Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel

1924-03-21 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:211, Med förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr £11.

1

Nr 211.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om fördelning av automobilskattemedel; given

Stockholms slott den 21 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

antaga härvid fogade förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml.

172 käft. (Nr 211.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 211.

Förslag1

till

Förordning

om fördelning av automobilskatteniedel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Av de under visst år jämlikt förordningarna om automobilskatt, om särskild

skatt å automobilgummiringar och om särskild skatt å bensin eller

jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt 18 § i förstnämnda förordning

må hava meddelat, influtna skattemedel (automolilsicattemedel) skola

tjugu procent tillfalla rikets städer för att användas för dessas gatu- och

väghållning samt åttio procent landsbygden för att användas företrädesvis

till förbättring och underhåll av för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla

vägar och broar.

2 §•

Av den städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent

av statskontoret fördelas mellan de särskilda städerna i förhållande till de

belopp, som från dem influtit i automobilskatt.

Angående fördelningen av återstående tjugo procent förordnar Konungen.

3 §•

Av landsbygdens andel av skattemedlen skola åttio procent tillgodokomma

de särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt

från respektive läns landsbygd, därvid iakttages, att Kalmar läns landstingsområden

betraktas såsom särskilda län. Av återstående tjugu procent må ett

belopp, motsvarande högst en procent av landsbygdens andel av skattemedlen,

enligt Konungens förordnande användas till understödjande av sådana forsknings-

och undersökningsarbeten, som anses i synnerlig grad befrämja ett

ändamålsenligt användande av ifrågavarande skattemedel, och återstoden

mellan länen fördelas på sätt Konungen förordnar.

4 §. •

Konungen äger att av skattemedel, som enligt 3 § skola tillgodokomma

visst län, årligen bevilja bidrag företrädesvis till förbättring av för automobiltrafiken

särskilt viktiga vägar och broar inom länet samt till underhåll av

sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar och broar, vilkas under
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 211.

3

håll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras, ävensom till

sådan vinterväghåilning, som är till särskilt gagn för automobiltrafiken.

Yad av länet tillkommande skattemedel ej åtgår till beviljade bidrag skall

besparas, intill dess sålunda uppkommet överskott bliver i enahanda ordning

utdelat eller om dess användning annorledes förordnas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924, från och med vilken dag

förordningen den 2 juni 1922 (nr 262) om fördelning av automobilskattemedel

m. m. upphör att gälla.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung l. Mai ds proposition nr 211.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 21 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Märks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lubeck:

På föredragning av chefen för finansdepartementet har Kungl. Maj:t förut

denna dag beslutat förelägga riksdagen förslag till förordning om särskild

skatt å bensin. Avkastningen av denna skatt skulle i likhet med vad fallet

är beträffande automobilskatten och den särskilda skatten å automobilgummiringar

användas till vägväsendets understöd. Tillika har förslag framlagts

om viss ökning av automobilskatten.

Användningen av den för närvarande utgående automobilskatten och den

särskilda skatten å automobilgummiringar regleras av förordningen den 2

juni 1922 (nr 262) om fördelning av automobilskattemedel m. m. Med anledning

av ovanberörda förslag om ökning av de för vägväsendet tillgängliga

medel, synes nu till prövning böra upptagas frågan, huruvida bensinskatten

bör fördelas efter andra grunder än de i nyssnämnda förordning

angivna samt huruvida hittills vunnen erfarenhet av förordningens tillämpning

eller andra omständigheter böra föranleda ändring i nu gällande bestämmelser.

Enligt förordningen om fördelning av automobilskattemedel m. m. skola av

automobilskatten och gummiringskatten 20 procent tillfalla rikets städer för

att användas för deras gatu- och väghållning samt 80 procent landsbygden

för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll av för den allmänna

samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar. Av städernas andel i skattemedlen

fördelas 80 procent mellan de olika städerna i förhållande till de belopp,

som från dem influtit i automobilskatt, under det att återstående 20 procent

fördelas mellan städerna på sätt Kungl. Maj:t förordnar. Sistnämnda föreskrift

har föranletts därav, att den antagna delningsgrunden — beloppet av

från varje stad influten automobilskatt — icke ansetts i alla fall kunna bereda

fullt rättvis fördelning mellan de olika städerna, varför viss del av

skattemedlen ställts till Kungl. Maj:ts förfogande i utjämningssyfte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Av landsbygdens andel uti ifrågavarande skattemedel skola 80 procent tillkomma

de särskilda länen i förhållande till den automobilskatt, som influtit

från vederbörande läns landsbygd, under det att återstående 20 procent fördelas

mellan länen på sätt Konungen förordnar. Sistnämnda föreskrift har;

liksom motsvarande bestämmelse beträffande städerna, tillkommit i utjämningssyfte.

