Sök i Ratio Lex

Angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor

1924-02-07 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:41, Angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kutig!. Maj:ts proposition Nr 41.

1

Nr 41.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upplåtelse av

kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor; given Stockholms

slott den 7 februari 1924.

f x,4 ,;.f ( ; , !jvV. }r 1 ...

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över lxandelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Nils Wohlin.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Muj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger. ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth. Hasselrot,

Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Wohlin, följande:

Under en följd av år har riksdagen, i regel för ett år i sänder, medgivit,

att Kungl. Maj:t skulle äga åt svenska medborgare, i den ordning Kungl.

Maj:t bestämde, under en tid för varje gång av högst tjugu år mot årlig

avgift och under villkor i övrigt, som det skulle tillkomma Kungl. Maj:t

att fastställa, upplåta begagnandet av kronan tillhörande jordägarandelar i

gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit upplåtelse, att vid upplåtelsetidens

utgång äga företräde till förnyad upplåtelse, därest sådan ifrågakomma.

Dylikt medgivande har av 1923 års riksdag enligt skrivelse nr 7ö

lämnats för tiden intill den 1 juli 1924.

Då jag nu går att för Kungl. Maj:t anmäla frågan om förlängning av

ovannämnda bemyndigande, ber jag att till en början i korthet få erinra om

de åtgärder, som under de senaste åren vidtagits eller ifrågasatts för att — i

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 31 höft. (Nr 41.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Gruvlagstiftningssakkunnigas

betänkande

den 31

mars 1923.

Gruvlagsliftninqssakkunnigas

skrivelse

den 13 mars

19.22.

yttranden

över gruvlagstiftningssakkunnigas

förslag.

Chefens för

handelsdepartementet

anförande till

statsrådsprotokollet

den 21 april

1922.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 41.

avbidan på ny gruvlagstiftning och därmed sammanhängande definitiva anordningar

för förvaltningen av kronans gruvegendom — provisoriskt åvägabringa

största möjliga enhetlighet på ifrågavarande förvaltningsområde. 1

dylikt hänseende tillåter jag mig anföra följande.

Den 31 mars 1922 inkommo de sakkunniga för utarbetande av förslag till

ny gruvlagstiftning, i anledning av erhållet uppdrag, till handelsdepartementet

med betänkande jämte förslag till förordning om förvaltning av

kronans jordägarandelar i gruvor, vilken förordning var avsedd att utfärdas

i administrativ väg med giltighet endast tills vidare i avbidan på de förändrade

bestämmelser om dispositionen av samma jordägarandelar, som kunde

komma att föranledas av den pågående revisionen av gällande gruvlagstiftning.

I sitt berörda betänkande föreslogo de sakkunniga, bland annat, att

förvaltningen av kronans jordägarandelar tills vidare skulle uppdragas åt

den under år 1917 tillsatta kommissionen för undersökning och tillgodogörande

av vissa mineralfyndigheter å kronojord, vai jämte enligt de sakkunnigas

förslag vissa uppgifter med avseende å förvaltningen skulle tillkomma

vederbörande länsstyrelser och kommerskollegium.

I samband med avlämnandet av nyssnämnda betänkande ingåvo de sakkunniga

till dåvarande chefen för justitiedepartementet en den 13 mars 1922

dagtecknad skrivelse, däri de sakkunniga bland annat anförde, att de vid behandlingen

av frågan rörande förvaltningen av kronans jordägarandelar kommit

till det resultat, att lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser

angående rätten till inmutning inom vissa län borde ersättas med eu

ny lag, gällande för fyndigheter å odisponerad kronojord inom hela landet

och innehållande ändrade bestämmelser även i flera andra avseenden. Ett

av de sakkunniga uppgjort lagförslag i ämnet fanns fogat vid den till chefen

för justitiedepartementet ingivna skrivelsen.

Över förslagen infordrades utlåtanden från åtskilliga myndigheter och institutioner,

däribland kommerskollegium. Kollegium, som i huvudsak anslöt

sig till de sakkunnigas mening, föreslog emellertid beträffande förvaltningen

av kronans jordägarandelar, att densamma — i stället för att anförtros åt

1917 års mineralfyndighetskommission — skulle uppdragas åt kollegium, varigenom

förenkling i arbetet och besparing i kostnader skulle vinnas.

