Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 12 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor

6 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:50, Med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 12 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

5

Nr 50.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse om

ändrad lydelse av § 12 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa

för inkommande varor; given Stockholms slott den 15 februari

1924.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet över

flnansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga bilagda förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 12 i

förordningen den 9 juni 1911 (nr SO) med tulltaxa för inkommande varor.

GUSTAF.

K. J. Beskow.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 ''

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av § 12 i förordningen den 9 juni 1911

(nr SO) med tulltaxa för inkommande varor.

Härigenom förordna», att § 12 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa

för inkommande varor skall hava följande ändrade lydelse:

1. Den, som — — — skäligt föreskriva.

Verkställes nybyggnaden, förbyggnaden eller reparationen av innehavare

av skeppsvarv eller mekanisk verkstad, och önskar denne anstånd med

erläggande av tullavgift för artiklar, som i detta mom. avses, till dess

frågan avgjorts, huruvida befrielse från tullavgiften må njutas, kan lian,

efter därom hos generaltullstyrelsen gjord anhållan, erhålla sådant anstånd,

därest han ställer säkerhet, som styrelsen finner betryggande, för vad honom

kan åligga att till tullkassan- inbetala.

Har i detta mom. avsedd artikel, beträffande vilken anstånd med tullavgiftens

erläggande ägt rum, icke blivit använd vid nybyggnad, förbyggnad

eller reparation av fartyg inom sådan tid och under sådana omständigheter,

ätt befrielse från tullavgiften må njutas, skall denna till

tullkassan inbetalas tillika med ränta därå, efter sex för hundra om året,

från det den införda varan angivits till förtullning.

Angående tullverkets rätt att efter utgången av den tid, under vilken

anstånd med tullavgiftens erläggande må njutas, göra sig av den ställda

säkerheten betäckt för sagda avgift jämte ränta skola i tillämpliga delar

gälla de i § 32 tullstadgan meddelade föreskrifter.

2. Enahanda förmån — — — eller slip.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1924; och skall beträffande

vara, som angivits till förtullning före nämnda dag, ovan stadgade skyldighet

att erlägga ränta gälla för tiden från och med samma dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 februari 1921.

i

Närvarande:

Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Hasselrot, Stridsberg,

Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, anför:

Jämlikt § 12 tulltaxeförordningen äger den, som här i riket verkställt

nybyggnad, förbyggnad eller reparation av fartyg av mer än 40 tons avgiftspliktig

dräktighet, vare sig svenskt eller utländskt, eller av järnfartyg

av mer än 5 men icke över 40 tons avgiftspliktig dräktighet, vilket är

avsett att omedelbart erhålla eller äger utländsk nationalitet, att under i

sagda författningsrum närmare angivna villkor restitutionsvis återbekomma

den erlagda tullavgiften för därvid använda, från utrikes ort införda tullpliktiga

materialier och skeppsförnödenheter. Denna förmån är, såsom i

sista stycket av mom. 1 i sagda paragraf närmare angives, för innehavare

av skeppsvarv eller mekanisk verkstad utsträckt att avse jämväl anstånd

med tullavgiftens erläggande under den tid av fem år, för vilken jämlikt

paragrafens lydelse enligt förordning den 19 juni 1917 (nr 372) rätten till

tullrestitution är gällande. Där på grund av dylikt anstånd tullavgiften

icke blivit erlagd utan allenast säkerhet för densamma ställts, äger vederbörande

njuta befrielse från avgiften under de för tullrestitution gällande

villkor.

Med skrivelse den 14 mars 1923 har generaltullstyrelsen överlämnat en

av järnverksföreningen till styrelsen ställd skrift, däri föreningen anfört,

att omförmälda författningsbestämmelser lämnade icke så ringa spelrum

för ett till äventyrs befintligt illojalt affärsintresse och skulle kunna föranleda

till missbruk, som knappast vore lagligen åtkomliga. Till stöd för

denna uppfattning har anförts, bland annat, följande.

Ett skeppsvarv kunde under den beträffande tullavgifternas inbetalning

medgivna tidsfristen av fem år fritt försälja järn, för vilket tull ej erlagts,

och först efter fem år erlägga tullavgiften. Den enda deklaration, som

fordrades, vore att avsikten med det införda järnets användning vore skeppsbyggnad.

I själva verket vore denna deklaration av tämligen ringa värde

som garanti mot missbruk, enär »avsikten» vore en tämligen subjektiv faktor,

vars till- eller frånvaro i allmänhet vore svårbevislig. Då säkerhet för tull
-

Järnverksföreningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

TallbchandUngsimpelcttonen

och

tuUdireklSren

i Göteborg.