Av de skattemedel, som sålunda tillkomma länen, beviljar Kungl.

Maj:t bidrag företrädesvis till förbättring av för automobiltrafiken särskilt

viktiga vägar samt till underhåll av sådana av vederbörande vägkassa

underhållna vägar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig

grad försvåras. Enligt kungörelsen den 24 november 1923 (nr 407) med

närmare bestämmelser angående fördelningen av automobilskattemedel m. m.

kunna, där sådant finnes av synnerlig vikt för befrämjande av eu god och

planmässig väghållning samt en ändamålsenlig användning av automobilskattemedlen,

av omförmälda skattemedel, på framställning av vederbörande

länsstyrelse, medel av Kungl. Maj:t ställas till länsstyrelsens förfogande

för anlitande av tekniskt sakkunnig person att tillhandagå länsstyrelsen och

vederbörande vägstyrelser uti vägväsendet rörande frågor.

Enligt min mening föreligger icke anledning att i fråga om fördelningen

av den särskilda bensinskattens avkastning följa andra grunder, än dem, som

nyligei1 antagits att gälla för fördelningen av automobilskatten och ringskatten.

I den mån erfarenheten giver vid handen, att ändring i fördelningsgrunderna

är av behovet påkallad, bör sådan givetvis äga rum.

Förslag hava framkommit, att bidrag av automobilskattemedel skulle lämnas

även till vissa andra vägväsendet och automobiltrafiken berörande ändamål

än dem, som angivas i nu gällande författning. Yad som sålunda ifrågasatts

och som synes mig värt närmare beaktande avser bidrag till brobyggnader,

till vinterväghållning för uppehållande av automobiltrafik och

till stödjande av forsknings- och undersökningsarbete på vägteknikens område.

Yad först angår frågan om bidrag till brobyggnader så framgår av den i Bidrag till

årets statsverksproposition lämnade redogörelsen för anslagsbehovet för brobyggnannderstödjande

av brobyggnader m. m. att detta anslag är hårt anlitat och att

höjning av anslaget vore önskvärd, ehuru någon sådan höjning av sparsamhetsskäl

icke kunnat föreslås. Vidare framhålles i statsverkspropositionen,

att även under senaste tid i åtskilliga fall, där arbetet varit av den natur,

att det icke utan fara för den allmänna samfärdseln kunnat undanskjutas,

tillstånd måst lämnas till påbörjande av brobyggnad i avbidan på erforderliga

medel till beviljande av statsbidrag, ävensom att den tyngre automobiltrafiken

mångenstädes nödvändiggjort förstärkning eller ombyggnad av

broar, vilka visat sig icke tåla trafiken.

Det torde ofta förekomma, att vägarna på ömse sidor om en bro tåla den

förekommande automobiltrafiken — de kunna i varje fall med anlitande av,

bland annat, automobilskattemedel iståndsättas för dylik trafik — men

att själva bron på grund av antingen för klen konstruktion från början eller

också till följd av ålder minskad bärighet, endast medgiver framsläppande

av lättare trafik. En mindervärdig bro kan således komma att vara

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mai ds proposition nr 211.

avgörande för en viktig trafikleds utnyttjande till uppenbar olägenhet för

samfärdseln. Att i dylika eller liknande fall automobilskattemedel böra få

användas för bros förstärkande eller ombyggnad, synes lika riktigt som att

bidrag av dessa medel utgå till förbättring av för automobiltrafiken särskilt

viktiga vägar. Givetvis kan det vara svårt att uppdraga en bestämd gräns

mellan förbättrings- och underhålls arbeten, men hinder synes ej böra möta att

bevilja bidrag till underhåll av bro, om dess underhåll i särskilt hög grad

försvåras av automobiltrafiken.