För egen del anförde min företrädare i ämbetet — vid anmälan för Kungl.

Maj:t den 21 april 1922 av frågan om proposition till riksdagen angående

förnyande av det för tiden intill den 1 juli 1922 Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet

att utarrendera kronans jordägarandelar — att han funne den

av kommerskollegium framförda tanken värd synnerligt beaktande, varför

han ansåge densamma böra, innan slutligt ståndpunktstagande ägde rum till

det av de sakkunniga framlagda förslaget till förordning om förvaltning av

kronans jordägarandel i gruva, tagas under närmare övervägande. Det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 41.

3

syntes honom därför till en början lämpligt, att kommerskollegium erhölle i

uppdrag att utarbeta förslag till de jämkningar i det av gruvlagstiftningssakkunniga

framlagda förslaget, som föranleddes av den ifrågasatta ändringen

beträffande förvaltningsorganet eller som eljest enligt kollega mening borde

genomföras. Vid fullgörande av detta uppdrag syntes, för vinnande av enhetlighet

i förvaltningen av kronans gruvegendom, jämväl böra tagas under

övervägande, huruvida icke dels den verksamhet, som utövades av 1917 års

mineralfyndighetskommission, kunde övertagas av kommerskollegium, dels

ock de förvaltningsuppgifter, som anginge annan kronans gruvegendom än

jordägarandelarna, närmast då de för kronans räkning å såväl krono- som

enskild jord verkställda inmutningarna, kunde sammanföras hos kollegium.

Sedan Kungl. Maj:t därefter genom beslut den 9 juni 1922 uppdragit åt

kommerskollegium att, med beaktande av vad bemälde departementschef sålunda

anfört, verkställa den av honom ifrågasatta överarbetningen av de

sakkunnigas förslag, avgav kollegium den 14 oktober 1922 utlåtande i ämnet,

i sammanhang varmed kollegium, i enlighet med de kollegium givna direktiven

och på grundval av vissa av kollegium förordade principer, framlade,

bland annat, förslag till förordning om förvaltningen av kronans gruvegendom.

Vid utlåtandet voro fogade till kollegium inkomna yttranden från ett

flertal myndigheter och institutioner.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 9 februari 1923 av frågan om

proposition till riksdagen om förnyande av det utav föregående års riksdagar

Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet att utarrendera kronans jordägarandelar

i gruvor erinrade min företrädare i ämbetet, hurusom den av kommerskollegium

verkställda överarbetningen i vissa hänseenden av det utav gruvlagstiftningssakkunniga

på sin tid avgivna förslaget till förordning angående

förvaltning av kronans jordägarandel i gruva bland annat syftade till åstadkommande

av en ur många synpunkter önskvärd centralisering av den för

det dåvarande på ett flertal olika myndigheter uppdelade förvaltningen av

kronans gruvägarintressen. Departementschefens avsikt hade varit att, för

avhjälpande av den rådande bristen på enhetlighet i förvaltningssystemet,

ingå i prövning av de ingivna författningsförslagen och de däröver avgivna

yttrandena. Då emellertid Kungl. Maj:t genom beslut den 24 november 1922

föreskrivit, att gruvlagstiftningssakkunnigas arbete skulle vara slutfört senast

den 31 maj 1923, vid vilket förhållande det icke syntes komma att dröja

alltför länge, innan frågan om ny gruvlagstiftning komme under prövning,

ansåge departementschefen olämpligt att vid nämnda tillfälle taga ställning

till berörda förslag till förordning, som ju vore avsedd att gälla allenast

för tiden intill dess ny gruvlagstiftning kunde träda i kraft. Härtill komme,

att en nyorganisation av förvaltningen av kronans jordägarandelar i enlighet

med författningsförslaget förutsatte vissa ändringar i 1918 års lag och följaktligen

icke kunde genomföras annorledes än i samband med att dylika

Kommerskollega

utlåtande

den 14

oktober 1922.

Chefens för

handelsdepartementet

anjörayide till

statsrådsprotokollet

den 9 februari

1923 och riksdagens

beslut

satnmo år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 41.

ändringar vidtoges. Chefen för justitiedepartementet hade emellertid förut

samma dag tillkännagivit, att han, med hänsyn till det läge, vari spörsmålet

om revision av gruvlagstiftningen befunne sig, icke ansett lämpligt att för

det dåvarande upptaga frågan om ändringar i 1918 års lag. I enlighet härmed

hade han allenast tillstyrkt avlåtande av proposition till riksdagen om fortsatt

tillämpning till den 1 oktober 1924 av sagda lag, vilken hemställan av Kungl.

