Sök i Ratio Lex

Angående pensionsförbättring för vissa i lantförsvarets tjänst förut anställda personer

1924-02-01 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:29, Angående pensionsförbättring för vissa i lantförsvarets tjänst förut anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 29.

1

Nr 29.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring

för vissa i lantförsvarets tjänst förut

anställda personer; given Stockholms slott den 1

februari 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—3:o hemställt.

GUSTAF

Carl Malmroth.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 1 februari 1924.

Närvarande :

Statsministern Tbygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks

von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth,

Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Malmroth anför:

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1919 års lagtima riksdag

(nr 276) därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel förberedande

av pensionsförbättring åt viss personal vid armén.

Enligt de av riksdagen godkända, genom kungörelse den 20 augusti

1919 (nr 538) fastställda grunderna för ifrågavarande pensionsförbättring

stadgades såsom villkor för erhållande av nämnda förmån, bland annat,

att vederbörande avgått ur tjänsten efter uppnådd åldersgräns. Uti det

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 24 höft. (Nr 29—31.) 2 13 2 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

Ang.

pensions förbättring

åt

f. d- kaptenen

R.O.M. Kjellberg.

av arméns och marinens avlöningssakkunniga den 14 februari 1919 avgivna

betänkande med förslag i ämnet, som låg till grund för nyssnämnda

proposition, framhöllo emellertid de sakkunniga, att, därest fråga skulle

uppkomma om pensionsförbättring för tjänstinnehavare, som till följd av

olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av skada eller sjukdom, vanförhet

eller lyte befunnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring och på grund

härav måste före uppnådd pensionsålder avgå med viss pension, sådan

fråga torde särskilt böra underställas riksdagens prövning.

I proposition till 1922 års riksdag (nr 171) framlades förslag rörande

vissa reviderade grunder för ifrågavarande pensionsförbättring i syfte,

bland annat, att bestämmelserna om pensionsförbättring skulle vinna anslutning

till det från och med ingången av år 1922 tillämpade nya avlöningssystemet.

Sedan propositionen av riksdagen bifallits, utfärdades

kungörelse i ämnet den 15 juni 1922 (nr 336). I denna kungörelsé

har ovan berörda villkor för erhållande av pensionsförbättring bibehållits.

Enligt punkten 6 i pensioneringsgrunderna för arméns befäl och underbefäl

med vederlikar, sådan denna punkt lyder enligt kungörelsen den

17 september 1914 (nr 266), är den, som till följd av olycksfall i tjänsten

eller eljest till följd av skada eller sjukdom, vilken han genom utövningen

av sin tjänst ådragit sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring,

skyldig att avgå från tjänsten, med rätt till pension och fyllnadspension,

uppgående till lönens hela belopp).

Vidare är jämlikt pmnkten 8 i samma pensioneringsgrunder. sådan denna

piunkt lyder enligt berörda kungörelse den 17 september 1914, löntagare,

som icke uppnått den för rätt till fyllnadspension i den tjänst han innehar

stadgade levnadsålder, men som, efter att under tre på varandra följande

år på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att

tjänstgöra, finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, skyldig att

från tjänsten avgå, mot åtnjutande av pension av statsmedel till belopp,

motsvarande pension jämte fyllnadspension i den tjänst han innehar.

l:o.

Med tillämpming av nyssnämnda bestämmelse i punkten 6 av pensioneringsgrunderna

för arméns befäl och underbefäl med vederlikar meddelades

kaptenen vid Skaraborgs regemente Hägn ar Olof Mårten Kjellberg

genom kungl. brev den 23 mars 1923 avsked från innehavande beställning,

med rätt för honom att från och med dagen näst efter erhållet

avsked tillträda pension och fyllnadspension med sammanlagt 2,400 kronor,

därav 600 kronor i femte klassen av arméns pensionskassa och 1,800

kronor från därtill anvisade statsmedel.