Bidrag till Vad beträffar frågan om vinterväghållning för uppehållande av automobil
vinteryäg-

trafik så hava de sakkunniga för maskinell vägtrafik upptagit denna fråga

hållning. . , . °

. till ingående undersökning.

fö/maskinell De sakkunniga framhålla, att, medan i de sydligare delarna av landet

vägtrafik. mera avsevärda svårigheter icke möta att uppehålla automobiltrafik oavbrutet

även under vintern, för de nordligare landsdelarna däremot automobiltrafiken

hitintills varit praktiskt taget nedlagd under hela vinterhalvåret på

grund av det hinder, de stora snömassorna uppresa. De sakkunniga förmena,

att det är en fråga av största betydelse för Norrland att finna utvägar, genom

vilka automobiltrafik även vintertid kan fortgå. Efter undersökningar

och verkställda praktiska försök hava de sakkunniga kommit till det resultat,

att det synes vara tekniskt möjligt att med relativt enkla medel och

jämförelsevis låg kostnad hålla de norrländska vägarna i ett för automobiler

fullt farbart skick hela vintern. Detta skulle uppnås genom en på visst

angivet sätt verkställd systematisk plogning.

I fråga om kostnaderna för denna ökade vinterväghållning framhålla de

sakkunniga, att vägkållarnas lagliga skyldighet till vinterväghållning icke

kan anses omfatta mer än sedvanlig för trafik med dragare och slädar tillräcklig

vinterväghållning och att det därför i frågans nuvarande läge synes

önskvärt, att de ökade kostnaderna för sådan vinterväghållning i en eller

annan form bestridas av det allmänna. De sakkunniga framhålla som lämpligt

att, åtminstone intill dess ytterligare praktisk erfarenhet vunnits, staten

beviljar anslag för dylikt ändamål å några vägsträckor i de nordliga länen

och i första hand för sådana, å vilka även regelbunden linjetrafik kan antagas

bliva upprätthållen jämväl under vintern. De sakkunniga föreslå, att automobilskattemedel

skola komma till användning för ifrågavarande ändamål.

Länsstyrel- Länsstyrelsen i Norrbottens län har den 16 januari 1924 avgivit särskilt

sen i Norrbot- yttrande över den del av de sakkunnigas för maskinell vägtrafik betänkande,

tens lan. behandlar vintertrafiken med motorfordon. Däri understryker länssty
relsen

betydelsen av att åtgärder vidtagas för möjliggörande av att automobiltrafiken

inom länet kan obehindrat fortgå året om och att härför erforderlig

ekonomisk medverkan från statens sida lämnas. Länsstyrelsen framhåller

också, att genom den året om regelbundna automobiltrafiken skjutshållningen

avsevärt torde kunna inskränkas, varigenom ej obetydliga besparingar

kunna åvägabringas i nuvarande betungande utgifter för skjuts väsendet.

Länsstyrelsen tänker sig statens ekonomiska medverkan ordnad på det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 211.

7

sättet, att till länsstyrelsens förfogande årligen ställes ett visst belopp att

enligt länsstyrelsens beprövande fordelas med hänsyn till föreliggande behov.

Som villkor för bidrag skalle gälla att vederbörande väghållningsdistrikt

bidraga med minst 1h av kostnaderna. Tillsvidare och intill dess större

erfarenhet vunnits rörande systemets verkningar, anser länsstyrelsen, att

berörda belopp for Norrbottens län skulle kunna begränsas till 15,000 kronor

per år.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 4 februari 1924 Väg-och vatöver

det av länsstyrelsen i Norrbottens län avgivna yttrandet framhållit, att te°ky^j“a(ls"

statens bidrag för ifrågavarande vinterväghållning bör utgå med viss del av y

den ölcnmg i vinterväghållningskostnaden, som föranledes av automobiltrafiken,

och att i övrigt för såväl storleken av nämnda bidrag som för utredningen,

formerna och villkoren för statsbidragen i tillämpliga delar böra

gälla bestämmelserna för fördelning av länens automobilskattemedel. För

det fall, att enligt gällande bestämmelser automobilskattemedel icke kunna

användas för ifrågavarande ändamål, hemställer styrelsen om beredande av

särskilt anslag för Norrbottens län å 15,000 kronor.

