Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 3, 5, 6, 7, 9, 10, 14 och 17 §§ i lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter

1924-01-02 · 31 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:4, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 3, 5, 6, 7, 9, 10, 14 och 17 §§ i lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Nr 4.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad

lydelse av 3, 5, 6, 7, 9, 10, 14 och 17 §§ i lagen

den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter och

därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter; given

Stockholm slott den 2 januari 1924.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen antaga

härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 3, 5, 6, 7, 9, 10, 14 och

17 §§ i lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter och därmed

jämförliga samfällda ägor och rättigheter.

GUSTAF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 3, 5, 6, T, 9, 10, 14 och 1 7 §§ i lagön

den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning av bysamfälligheter

och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter.

Härigenom förordnas, att 3, 5, 6, 7, 9, 10, 14 och 17 §§ i lagen den 13

juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda

ägor och rättigheter, 3, 5, 6, 7 och 10 §§ i nedan angivna delar, skola erhålla

följande ändrade lydelse.

3 §■

1 rdU ~ sammanträdet.

Kallelse å delägarna skall bevisligen tillställas dessa minst fjorton dagar

före sammanträdet, såframt ej kortare tid av dem medgives, samt innehålla

uppgift om tid och ort för sammanträdet ävensom det ärende, för vars behandling

det påkallas. Hava ej delägarna enats om annat ställe för sammanträdes

hållande, skall detta äga rum inom någon av de fastigheter, till vilka

samfälligheten hörer. Är någon delägare å okänd ort eller så fjärran, att han

ej kan bevaka sin rätt, begäre den sammankallande förordnande av god man

enligt lagen den 11 juni 1920 om god man för bortovarande.

Äro delägarna flera än tio eller kan icke med säkerhet utrönas, vilka hava

del i samfälligheten, må kallelsen delgivas sålunda, att densamma överlämnas

till en av delägarna att vara för dem alla tillgänglig, varjämte kallelsen skall,

med underrättelse, vilken av delägarna bekommit densamma, minst tjugu

dagar före sammanträdet ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de församlingar,

där fastigheterna äro belägna, än även införas i en eller flera tid
-

ningar i orten.

Har---

Kostnad —

--fastigheten.

•--samfälligheten.

5 §■

Besluta--------------ägan.

Reglementet -— — jämkningar.

Syssloman eller, om flera äro utsedda, dessa äga, där ej för visst fall delägarna

annorlunda bestämt, att i mål, som röra förvaltningen, tala och svara

för delägarna. Äga, som ställts under förvaltning, må ej av syssloman delägarna

avhändas eller för längre tid än fem år utlegas utan att beslut därom

fattats och fastställts i den ordning, som i 6 § 2 mom. eller 7 § sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

6 §•

:s

1 mom. Vilja — —----- härav.

2 mom. För beslut om ägas utlegning för längre tid än fem år erfordras

minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet,

beräknat på sätt i andra punkten av 4 § 3 mom. är sagt. Beslutet skall

underställas rättens prövning. Finner rätten, att beslutet icke är i laga ordning

tillkommet eller att det strider mot allmän lag eller författning eller

länder till märkligt förfång för delägare, som ej lämnat sitt medgivande till

upplåtelsen, skall beslutet av rätten undanröjas; i annat fall varde det fastställt.

7 §■

Vilja delägare avhända sig äga, som i denna lag avses, och kan det ske

utan märkligt förfång för delägare, som ej därtill samtycker, äge de ock

härom besluta; och skall vad i 6 § 2 mom. sägs om besluts fattande och

underställande äga motsvarande tillämpning. Där någon delägare det yrkar,

må dock avhändandet ej äga rum annorledes än genom försäljning å offentlig

auktion.

Vad i 22 kap. 3 § ärvdabalken och 4 kap. 8 § jordabalken stadgas skall

ej äga tillämpning i fråga om försäljning enligt denna lag av samfällighet,

vari omyndig äger del. Dock ma beslutet om försäljningen, oavsett om det

biträtts å den omyndiges vägnar, ej fastställas, med mindre rätten finner skäl

tillåta försäljningen, såvitt den omyndiges rätt rörer.

Har---------------ordning.

^________________underskrivas.

^ r------------------därtill.

9 §•

Delägares beslut, som i denna lag avses, må ej träda i verkställighet förr än

den i 8 § angivna tid gått till ända utan att klandertalan mot detsamma blivit

instämd eller sådan talan blivit genom laga kraft ägande utslag ogillad samt,

där underställning erfordras, beslutet blivit av rätten fastställt.

Har ansökan gjorts om förordnande för särskild person att föranstalta om

sammanträde med delägarna, skall på begäran av någon av dessa domaren

eller rätten, där omständigheterna ej till annat föranleda, ställa ägan under

avverkningsförbud så ock, där skäl därtill äro, meddela förbud för delägarna

att å ägan taga ler, torv, grus eller dylikt. Sådant förbud skall gälla intill

dess beslut enligt 5, 6 eller 7 § om ägans användning eller avhändande kommit

till stånd och trätt i tillämpning eller ock frågan om ägans tillgodogörande

på sätt nu är sagt förfallit.

10 §.

Ansökan--------------förvaltning.

Förordnande--------------upphört.

Där---------------därå.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

badana skogstjänsteman.

Har ansökan om ägas ställande under förvaltning av god man gjorts, och

kan ej god man omedelbart förordnas, skall vad i 9 § andra stycket finnes

för där avsedda fall stadgat äga motsvarande tillämpning. Förbud, som sålunda

meddelats, skall gälla, till dess beslut i anledning av ansökningen

meddelas.

14 §■

Över beslut, som av domaren meddelas enligt 9, 10 eller 13 §, må klagan

föras hos hovrätten.

Beslut, som av rätten eller domaren meddelas enligt 5, 6, 7, 9, 10 eller

13 §, träder utan hinder av förd klagan genast i verkställighet.

17 §•

Har enligt lagen den 11 juni 1915 med särskilda bestämmelser beträffande

viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län anordnats förvaltning, som

gäller den 30 juni 1924, åligger det Konungens befallningshavande i sagda

län att, så snart ske kan, till rättens ordförande översända handlingarna i

ärendet rörande förvaltningens tillkomst och reglementes antagande. Sedan

yttrande inhämtats från skogsvårdsstyrelsen eller, där fråga är om skogsmark,

med vilken skogsvårdsstyrelsen ej har att taga befattning, vederbörande skogstjänsteman

samt delägarna av rätten hörts, skall reglementet, efter det däri

verkställts de jämkningar, som kunna finnas erforderliga för att bringa reglementet

i överensstämmelse med denna lag, av rätten fastställas till fortfarande

efterrättelse; och skall därmed den äga, varom fråga är, anses vara ställd

under förvaltning för gemensam räkning enligt denna lag. Rättens beslut

träder utan hinder av förd klagan genast i verkställighet.

Markområde, för vilket gäller avverkningsförbud, meddelat enligt förstnämnda

lag, må ställas under förvaltning av god man utan hinder därav att

frågan om markområdets tillgodogörande icke varit under behandling i den

ordning, som i 3—7 §§ sägs.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Lagen skall tillämpas jämväl i ärende, vari dessförinnan gjorts ansökan

om förordnande för särskild person att föranstalta om sammanträde med delägarna

eller om ägas ställande under förvaltning av god man.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 30 november 1923.

Närvarande:

Statsministern Trtggee, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, riksdagens skrivelse den

30 maj 1923, nr 260, så vitt angår av riksdagen i skrivelsen gjord framställning,

att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning angående förutsättningarna

för viss omarbetning av lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning

av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter ävensom

för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Föredraganden anför:

»Innan jag övergår till att omnämna den utredning, som i enlighet med

riksdagens begäran blivit verkställd, ber jag att få i korthet redogöra för den

hittillsvarande lagstiftningen i förevarande ämne samt erinra om den behandling,

ärendet undergått vid 1923 års riksdag.

Redan den 11 juni 1915 utfärdades en interimistisk lag, nr 185, med sär- Lagen de» ti

skilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs 3wnt •

län. Med denna lag, som gällde samfällda ägor av skogsmarks natur, vilka

undantagits för gemensamt behov eller eljest lämnats oskiftade vid å socknar

inom sagda län verkställda storskiften eller delningar av därvid utbrutna skifteslag,

åsyftades i främsta rummet att, i avbidan på slutlig, för hela riket

gällande lagstiftning, förekomma vanvård av skogen å dylika ägor. I detta

syfte medgavs dels rätt för delägarna att genom majoritetsbeslut ställa äga

under särskild förvaltning, dels ock befogenhet för envar delägare att, där

detta prövades vara ur skogsvårdssynpunkt nödigt, påkalla avverkningsförbud.

Detaljerade bestämmelser lämnades angående förfarandet vid ansökning om

dessa åtgärder, om sammanträde med delägarna för behandlingen av väckt

fråga därom och, beträffande ärende om ägas ställande under förvaltning,

om beslutmässighet, underställning och fastställelse av beslut samt om regler

för förvaltningens ordnande och handhavande. Ansökning såväl om ägas ställande

under förvaltning som om avverkningsförbud skulle göras hos länssty
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagen den 13

juni 1921.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

relsen. Beslut om anordnande av förvaltning skulle underställas samma myndighet,

som även ägde att förordna om avverkningsförbud. Dylikt förbud kunde

meddelas antingen på viss tid eller tills vidare. Där länsstyrelsen under behandling

av ärende enligt denna lag fann omständigheterna sådant föranleda,

kunde länsstyrelsen meddela interimistiskt avverkningsförbud, intill dess ärendet

blivit slutligen avgjort och, när fråga vore om förvaltning, beslut därom

trätt i tillämpning. Avverkningsförbud skulle utan hinder av anförda besvär

gå i verkställighet genast efter kungörandet. Därest förvaltning anordnats,

skulle för dennas handhavande utses sysslomän samt antagas reglemente, innehållande,

bland annat, bestämmelser om grunderna för skogshushållningen å

ägan. Reglementet skulle fastställas av länsstyrelsen, som däri ägde verkställa

nödiga jämkningar. Från lagens tillämpning voro undantagna dels Lima, Transtrands,

Orsa, Sårna, Idre och Älvdalens socknars besparingsskogar, besparingsskogarna

inom Venjans socken samt Svärdsjö och Envikens socknars

häradsallmänningar, dels ock skifteslagen tilldelade hemskogs-, fäbodeskogsoch

utskogsmarker, vilka vid åbodelningen lämnats odelade, samt andra samfällda

ägor, om vilkas förvaltning särskilda bestämmelser meddelats. Lagen

gällde för tiden intill den 1 juli 1918. Genom lag den 11 juni sistnämnda år

utsträcktes emellertid dess giltighetstid intill den 1 juli 1921.

