Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

1924-05-02 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:218, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

1

Nr 218.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften; given Stockholms slott den 2

maj 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar

av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

GUSTAF.

K. J. Beskow.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 3, 7 och 8 §§ i förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften skola i nedan angivna delar erhålla följande

ändrade lydelse:

3 §.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 179 höft. (Nr 218.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

'' 1

5

Avd. !

Kr. ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

KrJ ö.

I

[ Avskrift av lantmätares eller med honom i avseende å

behörighet till vissa förrättningar likställd tjänstemans

förrättningshandlingar:

när densamma utgives från lantmäterikontoren i

länen eller lantmäteristyrelsen, varje sida ............

annan, varje ark •

Bevis angående domstols beslut om ersättning av allmänna

medel åt vittnen och upplysningsvis hörda personer

åt den, som enligt särskilda lagar förordnats till

rättegångsbiträde, åt personer, till vilka jämlikt lagen

om handräckning åt utländsk domstol sådan ersättning

må utgå, eller åt den, som enligt lagen om

tolks anlitande vid domstol biträtt såsom tolk utan

att vara till allmän tolk förordnad ..................

av chefen för justitiedepartementet på anmälan om

tidnings utgivande ..........................................

av chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning

angående innehållet i utländsk lag ..................

dock skall bevis om äktenskapshinder enligt utländsk

lag förses med stämpel till belopp av allenast 2 kronorrörande

anmälan om idkande av handel eller annat

näringsvrke ...................................................

om uppvisning av pass.......................................

om visering av pass för utlänning........................

i uppehållsbok, innefattande tillstånd för utlänning''

att vistas i riket................................................

som erfordras för utbekommande av belöning för

rovdjurs dödande ..........................................

» ; se även Intyg.

Pass, fartygs-:

tullpass:

för fartyg, vars nettodräktighet icke överstiger

10 ton ...................................................

för annat fartyg

6 — —! —

fritt

7 5

6:— e

fritt

fritt

4 50

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

3

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr. k

1

—

4 —

i

! Avd.

3

alppass

| Kr.: ö. Kr. ö. Kr. ö

1 - -U,

annat

Protokoll, varigenom----- 1,000 kronor ...................i

» över ärenden angående förmynderskap och godman-]

skap, vid underdomstol, utdrag därav....................L

» vid underdomstol, om föreläggande för dödsbodel-j

ägare att ingiva bouppteckning ...........................L

» vid underdomstol, om förordnande av gode män)

eller likvidatorer enligt lagen om aktiebolag eller]

lagen om registrerade föreningar för ekonomisk]

verksamhet ......................................................1

som eljest utgives; lika med Avskrift.

t

— ] fritt -

— fritt

i

I fritt

I

,

fritt

Prästebrev..................................................................

Redovisningshandling beträffande arvsmedel, som genom

utrikesdepartementets försorg indrivits å utrikes ort,

för varje fulla 100 kronor av den redovisade kvar
låtenskapens

behållning ...................................

dock skall stämpel icke utgöras, då redovisningen

avser kvarlåtenskap efter svenskt sjöfolk.

Resolution, vilostånds-, — — — Utslag med rubrik.

Se för övrigt 6 §.

7 §.

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

akademier och — — — sådan domstol;

ämbets- eller tjänsteman — — — eller tjänsten; och

överförmyndare.

Frihet från — — — inom yrkesinspektionen.

Konungen äger---utländska hamnar.

8 §.

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offentlig

myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Aktiebrev i inländskt aktiebolag skall, innan brevet av bolaget utgives,

förses med stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp, varå

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

den i brevet avsedda aktie lyder, eller, om brevet utfärdats å två eller flera

aktier, av det belopp, varå aktierna sammanlagt lyda; dock att, ifall enligt

bolagets beslut för aktie skall erläggas betalning med högre belopp än det,

varå aktien lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande till det högre beloppet.

Aktiebrev skall anses såsom av bolaget utgivet, då aktieägaren äger

att sådant hos bolaget utbekomma. Ej må till grund för befrielse från

skyldighet att erlägga stämpelavgift göras gällande, att aktiebrev på grund

av avtal eller eljest icke behöver upprättas.

Varda aktiebrev — — — mellan beloppen.

Aktiebrev, som — — — orsaken härtill.

För aktiebrevs — — — dessa ledamöter.

Se för övrigt 27 §.

Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländskt solidariskt bankbolag

eller annat inländskt bolag, som driver bankrörelse, så ock i kommanditbolag

skall, innan brevet eller beviset av bolaget utgives, förses med stämpel

av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp, varå den i brevet

eller beviset avsedda lott eller andel lyder, eller, om brevet eller beviset

utfärdats å två eller flera lotter eller andelar, av det belopp, varå lotterna

eller andelarna sammanlagt lyda; dock att, ifall enligt bolagets beslut för

lott eller andel skall erläggas betalning med högre belopp än det, varå lotten

eller andelen lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande till det högre

beloppet. Lottbrev skall anses såsom av bolaget utgivet, då lottägaren äger

att sådant hos bolaget utbekomma. Ej må till grund för befrielse från

skyldighet att erlägga stämpelavgift göras gällande, att lottbrev på grund

av avtal eller eljest icke behöver upprättas.

Varda lottbrev, — — — mellan beloppen.

Lottbrev eller — — — orsaken härtill.

För den — — — dessa ledamöter.

Vad sålunda — — — i sparbanker.

Se för övrigt 27 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924 utom i vad den avser

ändringarna i 3 § rubrikerna Bevis angående domstols beslut om ersättning

av allmänna medel åt vittnen m. fl. och Protokoll ävensom i 7 §, i vilka

delar förordningen träder i kraft den 1 januari 1925.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

.r>

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 maj 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, utrikes-, social-,

jordbruks- och handelsdepartementen anför chefen för finansdepartementet,

statsrådet Beskow:

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning vissa förslag

till ändringar i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften. Ändringsförslagen, vilka avse skilda ämnen, hänföra sig

till den i 3 § intagna tariffen ävensom till 7 och 8 §§ av förordningen.