Maj:t bifallits.

Av ovannämnda skäl ville min företrädare inskränka sig till att tillstyrka,

att äskande gjordes hos riksdagen om ytterligare ett års förlängning

av bemyndigandet för Kungl. Maj:t att utarrendera kronans jordägarandelar

i gruvor. Enligt hans mening hindrade detta emellertid icke, att man, i

avbidan på den nya gruvlagstiftningen och därmed sammanhängande definitiva

anordningar för förvaltningen av kronans gruvegendom, borde kunna vidtaga

vissa — låt vara mera begränsade — åtgärder för avhjälpande av den rådande

bristen på enhetlighet i förvaltningssystemet.

Efter att hava erinrat om de dåvarande anordningarna på ifrågavarande

område anförde departementschefen vidare följande:

»Vad som i centraliseringshänseende närmast synes mig nu kunna åtgöras

är, att, i anslutning till vad jag under fjolåret ifrågasatt och kommerskollegium

därutinnan föreslagit, en generell föreskrift meddelas om, att förvaltningen

av kronans gruvegendom skall för den tid, varom nu är fråga, ankomma

på kommerskollegium, dock att av praktiska skäl från kollegii förvaltning

alltjämt torde böra undantagas dels den gruvegendom, som för närvarande

förvaltas av Mertainens gruvaktiebolag och domänstyrelsen, dels intill utmålsläggningen

de inmutningar, som av Sveriges geologiska undersökning för

kronans räkning verkställts eller komma att verkställas, dels ock slutligen

jordägarandelarna i nyinmutade fyndigheter å kronojord inom de sydligare

länen, beträffande vilka jordägarandelar 1899 års kungörelse fortfarande torde

böra gälla.

Åt kommerskollegii förvaltning skulle sålunda i första hand anförtros dels

de jordägarandelar, som utarrenderats enligt 1899 års kungörelse men för

vilka arrendetiden utgått eller utgår, dels de nu under 1917 års mineralfyndighetskommissions

förvaltning stående jordägarandelarna i de enligt 1918

års lag nyinmutade fyndigheterna, till följd varav nyssberörda kommission

skulle upphöra, dels ock efter vederbörlig utmålsläggning de inmutningar,

som av Sveriges geologiska undersökning verkställts eller verkställas för

kronans räkning. I övrigt skulle under kommerskollegii inseende falla ali

kronans gruvegendom, som icke enligt vad ovan sagts särskilt undantagits.

Några allmänna regler — utöver dem, som innehållas i 1899 års kungörelse

— rörande dispositionen av jordägarandelarna och övriga förvaltningsobjekt

torde icke under provisorietiden kunna meddelas, utan lära erforderliga

beslut få fattas från fall till fall. Härvid bör givetvis gälla, att, där fråga

är, huruvida under kommerskollegii förvaltning stående gruvegendom skall

nyttiggöras genom utarrendering eller på annat sätt, kollegium skall hava att

med eget förslag underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning.»

I anslutning till ovan återgivna anförande och sedan departementschefen

tillkännagivit sin avsikt att vid ett senare tillfälle, i överensstämmelse med

de av honom angivna riktlinjer, påkalla Kungl. Majds beslut i förvaltnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 41.

frågan, äskades hos riksdagen allenast förlängning av merberörda bemyndigande.

Såsom jag redan nämnt, blev detta äskande — liksom ock den på

föredragning av chefen för justitiedepartementet beslutade framställningen om

förlängning av 1918 års lag — av riksdagen bifallet.

Sedermera bär Kungl. Maj:t genom beslut den 17 maj 1923, i enlighet med Kungl. Xaj.ts

de riktlinjer, som äro angivna i ovannämnda statsrådsprotokoll över handels- “• 19go

ärenden för den 9 februari 1923, utfärdat föreskrifter rörande förvaltningen

av kronans gruvegendom att gälla tillsvidare från och med den 1 juli 1923,

i sammanhang varmed Kungl. Maj:t förordnat, att 1917 års mineralfyndighetskommissions

verksamhet skulle upphöra med utgången av juni månad 1923.

