Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38

1924-02-01 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:38, Kungl. Maj:ts proposition Nr 38

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

13

Nr 38.

Kungl. Maj:ts proposition angående tillskott till dyrtidstillägg för

lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater samt lantmätare;

given Stockholms slott den 1 februari 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

David Pettersson.*

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pettersson anför:

På Kungl. Maj:ts förslag har för åren 1917 — 1922 samt för första halvåret

1923 ävensom för budgetåret 1923—1924 tillskott till krigstidstillägg

eller dyrtidstillägg på grund av arbete enligt taxa beviljats vissa lantmätare.

Motsvarande avlöningsförmån har beretts jämväl lantbruksingenjörer, extra

lantbruksingenjörer samt vissa lantbruksstipendiater för tiden från och med

1918 (se prop. 19/1923.) Senast utfärdade bestämmelser i ämnet återfinnas i

kungörelser den 8 juni 1923 (nr 188 och 189.)

Kungl. Maj:t har i årets statsverksproposition under nionde huvudtiteln

föreslagit riksdagen att i avbidan på proposition i ämnet för enahanda tillskott

under budgetåret 1924—1925 beräkna för lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater

(punkt 3) ett belopp av 20,000 kronor och för lantmätare

(punkt 132) ett belopp av 300,000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

1 förevarande sammanhang torde jag för Kungl. Maj:t få anmäla dels en

från lantmäteristyrelsen inkommen, den 27 november 1923 dagtecknad framställning

angående förhöjning i tillskott till dyrtidstillägg för vissa lantmätare

under första halvåret 1920, dels ock eu framställning från lantbruksstyrelsen

den 10 januari 1924 angående motsvarande förhöjning i tillskott till dyrtidstillägg

för lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater.

Över framställningarna har statskontoret avgivit yttranden den 18 december

1923 respektive den 19 januari 1924.

Innan jag övergår till en redogörelse för framställningarnas och de över

desamma avgivna yttrandenas innehåll, torde jag först få erinra om här

ifrågavarande befattningshavares löneförhållanden under första halvåret 1920

ävensom i korthet redogöra för behandlingen av frågorna om dyrtidstillägg

och tillskott till dyrtidstillägg vid samma års riksdag.

Enligt den av 1909 års riksdag fastställda avlöningsstaten för lantmäteristaten

i orterna, uppgick för nedan angivna befattningshavare den årliga avlöningen

till följande belopp:

distriktslantmätare, lön.......................................................... kronor 2,000

3 ålderstil lägg å 400 kronor ............................................ » 1,200 3,200

extra lantmätare, arvode.................................................................... kronor 1,600

auskultant, » .................................................................... » 600.

Enligt beslut av 1919 års riksdag hava från anslag å extra stat under

1920 utgått auskultantarvoden jämväl å 900 kronor och 1,200 kronor.

Jämte avlöning enligt stat utgick enligt beslut av 1920 års riksdag tillfällig

löneförbättring för samma år med följande belopp:

distriktslantmätare ............................................................................... kronor 500

extra lantmätare .................................................................................. » 400.

För lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater fastställde 1914 års senare

riksdag följande löneförmåner:

lantbruksingenjör, lön............................................................ kronor 3,000

tjänstgöringspenningar ................................................... » 500 3,5001

2 ålderstillägg å 500 kronor .................................................... kronor 1,000

summa kronor 4,500

extra lantbruksingenjör, arvode ................................................... » 3,000

lantbruksstipendiat, arvode efter 150 kronor för månad.

Den tillfälliga löneförbättringen uppgick för 1920 till följande belopp:

lantbruksingenjör ............................................................................ kronor 800 2

extra lantbruksingenjör...................................................................... » 750.

Till lantbruksstipendiater utgick tillfällig löneförbättring enligt de för icke
-

Befattn ingshavaren

Stockholm därjämte ortstillägg 400 kronor.

» uppbar 850 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38. 15

ordinarie befattningshavare stadgade grunder, d. v. s. med 25 procent å deras

arvoden.