Enligt 8 § stämpelförordningen skola aktiebrev i inländskt aktiebolag Ordningen

samt lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländskt solidariskt beläggnin^av

bankbolag eller annat inländskt bolag, som driver bankrörelse, så ock i aktie- och

kommanditbolag förses med stämpel till visst belopp, innan brevet eller l0^tfl^ev

beviset av bolaget utgives. Upprättat aktiebrev eller lottbrev skall, ändock

att det icke blivit av aktieägaren eller lottägaren mottaget, anses såsom

av bolaget utgivet, då aktieägaren eller lottägaren äger att detsamma hos

bolaget utbekomma. Enligt 27 § samma förordning skall stämpling av

blanketterna till aktie- eller lottbrev samt andels- eller delaktighetsbevis

ske genom generalpoststyrelsens försorg. I andra stycket av sistnämnda

paragraf meddelas vidare bestämmelser om stämpelavgift för interimsbevis

eller interimskvitton å nämnda brev och bevis samt om det särskilda förfarande

för stämpelavgiftens erläggande, som vid utfärdande av dylikt bevis

eller kvitto kommer till användning. Slutligen innehåller 47 § stämpelförordningen

bestämmelser om ansvar och skadeståndsskyldighet för den,

som åsidosätter givna föreskrifter om stämpelbeläggning av nämnda handlingar,

m. m.

I skrivelse den 28 mars 1924 har generalpoststyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t ville till innevarande års riksdag avlåta proposition med

förslag till vissa ändringar i nu berörda bestämmelser av stämpelförord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

Departement

chefen.

ningen. Framställningen bär närmast föranletts av ett utav Kungl. Maj:t

i högsta domstolen den 21 mars 1924 meddelat utslag i mål angående underlåten

stämpelbeläggning av aktier, enligt vilket utslag i målet förd

talan icke kunnat bifallas, enär vid tiden för åtalets anhängiggörande

aktiebrev icke varit upprättade. Generalpoststyrelsen bar framhållit, att

det redan nu nästan dagligen förekomme, att bolag sökte frånkomma stämpelskyldigheten,

och att, sedan högsta domstolens utslag bleve bekant, givetvis

än flera bolag komme att göra detsamma. Det av generalpoststyrelsen

framlagda ändringsförslaget avser att lämna ett klart stadgande om tidpunkten

för stämpelpliktens inträde. I sådant hänseende föreslås i huvudsak,

att stämpelavgift skall inbetalas inom två månader efter det patentoch

registreringsverket i post- och inrikestidningar kungjort, att tecknat

belopp inbetalts eller gratisemission ägt rum. Det särskilda stämpelförfarandet

vid utfärdande av interimsbevis eller interimskvitto skulle därvid

kunna upphöra.

över framställningen hava statskontoret samt patent- och registreringsverket

avgivit utlåtanden och därvid huvudsakligen tillstyrkt ändringsförslaget,

patent- och registreringsverket dock under framhållande att med

förslaget vore förenade jämväl åtskilliga olägenheter.

Vid prövning av förevarande ärende har jag kommit till den uppfattningen,

att den nuvarande ordningen för stämpelbeläggning av aktiebrev

m. m. icke är tillfredsställande. Trots gång efter annan vidtagna ändringar

uti hithörande bestämmelser kvarstår alltjämt i ej ringa grad

möjligheten till stämpelpliktens kringgående. Därtill kommer, att de

givna stadgandena icke lämna säker utgångspunkt för bedömandet av

frågan, vid vilken tid stämpelplikt skall anses inträda, en brist som bereder

såväl den stämpelpliktige som vederbörande myndighet kännbara

olägenheter. Slutligen synes kontrollen över stämpelskattens behöriga utgörande

föranleda icke obetydliga kostnader.

Vid nu angivna förhållanden och då flera uppslag till en fullständig

revision av förfarandet vid stämpelbeläggning av aktie- och lottbrev framkommit,

synes mig ett slutligt ställningstagande till generalpoststyrelsens

framställning icke böra ske, innan en allsidig utredning av hithörande

spörsmål företagits. Uppdrag att verkställa denna utredning torde, såvitt

nu kan bedömas, böra lämnas åt statskontoret, patent- och registreringsverket

samt generalpoststyrelsen.

Utgången i högsta domstolen av det i generalpoststyrelsens framställning

omförmälda mål synes mig likväl nödvändiggöra, att redan nu åstadkommes

en provisorisk lösning till förekommande av att icke den enskilde

genom blotta underlåtenheten att upprätta aktiebrev undandrager

statsverket stämpelskatt. Denna fråga torde enklast kunna lösas genom

ändring av tilläggsbestämmelsen i 8 § stämpelförordningen under rubriken

»Aktiebrev i inländskt aktiebolag» så, att däri utsäges, att aktiebrev skall

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 218. 7

anses såsom av bolaget utgivet, då aktieägaren äger att sådant hos bolaget

utbekomma, vartill — då någon plikt att upprätta aktiebrev icke är uttalad

vare sig i aktiebolagslagen eller i stämpelförordningen — bör fogas det

tillägg, att till grund för befrielse från skyldighet att erlägga stämpelavgift

ej må göras gällande, att aktiebrev på grund av avtal eller eljest

icke behöver upprättas. Mot ett dylikt stadgande skulle möjligen kunna

invändas, att detsamma i verkligheten innebure en föreskrift om skyldighet

att upprätta aktiebrev, ett påbud som, ehuru påkallat av stämpelhänsyn,

snarare borde hava sin plats i aktiebolagslagen. Så lärer emellertid

stadgandet icke med nödvändighet behöva uppfattas, och för det fall, att

aktiebrevs upprättande icke skulle fylla annat ändamål än att bereda

möjlighet till stämpelbeläggning, synes vederbörande myndighet vara oförhindrad

att stämpelbelägga — i stället för aktiebrev — ett i ärendet utfärdat

protokollsutdrag. Ett sådant förfaringssätt har redan tillämpats av generalpoststyrelsen,

och vid prövning av däröver anförda besvär har detsamma av

regeringsrätten lämnats utan anmärkning (regeringsrättens årsbok 1923 s. 40).

