresserade bilda ett aktiebolag för affärens finansiering.

Efter underhandlingar mellan vattenfallsstyrelsen och Umeå stad

beslöt emellertid Umeå stad att i stället samverka med kronan. Härigenom åstadkoms

statens inköp av Norr- och Sörforsen och i samband härmed förband sig

vattenfallsstyrelsen att lämna sin medverkan till en överenskommelse med Umeå

stad, enligt vilken staden skulle för all framtid dels efter ett enligt viss självkostnadsberäkning

fastställt pris få en del av kraften från vattenfallet, dels

med vissa undantag hava ensam distributionsrätt inom Umeå stad och den närmast

kringliggande delen av Umeå socken.

1 skrivelse den 7 mars 1924 har vattenfallsstyrelsen anfört följande:

»Tiden efter vattenfallets inköp har karaktäriserats av höga byggnadskostnader

och höga räntekostnader, vadan någon utbyggnad av vattenfallet tills

vidare ej kunnat ifrågasättas. Förhållandena ha emellertid under de senaste

åren ändrats till det bättre, vadan vattenfallsstyrelsen för ungefär ett år sedan

påbörjade en ingående utredning, huruvida man skulle inom den närmaste framtiden

kunna åstadkomma åtminstone en partiell utbyggnad.

Frågan har på sistone aktualiserats därigenom att Umeå stad, som för närvarande

tar sin kraft från Klabböle kraftstation och som är den viktigaste

abonnenten, med vilken man tills vidare har att räkna vid utnyttjande av

Norr- och Sörforsen, funnit det vara oundgängligen nödvändigt att omedelbart

erhålla krafttillskott och därvid till vattenfallsstyrelsen framhållit, att,

om ej kraft kan till lämpligt pris inom kort erhållas från Norr- och Sörforsen,

staden skulle vara tvungen att själv verkställa nya utbyggnader av Ume älv

vid Klabböle samt viss ombyggnad av kraftstationen. Genom en dylik ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai:tx proposition nr 210. ‘5

byggnad vid Klabböle skulle emellertid möjligheten att utnyttja Norr- och

Sorlorsen väsentligt försämras. Man skulle ej liingre kunna vid starten av en

kraftstation vid Norr- och Sörforsen räkna med den kvalificerade kraftkonsumtion,

som annars står att tillgå i Umeå och omnejd, och kraftstationen skulle

i större grad än annars behöva baseras på mera oviss kraftförbrukning. Det

bär därför varit för vattenfallsstyrelsen angeläget att komma till samförstånd

med Umeå stad och att sålunda skapa förutsättningar för en omedelbar utbyggnad

av Norr- och Sörforsen.

Av de utredningar, som verkställts angående lämpligaste sättet för Norr- och

Sörforsens utbyggnad, må här angivas de viktigaste alternativen.

Undersökning har gjorts angående möjligheten att utbygga hela energikvantiteten

från Norr- och Sörforsen i en enda kraftstation. En dylik utbyggnad

borde lämpligen utföras på följande sätt. Damm förlägges över älven i höjd

med Tvärön med uppdämningshöjd till -j- 75, hänförd till generalstabens nollplan.

En kraftstation anordnas av samma typ som i Porjus, alltså med maskinsal

förlagd i berget. Vattnet tilledes kraftstationen genom en 1.8 km. lång

tilloppstunnel och avledes genom en 1.7 km. lång avloppstunnel, som utmynnar

vid nedre gränsen för Drännlands by. Kostnaden för denna kraftanläggning

bär vid utbyggnad för c:a 140,000 hästkrafter visat sig bliva efter 1914 års

prisnivå 24,500.000 kronor eller per hästkraft 176 kronor, vari emellertid icke

ingår kostnad för inköp av vattenfallet och för erforderliga regleringar.

Med bibehållande av samma ^ uppdämningsyta kan vattenfallet emellertid

även utnyttjas i två trappsteg, således med en övre och en nedre kraftstation.

Uppdelning av fallsträckan kan ske på flera olika sätt. Ett av dessa avser

att i den övre kraftstationen utnyttja 37 fallmeter och i den nedre 21 fallmeter.

