Angående undantag från gällande bestämmelser för bidrag från norrländska avdikningsanslaget beträffande ett företag, avseende reglering av Keräsjoki och Vuomajoki vattendrag i Karl Gustavs socken av Norrbottens län
1924-02-01 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:36, Angående undantag från gällande bestämmelser för bidrag från norrländska avdikningsanslaget beträffande ett företag, avseende reglering av Keräsjoki och Vuomajoki vattendrag i Karl Gustavs socken av Norrbottens län
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.
1
Nr 36.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående undantag från
gällande bestämmelser för bidrag från norrländska avdikningsanslaget
beträffande ett företag, avseende reglering av Keräsjoki
och Vuomajoki vattendrag i Karl Gustavs socken av Norrbottens
län; given Stockholms slott den 1 februari 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
David Pettersson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1924.
Närvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pettersson anför:
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 11 november 1922 dagtecknad ansökning
har styrelsen för G. E. Broms’ egnahemsstiftelse med framläggande av plan
till torrläggning av vissa myrmarker inom den omkring 3 mil nordväst
om staden Haparanda belägna Keräsjoki by med flera byar inom Karl
Gustavs socken av Norrbottens län anhållit om statsbidrag för reglering
av dessa marker genomflytande vattendragen Keräsjoki och Vuomajoki.
över nämnda framställning har lantbruksstyrelsen den 16 februari 1923
avgivit infordrat utlåtande.
Sedan härefter länsstyrelsen i Norrbottens län anbefallts lämna egnahemsstiftelsens
styrelse tillfälle att efter tagen del av nämnda utlåtande
inkomma med kompletterande utredning i vissa avseenden, har länsstyrelsen
Bihang till riksdagens protokoll 192i. 1 saml. 28 haft. (Nr 36—38.) 1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.
med eget utlåtande den 18 september 1923 överlämnat sålunda införskaffad
utredning.
Sedermera har lantbruksstyrelsen den 10 december 1923 inkommit med
förnyat yttrande, varvid fogats ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 1 december 1923 i ärendet avgivit utlåtande.
För ifrågavarande stiftelse, som är grundad på eu donation av konsuln
G. E. Broms’ änka Anna Broms och andra intressenter i aktiebolaget G.
E. Broms’ egna hem, har Kungl. Maj:t den 22 juni 1911 fastställt stadgar,
vilka den 28 maj 1920 undergått viss mindre ändring.
Enligt § 1 av dessa stadgar är stiftelsens ändamål att, sedan den till
stiftelsen överlämnade fasta egendomen fördelats i mindre lägenheter eller
hemmansdelar, tillhandahålla desamma med eller utan lämpliga åbyggnader
på billiga villkor åt mindre bemedlade, för arbetsamhet, ordentlighet och
nyktert levnadssätt kända personer, på det att såväl därigenom som genom
erhållande av billiga odlingslån och premier för välskötta lägenheter redbara
arbetares strävan att erhålla eget hem och oberoende ställning må
befrämjas.
Stiftelsens angelägenheter handhavas av eu styrelse bestående av tre personer,
av vilka en, som tillika är styrelsens ordförande, förordnas av Kungl.
Maj:t, en utses av Norrbottens läns landsting och en av Norrbottens läns
hushållningssällskap. Styrelsens räkenskaper och förvaltning skola årligen
granskas av tre för ett år i sänder på enahanda sätt utsedda revisorer.
Av styrelsens för egnahemsstiftelsen framställning i ärendet må till en
början beträffande stiftelsens hittillsvarande verksamhet och de föreliggande
planerna på torrläggning av myrmarkerna kring Keräsjoki och dess bivattendrag
Vuomajoki återgivas följande.