Uti en till Kungl. Ma,j:t ingiven skrift har nu Kjellberg anhållit att,

utöver sagda pensionsförmåner, komma i åtnjutande av pensionsförbättring.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

3

Direktionen över arméns pensionskassa har den 11 april 1923 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid anfört, att Kjellberg, som vore född den

30 september 1883, vid sitt avsked haft en levnadsålder av 39 år 5

månader 23 dagar och en tjänstetid efter adertonde åldersåret av 20 år

8 månader 39 dagar samt åtnjutit lön i 3:e lönegraden å den i avlöningsreglementet

den 29 juni 1921 (nr 388) fastställda löneplanen för

officerare.

Vidare erinrade direktionen, att uti ovanberörda kungörelse den 15 juni

1922 pensionsförbättringens belopp icke komme direkt till synes, utan hade

för varje lönegrad angivits ett sammanlagt pensionsbelopp (kassapension +

fyllnadspension + pensionsförbättring), vadan alltså skillnaden mellan detta

belopp och vad som enligt gällande pensioneringsgrunder tillkomme vederbörande

i kassapension och fyllnadspension komme att utgöra pensionsförbättringen.

För den lönegrad, Kjellberg vid avskedet tillhört, hade sålunda

sammanlagda pensionsbeloppet vid avgång efter uppnådd åldersgräns angivits

till 3,990 kronor. Då Kjellberg emellertid avgått före uppnådd pensionsålder,

vore dessa bestämmelser icke utan vidare på honom tillämpliga,

men syntes rättvisa och billighet fordra, att han erhölle någon förbättring

i den till honom utgående pensionen. Beträffande storleken av den

pensionsförbättring, som borde tillkomma Kjellberg, ansåge direktionen, att

samma princip, som av 1921 års riksdag tillämpats vid bestämmande av

pensionsförbättring åt löjtnanten H. B. C. Keiding (proposition nr 126,

riksdagens skrivelse nr 322, punkt 7:o), borde följas, nämligen att pensionsförbättringen

icke sattes högre, än att pension, fyllnadspension och

pensionsförbättring sammanlagt komme att uppgå till det belopp, vartill

nämnda förmåner enligt nu gällande bestämmelser skulle hava belöpt sig,

därest Kjellberg avgått efter uppnådd pensionsålder. Då dessa förmåner

inom den lönegrad, Kjellberg vid avskedet tillhört, utgjorde 3,990 kronor

och Kjellberg vid sin avgång erhållit pension och fyllnadspension med

tillsammans 2,400 kronor, borde pensionsförbättringen för honom utgå

med 1,590 kronor. På grund härav hemställde direktionen, att framställning

måtte göras hos riksdagen om beviljande åt Kjellberg av pensionsförbättring

till belopp av 1,590 kronor för år, att utgå från och med den

24 mars 1923 och åtnjutas under de i ovannämnda kungörelse den 15

juni 1922 i övrigt fastställda villkor.

I ärendet har statskontoret den 27 april 1923 avgivit utlåtande och

därvid anfört, att i vissa fall, där det gällt pensionsförbättring åt militär

befattningshavare, som till följd av sjukdom nödgats avgå ur tjänsten före

uppnådd åldersgräns, pensionsförbättringens belopp hade reducerats i överensstämmelse

med den civila pensionslagens föreskrifter om sjuklighetspension.

Beträffande pension vid avgång till följd av skada ådragen under

tjänstutövning däremot skulle enligt nämnda lag pensionens belopp motsvara

det vid tiden för avgången för vederbörande gällande pensionsunderlag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Ang. pensionsförbättring

åt f. d.

musikfanjunkaren

E. T. Lindelöf

och f. d.

sergeanten

G. J. Berglund.

4 Kungl. Muj:ts proposition nr 29.

I nu förevarande fall, där avgången föranletts av skada i tjänsten, syntes

alltså någon reducering av pensionsförbättringens belopp icke böra förekomma.