Kostnaden för tvenne kraftstationer, anordnade på detta sätt, med en

sammanlagd effekt av c ro 142,000 hästkrafter blir vid 1914 års prisnivå

23,700,000 kronor exklusive kostnad för inköp av vattenfallet och för reglering

av vattendraget. Byggnadskostnaden blir således 167 kronor per hästkraft.

Beräkningen har sålunda visat, att man vid full utbyggnad med två kraftstationer

får en oväsentligt lägre total kostnad än om man utnyttjar fallet i

en enda anläggning. Detsamma gäller årskostnaderna även om i senare fallet

driftkostnaderna bliva något lägre, men skillnaden är ej av någon nämnvärd

betydenhet. Vattenfallsstyrelsen har med ledning av ovan angivna siffror funnit

det vara avgjort bäst att inrikta sig på alternativet för utbyggnad av fallet

med två kraftstationer. Man ernår därigenom framför allt den fördelen, att

man kan börja med utbyggnad av den övre kraftstationen, som bl. a. utnyttjar

den brantaste delen av fallsträckan, det s. k. Norrforsstupet. Härigenom erfordras

ett mindre startkapital.

För utbyggnad av Norrforsen har vederbörande häradsrätt genom utslag

den 3 juni 1904 meddelat tillstånd att uppföra dammar över Ume älv och den

gren av älven, som kallas Tvärån. för att utnyttja denna del av fallet. Enligt

denna dom skulle vattnet ovanför dammarna uppdämmas till en höjd av da

i 69.5 meter över generalstabens nollplan. Intåg och maskinsal förläggas på

älvens vänstra (norra) strand i anslutning till dammbyggnaderna över älvfåran.

Vattnet från turbinerna bortledes genom en e:a 200 meter lång tunnel,

som fortsättes av en öppen kanal, utmynnande i lugnvattnet (Idan) omedelbart

nedanför Norrforsstupet. Härigenom skulle en fallhöjd av c:a 31 meter

utnyttjas.

Att utbygga fallet i enlighet med nämnda laga dom torde ännu vara möihgt,

i det att det lämnade tillståndet är giltigt ända till den 1 januari 1929.

Aven om man baserar utbyggandet av Norrforsen på detta tillstånd, kan man.

vad dämningshöjden beträffar, räkna med tre utvecklingsskeden, Vid starten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

skulle övre vattenytan lämpligen uppdämmas endast till höjden + 65 meter.

Såsom ett andra skede skulle uppdämning ske till höjden + 69.5 meter, såsom

det meddelade tillståndet innebär. Då så framdeles visar sig erforderligt,

kunde sedermera dammbyggnaderna höjas, så att övre vattenytan når höjden

+ 75 meter, vartill emellertid skulle behövas särskilt laga tillstånd.

Med hänsyn till det nuvarande kraftbehovet i södra delen av Västerbotten

bör en utbyggnad av Norrforsen icke göras för mindre effekt än 10,000 kw.

Om denna, enligt vad ovan sagts, utföres för en uppdämning till + 65 meter,

erhåller man den i förhållande till det förefintliga behovet billigaste kraftanläggningen.

Anläggningskostnaderna för en station med två maskinaggregat

för tillsammans normalt 10,000 kw med maskineri så stort, att man medelst

detsamma kan utvinna den högre effekt, som erhålles, då i framtiden dammbyggnaderna

höjas, bliva följande vid nuvarande prisnivå:

Egentliga vattenbyggnader............... 2,250,000 kr.

Permanenta husbyggnader................ 100,000

Provisoriska » ................ 100,000 »

Kraft under byggnadstiden............... 180,000

Vägar, planeringar och rörledningar utomhus....... 20,000

Anordningar för fiske.................. 10,000 »

Ställverksbyggnad................... 100,000 »

Turbiner inklusive montage............... 350.000

Generatorer » » 575,000

Transformatorer och ställverk.............. 185.000

Administration, räntor under byggnadstiden och oförutsett . 780,000 »

Kronor 4,650,000

De mot kostnaderna för inköp av fallet och anläggningskostnaderna svarande

årskostnaderna framgå av nedanstående uppställning. Statens effektiva låneränta

för de belopp, som nedlagts i naturkraft och fastigheter, utgör c:a 5.1 /.