Motsvarande ändringar torde böra göras i föreskrifterna om stämpelavgift

å lottbrev.

Genom proposition nr 53 har Kungl. Maj:t för innevarande års riksdag

framlagt förslag till lag om förmynderskap jämte andra därav betingade

lagförslag.

De sålunda framlagda förslagen torde, därest de vinna riksdagens bifall,

böra föranleda ändring i vissa delar av förordningen angående stämpelavgiften.

I den tariff, som finnes intagen i 3 § av ifrågavarande förordning, upptages,

bland annat, en rubrik avseende bevis angående domstols beslut om

ersättning av allmänna medel åt vissa närmare angivna kategorier av personer.

Sådant bevis är fritt från stämpelavgift. Bland dem, som kunna

komma i åtnjutande av förmånen av ersättning av allmänna medel och därom

kunna erhålla bevis av nu ifrågavarande slag, angivas för närvarande vittnen

och upplysningsvis hörda personer i brottmål eller i mål, där fri rättegång

åtnjutes. Denna rubricering är redan nu icke fullt tillfredsställande, enär

i nyare lagar på familjerättens område föreskrivits, att om någon i mål,

som avses i nämnda lagar, enligt rättens förordnande blir inkallad såsom

vittne eller för att upplysningsvis höras, skall beträffande ersättning av allmänna

medel för inställelsen i tillämpliga delar gälla vad i avseende å brottmål

är stadgat. Då nu ytterligare en sådan föreskrift upptagits i det framlagda

förmynderskapslagförslaget, synes en ändring av rubrikens avfattning

lämpligen böra äga rum. En fullständig uppräkning av samtliga de lagar,

som här komma i fråga, skulle emellertid vara allt för tyngande, och någon

svårighet vid tillämpningen torde ej vara att befara, därest i den nya avfattningen

endast angives, att beslutet skall avse ersättning »åt vittnen och

upplysningsvis hörda personer». Bland de personer, åt vilka i övrigt bevis

Ändringar i

stämpelförordningen,

föranledda av

Kungl. Maj:ts

förslag till

lag om förmynderskap

m. m.

Bevis ang. domstols

beslut

om ersättning

av allmänna

medel åt vittnen

m. fi.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

Protokoll vid

underdomstol

över ärenden

ang. förmynderskap

och

godmanskap,

om föreläggande

för dödsbodelägare

att

ingiva bouppteckning.

av ifrågavarande slag kan utfärdas, namnes den, som enligt lagen angående

förordnande av rättegångsbiträde åt häktad eller enligt lagen om fri rättegång

förordnats till rättegångsbiträde. Enligt det framlagda förslaget till

lag om förmynderskap, 12 kap. 6 §, kan rättegångsbiträde förordnas jämväl

åt person, som ifrågasatts skola förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom,

sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, samt åt person,

som på sådan grund försatts i omyndighetstillstånd men begär att åter bliva

förklarad myndig. Då även ett rättegångsbiträde, som sålunda förordnas,

skall åtnjuta ersättning av allmänna medel, erfordras även i denna del ändrad

avfattning av rubriken, vilken ändring lämpligen synes kunna ske på

sådant sätt, att där helt allmänt angives »rättegångsbiträde» utan hänvisning

till de särskilda lagar, enligt vilka biträde kan förordnas.

Under rubriken »protokoll» upptagas i tariffen, bland annat, dels utdrag

av förmynderskapsprotokoll vid underdomstol, dels protokoll vid underdomstol

om förordnande eller entledigande av god man för frånvarande dödsbodelägare

eller om föreläggande för förmyndare eller sådan god man att ingiva

bevis om avlämnande av årsräkning över sin förvaltning eller om föreläggande

för dödsbodelägare att ingiva bouppteckning och dels protokoll vid

underdomstol om förordnande eller entledigande av god man för hustru, som

är ur stånd att vårda sitt gods eller om föreläggande för sådan god man att

ingiva bevis om avlämnande av årsräkning över sin förvaltning. Protokollet

är i samtliga nu angivna fall fritt från stämpel. I sist angivna del är rubriken

så till vida föråldrad, som genom lagen den 12 november 1915 (nr 429)

den ändring vidtagits i 19 kap. 4 § ärvdabalken, att även för gift kvinna, som

är ur stånd att vårda sitt gods, förmyndare och icke endast god man skall

förordnas. Även i övrigt är på grund av de framlagda lagförslagen ändring

påkallad i nu ifrågavarande delar av rubriken. Meningen är nämligen,

att protokollet angående förmyndares tillsättande och entledigande skall

under beteckningen protokoll över ärenden angående förmynderskap och godmanskap

omfatta alla ärenden, med vilka rätten kan komma att taga befattning

såsom förmynderskapsdomstol. I nämnda protokoll skola sålunda upptagas

icke blott ärenden rörande förmynderskap utan även ärenden rörande

sådana godmanskap, som finnas angivna i 11 kap. av förslaget till lag om

förmynderskap, däribland godmanskap för bortovarande personer. Ändringen

innebär tillika, att till förmynderskapsprotokollet skola överflyttas

vissa ärenden, som nu pläga behandlas i domboken, nämligen frågor om

tillstånd till särskilda förvaltningsåtgärder och förelägganden för förmyndare

och gode män att avgiva årsräkning eller fullgöra andra förpliktelser.

Med anledning härav torde rubriken »protokoll» i förut angivna delar

kunna förenklas på så sätt, att däri omnämnes endast protokoll över ärenden

angående förmynderskap och godmanskap, varjämte särskilt måste upptagas

protokoll om föreläggande för dödsbodelägare att ingiva bouppteckning,

enär ärende av sistnämnda slag icke inflyter i det nya förmynderskapsprotokollet.