\ id sådant förhållande och på grund av vad direktionen över

arméns pensionskassa i ärendet meddelat och anfört, tillstyrkte statskontoret

bifall till direktionens hemställan.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit finner även jag mig

böra tillstyrka, att Kjellberg beredes pensionsförbättring till belopp av

1,590 kronor för år, att, i likhet med honom tillkommande pension, utgå

från och med den 24 mars 1923. Pension sförbättringen torde böra bestridas

från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring

för viss personal vid armén. Vid pensionsförbättringens utbetalande bör

avdrag äga rum för pensionstillägg, som må hava till Kjellberg utgått enligt

kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360).

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. kaptenen vid Skaraborgs regemente Ragnar Olof

Mårten Kjellberg må från och med den 24 mars 1923

under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring

till belopp av 1,590 kronor för år räknat, att åtnjutas i

enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 15 juni

1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring åt officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

vid armén och marinen och utgå från anslag, som

är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss

personal vid armén.

2:o.

Med tillämpning av punkten 6 i pensioneringsgrunderna för arméns

befäl och underbefäl med vederlikar har Kungl. Maj:t genom särskilda

brev den 28 september och den 5 oktober 1923 bemyndigat vederbörande

regementschefer att bevilja musikfanjunkaren i Smålands husarregemente,

musiksergeanten vid regementet Ernst Tage Lindelöf och sergeanten vid

Bohusläns regemente Carl Jakob Berglund avsked från innehavande beställningar

ävensom förklarat vardera av Lindelöf och Berglund berättigad

att från och med dagen näst efter erhållet avsked under sill återstående

livstid uppbära pension och fyllnadspension, uppgående till 780 kronor

för år, därav 120 kronor i tionde klassen av arméns pensionskassa och

660 kronor fyllnadspension av statsmedel.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 oktober 1923 har chefen för

Smålands husarregemente gjort framställning om beredande av pensionsförbättring

åt Lindelöf. Vidare bär Berglund uti en den 27 oktober 1923

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20. 5

dagtecknad skrift hos Kungl. Maj:t anhållit att få komma i åtnjutande av

enahanda förmån.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Lindelöf, att han, som är född den 12 februari 1886, beviljats

avsked från och med den 1 november 1923, samt att han vid sitt

avsked haft en levnadsålder av 37 år 8 månader 19 dagar och en tjänstetid

efter adertonde åldersåret av 19 år 7 månader 2 dagar; och

beträffande Berglund, att han, som är född den 20 december 1884,

likaledes beviljats avsked från och med den 1 november 1923, därvid

han haft en levnadsålder av 38 år 10 månader 11 dagar och en tjänstetid

efter adertonde åldersåret av 18 år 10 månader 11 dagar.

Vidare inhämtas, att Lindelöf och Berglund vid sitt avsked åtnjutit lön

i 2:a lönegraden å den i avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 388)

fastställda löneplanen för underofficerare.

Direktionen över arméns pensionskassa har den 8 och den 21 november

1923 avgivit särskilda utlåtanden i ärendet och därvid anfört, att då

Lindelöf och Berglund avgått före uppnådd pensionsålder, gällande bestämmelser

om pensionsförbättring icke vore utan vidare på dem tillämpliga,

men syntes rättvisa och billighet fordra, att de erhölle någon förbättring

i de till dem utgående pensioner. Beträffande storleken av den pensionsförbättring,

som borde tillkomma Lindelöf och Berglund, ansåge direktionen,

att samma princip, som av 1921 års riksdag tillämpats vid bestämmande

av pensionsförbättring åt löjtnanten H. B. C. Keiding, borde följas, nämligen

att pensionsförbättringen icke sattes högre, än att pension, fyllnadspension

och pensionsförbättring sammanlagt komme att uppgå till det belopp,

vartill nämnda förmåner enligt nu gällande bestämmelser skulle hava belöpt

sig, därest Lindelöf och Berglund avgått efter uppnådd pensionsålder.