Utöver de fasta avlöningsförmånerna uppbära lantmätare och lantbruksingenjörer

för utförda förrättningar ersättning enligt taxa. Intill den 1 januari

1921 gällde för lantmätarna arvodestaxan den 23 december 1909 (nr 166)

samt för lantbruksingenjörerna arvodestaxan den 1 oktober 1886 (nr 72).

Ifrågavarande författningar hava från och med 1921 års ingång ersatts av

respektive lantmäteritaxan den 22 juni 1920 (nr 376) och lantbruksingenjörstaxan

den 31 december 1920 (nr 913).

Enligt de allmänna krigstids- respektive dyrtidstilläggs författningarna utgick

dylikt tillägg allenast på förenämnda fasta avlöning. Motsvarande avlöningsförbättring

å inkomsten enligt taxa bereddes genom förut omnämnda tillskott

till dyrtidstillägg. Detta tillskott, för vilket fr. o. m. 1918 tillämpades enahanda

grunder, som gällde för det allmänna krigstids- respektive dyrtidstillägget,

utgick på en beräknad inkomst enligt taxa, nämligen för lantbruksingenjör.

extra lantbruksingenjör och lantbruksstipendiat 2,600 kronor samt för distriktslantmätare

4,000 kronor, extra lantmätare 3,200 kronor och lantmäteriauskultant

2,400 kronor, allt för år räknat.

I anledning av Kungl. Maj:ts till 1920 års riksdag avlåtna proposition,

nr 95, jämte i ämnet väckta motioner godkände riksdagen (R. skr. nr 349)

kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i

statens tjänst att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1920, vilken kungörelse i

jämförelse med tidigare gällande föreskrifter innefattade avsevärda höjningar

i grunderna för dyrtidstilläggets utgående. I samband härmed tog riksdagen

jämväl under övervägande frågan om höjning i dyrtidstillägget för första

halvåret 1920. Visserligen ansåg sig riksdagen icke böra medgiva, att de

nya grunderna utan vidare skulle tillämpas jämväl för nämnda halvår, men

riksdagen fann — efter övervägande av olika alternativ för bestämmande

av förhöjningen av det då utgående dyrtidstillägget — sig böra förorda, att

till den, som i enlighet med då gällande kungörelse i ämnet den 30 maj

1919 (nr 262) i egenskap av befattningshavare i statens tjänst uppburit dyrtidstillägg

för första halvåret 1920 eller någon del därav, finge utgå ett särskilt

tillägg, motsvarande 20 procent av de för ifrågavarande tidrymd vederbörande

befattningshavare tillkommande avlöningsförmåner, dock högst efter

1,250 kronor för månad, på vilka enligt nämnda kungörelse dyrtidstillägg

finge beräknas. Sådant tillägg skulle dock utgå endast till befattningshavare,

som vore familjeförsörjare.

I och med att riksdagen sålunda — i stället för att låta de nya bestämmelserna

vinna retroaktiv tillämpning från och med ingången av 1920 —

för första hälften av samma år medgivit en efter särskilda grunder utgående

förhöjning i dyrtidstillägget vid sidan av det dyrtidstillägg, som utgick enligt

den allmänna kungörelsen i ämnet den 30 maj 1919, uppkom spörs
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

målet, huruvida sådan förhöjning skulle få tillgodonjutas jämväl å det tillskott

till dyrtidstillägg, som, enligt vad förut nämnts, utgick till lantmätare

och lantbruksingenjörer. I Kungl. Maj:ts den 14 februari 1920 dagtecknade

propositioner, nr 123 och 124, angående ifrågavarande tillskott till dyrtidstillägg

för 1920 — vilka propositioner framlades innan riksdagens beslut

i dyrtidstilläggsfrågan fattats — hänvisades i avseende å de grunder,

enligt vilka tillskottet borde utgå, till den proposition angående det allmänna

dyrtidstillägget, som redan tidigare av Kungl. Maj:t avlåtits till riksdagen.