Genom den sålunda föreslagna ändringen blir protokollet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 218. 9

fritt från stämpel, till .skillnad från vad nu gäller, jämväl i fråga om de

ärenden om tillstånd till särskilda förvaltningsåtgärder, vilka överflyttas

från domboken till förmynderskapsprotokollet. Med hänsyn därtill, att skyldigheten

att i vissa fall inhämta dylikt tillstånd ingår som ett led i förmynderskapskontrollen,

hör denna utvidgade stämpelfrihet icke möta betänkligheter.

Enligt förslaget till lag om förmynderskap skall kontrollen över förmyndarnas

förvaltning överlämnas åt ett nyinrättat kontrollorgan, överförmyndaren.

Denne överförmyndare förutsattes komma att vid rätten föra talan

i åtskilliga fall rörande ingripande mot förmyndaren, varjämte han beklätts

med behörighet att föra talan om personers försättande i omyndighetstillstånd.

I förslaget har visserligen upptagits ett stadgande att vad i 25 kap. strafflagen

finnes stadgat om ämbets- och tjänstemän jämväl skall gälla om överförmyndare,

men synes det oaktat för tydlighets skull böra i 7 § av stämpelförordningen

särskilt angivas, att överförmyndare är befriad från stämpelavgift

enligt I kap. av förordningen.

Vid anmälan i statsrådet den 14 mars 1924 av frågan om proposition

(nr 160 s. 22—27) till riksdagen angående vissa anslag till utrikesförvaltningen

framhöll ministern för utrikes ärendena, att framställning till

innevarande års riksdag förbereddes i syfte, att vissa nu utgående expeditionsavgifter,

som upptogos i utrikesdepartementet, måtte höjas.

I det betänkande, som statens besparingskommitté den 8 december 1923

avgivit innefattande utredning och förslag rörande vissa organisationsförändringar

i avseende å utrikesdepartementet med underlydande organ

m. m., hava kommitterade framhållit, att anordningar borde vidtagas för

täckande av kostnaderna för utrikesdepartementets verksamhet, i vad densamma

avsåge att tillhandagå allmänheten med tjänster.

Särskilt hava kommitterade fäst uppmärksamheten på att så borde ske

i fråga om departementets befattning med ärenden angående indrivande

av arvsmedel i utlandet ävensom, i större utsträckning än vad som hitintills

varit fallet, i fråga om utredningar i juridiska ämnen, som genom

departementets försorg verkställas för enskildas räkning. Kommitterade

anföra härutinnan:

»Det är också uppenbart, att en verksamhet, som åsyftar att gratis tillhandagå

allmänheten med tjänster, för vilka den eljest skulle få betala dryg

ersättning, ej kan undgå att tendera till en allt större omfattning. I den

mån praktiserande jurister å avdelningen inhämta upplysningar, lära de

dessutom i regel ej underlåta att i sin tur uttaga arvode av de riittssökande.

Under sådana omständigheter lärer det ej kunna anses såsom annat än skäligt,

om någon anordning träffas i syfte att en måttlig ersättning betalas

för rättsavdelningens tjänster, givetvis i den mån ej ett särskilt samhällsintresse

och hänsyn till mindre bemedlade kräver undantag. Utan större

svårighet lärer en sådan anordning kunna träffas i fråga om arvsmålen.

Genom eu lämpligt avvägd skala, med lägre procenttal för små och frihet

från avgift för de minsta arvsbeloppen, synes en viss anpassning kunna ske

Överförmyndare,

befriad

från stämpelavgift.

Ersättning

i form av

stämpelavgift

för utförandet

av viss verksamhet

å

utrikesdepartementets

rättsavdelning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

efter de rättssökandes ekonomiska förhållanden. Under förutsättning att

under ett år 1,500,000 kronor inkomma i arvsmedel och att en medelersättning

av 3 procent uttages, skulle sammanlagt erhållas ett belopp av 45,000

kronor, varigenom en stor del av kostnaden för arvsmålens behandling skulle

ersättas, medan allt fortfarande kostnaden för allmänheten måste betecknas

som synnerligen ringa. I fråga om andra spörsmål än arvsfrågor torde ersättningsfrågan

i allmänhet icke vara lika lätt ordnad. Det synes emellertid

ej uteslutet, att i större utsträckning än vad som hittills torde hava

skett upplysningar eller utredningar kunna meddelas i form av bevis eller

dylikt, för vilka vederbörande finge betala skälig avgift, som rimligen borde

sättas högre, i den mån verkligt utredningsarbete förekommit. Kommittén

anser för sin del, att det kan överlåtas åt avdelningschefen att inom viss

taxa med t. ex. ett minimum av 10 och ett maximum av 50 kronor bestämma

sådan avgift.»

Indrivning

av arvsmedel

i utlandet.

Utredningar

i juridiska

ämnen.

Till vad kommitterade sålunda anfört anser jag mig böra framhålla

följande.

Vad först angår utrikesrepresentationens befattning med ärenden angående

indrivning av arvsmedel i utlandet, torde böra erinras om att

jämlikt förordningen den 28 maj 1920 (nr 402) angående expeditionsavgifter

vid beskickningar och konsulat utgår av arvsmedel, som

genom försorg av beskickningar och konsulat indrivits i utlandet, i expeditionsavgift

ett belopp, vilket beroende på omfattningen av de i det särskilda

fallet vidtagna åtgärderna växlar mellan 1 till 5 procent å behållningen

av kvarlåtenskapen. Ifrågavarande expeditionsavgift tillfaller, i

vad angår beskickningarna och de lönade konsulaten, statsverket, under

det att densamma i fråga om de olönade konsulaten tillfaller konsuln

personligen såsom ersättning för det å ärendet nedlagda arbetet.

Någon särskild ersättning för departementets befattning med dessa ärenden

har däremot hitintills icke uttagits. Då det emellertid torde vara

en principiellt riktig tanke, att även det av departementet nedlagda arbetet

å dessa ärenden ersättes av den, som detsamma kommer till godo,

anser jag mig böra föreslå, att en särskild avgift upptages i detta syfte.