Frånsett ett mindre sågverk och ett mejeri — vilka båda emellertid avyttrats,
därvid mejeriet försålts till en andelsförening, vari stiftelsens kolonister
efterhand inträtt som medlemmar — utgjordes de fastigheter, som
under Kungl. Maj ds överinseende förvaltades som G. E. Broms’ egnahemsstiftelse,
av nio i Karungi, ett i Ivukkola, två i Karliuuvaara och fem i
Keräsjoki by belägna bondehemman samt av hela Keräsjänkkä by bestående
av nio bondehemman. Tillsammans upptoge dessa fastigheter,
vilka alla vore belägna i Karl Gustavs socken av Norrbottens län, en areal
av omkring 5,550 hektar.
Hittills hade från stiftelsens fastigheter sålts 29 egnahemslägenheter
med en sammanlagd areal av 1,270.54 hektar och ett pris av tillhopa 44,572
kronor. Samtliga kolonister med undantag av tre hade övertagit sina
lägenheter med tillhjälp av egnahemslån, och hade de i stort sett rett sig
jämförelsevis gott.
Då stiftelsens jord i byarna vid Torneälven nu vore i det närmaste utdelad,
måste stiftelsens kolonisationsverksamhet flyttas till Keräsjokibäckenet,
där stiftelsen ägde rik tillgång på jord. Huvudparten av denna jord
bestode emellertid av vidsträckta myrmarker, vilkas utnyttjande förutsatte
genomförande av kostsamma vattenreglerings- och dräneringsarbeten.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.
3
Den knappa tillgången på fastmarksjord och dennas olämpliga belägenhet
utgjorde en avsevärd svårighet för myrmarkernas fullständiga utnyttjande
för kolonisationsändamål. Det gällde därför att hushålla med fastmarksjorden.
Och då dess disponerande av allt att döma bleve ett helt
annat vid utnyttjande av endast sådana partier av omförmälda markområden,
som kunde tillgodogöras utan reglering av Keräsjoki, än vid en
styckning av området i dess helhet i ett sammanhang, ansåge sig stiftelsens
styrelse icke höra tillgripa den partiella utstyckningen, förrän ett allvarligt
försök gjorts att genomföra en efter stora linjer hållen plan för markens
tillgodogörande.
I enlighet med av konsuln Broms hos länsstyrelsen utverkat förordnande
för framlidne lantbruksingenjören Emil Berggren hade under åren
1901—1908 företagits laga syn angående reglering av Keräsjoki och Vuoniajoki
vattendrag, varefter Berggren 1909 utarbetat förslag till torrläggning
av alla sumpmarker inom Keräsjänkkä by och en del liknande marker
inom Keräsjoki och Karungi byar. Vid synen hade föreskrivits, att regleringsföretaget
skulle vara slutfört före utgången av 1918, men sedermera
hade genom laga kraftvunnet domstolsutslag medgivits utsträckning i
nämnda tid till utgången av 1930.
Ifrågavarande av Berggren utarbetade förslag till vattenreglering och
torrläggning har under sommaren 1922 med avseende å kostnadsberäkningarna
omarbetats av kaptenen Carl af Klintberg. På grund av vissa av
lantbruksstyrelsen i styrelsens ovannämnda utlåtande den 16 februari 1923
framställda erinringar har planen för företaget under 1923 underkastats
ytterligare granskning av lantbruksingenjören Karl Elfström.
Den föreliggande planen upptager i sitt ursprungliga skick dels reglering
av Keräsjoki och Vuomajoki vattendrag genom grävning av en huvudkanal
i vartdera av vattendragen dels ock en efterföljande utdikning av omkringliggande
sumpmarker genom schaktning av sidokanaler. Den areal, som
vid företagets fullständiga genomförande skulle förbättras och vinnas, har
beräknats uppgå till i runt tal 3,200 hektar.
Med hänsyn emellertid till de stora engångsutgifterna, som ett omedelbart
utförande av företaget i hela dess omfattning skulle medföra, har stiftelsen
ansett sig för närvarande höra begränsa planen att omfatta, förutom
regleringen av vattendragen Keräsjoki och Vuomajoki i dess helhet, utdikning
av allenast de öster om vattendragen och mellan dessa belägna myrmarkerna.