Sistnämnda dag trädde lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter

och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter i kraft. Denna

lag avser hys eller annat skifteslags samfällda ägor, som vid skifte eller annan

laga delning eller sämjedelning undantag^ för gemensamt behov eller uteslutits

från delningen, samt mark, som eljest är gemensam för två eller flera

fastigheter med i övrigt skilda ägor. Lagen är ock tillämplig å rättigheter eller

förmåner, som äro samfällda för två eller flera fastigheter med helt eller

delvis skilda ägor. Där delägarna ej kunna enas om användningen eller tillgodogörandet

av sådan samfällighet, kan enligt lagen delägare framtvinga ett

avgörande angående dispositionen över densamma. Delägaren har dä att enligt

i 10 § stadgad ordning å landet hos domaren och i stad hos rätten utverka

förordnande för särskild person att föranstalta om sammanträde med delägarna

för avgörande av frågan om samfällighetens användning eller tillgodogörande.

Skulle vid sådant sammanträde någon bestämmelse ej komma att

träffas om dispositionen av samfälligheten, kan delägare påkalla densammas

ställande under förvaltning av god man. Sistnämnda förfaringssätt måste städse

användas, då delägarna ej äro flera än två.

Den person, som, på sätt nyss nämnts, förordnats att föranstalta om sammanträde

med delägarna, skall enligt 3 § bevisligen tillställa dessa kallelse

minst fjorton dagar före sammanträdet, såframt ej kortare tid av dem medgives.

Kallelsen skall innehålla uppgift om tid och ort för sammanträdet ävensom

det ärende, för vars behandling det påkallas. Äro delägarna flera än tio

eller kan icke med säkerhet utrönas, vilka hava del i samfälligheten, må kallelsen

delgivas sålunda, att densamma överlämnas till en av delägarna att

vara för dem alla tillgänglig. Kallelsen skall då därjämte, med underrättelse,

vilken av delägarna bekommit densamma, minst tjugu dagar före sammanträdet

ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de församlingar, där fastigheterna

äro belägna, än även införas i en eller flera tidningar i orten. Dock

skall inom sagda tid kallelsen särskilt delgivas känd delägare, boende utom

de fastigheter, till vilka samfälligheten hörer. Är någon delägare a okänd ort

eller så fjärran, att han ej kan bevaka sin rätt, skall den sammankallande

begära förordnande av god man enligt lagen den 11 juni 1920 om god man

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klint/!. Majds Proposition Nr 4.

för bortovarande, tiar boställe eller annat allmänt hemman, som icke inneliaves

under stadgad åborätt, del i samfälligheten, skall jämväl underrättelse

om sammanträdet meddelas Konungens befallningshavande i sä god tid, att

genom dennes föranstaltande ombud må förordnas att å sammanträdet föra

talan för fastigheten.

Vid sammanträde, som nyss sagts, föres ordet av den, som förordnats att

föranstalta om sammanträdet. Envar delägare äger, med iakttagande av vissa

begränsningar, rösträtt efter sin delaktighet i samfälligheten. Innan fråga, för

vars behandling sammanträde utsatts, företages till avgörande, skall utredning

ske om de fastigheter, till vilka samfälligheten hörer, ävensom vilka däri äga

del och den grund, som gäller för en vars delaktighet. Råder osäkerhet, huruvida

samfälld äga tillhör visst skifteslag eller annat större skiftesområde, vid

vars delning nämnda skifteslag utbrutits, skall, intill dess nödig utredning härutinnan

förebragts, frågan anses angå det större skiftesområdet.

Besluta deliigarna, att samfälligheten skall ställas under förvaltning för gemensam

räkning, skall av dem antagas reglemente, angivande grunderna för

förvaltningen. I reglementet skola upptagas bestämmelser om tillämpning å

sammanträde med delägarna av lagens föreskrifter rörande omröstning, om

val av en eller flera syssloman för förvaltningen samt om gäldande av kostnaderna

för förvaltningen och användande av vinsten därav. Reglementet skall

underställas prövning av rätten, som har att tillse, att det är i laga ordning

tillkommet, att dess bestämmelser äro förenliga med gällande lagar och författningar

samt att dess tillämpning icke kan lända till märkligt förfång för

delägare, som ej deltagit i reglementets antagande eller eljest godkänt detsamma.

Dessutom skall i fråga om skogsmark tillses, att bestämmelser lämnats,

som trygga en tillfredsställande skogsvård därå. Kan reglementet ej oförändrat

godkännas, äger rätten, efter delägarnas hörande, däri verkställa erforderliga

jämkningar. Delägarna kunna vidare, utan att, på sätt nyss nämnts,

anordna en stadigvarande förvaltning av samfälligheten, besluta om dess användning

genom brukande för egen räkning eller genom utlegning eller ock

om samfällighetens avhändande. Härvid skall iakttagas, att sålunda träffade

åtgärder ej lända till märkligt förfång för delägare, som ej därtih lämnat sitt

medgivande. Då beslutet avser utlegning för längre tid än fem år eller avhändande,

erfordras enligt 6 och 7 §§ för beslutets giltighet viss kvalificerad

majoritet med hänsyn till såväl röstvärdet som huvudtalet.

Delägare, som anser sig hava befogad anledning till missnöje med något

av delägarna i samfälligheten jämlikt ifrågavarande lag fattat beslut, äger att

mot beslutet anställa klandertalan vid domstol.

Visar sig, eftef det beslut fattats om ägas användning eller avhändande, att

fara föreligger för att under tiden, till dess beslutet må verkställas och, då

fråga är om förvaltning för gemensam räkning, reglemente blivit fastställt,

ägan blir utsatt för vanvård av delägare, må enligt 9 § på begäran av någon

av delägarna överexekutor, där skäl därtill i övrigt prövas föreligga, meddela

förbud för delägarna att under nämnda tid å ägan verkställa avverkning eller

taga ler, torv, grus eller dylikt.

Såsom förut nämnts, medger lagen för vissa fall ett annat sätt än det nyss

behandlade för ordnande av en samfällighets utnyttjande, nämligen samfällighetens

ställande under förvaltning av god man. Ansökan härom göres enligt

tO § å landet hos domaren och i stad hos rätten. Beträffande god mans förvaltning

gälla vanliga regler i fråga om syssloman. Rätten kan emellertid,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kimgl. Maj-.ts Proposition Nr 4.

där det^ finnes påkallat, efter delägarnas hörande meddela särskilda föreskrifter

angående förvaltningen.

I 17 § stadgas, att, därest enligt 1915 års lag anordnats förvaltning eller

meddelats avverkningsförbud, som gäller den 30 juni 1921, berörda förvaltning

eller förbud fortfarande skall tillämpas, till dess om det ifrågavarande

markområdet anordning träffats och kan träda i verkställighet i enlighet med

1921 års lag, dock längst intill den 1 januari 1924.

iSfåZriks- Riksda2ens berörda skrivelse den 30 maj 1923 var föranledd av en utav

dag. herr A. Pers inom första kammaren väckt motion, nr 58, däri han, med instämmande

av herr E. Lyberg, anförde:

»Lagen om skogsundantag, som jag för korthetens skull benämner lagen av

den 11 juni 1915, har fått en vidsträckt tillämpning inom det område, för

vilket den var avsedd, och den har varit till stort gagn för befolkningen i

dessa bygder, emedan den därigenom beretts möjlighet till en ordnad°hushållning

med skogen å dessa markområden, och kunnat till gemensamt gagn

utnyttja avkomsten av dessa skogar. Det var också vad man kunde vänta, då

lagen var speciellt utarbetad med hänsyn till dalabygdens speciella förhållanden.

Vid tillämpningen av bysamfällighetslagen har det visat sig möta stora, för

att icke säga oöverkomliga svårigheter att få den att fungera så, att den kan

träda i stället för skogsundantagslagen. Med denna motion avser jag att

påkalla riksdagens uppmärksamhet på detta förhållande, liksom jag vill

anhålla, att riksdagen ville för sin del medverka till att ge lagen en sådan

form, att den kan övertaga den gagnande roll, som skogsundantagslagen utövat

i ifrågavarande bygder.

Svårigheten vid tillämpningen av bysamfällighetslagen härrör av, att skogsmark,

som undantagits från delning vid storskiftet, förekommer mycket ofta

och tillhör från några få delägare, t. ex. en liten by eller en fäbod, upp till

hela socknar, ja ibland flera socknar. I senare fallen kan samfälligheten ha

flera tusen delägare. Detta är t. ex. fallet med de samfälligheter som tillhöra

Mora och Våmhus socknar, vilka utgjorde en enhet vid storskiftet. Därtill

kommer den stora ägosplittring, som gör, att en by har delägare boende i

angränsande byar eller socknar, små delar visserligen på varje delägare,

men som dock med lagens bestämmelser ej kunna förbigås, om ett laga beslut

skall kunna åstadkommas. Befolkningens rörlighet är ännu en orsak

som vållar stora svårigheter. Av de hundrade och tusentals delägarna äro

en stor del spridda på andra orter, vanligen som tillfälliga byggnadsarbetare,

men ofta bosatta och skrivna på andra håll i landet. Andra befinna sig i

utlandet, oftast i Förenta staterna. En stor del av dessa ha icke sålt eller

eljest förordnat om sina fastighetsandelar i hembygden. Dessa faktiska förhållanden

äro av sådan beskaffenhet, att nödig hänsyn måste tagas till dem

i en lag som den ifrågavarande. Formerna måste lättas.

Om lagen av den 11 juni 1915 kunde insättas i kraft för Kopparbergs län

skulle detta mål-lättast vara vunnet. Emellertid torde detta icke vara möjligt.