I jordbruksutskottets över förstnämnda båda propositioner avgivna utlåtanden,

nr 92 och 93, erinrade utskottet, att riksdagen redan på statsutskottets

hemställan fattat beslut i fråga om dyrtidstillägg för 1920 till befattningshavare

i statens tjänst. Visserligen innefattade — yttrade utskottet

vidare — detta beslut viss böjning av det av Kungl. Maj:t föreslagna dyrtidstillägget,

men utskottet hade med hänsyn till de i förevarande propositioner

föreslagna anslagens natur av förslagsanslag icke ansett erforderligt

att ifrågasätta någon ändring i anslagens belopp.

I sitt beslut i ämnet förklarade 1920 års riksdag (B. skr. nr 9 B p. 3

och 27), att beträffande ifrågavarande tillskott till dyrtidstillägg det av

samma års riksdag fattade beslut angående dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Författningsföreskrifter angående förhöjning i dyrtidstillägg för första

halvåret 1920 meddelades i kungörelse den 30 juni 1920 (nr 362.) Bestämmelser

om tillskott till dyrtidstillägg för lantbruksingenjörer samt för vissa

lantmätare utfärdades genom kungörelser den 22 juni 1920 (nr 531 och 532).

Vad beträffar den ställning vederbörande myndigheter intagit till spörsmålet,

huruvida förhöjning i dyrtidstillägg för första halvåret 1920 finge

åtnjutas jämväl å det tillskott till dyrtidstillägg, som utgick till vissa lantmätare

och till lantbruksingenjörer, har lantmäteristyrelsen och lantbruksstyrelsen

i förenämnda skrivelser uppgivit, att dylik förhöjning i dyrtidstillägg

utbetalats:

av lantmäteristyrelsen till 85 lantmäteriauskultanter efter 240 kronor för

halvåret med ....................................................................... kronor 16,442: s 7

» vissa länsstyrelser till:

77 distriktslantmätare efter 400 kronor för halvåret

med

» 30,800: —

26 extra lantmätare efter 320 kronor för halvåret

med ................................................................................

» 8,320: —

kronor 55,562:6 7,

av vissa länsstyrelser till 14 lantbruksingenjörer m. fl.

efter 260 kronor för halvåret med..........................

kronor 3,640: —

summa kronor 59,202: «7.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

17

Däremot har utbetalning av ifrågavarande förhöjning i dyrtidstillägg vägrats

av vissa länsstyrelser för

31 distriktslantmätare med tillhopa ..................... kronor 12,400: —

10 extra lantmätare » » 3,200: —

kronor 15,600: —

7 lantbruksingenjörer m. fl. med tillhopa kronor 1,820: —

summa kronor 17,420: —.

De utbetalda beloppen hava, enligt vad jag inhämtat, i regel avförts å

vederbörande anslag för tillskott till dyrtidstillägg men i vissa fall a det allmänna

dyrtidstilläggsanslaget.

En av de befattningshavare, till vilken vederbörande länsstyrelse vägrat

utbetala begärd förhöjning i dyrtidstillägg, extra lantmätaren i Västernorrlands

län Per Båth, har hos Kungl. Maj:t anfört besvär över länsstyrelsens

ifrågavarande, genom resolution den 22 november 1921 meddelade beslut.

Med anledning härav avgåvos infordrade utlåtanden av länsstyrelsen den 13

mars 1922 och av statskontoret den 8 juni 1922.

Statskontoret anförde i sitt utlåtande bland annat.

Extra lantmätare liksom övrig lantmäteripersonal, som vore sysselsatt med

utförande av lantmäteriförrättningar, åtnjöte — förutom eu jämförelsevis obetydlig

avlöning av statsmedel — enligt lantmäteritaxan beräknade inkomster

för utfört arbete. Då den taxa, enligt vilken ersättning för detta arbete utginge,

icke undergått någon mot dyrtiden svarande förhöjning, hade till dessa

lantmätare, utöver dyrtidstillägg på avlöningen, sedan liera år tillbaka anvisats

tillskott till dyrtidstillägg, beräknat på arbetsinkomsten enligt lantmäteritaxan.