Det synes härvid, som om det skulle vara skäligt, att denna avgift fastställdes

att utgå med ett belopp av 2 kronor för varje fulla 100 kronor

av den redovisade kvarlåtenskapens behållning. Därigenom skulle kostnanaderna

för departementets befattning med ifrågavarande ärenden, så vitt

kan beräknas, komma att täckas. Då avgiften kan sättas så låg, torde det

icke vara erforderligt att införa allt efter den behållna kvarlåtenskapens

storlek eller indrivningsarbetets omfattning växlande procentsatser, helst

som ett dylikt system i tillämpningen skulle medföra åtskilliga praktiska

olägenheter. I enlighet med de principer, som kommit till uttryck i förut

omnämnda expeditionsavgiftsförordning, synes emellertid icke någon avgift

böra utgå av kvarlåtenskap efter sjöfolk.

Vidkommande därefter departementets befattning med tillhandahållande

av utredningar i juridiska ämnen må erinras om, att denna verksamhet

i huvudsak avser att förebringa upplysning angående innehållet i ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 218. 11

ländsk lag, vars tillämpning kan komma i fråga beträffande spörsmål, som

äro föremål för prövning av svensk domstol. För så vitt icke särskilda

skäl härifrån föranleda undantag, lämnas dylika upplysningar i form av

bevis, för vilka upptages en sammanlagd avgift av 5 kronor, nämligen

dels 2 kronor enligt rubriken »bevis, annat» i förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, sådan denna rubrik lyder

enligt förordningen den 15 juni 1922 (nr 317), dels 3 kronor enligt

rubriken »bevis, annat, då det särskilt utfärdas» i förordningen den 7

december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen, sådan denna rubrik lyder

enligt kungörelsen den 21 juni 1922 (nr 345), vilket sistnämnda

belopp jämlikt kungörelsen den 22 december 1922 (nr 594) angående

redovisning till statsverket av viss expeditionslösen jämväl tillfaller statsverket.

Det torde emellertid vara uppenbart, att denna avgift icke

kan anses utgöra en skälig ersättning för det ofta synnerligen omfattande

utredningsarbete, som i regel måste föregå utfärdande av bevis

i dessa ämnen. En icke obetydlig förhöjning av den avgift, som utgår

för bevis, som avser innehållet i utländsk lag, synes mig därför väl motiverad.

Även i föreliggande fall lärer av praktiska hänsyn en fix ersättning

äga företräde framför en efter utredningens omfattning bestämd

avgift. Ett belopp av sammanlagt 20 kronor för dylikt bevis torde härvid

kunna anses skäligt. Då förhöjningen tydligen bör avse den för beviset

utgående stämpelavgiften, bör denna sålunda höjas från 2 till 17

kronor. Särskilda skäl, vilka icke torde behöva närmare utvecklas, synas

emellertid tala för att någon förhöjning icke kommer till stånd i fråga

om avgiften för sådana intyg, som utfärdas jämlikt kungörelsen den 3

december 1915 (nr 512) angående uppdrag åt chefen för utrikesdepartementets

rättsavdelning att utfärda intyg om äktenskapshinder enligt utländsk

lag. Beträffande ifrågavarande intyg synes sålunda den nuvarande

avgiften av 5 kronor böra bibehållas.

I sammanhang med de av mig nu för utrikesdepartementets vidkommande

förordade ändringarna i vissa expeditionsavgifter har jag ansett

mig böra föreslå en höjning för vissa fall av den avgift, som för närvarande

utgår vid visering av utländska medborgares pass. I enlighet

med bestämmelserna i § 5 av kungörelsen den 22 december 1922 (nr 577)

om övervakande av utlänningar i riket, sådan denna paragraf lyder

enligt kungörelsen den 7 december 1923 (nr 405), meddelas visering

för tillstånd att inkomma i riket av beskickning eller konsulat ävensom

i vissa fall, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, i svensk gräns- eller

kustort av polismyndighet eller passkontrollör. Därjämte äger länsstyrelsen

i Norrbottens län eller av denna myndighet därtill förordnad tjänsteman

rätt att i vissa fall visera pass för utlänning, tillhörande befolkningen

å finskt område nära gränsen mot Sverige. När fråga är om

meddelande av förlängt vistelsetillstånd för här i landet vistande utlän
-

Siämpelavgift

för bevis om

visering av

pass samt för

bevis i uppehållsbok.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

ningar, verkställes visering av utrikesdepartementet. Avgiften för visering

meddelad av beskickning eller konsulat utgår jämlikt kungörelsen

den 8 december 1922 (nr 582) angående ändrade bestämmelser om avgifter

för visering av pass enligt reciprocitetsgrundsatsen, så att utlänning är

skyldig att för visering av pass erlägga avgift till enahanda belopp, som

det åligger svensk undersåte att gälda vid visering i Sverige av pass för

resa till utlänningens hemland. Avgiften för visering meddelad av övriga

förutnämnda myndigheter utgår dels med stämpel enligt rubriken

»bevis, annat» i stämpelförordningen, utgörande 2 kronor för utrikesdepartementets

viseringar och 1 krona för andra myndigheters viseringar,

dels ock, utom för visst fall vid visering i utrikesdepartementet,

med lösen 50 öre enligt § 36 i förutnämnda kungörelse om övervakande

av utlänningar i riket (1922: 577), vilket sistnämnda belopp för utrikesdepartementets

vidkommande såsom stämpel redovisas till statsverket.

Viseringsavgiften utgör alltså i dessa fall resp. 2 kronor 50 öre och 1

krona 50 öre.

Vad angår de viseringar, som genom länsstyrelsen i Norrbottens län m. fl.

kunna meddelas åt den finska gränsbefolkningen torde en avgiftshöjning

vilken lätteligen kunde bliva till olägenhet för gränstrafiken — icke

böra ifrågakomma. Ej heller synas mig tillräckliga skäl föreligga för en

höjning av avgifterna för de av polismyndighet eller passkontrollör i

gränsort meddelade viseringar, s. k. nödfallsviseringar. Dessa viseringar,

som icke äro vidare talrika, avse endast en tid av högst åtta dagar, på

grund varav utlänningen måste för erhållande av tillstånd att även efter

denna tids utgång kvarstanna i landet, söka ny visering i utrikesdepartementet.