Bysamfällighetslagen erbjuder ju också vissa fördelar, som detta län

kan behöva komma i åtnjutande av. Därför torde ansträngningarna böra

inriktas på att anpassa bysamfällighetslagen så, att den kan bli brukbar även

för Kopparbergs län.

De ändringar som erfordras hänföra sig huvudsakligen till den procedur,

som erfordras för kallande av samtliga delägarna och tillvaratagande av de

frånvarande delägarnas rätt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

I 3 §:s andra stycke, som handlar om kallelse till det konstituerande sammanträdet,

innehålla de sista raderna följande föreskrift: »skolande inom

sagda tid» — fjorton dagar före sammanträdet — »kallelsen särskilt delgivas

känd delägare, boende utom de fastigheter, till vilka samfälligheten hörer».

Då man vet, att en betydande del av byarnas och socknarnas befolkning har

sin bostadsort litet varstans i och utom Sverige, medan äganderätten till

fastigheterna i hemorten bibehålies, så är det lätt att förstå, att ensamt denna

bestämmelse gör lagen obrukbar. Den bör därför helt bortfalla. Av samma

anledning bör 3 §:s tredje stycke också gå bort.

Jag förutser invändningen, att man ju måste få till stånd en förteckning

av delägarna och därvid även uppgifter om deras bostadsort, varför de även

kunna kallas och att bestämmelsen i 3 §:s tredje stycke om förordnande avgod

man i de bortavarandes ställe sörjer för representerande av de icke

kallade. Emellertid torde var och en, som känner förhållandena i dessa

bygder, vara ense med mig därom, att detta mera är ett teoretiskt antagande

än en praktisk möjlighet, åtminstone om domaren fordrar ett bokstavligt efterkommande

av lagens föreskrift. Den kostnad och det besvär som en del

givning skulle åsamka dem, som skulle ta initiativet till ett omhändertagande

av de allmänna värden som här äro i fråga, komrne att avskräcka från ett

sådant. En omvårdnad av dessa värden är emellertid en maktpåliggande sak

av nytta för det allmänna, medan vardera av de enskildas intresse är mycket

litet betydande, vanligen rörande sig om ett jordtal av något eller några kappland

reducerad jord, ofta endast några tusendels kappland. I detta saklage

bör ej heller särskild god man vara nödvändig att förordna. Den omgång

och det besvär, som skulle förorsakas av ett efterkommande av nu gällande

föreskrift, stå icke i rimligt förhållande till de intressen som de kallade eller

deras ombudsman ha i saken, men anordningen skulle, som förut antytts,

föranleda, att lagen ej komrne till den användning som är önskvärd.

Om betänkligheter skulle möta för ett generellt utmönstrande av dessa bestämmelser,

kan det tänkas, att undantaget inskränktes att gälla för Kopparbergs

län. Om detta skulle befinnas icke vara lämpligt så kunde det tänkas,

att bestämmelsen skulle gälla endast i fråga om överlåtelse av samfälligheten

eller del därav eller upplåtelse av annan rätt till densamma än skogsavverkningsrätt

eller nyttjanderätt för bebyggande. Det skulle vara olägligt att

förbinda iakttagande av dessa föreskrifter med avhändande av fastighet av

varje slag, emedan det ofta händer, att samfälligheten behöver disponeras

för bostadsändamål. _

I lagen om skogsundantag fanns bestämmelse om att Konungens befallningshavande

kunde ställa äga under avverkningsförbud. Vid tillämpning av den

befogenhet, som var Konungens befallningshavande tillagd i 5 §:s femte stycke

i nämnda lag, kunde avverkningsförbud utfärdas omedelbart, varigenom befarat

ofog från illojala delägare kunde stävjas snabbt och effektivt. Bestämmelsen

har praktiserats i denna avsikt och varit till uppenbart gagn.

Bysamfällighetslagen har visserligen även en bestämmelse angående utfärdande

av förbud mot avverkning m. m., men detta förbud kan utverkas

först på ett allt för sent stadium för att äga avsedd verkan. Det innehålles

i 9 §:s andra stycke. Först när visat sig, att fara föreligger för vanvård och

anstalter vidtagits som kräva åtskillig tidsutdräkt, kan sådant förbud utverkas.

Det är synnerligen nödvändigt att bibehålla den effektiva skyddsanordning som

skogsundantagslagen har. En föreskrift bör sålunda inrymmas i lagen, som

till förhindrande av avverkning, även om den skulle företagas till husbehov,

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 4 käft. (Nr 4.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kopparbergs

läns landstings

förvaltningsutskott.

Kungl Maj:ts Proposition Nr 4.

möjliggör __ omedelbart ingripande av överexekutor, varvid torde vara tillräckligt

om sådan föreskrift lämnas, att sökanden företer bevis att hos domaren

ingivits ansökning, som i § 10 omförmäles. Denna föreskrift torde böra inarbetas

i 9 §:s andra stycke

Slutligen framföres en önskan om att övergångsbestämmelserna i bysamtälhghetslagen

kompletteras med en föreskrift, som bereder möjlighet att överflytta

de nu inom Kopparbergs län anordnade förvaltningarna av ifrågavarande

samfälligheter från länsstyrelsen till vederbörande häradsrätt, utan att en ny

procedur skall behöva anordnas. Enklast kunde detta ske efter att en anmälan

om saken gjordes till länsstyrelsen av förvaltningsorganet för samfällio-- heten, varefter tillsynen över förvaltningen överflvttades till häradsrätten.

Pa grund av vad sålunda anförts anhålles, att riksdagen ville för sin del

besluta dels att lätta på formerna för kallelse i Lag av den 13 juni 1921 om

förvaltning av bysamfällighet § 3, samt angående ombudsman, dels att genom

ändring av denna lag möjliggöra omedelbar åtgärd till förhindrande av avverkning

även till husbebov å samfällighet beträffande vilken ansökning till

domaren ingivits enligt § 10 i ovannämnda lag, samt dels att beträffande

övergångsbestämmelserna i § 17 en föreskrift tillfogas, som utan vidare omgång

medger överflyttande av de nu anordnade förvaltningarna från länsstyrelsen

till häradsrätten.»

Motionen behandlades av första lagutskottet, vilket i den ordning, § 46

riksdagsordningen föreskriver, begärde yttrande i ärendet från länsstyrelsen i

Kopparbergs län. Med anledning härav inkom yttrande från länsstyrelsen

jämte därvid fogade utlåtanden från länets landstings förvaltningsutskott, hushållningssällskapets

förvaltningsutskott och skogsvårdsstyrelse.

Landstingets förvaltningsutskott anförde:

»Bestämmelserna i 3 § om särskild delgivning med delägare, boende utom

de fastigheter, till vilka samfälligheten hörer, föranleda, på grund av de i

motionen åberopade, inom stora delar av länet rådande säregna jordförhållandena,

ej sällan en avsevärd omgång och kostnad, varigenom påkallande

av lagens tillämpning motverkas. En lättnad i dessa delgivningsbestämmelser

vore ur denna synpunkt önskvärd och synes utskottet kunna åvägabringas

utan att enskilds rätt därigenom äventyras.

I likhet med motionären anser jämväl utskottet, att sådant förbud, varom

förmärs i 9 § 2 st., ej sällan torde visa sig vara av behovet påkallat redan

innan beslut fattas om ägas användning eller avhändande. Det torde böra

tagas under övervägande, huruvida icke ett sådant förbud må kunna vinnas,

sa snart förordnande för viss person om föranstaltande om sammanträde

enligt 3 § eller av god man enligt 10 § meddelats.

Motionären föreslår vidare sådan ändring i lagen, att enligt lag den 11

juni 1915 med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark

inom Kopparbergs län anordnad förvaltning av samfälld äga må kunna överflyttas

från länsstyrelsen till häradsrätten.

Vad motionären lärer avsett att vinna, eller att förvaltning och avverkningsförbud,

som tillkommit enligt 1915 års lag, må fortfarande tillämpas oavsett

tillkomsten av 1921 års lag och utan att däri föreskriven procedur iakttages,

synes utskottet behjärtansvärt

... ^15 års lag har vunnit tillämpning i en avsevärd utsträckning. Såväl

förvaltning som avverkningsförbud ha visat sig synnerligen gagneliga. Några

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4. 11

avgörande betänkligheter mot att låta dem fortfarande bestå synes utskottet

icke förefinnas. Däremot vore det att befara, att en förnyad procedur med

dess omgång och olägenheter ej sällan skulle väcka motstånd mot (dier hindra

tillkomsten av beslut, som endast innebure bekräftande av härutinnan redan

bestående förhållanden. ...

Skulle hinder möta för en omarbetning av lagen i det av motionaren angivna

syfte redan vid innevarande års riksdag, synes det utskottet synnerligen

önskvärt, att den i 1921 års lag 17 § föreskrivna tid, under vilken enligt

1915 års lag beslutad förvaltning och förbud må tillämpas, utsträckes.»

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott yttrade: iäns’hushdll

»Då den kallelseform, som stadgats uti lagen om förvaltning av bysamfällig-ningssällskaps

heter m. m., torde få anses såsom synnerligen omständlig, åtminstone i vad det forvaltningsberör

Kopparbergs län med de här förevarande säregna förhållandena, anser “ 0

utskottet för sin del det vara synnerligen önskvärt, att en enklare form härför

bleve fastställd. ......

Det torde även få anses vara synnerligen angeläget, icke blott for samtallighetens

delägare utan även för det allmänna, att en fullt betryggande skogshushållning

och vård i övrigt under ordnade former kommer till stånd och

att, där sådana enligt lagen om skogsundantag redan blivit vidtagna genom

länsstyrelsens beslut, dessa måtte kunna av häradsrätt godkännas såsom varande

fortfarande gällande. Härigenom skulle en förnyad och omständlig

procedur enligt den nya lagen om bysamfälligheter, där ordnade förhallanden

redan blivit vidtagna, kunna undvikas.

Utskottet får sålunda för sin del på det livligaste tillstyrka de av motionären

ifrågasatta ändringarna och tilläggen i lagen om förvaltning av bysamfälligheter

m. m.»