Härom hade meddelats särskilda bestämmelser, för år 1920

genom kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 532), däri stadgats, att för extra lantmätare

detta särskilda dyrtidstillägg finge beräknas på en antagen inkomst

av 3,200 kronor.

En härmed likartad anordning hade vidtagits beträffande dyrtidstillägg till

häradshövdingarna, vilka även — åtminstone intill senaste löneregleringar —

åtnjutit jämförelsevis obetydlig avlöning av statsmedel, medan deras inkomster

av lösen m. m. uppgått till belopp, som ofta överstigit statsavlöningen. Föreskrifterna

om dyrtidstillägg till häradshövdingarna hade emellertid i sin helhet

intagits i de allmänna dyrtidstilläggskungörelserna och återfunnes även i

kungörelsen den 30 maj 1919 (nr 262). Härigenom hade kungörelsen den 30

juni 1920 (nr 362) angående förhöjning i vissa fall i det för första halvåret

1920 utgående dyrtidstillägget blivit gällande beträffande hela det belopp, å

vilket dyrtidstillägg till häradshövding utginge, och således även den del därav,

som icke utgjorde statsavlöning.

Då det tillskott till dyrtidstillägg, som utginge till vissa lantmätare, maste anses

hava tillerkänts dessa befattningshavare av samma skål, som föranlett, att

dyrtidstillägg till häradshövding bestämts att utgå efter en beräknad inkomst,

som vore väsentligt högre än den häradshövding tillkommande statsavlöningen,

torde det visserligen kunna ifrågasättas, huruvida det verkligen varit avsett

att från ifrågavarande förhöjning i dyrtidstillägg undantaga det tillskott till

dyrtidstillägg, som utginge till vissa lantmätare. Ehuru det alltså svårligen

läte sig förneka, att sakliga skäl talade till förmån för klagandens yrkande,

att den medgivna dyrtidstilläggsförliöjningen för första halvåret 1920 finge

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 28 höft. (Nr 30 38.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

beräknas jämväl på vad av hans antagna arbetsinkomst belöpte på samma

tid,, syntes dock med hänsyn till avfattningen av riksdagens ovan omförmälda

skrivelse nr 349/1920 och den därpå grundade kungörelsen den 30 juni 1920

(nr 362) detta yrkande icke kunna bifallas.

Då överklagade resolutionen således finge anses vara rätteligen grundad,

hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t täcktes finna skäl lämna besvären

utan avseende.

Regeringsrätten fann i utslag den 8 februari 1923 ej skäl göra ändring i

länsstyrelsens resolution.

Lantmäteristyrelsen har nu i förut omförmälda skrivelse den 27 november

1923 hemställt, att distriktslantmätare, extra lantmätare och lantmäteriauskultant,

som för första halvåret 1920 ägt uppbära tillskott till dyrtidstillägg

enligt kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 532) angående tillskott till

dyrtidstillägg m. m. för vissa lantmätare, måtte berättigas att även uppbära

20 procent förhöjning därå. Därest Kungl. Maj:t skulle finna denna anhållan

icke vara i hela dess vidd förtjänt av bifall, hemställde styrelsen, att i varje

fall Kung]. Maj:t ville låta vid de gjorda utbetalningarna bero samt berättiga

de befattningshavare, vilka tilläventyrs inbetalt av dem uppburna belopp, att

återbekomma dessa.

Till motivering härav har lantmäteristyrelsen anfört bland annat följande.

Frågan om den rent formella tolkningen av ifrågavarande författningar

torde böra anses vara avgjord genom regeringsrättens ovanberörda utslag.

Uppenbart vore emellertid, att det åtminstone varit Kungl. Maj:ts mening,

att förhöjning skulle utgå även på lantmätarna tillkommande tillskott för

första halvåret 1920, och syntes denna Kungl. Maj:ts mening även hava

kommit till uttryck i ordalydelsen av kungörelsen 532/1920. Ej heller syntes

någon grund finnas för det antagandet, att riksdagen haft en annan uppfattning.