Därvid har utlänningen att enligt § 36 i kungörelsen om övervakande

av utlänningar i riket erlägga samma avgift, som om han, såsom

sig bort, hade sökt visering i utlandet hos svensk beskickning eller konsul.

Däremot synes mig icke någon erinran kunna göras mot en höjning av

stämpelavgiften vid meddelande i utrikesdepartementet av förlängt vistelsetillstånd

för här i landet vistande utlänningar. Denna avgift, såsom

nämnt för närvarande utgående med 2 kronor i stämpel och 50 öre i

lösen, torde utan att kunna verka betungande för de utlänningar, som

vilja uppehålla sig härstädes, kunna höjas till sammanlagt 5 kronor. I

enlighet härmed får jag föreslå, att stämpelavgiften för visering i utrikesdepartementet

av pass för utlänning fastställes till 4 kronor 50 öre, i

sammanhang varmed i förordningen angående stämpelavgiften bör införas

en särskild rubrik för visering av dylika pass.

Enligt § 11 i kungörelsen den 22 december 1922 om övervakande av

utlänningar i riket skall här i riket vistande utlänning, som önskar fortfarande

uppehålla sig här och ej kan förskaffa sig viserat pass, vara försedd

med uppehållsbok, innefattande tillstånd att vistas i riket. Uppehållsbok

utfärdas av vederbörande polismyndighet, som tillika meddelar förlängning

av sådant tillstånd. Avgiften för dylika tillståndsbevis utgår dels

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

13

med stämpel 1 krona enligt rubriken »bevis, annat» i stämpelförordningen,

dels med lösen 50 öre enligt förutnämnda kungörelse. Den föreslagna höjningen

av stämpelavgiften för vissa viseringar av pass torde påkalla, att

jämväl stämpelavgiften för tillståndsbevis i uppehållsbok höjes; och får jag

i sådant hänseende föreslå, att avgiften bestämmes till 2 kronor. Även för

nämnda bevis erfordras en särskild rubrik i stämpelförordningen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 december 1922 anför lantmäteristyrelsen:
Genom

förordningen den 15 juni 1922 (nr 317) om ändring i vissa

delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

höjdes denna avgift vad angår avskrift av lantmätares eller med

honom i avseende å behörighet till vissa förrättningar likställd tjänstemans

förrättningshandlingar, när densamma utgives från lantmäterikontoren i

länen eller lantmäteristyrelsen, från 75 öre till 1 krona 50 öre för varje

sida (6 kronor arket). Härvid torde icke hava uppmärksammats, att stämpelavgiften

för handling av ifrågavarande slag bestämts så sent som genom

förordning den 22 juni 1920 (nr 338) och då höjts vad lantmäteristyrelsen

angår från 1 krona 25 öre arket. Före den 1 januari 1921, då sistberörda

förordning (1920 : 338) trädde i kraft, utgick beträffande ifrågavarande handlingar

ingen stämpelavgift vid utgivande från lantmäterikontoren i länen,

men förekom däremot lösen till belopp av 1 krona 25 öre arket.

Genom förstberörda förordning (1922:317) bestämdes stämpelavgiften för

avskrift av vanlig expeditionshandling till 1 krona arket vid utgivande från

lantmäterikontor och till 2 kronor arket vid utgivande från lantmäteristyrelsen.

Det kan vara befogat att göra någon skillnad emellan lantmätares

förrättningshandlingar och vanliga expeditionshandlingar i så måtto, att de

förra i regel äro indelade i ett flertal kolumner och därigenom kräva mer

tid vid avskrivandet, varjämte därvid användes blankett, som är dyrare än

vanligt skrivpapper. Att emellertid uttaga en ersättning av 6 kronor för

ark synes lantmäteristyrelsen uppenbart oskäligt.

På grund av vad sålunda anförts har lantmäteristyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för ändring av stämpelavgiften i fråga

om avskrift av lantmätares eller med honom i avseende å behörighet till

vissa förrättningar likställd tjänstemans förrättningshandlingar till vad som

gällde före utfärdandet av förut omförmälda förordning den 15 juni 1922,

innebärande en sänkning från 1 krona 50 öre till 75 öre för sidan.

I häröver infordrat utlåtande yttrar statskontoret:

»På sätt framgår av statsrådsprotokollet till den proposition (1922:224),

vari förslag till de sedermera genom förordningen den 15 juni 1922 (nr 317)

fastställda ändringarna i 3 § av stämpelförordningen för riksdagen framlades,

ansågos de ifrågasatta förhöjningarna av stämpelsatserna vara påkallade

dels av det statsfinansiella läget och dels av det sjunkande penningvärdet.

Någon anledning till det av lantmäteristyrelsen gjorda antagandet

att vid beslutet om berörda förhöjningar icke skulle hava uppmärksammats,

att stämpelbeloppen under de nu ifrågavarande rubrikerna höjts år 1920,

lärer icke förefinnas. Vid sådant förhållande kan statskontoret icke till
-

Stämpelavgift

för avskrift av

lantmätares

förrättningshandlingar

m. m.

Lantmäteristyrelsen

1922.

Statskontoret

1923.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 218.

Kungl. Maj:t

1923.

Lantmäteristyrelsen

1923.

Statskontoret

1924.

styrka, att förslag nu förelägges riksdagen om ett återgående till de före

den 1 juli 1922 gällande stämpelsatserna.»

Statskontoret har förty hemställt, att lantmäteristyrelsens framställning

ej måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

I beslut den 10 mars 1923 fann Kungl. Maj:t förevarande, av lantmäteristyrelsen

gjorda framställning icke föranleda någon Kungl. Majrts vidare åtgärd.

