Med förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen
1924-05-09 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:219, Med förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen
Dokumentets text
Klint/1. Maj:ts proposition nr 219.
1
Nr 219.
Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad
lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen; given Stockholms
slott den 9 maj 1924.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t
härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.
§ 2.
4:o. I grund — — — som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas:
Att protokoll, hållna — — — uppenbara.
Att ej några — — — femtio riksdaler.
Att mobiliseringsplaner -— — — konfiskeras.
Att, där underrätt — — — konfiskeras.
Att, då i mål — —• — sexton skillingar.
Att, i vad — — — femtio riksdaler.
Det skall — — — sexton skillingar.
Att protokoll — — — sexton skillingar.
Att ingen — — — sexton skillingar.
Att läkares — — — sexton skillingar.
Att handlingar — — — sexton skillingar.
Att till Konungens — — — sexton skillingar.
Att utdrag — — — femtio riksdaler.
Att till försäkringsrådet — — — trehundra riksdaler.
Att uppgifter — — — femtio riksdaler.
Att för — — — trehundra riksdaler.
Att följande — — — femtio riksdaler.
Att ansökning — — — femtio riksdaler.
Att i ärende — — — konfiskeras.
Att av vattenfallsstyrelsen — — — konfiskeras.
Bihang till riksdagens protokoll 192j. 1 sand. 180 käft. (Nr 219.) \
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
Att handlingar, inkomna till myndighet, vilken har att i enlighet med
bestämmelser i lag, stiftad i den ordning, § 87 regeringsformen stadgar,
verkställa undersökning rörande monopolistiska företag och sammanslutningar
inom näringslivet, ävensom från sådan myndighet utgångna skrivelser eller
där förda protokoll och anteckningar ej må utlämnas i andra fall än allmän
lag eller författning stadgar. Den, som obehörigen utlämnar handling eller
1 tryck offentliggör handling, som han vet vara obehörigen utlämnad, så ock
den, som bryter emot förbehåll, varunder utlämnande skett, straffes med böter
från och med femtio till och med tiotusen riksdaler eller, där omständigheterna
äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader. Innefattar
gärningen jämväl förbrytelse i ämbete eller tjänst, gånge som i 4 kap.
2 § strafflagen stadgas. I fall, som nu sagda äro, skall ock skriften konfiskeras.
Att sådant, som — — — huvudsaken.
I övrigt, och — — — stadgat är.
GUSTAF.
Birger Ekeberg.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 maj 1924.
N ärvaranue:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg:
»Uti lika lydande motioner, nr 179 i första kammaren av herr K. G. Westman
m. fl. och nr 269 i andra kammaren av herr J. Johansson i Kälkebo
m. fl., har vid innevarande riksdag hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville till samma riksdag
framlägga förslag till lagstiftning rörande statskontroll över truster och
andra monopolistiska sammanslutningar av företag inom vårt näringsliv.
Andra lagutskottet lämnade i utlåtande nr 10 en redogörelse för den behandling,
frågan om åtgärder från det allmännas sida för vinnande av översikt
och eventuellt kontroll av truster och andra monopolistiska sammanslutningar
inom vårt land hittills undergått. Utskottet erinrade därvid,
bland annat, om det betänkande, som den 21 december 1921 avlämnats av
den år 1920 tillsatta trustlagstiftningskommittén, samt om de yttranden över
Kungl. Maj:ts proposition nr 210.
3
betänkandet, vilka avgivits av vissa ämbetsverk och enskilda korporationer.
Sedan utskottet omförmält, att handlingarna i ärendet enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 7 april 1923 överlämnats till socialiseringsnämmlen för att tagas
i övervägande vid fullgörandet av nämndens uppdrag, uttalade utskottet den
uppfattning, att skäl syntes föreligga att med anledning av motionerna till
styrka avlåtandet av en skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet; och hemställde
utskottet fördenskull, att riksdagen med anledning av förevarande motioner
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Haj:t ville låta fullfölja
ovan berörda, redan verkställda utredning för vinnande genom lämpligt
statsorgan av en fortlöpande kontroll över monopolistiska sammanslutningar
å näringslivets område ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill
denna utredning kunde föranleda.
