Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen ''att träffa förlikning i tvister med Lilla Édetspappersbruksaktiebolag in. fl

1924-05-02 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:217, Angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen ''att träffa förlikning i tvister med Lilla Édetspappersbruksaktiebolag in. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 217.

1

Nr 217.

Kungl. Majtts proposition till riksdagen angående bemyndigande

för vattenfallsstyrelsen ''att träffa förlikning

i tvister med Lilla Édetspappersbruksaktiebolag in. fl.;

given Stockholms slott den 2 maj 1924.

^ Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Sven Liibeck.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 2 maj 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtembeeg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Liibeck anför:

Med bifall till Kungl. Maj.ts förslag i ämnet (proposition nr 169) god- statens inköp

kände 1908 års riksdag tre särskilda köpeavtal, varigenom kronan förvärvade är *908 av

vissa fastigheter med tillhörande vattenrätt i Göta älv. Avsikten med de ''“ÄLt*

sålunda beslutade köpen var, att staten genom desamma skulle komma i

tillfälle att medelst reglering av avrinningen i Göta älv bereda sig väsentligen

ökat utbyte av den vattenkraft, staten redan då ägde i älven, samt få

frihet att på lämpligt sätt ordna en förbättrad farled från Vänern till

Kattegatt.

Enligt ett av berörda köpeavtal, dagtecknat den 29 februari 1908 och

försett med tillägg av den 7 april 1908, försålde Lilla Edets pappersbruksBitiang

till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 178 höft. (Nr 217.) 951 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 217.

aktiebolag till Kungl. Maj:t och kronan, bland andra vid östra sidan av Göta

älv belägna områden, dels Lilla Edet nr 1, ett laxfiske och åtta sågkvarnar

eller sågverken nr 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8, Lilla Edet nr 2, ett laxfiske eller

sågverken nr 11 och 12, samt Lilla Edet nr 3, en sågkvarn eller sågverken

nr 9 och 10, å vilka fastigheter lagfart för bolaget beviljats den 11 februari

1907, § 44, dels ock den vid en den 20 november 1799 påbörjad fördelning

av tomterna till Lilla Edet, varöver då upprättad karta blivit den 27 maj 1803

fastställd, med litt. Q betecknade »Spånkajen till Brukets spånavföringsplats»,

vilket område, såsom tillhörande nyssnämnda sågverk nr 1—12, inbegrepes

i den lagfart, som för bolaget å sågverken beviljats den 11 februari 1907,

§ 44. I köpet inbegreps all till de försålda fastigheterna hörande grund,

öar, vattenfall, vatten och fiske i Göta älv. Köpeskillingen utgjorde 5 miljoner

kronor. De försålda fastigheterna med tillbehör skulle bolaget arrendera

av kronan på 10 år, räknade från den 10 juni 1908, och skulle samtliga

årliga arrendebelopp av bolaget betalas i förskott genom avdrag på angivet

sätt vid likviden av köpeskillingen.

Lina Edecs Sedan riksdagen beviljat medel för anläggning av eu ny farled mellan

11 aktfeboiagaS" Vänersborg och Göteborg, utfördes arbeten för farleden vid, bland andra

ersättnings- platser, Lida Edet. Sedermera instämde Lilla Edets pappersbruksaktiet“1“onn“ot

bolag år 1918 Kungl. Maj:t och kronan till Elundre, Väne och Bjärke häradsrätt

med yrkande om ersättning för skada och olägenhet, som av anläggningar

och åtgärder för den nya farleden i Göta älv och i samband därmed

utförda arbeten orsakats ellei^ komme att orsakas bolaget, och fastställde

bolaget under rättegången sitt ersättningsanspråk till omkring 1,160,000

kronor. I utslag den 5 juli 1922 har häradsrätten tillerkänt bolaget ersättning

dels för mistning av de delar av de utav bolaget till den 10 juni 1918

arrenderade fabriksområdena, vilka vattenfallsstyrelsen under åren 1915 och

1916 tagit i besittning, med 2,500 kronor, dels för den ökning i bolagets

kostnad för maskinreparationer, som kunde antagas hava uppkommit av

vattnets förorening genom arbetena å den nya farleden, med 1,000 kronor,

dels för ökning i arbetskostnaden för rörelsens bedrivande under tiden till

arrendets upphörande med 4,000 kronor, dels och för förlust till följd av inskränkning