I förnyad framställning till Kungl. Maj:t den 12 december 1923 anför

lantmäteristyrelsen:

»Vare sig nu ett förbiseende ägt rum eller icke, kan lantmäteristyrelsen

icke finna annat än att det är uppenbart oskäligt att uttaga en ersättning

av 6 kronor arket för avskrifter av ovannämnda slag, som utlämnas från

lantmäteristyrelsen och lantmäterikontoren i länen. Vid det möte, som nyligen

hållits med rikets överlantmätare för överläggning inför lantmäteristyrelsen

om en del tjänsteangelägenheter, framhölls detta kraftigt av överlantmätare

från landets skilda delar. Åtskilliga överlantmätare meddelade

därvid, att de i regel före utförandet av begärda avskrifter ansett sig böra

underrätta rekvirenten om den blivande kostnaden, varav följden ofta blivit,

att beställningen kontramanderats. Av i anslutning härtill lämnade uppgifter

framgick, att totala beloppet av stämpelavgifter å lantmäterikontoren

i länen icke ökats efter den senaste förhöjningen. Det synes jämväl böra

tagas i betraktande, att rikets jordägare till allra största delen bekostat de

kartor med därtill hörande handlingar, varom hittills i ärendet varit fråga.

Slutligen finner lantmäteristyrelsen sig böra fästa upppmärksamheten på att

för avskrifter från statsdepartementen utgår lösen med 3 kronor för första

arket och 1 krona 50 öre för övriga, vartill kommer stämpel 2 kronor för

varje ark. Totalkostnaden blir i detta fall alltså 5 kronor för första arket

och 3 kronor 50 öre för övriga.

Enligt lantmäteristyrelsens mening blir statsverket fullt ersatt med det

stämpelbelopp, som gällde jämlikt förordningen den 22 juni 1920 (nr 338)

eller 75 öre för sida eller 3 kronor arket.

Emellertid anser styrelsen det icke motiverat att uppehålla någon större

skillnad mellan avskrifter av lantmätares eller med honom i avseende å

behörighet till vissa förrättningar likställd tjänstemans förrättningshandlingar

samt avskrifter av andra handlingar, som utlämnas från lantmäteristyrelsen

eller lantmäterikontoren i länen. Då lantmäteristyrelsen här ämnar föreslå

ändring beträffande avskrifter av förstberörda slag av handlingar, synes

styrelsen goda skäl tala för att på samma gång ändring vidtages beträffande

stämpel även för avskrifter av det senare slaget och att stämpelbeloppet bestämmes

lika för samtliga avskrifter, varom här är fråga.»

Med stöd av det sålunda anförda har lantmäteristyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för att stämpelavgiften för avskrifter,

som utlämnas från lantmäteristyrelsen eller lantmäterikontoren i länen, måtte

bestämmas till 75 öre för varje sida.

Statskontoret, som avgivit utlåtande jämväl över sistnämnda framställning,

anför:

»Då det numera blivit upplyst, att den höga stämpelavgiften för ifrågavarande

avskrifter i många fall avskräckt vederbörande från att begära

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 218.

15

dylika avskrifter samt att därför statsverkets inkomst av denna stämpel,

trots höjningen av stämpel satsen, icke ökats, vill statskontoret — med erinran

dels, att, när vid 1920 års riksdag frågan om ifrågavarande stämpelavgift

förevar, det framhölls såsom önskvärt, att avskrifter av ifrågavarande

slag betingade samma avgift, från vilken myndighet de än utlämnades, dels

ock att lösen för sådana avskrifter, när de utlämnas av lantmätare, fortfarande

utgår med samma belopp, som av nyssnämnda riksdag fastställdes,

och att alltså den som önskvärd ansedda likheten i avgifter nu icke förefinnes

— icke motsätta sig den ifrågasatta nedsättningen av stämpelavgiften

för avskrifter av lantmätares förrättningshandlingar.

I sin förevarande skrivelse har lantmäteristyrelsen tillika förklarat sig

anse, att det icke vore motiverat att uppehålla någon större skillnad mellan

stämpelavgifterna för avskrifter av lantmätares förrättningshandlingar och

avskrifter av andra handlingar och i anslutning härtill föreslagit införande

av lika stämpelsats för dessa avskrifter. I detta avseende vill statskontoret

erinra, dels att stämpelavgiften, på samma gång den utgör en form av beskattning,

jämväl innefattar ersättning för kostnaderna för expeditionen, dels

ock att lantmäteristyrelsen i sin tidigare skrivelse i ämnet upplyst, att avskrifter

av förrättningshandlingar droge högre kostnad än avskrifter av

andra handlingar. Statskontoret anser därför för sin del en skillnad i

ifrågavarande stämpelsatser berättigad. Härtill kommer, att styrelsens förslag

i denna del skulle innebära, att avskrifter av andra handlingar än

lantmätares förrättningshandlingar skulle draga vida högre avgift, när de

utlämnades från lantmäteristyrelsen eller lantmäterikontoren än när de utgåves

av med dem jämställda myndigheter, en anordning, som synes statskontoret

både olämplig och omotiverad. Framställningen i denna del får

statskontoret därför avstyrka.»

Vid övervägande av vad som i ärendet förekommit finner jag mig böra Departementsbiträda

lantmäteristyrelsens, av statskontoret tillstyrkta framställning i vad chefenden

avser sänkning av stämpelavgiften för avskrifter av lantmätares eller

med honom i avseende å behörighet till vissa förrättningar likställd tjänstemans

förrättningshandlingar från 1 krona 50 öre till 75 öre för varje sidaDäremot

anser jag mig i anslutning till vad statskontoret anfört icke kunna

förorda bifall till lantmäteristyrelsens framställning i övrigt, innebärande

ett likställande i stämpelavgiftshänseende mellan avskrifter av lantmätares

förrättningshandlingar och av andra handlingar, eller en höjning av stämpelavgiften

för dessa senare från 25 öre och i vissa fall 50 öre till 75 öre för

sida räknat.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 26 februari 1923 dagtecknad skrift hava

åtskilliga personer i Saltbacken och Lervik hemställt, att stämpelavgiften för

tullpass, som för närvarande utgår med 50 öre för öppen båt och 2 kronor

för annan farkost, måtte bestämmas till 50 öre för båtar under 10 ton, öppna

eller däckade, samt till 2 kronor för annan farkost.