Denna utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna utan votering.
Riksdagens beslut har därefter hos Kungl. Maj:t anmälts i skrivelse nr 47.
Frågan om åtgärder från det allmännas sida till förebyggande av de skadliga
verkningar, som kunna åtfölja eu mera utbredd trust- och monopolbildning
inom näringslivet, har hos oss likasom annorstädes sedan en längre
tid tillbaka varit föremål för uppmärksamhet. Med avseende å den behandling,
frågan i vårt land undergått, och det läge, i vilket den för närvarande
befinner sig, tillåter jag mig hänvisa till den utförliga redogörelse, som därutinnan
lämnats av andra lagutskottet. Av denna redogörelse torde hava
framgått, att tiden ännu icke kan anses inne för att skrida till omedelbara
lagstiftningsåtgärder. Någon egentlig meningsskiljaktighet lärer knappast
råda därom, att för ett tillförlitligt bedömande av detta synnerligen invecklade
och svårlösta spörsmål kräves ett fullständigare och mera allsidigt upplysningsmaterial
än det, som för närvarande står till buds. Därför kunna
de vägar, på vilka ett direkt statsingripande tilläventyrs bör ske, ännu icke
klart urskiljas. Det beslut, som nyligen fattats av riksdagen, vilar ock på
en sådan uppfattning av läget, som nu antytts. Med riksdagens framställning
åsyftas allenast, att det arbete, som redan utförts men som icke betraktas
såsom avslutat, skall fullföljas för att, om möjligt, inom eu närmare
framtid kunna leda till positiva resultat.
Fastän jag ansett mig böra utan dröjsmål upptaga det i riksdagens skrivelse
berörda ärendet till behandling, är jag icke beredd att omedelbart
göra någon hemställan i syfte att en fortsatt förberedande utredning av
förevarande spörsmål må komma till stånd. Härför erfordras tydligen ett
närmare övervägande, och därtill har jag hittills icke kunnat finna tillfälle.
För arbetets fullföljande i den av riksdagen angivna riktningen har jag
emellertid funnit en speciell fråga inom detta ämne vara av den betydelse,
att en framställning bör göras redan till den nu samlade riksdagen. Jag
avser härmed sådan ändring i tryckfrihetsförordningen, att de upplysningar
om åtskilliga näringslivets förhållanden, vilka oundgängligen måste ligga
till grund för åtgärder av ifrågavarande art, må kunna inhämtas utan fara
för deras obehöriga utnyttjande till förfång för vederbörande näringsidkare.
Då innevarande riksdag är den sista före nyval till andra kammaren, skulle
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
ett uppskov med framläggande av förslag till dylik grundlagsändring medföra,
att en sådan icke kan bliva slutligt antagen förrän om fem år. I sitt förenämnda
utlåtande bar andra lagutskottet framhållit önskvärdheten av att
eventuellt erforderlig grundlagsändring för beredande av betryggande sekretess
i förevarande hänseende måtte bliva föremål för prövning redan av årets
riksdag, så att icke till följd av underlåtenhet härutinnan tiden för genomförande
av den tilltänkta kontrollen av truster och liknande sammanslutningar
skulle komma att över hövan förskjutas.
Trustlag- Det förslag, som avgavs av trustlagstiftningskommittén, avsåg icke en
kommitténs definitiv lagstiftning med bestämmelser om vissa åtgärder i anledning av
förslag, trust- och monopolbildningar, utan väsentligen allenast att genom en lag av
provisorisk natur skapa ett statsorgan, den s. k. trustkommissionen, med
uppgift att, för bedömande av behovet av särskild lagstiftning angående
dylika näringsföretag samt utarbetande av förslag till eventuell sådan lagstiftning,
åvägabringa utredning rörande förekomsten av dylika företag och
sammanslutningar samt verkningarna därav. För fullgörande härav skulle
kommissionen hava att, i den mån den så funne nödigt, förelägga vederbörande
företags eller sammanslutnings ledning att för kommissionen ellen
dess ombud hålla tillgängliga alla handelsböcker med tillhörande verifikationer
samt övriga böcker och handlingar, vilka kunde lämna upplysning om
företaget eller sammanslutningen, att bereda kommissionen eller dess ombud
tillträde till samtliga anläggningar och lokaler, vilka användes för företaget
eller sammanslutningen, samt att tillhandagå dem med upplysning i alla
avseenden rörande företaget eller sammanslutningen, allt med förbehåll att
skyldighet ej funnes till röjande av yrkeshemlighet av teknisk innebörd.