Skogsvårdsstyrelsen anförde: ^tyretsen^i

»Inom Kopparbergs län finnes en mängd samfälligheter av skogsmarks natur. Kopparbergs

För ernående av en bättre skogshushållning å dessa är det av synnerlig vikt,

att de under ordnade former kunna ställas under gemensam förvaltning av

delägarna. Skogsvårdsstyrelsen har därför på allt sätt sökt intressera deläcrare

i dylika samfälligheter att ordna denna angelägenhet och med stod av

lagen om skogsundantag har det också i 27 fall lyckats att få dylika ägor

under ordnad förvaltning och i 50 fall ha avverkningsförbud utfärdats tillsvidare

Skall nu allt detta arbete vara till ingen nytta? Att enligt den nya

lagen om »bysamfälligheter» återupprepa den genomgångna proceduren torde

ej i större omfattning vara tänkbart med hänsyn till Dalarnes saregna forhållanden

i detta avseende. Skogsvårdsstyrelsen vill därför framhålla betydelsen

av ett tillägg till lagen, som utan vidare omgång medgåve, att häradsrätt

kunde godkänna de av länsstyrelsen fattade besluten i enlighet med lagen

om skogsundantag.

Under framhållande av att det här verkligen är fråga om stora värden, som

i annat fall icke torde komma att utnyttjas på ett tillfredsställande satt, vill

skogsvårdsstyrelsen i övrigt på det livligaste tillstyrka de ifrågasatta ändringarna

ochCtilläggen i lagen om förvaltning av bysamfälligheter.»

_ .. , ... . Länsstyrelsen

Länsstyrelsen anförde: j Kopparbergs

»Såsom eget utlåtande får länsstyrelsen i huvudsak instämma i vad lands- m„

tingets förvaltningsutskott anfört med tillägg, att bestämmelsen i 3 9 om

delgivning bör allenast hänvisa till rättegångsbalkens föreskrifter om del
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

givning av stämning med byalag utan någon föreskrift om extra delgivning

därutöver.

Beträffande motionärens yrkande, att »i § 17 en föreskrift tillfogas, som

utan vidare omgång medger överflyttande av de nu anordnade förvaltningarna

från länsstyrelsen till häradsrätten», torde väl därmed avses att giva fortfarande

giltighet åt de enligt 1915 års speciallag för Kopparbergs län anordnade

förvaltningar och meddelade avverkningsförbud. Såsom framgår av skogsvårdsstyrelsens

yttrande är förvaltning anordnad beträffande 27 undantag och

50 undantag ställda under avverkningsförbud. Om nu den procedur, *1921

års lag stadgar, måste vidtagas beträffande dessa 77 undantag för att åt dem

för tiden efter den 1 januari 1924 förskaffa det skydd, som faktiskt nu förefinnes,

lider det intet tvivel, att större delen därav ånvo kommer att utsättas

för hänsynslös skogsskövling. Ty säkerligen skall i många fall vederbörande

avskräckas av att återigen igångsätta en lång och obehaglig procedur för att

blott vinna, vad som redan med den gamla lagens bestämmelser lyckats ernås.

I likhet med förvaltningsutskotten och skogsvårdsstyrelsen får därför länsstyrelsen

framhålla, att för detta län den viktigaste frågan i förevarande avseende

är omarbetning av 1921 års lag i sådan riktning, att de enligt 1915

års lag vidtagna skyddsåtgärderna fortfarande må i huvudsak äga giltighet.»

borsta lagut- Första lagutskottet anförde i utlåtande nr 18 efter att hava redogjort för

° ef den här ifrågavarande lagstiftningen:

»Såsom i motionen anförts, kunna de i 1921 års lag givna föreskrifterna

om kallelse till sammanträde för avgörande av fråga om samfällighets användning

eller tillgodogörande medföra vissa olägenheter. När fråga är om samfälligheter

med ett stort antal delägare, möter det ofta betydande svårigheter

att iakttaga de för kallelseförfarandet gällande bestämmelserna. Den° stadgade

formen för delgivning med känd delägare boende utom de fastigheter,

till vilka samfälligheten hör, medför understundom besvär och avsevärda

kostnader. Genom desamma kunna delägare även avskräckas från att påkalla

tillämpning av lagens bestämmelser, och möjligheten att anordna en för

saväl delägarna som det allmänna förmånlig förvaltning går därigenom förlorad.

Särskilt inom Kopparbergs län med dess säregna förhållanden beträffande

jordbesittning och ägoreglering komma givetvis dessa svårigheter till

synes.^ De flesta av de till utskottet inkomna yttrandena vitsorda jämväl,

att, såvitt angår nämnda län, en förenkling av kallelseproceduren är av behovet

påkallad. Även utskottet delar denna mening. Huru den ifrågasatta

förenklingen bör genomföras, kan utskottet emellertid för närvarande icke

angiva. Uppenbart är, att densamma icke får åstadkommas på sådant sätt,

att fara uppkommer för kränkning av delägares berättigade intressen. Möjligen

kan det önskade syftet vinnas genom bifall till det av länsstyrelsen i

Kopparbergs län förordade förslaget, att nu ifrågavarande bestämmelser i

3 § matte utbytas mot en hänvisning till rättegångsbalkens stadgande om

delgivning med byalag. Ej heller kan utskottet för närvarande uttala en bestämd

mening, huruvida den ifrågasatta ändringen bör gälla endast för Kopparbergs

län eller utsträckas till hela riket. Förhållanden likartade med dem.

som förefinnas i nämnda län, äro för handen även i andra delar av landet’

Någon förenkling av förfarandet kunde måhända därför även för dessa trakter

vara erforderlig. Fn omarbetning av föreskrifterna om kallelse förutsätter

emellertid, att frågan göres till föremål för fullständig utredning. Utskottet

vill därför för sin del förorda, att en sådan utredning verkställes genom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj-.ts Proposition Nr 4.

13

Kungl. Maj:ts försorg. Vid denna undersökning bör även tagas under omprövning

den av motionären gjorda hemställan om borttagande av föreskriften

rörande förordnande av god man för frånvarande delägare. En reform i

denna riktning skulle givetvis underlätta förfarandet, men skulle även kunna

medföra viss risk för åsidosättande av frånvarandes rätt. Emellertid skulle

tillvaratagandet av frånvarandes intressen måhända kunna ske i annan och

enklare form.

På sätt framgår av den ovan lämnade redogörelsen, äger överexekutor i

vissa fall, efter det beslut fattats om ägas användning (dier avhändande,

meddela förbud för delägarna att under angiven tid a ägan verkställa avverkning

eller taga ler, torv, grus eller dylikt. Ifrågasättas kan emellertid, huruvida

icke redan på ett tidigare skede i förfarandet möjlighet bör finnas att

utverka ett dylikt förbud. Ändamålet med den sökta åtgärden kan givetvis

äventyras, därest man icke, innan beslut fattats om ägas användning eller

förvaltning, iiger hindra delägare att företaga avverkning eller verkställa torv-,

ler- eller grustäkt. Det synes därför vara lämpligt att medgiva överexekutor

rätt att besluta förbud, sa snart delägare ingivit ansökan om förordnande av

särskild person att föranstalta om sammanträde eller om god man att omhändertaga

förvaltningen. Ett stadgande i denna riktning skulle motsvara de i

1915 års lag givna bestämmelserna om interimistiskt avverkningsförbud.

Även denna fråga torde emellertid böra göras till föremål för undersökning.

Av skogsvårdsstvrelsens i Kopparbergs län yttrande inhämtas, att inom

nämnda län med stöd av 1915 års lag anordnats förvaltning beträffande 27

undantag, under det att 50 undantag ställts under avverkningsförbud. Därest

för beredande av erforderligt skydd åt dessa samfälligheter även efter den

31 december 1923 skulle erfordras iakttagande av de i 1921 års lag givna

föreskrifterna, skulle detta förmodligen komma att medföra, att nämnda ägor

åter komma att utlämnas åt de enskilda delägarnas gottfinnande. Starka skäl tala

för riktigheten av länsstyrelsens uppfattning, att delägarna i många fall skulle

avskräckas från att ånyo igångsätta ett omständligt förfarande för att uppnå ett

skydd, som förut bestått. Någon form torde därför böra utfinnas, som möjliggör,

att enligt 1915 års lag anordnade förvaltningar och meddelade avverkningsförbud

kunna vinna godkännande även enligt 1921 års lag. Vid den av utskottet förordade

undersökningen bör givetvis även detta spörsmål tagas under omprövning.

För att en reform i sistberörda riktning icke skall bliva verkningslös, kräves

emellertid, att redan bestående förvaltningar och avverkningsförbud icke

upphöra att gälla, innan ifrågasatt lagändring träder i kraft. Såsom framgår

av det ovan sagda, skola enligt 17 § dylika förvaltningar och förbud tillämpas

längst intill den 1 januari 1924. Uppenbart är, att den av utskottet

förordade utredningen icke före nämnda dag kan hava lett till lagstiftning i

ämnet. Det torde därför vara erforderligt, att den bestämda slutterminen

något framflyttas, och synes det utskottet lämpligt, att dagen bestämmes till

den 1 januari 1926. Det erforderliga anståndet torde enklast kunna vinnas

därigenom, att riksdagen nu antager en lag om fortsatt tillämpning av enligt

1915 års lag anordnade förvaltningar och meddelade avverkningsförbud».

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, dels att riksdagen

måtte för sin del antaga en lag om fortsatt tillämpning av förvaltning eller

avverkningsförbud enligt lagen den 11 juni 1915 med särskilda bestämmelser

beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län, dels och att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds Proposition Nr 4.

verkställa utredning angående de förutsättningar, under vilka förberörda lag

den 13 juni 1921 skulle kunna omarbetas för tillgodoseende av de i utskottets

utlåtande angivna synpunkter, ävensom för riksdagen framlägga det förslag,

vartill denna utredning kunde föranleda.

Båda kamrarna biföllo utskottets hemställan.

Den av riksdagen för dess del antagna lagen är numera av Kungl. Maj:t

godkänd och utfärdad under den 22 juni 1923 (svensk författningssamling nr

251). Riksdagens skrivelse, i vad den avsåg begäran om utredning angående

ytterligare lagstiftningsåtgärder, remitterades för yttrande till f. d. justitierådet

Anshelm Berglöf i egenskap av ledare för den pågående utredningen

angående jordförhållandena i Kopparbergs län.