under omkring ett och ett hälft år i driften vid de av bolaget

arrenderade fabrikerna för tillverkning av sulfitmassa, slipmassa och papper

med 290,000 kronor, eller med tillhopa 297,500 kronor jämte fem procent ränta

därå från stämningsdagen den 9 april 1918, tills betalning skedde, ävensom

ersättning för rättegångskostnaderna med 19,300 kronor. Sedan parterna å

ömse sidor vädjat mot utslaget, är målet för närvarande beroende på Göta

hovrätts prövning.

Fuxerna bya- Därefter hava ett flertal byamän i Fuxerna by år 1922 till förenämnda

mans talan mot häradsrätt instämt Kungl. Maj:t och kronan med yrkande, att kärandena såendTbättrerätt

som delägare i Fuxerna by måtte för sina hemmantal förklaras vara dels

till vissa ägare till halva vattenkraften i Göta älv utmed byns strand med avdrag för

vattenkraft vid den vattenkraft, som kunde prövas tillkomma de regala sågarna vid Lilla

Lina Edet. Edet, dels ock ägare och besittningshavare ej mindre till det område, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kiimjl. Maj:ts proposition nr 217.

.''i

förut såsom utmål använts för lulla Edets sluss och kanal, samt det områdo,

som benämnes gamla spånkajen, än även till de efter storskiftet å Lilla

Edets tomter utanför vissa angivna områden och gamla spånkajen gjorda utfyllningar.

Vidare hava kärandena yrkat ersättning för dem tillhörig vattenkraft

och fast mark, som för kronans anläggningar vid Lilla Edet tagas i

anspråk, ävensom för skada och intrång å Fuxerna bys hela fiskerätt. För

det fall att yrkandena beträffande gamla spånkajen icke skulle bifallas, har

yrkats utbekommande av lösen för byamännen tillkommande rätt till försågning

vid verken vid Tulla Edet.

Med anledning härav har vattenfallsstyrelsen till samma häradsrätt in- Kronans talan

stämt Lilla Edets pappersbruksaktiebolag och stärbhusdelägarna efter bruks- m°t Lina Edets

ägaren C. Emil theger med yrkande, att de måtte värja köpet eller eljest aktiewtg^fl.

till Kung! Maj it och kronan utgiva motsvarande del av köpeskillingen jämte angående

ränta ävensom hålla kronan skadeslös för all skada, kostnad eller förlust, skyldighet,

som kunde tillskyndas kronan därigenom, att Fuxerna byamäns klandertalan

i sin helhet eller delvis bifölles.

I enlighet med parternas hemställan har häradsrätten besluta, att båda

dessa mål skulle handläggas gemensamt.

I målen, som ännu äro beroende på häradsrättens prövning, hava parterna Parternas

i huvudsak anfört följande: andragande!!

Fuxerna lyamän hava anfört, att Fuxerna bys ägovälde, i den mån det- angående

samma icke delats mellan byamännen genom laga skiftesförrättningar eller fastigheter

icke upplåtits åt enskilda personer av byamännen gemensamt, fortfarande och Tatten ''id

vore samfällt för byamännen, och vore detta särskilt fallet med byns område Lllla Edeti

Göta älv. Vid det å Fuxerna by förrättade laga skiftet hade ock »halva

Göta älv» uttryckligen förklarats vara byns gemensamma egendom. För

uppförande av Lilla Edets kraftverk men även för därvarande trafikkanals

behov hade emellertid kronan, praktiskt taget, tagit i anspråk byns hela vattenomrade

i Göta älv samt vissa delar av byns gemensamma jordområde vid

älven. Sin rätt till vatten och land vid Lilla Edet grundade kronan dels

på 1904 års köp av Nya Trollhätte kanalbolags egendom och på den rätt,

kronan förut haft till den gamla slusskanalen med utmål vid Lilla Edet,

dels ock på 1908 års köpeavtal med Lilla Edets pappersbruksaktiebolag.