Eör det kapital, som investeras i anläggningar, antages en räntefot av 5 %.

5.1 / ränta å kostnader för inköp av fallet, inklusive ränteförluster

till mitten av år 1926, 3,000 000 kr......... 153,000

5 % ranta å anläggningskostnaden, 4,650,000 kr....... 232,500

0.75 °/« amortering å kostnader för vatten- och husbyggnader,

3,320,000 kronor............ ........ 24.900

2.5 % amortering å kostnader för maskineri, 1,330,000 kronor 33,250

Kostnader för drift, administration och diverse samt utskylder 96,350

Kronor 540,000

kr.

Om räntefoten höjes med exempelvis ]/i ^ på inköpsvärdet för fallet och

byggnadskostnaden, vilket motsvarar c:a 20,000 kronor, så blir totala kostnaden

inklusive säkerhetsmarginal c:a 560,000 kronor.

Fördelas dessa årskostnader på den effekt, som utvinnes, 10,000 kw, blir

kraftkostnaden 54 resp. 56 kr. per kw och år, räknat vid kraftstationen.

Om dammarna utföras för dämningshöjden + 69.5, erhåller man c:a 20 %

högre effekt än i föregående fall. Dessutom får man eu större lugnvattenyta

ovanför kraftstationen, varigenom vinnes, dels att man minskar issvårigheterna

under vintern, dels att man erhåller en bättre vattenhushållning genom

det på så sätt erhållna dygnsmagasinet. Då emellertid av ekonomiska, skäl

en förhöjning av dammen bör ske först i samband med att stationen utvidgas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. !>

att omfatta flera än två maskinaggregat, medtages hår icke detta utvecklingsskede.

.

Fallet kan även utnyttjas därigenom, att den övre kraftstationen förlägges

till den högra (södra) älvstranden. Under denna förutsättning utföras dammarna

på samma sätt, som ovan angivits för en till vänstra stranden förlagd

station. Liksom vid detta utbyggnadsalternativ är det lämpligt att vid starten

icke dämma högre än till höjden + 65 meter. Framdeles kan man genom successiv

utbyggnad höja övre vattenytan till först förslagsvis + 70.5, sedermera

+ 75 meter.

Även vid detta alternativ förlägges själva kraftstationen omedelbart invid

den uppdämda vattenytan. Maskinsalen utspränges i berget på samma sätt

som vid Porjus. Två maskinaggregat installeras. Med hänsyn till att fallhöjden

är 36 meter och således större än vid alternativet å vänstra stranden,

bör maskineriet utföras för större effekt och lämpligen för1 en sammanlagd

effekt av 12,000 kw. Avloppstunneln utmynnar ungefär vid landsvägsbron

över älven vid Sörfors.

Anläggningskostnaderna för en utbyggnad enligt denna förutsättning bliva

vid nuvarande prisnivå följande:

Egentliga vattenbyggnader.......... 3,200.000 kr.

Permanenta husbyggnader................ 120,000

Provisoriska » ................. 130,000 »

Kraft under byggnadstiden............... 290,000

Vägar, inklusive förstärkning av landsvägsbron över älven,

planeringar och rörledningar utomhus......... 60,000

Anordningar för fiske.................. 10 000

Ställ versbyggnad................... 110,000 »

Turbiner inklusive montage............... 450,000 »

Generatorer » » ............... 500,000 »

Transformatorer och ställverk.............. 180,000

Administration, räntor under byggnadstiden och oförutsett . 1,000,000 »

Kronor 6,050,000

Under samma förutsättning beträffande räntefoten, som angivits beträffande

alternativet å vänstra älvstranden, bliva årskostnaderna följande:

5.1 % ränta å kostnaden för inköp av fallet, inklusive ränteförluster

till mitten av år 1926, 3,000.000 kronor...... 153,000 kr.