Skulle kommissionen för fullföljande av upptagen utredning så finna nödigt,
skulle kommissionen äga att förelägga jämväl annan än vederbörande
företags eller sammanslutnings ledning att meddela upplysning i visst avseende,
dock ej i underordnad befattning hos företaget eller sammanslutningen
anställd person under annan förutsättning än att företagets eller
sammanslutningens ledning dessförinnan avfordrats upplysning i samma avseende.
Upplysning skulle kunna, där den uppgiftsskyldige så önskade, i
varje fall fullgöras muntligen inför kommissionen eller dess ombud. Upplysningsskyldig
skulle av kommissionen kunna kallas att för upplysningars
avgivande personligen inställa sig inför kommissionen. — Kommissionen skulle
vidare hava till uppgift att till Kungl. Maj:t avgiva dels med stöd av verkställda
utredningar yttrande om behovet av särskild lagstiftning rörande
monopolistiska företag och sammanslutningar samt, därest förhållandena därtill
föranledde, jämväl förslag till sådan lagstiftning, dels redogörelse för
verkställda utredningar beträffande särskilda monopolistiska företag eller
sammanslutningar eller grupper därav, efter hand som dylika utredningar
slutförts, och dels, i den händelse utredningen rörande visst företag eller viss
sammanslutning skulle giva vid handen, att företaget eller sammanslutningen
utnyttjade sin ställning på sätt, som i betydande omfattning inom
Kungl. Maj:ts proposition nr 210.
5
riket medförde oskäliga prisförhållanden, förslag om särskilt ingripande från
statens sida, där sådant av kommissionen befunnes böra ifrågakomma. — Å
Kungl. Maj:t skulle ankomma att meddela närmare föreskrifter rörande kommissionens
verksamhet. -— Från tillämpningen av lagen skulle undantagas,
där Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnade, sådana företag, som dreves av
staten eller kommun. Beträffande andra monopolistiska företag, vilka tillgodosåge
ett allmänt intresse, skulle det ankomma på Kungl. Maj:t att meddela
undantag. — Över kommissionens beslut skulle klagan kunna föras bos
Kungl. Maj:t. — Tredska att efterkomma av kommissionen meddelat föreläggande
skulle bestraffas med böter till höga belopp och lämnande emot bättre
vetande av oriktig uppgift med böter eller fängelse. — Kommissionens ledamöter
och biträden skulle vara påbjuden viss tystnadsplikt vid påföljd för
överträdelse därav av böter från och med 100 till och med 10,000 kronor
eller, vid synnerligen försvårande omständigheter, fängelse i högst sex månader.
Sistnämnda straffbestämmelser avsågo obehörigt yppande av uppgifter,
som vid det av kommittén företagna undersökningsförfarandet kommit
till trustkommissionens eller dess ledamöters och biträdens kännedom. Härtill
var icke fogat förslag till sådan ändring i tryckfrihetsförordningen, att
motsvarande straff skulle drabba den, som obehörigt utlämnade eller i tryck
publicerade protokoll eller annan handling.
Över kommitténs betänkande och förslag hava yttranden avgivits av åtskilliga
ämbetsverk och sammanslutningar av näringsidkare. Jämväl med
avseende å innehållet av dessa yttranden inskränker jag mig till att hänvisa
till andra lagutskottets utlåtande. Då det i detta sammanhang icke kan
bliva fråga om att taga ställning vare sig till förslagets huvudlinjer eller
till olika detaljspörsmål, saknar jag anledning att närmare ingå på den kritik,
för vilken förslaget i nämnda yttranden blivit föremål. Allenast anser
jag mig böra här redogöra för de uttalanden, som i ett par av yttrandena
förekomma rörande behovet av en ändring i tryckfrihetsförordningen.