Därest så varit förhållandet, skulle detta givetvis hava sagts ifrån.

I anledning av omförmälda utslag av regeringsrätten hade emellertid inom

riksräkenskapsverket anmärkning framställts mot vederbörande länsstyrelser

med anmodan till dem, som vore ansvariga för besluten, att återbetala resp.

belopp. Härefter hade motsvarande anmälan utgått till de lantmäteritjänstemän,

som genom länsstyrelserna fått uppbära ifrågavarande förhöjning. Enahanda

åtgärder kunde förväntas komma att vidtagas i anledning av de utbetalningar,

som skett från lantmäteristyrelsen. Givetvis konung det för

många att möta mycket stora svårigheter att återbära det uppburna beloppet.

Åtskilliga hade avlidit utan att efterlämna nämnvärda tillgångar, och i minst

två fall hade urarvakonkurs inträffat.

I frågans nuvarande läge hade lantmäteristyrelsen icke kunnat finna någon

lämpligare utväg än att påkalla Kungl. Maj:ts åtgärder för att vinna en

reglering av ifrågavarande förhållanden.

Statskontoret, som i ärendet inkommit med yttrande den 18 december

1923, har, efter erinran om sitt i förutnämnda besvärsmål avgivna utlåtande

samt om regeringsrättens utslag den 8 februari 1923, anfört följande.

Ehuru således förhöjning i dyrtidstillägg icke författningsenligt finge utgå

å det tillskott till dyrtidstillägg, som tillkomme vissa lantmätare, kunde statskontoret

i likhet med lantmäteristyrelsen icke undgå att finna, det starka

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

skäl talade för att den förhöjning i dyrtidstillägg, som av lantmäteristyrelsen

och flertalet länsstyrelser utanordnats, finge av lantmätarna behällas och dessa

således befrias från skyldighet att återbära till dem utanordnade belopp ;och

därest detta medgåves, syntes det rättvist och billigt, att de lantmätare, som

redan återburit bekommen förhöjning eller som icke erhållit någon förhöjning,

komme i åtnjutande av dylik förhöjning i dyrtidstillägg för första halvåret

1920. För sådant ändamål borde emellertid denna fråga i sin helhet

underställas riksdagen.

De ytterligare utgifter, som föranleddes av bifall till förevarande framställning,

hade av lantmäteristyrelsen beräknats till 15,600 kronor och syntes

lämpligen kunna bestridas av det förslagsanslag under nionde huvudtiteln

till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, som kunde komma

att av riksdagen anvisas för budgetåret 1924—1925.

Lantbruksstyrelsen har i förutnämnda skrivelse den 10 januari 1924 —

med åberopande i huvudsak av vad lantmäteristyrelsen i ovan återgivna

skrivelse anfört — hemställt, att för lantbruksingenjörer, extra lantbruksingenjörer

och lantbruksstipendiater måtte vidtagas åtgärder, varigenom

nämnda befattningshavare bleve berättigade att jämväl för inkomst av arbete

enligt taxa uppbära förhöjning i dyrtidstillägg för första halvåret 1920 enligt

kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 362).

Statskontoret liar i ett den 19 januari 1924 avgivet utlutande tillstyrkt lantbruksstyrelsens

framställning samt föreslagit, att de ytterligare utgifter för

statsverket, som kunde föranledas av bifall till framställningen, måtte bestridas

från det förslagsanslag för beredande av tillskott till dyrtidstillägg för lanbruksingenjörer

och lantbruksstipendiater, som komme att av riksdagen anvisas

under nionde huvudtiteln för budgetåret 1924—1925.