Yttrande av Med en den 21 november 1923 dagtecknad skrivelse har justitierådet

Berglöf till besvarande av remissen överlämnat ett av honom upprättat förA.

Berglöf. slag till lag om ändrad lydelse av 3, 6, 9, 10, 14 och 17 §§ i lagen den 13

juni 1921 (nr 299) om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga

samfällda ägor och rättigheter, av den lydelse, bilaga A till detta protokoll utvisar.

Såsom motivering till lagförslaget har anförts följande:

»De av motionären framställda önskemålen synas mig vara synnerligen beaktansvärda

och böra föranleda omarbetning av 1921 års lag. Jag har i

samråd med biträden och sakkunniga ortsrepresentanter i Dalautredningen

för ändamålet utarbetat bilagda förslag till vissa ändringar i lagen. Därvid

har — utöver de i riksdagsskrivelsen angivna riktlinjer — tillkommit jämväl

ett förslag till ändring av 6 §. Behovet av denna ändring har framhållits

av ortsrepresentanterna under mina med dem hållna överläggningar.

Det har ifrågasatts, huruvida tilltänkta ändringar borde begränsas till att

gälla endast Kopparbergs län. Då emellertid, frånsett vad som anförts angående

17 §, de förhållanden, vilka påkalla ändring av lagen, jämväl kunna

förekomma annorstädes — särskilt torde så vara fallet i Norrland -— har

jag ansett en sådan begränsning olämplig. I övrigt får jag hänvisa till vad

nedan anföres beträffande förslagets särskilda bestämmelser.

3 §■

I det förslag, som låg till grund för 1921 års lag, upptogs kungörelse såsom

form för kallelse till sammanträde med delägare i samfällighet allenast

för de fall att delägarna voro flera än tio eller att det icke med säkerhet

kunde utrönas, vilka hade del i samfälligheten. Någon föreskrift om

särskild delgivning med känd delägare, boende utom de fastigheter, till

vilka samfälligheten hörde, innehöll ej förslaget. I anledning av framställda

erinringar vidtogos emellertid vid dettas remitterande till lagrådet en

del ändringar i fråga om kallelseförfarandet. En av dessa gick ut på lättnad,

i det att kungörelseformen — oberoende av antalet delägare — tilläts jämväl

i det fall, att delägare vistades utom riket eller på okänd ort. En annan

åter innebar den skärpningen, att kallelsen skulle särskilt delgivas känd delägare,

boende utom de fastigheter, till vilka samfälligheten hörde. Mot den

förra bestämmelsen anmärkte lagrådet, att den syntes föga lämplig och att i

stället, för den händelse att någon delägare vore å okänd ort eller så fjärran

att han ej kunde bevaka sin rätt, hänvisning borde givas till bestämmelserna

i lagen den 11 juni 1920 om god man för bortovarande. Denna anmärkning

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

15

iakttogs; och då paragrafen uti ifrågavarande avseenden i övrigt ej undergick

någon ändring, kom den sålunda att föreskriva, såväl att kallelsen skall särskilt

delgivas känd delägare, boende utom de fastigheter, till vilka samfälligheten

hörer, som ock att den sammankallande har att, där någon delägare

är å okänd ort eller så fjärran, att han ej kan bevaka sin rätt, begära för

ordnande av god man enligt lagen om god man för bortovarande.

Den förra av dessa särskilda förekrifter har i förslaget uteslutits. Den

senares ovillkorliga tillämpning har inskränkts till det fall, att kallelsen skall

delgivas delägarna personligen. Givetvis är det av vikt, att rättssäkerheten

i största möjliga utsträckning tillgodoses. Det kan dock icke förnekas, att

lagens ifrågavarande föreskrifter i tillämpningen vålla oskäligt stora svårigheter,

där antalet delägare i samfälligheten är betydande. Understundom

kunna de rent af komma att verka därhän, att lagens användning praktiskt

taget uteslutes. Tillhör samfällighet exempelvis en socken eller en större by,

torde den sammankallande icke kunna undgå att taga del av fastighetstaxeringslängderna

för en hel socken. För vinnande av visshet om, vilka äro delägare

i samfälligheten, måste längderna därvid genomgås i sin helhet. Beträffande

varje såsom delägare i byn eller socknen antecknad person, eventuellt

sålunda beträffande alla i längderna upptagna, måste därefter undersökas,

huruvida de bo utom byn eller socknen. Om så är fallet, skall den sammankallande

göra sig underrättad om bostadsorten eller, där kännedom därom

icke kan vinnas eller personen är avlägset boende, begära förordnande av

god man hos domstol. Eventuellt kunna därvid olika domstolar komma i

fråga. Om då någon delägare förbises, som bort särskilt kallas, eller en

eller annan delgivning icke verkställes formellt riktigt, kan hela utredningsarbetet

genom klander bliva gagnlöst. Dylika perspektiv måste självfallet

verka avskräckande för den, som eljest ämnat få till stånd en för samtliga

delägare nyttig anordning. Icke minst spelar därvid kostnadsfrågan in. Även

där anordning enligt lagen kan komma till stånd, torde ofta särskilt utrednings-

och delgivningskostnaderna uppgå till så avsevärda belopp, att den med

anordningen avsedda nyttan icke vinnes. Synnerligen påfallande blir missförhållandet,

då den tillämnade åtgärden avser upplåtande eller avhändande

av ett obetydligt område, t. ex. till bebyggande. Beträffande förordnande av

god man för frånvarande torde i ett icke ringa antal fall det förhållandet

inträffa, att kostnaden för lösen av dylikt förordnande överstiger värdet av

den frånvarandes andel i samfälligheten.

Det synes mig sålunda föreligga starka skäl för att, på sätt nu skett, förenkla

kallelseförfarandet. Bättssäkerhetens krav torde ej heller ovillkorligen

fordra ett bibehållande av bestämmelserna i oförändrat skick. I många fall

lärer, såsom motionären framhållit, den enskilde delägarens intresse vara

skäligen obetydligt. Förut är berört, hurusom den betungande kallelseformen

kan direkt motverka och i vissa fall omintetgöra den nytta, som eljest skulle

kommit jämväl en frånvarande delägare till del. I övrigt må framhållas, att

de i lagen tillåtna åtgärderna äro avsedda att tillfredsställa ett samtliga delägares

gemensamma intresse. De torde ock endast i undantagsfall lända till

sådant förfång, att en ifrågasatt åtgärd icke bör komma till stånd. I regel

lärer den enskilde delägarens intresse icke vara individuellt betonat i motsättning

mot andra delägares, utan sammanfalla med deras. Sådant särskilt

intresse förefinnes väl näppeligen i annat fall än då delägare nyttjar samfällighet

till husbehov och ej kan lämpligen taga detta annorstädes. Det

säger sig självt, att sådant husbehov ytterst sällan är till finnandes hos del
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

ägare, som ej är boende å de fastigheter, till vilka samfälligheten hör, utan

torde i all synnerhet sådan delägare så gott som undantagslöst draga fördel

av att samfällighetens utnyttjande ordnas på något av de i lagen omnämnda

sätten.

Påpekas må, att enligt 11 kapitlet 12 § rättegångsbalken stämning å helt

byalag, som utgöres av flera än tio personer, kan delgivas genom ett liknande

kungörelseförfarande, ehuru intressekonflikt därvid städse föreligger och till och

med en ren rättsförlust kan tänkas uppstå för en frånvarande. Till nyssnämnda

lagrum hänvisas ock i 8 § i nu ifrågavarande lag beträffande stämnings delgivning

vid klandertalan, då de delägare, vilka skola stämmas, äro flera än tio.

Även om bestämmelsen rörande förordnande av god man för bortovarande

delägare uteslötes, torde visserligen den sammankallande likväl vara skyldig

begära sådant förordnande för den händelse, att kungörelseformen icke kommer

till användning. En sådan skyldighet måste nämligen anses ligga redan

i det för dylikt fall uppställda kravet på personlig delgivning. Till undvikande

av missförstånd härutinnan har emellertid för detta fall bestämmelsen bibehållits

i lagtexten.

6 §.

I paragrafens andra moment enligt gällande lydelse stadgas, att beslut om

utlegning av samfällighet för längre tid än fem år skall för att äga giltighet

biträdas ej mindre av två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster

efter röstvärdet, beräknat på sätt i andra punkten av 4 § 3 mom. är sagt,

än även av minst hälften av samtliga delägare i samfälligheten efter huvudtalet.

Med hänvisningen till sistberörda lagrum avses, att de röstandes röstetal

skola begränsas sålunda, att icke för någon av dem må beräknas mera än

en femtedel eller, där delägarna äro flera än femtio, en tjugondei av de

röstandes sammanlagda röstetal. Beslut om avhändande av samfällighet skall

enligt 7 § första stycket fattas i den ordning, som i 6 § 2 mom. sägs.

I förslaget har kravet på majoritet efter huvudtalet uppgivits. Där delägarantalet

är stort, torde nämligen denna bestämmelse praktiskt taget utesluta

möjligheten att få till stånd åtgärd enligt 6 och 7 §§ även i det fall, att

i själva verket ingen som helst opposition mot åtgärden förefinnes bland delägarna.

Så torde, där t. ex. fråga är om en sockensamfällighet, utom allt

tvivel endast en ringa bråkdel av delägarna komma att över huvud taget infinna

sig å sammanträdet. Detta blir särskilt fallet, då frågan avser åtgärd

å allenast en obetydlig del av samfälligheten, exempelvis upplåtande eller

försäljning av ett tomtområde. Att de, som —- kanske i de flesta fall på

grund av bristande intresse för frågan — underlåtit att inställa sig å sammanträdet,

då ock få finna sig i de närvarandes beslut, bör icke kunna anses

såsom ett motbjudande resultat av den ifrågasatta ändringen. Mindre lyckligt

torde ock vara att, med bibehållande av kravet på anslutning av visst

antal delägare i förhållande till hela delägarantalet, söka undanröja den

påtalade olägenheten genom att lätta på detta krav och i det avseendet bestämma

en viss lägre siffra. Vilken siffra man än väljer kan nämligen icke

undvikas, att den för många fall blir olämplig. Strängt taget skulle det erforderliga

antalet, för att kunna anses väl avvägt, sättas olika för särskilda

grupper av samfälligheter allt efter delägarantalets storlek. Så t. ex. skulle

man, där detta är mycket stort, nödgas, för att icke bestämmelsen skulle

fortfarande verka skadligt hämmande, sätta siffran så låg, att den förlorade

all betydelse i de fall, där delägarantalet är ringa.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

1 den kvarstående bestämmelsen om kvalilicerad majoritet synes ligga tillräcklig

garanti mot olämpliga åtgärder. Därutöver torde böra framhållas, att

jämväl det korrektivet förelinnes, att delägare genom klandertalan kan få upphävt

beslut om åtgärd, som skulle lända honom till märkligt förfång.

