Med förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel
1924-03-21 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:211, Med förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr £11.
1
Nr 211.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om fördelning av automobilskattemedel; given
Stockholms slott den 21 mars 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
antaga härvid fogade förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sven Lubeck.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml.
172 käft. (Nr 211.)
1
2
Kungl. May.ts proposition nr 211.
Förslag1
till
Förordning
om fördelning av automobilskatteniedel.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Av de under visst år jämlikt förordningarna om automobilskatt, om särskild
skatt å automobilgummiringar och om särskild skatt å bensin eller
jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt 18 § i förstnämnda förordning
må hava meddelat, influtna skattemedel (automolilsicattemedel) skola
tjugu procent tillfalla rikets städer för att användas för dessas gatu- och
väghållning samt åttio procent landsbygden för att användas företrädesvis
till förbättring och underhåll av för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla
vägar och broar.
2 §•
Av den städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent
av statskontoret fördelas mellan de särskilda städerna i förhållande till de
belopp, som från dem influtit i automobilskatt.
Angående fördelningen av återstående tjugo procent förordnar Konungen.
3 §•
Av landsbygdens andel av skattemedlen skola åttio procent tillgodokomma
de särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt
från respektive läns landsbygd, därvid iakttages, att Kalmar läns landstingsområden
betraktas såsom särskilda län. Av återstående tjugu procent må ett
belopp, motsvarande högst en procent av landsbygdens andel av skattemedlen,
enligt Konungens förordnande användas till understödjande av sådana forsknings-
och undersökningsarbeten, som anses i synnerlig grad befrämja ett
ändamålsenligt användande av ifrågavarande skattemedel, och återstoden
mellan länen fördelas på sätt Konungen förordnar.
4 §. •
Konungen äger att av skattemedel, som enligt 3 § skola tillgodokomma
visst län, årligen bevilja bidrag företrädesvis till förbättring av för automobiltrafiken
särskilt viktiga vägar och broar inom länet samt till underhåll av
sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar och broar, vilkas under
-
Kungl. Maj ds proposition nr 211.
3
håll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras, ävensom till
sådan vinterväghåilning, som är till särskilt gagn för automobiltrafiken.
Yad av länet tillkommande skattemedel ej åtgår till beviljade bidrag skall
besparas, intill dess sålunda uppkommet överskott bliver i enahanda ordning
utdelat eller om dess användning annorledes förordnas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924, från och med vilken dag
förordningen den 2 juni 1922 (nr 262) om fördelning av automobilskattemedel
m. m. upphör att gälla.
4
Kung l. Mai ds proposition nr 211.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 21 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Märks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lubeck:
På föredragning av chefen för finansdepartementet har Kungl. Maj:t förut
denna dag beslutat förelägga riksdagen förslag till förordning om särskild
skatt å bensin. Avkastningen av denna skatt skulle i likhet med vad fallet
är beträffande automobilskatten och den särskilda skatten å automobilgummiringar
användas till vägväsendets understöd. Tillika har förslag framlagts
om viss ökning av automobilskatten.
Användningen av den för närvarande utgående automobilskatten och den
särskilda skatten å automobilgummiringar regleras av förordningen den 2
juni 1922 (nr 262) om fördelning av automobilskattemedel m. m. Med anledning
av ovanberörda förslag om ökning av de för vägväsendet tillgängliga
medel, synes nu till prövning böra upptagas frågan, huruvida bensinskatten
bör fördelas efter andra grunder än de i nyssnämnda förordning
angivna samt huruvida hittills vunnen erfarenhet av förordningens tillämpning
eller andra omständigheter böra föranleda ändring i nu gällande bestämmelser.