Generaltull
styrelsen.

avgiften finge ställas i räntebärande obligationer o. d., kunde en i förhållande

till andra importörer och till svenska tillverkare illojal konkurrens

föras utan särskild ekonomisk risk eller kostnad och på ett för laga beivran

svåråtkomligt7 sätt. Den utländska konkurrensen, särskilt som den på senare

är av valutaförhållandena gynnats, hade för järnhanteringen framkallat ett

starkt . behov av att åtminstone redan förefintliga bestämmelser om tullskydd

för svenskt järn och stål icke kringginges eller i större eller mindre utsträckning

gjordes illusoriska. Detta kunde emellertid lätt bliva fallet, om

nuvarande föreskrifter beträffande tullfri införsel av järn för skeppsbyggnadsändamål

icke förknippades med verklig kontroll över det införda järnets

användning till uppgivet ändamål. Järnverksföreningen hade fördenskull

funnit det angeläget att fästa uppmärksamheten på dessa förhållanden under

hemställan, att den tullfria importen av utländskt järn till skeppsbyggnadsiindamål

måtte underkastas kontrollföreskrifter, som utan att den lojala

varvsindustrien därigenom i sin näring förorsakades hinder eller men, vore

ägnade att verksamt förhindra uppkommande missbruk.

Med anledning av berörda från järnverksföreningen inkomna framställning

har generaltullstyrelsen, då tillämpning av ifrågavarande författningsrum

huvudsakligen förekomma i Göteborg, anbefallt tulldirektören

därstädes att företaga lämplig utredning och efter vederbörandes hörande

inkomma med yttrande i ärendet; och har styrelsen med sin berörda skriArelse

den 14 mars 1923 överlämnat ett av tullbeliandlingsinspektionen i

Göteborg avgivet utlåtande, vilket av härvarande tulldirektör åberopats

såsom eget.

I nyssberörda utlåtande har framhållits, att beträffande riktigheten av

skeppsvarvs och andra vederbörandes till grund för restitution lämnade

uppgifter några kontrollåtgärder, vilka å ena sidan bleve fullt effektiva

och tillfyllestgörande och å andra sidan ej bleve avsevärt och onödigt

betungande, näppeligen kunde åstadkommas. Den gjorda framställningen

syntes icke heller vara så mycket riktad mot missbruk genom avlämnande

av felaktiga uppgifter i berörda hänseende som mot de möjligheter till

missbruk, vilka lämnades genom den femåriga tidsfristen för erläggande

av tull för varor, vilka icke på anmält sätt komme till användning. Som

oegentligheter av senast angivna art vore uteslutna i alla de fall, där tull

i vanlig ordning erlades, skulle missbruk av sådant slag endast kunna

tänkas förekomma, då anstånd med tullavgifters erläggande mot nedsatt

säkerhet medgåves.

Till förekommande i sistberörda fall av illojalt utnyttjande av ifrågavarande

anstånd hava nämnda tullmyndigheter föreslagit meddelande av

föreskrift, att för de varor av ifrågakomna slag, vilka icke på angivet

sätt komme till användning, skull»'' erläggas, förutom belöpande tull,

även H procent årlig ränta därå till och med dagen för inbetalningen.

För egen del har generaltullstyrelsen anfört följande:

»Generaltullstyrelsen delar den av tulldirektören i Göteborg och härvarande

tullbehandlingsinspektion uttalade uppfattningen, att utfärdande järn
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Muj:ts proposition Nr 50.

likt stycket f) i mom. 1 av § 12 tulltaxeförordningen av någre särskilda

kontrollföreskrifter i avsikt att vinna garanti, att de till stöd för restitutionsansölming

lämnade uppgifterna äro riktiga, icke lämpligen bör ske.

Handläggningen hos generaltullstyrelsen av ärenden rörande tillämpning av

§ 12 tulltaxeförordningen har icke heller givit vid handen, att några dylika

kontrollföreskrifter skulle vara erforderliga.

I likhet med de hörda tullmyndigheterna har styrelsen uppfattat järnverksföreningens

skrivelse avse vidtagande av åtgärder till förekommande

därav, att ifrågavarande författningsrum utnyttjas till vinnande av obehörigt

anstånd med betalning av tull för varor, som visserligen angivas

vara införda i sådan avsikt, som omförmäles i stycket a) i mom. .1 av förenämnda

paragraf, men i verkligheten äro avsedda att snarast försäljas.