5 §.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse kan interimistiskt förbud för delägarna

att använda samfällighet icke meddelas, förrän beslut om dess användande

eller avhändande fattats, och detta endast om det visas, att fara föreligger

för att samfälligheten blir utsatt för vanvård av delägare under tiden, till

dess beslutet får verkställas och eventuellt reglemente blivit fastställt. Sådant

förbud meddelas av överexekutor.

Något skäl för att dylikt förbud icke skall få meddelas tidigare än nu

nämnts, har icke vid lagens tillkomst anförts. Däremot torde erfarenheten

visa, att syftet med åtgärden kan helt förfelas, då förbudet meddelas först

i ett senare skede av ärendets behandling. Naturligast är att åtgärden får

vidtagas, så snart ansökning gjorts om förordnande av person att sammankalla

delägarna till sammanträde. Under överläggningen med ortsrepresentanterna

i Dalautredningen har framhållits det betänkliga i allenast en enda

dags uppskov. Även den obetydliga tidsutdräkt, som skulle vallas därav att

ansökan om förbud finge göras hos överexekutor först efter det förordnande,

som ovan nämnts, begärts hos domaren eller rätten, kunde bliva ödesdiger.- Mest ändamålsenligt torde då vara att tillägga domaren eller rätten befogenhet

att meddela förbud. Då vid tillämnande av åtgärd enligt ifrågavarande lag

fara beträffande skogsmark vanligtvis uppstår för obehörigt hygge, men det

å andra sidan ofta möter praktiska svårigheter att direkt påvisa sådan fara,

har i förslaget meddelande av avverkningsförbud gjorts till regel. Endast i

det fall att särskilda skäl mot åtgärden äro för domaren eller rätten kända,

bör ansökan om avverkningsförbud avslås. Ett sådant särskilt skäl skulle

föreligga, om man tänker sig, att en egensinnig delägare, efter det väckt fråga

om samfällighets tillgodogörande förfallit, endast i trakasseringssyfte skulle

utan några som helst nya skäl ånyo väcka frågan och därvid payrka interimistiskt

avverkningsförbud.

Ändringen av denna paragraf har föranlett ett tillägg i 14 §.

10 §.

I paragrafen har tillagts en bestämmelse om interimistiskt förbud att använda

samfällighet. I allmänhet torde beslut angående förordnande av god

man, som avses i denna paragraf, meddelas utan uppskov. Där sådant

emellertid icke kan undvikas — t. ex. då till god man föreslagen person

måste höras över ansökningen — bör liksom i 9 § för där avsedda fall beredas

möjlighet att få till stånd förbud.

17 §.

Här avsedda förvaltningar hava tillkommit under så betryggande former, att

någon betänklighet icke gärna kan anföras mot att likställa dem med förvaltningar,

anordnade enligt 1921 års lag. Fullt berättigat synes^ därför det

framställda önskemålet vara, att sådan åtgärds bestånd icke må göras beroende

av utgången av en ny, ofta omständlig och dyrbar procedur enligt

sistnämnda lag. Skola de förvaltningar, som anordnats enligt 1915 års lag,

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 4 käft. (Nr 4.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

fortfarande bestå, bör ock 1921 års lag för framtiden tillämpas med avseende

å dem. Det lärer då vara nödvändigt, att reglementena i vissa delar omarbetas.

En sådan omarbetning torde särskilt bliva av nöden för att bringa

bestämmelserna rörande omröstning till överensstämmelse med 1921 års lag.

Omarbetningen bör lämpligast verkställas av rätten efter delägarnas hörande.

Andra stycket innebär ett undantag från principen att, där delägarna äro

flera än två, förvaltning av god man icke får anordnas i annat fall än att

annan bestämmelse icke kunnat träffas. Även i det fall att avverkningsförbud

meddelats, torde det nämligen vara önskvärt, att anordning enligt 1921 års

lag åstadkommes med minsta möjliga omgång. Förvaltning av god man kan

ock i avseende å sitt ändamål anses utgöra i viss mån en motsvarighet till

avverkningsförbud enligt 1915 års lag. I vissa fall, t. ex. då avverkningsförbud

tillkommit allenast för att skydda växande ungskog, kan ock anordnande

av förvaltning för gemensam räkning vara skäligen överflödig.

Promulgations- och övergångsbestämmelsen.

Det torde icke möta någon betänklighet att låta ifrågavarande lagändringar

tråda i kraft genast efter utfärdandet. Ett praktiskt behov härav föreligger

på en del håll i Dalarna. Lagändringarna synas utan olägenhet kunna och

även böra göras tillämpliga jämväl i tidigare anhängiggjorda ärenden. Föreskrift

härom har — om än måhända strängt taget obehövlig — intagits i

förslaget.»

Den i detta ärende föreliggande utredningen synes mig giva vid handen,

att bysamfällighetslagen av år 1921 i vissa delar kräver en omarbetning.

Såväl vad under frågans behandling vid årets riksdag förekommit som det

av justitierådet Berglöf avgivna yttrandet innefattar enligt min mening giltiga

skäl att, oaktat lagen nyligen tillkommit, redan nu taga under omprövning,

i vad mån anmärkta praktiska olägenheter av lagens tillämpning i vissa

avseenden må kunna avhjälpas genom lagändring.

Utredningen har enligt min uppfattning otvetydigt lagt i dagen, att en förenkling

av bestämmelserna i 5 § om sättet för delgivning av kallelse å delägarna

är av behovet påkallad likasom ock att möjligheten att få till stånd

beslut jämlikt ö eller 7 § om utlegning av samfällighet för längre tid eller

om dess försäljning bör underlättas. I detta syfte har i det justitierådet

Berglöfs utlåtande bilagda lagförslaget uteslutits 3 §:s bestämmelse därom

att kallelsen skall särskilt delgivas känd delägare, boende utom de fastigheter,

till vilka samfälligheten hörer, och har jämväl, för den händelse delgivningen

sker genom kungörelse, fordran på att den sammankallande skall begära förordnande

av god man för bortovarande delägare uppgivits. 1 6 § 2 mom. har

kravet på majoritet efter huvudtalet bortfallit.

Lika med justitierådet Berglöf anser jag dessa bestämmelser medföra avsevärda

praktiska olägenheter. Det är sålunda ur den synpunkten synnerligen

önskvärt, att bestämmelserna helt uteslutas. Då de emellertid äro givna i

rättssäkerhetens intresse, bör givetvis noga övervägas, i vad mån detta in
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Proposition Nr 4.

19

tresse kräver, att de bibehållas i mer eller mindre modifierad form eller ock

ersättas av andra säkerhetsåtgärder.

Beträffande föreskriften i 3 § om särskild delgivning av vissa kända delägare

kunde exempelvis tänkas, att man nöjde sig med att begränsa dess

tillämpning sålunda, att enbart delägare, som ägde ett större intresse i samfiilligheten,

behövde särskilt kallas. En sådan särställning för dessa delägare

torde dock icke vara behövlig. Även när de icke bo i orten, förstå de i allmänhet

att själva bevaka sina intressen. Icke sällan — beträffande bolag

torde det vara regel — iakttagas deras intressen av i orten boende representanter.

Det är ock ganska vanskligt att bestämma gränsen mellan större

och mindre intressen. En stor kvotdel i en samfällighet kan hava ett obetydligt

värde, medan en vida mindre kvotdel i en annan samfällighet måhända representerar

ett avsevärt intresse. I övrigt kan icke utan fog anmärkas, att eu

mindre andel i en viss samfällighet kan för ägaren till densamma vara av

relativt större betydelse än eu större andel för en annan delägare. Ett annat

sätt åter vore att i ersättning för de uteslutna bestämmelserna uppställa ett

större delägarantal såsom förutsättning för kungörelseförfarandets användning,

men synes mig en sådan ändring, därvid valet av ny siffra skulle bliva mer

eller mindre godtyckligt, icke böra ifrågakomma!; och må jag i det hänseendet

allenast erinra om att den i lagen angivna gränsen är densamma som i It

kap. 12 § rättegångsbalken. Andra utvägar i den riktning, som nu angivits,

synas mig icke kunna lämpligen föreslås; och då i övrigt betydelsen för rättssäkerheten

av de uteslutna bestämmelserna i 3 §, såsom av den förut lämnade

redogörelsen framgår, i allmänhet torde vara ganska ringa, anser jag

mig inför de vägande skäl, som tala för de föreslagna förenklingarna i delgivningssättet,

böra förorda dessa.

Större betänkligheter synas mig möta emot de ändringar, som föreslagits

beträffande villkoren för giltighet av de i 6 § 2 mom. och 7 § omnämnda

beslut. I allmänhet lärer väl den i justitierådet Berglöfs förslag bibehållna

bestämmelsen om kvalificerad majoritet efter röstvärdet utgöra tillräcklig

garanti mot olämpliga åtgärder. Fall kunna dock tänkas, där detta icke är

händelsen. Ett sammanträde, som påkallats i syfte närmast att få till stånd

en mindre betydelsefull och för delägarne i allmänhet skäligen likgiltig åtgärd,

bevistas kanske av ett fåtal delägare, vilka utan tillbörlig hänsyn till

övriga delägares intressen besluta samfällighetens försäljning till underpris,

och beslutet kommer till övriga delägares kännedom först sedan stadgad klandertid

gått till ända. Till ett sådant resultat kan den föreslagna förenklingen

i delgivningssättet i viss mån medverka. Ehuru man får hoppas, att dylika

fall bliva sällsynta, torde likväl, då ifrågavarande båda lagrum avse mera

vittgående dispositioner, vilka på ett kännbart sätt kunna ingripa i den enskilde

delägarens intresse, risken för en sådan utgång, som nyss nämnts,

böra så vitt möjligt uteslutas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds Proposition Nr 4.