Kommer skolla giuni har i fråga om bevarandet av nödig sekretess beträffande
av den ifrågasatta inspektionsmyndigheten inhämtade konfidentiella
uppgifter, i likhet med flera av de hörda sammanslutningarna, ansett fyllandet
av detta berättigade krav nödvändiggöra en ändring i tryckfrihetsförordningen,
varigenom de införskaffade meddelandena liksom inspektionsmyndighetens
protokoll och övriga handlingar skulle undantagas från offentliggörande,
i den mån offentliggörandet ej i särskild ordning beslutits. På
annat sätt skulle man nämligen knappast kunna komma ifrån den dubbla
svårighet, som läge i att på samma gång skaffa ett särskilt, gentemot den
utländska konkurrensen nödigt skydd för lämnade uppgifters hemlighållande och
möjliggöra det även för inspektionsmyndigheten själv erforderliga, oomtvistliga
fastställandet av lämnade uppgifters innehåll. Det av trustlagstiftningskommittén
såsom provisorium förordade muntliga förfarandet vid avlämnande
av uppgifter syntes, såsom utförligt utvecklats av Sveriges Industriförbund
och Jernkontoret, icke kunna erbjuda erforderlig trygghet i berörda hänseende.
Yttranden
över förslaget.
6
Kungl. Majris proposition nr £19.
Sveriges Industriförbund har härutinnan anfört följande. Förbundet kunde
icke finna, att enligt kommitténs förslag tillräckligt skydd gåves emot publicering
i tidningar av skadliga uppgifter, något som sammanhängde med
tryckfrihetsförordningens kategoriska stadganden och nämnda förordnings
egenskap av grundlag, vilken förhindrade viss bestämmelses försättande ur
kraft genom allmän lag. En av tryckfrihetsförordningens viktigaste bestämmelser
gåve envar ovillkorlig rätt att i tryck utgiva alla, allmänna
ärenden rörande, handlingar, protokoll och beslut, av vad namn och beskaffenhet
de vara må, vare sig de förekomme hos kommissioner, förvaltningar
eller andra publika verk, utan åtskillnad på målens beskaffenhet av
civila, kriminella, ekonomiska etc. Denna bestämmelse gällde med allenast
de undantag, som direkt vore intagna i tryckfrihetsförordningen. Från offentliggörande
för viss tid hade sålunda undantagits exempelvis vissa hos försäkringsrådet,
riksförsäkringsanstalten, bankinspektionen och patent- och
registreringsverket förekommande handlingar, vissa för officiell statistik lämnade
uppgifter och skattskyldigas uppgifter och deklarationer av viss beskaffenhet.
Det vore i full överensstämmelse härmed, att genom ändring i
tryckfrihetsförordningen handlingar, som inlämnats till en trustkommission,
likaledes undantoges från offentlighet. Kommittén hade uppmärksammat
detta, men ansett, att en ändring i tryckfrihetsförordningen borde ske först
sedan under den första treårsperioden någon erfarenhet vunnits till ledning
vid ändringen. Under den första tiden skulle enligt kommitténs förslag
industrien erhålla nödigt skydd därigenom att tillåtelse skulle lämnas att
avge förklaringar och uppgifter muntligt i stället för skriftligt. I ömtåliga
ekonomiska frågor skulle alltså inga handlingar finnas att utlämna till
tidningspressen, och det allmänna förbudet för trustkommissionens ledamöter
och biträden att lämna uppgifter skulle bliva fullt effektivt. Förbundet
kunde emellertid icke anse den föreslagna anordningen betryggande. Kommittén
syntes icke tillräckligt hava uppmärksammat, att trustkommissionens
protokoll efter justering bleve sådana handlingar, som tidningarna ägde rätt
att utfå. Och att göra protokollen fullkomligt intetsägande torde väl icke
gå för sig. Därtill komme, att det enligt förbundets mening läge en allvarlig
fara i att lämna muntliga uppgifter i ömtåliga ekonomiska ämnen.