Styrelsen har visserligen icke kännedom om något fall, då författningsrummet

blivit på sådant sätt obehörigen utnyttjat, men det låter givetvis

tänka sig, att så kan hava skett. Det av tullmyndigheterna föreslagna

sättet att förekomma eu dylik trafik torde väl få anses vara det, som ligger

närmast till hands, särskilt som bestämmelser av motsvarande innebörd finnas

meddelade i § l.''i mom. 5 tulltaxeförordningen. Att styrelsen, såsom i förslaget

blivit förutsatt, skulle kunna anses hava befogenhet föreskriva skyldighet

för vederbörande innehavare av skeppsvarv eller mekanisk verkstad att

i avsedda full gälda ränta å tullbeloppet, torde emellertid icke vara förenligt

med avfattningen av bestämmelserna i § 12 tulltaxeförordningen om rätt

för styrelsen att medgiva anstånd med tullavgifts erläggande. För rättighet

att utkräva sådan ränta lärer därför erfordras, att föreskrift om skyldigheten

att gälda ränta införes i författningen på liknande sätt som skett i

§13 mom. 5 tulltaxeförordningen.»

Under framhållande slutligen att den av 1906 års tulltaxekommitté i dess

den 3 maj 1909 avgivna betänkande lämnade motiveringen för nyssberörda

föreskrift i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen syntes äga giltighet även

beträffande nu ifrågavarande fall, har generaltullstyrelsen ansett sig böra

till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta frågan om vidtagande av ändring i

berörda syfte av § 12 tulltaxeförordningen; och har styrelsen därvid överlämnat

förslag till dylik författningsändring.

Efter remiss har kommerskollegium den 27 augusti 1923 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid överlämnat till kollegium inkomna yttranden

från Sveriges redareförening och Sveriges varvsindustriförening. Såväl

nämnda föreningar som kommerskollegium hava tillstyrkt generaltullstyrelsens

förslag till författningsändring i ovan angivna syfte.

Kummerskollegium.

Sveriges redare]

örening

och Sverige*

varrsindustiifö

rening.

Härefter har generaltullstyrelsen avgivit infordrat utlåtande i fråga om

ikraftträdandet av de föreslagna nya författningsbestämmelserna samt därvid

anfört, att ikraftträdandet borde förläggas till eu i författningen bestämd

dag så tidigt som vore förenligt med vissheten, att vederbörande

tullförvaltningar i god tid hunne erhålla kännedom om ändringarna; och

borde av enahanda hänsyn de nya bestämmelserna vinna tillämpning icke

endast beträffande varor, som efter dagen för ikraftträdandet angåves till

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 7 höft. (Sr 49 jo.) -

(•eneraltuJls

fyr rf se n.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5(h

Departements
chefen.

förtullning, utan även å därförut angivna varor, dock ej sä att ränta

skulle beräknas före ikraftträdandet.

I det av generaltullstyrelsen åberopade, av 1906 års tulltaxekommitté

den 3 maj 1909 avgivna betänkande har kommittén, efter att hava redogjort

för innehållet i de av kommittén föreslagna bestämmelser, motsvarande

nuvarande § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, anfört att, för att

det i dessa bestämmelser föreslagna stadgande om medgivande av anstånd

vid tullavgifts erläggande icke skulle missbrukas till beredande av obehörigt

betalningsanstånd för tullen å varor, vilka icke vore avsedda till

förädling och återutförsel, eu påföljd borde stadgas, som utan att verka

hinderligt för exportförädlingsindustrien gjorde betalningsanståndets tillgodogörande

för varor, vilka icke förädlats till export, ändamålslöst. Fullföljandet

av detta syfte syntes kunna lämpligen äga rum genom ett sådant

stadgande om skyldighet att utgöra ränta, som i berörda bestämmelser intagits.

Vad av 1906 års tulltaxekommitté sålunda anförts till stöd för

berörda stadgande i § 13 inom. 5 tulltaxeförordningen torde äga tillämpning

även för det fall, varom nu är fråga. Lika med de hörda myndigheterna

anser jag alltså en ändring av § 12 tulltaxeförordningen i det av

generaltullstyrelsen angivna syfte önskvärd. Mot lydelsen av det av styrelsen

avgivna ändringsförslag har jag intet att erinra. Ändringen torde

böra träda i kraft den 1 juli 1924; och bör därvid beträffande vara, som

angivits till förtullning före nämnda dag, skyldigheten att erlägga ränta

gälla för tiden från och med sagda dag.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett i överensstämmelse

med generaltullstyrelsens hemställan upprättat förslag till kungörelse

om ändrad lydelse av § 12 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med

tulltaxa för inkommande varor och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och

förordnar, att proposition av den lydelse, bil. litt....

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:64 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 12 i förordningen den 9 juni 1911 med tullt s. 14 i texten
  2. BevU 1924:18 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 12 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkom s. 3 i texten