Emellertid kan fordran på majoritet efter huvudtalet onekligen komma att

i många fall omöjliggöra en nyttig anordning. Den synes mig ock böra utgå,

dock — av förut anförda skäl — endast under förutsättning att den kan

ersättas med annan garantibestämmelse, som icke medför liknande olägenheter,

Därvid kunde möjligen övervägas, huruvida man borde såsom villkor

för besluts giltighet föreskriva, att de beslutande eller, om man så vill, de

närvarande delägarnas sammanlagda röstetal skall utgöra viss kvotdel av

samtliga delägarnas. Då emellertid en sådan anordning skulle i stort sett

medföra samma olägenheter som framhållits beträffande den uteslutna bestämmelsen,

synes därmed föga vara vunnet. Däremot synes önskemålet kunna

vinnas genom en bestämmelse, att beslut, som nu avses, skall underställas

rättens prövning. Redan den offentlighet en dylik åtgärd medför torde komma

att avskräcka mindre lojala delägare från sådana transaktioner, som jag

nyss antytt. I varje fall lärer rätten vid en granskning av handlingarna i

ärendet icke kunna undgå att uppdaga mera påfallande missförhållanden.

De olägenheter, som man velat genom ändring av nu gällande föreskrifter

undanröja, vidlåda ej heller en dylik anordning. Beslut om dispositioner,

vilka äro ägnade att stödjas, komma givetvis att av rätten fastställas. Särskilt

med stöd av nämndens kännedom om fastighetsvärdena i orten och andra

på frågans bedömande inverkande lokala förhållanden torde häradsrätten i

regel kunna utan omgång och tidsutdräkt bilda sig en uppfattning, huruvida

transaktionen i fråga är lojal eller icke. Ofta lärer ändamålet med försäljning

vara att bereda utrymme för egna hem eller att säkerställa dem,

vilka redan förut uppfört sina bostäder å samfällighet men på grund av svårigheterna

före tillkomsten av 1921 års lag icke kunnat bereda sig tryggad

rätt till markområdet. Särskilt i dessa fall, för vilka de föreslagna förenklingarna

avsett att bana väg, bör nyssberörda prövning icke komma att bereda

några svårigheter. Den enskilde delägarens intresse ifråga om dessa

små områden, vanligen belägna å by- eller sockenundantag, är i regel så

obetydligt, att beslutet näppeligen kan lända honom till märkligt förfång.

Kravet på rättens fastställelse lärer i normala fall icke förorsaka något

nämnvärt uppskov med beslutets^verkställande, enär i alla händelser beslutet:

icke får träda i verkställighet förrän tiden för klandertalan gått till ända

och, där sådan talan väckts, densamma blivit genom laga kraft ägande utslag

ogillad. Enligt den lydelse av 14 §, som jag kommer att föreslå, skall

rättens beslut om fastställelse gå i verkställighet utan hinder av förd klagan.

Någon annan kostnad än lösen av rättens protokoll kommer underställningen

i allmänhet ej att medföra. Erinras må slutligen, att underställningsförfarandet

icke är främmande för 1921 års lag. Enligt 5 § tillämpas det i

avseende å beslut om reglementes antagande. Även i 1915 års lag, vilken

— efter vad det vill synas — fungerat till belåtenhet, förekommo bestämmelser

om underställning av delägarnas beslut.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

I enlighet med nu angivna riktlinjer har jag låtit omarbeta 6 § 2 inom.

Ändringen har medfört smärre ändringar och tillägg i 7, 9 och 14 §§.

Förslagets övriga bestämmelser föranleda ej någon erinran från min sida.

Jag hemställer alltså, att lagrådets yttrande måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas över det sålunda utarbetade, såsom

bilaga B till detta protokoll fogade lagförslaget.

Denna av statsrådets Övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

N. Cervin.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition ■ Kr 4.

Bilaga A.

Justitierådet Ber gläfs förslug.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 3, 6, 9, 10, 14 och

1 7 §§ i lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning

av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda

ägor och rättigheter.

Härigenom förordnas, att 3, 6, 9, 10, 14 och 17 §§ i lagen den 13 juni

1921 om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda

ägor och rättigheter, 3, 6, 9 och 10 §§ i nedan angivna delar, skola erhålla

följande ändrade lydelse.

3 §■

I fall---—-------— sammanträdet.

Kallelse å delägarna skall bevisligen tillställas dessa minst fjorton dagar

före sammanträdet, såframt ej kortare tid av dem medgives, samt innehålla

uppgift om tid och ort för sammanträdet ävensom det ärende, för vars behandling

det påkallas. Hava ej delägarna enats om annat ställe för sammanträdes

hållande, skall detta äga rum inom någon av de fastigheter, till

vilka samfälligheten hörer. Är någon delägare å okänd ort eller så fjärran,

att han ej kan bevaka sin rätt, begäre den sammankallande förordnande av

god man enligt lagen den 11 juni 1920 om god man för bortovarande. Äro

delägarna flera än tio eller kan icke med säkerhet utrönas, vilka hava del i

samfälligheten, må kallelsen delgivas sålunda, att densamma överlämnas till

en av delägarna att vara för dem alla tillgänglig, varjämte kallelsen skall,

med underrättelse, vilken av delägarna bekommit densamma, minst tjugu

dagar före sammanträdet ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de församlingar,

där fastigheterna äro belägna, än även införas i en eller flera tidningar

i orten.

Har-----—- — --- -—----fastigheten.

Kostnad —----- — —---— — — samfälligheten.

6 §■

1 mom. Vilja----------—---härav.

2 mom. Avser beslutet ägas utlegning för längre tid än fem år, skall detsamma

för att äga giltighet biträdas av två tredjedelar av de i omröstningen

deltagandes röster efter röstvärdet, beräknat på sätt i andra punkten av 4 §

3 mom. är sagt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

lunujl. Maj:ts Vrw[mitioH AV I.

9 §.

23

Delägares — —---- — ---—-----ogillad.

Mar ansökan gjorts om förordnande för särskild person att föranstalta om

sammanträde med delägarna, skall på begäran av någon av dessa domaren

eller rätten, där omständigheterna ej till annat föranleda, ställa ägan under

avverkningsförbud så ock, där skäl därtill äro, meddela förbud för delägarna

att taga ler, torv, grus eller dylikt. Sådant förbud skall gälla intill dess beslut

enligt 5, 6 eller 7 § om ägans användning eller avhändande kommit till

stånd och trätt i tillämpning eller ock frågan om ägans tillgodogörande på

sätt nu är sagt förfallit.

10 §.

Ansökan------------förvaltning.

Förordnande-----------— upphört.

Bär------------— ----därå.

Sådana-------------‘skogstjänsteman.

Har ansökan om ägas ställande under förvaltning av god man gjorts, och

kan ej god man omedelbart förordnas, skall vad i 9 § andra stycket finnes

för där avsedda fall stadgat äga motsvarande tillämpning. Förbud, som sålunda

meddelats, skall gälla, till dess beslut i anledning av ansökningen meddelas.

14 §.

Över beslut, som av domaren meddelas enligt 9, 10 eller 13 §, må klagan

föras hos hovrätten.

Beslut, som av rätten eller domaren meddelas enligt 5, 9, 10 eller 13 §,

träder utan hinder av förd klagan genast i verkställighet.

17 §■

Har enligt lagen den 11 juni 1915 med särskilda bestämmelser beträffande

viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län anordnats förvaltning, som

gäller den 30 juni 1924, åligger det Konungens befallningshavande i sagda

län att, så snart ske kan, till rättens ordförande översända handlingarna i

ärendet rörande förvaltningens tillkomst och reglementes antagande. Sedan

yttrande inhämtats från skogsvårdsstyrelsen eller, där fråga är om skogsmark,

med vilken skogsvårdsstyrelsen ej har att taga befattning, vederbörande skogstjänsteman

samt delägarna av rätten hörts, skall reglementet, efter det däri

verkställts de jämkningar, som kunna finnas erforderliga för att bringa reglementet

i överensstämmelse med denna lag, av rätten fastställas till fortfarande

efterrättelse. Rättens beslut träder utan hinder av förd klagan genast i verkställighet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Markområde, för vilket gäller avverkningsförbud, meddelat enligt förstnämnda

lag, må ställas under förvaltning av god man utan hinder därav att

frågan om markområdets tillgodogörande icke varit under behandling i den

ordning, som i 3—7 §§ sägs.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Lagen skall tillämpas jämväl i ärende, vari dessförinnan gjorts ansökan

om förordnande för särskild person att föranstalta om sammanträde med delägarna

eller om ägas ställande under förvaltning av god man.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

25

Bilaga B.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 3, 6, 7, 9, 10, 14 och

17 §§ i lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning

av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda

ägor och rättigheter.

Härigenom förordnas, att 3, 6, 7, 9, 10, 14 och 17 §§ i lagen den 13 juni

1921 om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda

ägor och rättigheter, 3, 6, 7 och 10 §§ i nedan angivna delar, skola erhålla

följande ändrade lydelse.

3 §•

I fall-------------sammanträdet.

Kallelse å delägarna skall bevisligen tillställas dessa minst fjorton dagar

före sammanträdet, såframt ej kortare tid av dem medgives, samt innehålla

uppgift om tid och ort för sammanträdet ävensom det ärende, för vars behandling

det påkallas. Hava ej delägarna enats om annat ställe för sammanträdes

hållande, skall detta äga rum inom någon av de fastigheter, till

vilka samfälligheten hörer. Är någon delägare å okänd ort eller så fjärran,

att han ej kan bevaka sin rätt, begäre den sammankallande förordnande av

god man enligt lagen den 11 juni 1920 om god man för bortovarande. Äro

delägarna flera än tio eller kan icke med säkerhet utrönas, vilka hava del i

samfälligheten, må kallelsen delgivas sålunda, att densamma överlämnas till

en av delägarna att vara för dem alla tillgänglig, varjämte kallelsen skall,

med underrättelse, vilken av delägarna bekommit densamma, minst tjugu

dagar före sammanträdet ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de församlingar,

där fastigheterna äro belägna, än även införas i en eller flera tidningar

i orten.