Enligt förordningen om fördelning av automobilskattemedel m. m. skola av
automobilskatten och gummiringskatten 20 procent tillfalla rikets städer för
att användas för deras gatu- och väghållning samt 80 procent landsbygden
för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll av för den allmänna
samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar. Av städernas andel i skattemedlen
fördelas 80 procent mellan de olika städerna i förhållande till de belopp,
som från dem influtit i automobilskatt, under det att återstående 20 procent
fördelas mellan städerna på sätt Kungl. Maj:t förordnar. Sistnämnda föreskrift
har föranletts därav, att den antagna delningsgrunden — beloppet av
från varje stad influten automobilskatt — icke ansetts i alla fall kunna bereda
fullt rättvis fördelning mellan de olika städerna, varför viss del av
skattemedlen ställts till Kungl. Maj:ts förfogande i utjämningssyfte.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
Av landsbygdens andel uti ifrågavarande skattemedel skola 80 procent tillkomma
de särskilda länen i förhållande till den automobilskatt, som influtit
från vederbörande läns landsbygd, under det att återstående 20 procent fördelas
mellan länen på sätt Konungen förordnar. Sistnämnda föreskrift har;
liksom motsvarande bestämmelse beträffande städerna, tillkommit i utjämningssyfte.
Av de skattemedel, som sålunda tillkomma länen, beviljar Kungl.
Maj:t bidrag företrädesvis till förbättring av för automobiltrafiken särskilt
viktiga vägar samt till underhåll av sådana av vederbörande vägkassa
underhållna vägar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig
grad försvåras. Enligt kungörelsen den 24 november 1923 (nr 407) med
närmare bestämmelser angående fördelningen av automobilskattemedel m. m.
kunna, där sådant finnes av synnerlig vikt för befrämjande av eu god och
planmässig väghållning samt en ändamålsenlig användning av automobilskattemedlen,
av omförmälda skattemedel, på framställning av vederbörande
länsstyrelse, medel av Kungl. Maj:t ställas till länsstyrelsens förfogande
för anlitande av tekniskt sakkunnig person att tillhandagå länsstyrelsen och
vederbörande vägstyrelser uti vägväsendet rörande frågor.
Enligt min mening föreligger icke anledning att i fråga om fördelningen
av den särskilda bensinskattens avkastning följa andra grunder, än dem, som
nyligei1 antagits att gälla för fördelningen av automobilskatten och ringskatten.
I den mån erfarenheten giver vid handen, att ändring i fördelningsgrunderna
är av behovet påkallad, bör sådan givetvis äga rum.
Förslag hava framkommit, att bidrag av automobilskattemedel skulle lämnas
även till vissa andra vägväsendet och automobiltrafiken berörande ändamål
än dem, som angivas i nu gällande författning. Yad som sålunda ifrågasatts
och som synes mig värt närmare beaktande avser bidrag till brobyggnader,
till vinterväghållning för uppehållande av automobiltrafik och
till stödjande av forsknings- och undersökningsarbete på vägteknikens område.
Yad först angår frågan om bidrag till brobyggnader så framgår av den i Bidrag till
årets statsverksproposition lämnade redogörelsen för anslagsbehovet för brobyggnannderstödjande
av brobyggnader m. m. att detta anslag är hårt anlitat och att
höjning av anslaget vore önskvärd, ehuru någon sådan höjning av sparsamhetsskäl
icke kunnat föreslås. Vidare framhålles i statsverkspropositionen,
att även under senaste tid i åtskilliga fall, där arbetet varit av den natur,
att det icke utan fara för den allmänna samfärdseln kunnat undanskjutas,
tillstånd måst lämnas till påbörjande av brobyggnad i avbidan på erforderliga
medel till beviljande av statsbidrag, ävensom att den tyngre automobiltrafiken
mångenstädes nödvändiggjort förstärkning eller ombyggnad av
broar, vilka visat sig icke tåla trafiken.
Det torde ofta förekomma, att vägarna på ömse sidor om en bro tåla den
förekommande automobiltrafiken — de kunna i varje fall med anlitande av,
bland annat, automobilskattemedel iståndsättas för dylik trafik — men
att själva bron på grund av antingen för klen konstruktion från början eller
också till följd av ålder minskad bärighet, endast medgiver framsläppande
av lättare trafik. En mindervärdig bro kan således komma att vara
6
Kungl. Mai ds proposition nr 211.
avgörande för en viktig trafikleds utnyttjande till uppenbar olägenhet för
samfärdseln. Att i dylika eller liknande fall automobilskattemedel böra få
användas för bros förstärkande eller ombyggnad, synes lika riktigt som att
bidrag av dessa medel utgå till förbättring av för automobiltrafiken särskilt
viktiga vägar. Givetvis kan det vara svårt att uppdraga en bestämd gräns
mellan förbättrings- och underhålls arbeten, men hinder synes ej böra möta att
bevilja bidrag till underhåll av bro, om dess underhåll i särskilt hög grad
försvåras av automobiltrafiken.