Vad först angår frågan om tillskott till dyrtidstillägg åt lantbruksingenjörer

och lantbruksstipendiater samt lantmätare för budgetåret 1924—1925 torde

samma skäl, som tidigare föranlett beviljande av sådant tillskott, alltjämt

föreligga. Tillskotten synas för nämnda budgetår böra utgå å samma antagna

inkomst som förut samt beräknas efter enahanda bestämmelser, som gälla i

avseende å dyrtidstilläggen. Vad angår tillskotten till lantmätarna torde —

med hänsyn därtill att tillskott utgår jämväl till extra lantmätare utan arvode

av statsmedel — böra upplysas, att antalet extra lantmätare utan arvode,

enligt vad jag från lantmäteristyrelsen inhämtat, lärer kunna under budgetåret

1924—1925 beräknas till omkring femton.

Beträffande härefter lantmäteristyrelsens och lantbruksstyrelsens framställningar

om förhöjning i tillskott till dyrtidstillägg åt ifrågavarande befattningshavare

för första halvåret 1920 framgår av vad jag förut anfört, att

skilda uppfattningar gjort sig gällande, huruvida enligt ovanberörda kungörelser

den 22 juni 1920 (nr 531 och 532) dylikt tillskott skulle utgå med

tillämpning jämväl av föreskrifterna i kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 362)

angående förhöjning i vissa fall i det för första halvåret 1920 till befattningshavare

i statens tjänst utgående dyrtidstillägg. Eu tillämpning av sistberörda

författning skulle föranleda, att befattningshavarna i fråga för nämnda halv
-

Departement

chef ev.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

år Ange uppbära förhöjning i dyrtidstillägg med 20 procent å den till visat

belopp beräknade inkomsten för arbete enligt taxa. Medan lantmäteristyrelsen

och åtskilliga länsstyrelser hävdat den uppfattning, att dylik förhöjning i

dyrtidstillägget borde utgå, hava vissa andra länsstyrelser ansett sig förhindrade

att verkställa ifrågavarande utbetalning. Då regeringsrätten i det åberopade

utslaget den 8 februari 1923 anslutit sig till sistnämnda uppfattning, måste

härigenom frågan om den rent formella tolkningen av ifrågavarande författningar

anses avgjord.

Det torde emellertid, såsom lantmäteristyrelsen och jämväl statskontoret

påpekat, knappast varit av riksdagen avsett, att föreskrifterna om förhöjning

i det allmänna dyrtidstillägget för första halvåret 1920 icke skulle äga tilllämpning

å det tillskott till dyrtidstillägg, om vilket här är fråga. Förutom

det av statskontoret anförda parallellfallet beträffande dyrtidstillägg

till häradshövdingar tala onekligen även de förhållanden, under vilka sagda

förhöjning tillkom, emot ett dylikt antagande.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, har nämligen ifrågavarande

förhöjning i dyrtidstillägg beretts tjänstemännen såsom en kompensation

för att de nya, av 1920 års riksdag beslutade dyrtidstilläggsgrunderna skulle

träda i tillämpning först från och med den 1 juli 1920 och alltså icke gälla

för första hälften av samma år. Då, i händelse en retroaktiv tillämpning

av nämnda grunder blivit av riksdagen beslutad, tillskottet till dyrtidstillägg

givetvis kommit att utgå enligt dessa grunder, synas mig goda skäl Unnas

för den uppfattningen, att riksdagens mening i själva verket varit, att förhöjningen

i dyrtidstillägg skulle utgå även på det ifrågavarande befattningshavare

tillkommande tillskott till dyrtidstillägg för första halvåret 1920.

Med hänsyn härtill och då det, på sätt statskontoret framhållit, synes vara

rättvist och billigt, att, därest den förhöjning, som utanordnats, får av

vederbörande befattningshavare behållas, även de, som redan återburit

bekommen förhöjning eller som icke erhållit någon förhöjning, komma i

åtnjutande av dylik förhöjning, anser jag mig böra i allo tillstyrka ifrågavarande

framställningar.