5 % ränta å anläggningskostnaderna, 6.050,000 kr...... 302,500 »

0.75 % amortering å kostnader för vatten- och husbyggnader,

4,700,000 kr....................... 35,250 »

2.5 % amortering å kostnader för maskineri, 1,350,000 kr. . . 33,750 »

Kostnader för drift, administration och diverse samt utskylder 105,500

Kronor 630,000

Höjes räntefoten med exempelvis + °/°, ökas årskostnaderna till c:a 650,000

kronor.

Fördelas årskostnaderna på den erhållna effekten 12,000 kw, blir priset

52.50 resp. 54 kr. per kw och år.

En till högra (södra) stranden förlagd station har i tekniskt hänseende flera

företräden framför en station, som utföres på vänstra stranden. Bergförhållandena

äro gynnsammare vid utbyggnad på högra stranden än vid utbyggnad

på den vänstra. Ur driftsynpunkt blir en station på högra stranden väsentligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 210.

gynnsammare därigenom, att man icke torde behöva räkna med issvårigheter.

På grund av den större fallhöjden blir effekten under lågvattentiden större

än vid det förra alternativet. Då dessa fördelar äro stora i förhållande till

den merkostnad, som anläggningen på högra stranden betingar, anser vattenfallsstyrelsen,

att en utbyggnad enligt detta alternativ främst bör komma i

fråga. Härtill kommer, att en preliminär kostnadsberäkning visat, att vid full

utbyggnad av hela fallsträckan (medelst utveckling av den övre anläggningen

och tillbyggnad av den nedre) totala anläggningskostnaden blir ej oväsentligt

lägre vid alternativet med kraftstation på högra stranden.

Vad möjligheterna att avsätta kraften beträffar, utgör det område, som i

första hand bör förses med kraft från en kraftstation vid Norrfors, av Ume

älvs dalgång och kustlandet närmast norr och söder om Ume älvs utlopp. Den

största kraftkonsumenten inom området är Umeå stad. Därjämte förbrukas kraft

till avsevärt belopp av träindustriföretagen utefter kusten. Området i övrigt

är elektrifierat från ett flertal små kraftstationer, som leverera ström för belysning

och småmotordrift på landsbygden. En stor del av dessa kraftstationer

kan emellertid endast under en begränsad del av året avgiva full effekt.

Under vintertiden, då kraftbehovet är störst, inträffar lågvattentiden, varför en

avsevärd kraftbrist då föreligger.

Av de undersökningar, som utförts av vattenfallsstyrelsen, har framgått, att

kraftbehovet inom distributionsområdet uppgår till nedanstående effektbelopp:

inom Ume älvs dalgång från Vännäs till Holmsund, däruti inbe
-

räknat 3,500 kw till Umeå stad.............. 4,700 kw

inom kustlandet norr om Ume älvs utlopp till Nvsätra .... 600

inom kustlandet söder om Ume älvs utlopp till Nordmaling . 1,050 »

Summa 6,350 kw

Såsom vattenfallsstyrelsen angivit i sin underdåniga skrivelse av den 28 september

1917. bär vattenfallsstyrelsen i samband med fallets inköp lovat sin medverkan

till följande överenskommelse med Umeå stad.

Kronan förbinder sig att för all framtid tillhandahålla staden 20 % av den

effekt, som kan uttagas från det installerade maskineriet, minst dock redan

från början 3,000 kw. Skulle vattenföringen i Ume älv ej tillåta maskineriets

fulla utnyttjande, nedsättes den staden tillkommande effekten till 20 % av den

för tillfället disponibla effekten. Vid utvidgning av anläggningarna är staden

berättigad att helt eller delvis avstå från sin andel i den härigenom erhållna

effekten, varvid vattenfallsstyrelsen dock är skyldig att vid senare utvidgningar

leverera intill 50 °/> av den effekt, från vilken staden tidigare avstått.