Bidrag till Vad beträffar frågan om vinterväghållning för uppehållande av automobil
vinteryäg-
trafik så hava de sakkunniga för maskinell vägtrafik upptagit denna fråga
hållning. . , . °
. till ingående undersökning.
fö/maskinell De sakkunniga framhålla, att, medan i de sydligare delarna av landet
vägtrafik. mera avsevärda svårigheter icke möta att uppehålla automobiltrafik oavbrutet
även under vintern, för de nordligare landsdelarna däremot automobiltrafiken
hitintills varit praktiskt taget nedlagd under hela vinterhalvåret på
grund av det hinder, de stora snömassorna uppresa. De sakkunniga förmena,
att det är en fråga av största betydelse för Norrland att finna utvägar, genom
vilka automobiltrafik även vintertid kan fortgå. Efter undersökningar
och verkställda praktiska försök hava de sakkunniga kommit till det resultat,
att det synes vara tekniskt möjligt att med relativt enkla medel och
jämförelsevis låg kostnad hålla de norrländska vägarna i ett för automobiler
fullt farbart skick hela vintern. Detta skulle uppnås genom en på visst
angivet sätt verkställd systematisk plogning.
I fråga om kostnaderna för denna ökade vinterväghållning framhålla de
sakkunniga, att vägkållarnas lagliga skyldighet till vinterväghållning icke
kan anses omfatta mer än sedvanlig för trafik med dragare och slädar tillräcklig
vinterväghållning och att det därför i frågans nuvarande läge synes
önskvärt, att de ökade kostnaderna för sådan vinterväghållning i en eller
annan form bestridas av det allmänna. De sakkunniga framhålla som lämpligt
att, åtminstone intill dess ytterligare praktisk erfarenhet vunnits, staten
beviljar anslag för dylikt ändamål å några vägsträckor i de nordliga länen
och i första hand för sådana, å vilka även regelbunden linjetrafik kan antagas
bliva upprätthållen jämväl under vintern. De sakkunniga föreslå, att automobilskattemedel
skola komma till användning för ifrågavarande ändamål.
Länsstyrel- Länsstyrelsen i Norrbottens län har den 16 januari 1924 avgivit särskilt
sen i Norrbot- yttrande över den del av de sakkunnigas för maskinell vägtrafik betänkande,
tens lan. behandlar vintertrafiken med motorfordon. Däri understryker länssty
relsen
betydelsen av att åtgärder vidtagas för möjliggörande av att automobiltrafiken
inom länet kan obehindrat fortgå året om och att härför erforderlig
ekonomisk medverkan från statens sida lämnas. Länsstyrelsen framhåller
också, att genom den året om regelbundna automobiltrafiken skjutshållningen
avsevärt torde kunna inskränkas, varigenom ej obetydliga besparingar
kunna åvägabringas i nuvarande betungande utgifter för skjuts väsendet.
Länsstyrelsen tänker sig statens ekonomiska medverkan ordnad på det
Kungl. Maj ds proposition nr 211.
7
sättet, att till länsstyrelsens förfogande årligen ställes ett visst belopp att
enligt länsstyrelsens beprövande fordelas med hänsyn till föreliggande behov.
Som villkor för bidrag skalle gälla att vederbörande väghållningsdistrikt
bidraga med minst 1h av kostnaderna. Tillsvidare och intill dess större
erfarenhet vunnits rörande systemets verkningar, anser länsstyrelsen, att
berörda belopp for Norrbottens län skulle kunna begränsas till 15,000 kronor
per år.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 4 februari 1924 Väg-och vatöver
det av länsstyrelsen i Norrbottens län avgivna yttrandet framhållit, att te°ky^j“a(ls"
statens bidrag för ifrågavarande vinterväghållning bör utgå med viss del av y
den ölcnmg i vinterväghållningskostnaden, som föranledes av automobiltrafiken,
och att i övrigt för såväl storleken av nämnda bidrag som för utredningen,
formerna och villkoren för statsbidragen i tillämpliga delar böra
gälla bestämmelserna för fördelning av länens automobilskattemedel. För
det fall, att enligt gällande bestämmelser automobilskattemedel icke kunna
användas för ifrågavarande ändamål, hemställer styrelsen om beredande av
särskilt anslag för Norrbottens län å 15,000 kronor.