För hela arbetets utförande har beräknats åtgå en tid av sju år.
Storleken av den areal, som vid genomförande av företaget i sålunda
begränsad omfattning skulle förbättras eller helt vinnas, framgår av följande
tabell.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.
Skifteslag (By)
(1. E. Broms’ egnahems- stiftelse
Övriga intressenter
Summa
hektar
Ängs- och
myrmark
hektar
Landvinning
hektar
Ängs- och
myrmark
hektar
Landvinning
hektar
Karungi ........................
197.50
49.00
239.89
485.S9
Keräsjoki .....................
779.40
—
57.89
2.47
839.86
Keräsjänkkä .................
448.41
68.nfi
89.2 8
-
598.7 5
Summa
1,425.40
117,00
379,08 1
2.47
1,923.0 9
1 Härav utgöra 188.8 7 hektar ecklesiastik jord.
Korande kostnaderna för företaget, utfört i nyss angivna begränsade omfattning,
bär stiftelsen hänvisat till ovannämnda av lantbruksingenjören
Elfström 1923 verkställda undersökning, vari förutsatts såsom möjligt ett
förbilligande av företaget genom minskning av dimensionerna i de uti
åregleringen ingående båda kanalerna. Elfström har i utlåtande den 6
augusti 1923 anfört bland annat följande:
»Med ledning såväl av lantbruksingenjören Emil Berggrens kostnadsförslag
av år 1909 som av kapten C. af Klintbergs utlåtande av år 1922 ---
har med hänsyn till nuvarande arbetspriser upprättats nedanstående
Kostnadsberäkning.
A. Keräsjoki.
str. O—XLIV = 2,800 lm.
Kanalschaktning med dragline. *
Lera och pinnmo ............................ kbm. 43,000 å kr. 5 215,000
str. XLIV—OLIV - 10,438 lm.
Schaktning med dragline eller muddring.
Dy- och lös jord ........................................... kbm. 140,000 å kr. 1 140,000
B. Vuomajoki. = 5,622 lm.
Schaktning med dragline eller muddring.
Lera och lös jord ........................................ kbm. 60,000 å kr. 1 60,000
Tillägg för arbetsledning, oförutsedda fall o. dyl. cirka 20 procent 85,000
Summa kronor 500,000.
Beträffande den enskilda dikningen har lantbruksingenjör Emil Berggren
beräknat dessa arbeten, omfattande uppgrävning av 175,887 längdmeter och
ungefär 1,200,000 kubikmeter, till 640,000 kronor.
Med hänsyn till nu gällande arbetspriser torde nämnda summa böra höjas
med 25 procent eller 160,000 kronor till 800,000 kronor under antagande att
arbetena utföras med handkraft.
Kapten C. af Klintberg anser enligt sitt utlåtande, att nämnda arbeten med
maskinkraft kunna utföras för 600,000 kronor.
Då stiftelsens styrelse har för avsikt att under den första perioden utdika
blott det öster om Keräsjoki belägna området, som omfattar ungefär hälften
av den föreslagna enskilda dikningen, torde denna sålunda för närvarande
böra beräknas till en kostnad av 400,000 kronor.
* Ett slags grävmaskin, avsedd speciellt för kanalschaktning.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 36. 5
Sammanlagda kostnaden för åregleringen och den enskilda dikningen å
östra området uppgår sålunda till (500,000 + 400,000 =) 900,000 kronor.
Av den av stiftelsens styrelse framlagda utredningen framgår med tydlighet
svårigheten att även med en approximativ uppskattning av sankmarkernas
värdeförhöjning bedöma företagets ekonomiska bärighet, ty denna är helt och
hållet beroende av många osäkra och svårberäkneliga faktorer såsom fluktuerande
penningevärde, sättet för områdets exploatering i stora eller små
kolonat, tillgång på dugliga kolonister, tiden för markernas utnyttjande och
sist men icke minst gestaltningen av de ekonomiska betingelserna för jordbruket
i allmänhet och därmed även för kolonisationen.