Staden erlägger av de årliga kostnaderna för naturkraften och för kraftstationens

anläggning, drift och underhåll så stor del, som motsvarar dess andel

i den uttagbara effekten. Därvid beräknas årskostnaderna efter en räntefot,

som med 1j2 % överstiger statens effektiva låneränta. Vattenfallsstyrelsen förbinder

sig att ej leverera elektrisk energi till konsumenter av mindre effekt

än 1.000 kw, belägna inom Umeå stad och den närmast staden liggande delen

av Umeå socken, med undantag dock för statsinstitutioner med förbrukning av

minst 100 kw, för elektrokemiska och elektrotermiska försöksanläggningar samt

för sådana kraftavnämare, vilkas kraftbehov icke till skäligt pris tillgodoses av

staden.

Vid de underhandlingar, som vattenfallsstyrelsen under senaste halvåret fört

med Umeå stad, har staden icke velat påtaga sig den ekonomiska risken av

ett kraftabonnemang enligt ovannämnda principer från en första utbyggnad av

Norrforsen. Staden bär vidare ifrågasatt att genom utvidgning av sin kraft
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Rundt. Maj:ts proposition nr 211).

7

station vid Klabböle skaffa sig det effektbelopp, som staden f. n. behöver. Dä

emellertid, som förut nämnts, en utbyggnad av Klabböle kraftstation skulle

under en avsevärd tid väsentligt försvåra en utbyggnad av Norrforsen och därmed

minska utsikterna till förräntning av det kapital, som är nedlagt i Korrock

Sörforsen, kommer vattenfallsstyrelsen att under förbehåll av Kungl.

Majds godkännande med Umeå stad trälfa ett avtal, som visserligen icke ännu

är i alla detaljer slutredigerat, men som i följande punkter skiljer sig från överenskommelsen

av år 1917:

Under det första utvecklingsskedet abonnerar staden å en effekt av 3,500 kw

till ett pris, vilket beroende på storleken av abonnemanget av kraft från såväl

staden som övriga abonnenter successivt sänkes från högst 65 kr. per kw och år

till lägst 55 kr. per kw och år. Så länge kraft finnes tillgänglig vid kraftstationen

vid Norrfors, skall staden icke driva sin kraftstation vid Klabböle,

men erhåller i stället ersättningskraft härför, 2,000 kw, till nedsatt pris. Utbyggnaden

av Norrforsen skall hava eu effekt av minst 10,000 kw. Styrelsen

förbinder sig att icke leverera elektrisk energi till konsumenter

a) inom Umeå stad och de delar av Umeå socken, som på grund av f. n. hos

Kungl. Maj:t inneliggande ansökan kan komma att inkorporeras med staden,

b) återstående delar av Umeå socken och

c) Holmsunds socken inklusive Djupviks municipalsamhälle, Vännäs socken

inklusive Vännäs municipalsamhälle och Deger fors socken.

Dock skall styrelsen vara fritagen från denna begränsning av dess distribution,

i den män styrelsen ålägges leverera bygdekraft eller vederlagskraft

inom samma distributionsområde eller eljest därinom lagligen ålägges leveransskyldighet

av elektrisk kraft.

Styrelsen äger dock rätt att leverera kraft

dels till tre träindustriföretag vid Holmsund,

dels till elektrokemiska och elektrotermiska industrier med ett kraftbehov av

minst 1,000 kw inom det under a) angivna området,

dels till industriella företag inom de under b) och c) bestämda områdena,

vilkas kraftbehov utgör minst 500 kw,

dels till statens järnvägar vid eventuell järnvägselektrifiering och

dels till andra konsumenter, därest dessa icke till skäligt pris erhålla ström

från staden.

Staden förbinder sig att icke leverera kraft utanför sitt ovan under a), b)

och c) nämnda distributionsområde, att tillämpa skäliga strömtaxor, att för

kraft, erforderlig för statliga ändamål, icke hålla högre pris än som av stadens

övriga förbrukare betalas vid samma förbrukningssätt och att inom Holmsunds,

Sandviks och Djupviks samhällen för belysningsändamål tillhandahålla kraft

till samma pris som inom Umeå stad. Denna senare föreskrift har till ändamål

att tillgodose de konsumenters intressen, vilka befinna sig utanför stadens gräns

men inom dess distributionsområde.