Med den utveckling, automobiltrafiken nu fått, måste det uppenbarligen Departevara
en angelägenhet av största betydelse, att denna trafik kan fortgå så mentschefenobehindrat
som möjligt året om. Detta är även för automobiltrafikens ekonomi
av stor betydelse, då härigenom fordon och personal på ett bättre
sätt kunna utnyttjas än vid användning endast under en del av året.
Vidkommande södra och mellersta delarna av landet lära väl föreliggande
svårigheter som regel jämförelsevis lätt kunna övervinnas även utan statens
mellankomst. Annorlunda ställa sig förhållandena i landets nordliga delar.
Genom de försök med vintertrafik, som verkställts av icke blott de sakkunniga
för maskinell vägtrafik utan även generalpoststyrelsen och andra, synes dock
numera ådagalagt, att vintertrafik kan uppehållas även i dessa delar av landet
utan allt för störa svårigheter eller kostnader. Givet är emellertid att de
väghållningsskyldiga i dessa landsdelar, som i regel redan äro tyngda av
störa bördor för vägväsendet, oftast icke kunna ensamma påtaga sig de för
berörda vinterväghållning ökade kostnaderna.
Även om ordalagen i nuvarande bestämmelser om automobilskattemedlens
användning icke giva stöd för den tolkning, att dessa medel kunna komma
tiU användning jämväl för vinterväghållning, så måste dock en sådan användning
anses stå i god överensstämmelse med syftemålet med dessa skattemedels
utnyttjande, nämligen automobiltrafikens underlättande å våra vägar.
Härigenom skulle ock den orättvisa kunna undanröjas, som ansetts ligga
däri, att full skatt erlägges även för automobiler i de nordliga delarna av
landet, oaktat de kunna användas allenast en del av året.
Ordningen för medlens användning för detta ändamål torde såsom vägoch
vatten byggnadsstyrelsen förordat i tillämpliga delar böra bliva densamma
som da det gäller bidrag till vägförbättringar m. m.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
Understöd
åt forsknings-
och
undersökningsarbeten.
Författ
ningsänd
ring.
Vad. slutligen angår spörsmålet om statens understödjande av forskningsoch
undersökningsarbete på vägteknikens område må framhållas, att den moderna
väghållningen och icke minst vägunderhållet kommit att bliva ett tekniskt-ekonomiskt
problem av betydande räckvidd.
Det är icke blott nödigt, att det praktiska arbetet handhaves av fackutbildade
vägmän, utan det torde jämväl framstå som allt angelägnare, i samma
mån som kostnaderna för vägväsendet stegras, att åtskilliga vägväsendet berörande
frågor underkastas vetenskaplig, teknisk-ekonomisk undersökning.
Som belysande exempel å sådana frågor kunna nämnas frågan om vattnets
och frostens inverkan på vägarna, frågan om de naturliga vägbindemedlen?
deras beskaffenhet, förekomst, provning och praktiska användning för olika
vägtyper m. m.
För tillgodoseende av länsstyrelsers och vägstyrelsers behov av teknisk
sakkunskap för det praktiska vägarbetet kan enligt de för användningen av
automobilskattemedlen gällande bestämmelserna bidrag erhållas av dessa
medel.
Framställningar inneligga hos Ivungl. Maj:t från vissa institutioner och
sammanslutningar om bidrag från automobilskattemedel för forskning och
undersökningar m. m. i vägfrågan.