Har — — -— -----------fastigheten.

Kostnad — —-----------samfälligheten.

6 §•

1 mom. Vilja-----—---— — härav.

2 mom. För beslut om ägas utlegning för längre tid än fem år erfordras

minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet,

beräknat på sätt i andra punkten av 4 § 3 mom. är sagt. Beslutet skall

underställas rättens prövning. Finner rätten, att beslutet icke är i laga ord
Bihang

till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds Proposition Nr 4.

ning tillkommet eller att det strider mot allmän lag eller författning eller

länder till märkligt förfång för delägare, som ej lämnat sitt medgivande till

upplåtelsen, skall beslutet av rätten undanröjas; i annat fall varde det

fastställt.

7 §•

Vilja delägare afhända sig äga, som i denna lag avses, och kan det ske

utan märkligt förfång för delägare, som ej därtill samtycker, äge de ock

härom besluta; och skall vad i 6 § 2 mom. sägs om besluts fattande och

underställande äga motsvarande tillämpning. Där någon delägare det yrkar,

må dock avhändandet ej äga rum annorledes än genom försäljning å offentlig

auktion.

Vad i 22 kap. 3 § ärvdabalken och 4 kap. 8 § jordabalken stadgas skall

ej äga tillämpning i fråga om försäljning enligt denna lag av samfällighet,

vari omyndig äger del. Dock må beslutet om försäljningen, oavsett om det biträtts

å den omyndiges vägnar, ej fastställas, med mindre rätten finner skäl

tillåta försäljningen, såvitt den omyndiges rätt rörer.

Har — — — — —- — —---— — — — ordning.

Då ------*--- ■—• — — —---underskrivas.

Är----------- ■--------därtill.

9 §■

Delägares beslut, som i denna lag avses, må ej träda i verkställighet förr

än den i 8 § angivna tid gått till ända utan att klandertalan mot detsamma

blivit instämd eller sådan talan blivit genom laga kraft ägande utslag ogillad

samt, där underställning erfordras, beslutet blivit av rätten fastställt.

Har ansökan gjorts om förordnande för särskild person att föranstalta om

sammanträde med delägarna, skall på begäran av någon av dessa domaren

eller rätten, där omständigheterna ej till annat föranleda, ställa ägan under

avverkningsförbud så ock, där skäl därtill äro, meddela förbud för delägarna

att taga ler, torv, grus eller dylikt. Sådant förbud skall gälla intill dess beslut

enligt 5, 6 eller 7 § om ägans användning eller avhändande kommit till stånd

och trätt i tillämpning eller ock frågan om ägans tillgodogörande på sätt nu

är sagt förfallit.

10 §.

Ansökan — —--— —--— — — — förvaltning.

Förordnande — .—h.j—t--—........ — upphört.

Där — —, -‘-yr —--— — — —----—- därå;

Sådana -f- ---—--— - --—- — — skogstjänsteman.

Har ansökan om ägas ställande under förvaltning av god man gjorts, och

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kun//1. Maj:ts Proposition Nr I.

27

kali ej god man omedelbart förordnas, skall vad i 9 § andra stycket linnes

för där avsedda fall stadgat äga motsvarande tillämpning. Förbud, som sålunda

meddelats, skall gälla, till dess beslut i anledning av ansökningen

meddelas.

14 §.

Över beslut, som av domaren meddelas enligt 9, 10 eller 13 £, må klagan

föras hos hovrätten.

Beslut, som av rätten eller domaren meddelas enligt 5, 6, 7, 9, 10 eller

13 4?, träder utan hinder av förd klagan genast i verkställighet.

17 §•

Har enligt lagen den 11, juni 1915 med särskilda bestämmelser beträffande

viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län anordnats förvaltning, som

gäller den 30 juni 1924, åligger ;det Konungens befallningshavande i sagda

län att, så snart ske kan, till rättens ordförande översända handlingarna i

ärendet rörande förvaltningens tillkomst och reglementes antagande. Sedan

yttrande inhämtats från skogsvårdsstyrelsen eller, där fråga är om skogsmark,

med vilken skogsvårdsstyrelsen ej har att taga befattning, vederbörande skogstjänsteman

samt delägarna av rätten hörts, skall reglementet, efter det däri

verkställts de jämkningar, som kunna finnas erforderliga för att bringa reglementet

i överensstämmelse med denna lag, av rätten fastställas till fortfarande

efterrättelse. Rättens beslut träder utan hinder av förd klagan genast i verkställighet.

Markområde, för vilket gäller avverkningsförbud, meddelat .enligt förstnämnda

lag, må ställas under förvaltning av god man utan hinder därav att

frågan om markområdets tillgodogörande icke varit under behandling i den

ordning, som i 3—7 §§ sägs.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Lagen skall tillämpas jämväl i ärende, vari dessförinnan gjorts ansökan

om förordnande för särskild person att föranstalta om sammanträde med delägarna

eller om ägas ställande under förvaltning av god man.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 4.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 31 december

1923.

Närvarande:

justitieråd et Sundberg,

regeringsrådet Thulin,

justitierådet Stenberg,

justitierådet Köersner.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 30 november

1923, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag

om ändrad lydelse av 3, 6, 7, 9, 10, 14 och 17 §§ i lagen den 13 juni 1921

(nr 299) om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda

ägor och rättigheter.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av e. o. hovrättsassessorn Karl Gustaf Hjärne.

I anledning av förslaget avgåvos följande yttranden.

Lagrådet:

För tydligare utmärkande, att föreskriften om skyldighet att påkalla förordnande

av god man för bortovarande skall gälla endast för det fall, att

kallelsen skall delgivas delägarna personligen, torde andra stycket av 3 §

böra uppdelas i två stycken, av vilka det första behandlar nämnda fall och

det andra reglerar kungörelseförfarandet.

Ifrågasättas må, om icke sista punkten av tredje stycket i bysamfällighetslagens

5 § bör undergå någon jämkning, så att därav otvetydigt framgår, att

även i där behandlade fall de i 6 och 7 §§ av förslaget intagna bestämmelserna

om underställning skola tillämpas. Iakttagandet härav föranleder tilllägg

i förslagets ingress och rubrik.

Det torde vara lämpligt, att till stadgandet i 17 § om rättens fastställelse

å förvaltningsreglemente fogas förklarande, att den äga, varom fråga är, i

och med fastställelsen skall anses vara ställd under förvaltning för gemensam

räkning enligt bysamfällighetslagen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

29

Sundberg och Thulin:

Avfattningen av andra punkten i andra stycket i 7 § ger närmast anledning

till den tolkning av det däri intagna stadgandet, att rätten skall särskilt undersöka,

huruvida försäljningen, i vad den avser omyndigs andel i samfälligheten,

är till övervägande olägenhet för denne, och, där så finnes vara fallet,

på sådan grund vägra fastställelse å försäljningen, även om sagda olägenhet

ej är att hänföra till märkligt förfång. Då denna tolkning näppeligen lärer vara

avsedd, eftersom den skulle stå i viss motsättning mot innebörden av första

punkten i samma stycke, hemställes, att andra punkten undergår någon

jämkning i syfte att däruti få otvetydigt uttalat, att — frånsett domstolens

skyldighet att tillvarataga omyndig delägares rätt även där beslutet om försäljningen

biträtts å hans vägnar — domstolen ej av hänsyn till den omyndige

må vägra fastställelse å försäljningen av andra skäl än som gälla beträffande

myndig delägare.

Lagrådet:

Lagrådet anser sig böra erinra därom att enligt det förslag till lag om förmynderskap,

som för närvarande är föremål för lagrådets granskning, i åtskilliga

andra fall än gällande lag bestämmer skall krävas tillstånd av myndighet

till rättshandlingar för omyndigs räkning och att, därest samma förslag

upphöjes till lag med bibehållande av antydda regler, vissa jämkningar i bysamfällighetslagen

härav möjligen bliva påkallade.

I övrigt lämnades förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Ölande)-.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:Is Proposition Nr 4.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 2 januari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wubtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, lagrådets den 31 december

1923 avgivna yttrande över det den 30 november samma år till lagrådet remitterade

förslag till lag om ändrad lydelse av 3, 6, 7, 9, 10, 14 och 17 §§ i

lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning av bysamfälligheter och därmed

jämförliga samfällda ägor och rättigheter. Efter att hava redogjort för innehållet

i lagrådets yttrande anför föredraganden:

»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen avse lagrådets anmärkningar

förtydligande av vissa stadganden i förslagets 3 och 17 §§. I samma syfte

bar hemställts om en mindre ändring jämväl i lagens 5 §. I enlighet härmed

hava tillägg och ändringar gjorts i förslaget, därvid även verkställts en redaktionell

ändring i 9 §.

Två av lagrådets ledamöter hava riktat en anmärkning mot den föreslagna

nya lydelsen av 7 § andra stycket. Visserligen har i det remitterade lagförslaget

åt detta lagrum givits en annan formulering än i gällande lag. Denna

ändring, som betingats av att underställningsförfarandet införts, är dock endast

av formell natur. Det har sålunda icke avsetts att därmed göra en jämkning

i de normer, efter vilka beslutet om försäljning skall i den omyndige

delägarens intresse prövas. Då den av nämnda ledamöter berörda sakfrågan

icke synes mig böra upptagas i detta sammanhang, har jag ansett den mot

förslaget i denna del framställda erinran icke böra föranleda någon åtgärd.»

Föredraganden uppläser härefter det omarbetade lagförslaget, vilket finnes

såsom bilaga fogat vid detta protokoll, samt hemställer, att förslaget måtte,

jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

31

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

llr protokollet:

E. Lindström.

Stockholm 1924. P. Palmquists Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:21 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3, 5, 6, 7, 9, 10, 14 och 17 §§ i lagen den 13 juni 1 s. 2 i texten
  2. 1LU 1924:6 Fumla laga/skof,Iris utlåtande Nr (i a1 i texten