Medan från början av 1600-talet hade kronan förfogat över vissa områden

av Fuxerna bys land och vatten dels för anordnande av farled förbi Lilla

Edet, dels ock för inrättande därstädes av sågverk och fisken. Beträffande

farleden anordnades sådan under 1600-talets första år medelst anläggande

av slussverk mellan Göta älvs östra strand vid Fuxerna bv och den utanför

befintliga holmen. Slussverket hade av kronan mestadels upplåtits på

arrende, först åt Göteborgs stad, vidare åt Trollhätte gamla kanalbolag,

under vars tid verket förflyttades till västra stranden av Göta älv vid Ström

(1832), samt efter år 1838 åt Nya Trollhätte kanalbolag. Medelst kronans

inköp år 1904 av sistnämnda bolags egendom hade slussverket kommit tillbaka

till kronans besittning. Den rätt, som kronan utövat gentemot Fuxerna

by över för farleden använda områden i land och vatten, grundade sig på

regalrätten: kronan hade icke haft äganderätt utan allenast ständig besittningsrätt,

d. v. s. rätt att nyttja berörda områden, så länge de varit för

ändamålet erforderliga. Yad anginge sågverken och fiskena, hade kronan

redan från början av 1600-talet förfogat över en eller flera sågkvarnar vid

Lilla Edet, vilka kronan utarrenderade till enskilda personer ävensom till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 217.

Göteborgs stad, oftast i sammanhang med slussverket. År 1681 erhöll

emellertid Hans von Gerde besittningsrätt för sig och^sina arvingar till »sågkvarnen»

vid Lilla Edet mot viss årlig avgäld. År 1698 befunnos von

Gerdes kvarnar vid Lilla Edet vara till antalet 8. År 1720 meddelades

skatteköp för von Gerde och hans meddelägare å en holme, 8 sågkvarnar

och ett laxfiske. I 1825 års jordebok betecknades ifrågavarande egendom

sålunda: «Lilla Edet, eu holme nr 1, 8 sågar och 1 laxfiske». Därutöver upptoge

nämnda jordebok vid Lilla Edet dels en sågqvarn, vilken jämlikt år

1771 lämnat vederbörligt medgivande flyttats dit från Lilla Jösseforsen i

Yärmland och motsvarade vad som senare benämnts sågarna nr 9 och 10,

dels ock ett laxfiske, & vilket jämlikt år 1855 meddelat tillstånd uppsatts ett

sågverk, motsvarande vad som senare benämnts sågarna nr 11 och 12. Nu

omförmälda sågar och fisken hade gått i köp och försäljning mellan enskilda

samt slutligen samlats på en hand av ingenjören C. Emil Hseger och av

honom försålts till Lilla Edets pappersbruksaktiebolag, som i sin tur år

1908 försålt dem till kronan. Enligt byamännens förmenande kunde till

dessa kvarnar icke anses höra mera vatten än det, som prövades hava varit

behövligt för deras drift i det skick och till den omfattning, som vid deras

legalisering avsetts.

Då den gamla kanalen vid Lilla Edet redan år 1832 förflyttats till västra

stranden av Göta älv och för densamma förut använda vatten- och jordområden

numera helt komme att tillgodogöras ej för trafikkanalen utan för

Lilla Edets kraftverk, hade följaktligen rätten att nyttja Fuxerna bys land

och vatten upphört och kronan vore pliktig att till byn återställa den för

kanalen använda egendomen. Då vidare de 12 regula sågarna icke hade rätt

till mera vattenkraft än den, för vilken de blivit legaliserade, måste Fuxerna

by anses vara ägare till hälften av Göta älvs vattenkraft utmed sin strand,

allenast med avdrag av berörda vattenkraft till de 12 sågarna. Byn ägde

ock rätt till den vattengrund, som för kraftverket toges i anspråk med avdrag

för de områden, som förut tillhört sågarna.