Det torde särskilt under nuvarande förhållanden och i avvaktan på en fastare
organisation av vägväsendet vara synnerligen angeläget, att alla för vägfrågans
främjande intresserade och nyttiga krafter tillvaratagas och lämnas det
stöd, som kan vara skäligt och möjligt. Då de bidrag från det allmännas
sida, som kunna avses för nu ifrågavarande ändamål, uppenbarligen icke
kunna bliva av större omfattning, måste det förutsättas, att säkerhet skapas för
bidragens nyttiggörande på bästa sätt och att därför intimt samarbete etableras
mellan de organisationer, som för närvarande syssla med ifrågavarande
forskningar och undersökningar, för koncentrering av arbetsuppgifterna och
undvikande av dubbelarbete. Det är också att förvänta, att sådant samarbete
skall kunna säkerställas. Då ifrågavarande arbeten kunna vara ägnade att
i hög grad befrämja ett ändamålsenligare användande av disponibla skattemedel
för vägarnas förbättrande och underhåll, vill jag tillstyrka, att dylika
skattemedel skola kunna i begränsad omfattning användas till understödjande
av här avsedda forsknings- och undersökningsarbeten. Såsom förutsättning
för sådant understöd torde böra krävas, att de, som vilja komma i åtnjutande
därav, underkasta sig den kontroll angående medlens användning och den
understödda verksamheten i övrigt, som Kungl. Maj:t kan finna skäligt föreskriva,
samt att verksamt stöd kan påräknas jämväl från intresserade kommunala
och enskilda organisationers sida.
Med hänsyn till att ett genomförande av vad jag ovan förordat skulle föranleda
ändring av flertalet paragrafer i nu gällande förordning om autornobilskattemedlens
fördelning har det ansetts lämpligt att utarbeta förslag till
helt ny författning i ämnet. Detta förslag ansluter sig emellertid i stort
sett helt till nu gällande förordning. Beträffande de vidtagna förändringarna
må. i anslutning till vad ovan anförts, nämnas följande.
Kungl. Maj;ts proposition nr 211.
9
De bidrag av ifrågavarande skattemedel, som enligt vad jag förut anfört
skulle kunna beviljas till understödjande av broarbeten ävensom till vintervägbållning,
torde beträffande landsbygden böra utgå av de särskilda länens
skattefonder. Då broarbetena synas böra i förevarande avseende helt jämställas
med vägarbeten, har detta ansetts böra komma till uttryck i såväl 1
som 4 §§. Enär broarbete i stad fäller under begreppet gatu- och väghållning,
har någon motsvarande jämkning i avfattningen av 2 § icke synts behöva
vidtagas.
Bidragen till vinterväghållningen kunna icke komma hela riket till del
utan lära komma att erhålla allenast lokal betydelse. Med hänsyn härtill
har det ansetts tillräckligt att intaga stadgande rörande sådant bidrag allenast
i 4 §.
Understöd åt forsknings- och undersökningsarbeten synes böra utgå av de
20 procent av landsbygdens respektive städernas andel av skattemedlen, angående
vilkas fördelning Kungl. Maj:t skall äga att förordna. Beloppet av
utgående understöd torde för närvarande böra begränsas; till sammanlagt
högst en procent av skattemedlen. Då dessa vid bifall till förslagen om införande
av bensinskatt och förhöjning av automobilskatten torde kunna beräknas
uppgå till omkring 12 miljoner kronor årligen, skulle följaktligen i
runt tal högst 120,000 kronor årligen kunna användas för ifrågavarande syfte.
Att understöd föreslås skola utgå även av städernas andel i skattemedlen,
beror därpå, att undersökningar angåendeyvissa permanenta väg- och gatubeläggningar
av betong, cement, bituminösa ämnen m. m. väntas få synnerligt
värde även för städernas vägväsen. Stadgande om nu ifrågavarande understöd
har intagits i 3 §, däri utsäges, att understödet för landsbygdens del
icke får överstiga en procent av dess andel i skattemedlen. Då ordalagen i
2 § andra stycket av nu gällande förordning beträffande städernas andel
tillåta utdelande av här ifrågavarande understöd och då sammanlagda under - stödsbeloppet, även om uttrycklig bestämmelse i sådant avseende ej meddelas,
givetvis ej heller för städernas del kommer att överstiga en procent av städernas
andel i skattemedlen, har 2 § i förslaget upptagits med oförändrad lydelse.
Den nya förordningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1924, bland annat
för att möjliggöra utdelande av bidrag till vinterväghållning före nästa vinters
inträde.
Sedan departementschefen härefter uppläst ett inom departementet upprättat
förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel, hemställer
departementschefen, att nämnda förslag måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
___ Nils Adelgren.
Bihang till riksdagens protokoll 192^. 1 samt. 172 käft. {Nr 211.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- SU 1924:129 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fördelning av automobil skattemedel jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
- FK 2TU 1924:8 Skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om sådan ändring i kungörelsen den 24 november 1928 med närmare bestämmelser angående fördelningen av automobilskattemedel a1 i texten