Då dessa förmåner inom den lönegrad, Lindelöf och Berglund vid avskedet

tillhört, utgjorde 1,910 kronor och de vid sin avgång erhållit

pension och fyllnadspension med tillhopa 780 kronor vardera, syntes

pensionsförbättringen till en var av dem böra utgå med 1,130 kronor.

På grund härav hemställde direktionen, att framställning måtte göras hos

riksdagen om beviljande åt vardera av Lindelöf och Berglund av pensionsförbättring

till belopp av 1,130 kronor för år, att utgå från och med

den 1 november 1923 och åtnjutas under de i ovannämnda kungörelse

den 15 juni 1922 (nr 336) i övrigt fastställda villkor.

I ärendet har statskontoret den 5 januari 1924 avgivit särskilda utlåtanden

och därvid anfört, att ämbetsverket, som icke hade något att erinra

mot det av direktionen över arméns pensionskassa framställda förslag,

tillstyrkte, att hos riksdagen utverkades medgivande därtill, att vardera

av Lindelöf och Berglund från och med den 1 november 1923 finge,

utöver pension och fyllnadspension till sammanlagt belopp av 780 kronor,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung}. Maj:ts proposition nr 29.

An g. elisio n sfförbättring

åt

f. d sergeanten

K. C• Klockenfeldt.

under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av

(1,910 — 780 =) 1,130 kronor för år räknat, att åtnjutas enligt be
stämmelserna

i berörda kungörelse den 15 juni 1922 (nr 336) samt utgå

från anslag, som för beredande av i kungörelsen avsedd pensionsförbättring

beviljats eller kunde komma att beviljas.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit tillstyrker jag, att vardera

av Lindelöf och Berglund beredes pensionsförbättring med av myndigheterna

föreslaget belopp, 1,130 kronor för år. Vid pensionsförbättringens

utbetalande bör avdrag äga rum för pensionstillägg, som må hava till

Lindelöf eller Berglund utgått enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr

360).

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av f. d. musikfanjunkaren i Smålands husarregemente,

f. d. musiksergeanten vid regementet Ernst Tage

Lindelöf och f. d. sergeanten vid Bohusläns regemente

Carl Jakob Berglund må från och med den 1 november

1923 under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring

till belopp av 1,130 kronor för år räknat, att åtnjutas

i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den

15 juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring

åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

vid armén och marinen och utgå från anslag,

som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring

för viss personal vid armén.

3:o.

I anledning av framställning av chefen för Västernorrlands regemente

har Kungl. Maj:t genom brev den 16 november 1923, med tillämpning

av den inledningsvis här ovan berörda bestämmelsen i punkten 8 av

pensioneringsgrunderna för arméns befäl och underbefäl med vederlikar,

dels bemyndigat regementschefen att bevilja sergeanten vid regementet Erik

Carlsson Klockenfeldt, vilken enligt ett den 30 juni 1923 utfärdat läkarintyg

på grund av sinnessjukdom varit oförmögen till all tjänstgöring under

de senaste tre åren samt med sannolikhet vore för framtiden oförmögen till

militärtjänstgöring, avsked från innehavande beställning, dels ock förklarat

Klockenfeldt berättigad att från och med dagen näst efter erhållet avsked

under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten

till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension i den tjänst,

Klockenfeldt innehade, eller 780 kronor.

Uti den 1 oktober 1923 i ärendet avgivet yttrande anförde statskontor et,

att frågan om pensionsförbättring åt Klockenfeldt icke vore i handlingarna

berörd. Emellertid erinrade statskontoret, att pensionsförbättring enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

förenämnda kungörelse den 15 juni 1922 (nr 336) visserligen endast tillkomme

befattningshavare, som avgått efter uppnådd åldersgräns, men att

sådan förmån plägat genom framställning till riksdagen utverkas åt den, som

i likhet med Klockenfeldt nödgades på grund av sjukdom avgå i förtid med

åtnjutande av pension. Med anledning härav ifrågasatte statskontoret, huruvida

icke Kungl. Maj:t i detta fall, där pensionären icke syntes vara i stånd

att själv göra ansökning om pensionsförbättring, ville vidtaga åtgärd förberedande

av sådan förbättring.