Då kraftstationen framdeles eventuellt kommer att utvidgas, senast dock 5

år efter första utvidgningens färdigställande, äger staden rätt att övergå till

de bestämmelser, som ligga till grund för 1917 års förslag till överenskommelse

och som närmare utformats i kontraktet.

Vid meningsskiljaktighet skall tvist hänskjutas till opartisk, sakkunnig tremannanämnd

eller institution med rätt för parterna att vid missnöje med nämndens

eller institutionens avgörande instämma saken till domstol.

_ Vattenfallsstyrelsen anser sig i detta sammanhang böra påpeka, att i föreliggande

avtal icke såsom i vissa andra styrelsens leveranskontrakt inrymts en

allmän bestämmelse om rätt för styrelsen att, därest abonnenten brister i något,

som åligger honom enligt det ingångna kontraktet, avbryta strömleveransen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:i.s proposition nr 310.

Med hänsyn till underlaget för uppgörelsen, sådant det ovan refererats, då kontrahenten

är en stad och sålunda nöjaktig säkerhet torde finnas för kontraktets

fullgörande och då ett avstängande av strömtillförseln till det ifrågavarande

distributionsområdet, med därinom befintliga sjukhus och offentliga inrättningar

knappast torde kunna i praktiken företagas, även om kontraktets bestämmelser

i något fall icke skulle iakttagas, har styrelsen icke ansett sig gentemot

staden böra söka genomdriva en formulering av nyss antydd art. Givetvis kan

i varje fall ett kontraktsbrott beivras genom hänvändelse till skiljedom eller

Vad övriga spekulanter på kraft från den ifrågasätta kraftstationen beträffar

har det icke varit möjligt med hänsyn till den begränsade tiden att med

dessa träffa bindande avtal. Spekulanterna utgöras huvudsakligen av de distributörer,

som f. n. leverera kraft inom kustlandet för belysning och smamotordriftDärjämte

underhandlar vattenfallsstyrelsen med en del träindustrier

om kraftleverans. „ „ , . .....

Vad företagets räntabilitet angår, har vattenfallsstyrelsen givetvis agnat

denna fråga synnerlig uppmärksamhet samt för ändamålet verkställt kalkyler

över de inkomster, som kunna påräknas. Det har visat sig, att man med dei4

kraftavsättning, som kan påräknas vid starten, erhåller så störa inkomster, att

desamma täcka ej mindre årskostnaderna för statens motsvarande distributionsnät

än även utgifterna för räntor, drift, underhåll och amortering av kraftstationen.

Så snart avsättningen utgör 10,000 kw vid alternativet på vänstra

(norra) stranden eller 11,500 kw vid alternativet på högra (södra) stranden,

räcka inkomsterna till att förränta även det kapital, som nedlagts i kostnad tor

själva fallet.

Vattenfallsstyrelsen anser sålunda, att staten icke ikläder sig någon nämnvärd

ekonomisk risk genom att anlägga ett kraftverk vid Norr fors. Att tidpunkten

även nu är inne för dess påbörjande, därom vittnar det livliga intresse,

som från flera håll ägnats frågan om fallets utnyttjande.

Vattenfallsstyrelsen kan alltså ej finna annat än att den ifrågavarande kraftanläggningen

snarast kan och bör påbörjas. Dess fullbordande beräknas kräva

en tid av omkring två år, varför, om arbetet igångsättes instundande sommar,

stationen hör kunna vara i driftfärdigt skick sommaren 1926.»

I anslutning till vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå innevarande års riksdag besluta

att ett statens kraftverk skall anläggas vid Norrforsen i Ume älv samt

att för ändamålet anvisa ett belopp av 6,050,000 kronor, därav 2,000,000 kronor

för budgetåret 1924—1925.

Därjämte har vattenfallsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte godkänna

ett avtal mellan vattenfallsstyrelsen och Umeå stad i huvudsaklig överensstämmelse

med vid styrelsens skrivelse fogat förslag.