Om trustkommissionen skulle basera sin uppfattning och sina redogörelser
och framställningar till Kungl. Maj:t på muntliga uppgifter, måste naturligtvis
anteckningar göras av någon kommissionens ledamot eller tjänsteman.
Uppgiftslämnaren ägde då ingen kontroll över, hur dessa anteckningar fördes,
utan svåra missuppfattningar av de muntliga uppgifterna kunde förekomma.
Man skulle kunna tänka sig den anordningen, att de muntliga uppgifterna
upptecknades, och att uppgiftslämnaren efter granskning medelst sin underskrift
intygade riktigheten. Men ett prejudikat gåve vid handen, att en
undertecknad uppteckning betraktades som en inlämnad handling, vilken vore
tillgänglig för tidningarna. Detsamma gällde om protokoll, däri muntliga
uppgifter intagits, sedan detsamma justerats. Både ur den enskilde uppgiftslämnarens
och ur kommissionens synpunkt vore det synnerligen viktigt,
Kungl. Majrts proposition nr 219.
7
att ingen ovisshet rådde om vad som meddelats. En utredning bleve kanske
färdig först ett eller annat år efter det vissa, för utredningen viktiga, uppgifter
lämnats; om då uppgiftslämnaren bestrede, att han uttalat sig så som
kommissionen uppfattat, kunde situationen bliva ganska obehaglig för båda
parterna. Enligt kommitténs förslag kunde uppgiftslämnaren icke göra sig
förvissad om att hans uppgifter utnyttjades i av honom godkänd form. Därmed
vore hela detta tillfällighetssystem utdömt. Det enda för näringslivet
betryggande vore en ändring i tryckfrihetsförordningen, innan trustkommissionen
trädde i funktion. Ett industriföretag, som inlämnade vissa viktigare
statistiska uppgifter, visste, att de på grund av en år 1909 tillkommen
ändring av tryckfrihetsförordningen icke kunde utlämnas förr än efter fem
år. Likaså vore deklarationsuppgifter skyddade enligt ett moment, som tillkommit
åren 1903, 1915 och 1921. Det kunde då icke vara rimligt, att precis
samma eller minst lika ömtåliga uppgifter skulle sakna detta skydd inom
trustkommissionen. Förbundet ansåge, att industriens fullt berättigade intressen
skulle sättas på spel, om ändring i tryckfrihetsförordningen icke
skedde, innan en trustkommission började sin verksamhet.
För min del finner jag uppenbart, att därest tanken på inrättande av en Departeundersökningsmyndighet
med vittgående befogenheter i fråga om rätten att ments(li‘efenkräva
upplysningar om enskildas affärsförhållanden skall i en eller annan
form genomföras, det kunskapsmaterial, som på dylikt sätt ställes till myndighetens
förfogande, icke bör kunna saklöst prisgivas åt offentligheten.
Därav skulle kunna följa oberäknelig skada ej blott för den enskilde näringsidkaren
utan i vissa fall även för landets ekonomiska liv, i den mån det är
beroende av en oförsvagad konkurrenskraft i förhållande till utlandet. Med
insikt härom har kommittén föreslagit straffbestämmelse för det fall, att ett
obehörigt yppande av sådana uppgifter, som böra vara konfidentiella, ägt
rum på annat sätt än genom tryckt skrift. Att, på sätt kommittén förordat;
låta anstå med införandet av en motsvarande bestämmelse i tryckfrihetsförordningen,
till dess att erfarenhet förelåge om behovet därav, synes icke
vara tillrådligt. Eullgiltiga skäl äro efter min mening anförda av kommerskollegium
och Sveriges Industriförbund till förmån för den uppfattning, att
en dylik lagstiftning icke bör träda i tillämpning förr än erforderlig grundlagsändring
blivit genomförd.
Då således uppkommer fråga om att för tillgodoseende av ett speciellt behov
vidtaga ändring i tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser, anser
jag mig böra erinra, att riksdagen i skrivelse den 11 juni 1921 (nr 315) ut.
talat sig för en snar revision av berörda bestämmelser. Denna framställning
har hittills icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. För min del har jag
redan tidigare haft anledning att ägna uppmärksamhet åt detta spörsmål,
och jag beklagar, att förhållandena icke medgivit framläggande av förslag i
ämnet till årets riksdag. Enligt min uppfattning bör den utredning, som
kräves för genomförande av en dylik revision, så snart ske kan sättas i verket.