Ifrågavarande avdikningsföretag torde i första hand böra betraktas från
den synpunkten, att i omedelbar närhet av gammal kulturbygd med goda
järnvägs- och landsvägsförbindelser ligger ett vidlyftigt sankmarksområde,
omfattande mer än 3,000 hektar, varav 2,400 hektar tillhör Bromska stiftelsen
d. v. s. staten, vilka marker betydligt bättre än många andra svårtillgängliga
områden synnerligen väl lämpa sig att tagas i anspråk för kolonisation.
Beträffande ersättningar må framhållas, att, där sådan skall utgå till enskilda
jordägare, stiftelsens styrelse säkerligen torde med dessa kunna träffa
frivillig uppgörelse genom att överlämna likvärdig jord i stället för den, som
tages i anspråk för avloppskanalerna. Ägoutbyten och rågångsreglering torde
under alla förhållanden vara nödvändigt att verkställa efter företagets utförande.
Vad angår de övriga intressenterna i företaget torde det vara otvivelaktigt,
att de ecklesiastika boställena, som skola deltaga med cirka 9 procent, komma
att kvarstå som delägare i företaget och förena sig om dess utförande, men
ordnandet av denna fråga har ännu icke medhunnits; och beträffande de
enskilda intressenterna torde säkerligen större delen av dem vilja förena sig
med sökandena, om de blott finna och se, att företaget i verkligheten kommer
till utförande. Det torde icke böra möta något hinder att tilläggsanslag
sedermera kan beviljas för deras andelar.»
Totalkostnaderna för företagets utförande i ovanberörda begränsade utsträckning
skulle alltså belöpa sig till sammanlagt 900,000 kronor, varav
500,000 kronor för själva regleringen av vattendragen och 400,000 kronor
för de efterföljande utdikningsarbetena.
Beträffande finansieringen av företaget har egnahemsstiftelsens styrelse
utgått från, att för utdikningsarbetena skulle kunna i vanlig ordning —
efter särskild framställning, varmed styrelsen i sinom tid ämnade inkomma,
— utverkas statsbidrag från norrländska avdikningsanslaget med 50 procent
av kostnaden för dessa arbeten, under det att kostnaderna för desamma i
övrigt skulle falla på företagarna själva.
I fråga åter om anskaffningen av det för regleringen av de båda vattendragen
erforderliga kostnadsbeloppet 500,000 kronor, har styrelsen tänkt sig,
att sagda kostnad i vad den belöper å stiftelsen helt skulle bestridas av
statsmedel samt att övriga intressenter skulle beviljas statsbidrag med 75
procent, på sätt styrelsen närmare utvecklat i skrivelse den 15 september
1923.
Av nämnda skrivelse inhämtas, att enligt den vid laga syneförrättningen
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.
fastställda grunden för delaktighet i bestridande av utgifterna för regleringen
av vattendragen ifrågavarande kostnad kom me att fördela sig på följande
sätt:
G. E. Broms’ egnahemsstiftelse 72,105 7 procent 360,529 kronor
Övriga intressenter (ecklesiastika boställena
inräknade) ...................................... 27,8 94a » 139,471 »
summa 100,oooo procent 500,000 kronor.
I anslutning härtill har stiftelsens styrelse hemställt, att hos riksdagen måtte,
utöver enligt gällande bestämmelser från norrländska avdikningsanslaget utgående
statsbidrag till regleringsföretaget av (50 procent å 500,000 =) 250,000 kronor,
utverkas dels såsom ytterligare bidrag från norrländska avdikningsanslaget
eller i form av särskilt anslag (25 procent å 500,000 =) 125,000
kronor, dels ock därutöver ett anslag av 90,132 kronor, d. v. s. det belopp,
som beräknades åtgå för bestridande av återstående del av å stiftelsen belöpande
kostnader för regleringen.