Departe- X)en viktigaste naturtillgången i Västerbotten och den, genom vilken befolkmentschefen.

nlngen { främgta rummet har sin utkomst, är skogen. Ett statligt kraftverk

vid Norrforsen måste därför i vad angår industriell energiförbrukning huvudsakligen

räkna med sliperier för tillverkning av mekanisk trämassa, vilka

kräva betydande energimängder, samt med cellolusafabnker, medan däremot

sågverken i allmänhet drivas med avfallsbränsle. Förbrukningen för borgerliga

behov är som vanligt att hänföra till belysning, jordbruk, hantverk och

småindustri ävensom kokning och i vissa fall uppvärmning. Överskottsenergi

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:hs proposition nr 210.

9

kun möjligen finna användning till elektriska ångpannor lör industriella behov.

Med hänsyn till de låga kostnaderna vid fortsatt utbyggnad och vattenfallets

läge nära kusten torde det icke få anses uteslutet, att framdeles kan

påräknas någon avsättning till elektrokemisk industri.

Under de senaste sju åren har ingen vattenkraftstation av mera betydande omfattning

blivit byggd i Västerbotten. Efterfrågan på kraft för mera högvärdiga

borgerliga behov liar emellertid successivt ökats, varigenom tillgången på energi

för industriella ändamål begränsats.

Landsbygden i Västerbotten är elektrifierad dels från Umeå och Skellefteå

kraftverk, dels från ett flertal kraftstationer, som i allmänhet äro utförda i

mindre vattendrag. Under vintertiden, då kraftbehovet för belysning är störst,

kunna dessa kraftstationer till följd av minskad vattentillgång och issvårigheter

ofta icke i erforderlig utsträckning tillgodose behovet.

För kraftförsörjningen i Västerbottens kustland står man nu inför valet att

antingen utvidga de befintliga anläggningarna och eventuellt anlägga nya

kraftstationer eller genom statens försorg åstadkomma ett större kraftverk.

Under rådande förhållanden har jag funnit det senare alternativet vara att

föredraga ur såväl allmänekonomiska som tekniska synpunkter. Jag har däriör

icke velat underlåta att tillstyrka framläggande av förslag i ämnet till årets

riksdag, ehuru anslagsbehovet på grund av förhandlingarnas gång tyvärr icke

kunnat anmälas i tid för att beaktas vid framläggande av statsverkspropositionen.

Vad utförandet beträffar biträder jag vattenfallsstyrelsens åsikt, att utbyggnaden

bör ske med två kraftstationer, en övre och en nedre. Ävenså anser

jag, att dammen till en början bör utföras för den lägsta dämningshöjden,

+ 65 meter.

Av de av vattenfallsstyrelsen framlagda utbyggnadsalternativen erfordrar

det på vänstra (norra) stranden, vilket beräknats kosta 4,650,000 kronor,

mindre anläggningskapital och giver bättre förräntning under första liden efter

färdigställandet. Alternativet på högra (södra) stranden har beräknats kräva

en anläggningskostnad av 6,050,000 kronor, men kan möjligen framdeles lämna

bättre avkastning. Vattenfallsstyrelsens förord för detta senare alternativ är

emellertid närmast föranlett av de mindre riskerna för tillfälliga svårigheter

på grund av is och flottning. Jag anser, att det slutliga valet av utbyggnadsalternativ

bör träffas av Kung], Maj:t, sedan ytterligare klarhet vunnits om

den energi, som kan avsättas, och om möjligheten att använda det den 3 juni

1904 av vederbörande häradsrätt meddelade tillståndet till fallets utbyggande.

För Norr- och Sörforsen har staten erlagt en köpeskilling av sammanlagt

omkring 2,400,000 kronor. Även om fallet omedelbart utbygges, ökas totalkostnaden

för fallet med tillägg av ränteförluster till tiden för igångkörningen

till omkring 3 miljoner kronor. Avsättningsmöjligheterna för energi inom

södra delen av Västerbotten förefalla mig vara så pass betydande, att någon

risk icke torde förefinnas för att räntabiliteten icke skall bliva tillfredsBihang

till riksdagens protokoll 192.''+. 1 samt. 171 höft. (Nr 210.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ställande för en till vänstra (norra) älvstranden förlagd kraftstation, jämväl

med inräknande av naturkraftens värde.