Vad den nu föreliggande frågan beträffar, hade det utan tvivel varit
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
lyckligast, om den kunnat erhålla sin lösning i ett sådant större sammanhang.
Då emellertid detta, i sakens nuvarande läge, är uteslutet, återstår endast
att taga under övervägande, huruvida den bör upptagas till fristående behandling.
Med den ovisshet, som, efter vad jag nyss framhållit, råder i fråga om
innehållet av en eventuell lagstiftning angående truster och monopolistiska
företag, måste utformandet av en ny bestämmelse i tryckfrihetsförordningen
i frågans närvarande skede erbjuda ganska betydande svårigheter. Det kan
icke undvikas, att en viss osäkerhet kommer att vidlåda en dylik formulering,
som skall hänföras till en ännu icke fastställd lagstiftning. Emellertid
torde av ärendets föregående behandling få anses hava framgått, att den
närmaste befattningen med undersökningen av hithörande förhållanden skall
tillhöra eu myndighet, utrustad med befogenheter av den art, att deras bestämmande
måste ske genom särskild lagstiftning. Huruvida nämnda funktion
skall övertagas av någon redan befintlig ämbetsmyndighet eller om den
skall handhavas av en speciell institution, ordnad i mer eller mindre nära
överensstämmelse med trustlagstiftningskommitténs förslag, lärer i detta sammanhang
få lämnas öppet. Vidare måste förutsättas, att i nämnda lag noggranna
bestämmelser komma att meddelas angående ordningen och villkoren
för offentliggörande av myndighetens handlingar. Stadgandet i tryckfrihetsförordningen
kan då begränsas till att innefatta en hänvisning till lag, stiftad
i den ordning, § 87 regeringsformen angiver, jämte bestämmelse om straff
för det tryckfrihetsbrott,’ som enligt stadgandet skall konstitueras genom
överträdelse av de i annan ordning givna föreskrifterna rörande ifrågavarande
handlingars undandragande från offentligheten. Förebilder till en på nu antytt
sätt avfattad bestämmelse finnas i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen i
fråga om offentliggörande av vissa medicinalhandlingar och handlingar rörande
patent samt utdrag av kyrkoböcker och av straffregistret. Dock bör anmärkas,
att i dessa fall tryckfrihetsförordningens bestämmelser kunnat avfattas
med en större precision än som torde vara möjlig med avseende å det nu
ifrågasatta stadgandet. I allmänhet måste jag ock anse olämpligt — även
om sådant en eller annan gång tidigare förekommit — att en grundlagsändring
företages under hänvisning till bestämmelser av allmän lags natur utan
att förslag till dylika bestämmelser samtidigt kan framläggas. Då jag emellertid,
i anslutning till andra lagutskottets uttalande, är av den uppfattningen,
att denna frågas lösning icke bör för flera år framskjutas endast av den
anledning, att grundlagsändring nu utebliver, hava nämnda betänkligheter
synts mig böra vika. Om förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen
av riksdagen i år antages såsom vilande till vidare grundlagsenlig
behandling, kan med den slutliga prövningen anstå till dess det visat
sig, om en lagstiftning rörande truster och andra monopolistiska sammanslutningar
kommer att av riksdagen antagas under nästa fyraårsperiod.
Den myndighet, vilken erhåller den ifrågavarande uppgiften, torde i tryckfrihetsförordningen
kunna betecknas såsom »myndighet, vilken har att i enlighet
med bestämmelser i lag, stiftad i den ordning, § 87 regeringsformen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 210.