Länsstyrelsen har förklarat sig i allt ansluta sig till berörda hemställan,
därvid länsstyrelsen särskilt framhållit, att ett uppodlande av ifrågavarande
områden skulle kunna få en stor betydelse för de norrbottniska
gruvsamhällenas förseende med mjölk.
Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande den 10 december 1923 i fråga om
företagets bärighet framhållit, att densamma genom de föreslagna minskningarna
av kanaldimensionerna kommit i ett gynnsammare läge än förut,
då nämligen vattenregleringskostnaden därigenom minskats från förut beräknade
291 kronor till i medeltal 182 kronor per hektar av den utav vattenregleringen
beroende marken. Genom den nu ifrågasatta regleringen
vunnes i stort sett ingen annan båtnad, än att nödigt avlopp bereddes för
de avloppsdiken jämte avlednings-, avskärnings- och laggdiken, som vore
erforderliga för de ifrågavarande markernas fullständiga torrläggning genom
teg- eller täckdikning. Kostnaden för denna ytterligare dikning, med
undantag likväl för teg- eller täckdikningen, som närmast torde höra samman
med markernas uppodling, hade beräknats till 600,000 kronor. Jämnt
fördelad på den areal, som skulle tillskyndas båtnad genom denna ytterligare
dikning, skulle sagda kostnad motsvara omkring 196 kronor per hektar.
Den sammanlagda vattenavlednings- och avdikningskostnaden för ifrågavarande
marker skulle sålunda uppgå till i medeltal 182 + 196 = 378
kronor per hektar. Med hänsyn till markernas beskaffenhet torde denna
kostnad icke kunna anses för hög, varför lantbruksstyrelsen från denna
synpunkt sett funne företaget värt att bringas till utförande.
Härjämte har lantbruksstyrelsen, under framhållande hurusom styrelsen
i sitt tidigare den 16 februari 1923 avgivna utlåtande framställt vissa
erinringar mot förslaget, anfört bland annat följande.
Numera torde endast den erinringen, att den ifrågasatta minskningen av
kanaldimensionerna icke blivit på ett för samtliga delägare bindande sätt
opaginerad Kontrollera mot PDF
K total. May.ts proposition Nr 36. 1
medgiven, vara av beskaffenhet att kunna framkalla betänkligheter rörande
frågan, huruvida statsbidrag borde utgå till företaget eller ej. Da emellertid
laga hinder syntes möta att utan vidare utföra företaget i enlighet med
ändringsförslaget, skulle lantbruksstyrelsen, därest på ifrågavarande ärende
endast vore att lägga liknande synpunkter som vid bedömande av framställningar
av denna art i allmänhet, anse sig böra i frågans nuvarande läge
avstyrka beviljande av statsunderstöd till företaget.
Åtskilliga ur det allmännas synpunkt tungt vägande skal syntes emellertid
tala för, att detta företag snarast möjligt komme till utförande och darav
beroende omfattande och till odling i hög grad lämpade marker bleve tillgängliga
för kultur och bebyggelse. Av dessa skäl och då ifrågavarande
marker till vida övervägande del i viss mening kunde sagas befinna sig i
statens ägo och det väl icke vore uteslutet att från stiftelsens sida atgäider
kunde tänkas bliva vidtagna, varigenom ovan påpekade brister i rättsligt
hänseende i fråga om företagets planläggande kunde undanröjas, ansage
lantbruksstyrelsen sig under nu nämnda förutsättning kunna tillstyrka framställningen
och att statsunderstöd sålunda beviljades företaget, med belopp,
som stiftelsen i sin framställning den 15 september 1923 begärt, nämligen
sammanlagt 465,132 kronor, varav dock högst 250,000 kronor kunde utgå
från norrländska avdikningsanslaget enligt gällande författningar. Återstoden,
215,132 kronor, måste alltså täckas genom i annan ordning särskilt
anvisat anslag, för så vitt icke medgivande inhämtades att i fråga om
detta speciella fall frångå eljest för beviljande av bidrag från norrländska
avdikningsanslaget gällande bestämmelser.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört, att styrelsen för sm del
icke funnit något annat att erinra beträffande företaget i de hänseenden, i
vilka det tillkomme styrelsen att pröva detsamma, än att styrelsen funne
såsom villkor för understöds beviljande böra uppställas vissa tekniska föreskrifter
i två närmare angivna hänseenden.