I häröver infordrat utlåtande yttrar kommerskollegium:

»Det stämpelbelopp, varmed tullpass å fartyg jämte innehavande last skall

vara belagt, är tidigare och senast i förordningen den 15 juni 1922 (nr 317)

om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383)

Stämpelavgiften

för

tullpass.

Kommers
kollegium.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

angående stämpelavgiften satt till olika storlek för öppen båt och för annan

(däckad) farkost. Med en dylik uppdelning torde vid tiden för denna bestämmelses

tillkomst hava avsetts att göra denna stämpelavgift beroende av

fartygens storlek. De öppna båtarna motsvarade nämligen efter då gängse

byggnadssätt mindre farkoster och de övriga, däckade fartygen större sådana.

Det lärer allt fortfarande få anses skäligt, att vid fastställandet av den till

staten utgående ersättningen för nu ifrågavarande legitimationshandling nödig

hänsyn tages till fartygets storlek. Det torde nämligen i allmänhet icke vara

lämpligt att för de mindre fartygen, vilkas ägare merendels torde besitta

ringare förmåga att erlägga sjöfarten påvilande avgifter, dylika avgifter

skola utgå med lika belopp som för de större. Kollegium anser ovannämnda

syfte i ifrågavarande bestämmelse allt fortfarande böra upprätthållas.

I nu föreliggande ansökan har framhållits, att tullpassavgiften för i gränsfarvattnen

sysselsatta mindre farkoster, vilka användas för korta och ofta

återkommande färder över tullgränsen, med bestämmelsens nuvarande avfattning

blivit alltför betungande. I sådant hänseende hava sökandena anfört,

att de båttyper, som numera företrädesvis användas av kustbefolkningen,

undergått en icke oväsentlig förändring, som bland annat medfört, att även

relativt små farkoster och båtar numera äro försedda med däck, så att för

desamma måste erläggas den högre avgiften för tullpass.

Kollegium kan vitsorda, att båtbyggeriet efter det allmänna införandet av

oljemotorer för fartygsdrift kommit att inrikta sig på nya båttyper, vilka

ofta äro försedda med däck i den utsträckning, att de enligt gällande skeppsmätningsförfattningar

måste behandlas som helt däckade fartyg. Det kan

därigenom inträffa, att en relativt stor båt kan komma att räknas för öppen

farkost och följaktligen erhålla tullpass mot lägre avgift än en annan faktiskt

mindre båt. Ett sådant sakförhållande innebär onekligen en viss oegentlighet,

som synes böra undanröjas genom en tidsenligare avfattning av berörda

föreskrift.

Med bibehållande av förenämnda förordnings principiella innebörd synes

det kollegium därför lämpligt, att den nuvarande gruppindelningen i öppna

båtar och andra farkoster utbytes mot en ny sådan. Sökandena hava för

sin del föreslagit, att fartygen med avseende på storleken av stämpelavgiften för

tullpass borde uppdelas i två efter dräktigheten bestämda grupper, nämligen

den ena omfattande fartyg, vilkas dräktighet understiger 10 ton, och den

andra omfattande övriga fartyg och farkoster.

Kollegium vill härom anföra följande. Ett värde om 10 nettoton betecknar

den undre storleksgränsen för handelsfartyg, som med vissa undantag

författningsenligt äro underkastade mätning i och för utrönande av fartygets

avgiftspliktiga tontal. Fartyg, icke överstigande denna gräns, hava

icke ansetts vara av den betydelse, att de för avgiftsberäkningen borde ovillkorligen

underkastas mätningsplikt. Sistnämnda slag av fartyg, vilka pläga

benämnas ’underdräktiga’, åtnjuta en viss avgiftsfrihet, motiverad företrädesvis

av fartygens ifråga ringa storlek och enkla transportuppgifter.

Kollegium har för sin del icke funnit anledning till erinran mot att samma

gränsvärde fastställes även ifråga om skyldigheten att erlägga den högre tullpassavgiften,

och detta desto mera, som härigenom en exakt åtskillnad skulle

vinnas i berörda avseende i stället för den mera otillfredsställande regel,

som nu gäller.

Praktiskt taget skulle en föreskrift, sådan som den av sökandena föreslagna,

innebära, att fartyg, som äro skyldiga att föra mätbrev, debiteras efter den

högre taxan för tullpass, medan övriga betala efter den lägre. Vederbörande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

17

tullmyndighet torde härigenom vinna lättnad vid avgörande av debiteringsgrunden

för utställande av tullpass särskilt ifråga om vissa underdräktiga

fartyg.»

Under åberopande av det anförda har kollegium hemställt, att Kungl. Maj:t

ville, med föranledande av den gjorda framställningen, vidtaga åtgärder för

ändring i stämpelförordningen, samt i sådant avseende beträffande nedannämnda

del av den i 3 § av förordningen införda tariffen föreslagit följande

ändrade lydelse:

Pass, fartygs-: i Avd.

— — — — — — Kronor öre

tullpass:

för fartyg, vars nettodräktighet icke överstiger 10 ton ... 50

för annat fartyg..................................... 2

Statskontoret har tillstyrkt framställningen. Statskontoret.

Vad kommerskollegium sålunda föreslagit synes mig ändamålsenligt och Departcmentslämpligt,

och torde fördenskull i detta sammanhang erforderlig ändring böra chefenvidtagas

av den i 3 § stämpelförordningen intagna tariffen.

4

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften samt hemställer,

att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå riksdagen

att antaga nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och förordnar,

att proposition av den lydelse, bil. litt. vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

Bihang till riksdagens protokoll 192t. 1 samt. 179 höft.

(Nr 218.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:225 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angå a1 i texten
  2. BevU 1924:50 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i visso delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpela s. 1 i texten