Yad vattenfallsstyrelsens avtal med Umeå stad beträffar, vill jag särskilt

framhålla, att energileveransen enligt detta kan komma att fortgå för all framtid

till ett pris något högre än statens självkostnad. Även om avtalet i detta

hänseende sålunda är gynnsamt för Umeå stad, bör detsamma bedömas efter

de förhållanden, som voro rådande under år 1917, då fallet inköptes i samråd

med staden. Alldenstund staten genom avtalet skulle förbinda sig att enligt

däruti fastställda grunder för obegränsad tid till Umeå stad leverera elektrisk

energi, torde riksdagens medgivande till avtalets avslutande böra inhämtas.

På grund av de skäl, som i statsverkspropositionen anförts för största möjliga

begränsning jämväl av kapitalökningsanslagen, har jag ansett önskligt att nedbringa

det för budgetåret 1924—1925 beräknade anslagsbehovet. Vattenfallsstyrelsen

har i detta avseende meddelat, att sagda kostnad skulle kunna minskas

från 2,000,000 till 1,500,000 kronor genom att låta beställningen av turbiner och

elektrisk utrustning anstå till mitten av år 1925 och förskjuta vissa dammbyggnadsarbeten

till slutet av byggnadstiden.

Vidare förutsätter jag, att vattenfallsstyrelsen jämväl i övrigt söker begränsa

sitt medelsbehov under den närmaste tiden genom att beträffande de av riksdagen

nyligen beviljade anslagen iakttaga all möjlig återhållsamhet, och gäller

detta särskilt nya distributionsanläggningar i sådana fall, där tvekan kan råda

om lämpligheten av omedelbara åtgärder från styrelsens sida.

De för Norr forsverket under nästa budgetår erforderliga medlen. 1,500,000

kronor, kunna ställas till förfogande utan ökning av riksstatens lånemedelssiffra.

Vattenfallsstyrelsen har nämligen i skrivelse den 17 mars 1924 förklarat

sig ämna den 1 april detta år återbetala 1.500,000 kronor av det till

rörelsekapital för statens vattenfallsverk å 1921 års tilläggsstat anvisade reservationsanslaget

å 5,000,000 kronor. Av detta belopp hava förut till riksgäldskontoret

inlevererats 1,500,000 kronor, varjämte 500,000 kronor, enligt

av 1923 års riksdag lämnat medgivande, överförts till anläggningen av en kraftstation

vid Harsprånget för påföring å viss anläggningskostnad för denna

kraftstation. Det belopp, som nu är avsett att återlevereras, torde i likhet med

vad som i årets statsverksproposition tillämpats beträffande obehövliga förlagsmedel

för de affärsdrivande verken, böra i riksstaten uppföras bland i anspråk

tagna kapitaltillgångar.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att ett statens kraftverk skall anläggas vid

Norrforsen i Ume älv för en beräknad kostnad av 6,050,000

kronor, eller, därest förut omförmälda billigare alternativ

kommer till utförande, 4,650,000 kronor;

dels för påbörjande av nämnda kraftverk för budgetåret 1924

—1925 anvisa ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor;

dels medgiva, att med Umeå stad må träffas avtal angående

leverans av elektrisk energi från det blivande kraftverket i hu
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition nr SIO.

11

vudsaklig överensstämmelse med det förslag till avtal, som bilagts

vattenfallsstyrelsens skrivelse den 7 mars 1924; .

dels ock höja den i förslaget till riksstat för budgetåret 1924

—1925 under i anspråk tagna kapitaltillgångar, uppkomna av

lånemedel, upptagna inkomstposten »statens kraftverk» från

2,800,000 kronor till 4,300,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Hr protokollet:

Nils Ädelgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anläggande av ett statens kraftverk vid Norrforsen i Ume älv. a1 i texten
  2. SU 1924:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anläggande av ett statens kraftverk vid Norrforsen i Ume älv. s. 17 i texten