Med den utveckling, automobiltrafiken nu fått, måste det uppenbarligen Departevara

en angelägenhet av största betydelse, att denna trafik kan fortgå så mentschefenobehindrat

som möjligt året om. Detta är även för automobiltrafikens ekonomi

av stor betydelse, då härigenom fordon och personal på ett bättre

sätt kunna utnyttjas än vid användning endast under en del av året.

Vidkommande södra och mellersta delarna av landet lära väl föreliggande

svårigheter som regel jämförelsevis lätt kunna övervinnas även utan statens

mellankomst. Annorlunda ställa sig förhållandena i landets nordliga delar.

Genom de försök med vintertrafik, som verkställts av icke blott de sakkunniga

för maskinell vägtrafik utan även generalpoststyrelsen och andra, synes dock

numera ådagalagt, att vintertrafik kan uppehållas även i dessa delar av landet

utan allt för störa svårigheter eller kostnader. Givet är emellertid att de

väghållningsskyldiga i dessa landsdelar, som i regel redan äro tyngda av

störa bördor för vägväsendet, oftast icke kunna ensamma påtaga sig de för

berörda vinterväghållning ökade kostnaderna.

Även om ordalagen i nuvarande bestämmelser om automobilskattemedlens

användning icke giva stöd för den tolkning, att dessa medel kunna komma

tiU användning jämväl för vinterväghållning, så måste dock en sådan användning

anses stå i god överensstämmelse med syftemålet med dessa skattemedels

utnyttjande, nämligen automobiltrafikens underlättande å våra vägar.

Härigenom skulle ock den orättvisa kunna undanröjas, som ansetts ligga

däri, att full skatt erlägges även för automobiler i de nordliga delarna av

landet, oaktat de kunna användas allenast en del av året.

Ordningen för medlens användning för detta ändamål torde såsom vägoch

vatten byggnadsstyrelsen förordat i tillämpliga delar böra bliva densamma

som da det gäller bidrag till vägförbättringar m. m.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Understöd

åt forsknings-

och

undersökningsarbeten.

Författ
ningsänd
ring.

Vad. slutligen angår spörsmålet om statens understödjande av forskningsoch

undersökningsarbete på vägteknikens område må framhållas, att den moderna

väghållningen och icke minst vägunderhållet kommit att bliva ett tekniskt-ekonomiskt

problem av betydande räckvidd.

Det är icke blott nödigt, att det praktiska arbetet handhaves av fackutbildade

vägmän, utan det torde jämväl framstå som allt angelägnare, i samma

mån som kostnaderna för vägväsendet stegras, att åtskilliga vägväsendet berörande

frågor underkastas vetenskaplig, teknisk-ekonomisk undersökning.

Som belysande exempel å sådana frågor kunna nämnas frågan om vattnets

och frostens inverkan på vägarna, frågan om de naturliga vägbindemedlen?

deras beskaffenhet, förekomst, provning och praktiska användning för olika

vägtyper m. m.

För tillgodoseende av länsstyrelsers och vägstyrelsers behov av teknisk

sakkunskap för det praktiska vägarbetet kan enligt de för användningen av

automobilskattemedlen gällande bestämmelserna bidrag erhållas av dessa

medel.

Framställningar inneligga hos Ivungl. Maj:t från vissa institutioner och

sammanslutningar om bidrag från automobilskattemedel för forskning och

undersökningar m. m. i vägfrågan.