Beträffande den s. k. gamla spånkajen hade till stöd för kronans och

dess fångesmäns rätt därtill allenast kunnat åberopas en vid storskiftet av

Lilla Edets tomter år 1800 träffad överenskommelse mellan sågverksägarna

och närvarande skiftesdelägare. Medelst denna handling hade spånkajen till

sågverksägaren försålts »till sågbrukets särskilda behov av spåns u tf öring»

mot viss försågningsskyldighet. Då spånkajen sålunda upplåtits för ett bestämt

ändamål, kunde köparna icke hava till densamma förvärvat äganderätt

utan allenast ständig besittningsrätt, och då sågbruket för länge sedan upphört

att existera och sålunda behov av spånavstjälpningsplats icke vidare

förefunnes, måste Fuxerna by vara berättigad att återfå besittningsrätten

till spånkajen. Till vissa utfvllningar utanför, bland andra områden, gamla

spånkajen måste också Fuxerna by hava äganderätt.

Vattenfallsstyrelsen har bestritt byamännens talan samt framhållit, att

enligt styrelsens förmenande på grund av förordningen den 22 april 1881 om

tjuguårig hävd laga hävd förelåge beträffande ifrågavarande sågverkslägenheter

och laxfisken samt grund, Öar, vattenfall, vatten och fiske utanför desamma

intill den gräns, som bestämdes av stadgandet i 12 kap. 4 § jordabalken,

d. v. s. intill vattendragets mitt, samt att därför något klander mot den sålunda

åkomna hävden lagligen ej kunde göras gällande.

Beträffande gamla spånkajen har vattenfallsstyrelsen framhållit, att den år

1800 träffade föreningen innefattade en bekräftelse på en redan 1757 skedd

försäljning av spånkajen till sågbruksägarna samt att under alla förhållanden

hävd jämlikt kungl. förklaringen den 14 maj 1805 måste föreligga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217. 5

Lilla Edets pappershruksaktieholag liar bestritt vattenfallsstyrelsens liemulstalan

beträffande alla i köpet ingående fastigheter med undantag av gamla

spånkajen, enär Euxerna byamäns talan icke avsåge klander av åtkomsten

till berörda fastigheter utan allenast omfånget av den med samma fastigheter

förenade vattenrätten, i vilket avseende bolaget icke gjort några utfästelser.

Beträffande spånkajen vore däremot bolaget berett att värja fånget

och hänvisade i sådant avseende till de av vattenfallsstyrelsen åberopade

åtkomsthandlingarna.

Vidare hava stärbhusdelägarna efter bruksägaren C. Emil Häger yrkat,

att de måtte skiljas från målet, enär Häger i det köpeavtal av den 6 juni

11106, varigenom han till bolaget försålt ifrågavarande fastigheter, fritagit sig

från liemulsskyldighet.

Gentemot vattenfallsstyrelsens påstående om hävd hava Fuxerna byamän

framhållit, att de regala vattenverken vid Lilla Edet, vilka endast hade rätt

till så mycket vatten, som erfordrades för verken, icke kunde genom hävd

förvandlas till vattenverk med strandrätt, d. v. s. med rätt jämväl till befintligt,

icke tillgodogjort vatten. Beträffande spånkajen hava byamännen

framhållit, att densamma upplåtits icke med äganderätt utan allenast med

ständig besittningsrätt, vadan bestämmelserna om hävd icke kunde äga tilllämpligliet

i förevarande fall.

Till bemötande av byamännens invändning, att verken vid Lilla Edet tillgodogjorde

sig vattnet på grund av regalrätt och icke på grund av strandrätt

har vattenfallsstyrelsen åberopat en på föranledande av byamännen av professorn

B. H. Dahlberg i Uppsala den 10 juli 1909 avgiven promemoria i ämnet,

däri uttalas, att han dels icke funnit särskilt stöd för en Euxerna byamäns

rätt till vattnet vid Lilla Edet eller till det område, som läge utanför den

gamla slusskanalen, dels funnit väsentliga skäl tala för att kronan, sedan

den förvärvat den rätt, som på grund av upplåtelse eller särskilt tillstånd

tillkommit enskilda, finge anses äga samma vatten och område.