De belopp, om vilkas ^anordnande nu är fråga, uppgå för lantbruksingenjörerna

till 1,820 kronor och för lantmätarna till 15,600 kronor eller

tillhopa 17,420 kronor. Beloppen torde böra utgå från de förslagsanslag för

beredande av tillskott till dyrtidstillägg åt ifrågavarande befattningshavare,

som må komma att av riksdagen anvisas för budgetåret 1924—1925. Med

hänsyn till anslagens natur lärer någon förhöjning utöver de i årets statsverksproposition

beräknade beloppen av 20,000 kronor för lantbruksingenjörer

och 300,000 kronor för lantmätare ej behöva äskas.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

A) dels medgiva, att under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 må till lantbruksingenjörer

och extra lantbruksingenjörer ävensom till lantbruksstipendiater,

vilka förordnas att i lantbruksingenjörs ställe utföra förrättning, för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38. 21

den tid förordnandet varar, utöver dyrtidstillägg på grund av lön eller arvode,

av statsmedel utgå tillskott därtill på grund av inkomster för arbete enligt

taxa, beräknade för en var befattningshavare till 2,600 kronor för år räknat,

dels förklara, att beträffande tillskott, som nu nämnts, de angående dyrtidstillägg

för motsvarande tid gällande bestämmelser skola i tillämpliga delar

lända till efterrättelse, med rätt för Kungl. Maj:t att meddela de närmare

föreskrifter, som kunna vara erforderliga för tillämpning av dessa bestämmelser,

dels ock för nu angivna ändamål såsom tillskott till dyrtidstillägg för lantbruksingenjörer

och lantbruksstipendiater anvisa för budgetåret 1924—1925

ett extra förslagsanslag av............................................................ kronor 20,000;

B) dels medgiva, att under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 må till distriktslantmätare

och extra lantmätare med arvode, utöver dyrtidstillägg på grund

av lön eller arvode, av statsmedel utgå tillskott därtill på grund av inkomster

för arbete enligt gällande lantmäteritaxa, beräknade för distriktslantmätare

till 4,000 kronor, för extra lantmätare med arvode om 2,000 kronor till 3,200

kronor och för extra lantmätare med arvode om 1,500 eller 1,000 kronor till

2,400 kronor, allt för år räknat,

dels medgiva, att för samma tid må till extra lantmätare utan arvode av

statsmedel utgå tillskott till inkomster för arbete enligt lantmäteritaxan beräknade

till 2,400 kronor för år,

dels förklara, att beträffande tillskott, som nu nämnts, de angående dyrtidstillägg

för motsvarande tid gällande bestämmelser skola i tillämpliga delar

lända till efterrättelse, med rätt för Kungl. Maj:t att meddela de närmare

föreskrifter, som kunna vara erforderliga för tillämpning av dessa bestämmelser,

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att, med tillämpning i den mån

så kan ske av de angående dyrtidstillägg gällande grunder, för samma tid

medgiva tillskott av statsmedel jämväl åt kommissionslantmätare och vice

kommissionslantmätare, som fortfarande utöva praktisk verksamhet,

dels ock för nu angivna ändamål såsom tillskott till dyrtidstillägg för

vissa lantmätare anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra förslagsanslag

av...........................................................:............................................ kronor 300,000;

C) dels förklara, att beträffande de i 1920 års riksdags skrivelse nr 9 B

under punkterna 3 och 27 omförmälda tillskott till dyrtidstillägg till lantbruksingenjörer,

extra lantbruksingenjörer samt vissa lantbruksstipendiater

ävensom till distriktslantmätare, extra lantmätare samt lantmäteriauskultanter

med arvode det av samma års riksdag fattade beslut om förhöjning i det för

första halvåret 1920 utgående dyrtidstillägg skall lända till efterrättelse,

dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att vidtaga erforderliga åtgärder

för att sådan förhöjning i dyrtidstillägg må bliva till vederbörande

utbetald från de under punkterna A eller B här ovan äskade anslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 28 höft. (Nr 3IS—38.) 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr M.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1924:68 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående tillskott till dyrtidstillägg för lantbruksingenjörer, lantbruksstipendiater och lantmätåre. s. 8 i texten