I utlåtande den 23 januari 1924 med anledning av statskontorets förslag

rörande pensionsförbättring åt Klockenfeldt har direktionen över arméns

pensionskassa meddelat, att Klockenfeldt, som är född den 26 juni 1887,

beviljats avsked från och med den 9 december 1923; att han vid sitt

avsked haft en levnadsålder av 36 år 5 månader 13 dagar och en tjänstetid

efter tjugonde åldersåret av 16 år 3 månader 13 dagar; samt att han vid

sitt avsked åtnjutit lön i 2:a lönegraden å den i avlöningsreglementet den

29 juni 1921 (nr 388) fastställda löneplanen för underofficerare. Vidare

har direktionen anfört, att då Klockenfeldt avgått före uppnådd pensionsålder,

vore icke gällande bestämmelser om pensionsförbättring utan vidare

å honom tillämpliga, men ansåge direktionen med rättvisa och billighet

överensstämmande, att han erliölle någon förbättring å den till honom utgående

pensionen. Beträffande storleken av den pensionsförbättring, som

borde tillkomma Klockenfeldt, ansåge direktionen, att densamma i enlighet

med de synpunkter, som gjorts gällande i proposition nr 75 till 1923

års riksdag i fråga om pensionsförbättring åt löjtnanten T. W. Lennartz,

borde bestämmas till 653 kronor, att från och med den 9 december 1923

utgå från allmänna indragningsstaten.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit anser även jag mig

böra föreslå beredande av pensionsförbättring åt Klockenfeldt. Vad beträffar

pensionsförbättringens storlek synes mig denna — i överensstämmelse med

vad tidigare vid tillerkännande av pensionsförbättring i liknande fall sigt

rum och i anslutning till den civila pensionslagens föreskrifter rörande sjuklighetspension

— böra så avvägas, att Klockenfeldts sammanlagda pensionsförmåner

utgöra 75 procent av det belopp, 1,910 kronor, vartill hans

sammanlagda pensionsförmåner skulle hava uppgått vid avgång efter uppnådd

åldersgräns eller, i avjämnat tal, 1,433 kronor. Då Klockenfeldt i

pension tillerkänts 780 kronor, synes alltså pensiousförbättringen, i enlighet

med direktionens över arméns pensionskassa hemställan, böra utgöra

(1,433 — 780 =) 653 kronor. På sätt direktionen föreslagit, torde pensionsförbättringen,

i likhet med Klockenfeldt tillkommande pension, böra

bestridas från allmänna indragningsstaten samt utgå från och med den 9

december 1923. Vid pensionsförbättringens utbetalande bör avdrag ske för

pensionstillägg, som må hava till Klockenfeldt utgått enligt kungörelsen

den 15 juni 1922 (nr 360).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att f. d. sergeanten vid Västernorrlands regemente Erik

Carlsson Klockenfeldt må från och med den 9 december 1923

under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till

belopp av 653 kronor för år räknat, att utgå från allmänna

indragningsstaten och åtnjutas i enlighet med bestämmelserna

i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder för

pensionsförbättring åt officerare och underofficerare samt civilmilitära

beställningshavare vid armén och marinen.

Yad departementschefen ovan under punkterna l:o—3:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar

Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fritz Dahlbom.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:107 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensi o nsför b ät fri ng åt vissa i försvarets tjänst anställda eller förut anställda per s. 13 i texten
  2. BU 1924:8 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensionsförbättring åt vissa i försvarets tjänst anställda eller förut anställda personer. s. 1 i texten