I skrivelse den 29 mars 1924 har vattenfallsstyrelsen anfört, bland annat:

Styrelsen hade i en den 14 februari 1924 till länsstyrelsen i Älvsborgs län

ingiven ansökning anhållit, att länsstyrelsen måtte meddela kvarstad å eller,

om sådan funnes ej kunna beviljas, förbud för Lilla Edets pappersbruksaktiebolag

att sälja eller förskingra så mycket av bolaget tillhörig egendom,

som svarade mot det av byamännen i rättegången mot Kungl. Maj:t och

kronan yrkade ersättningsbeloppet, 2,419,000 kronor. I avgiven förklaring hade

bolaget bestritt, att vattenfallsstyrelsens yrkande kunde lagligen bifallas. Bolaget

hade vidare framhållit, att Euxerna byamäns skadeståndsberäkningar

under alla förhållanden vore synnerligen överdrivna samt, även om grunden

för käromålet gillades, rimligen icke kunde väntas bliva bifallna till högre

belopp än cirka 500,000 kronor. Slutligen hade bolaget förbehållit sig ersättning

för all den skada och förlust, som kunde drabba bolaget, därest vattenfallsstyrelsens

yrkande om kvarstad eller skingringsförbud vunne länsstyrelsens

bifall. Vattenfallsstyrelsen, som förhandlat med representanter för bolaget

i detta ärende, hade funnit, att eu uppgörelse med bolaget angående

ifrågavarande mellanhavande vore tänkbar och lämplig. Bolaget hade jämväl

till vattenfallsstyrelsen inkommit med ett den 11 mars 1924 dagtecknat

anbud om förlikning, i hithörande delar så lydande:

Vattenfallsstyrelsens

förslag till

förlikning med

Lilla Edets

pappersbruksaktiebolag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bolagets

förliknings
anbud.

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

«Bolaget förklarar sig villigt avstå från varje anspråk mot Kungl. Maj:t

ock kronan, grundat å de förhållanden, som utgjort anledningen till ovanberörda,

genom häradsrättens dom den 5 juli 1922 avgjorda rättegång, och

förty återkalla sin härutinnan anliängiggjorda talan däri inbegripet rättegångskostnaden.

Såsom villkor för att denna bolagets förklaring skall bliva

för bolaget bindande uppställer bolaget, att bolaget före innevarande mars

månads utgång från Kungl. Maj:t och kronans sida mottager såväl dess utfästelse

att återkalla sina i nyssnämnda rättegång mot bolaget framställda

yrkanden som ock dess gent emot bolaget och dess fångesmans, avlidne ingenjören

C. Emil Hseger, stärbhusdelägare avgivna förklaring, att Kungl. Maj:t

och kronan dels erhållit vad genom 1908 års ovanberörda köp blivit av bolaget

avyttrat, och dels avstår från varje ytterligare anspråk, grundat å eller

sammanhängande med samma köp, samt förty nedlägger sin mot bolaget

och dess fångesmans, avlidne ingenjören C. Emil ILeger, stärbliusdelägare

enligt stämningsansökning den 16 april 1923 vid Flundre, Väne och Bjärke

häradsrätt anliängiggjorda talan och återkallar den hos Konungens befallningshavande

i Älvborgs län den 14 februari 1924 gjorda ansökning om

kvarstad eller skingringsförbud. Skulle ifrågavarande förklaring från Kungl.

Maj:t och kronans sida icke kunna avgivas utan riksdagens medverkan, står

bolaget fast vid sin ovan angivna förklaring intill instundande maj månads

utgång, under förutsättning att före samma tidpunkt bolaget fått mottaga en

förklaring från Kungl. Maj:t och kronan av nyss angivna innehåll.»

Vattenfallsstyrelsen anför vidare:

Vid övervägande av de nackdelar och fördelar, som en dylik uppgörelse

skulle medföra för vattenfallsstyrelsen såsom affärsdrivande verk, hade styrelsen

kommit till den uppfattning, att fördelarna vore avgjort övervägande.