Det torde särskilt under nuvarande förhållanden och i avvaktan på en fastare

organisation av vägväsendet vara synnerligen angeläget, att alla för vägfrågans

främjande intresserade och nyttiga krafter tillvaratagas och lämnas det

stöd, som kan vara skäligt och möjligt. Då de bidrag från det allmännas

sida, som kunna avses för nu ifrågavarande ändamål, uppenbarligen icke

kunna bliva av större omfattning, måste det förutsättas, att säkerhet skapas för

bidragens nyttiggörande på bästa sätt och att därför intimt samarbete etableras

mellan de organisationer, som för närvarande syssla med ifrågavarande

forskningar och undersökningar, för koncentrering av arbetsuppgifterna och

undvikande av dubbelarbete. Det är också att förvänta, att sådant samarbete

skall kunna säkerställas. Då ifrågavarande arbeten kunna vara ägnade att

i hög grad befrämja ett ändamålsenligare användande av disponibla skattemedel

för vägarnas förbättrande och underhåll, vill jag tillstyrka, att dylika

skattemedel skola kunna i begränsad omfattning användas till understödjande

av här avsedda forsknings- och undersökningsarbeten. Såsom förutsättning

för sådant understöd torde böra krävas, att de, som vilja komma i åtnjutande

därav, underkasta sig den kontroll angående medlens användning och den

understödda verksamheten i övrigt, som Kungl. Maj:t kan finna skäligt föreskriva,

samt att verksamt stöd kan påräknas jämväl från intresserade kommunala

och enskilda organisationers sida.

Med hänsyn till att ett genomförande av vad jag ovan förordat skulle föranleda

ändring av flertalet paragrafer i nu gällande förordning om autornobilskattemedlens

fördelning har det ansetts lämpligt att utarbeta förslag till

helt ny författning i ämnet. Detta förslag ansluter sig emellertid i stort

sett helt till nu gällande förordning. Beträffande de vidtagna förändringarna

må. i anslutning till vad ovan anförts, nämnas följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts proposition nr 211.

9

De bidrag av ifrågavarande skattemedel, som enligt vad jag förut anfört

skulle kunna beviljas till understödjande av broarbeten ävensom till vintervägbållning,

torde beträffande landsbygden böra utgå av de särskilda länens

skattefonder. Då broarbetena synas böra i förevarande avseende helt jämställas

med vägarbeten, har detta ansetts böra komma till uttryck i såväl 1

som 4 §§. Enär broarbete i stad fäller under begreppet gatu- och väghållning,

har någon motsvarande jämkning i avfattningen av 2 § icke synts behöva

vidtagas.

Bidragen till vinterväghållningen kunna icke komma hela riket till del

utan lära komma att erhålla allenast lokal betydelse. Med hänsyn härtill

har det ansetts tillräckligt att intaga stadgande rörande sådant bidrag allenast

i 4 §.

Understöd åt forsknings- och undersökningsarbeten synes böra utgå av de

20 procent av landsbygdens respektive städernas andel av skattemedlen, angående

vilkas fördelning Kungl. Maj:t skall äga att förordna. Beloppet av

utgående understöd torde för närvarande böra begränsas; till sammanlagt

högst en procent av skattemedlen. Då dessa vid bifall till förslagen om införande

av bensinskatt och förhöjning av automobilskatten torde kunna beräknas

uppgå till omkring 12 miljoner kronor årligen, skulle följaktligen i

runt tal högst 120,000 kronor årligen kunna användas för ifrågavarande syfte.

Att understöd föreslås skola utgå även av städernas andel i skattemedlen,

beror därpå, att undersökningar angåendeyvissa permanenta väg- och gatubeläggningar

av betong, cement, bituminösa ämnen m. m. väntas få synnerligt

värde även för städernas vägväsen. Stadgande om nu ifrågavarande understöd

har intagits i 3 §, däri utsäges, att understödet för landsbygdens del

icke får överstiga en procent av dess andel i skattemedlen. Då ordalagen i

2 § andra stycket av nu gällande förordning beträffande städernas andel

tillåta utdelande av här ifrågavarande understöd och då sammanlagda under - stödsbeloppet, även om uttrycklig bestämmelse i sådant avseende ej meddelas,

givetvis ej heller för städernas del kommer att överstiga en procent av städernas

andel i skattemedlen, har 2 § i förslaget upptagits med oförändrad lydelse.

Den nya förordningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1924, bland annat

för att möjliggöra utdelande av bidrag till vinterväghållning före nästa vinters

inträde.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett inom departementet upprättat

förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel, hemställer

departementschefen, att nämnda förslag måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

___ Nils Adelgren.

Bihang till riksdagens protokoll 192^. 1 samt. 172 käft. {Nr 211.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1924:129 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fördelning av automobil skattemedel jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. FK 2TU 1924:8 Skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om sådan ändring i kungörelsen den 24 november 1928 med närmare bestämmelser angående fördelningen av automobilskattemedel a1 i texten