I likhet med länsstyrelsen och lantbruksstyrelsen linner jag goda skäl
tala för, att staten lämnar stiftelsen sitt särskilda stöd vid genomförandet
av ifrågavarande vattenregleringsföretag, vars förverkligande, enligt vad
utredningen i ärendet giver vid handen, utgör en så gott som nödvändig
förutsättning för att stiftelsen skall kunna vidare utveckla den allmännyttiga
kolonisationsverksamhet, som av stiftelsen hittills framgångsiikt
bedrivits. Befrämjandet av odlingen och bebyggelsen i övre Norrland, enkannerligen
i de nordliga gränstrakterna, har allmänt erkänts vara eu indika
synpunkter angelägen nationell uppgift, som påkallar särskilda uppoffringar
från statens sida. Härom vittna icke minst de uttalanden i ämnet,
som under senare år från riksdagens sida förekommit, i vilket avseende jag
tillåter mig särskilt erinra om riksdagens skrivelse till Kungi. Maj:t den
26 maj 1920, nr 237, angående vidtagande av åtgärder i visst syfte i fråga
om den svenska Finnmarken.
Med hänsyn till den stora betydelse, som sålunda maste tillmätas det av
stiftelsen planerade regleringsföretaget, torde det få anses fullt motiverat
att, såsom i ärendet ifrågasatts, understöd av statsmedel till företagets
realiserande lämnas i vidsträcktare omfattning än som är möjligt med till
-
Departements
chefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.
ämpning av de för norrländska avdikningsanslaget gällande bestämmelse^
vilka på sätt framgår av kungörelsen i ämnet den 28 juli 1916 (nr 377),
i huvudsak härutinnan innebära, att statsbidrag må av Kungl. Maj:t bestämmas
till högst hälften av kostnaden för företaget.
Regleringen av Keräsjoki och Vuomajoki vattendrag med det utförande,
som av lantbruksingenjören Elfström föreslagits, beräknas draga eu kostnad
av 500,000 kronor. Till bestridande av denna kostnad begäres i statsbidrag
sammanlagt i runt tal 465,000 kronor.
I anslutning till vad lantbruksstyrelsen alternativt föreslagit vill jag förorda,
att hela det begärda bidragsbeloppet må utgå från norrländska avdikningsanslaget.
Härtill torde — då avvikelse sålunda skulle ske från ovanberörda
av riksdagen antagna grunder för anslagets användning — riksdagens
medgivande böra inhämtas. Den omständigheten att, enligt vad lantbruksstyrelsen
påpekat, vissa brister i formellt hänseende ännu återstå att
undanröja torde icke få anses utgöra hinder för att frågan nu underställes
riksdagen.
Nyssnämnda belopp, 465,000 kronor, synes böra vara det högsta, vartill
statsbidraget bör bestämmas, och lärer det ankomma på Kungl. Maj:t att i
sammanhang med blivande prövning av de villkor, som böra för bidragets
utanordnande föreskrivas, närmare fastställa detsammas storlek.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att utan hinder av gällande bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande
av statsbidrag frän norrländska avdikningsanslaget må på de närmare
villkor, som kunna varda av Kungl. Maj:t fastställda, för reglering
av Keräsjoki och Vuomajoki vattendrag i Karl Gustavs socken av Norrbottens
län utgå statsbidrag till belopp av högst 465,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- JoU 1924:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående undantag från gällande bestämmelser för bidrag från norrländska avdikning samlag et beträffande ett s. 1 i texten
- Rskr. 1924:71 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående undantag från gällande bestämmelser för bidrag från norrländska avdikningsanslaget be a1 i texten