På föredragning av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj:t nu Kungl. Maj.ts

förut i dag beslutat till riksdagen avlåta proposition avseende bland annat ^Hnne"

fortsatt tillämpning för tiden intill den 1 januari 1926 av 1918 års lag, varande års

allenast med en mindre ändring, vilken i detta sammanhang saknar betydelse,

Till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 25 nästlidna langning av

januari, därav utdrag fogats vid nyssberörda proposition, har chefen för justitie- 13,6 lng''

departementet anmält, att de här förut omförmälda sakkunniga numera avgivit

betänkande med förslag till ny gruvlagstiftning, vilket betänkande jämte

därvid fogade reservationer för närvarande vore under tryckning, samt vidare,

såsom skäl för den ifrågasatta förlängningen, anfört bland annat följande.

Med hänsyn till det läge, i vilket frågan om ny gruvlagstiftning befunne

sig, syntes honom tvekan icke råda därom, att den provisoriskt gällande ordningen

på det område, som reglerades av 1918 års lag, borde tillsvidare upprätthållas.

Någon anledning att upptaga den vid ärendets behandling under

de båda senaste åren berörda frågan om att — i avbidan å en definitiv lagstiftning

— ersätta 1918 års lag med en ny, likaledes provisorisk lag, gällande

för fyndigheter å kronojord inom hela landet och innehållande ändrade bestämmelser

även i flera andra hänseenden, syntes honom för närvarande icke

föreligga. Med dylika mera vittgående förändringar borde lämpligen anstå,

till dess ståndpunkt kunde tagas till det av gruvlagstiftningssakkunniga avgivna

förslaget. Huruvida den slutliga prövningen av detta förslag kunde

ske inom sådan tid, att frågan kunde föreläggas nästa års riksdag vore med

hänsyn till ämnets vikt och omfattning tvivelaktigt. Då emellertid möjligheten

härav icke vore utesluten, syntes en utsträckning av den provisoriska

lagens giltighet böra avse den tid, som under förutsättning av frågans avgörande

vid 1925 års riksdag kunde antagas förflyta, innan en ny lag kunde

träda i kraft, d. v. s. tiden intill den 1 januari 1926.

Då sålunda, enligt vad chefen för justitiedepartementet meddelat, förslag till Departementsny

gruvlagstiftning icke kommer att föreläggas den nu sammanträdande riks- c''''ef''endagen

och frågan om 1918 års lags utsträckande till att gälla fyndigheter å

kronojord över hela landet icke ansetts böra till prövning upptagas annorledes

än i samband med nyssberörda spörsmål, lärer icke heller i avseende å för
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. .11 höft. (Nr i I.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 41.

valtningen av kronans jordägarandelar definitiva anordningar nu kunna träffas.

Genom de under fjolåret i ifrågavarande hänseende vidtagna åtgärderna, varigenom

förvaltningsuppgifterna i huvudsak sammanförts hos kommerskollegium,

har emellertid, efter vad de hittills vunna erfarenheterna synas giva vid handen,

åstadkommits en förhållandevis tillfredsställande provisorisk ordning, vilken —

i avbidan på ett slutligt ordnande av här avsedda lagstiftnings- och därmed

sammanhängande förvaltningsfrågor — lämpligen torde böra allt fortfarande

upprätthållas. För dylikt ändamål torde framställning nu böra göras hos

riksdagen om förlängning av det Kungl. Maj:t givna bemyndigandet att

utarrendera kronans jordägarandelar i gruvor. Förlängningen synes mig skäligen

höra avse tiden till den 1 januari 1926 eller samma dag, intill vilken,

enligt vad Kungl. Maj:t föreslagit, 1918 års lag skulle givas fortsatt tillämpning.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

i proposition föreslå riksdagen

att för tiden intill den 1 januari 1926 medgiva, att Kungl. Maj:t må äga

åt svenska medborgare, i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer, mot årlig

avgift och under de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t fastställer, under en tid för

varje gång av högst tjugu år upplåta begagnandet av kronan tillhörande

jordägarandelar i gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit upplåtelse,

att vid upplåtelsetidens utgång äga företräde till förnyad upplåtelse, därest

sådan ifrågakomma!’.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar hans Maj:t Konungen lämna bifall

och förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans von Arnold.

Stockholm. Isaac Mavcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:138 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor. a1 i texten
  2. JoU 1924:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor. a1 i texten