Den utredning, som i samband med kronans köp år 1908 av bolagets egendom

vid Lilla Edet ägde rum och som till största delen återfunnes i riksdagshandlingarna

i ärendet nämnda år (proposition nr 169 och statsutskottets

utlåtande nr 169), finge anses utvisa, att Fuxerna byamän icke ägde

någon andel i Lilla Edets vattenfall i Göta älv. Styrelsen vore följaktligen

livligen övertygad därom, att någon fara icke förelåge för att de i stämningen

framställda yrkandena rättsligen skulle kunna bifallas. Beträffande slutligen

den av bolaget mot vattenfallsstyrelsen väckta, i Göta hovrätt vilande

skadeståndstalan måste man räkna med den möjligheten, att, även om nedsättning

skulle kunna i hovrätten eller högsta domstolen vinnas, vattenfallsstyrelsen

likväl finge vara beredd att till bolaget gälda ett icke obetydligt

ersättningsbelopp. Då härtill komme, att ett bifall till vattenfallsstyrelsens

yrkande om kvarstad eller skingringsförbud beträffande bolagets egendom

alltid för kronan kunde medföra en risk för skadestånd, vars storlek man

icke kunde överblicka, men att å andra sidan ett eftergivande utan vidare

av kronans anspråk på säkerhet för sin eventuella fordran mot bolaget icke

heller borde ifrågakomma, syntes det vattenfallsstyrelsen, som om övervägande

skäl talade för lämpligheten av en förlikning efter huvudsakligen de

linjer, som ovan antytts.

Vattenfallsstyrelsen, som av personer med framstående juridisk sakkunskap

erhållit det uttalandet, att byamännens talan icke kunde anses hava utsikt

att vinna bifall, hemställer därför om bemyndigande för styrelsen att med

Lilla Edets pappersbruksaktiebolag ingå förlikning i huvudsaklig överensstämmelse

med det framlagda förslaget.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!,. Maj:ts proposition nr ‘217.

Det framlagda förlikningsförslaget innebär, att kronan avsäger sig rätt till

hemulstalan mot bolaget och stärbhusdelägarna beträffande de år 1908 inköpta

fastigheterna jämte tillhörigheter vid Lilla Edet icke blott i förevarande

av Fuxerna byamän anhängiggjorda tvist utan jämväl i fråga om varje klandertalan,

som kan komma att riktas mot kronan angående ifrågavarande

fastighetsköp. Emellertid lärer någon klandertalan i anledning av berörda

köp av annan än delägare i Fuxerna by icke rimligen kunna ifrågakomma.

I gengäld befrias kronan från en genom dom, som dock ännu icke vunnit

laga kraft, ålagd skyldighet att utgiva ett belopp, som jämte upplupen ränta

uppgår till något över 400,000 kronor. Att märka är, att, då parterna å ömse

sidor fullföljt talan mot berörda dom, omförmälda ersättningsbelopp icke

ännu är definitivt fastslaget, utan kan av domstolarna höjas eller sänkas.

Som vattenfallsstyrelsen medgivit, att bolaget genom ifrågavarande arbeten

lidit intrång, skall under alla omständigheter ersättning utgå.

Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att man icke synes hava

anledning befara en för kronan ogynnsam utgång av den av Fuxerna byamän

mot kronan anhängiggjorda rättegången. De affärsdrivande verken böra i

fråga om träffande av en sådan uppgörelse som den nu föreslagna, där fråga

ej är om uppgivande av någon ståndpunkt av principiell betydelse, bedöma

saken affärsmässigt. Från denna utgångspunkt synas mig skäl föreligga

för kronan att, med tillmötesgående av bolagets framställning om ett snabbt

ordnande av dess tvistiga mellanhavanden med kronan, ingå förlikning med

bolaget och stärbhusdelägarna på de av bolaget erbjudna villkor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Maj:t må bemyndiga vattenfallsstyrelsen att i

föreliggande tvister med Lilla Edets pappersbruksaktiebolag och

delägarna i stärbhuset efter bruksägaren C. Emil Hseger träffa

förlikning i huvudsaklig överensstämmelse med förut omförmälda

förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Departomonts
chofen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:213 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att träffa förlikning i tvister med Lilla Edets s. 1 i texten
  2. SU 1924:104 Statsutskottets utlåtande Nr J04 s. 1 i texten