!)
stadgar, verkställa undersökning rörande monopolistiska företag och sammanslutningar
inom näringslivet». Under denna formulering skulle inbegripas
såväl den av trustlagstiftningskommittén förutsatta allmänna befogenheten
att infordra upplysningar rörande näringslivets förhållanden som den mera
speciella funktionen att rikta undersökningen mot visst eller vissa företag,
allt inom de av lagen utstakade gränserna. Då myndigheten, så vitt nu kan
bedömas, icke torde komma att beklädas med rätt att själv ingripa med åtgärder
mot enskilda personer eller företag utan densamma skulle bliva hänvisad
till att göra framställningar i sådant hänseende till Kungl. Maj:t, lärer
myndighetens ställning icke böra angivas såsom kontroll- eller tillsynsmyndighet.
Från det föreslagna stadgandets tillämpning skola tydligen uteslutas
de myndigheter, vilka i kraft av redan gällande lagbestämmelser äga åtminstone
i viss mån likartade befogenheter, var inom sitt särskilda ämbetsområde,
såsom bankinspektionen, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten
m. fl., och beträffande vilka tryckfrihetsförordningen innehåller speciella
stadganden rörande sekretessen.
Såsom jag redan anmärkt, lärer det få förutsättas, att i den blivande civillagen
komma att upptagas detaljerade bestämmelser om den närmare beskaffenheten
av de handlingar, vilka skola vara undantagna från offentlighet,
och de omständigheter, under vilka utlämnande av dessa handlingar må ske.
Sålunda kan lagen innefatta medgivande, att handlingarna skola kunna utlämnas
under vissa av myndigheten bestämda förbehåll. Under hänvisning
till dylika bestämmelser torde ifrågavarande skrifter kunna, såsom skött i
närmast likartade fall, i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen rubriceras såsom
»handlingar, inkomna till myndigheten» samt »från sådan myndighet utgångna
skrivelser eller där förda protokoll och anteckningar». Uppenbarligen skall
skyddet mot handlingarnas utlämnande och offentliggörande gälla icke blött
så länge de finnas hos den ifrågavarande myndigheten, utan även sedan de
därifrån överlämnats till Kungl. Maj:t eller till annan myndighet, såsom
riksarkivet. Jämväl bör lagen innehålla erforderlig bestämmelse i fråga om
den tid, under vilken ett sådant förbud mot publikation skall upprätthållas.
Då i trustlagstiftningskommitténs förslag förutsättes, att Kungl. Maj:t kan
erhålla befogenhet att utfärda tillämpningsföreskrifter till lagen, och dylika
föreskrifter tilläventyrs kunna komma att avse även ordningen för handlingarnas
förvarande eller dylikt, har hänvisningen i tryckfrihetsförordningen
synts böra avse »allmän lag eller författning».
Det straff, som skall stadgas för ifrågavarande tryckfrihetsbrott, bör tydligen
bestämmas i motsvarighet till det straff, den blivande lagen kommer att utsätta
för annat obehörigt yppande av uppgift, som inkommit till myndigheten. I
kommittéförslaget är detta straff bestämt till böter från och med LOO till och
med 10,000 kronor eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,
fängelse i högst sex månader. Behovet av en vid straffskala är här, uppen-''
bart, och jag finner intet att erinra mot att däri kommer att ingå även frihetsstraff.
Med tanke på att även förseelser av jämförelsevis obetydlig art
kunna komma att hänföras under straffbestämmelsen i tryckfrihetsförordnin
Bihang
till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 180 höft. (Nr 219.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
gen har jag ansett bötesminimum böra bestämmas till 50 riksdaler, vilket,
då riksdaler i tryckfrihetsförordningen bär betydelsen av riksdaler banko, i
nuvarande mynt motsvarar 75 kronor. A andra sidan synes bötesmaximum
lämpligen böra sättas till 10,000 riksdaler eller sålunda 15,000 kronor. Innefattar
den brottsliga gärningen tillika förbrytelse i ämbete eller tjänst, synes,
med tillämpning jämväl av allmänna strafflagens bestämmelser, bedömandet
av ett dylikt fall böra ske enligt de i 4 kap. 2 § strafflagen givna reglerna.
I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet
upprätta förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.
»
Föredraganden uppläser härefter berörda förslag samt hemställer, att förslaget
må föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Oskar Adelsohn.
Stockholm 1924.
Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.
2il709
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- KU 1924:31 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen. s. 1 i texten